onsdag 28 februari 2001

Lögn, dikt och förbannad lögn

Jag blev väldigt mycket nämnd i Xeos dagbok igår, vilket jag naturligtvis är hedrad över, och han var till och med rolig både här och där, så jag borde ju vara nöjd. Men det är vissa dementier som bör uttryckas i skrift och i ett publikt forum, nämligen här.

Först och främst reagerar jag på den relativt anklagande tonen i hans dagbok. Det förefaller onekligen som att han vill tillägna vissa misstag och fel gjorda under kvällens gång till mig. Det är givetvis inte sant. De av er som är närmare bekanta med mig vet ju att Filippa-regeln nummer ett är “Filippa har aldrig fel”. Därför finner jag det för osannolikt att så skulle vara fallet här. Huruvida han försöker rädda delar av sin självkänsla genom att skylla misstagen på mig låter jag vara osagt.

Därefter kommer han med en komplett lögn. Han påstår att jag – jag, av alla timida tystlåtna människor – skulle ha funnit det roande att han hade slingor i håret, och därefter funnit det för gott att meddela resten av nattbussen detta faktum. Snälla ni. Ni tror väl inte på så grundlösa anklagelser? Han var alkoholpåverkad, medan jag, givetvis, var nykter.

Aeh.. för tidigt på morgonen för mer sånt. JAG kan väl inte hjälpa att killen påstår att han ska komma till Oxid, medan jag aldrig någonsin uttryckt orden “Jag kommer också till Fashing”. Vad skulle jag där att göra? Jag skulle ju till Oxid. Sen kan jag heller inte hjälpa att pojken ifråga faktiskt tror att jag är på Fashing, trots att jag inte med ett ord vare sig sagt eller antytt det. Somliga skulle kanske påstå att det var ett korkat antagande, men jag låter även det vara osagt ;)

Sen kan jag inte heller hjälpa att han skrev att han hade på sig en röd tröja och stod och pratade med en rakad kille som hette David, och att det även i min bar fanns ett sånt par. Att sen just DEN killen inte hade en aning om vad jag pratade om, men ändå av någon anledning spelade med, kan jag inte HELLER hjälpa.

Men sen säger Xeo något som bör upprepas. Jag citerar (utan vederbörligt tillstånd): “Hon var sötare än väntat, smartare än väntat, och självklart har ju pussen vid slutet av kvällen absolut inget med denna uppfattning att göra :)”

Så. Summan av kardemumman måste nog bli att trots de uppdiktade lögnerna i Samuels dagbok, är nog det mesta förlåtet efter ett sånt inlägg :)

-----------

Ur Svenskan i morse. Det finaste jag läst på mycket länge (näst efter inlägget ovan då):

Hur ska jag kunna fånga
ljuset i ditt ansikte
och skälvningen kring din mun
så att om hundra år
människorna skola sörja
att de inte levde nu

------------

Det var så himla kallt i morse att min bil inte startade på flera försök, och den är alldeles ny. DÅ är det kallt. Sen missade jag bussen efter löneförhandlingen igår och var tvungen att vänta läähänge på nästa.. och gudars vad kallt det var.. Jag frös så att jag skakade, och hela bänken jag satt på skakade. Sen när jag kom hem tog det ungefär hundra år innan jag tinade upp och jag låg i min säng under täcket med mina skidbyxor på mig och huttrade. Men sen var det Ally, och det blir man glad av, och då blev jag lite varm. Lite. Sen fanns där bara en liten hund i min säng som kunde värma mig, och han är visserligen varm och go, men han räcker inte till hela min kropp.

Ally ÄR så bra. Inget slår ju Friends, men Ally är så bra. Finns det en bättre karaktär än Fish? Jag menar, repliker som ”I want to present my penis to your inner self” måste ju odödligförklaras.

-------

Jag ska klippa mig idag och letar i telefonkatalogen efter adressen, eftersom jag ju inte tog den när jag ringde. Jag ska vara på Sturegatan, så mycket vet jag, men det enda Hårkompaniet som finns i katalogen ligger i Farsta, och dit ska jag INTE. Men jag fick en rolig stund när jag läste alla ”fyndiga” namn som folk hittar på.. Jag skulle ju knappast klippa mig där, men vad sägs om tex. Lady och Kalufsen, Love is in the hair, Hej & hår, Huvudverk, eller Hair är vi? JAG hade roligt i alla fall, oh ni tråkiga tristmånsar.

---------

Det finns en kille i huset tvärs över gatan, som antingen är rik eller arbetslös för han är alltid hemma. Snygg är han iaf. Therese och jag brukar sitta och spana på honom, och just precis nu sitter han framför sin dator iklädd bara en handduk, som dessutom inte sluter tätt, om man säger så. Har vi tur brukar han ta sig en sväng i lägenheten iförd de kläder gud gav honom, och det är ju det vi vill ;) Därför uppstod en diskussion mellan oss, startad av Thereses utrop ”Visa snoppen!”, om vilken del som var snyggast på en kille. Jag hävdade bestämt att det var rumpan, eftersom en läcker häck är dösexigt, och let’s face it, killar ser mest patetiska ut framifrån när de är nakna. Therese däremot förespråkade hans ädlare delar, och anförde som argument: Rumpa: association - gå på toaletten.

Jag undrar hur hennes pojke ser ut naken..

---------

Damn, nu tog han på sig boxers!! Attans!

tisdag 27 februari 2001

Den nya sortens hårborttagning

Jag har fortfarande inte rakat benen, pga av en hel del orsaker, men mest för att jag fortfarande inte fått en godtagbar anledning till varför jag ska bry mig om det, och för att det är jobbigt, tråkigt och allmänt dötrist. Men i morse råkade jag och mitt benludd (som för övrigt är blont och mjukt och syns inte alls, så ni kan sluta rynka på näsan nu) ut för en smärtsam upplevelse.

Jag har precis tvättat. Jag hade tom. på mig jeans till jobbet igår (och det har väl aldrig hänt förut) bara för att allt annat låg i tvättstugan. Så i morse var alla byxor fuktiga.. och det var femton minus ute.. och jag kunde inte ha täckbyxor på mig för att jag ska på löneförhandling i eftermiddag. Så när jag fick ståpäls på benen av den förbenade kylan så frös det fast vid byxorna. Isch. Nå, jag vet att en del av er nu sitter och för er själva hävdar att detta ju borde vara en anmärkningsvärd anledning för mig att raka av det. Tänker jag junte. Jag vill inte. Ni får vänta tills jag ska börja gå barbent. Johodå, för det är mina ben.

