Jag får väldigt mycket jobb gjort i alla fall. Det är alltid något. Av någon anledning är jobbet dock helt plötsligt alldeles ENORMT mycket tristare än förr - kanske för att jag vet att det är allt som finns, och jag inte har något stall att åka till och bryta av med efteråt.

Hästen är uppstallad hos bekant med försäljnings- och tillridningsstall och det går säkert ingen nöd på henne. Med tanke på att jag inte har några tävlings- eller träningskostnader så går stallhyran på ett ut jämfört med tidigare inackordering. Fast JAG har ju inget för det såklart. Å andra sidan är flickan som rider duktigare än jag, så ur hästens synvinkel är det ju bra.

Den som det är allra mest, OJÄMFÖRLIGT, synd om, är den lilla hunden. Han. Har. Så. Tråkigt.

SÅÅÅÅ tråkigt...!

Jo, för vi går från att komma ut flera gånger om dagen, varav en jämte hästen, springandes och nosandes i skogen, till... ingenting. Till och med att gå ut här hemma (tack och lov ändå för boendesituationen som gör att jag bara kan öppna dörren och släppa ut) är urtråkigt. Han springer lite håglöst på måfå hit och dit (och skäller, argh!), för att rätt snart gnälla för att komma in. Sen en halvtimme senare ut igen, tio minuter senare in igen och... ja. Tråkigt var ordet.

Tyvärr finns det inget jag kan göra åt saken. Nitton jobbar, och när han kommer hem är det mörkt (inte för att jag skulle kunna få ut honom på promenad med hunden då ändå). Jag KAN inte gå ut, det är som sagt isgata överallt, och jag vågar inte. Om det inte vore så mycket is skulle jag kunna tänka mig att krycka ner till brevlådan (300 meter), det borde dessutom både ta ett tag och vara bra motion för mig, men å andra sidan är ju inte 600 meter en gång om dagen, på urtråkig väg som han gått miljoner gånger förut särskilt upplyftande för hunden heller. Fast det är ju alltid roligare att vara ute om matte också är ute tycker han.

Han får vänta tills isen smält, alternativt tills det kommer ett rejält snölager ovanpå (hoppas på nummer två jag nu när jag inte har häst längre). Och tills dess är han en väldigt olycklig liten hund.