Imorse var jag på förvånansvärt gott humör, considering kylan och min altervaxning av benen. Bra musik, och ingen tidning bredvid mig på bussen. Men så tog mina batterier slut, och jag gick in på Pressbyrån på Östermalmstorg för att tjacka nya. Så. Om ni jobbade på Pressbyrån, och någon kom in och frågade efter ”Vanliga batterier”, vad skulle ni ta fram då? Vanliga batterier, duktiga ni är då. Vanliga batterier.. Eller skulle ni fråga ”Vadå vanliga batterier, vad är vanliga batterier, vad menar du med vanliga batterier” bara för att jävlas? Om du skulle göra det så är det du som är kärringen från imorse, och då får du inte läsa min dagbok längre. Hon visste mycket väl vad jag menade med vanliga batterier, särskilt med tanke på att det på väggen BARA HÄNGDE AA-BATTERIER!! Så jag sa ”Nej, jag vill ha ett bilbatteri” och fick en sån där mördarblick som bara jag får ge tillbaka. Eftersom hon ännu inte avreagerat sig på helt fel människa fortsatte hon i samma stil och gnällde ”Hur många ska du ha då..?” Hur många FINNS det i ett paket? Egentligen behövde jag ju bara två, KAN du inte öppna ett paket och ge mig två stycken? Sen sa jag jävla kossa när jag gick därifrån, men inte så särskilt högt, så jag tycker att jag var rätt duktig och självbehärskad i alla fall. Det kanske kan bli folk av mig med?

Min favoritdikt, ur Eufori av Ekelöf:

”Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger . . . Det är som om blommorna trängde sig närmre,
närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.”

Jag hungrar ihjäl. Jag kunde inte äta frukost imorse, för jag var för trött. Jag tvingade i mig lite te, men that’s it. Och nu vill jag ha lunch och klockan är tio i tio.

----------

Det märks vad folk helst läser om - sprit och sex. Slaget om läsarna står mellan gårdagens Bakfylleångest och den Massknullade dagen vilken det nu var. Jag väntar med spänning på vilken av dem som först kommer till 100 läsare.

PS. Jag ska framföra ett meddelande till världen: I lördags natt pussade jag på Xeo. Han är väldigt söt, så jag är nöjd. (Tjänster och gentjänster...)

måndag 26 februari 2001

Bakfylleångest

Precis när jag vant mig vid gårdagen så kom idag.

Jag är 23 år gammal, och har varit bakis en enda gång i hela mitt liv. Det var efter mösspåtagningsfesten, under vilken jag konsumerade ungefär hälften av barens förråd av tequila. Jag anser att efter ungefär tre stycken var jag inte längre ansvarig för mina egna handlingar, och att mina vänner således borde agerat. Men anyway. Nu har jag varit seriööst hungover de två sista gångerna vi varit ute. Knappt tagit mig ur sängen. Mamma har kommit ner till mig med te och oroligt frågat om jag blivit sjuk igen. Föräldrar ÄR väl godtrogna? Men hur som helst börjar jag bli riktigt orolig för att det alltid ska vara såhär. Anledningen till det är ju given - blir man bakfull.. är man gammal. Hemska tanke.

Jag läste en artikel som sa att typiska symptom av stress var: äta för mycket, impulsköp och köra för fort. Skojar de eller? Det är ju så jag tycker en perfekt dag ska vara.

Jag ska göra tre announcements och ett glädjeskutt:

1. Jag fick jobbet som ekonomiansvarig vilket är mäkta skoj, och dessutom så träffade jag tjejen jag ska jobba sida vid sida med när vi var ute i lördags, och eftersom jag har shottat med henne anser jag grunden för vänskap lagd.

2. Jag fick mitt banklån beviljat, så nu är det apartment baby!!

3. Efter påstötningar vill jag meddela att taxi-historien och föregående är helt och hållet lånade av den eminente Fredrik Brouneus på SvD, men han får ingen ersättning för det.

Och så glädjeskuttet. Jag tvivlar ju på att någon av er pojkar har möjlighet att se det fantastiska i det jag tänker berätta, men en hel del av er tjejer inser nog vidden av det hela, och det är att Cosmopolitan kommer komma ut med en svensk utgåva. Yey!! Det är ungefär den bästa tidningen som någonsin gjorts, och jag är väldigt nyfiken på om den kommer vara lika bra på svenska.

And now, dear friends, am I so utterly bored, that Brad Pitt even could not cheer me up. Or rather he could, however, this would not seem as chocking a statement, had I confessed his mere presence would bring joy to my office and its surroundings. Alas, I suppress my natural instincts, only in order to create for you exciting reading, and bring revolving thoughts into your heads. Ergo, I conclude of this that you will continue your day either in a state of chock, or, for those of you that cluster loving feelings for me to your chest, a shimmering translucent pink-cloudish sense of happiness.

PS. Min chef har med sig sina barn idag, gissningsvis fem och sju år gamla, så det är ett jäkla liv. Och en hel massa färgkritor. Men min hund som bara ligger och sover under mitt skrivbord får jag inte ha med mig..

lördag 24 februari 2001

I know I’m beautiful

Är det inte lite mysko att det i det engelska ordet för vacker finns vårt ord ful?

Vi ska ut ikväll och jag funderar på att ha min tröja med ovanstående rubrik skriven tvärs över bröstet. Alltid stör det någon. Får man hoppas i alla fall. Förhoppningsvis stör det någon uppsminkad hårsprayad Östermalmsbrud som anstränger sig så mycket att vara cool att hon inte ens kan le, för då spricker hennes omsorgsfullt av smink skylda anletsdrag, och eventuella modellscouter som hänger på Sophies och Spy kommer aldrig upptäcka henne. Hon lever i en drömvärld, eftersom ingen scout tittar två gånger efter en tjej som inte ser bra ut även utan spackel, men hon livnär sig på vetskapen om att hon i alla fall är 175 lång. Huruvida hon är lycklig senare när hennes motsvarighet, men manlig, bjuder henne på drinkar med oliver i för att hon ser ut att kunna vara en representativ flickvän, vet ingen.

Jag är INTE ovanstående. Jag är bara 170, och klarar att leva även utan smink. Och jag är definitivt inte intresserad av en kille som endast matchar min handväska. Jag har inte ens handväskor. Det som inte får plats i mina trosor (och eventuellt BH) är inte värt att ta med sig in på krogen. Allt jag behöver är mitt kort, garderobsbrickan och ett läppglans. Then I’m all set.

fredag 23 februari 2001

Strippor och halsdukar

Varför har folk inte mössor på sig? Det är tretton jäkla grader kallt, och folk har inte mössor på sig. Är ni dumma eller? För att inte tala om kostymnissarna som inte ens har halsduk. Det är inte coolt att frysa längre. Det var bara coolt i femman. Om ens då.

Kukväder, kukväder, kukväder.. Oh, idag är jag så okvinnlig att jag nästan chockerar mig själv.

Om jag inte har stylat håret idag, och ett antal personer talat om för mig hur snygg jag är i håret, ska jag då ta det som en förolämpning mot den frisyr jag vanligtvis har? Den jag är iförd nu, är ett ingenting.

Igår var jag på manlig striptease. Och nu är jag kåt. Det finns dessutom inget man kan göra åt det. Såhär är det (för tjejer): Om jag (jag kör på jag, eftersom vi talar om jag, och dessutom får detta faktiskt stå för mig) som nu inte har haft sex på ett par månader, så är man kåt till en början, men sen klingar det av. Sen kan man, förlåt – jag – gå ett avsevärt tag utan sex. Nemas problemas liksom. Men. Om det under denna tid som jag är i ett vakuum, och inte bryr mig om sex, inträffar något som återigen gör mig kåt, då får jag gå de där två jämrans månaderna igen, innan jag hamnar i vakuumet igen. Och där är jag alltså nu. Inte i vakuumet alltså. Inte enbart pga av striptease, ska erkännas, för de var inte sä vansinnigt snygga, men ändå. Ni inser säkert att sex inte löser problemet, utan endast skjuter upp det för stunden, för att om man då inte fortsätter ha sex, så har man ändå de där två månaderna att uthärda. Damn.

Ikväll är det Melodifestival. Det täcker till och med Filippas behov av skadeglädje. Lycka är att få sitta i en soffa och racka ner på folks frisyrer, dissa deras klädval och hävda att man sjunger myycket bättre än vad någon av de där usla artisterna gör. Om folk har vägarna förbi Styrmansgatan är ni hjärtligt välkomna att trängas med girlsen. Ta med micropopcorn (obligatoriskt) så bjuder vi på vin. Wee!

“Nattligt drama nära straffpunkten

-Pappa..
-Mmpphh..
-Pappa, jag kan inte sova.
-Nnngh.. nähä..
-Jag kan inte sova.
-Jag hörde.. vad ska jag göra åt det då hade du tänkt?

-Alltså, jag är medveten om att det är min ringa ålder och livliga fantasi som är orsak till mina olustkänslor, för att inte tala om mina bristande referensramar i vilka monster som är och inte är rimliga att finna under en normal femårings säng, men likafullt skulle jag varmt uppskatta om du ville..

-Gnh.. klockan är bara fyra.. inte så många stavelser, mina öron blir vattniga.

-Ah, jag ber om ursäkt. Jag ville blott ställa en timid förfrågan angående möjligheten att få spendera återstoden av natten i din och mammas säng?

-Aldrig i livet, du snarkar ju så jäddrans illa.. hm, har du talat med morbror Erik igen?

-Förvisso, men jag fallerar att se relevansen av detta faktum i det aktuella sammanhanget.

-Jag sa ju åt dig att inte prata med den där sprätten.. du ska lira fotboll med farbror Nisse istället.

-Det uppfattade jag endast som en rådgivande kommentar, utifrån vilken jag kunde ta mina egna beslut, och då jag fann att mitt intellektuella utbyte av konversationerna med morbror Erik vida översteg det tvivelaktiga nöjet av bollspelande med min oberäknelige farbror, tillika din bror, som för övrigt har en ytterst underlig inställning till barnuppfostran, vilken endast är en hårsmån bättre än hans munhygien.

-Alltså, öh.. Conny, vad pratar du egentligen om?

-Det jag försöker säga är att min farbror Nisse har en minst sagt bristande insikt i faktumet att vi underåriga, för att inte säga infantilt naiva, individer har ett stort behov av att få bygga upp vårt självförtroende och därför bör tillåtas att göra mål åtminstone ibland. Men kanske framför allt det dåliga efterlevandet av en högst grundläggande princip att femåringar inte bör glidtacklas av 40-åringar.

-Eh..? Jag.. hm.. har fått lite ont i huvudet tror jag..

-Vidare anser jag det en aning udda att motståndarlaget och den enväldige domaren är en och samma person, med följden att farbror Nisse, bland annat tillåts ta bollen med händerna och döma bort samtliga motståndarlagets mål. Härtill vill jag även nämna tillämpandet av ett ytterst godtyckligt och oberäkneligt justerande av straffområdets utsträckning. För att inte tala om den rent abnormala snedfördelningen av röda och gula kort. Således ansåg jag att det var fullt på sin plats för mig att välja morbror Eriks sällskap framför farbror Nisses. För att återgå till mitt ursprungliga ärende - du skulle inte kunna tänka dig att överväga..

-Lägg dig bredvid mamma och sov.”


PS. Imorgon är det den 24e februari.

torsdag 22 februari 2001

Have a nice day

Jävla kukväder! Ursäkta. Men varföör..? *gnälla* Det VAR ju vår, jag vet det, det luktade vår, och trottoarena var torra. Då ÄR det vår.. Sug.

Igår var jag och tittade på en jäättefin lägenhet på 60 kvadrat. Den ville jag ha. I lägenheten fanns även en avklädd man utan skor. Ja alltså, han var avklädd så tillvida att han inte hade ytterkläder på sig, som alla andra ju hade. Varpå jag givetvis frågade honom ifall det var han som bodde där, eftersom lite inside information alltid är bra. “Nej, inte än”, sa han. Jävla typ. Vad vet han om att jag inte har två miljoner till övers som jag vill spendera på en lägenhet? Vavava, jag bara frågar. Nu har jag iofs inte det, men det kunde ju inte han veta. Han satt i soffan och såg allmänt dryg ut, så jag gav honom en isblick och försökte trampa honom på tårna när jag gick förbi. Jag hade inte heller några skor på mig, så det gick inte så bra. Attans.

Nästa söndag har jag tre lägenheter att titta på som alla visas mellan ett och halv två. Det har jag aldrig riktigt fattat. Varför inte visa i tre timmar när de ändå håller på, så att folk inte måste prioritera bort vissa lägenheter? Nu missar ju minst en av de där tre en möjlig spekulant i mig.

Om man inte heter Ally så får man inte ha så korta kjolar på sig att man – som jag, i rulltrappan imorse – kan se personens trosor. Nej, jag tittade inte, men det var ju rätt jäkla uppenbart. Jag menar, de var precis DÄR.

Sen sa tunnelbanejeppen “Östermalmstorg, och så var det byte för resande mot Mörby. God morgon på er”. Det tycker jag om. Förut hade vi en busschaffis, som varje morgon, log och sa god morgon till varje passagerare som steg på. Det var urtrevligt. Jag blev glad hela morgonen de dagar han körde, och det vill inte säga lite. Sen var det så kul att sitta långt fram och titta på alla sura morgontrötta människor, som sken upp när de såg honom. Och när vi kom fram till Slussen så körde han en liten harang om att idag var det si och så många grader ute, det var vackert med sol, och vi skulle alla försöka ha en trevlig dag. Gillar honom.

onsdag 21 februari 2001

Mammas köttbullar

Okej. Picture this. Jag kan inte nå min mailagent. ”Server not responding”. Jag kan inte logga in på ICQn (Och eftersom jag ju inte FÅR ha ICQ på jobbet så göör jag naturligtvis inte det). Men jag kommer in på nätet. Ska inte allt det där hänga ihop? Det fick iaf jag lära mig när jag gick i skolan. Men det är klart, teknologins utveckling och allt det där, yada yada.

Dessutom så säger min mail att jag har 137 olästa mail. Vardå undrar jag. Jag har precis arkiverat ungefär 300 och svarat på ett femtiotal, så det vore intressant att veta var de där 137 andra gömmer sig. Igår var de 51. Och i förra veckan 42. De förökar sig de jäklarna.

Den alternativa Grammisgalan vaddennuhette, presenterade Årets artist med orden ”Skivor som din nya flickvän är för dum för att veta om”. Sånt gör mig förbannad. Jag är hjärtligt trött på att man klassas som mindre vetande, och utan själ för musik om man inte tycker om band som har sotiga ögon, trassligt hår och namn som ”Min mosters sjuka katt dog igår”. Jag GILLAR inte sån musik. Ärligt talat så ger jag fullständigt fan i om artisten jag lyssnar på för tillfället har batiksjal eller silikonbröst, bara låten har en melodi jag gillar och jag kan sjunga med i den. Jag skiter väl i vad alla punkare/hårdrockare/grungare där ute lyssnar på, så länge jag slipper höra försmädliga kommentarer för att jag råkar ha på Power i bilen. De får lyssna på vad fan de vill, om jag får göra dito. Och bespara mig alla kommentarer om kommersiell smörmusik. So? Det är mina öron.

Vilket osökt för oss in på veganer. Samma sak där. Couldn’t care less om vad de äter eller inte äter, bara de inte försöker pracka på mig sina vanor. Jag äter redan precis vad jag vill, och de får de också göra vad mig anbelangar, men jag bryr mig ärligt talat inte om något skitsnack om en ”sund diet för människan”. Jag är också människa, men så fan om jag tänker äta linser och groddar för det, när entrecote är så mycket godare. Damn you. Lämna mig ifred och predika för varandra istället.

För övrigt så köper jag inte ett enda av de argument de kör med om att ursrpungsmänniskan var vegetarian. Tror de att herr Neanderthalare hade kläder av polyester eller? Eller tror de att han skalade av huden, men slängde köttet för att det var synd om mammuten som inte dödats humant och på tre sekunder utan istället blödde till döds? Klart han gjorde det. Självklart.

Sådär, och nu när jag fått vara förbannad på morgonkvisten, ska jag ta mitt soliga humör och ta ut det på Therese istället.

Läser ni någonsin 20 frågor på folk? Det gör jag alltid, för det är nästan det bästa sättet att få reda på något om dem. De som svarar bara ja och nej.. de är tråkiga. Och tråkiga människor gillar vi inte. Det är min dagbok, så jag får skriva ”vi” och bestämma åt er.

tisdag 20 februari 2001

Ludna läppar

Det näst sista jag gjorde innan jag gick ut genom dörren imorse var att frisera Rasmus lugg. Måste klippa smått smått så att det inte ser fult ut. Det absolut sista jag gjorde var att sätta på lite Lypsyl och pussa vovven hejdå. Inte så smart. Jag såg ut som om jag nyss gjort könsbyte, men hanterat hormonerna med oaktsamhet. Mustasch ÄR fult.

Här håller man sig förtvivlat från jobbet på sin födelsedag för att slippa likadan förnedring som Therese fick utstå när hon fyllde år. Men redan när jag klivit in genom dörren kände jag lukten av ränkerna som smitts. Jag har förgäves påpekat att man inte kan fira någons födelsedag dagen efter, men får bara ”Vi får väl se” till svar. Jag VILL INTE!!!

När du är tio år gammal och en bil kör förbi och stänker upp vatten på dig ur en vattenpuss, är det svårt att bestämma sig om man ska gå så till skolan eller om man ska gå hem och byta om till rena, torra kläder. Så medan han stod där och funderade, körde jag runt kvarteret och stänkte vatten på honom en gång till.

Jag blev utsatt för en i allt överväldigande uppvaktning i fredags. En liten sextonåring skrev både i gästboken, skickade mail och ville skapa en relation. Det blev nästan för mycket, jag kände mig så smickrad att jag av misstag tryckte Nej på hans relationsförfrågan. Vilket misstag. Han var ju sexton år. Och så verbal. Där missade jag allt chansen till en alldeles egen toyboy. Attans.

”SyproBoy P16 vill skapa relationen Älskare med dig. ” *skratta*

Kilerian nämnde mig så många gånger i sin dagbok idag att jag blev alldeles till mig. Och han nämnde mig i alldeles rätta sammanhang dessutom. Jajamen. Utom när han indikerade att jag kanske skulle kunna ha fel någon gång ibland. Jag bortser från det eftersom jag tycker om honom, och alltså inte får slå honom.

För övrigt så såg jag först nu hur min rubrik skulle kunna tolkas. Det var faktiskt inte alls meningen. Jag bara ÄR sådär spontant rolig ibland.

--------

Jag har nyss varit på väg att elda upp kontoret. Eftersom jag blev tvingad till att fika/fira födelsedag med alla som var här idag så släpade jag mig in i köket, tog en bulle och viskade till min syster (som är receptionist och har organiserat hela joxet) att hon skulle minsann få stryk när hon kom hem. Satte mig ner, rev av lite hushållspapper från rullen och tittade på Therese som sa oj. Då hade jag ställt tillbaka rullen för nära ljuset och den hade fattat eld. Therese hojtade, skuttade runt och slog mot den brinnande rullen och betedde sig lagom tjejaktigt, så jag tog den och gick emot vasken tio meter därifrån. Problemet var bara att den brann ju mer och mer, och jag snurrade på rullen för att inte bli bränd på handen, och då brann det ännu mer, och.. ja ni fattar. Vår kontorschef skrattade så hon grät. Sen när jag kom tillbaka till bordet så låg det en bit papper kvar och brann på bordet. Istället för att hälla kaffekoppens innehåll på den, eller slå på den som rationella människor hade gjort så kastade Therese sin bulle på den. Det hjälpte ju mycket. Sen dess har jag skrattat hela eftermiddagen. Så fort jag ser på henne skrattar jag.

PS. Ni vet att er mamma alltid sa att man inte skulle gå ut med blött hår när det var kallt? Hon hade rätt. Believe me. Medan jag gick till bussen imorse frös håret fast på mina öron. Aj aj.

måndag 19 februari 2001

Grymt sa grisen

Efter en hemfärd tillsammans med galen hund, onyktra lastbilschaufförer och förklädda polisbilar är jag helt slut. Enbart det faktum att jag räknade ut (jo jag vet, det var matte, men jag hade tråkigt) att min bil drar 0.3 milen på landsvägpiggade upp mig. Egentligen nämner jag det bara här för tillfredsställelsen att påpeka det för Andreas igen. Apropå att köra spanska eller franska bilar. I proved my point.

Men nu är det ju inte därför jag är här.

Erbarmligt dålig stil av polisen att köra bilar där det inte står POLIS med stora bokstäver. Jag menar, då vet man ju inte att det ÄR polisen?! Och om man då kör för fort så SER man ju inte att man ska akta sig för att det är en polis. Men nu kör ju jag aldr.. sällan för fort, så det var inte jag som åkte fast. Jag fick bara sitta i min bil och hånle åt dem som faktiskt åkte dit. Fem gånger fick jag hånle. Efter det är till och med Filippas kvot av hånleenden fylld. Och jag åkte inte alls i rygg på alla förklädda poliser bara för att se dem ta fram blåljusen. Nädå. Det hade ju varit att ta i.

För övrigt fyller jag år idag, och Lunar har inte ens vett att räkna rätt. Uschans.

Jag kan meddela att vi äger en liten gris som heter Effi, som skulle ha dött förra sommaren om inte min mamma helt osjälviskt hade erbjudit sig att ta hand om henne. Mamma fick även helt osjälviskt sitta uppe hela nätterna och trösta en gallskrikande liten gris som var hungrig och hade ont. Det gjorde hon så gärna så. Sen när Effi blev lite större (ungefär enochenhalv decimeter lång) så fick hon umgås med hundarna istället, och det gick väldigt bra utom när de slogs om maten. Effi vann alltid eftersom hon hade vassast tänder och sprang snabbast. Man får inte ha en gris i en villaträdgård säger Storebror, så hon bor hos en bonde på landet på vintern. Och henne hälsade jag nu alltså på.

Däremot är det alldeles väldigt vad kallt det blir om man beger sig utanför Mälardalen, så hon får bo där ett tag till, iaf tills man inte längre kan åka skridskor på alla åkrar. Det gjorde jag och Rasmus. Eller, jag åkte skor, och Rasmus åkte klor. Om man säger åt en liten tax som är femtio meter ifrån en på glansis att komma fort, och sen ryter Stopp när han är uppe i full fart.. då ser det roligt ut när han försöker stanna. Jätteroligt i minst femton meter. Det ser så roligt ut att man måste göra det tre gånger till. Sen hade Basse lärt sig, och då var det inte lika kul längre.

Nu ska jag plugga moms och bokföring, eftersom jag påstått för min nye arbetsgivare att jag kan det by heart. Hell no.

Kör försiktigt i trafiken, för alla lastbilschaffisar är fulla.

Jag fyller år i ett par timmar till. Än har ni lite tid på er.

fredag 16 februari 2001

Tidigare än tidigast

Jag tittade just på min datorklocka och då stod den på 7:49. Har heller aldrig hänt förut. Jag kanske är sjuk? Lite lite förkyld? Eller hjärnskadad? Så länge jag är snygg spelar det ingen roll.

Jag var ju på anställningsintervju igår, med en mäkta trevlig jeppe, som såg ut precis som killen i Hästen-reklamen. Det sa jag dock inte. För han är ju rätt ful. Hur som helst så gick det jättebra, och om jag vill så får jag jobbet, och det är ändå ett snäpp upp från ekonomiadministratör till ekonomiansvarig. Jag skulle fundera under helgen och ringa honom på måndag (min födelsedag *påpeka*)
Nu tillkommer bara att jag måste gå in i chefens rum, stänga dörren och säga ”Ehum, jo du vet det där vi diskuterade för ett par dagar sen, aeh asså det gäller inte längre och du har cirkus en månad på dig, men det är okej va?” Det kommer bli jättekul. Verkligen. Oh ja.

Jag kan fortfarande inte fatta att jag är här så tidigt.

Sen har jag ett litet problem. Om jag inte klipper tånaglarna, så går mina strumpor sönder. Men om jag klipper tånaglarna, då får jag ont i tårna där de stöter emot skorna. Jag kanske ska köpa större skor? Fast jag kan ju redan segla med de jag har.

Och så finns det folk som säger att jag bara har ytliga problem.

”Hur kan jag säga om din röst är vacker
Jag vet ju bara att den genomtränger mig
Och kommer mig att darra som ett löv
Och trasar sönder mig och spränger mig
Vad vet jag om din hud och dina lemmar
Det bara skakar mig att de är dina
Så att för mig finns ingen sömn och vila
Tills de är mina”

Om Barbie är så populär, hur kommer det sig att man måste köpa hennes vänner?

----------

Jag skjutsade min mor och min syster till jobben idag. Eftersom min syster jobbar på samma jobb som jag, och mamma cirka 500 meter härifrån kan man ju tycka att det inte var någon större uppoffring. Men herrejävlar vad de snackade. Påpekas bör att jag har ungefär världshistoriens sämsta morgonhumör, och råkar tycka att morgnar är de främsta anledningen till att bo ensam. Jag ska aldrig mer åka med dem i bil på morgonen. Någonsin. Varmt blev det i alla fall i bilen, av min kokande irritation. Och med dem ska jag åka till landet ikväll, i hela tvåochenhalv timme. Tur att det finns radio. Och volymknapp. Det är min bil, så jag bestämmer hur högt det ska vara. Och vad som ska vara.

Usch vad jag är nervös! Jag gillar ju min chef, hon är toppengullig. Jag ska bara hitta ett bra ögonblick, så.. efter lunchen kanske. Blä.

--------

De brukar säga att man måste lära känna sin kropp. Min har inte några direkta kommunikationsegenskaper men jag hörde den faktiskt häromdagen, efter jag hade sagt ”Kropp, vad skulle du tycka om att gå till body-toningen klockan 18?”. Klart som korvspad hörde jag den säga, ”lyssna här bitch....gör det och du dör”.

Mina byxor är lite för trånga i midjan *informera* I alla fall när jag sitter ner. Och jag sitter ner hela tiden. Det är ganska så väldigt obehagligt. Men jag kan ju inte gärna ta av dem.

Dessutom har ingen hittills - trots påtryckningar - gett mig en enda godtagbar anledning till varför jag skulle raka benen på vintern. Så då gör jag inte det.

PS. Någon har snott min tejp igen. Jag ska inte nämna några namn.. men jag är rätt säker på att det är Helena.

torsdag 15 februari 2001

Fickparkering at its best

Jag är så bra på att fickparkera att jag förvånar mig själv. Och ändå är jag tjej, och tjejer kör, som bekant, som krattor. Den enda gången jag inte fickparkerar bra är då jag har någon annan i bilen. Är denne andre en kille så blir det ännu värre. Då kan jag hälsa på trottoarkanten både en och två gånger. I bilköerna i morse roade jag mig med att titta in i alla mötande taxibilar och se vilka som satt i dem. Det var mest taxichaufförer. Konstigt va? (Jag ÄR så rolig, och ändå är det så tidigt på morgonen..) Förutom alla chaffisar fanns det bara slipsnissar i dem. Eftersom alla taxibilar jag mötte naturligtvis var på väg söderut kan man fråga sig vart alla skulle. De skulle ju uppenbarligen inte till någon flygplats eftersom det inte finns några slipsnissar som flyger från Skavsta. Och vem har möte halv åtta på morgonen? Ännu en av livets djupa frågor, seriöst presenterad av the Filippa.

Jag har märkt att nu på sista tiden så använder folk sina förnamn mer och mer. Jag syftar då på de dagböcker jag har på bevakning. Av någon anledning så brukar ju folk använda sina nicks på nätet (och jag brukar INTE vara foreverbabe, men mitt vanliga nick var taget). Är det mer seriöst att använda sitt riktiganamn? Blir dagboken mer ärlig då? På något vis så kanske man kan fabulera ihop mer saker om det inte är ens ”riktiga” jag som skriver.

Utredning alltså: Jag heter Filippa, jag är 22 år och fyller 18 på måndag. Men det visste ni ju alla iofs, eftersom ni antecknat det redan. Jag är blond och snygg och smart och otrevlig.

Efter den där självutlämnande livsberättelsen måste jag nog övergå till något mindre allvarligt.

Jag chattar med min mamma när jag har tråkigt. Eller rättare sagt, hon chattar med mig. För att hon har tråkigt. Och det lustiga är att - förutom de stunder hon faktiskt
är rolig - så blir jag lika irriterad på henne som jag bli när vi träffas hemma. Hon säger så dumma saker! Och hon säger framförallt så uppenbara saker. En mammas öde antar jag. Men jag har faktiskt bara revolterat mot pappa när jag var yngre, och det är först nu jag inte står ut med min kära mor. Kan bero på att hon bor hemma med oss just för tillfället, och vi har bott ensamma i två år innan dess. Tänk er att er mamma skulle flytta in i er lägenhet och bo där i ett halvår *rysa*

Åter till faktureringen. Vad GÖR jag inom ekonomin egentligen..?

--------

Det är lätt att ta lite timmer och spikar och en såg och sedan försöka bygga något. Vem som helst kan göra det. Men vad som är svårt är att ta en tupplur medan någon håller på och hamrar och sågar.

Imorse sov jag i 25 minuter medan väckarklockan härjade. De av er som verkligen känner mig vet att det har aldrig tidigare hänt. Det kan bero på att jag sov med täcket över huvudet (och drömde hemska drömmar om kvävning, som jag för övrigt har hört förhöjer orgasmiska känslor. Jag tänker dock aldrig prova, eftersom det redan är rätt kört för mig på den orgasmiska punkten). Jag är ungefär världens mest lättväckta människa och fasar seriöst för den dagen jag ska försöka sova i en egen lägenhet, bara för att upptäcka att folk ovanför låter för mycket. Jag _kommer_ få panik. Mitt rum ligger i källaren, och är i det närmaste ljudisolerat. Fatta hur svårt jag har att sova med Rasmus, som snarkar. Jag brukar lägga honom i garderoben, där dämpas ljudet något, men inte helt. En bunt trosor över honom avhjälper oftast det lilla problemet.

Nu ska jag gå och äta lunch med Emelie, och sen ska jag åka till vårdcentralen och ta vuxna prover. Det kan ni klura på till imorgon, och den som vinner får en date med mig.

PS. Jag antar att jag har varit drottning i ett tidigare liv, för jag tycker om att folk gör vad jag säger till dem.

onsdag 14 februari 2001

Slisk och smör

Aldrig är det så mycket Alla Hjärtans Dag reklam som när man inte har någon att hjärta. Nu är iofs AHD bara slemmigt amerikanskt, men jag vill ju ha blommor ändå.

Sen vore det trevligt att få vara kär. Jag aspirerar inte på att få vara lycklig, eftersom lycka ändå bara varar i fem minuter, men det ska väl inte vara så förbannat svårt att få vara kär. Och jag vill helst vara kär i mer än tre månader. Plus att jag vill att sexet ska vara bra i mer än tre månader.

Har inte tid att skriva något idag egentligen, jag ska förbereda Norgerevisionen för nästa vecka (det låter mycket snyggare än vad det är, tro mig), men jag lär väl få tråkigt om en halvtimme ungefär, och inte ha något bättre för mig än det här.

-------

Nu tror min chef att jag kommer jobba kvar här bara jag får heltid, trots att jag tänker dra om två veckor. Och jag som skulle prata klarspråk för en gångs skull. Hur lyckas jag med allt?

Här finns minsann ingen choklad. Jag befinner mig högst upp på Linnégatan 18, om det är någon som kanske skulle få för sig att Filippa behöver en massa choklad. Och en och en annan vitsippa. Och om du är medlem i Chippendales eller Westlife så vill jag gärna ha sex också.

Westlife ÄR bra. De är söta, så de är bra. Och Backstreet rular. Annars ger jag fan i all musik. Samma dravel överallt. Man kan lika bra lyssna på alltihop. Men mest Backstreet. Jag är wannabetonåring.

Och jag fyller år på måndag. 18 år fyller jag igen. Antecknar ni?

Jag vill ha en widescreen, en Ford Mustang cab-95 ( ja, möjligtvis duger en -69 då), en egen lägenhet och mer choklad. Anteckna sa jag!!

Och så vill jag ha lite kärlek.

Min lillasyster har fått fnatt och skickade mig ett (visserligen färdiggjort, men ändå) AHD-mail, som i stort sett gick ut på att jag var världens bästa syster och skulle så förbli. Det ska jag printa ut och vifta med under näsan på henne nästa gång hon hatar mig.

Och MIN gästbok är iaf varierad.

Och så lärde jag mig på svenskan att det inte är god svenska att börja varje mening med och.

Och?

Norge väntar. Oh joy.

PS. McMarocko... *skratta*

--------

Nu har jag fått blommor *skutta* Jag vara bara tvungen att skryta lite. De var från en hemlig beundrare som skrev ett helt långt brev om hur han hade tittat på mig hur länge som helst, och poängterade hur vacker jag var, och som inkluderade en trevlig sexnovell... not. Could’ve been?

tisdag 13 februari 2001

Svikna förhoppningar

Nu är jag besviken på er. Efter gårdagens dagbok förväntade jag mig verkligen en hel drös med inlägg i gästboken om hur underbar, smart och framförallt snygg jag är. Vad har man för det? Inte ett enda! (Jo, ett, men där framhölls bara att jag hade svarat fel. Det hade jag ju givetvis inte, eftersom jag inte KAN ha fel.) Jaja, ni vet vad ni har att göra.

Jag ska på intervju om en timme och är således ledig idag. Eftersom Murphy har sitt finger med i spelet vart man än tittar så blev det givetvis ingen sovmorgon för mig då. Min systers pojkvän förefaller inte väga så mycket, men när han klampar på mitt tak, så ekar det som om tio elefanter slog kullerbyttor. Jag övervägde att rusa upp och vråla allmänt tarvliga saker åt honom, men hade jag gjort det hade det inneburit att jag varit tvungen att diska själv den närmaste månaden. Dessutom var jag naken, och SÅ roligt ska han inte få det.

Det är kanske på sin plats med en liten familjeutredning. Jag bor tillsammans med min syster i våra föräldrars villa strax utanför Stockholm. I huset bor även min hund Rasmus, min systers odrägliga kattunge Leo, och för tillfället även min systers pojkvän. Detta eftersom han bodde hos sin bror, vars flickvän nu slängt ut honom.

Ni inser förstås att detta innebär att i huset finns två människor som är kära (=odrägliga), två djur som hatälskar varandra, och så då jag, som trots att jag är en gudagåva finner det lagom tröttsamt att hela tiden dela soffa med ett par som är i vi-skojbråkar-hela-tiden-för-vi-är-så-tjääära-stad iet. Att jag och mitt ex för tillfället genomgår fasen ”Han vill bli tillsammans igen, men hon är relativt tveksam” gör ju inte saken bättre.

Nog om detta. Nu ska jag ta på mig min trevliga fasad och gå och slå i ytterligare en arbetsgivare att jag gillar andra människor.

----------

För övrigt är det roligare att ”svara” på andra korkade inlägg direkt i sin egen gästbok. Man slipper dumma svar från en fjortis man inte orkar starta nån diskussion med in the first place, plus att man får en massa inlägg i gb:n från en person jag VET är smart, snygg och läcker (för att inte tala om ödmjuk till tusen), nämligen jag.

måndag 12 februari 2001

Tråkigt, tristess, boring.

Då det häpnadsväckande nog har undgått vissa att mitt liv personifierar ordet tråkigt, ska dagens dagbok gå i tristessens tecken.

Att jag sen inte har så himla tråkigt just nu är en helt annan grej. Man kan ha mycket tråkigt sen man.. fått kul. Min farmor sa alltid ”Man kan äta mycket sen man har blivit mätt”, och jag GILLAR ju verkligen när folk använder ordspråk fel. För övrigt, som jag redan påpekat, en grym sak att säga till en femåring som egentligen bara vill ha efterrätt.

Jag söker nytt jobb, och var dum nog att ange mobilnumret i ansökningarna. Nu ringer det folk stup i kvarten som inte insett att det kan vara liite känsligt att ha diskussioner om nya jobb när man sitter fyra meter från chefen. Jag har varit i trapphuset tre gånger idag. Om inte annat så kommer de jag sökt jobb hos komma ihåg mig som hon-som-ekar. Där har jag en fördel framför alla andra, sanna mina ord.

Nu måste jag för tillfället återgå till den hysteriskt roliga uppgiften avstämningar. Det är lika kul varje månad. I’ll be back (Man ska inte säga sånt har jag hört, nu kommer jag nog ramla utför trapporna nästa gång jag är i trapphuset och smyger).

För övrigt var det över en månad sen jag hade sex, och.. låt oss bara säga att även flickor har vissa behov. Inte fina flickor iofs, men jag tror vi fått klart för oss att jag inte hör till dem.

---------

Nu har jag bara.. 95 % kvar av avstämningarna. Det hinner jag idag. Johodå.

Hur är det med er idag? Hoppas ni mår bra och har hälsan (farmor igen). Det hoppas jag egentligen inte, för jag är en elak människa innerst inne, men jag försöker i alla fall.

--------


Idag har jag slagit rekord i spydighet. Jag har kallat Therese korkad tre gånger bara efter lunch. Applåder till mig! Synd bara att hon ser så dum ut när hon gråter. För er som inte vet så jobbar jag ungefär tre centimeter från Therese, och hon är lika dum tillbaka.

Häromdagen skickade hon ut ett mail till alla på företaget och meddelade att jag lyckats låsa mig själv ute på balkongen i snöblandat regn. Det var elakt. Nästa gång ska jag låsa ut HENNE istället.

De har gjort om Japp!! Nu smakar den precis som Mars. Hallå, det fanns ju en anledning till att jag köpte Japp och inte Mars. Skit också, nu finns det inga goda stycksaker kvar...

----

Läste ännu en skrämmande dagbok - Discoankan - mycket värre än så kan det inte bli. Flickan är 26 år gammal. Vart ÄR världen på väg?

---------

Nå, har ni läst den? Gå bums och gör det så att ni fattar vad jag pratar om, och inte tror att jag snackar i nattmössan (as if). Kom sen tillbaka och tala om för mig hur underbar jag är.

torsdag 8 februari 2001

Har alla verkstadskillar PMS?

Jag är ledig idag och njöt så mycket av det faktum att jag kunde ligga kvar och dra mig i sängen att jag även glömde det faktum att min bil skulle vara på verkstaden klockan halv åtta imorse. Var vänlig att notera att jag endast gjorde en sån tidig bokning när jag trodde att jag skulle jobba idag. Ringer upp verkstaden vid halv elva tiden (när Rasmus väckt mig med blöt nos i örat) med bultande hjärta, för trots min dryga läggning och förmåga att dissa folk så lyckas verkstadskillar alltid få mig stum. Fråga mig inte hur, men det gör de. Inte så att jag kan noll och intet om bilar, eller inte vet ens varför bilen måste in på service, men just bilreparatörer är ett jämra överlägset släkte. De får mig att känna mig som tretton år, med motsvarande IQ. Hoppades in i det sista att den här killen skulle vara annorlunda.. men nej. Det är bara JAG som får vara så där otrevlig. Ungefär så här lät det:

Jag ringde till återförsäljaren, för de har även verkstad och jag hittade inte det andra numret. ”Ja hej, jag måste tyvärr lämna återbud ti..” ”Du måste prata med verkstaden, du kan inte ringa hit.” ”Okej, men jag hade inte det num..” ”660 55 61!! *klick*”


Nu är jag på strålande humör och ringer det andra numret. Givetvis går det i vanlig ordning fram 22 signaler innan någon svarar (jag räknade), och jag hör inte vad personen säger, men jag gissar att jag kommit rätt på det ointresserade tonfallet. Så jag tar sats igen. Rabblar mitt ärende så fort jag kan i hopp om att få fram det innanhan snäser till. ”Aeh hörru, jag måste koppla över dig till vår återbudsregistrerare” (Jag svär, han SA så!) *skrap knaster klong tjonk skraaaaap* Jag hör en massa ljud som indikerar att personen ifråga lagt/slängt ifrån sig luren på ett bord. ”Leeeennart!!” (Jag vet, han sa KOPPLA över..)

Jag får prata med Lennart. Lennart låter mig otroligt nog få framföra mitt ärende innan han ”kopplar” över mig till någon annan, och Lennart hittar till och med mitt namn i - som jag förstår det den oerhört avancerade - datorn. Lennart anstränger sig faktiskt även för att hitta en ny tid åt mig. Jag ska fråga efter Lennart direkt nästa gång jag ringer, fast med min tur har han blivit omplacerad till kundtjänst. Serviceinriktade personer hör inte hemma på en verkstad.

Just nu sitter jag och laddar ner en uppdaterad version av Explorer, mest eftersom Netscapes website inte existerar när jag använder vår hemmadator. Efter att ha lusläst Micrsofts oerhört användarvänliga sida så hittade jag uppdateringen. Så nu väntar jag. ”Estimated time remaining - 1 hour 23 minutes” Jojomen. 56 k modem rockar ju. Det lustiga är att när jag tittade efter igen fem minuter senare så var tiden kvar helt plöstligt 1,34. Kan man tänka sig.

Sover ni? Det var det värsta. Försöker ni indikera att jag är tråkig? Usch usch.

Eftersom vädret just nu är så fantastiskt soligt och trevligt, och man kan gå överallt utan att halka omkring i lera så ska jag ta hunden på en promenad. Det kommer bli ljuvligt.

onsdag 7 februari 2001

Ond bråd död

Jag håller på att gå under. Jag har jobbat tre dagar i sträck, och trots att jag av rena farten kom ur sängen imorse (den var ändå alldeles för varm), så går jag på autopilot just nu. SÅ länge sen var det inte jag jobbade heltid. OCH pluggade. Milde tid, hur ska jag någonsin kunna gå tillbaka till heltid om jag redan efter tre dagar känner mig som en.. som en.. något väldigt fyndigt som det är för tidigt att komma på. Jag skulle vilja säga att ränderna GÅR ur. Rackars fort dessutom.

Och efter det enormt snygga klivet in på ett ordspråk - som jag visserligen använde fel - ska jag komma till det som retade mig på bussen så att jag inte kunde sova. (Jag kunde inte sova på tunnelbanan heller, men DET beror på helt andra orsaker. Folk mest) Anyway.. Hockeynånting igår. Någon obskyr liten turnering i utkanterna av vad som kan anses internationellt (Jag VET vad det var, men det ingår inte i min kvinnliga ignorans att veta för mycket om hockey. Jag ska bara tycka att killarna är snygga). Kommentatorer ingick förvisso. Challe Berglund har för övrigt halkat låångt ner på min lista öer folk-som-är-ganska-coola, sen han lånade sig till det däringa patetiska travprogrammet.

Jag har halkat långt ifrån ämnet. Vad jag ville komma fram till var att kommentatorer inte hamnat där de är pga sin lysande svenska, eller för den delen sina hockeykunskaper (eller annan valfri sport). Det som stör mig mest är deras oförmåga att använda uttryck och ordspråk där de hör hemma. Det gäller i och för sig de flesta människor som jobbar inom ”media”, gärna såna som jobbar som ”pogramledare”.

Vet ni vad. Jag återkommer. Jag är långt ifrån mig själv just nu.

-------

Två muggar te och en löneförhandling senare är jag som en ny människa. Bara en aning rikare och mycket mer kissnödig.

Ni får ursäkta utläggen ovanför. Jag sov fortfarande. Det måste ha varit en dröm. Egentligen skulle jag bara påpeka att jag tycker inte att man ska använda uttryck som man antingen inte vet vad de betyder, eller använder fel. Och anledningen till att jag kom in på hockeykommentatorer var att en av gårdagens just gjorde det. Han sa saker som ”Det ska börjas i tid..” och annat korkat. Och det stör jag mig på. Jag delade dessutom buss med ett flertal extremt ointelligenta individer imorse, dvs fjortonåringar, som diskuterade just ordspråk. De flesta hade favoriter och de flesta var fel. Fjortonåringar kan vara rätt underhållande att lyssna på, om man är vaken vill säga. Och om man inte sitter precis bredvid en av dem, utan kan höja volymen på vad det nu än är man har i lurarna när de säger för korkade saker.

Nu bluddrar jag igen. Här behövs mer te.

-----------

Nu har jag skrivit så många virriga inlägg i folks gästböcker att det krävs minst en tyst minut för att återupprätta min självkänsla.

Apropå hockey.. är hockeyfrilla snyggt på tjejer?

Dagens fråga: Varför kommer alltid min chef tre sekunder innan jag ska gå och häller jobb på mig? Nu är det exakt 38 minuter kvar tills systemen stänger, jag knappar för brinnande livet (därmed inte sagt att det går fort), och vad gör hon? (Ännu en retorisk fråga. Jag ÄR verkligen bra på det där).

Så jag har ju inte tid med det här.

tisdag 6 februari 2001

Korkade konsulter

Jag kommer vara riktigt riktigt tråkig i dagens anteckningar, dels för att jag inte har något att skriva (surprise surprise) men mest för att jag inte har tid.
Varför jag inte har tid? Jaa du , det kan ju bero på att jag spenderat hela dagen med att lösa ett problem som jag fick skyllt på mig, trots att det inte ens är min avdelning att fixa sånt. Jävla konsultfan, han tror att allt man är till för är att göra betalningar. Otrevlig som få var han, och vad gör min chef då? Jo, hon säger att jag måste släppa allt annat och ha detta som högsta prioritering tills det är löst. Jaha? Och jag har inget annat att göra? Systemen stänger inte imorgon och alla rättningar efter årsbokslutet ska inte vara inne då? (Jag rular ju på retoriska frågor) Men men, hon ska få som hon vill, jag ska fixa det här och när sen redovisningen brakar ihop ska jag poängtera att hon sa åt mig att släppa allt annat. Fast jag kommer ju få skulden för det också. Så är det ju alltid. ”Men jag menade inte SÅ bokstavligt fattar du väl”. Jo, det gjorde jag, men det låtsas jag fan inte om. Så kan hon be någon annan att bli skälld på nästa gång.

Filippa arg. Filippa har varit arg hela dagen. Här har man för att man kommer till jobbet fast man skulle varit ledig bara för att hinna med allt. *morra*

---

Sen börjar jag få problem med skrivandet. Om folk säger att de ska läsa dagboken, då måste jag ju anstränga mig. Och det funkar ju inte med min otrevliga streberattityd ;) För att den ska hålla skulle jag egentligen proklamera att alla som läser den är idioter. Vilket ni förvisso måste vara. Även om jag givetvis är bäst. Och snyggast. Fattas bara annat.

Jag börjar få hybris. Ta ner mig på jorden någon. Förvisso har jag rätt i allt jag säger, men jag lovade ju att jag skulle prova på det där de kallar ödmjukhet någon gång.

måndag 5 februari 2001

Snögubbar har långkalsonger

Ja, hur skulle de annars klara av att stå ute just nu? Själv har jag täckbyxor på mig, tar mig fram med stela ben, för de går inte att böja med alla lager kläder. Visserligen är det varmt och skönt, men hur genomled man egentligen dagistiden? Med hela kroppen stel som en pinne. Observera närmaste femåring så ska ni få se att kroppshållningen påminner om en fågelskrämmas. Benen lite särade och armarna rakt ut. Och likförbaskat klarade man av att leka. Beundransvärt när man tänker efter.

Apropå dagisbarn. Hur kommer det sig att alla accessoarer som var hopplöst töntiga när man gick på låg- och mellanstadiet, numera är superdupertrendiga? Såna saker som mössor eller vantar, eller till och med - gud bevare oss - öronmuffar? Helst såna där rosa luddiga. Varför anstränger man sig mer ju äldre man blir, för att se ut som en åttaåring? Jag kan förstå hela grejen med att se yngre ut, men åtta år..? Därmed inte sagt att mössor inte är coola. Och mina täckbrallor är grymma.

För övrigt så FINNS det trevliga banktjänstemän. Jag pratade just med en. Hon ville knappt lägga på.

Therese påstår att anledningen till att man kunde leka när man var så påbyltad var att det inte spelade någon roll om man ramlade, eftersom man knappast slog sig genom overallen. Hon har säkert rätt. Det har jag ju knappast sagt till henne, eftersom det inte ingår i min Håna-Theresekampanj, men hon har säkert rätt ;)

torsdag 1 februari 2001

Marmeladmacka på golvet

Det var ju så obvious att jag efter den rubriken skulle skriva något surt om min morgonmacka med citronmarmelad som hamnat uppåner på golvet att jag inte gör det.

Jag ska äta pannkakor till lunch idag, och vägra äta ärtsoppan. Ingen gör ändå ärtsoppa som min pappa.

Hittade för övrigt världens mysigaste lägenhet idag, den hade alla kvalifikationer jag önskade, låg precis där jag ville att den skulle ligga, hade låg och trevlig hyra.. och så går en jävla gammal gubbe som just sålt sin villa och drämmer i med femtiotusen mer än jag. Helvete.

-------

Jag har två val när jag går ut på lunchen: Ett - jag har huvan nerfälld, vilket ofelbart kommer leda till att mina öron efter ett tag fryser till och trillar av. Två - jag har huvan uppfälld, vilket innebär att den blir ett fantastiskt vindfång och jag får små snödrivor i nacken. Oh, what to do, what do to..? Livet är FULLT av svåra val.

Varför måste det vara så kallt för?! Jag har inte bett om det här. Jag som tom tänkte ta av vinterdäcken i helgen, inte ens den tillfredsställelsen fick jag. Dubbar i Stockholm är rena larvet. De behövs i runda tal tre och en halv dag om året när man ska köra bil härikring. Det är vetenskapligt bevisat. Av mig.


------------

Och alltså, det ÄR så bra låtar på radion. Bara sånt jag kan sjunga med i. Therese är överlycklig. Det sa jag till henne att vara iaf. Det kunde vara värre. Jag kunde vissla istället.