torsdag 31 juli 2008

Så fort jag har en tid att passa så blir jag stressad. Det spelar ingen roll att tiden, som idag, är halv tre, och att klockan nu är halv tolv, och jag gick upp halv nio, och inte har ett skapandes grand att göra innan dess. Jag blir stressad ändå. Och då är det viktigaste jag ska göra idag innan halv tre att duscha.

Jag blir iofs stressad när jag INTE har några tider att passa, och INTE har något speciellt att hinna med. Då måste jag hitta på något att göra, och hitta på en tid att göra det innan. Som igår kväll, hade jag nada måsten att hinna med, utom att köpa kräftstjärtar åt Mitra. Då var jag tvungen att bestämma mig för att göra det klockan sju, och när sen ICA inte hade dem, och jag var tvungen att köra fem minuter längre bort till Konsum, så var jag stressad när jag kom hem för att det tagit så mycket extra tid.

Jag har iaf talat om för chefen att jag vill jobba 60% när vi blir av med den mest krävande kunden (som vi sa upp för att jag vägrar jobba med dem mer). Vill då jobba 6 timmar om dagen 4 dagar i veckan och vara ledig en dag. Hon muttrade, men jag tror jag kan övertala henne. Använde Ninis argument om att jag ändå drar in mest till firman, och nu när vi slipper Krävande Kunden som går på fast månadspris kommer jag kunna dra in ännu mer, och hon tjänar mer på mig för mindre månadskostnad.

Om jag inte får så måste jag hota med något. Typ säga upp mig. Jag KAN säga upp mig. Och flytta till en småstad. Tanken är mer och mer lockande. Arboga tex. Arboga är fint. Lindesberg är inte fint. Lindesberg består av socialdemokratiska monument ifråga om kommunalhus och vidriga skulptures und alles.

När jag såg Mamma Mia häromkvällen så längtade jag så intensivt efter den sortens liv. Jag gillar mina pengar och mitt konsumtionsutrymme, men jag kan även tänka mig ett sorglöst liv, med pengar som räcker till den dagliga överlevnaden och inget mer, för att jag är på en plats där jag inte behöver mer. Fast till slut kommer jag ändå blir rastlös och vilja vidare, eller åtminstone vilja ut och tävla med den häst jag vill ha, och då behövs mer pengar. Fast vem säger att alla livsval är för evigt?

Om jag inte får jobba 60% så kanske jag ska säga upp mig, ta hunden och flytta till USA och jobba där ett år. Vad har jag som håller mig kvar egentligen? Jag KAN fortfarande. Företaget, visst, men jag kan säkert lösa det. Och om inte kan jag alltid starta ett nytt sen. Jag har alltid landat på fötterna hittills. Vill helst tillbaka till Australien, men det visumet kan man bara få en gång i livet. Kanske går ändå.

Stor skillnad på Arboga och Australien. Men ändå inte, för grundtanken är densamma.

onsdag 30 juli 2008

Alltså, det här med orgasmer är väl en för jäkla bra uppfinning. Tur jag kan själv dock, annars hade jag väl aldrig fått någon i det här livet.
Livet vore snudd på perfekt nu, om det inte vore så att jag ska ha ett kundmöte med den dumme kunden hela em. Men men, har jag tur går det fort, och då kan jag slänga mig på verandan igen.

EDIT: Alltså, jag fixar naturligtvis inte orgasmer på verandan. Där solar jag. Topless, och det är max det nöjet jag ger grannpojkarna.

tisdag 29 juli 2008

Mamma Mia vilken bra film. Jag satt med ett fånigt leende i ansiktet filmen igenom, så pass att jag fick drag i musklerna.

Tack M för biljetterna. Jag hörde nog hur du sjöng med.
Jag väljer ut de klänningar som ska få följa med mig till Rom.

Nä. Ni är inte alls avundsjuka.
För att klargöra så är jag fullt för fria val och att vara tillsammans med vem man vill, och se ut hur man vill (dock inte utan löje från min sida) och allt det där. Men en person som kan säga en sån här sak är så långt ifrån mig själv som det bara går att komma:

“Kön är egentligen inte så viktigt. Det är en social konstruktion, men jag lever i en värld där jag måste välja, jag kan inte vara båda.”

No shit Sherlock? Sorry, men även om samhället skulle bestämma sig för att jag var kille så är jag fortfarande tjej.

onsdag 23 juli 2008

Jag ska till Rom.. och äta glass.. och få användning för större delen av mina sommarklänningar som inte är riktigt avpassade för svenskt sommarväder.

Vadå, om Carrie kunde göra ett byte i snitt var 47:e sekund ska väl inte jag vara sämre?

tisdag 22 juli 2008

Om man är blind, tror ni man kan vara mörkrädd då?

måndag 21 juli 2008

Det är okej att vara kär i en tjej va? Tom. tre stycken samtidigt väl?

måndag 14 juli 2008

Posten, ack du kvarleva från den mest kommunistiska av världar! Din finstämda byråkrati, och dina outhärdliga väntetider förvaltar det svenska arvet som inget annat!

Den energi som väcks av din inkompetenta, sommarjobbande, ointelligenta, och ointresserade personal skulle minst förslå till att värma upp Säffle. Vintertid.

Nej, förlåt, de är inte ointresserade, de är VÄLDIGT intresserade. Av att göra ditt liv miserabelt, din väntetid lång, och av att när det väl blivit din tur skadeglatt meddela dig om att det du vill göra/ha inte går eftersom du saknar Blankett 148C14, tre vidimerade fullmakter, samt kopia på din städerskas körkort i fem exemplar.
För att sen när detta konstaterats älta det i minst fem minuter, till förfång för resten av de väntande kunderna.

TRE gånger den senaste veckan har jag varit tvungen att åka till Postcenter (på Radiovägen i Tyresö, men det är väl ingen ide att outa de jävlarna, eftersom de inte är mer inkompetenta där än på vilket annat PC som helst), TRE dagar i rad, eftersom paketutköraren är om möjligt ännu mer inkompetent och inte fattar att man väl för fan inte är hemma i ett jävla villaområde kvart över tio på morgonen.

Så mycket för mitt vänare liv, eh M?

Imorgon bär det av till sydligare trakter, där jag först ska ligga på stranden, dricka vin och kolla på hästar, och sedermera en aaning mer nordligt till Gabbiz, där jag tänkte ligga i en solstol, drick vin och kolla på.. ja.. det vet jag inte, men något hittar jag nog på. Am looking forward like hell.

Har köpt fem nya klänningar. Sommarens challenge extended.

Apropå hästar så kan min nya både hopp, dressyr och kort galopp. Inte illa pinkat för en lastgammal travare. Som inte blivit riden på åtta år. Utrustningen behövde jag inte oroa mig för, jag fick med två sadlar, fem träns och fyra sadelgjordar, så jag har micklat ihop grejerna till något som ändå bara hjälpligt passar henne.

Vacker är hon också, och eftersom sommarens slut innebär två val; ett - slakt, eller två - betala slaktvärde, så blir jag nog med häst, för inte kan jag låta den här gå till slakt. Fast hon får nog fortsätta bo på landet. I Stockholm rynkar man på näsan åt fd travare.

Men hon är vacker och vänlig och lätthanterlig, och ser inte ut som en gammal travare, och är snäll mot hundarna, så jag är nöjd.

Apropå hundarna så har den lilla hunden följt med ut när vi ridit, och vi har konstaterat att han springer nästan lika fort som hästarna när de går i full galopp. Det är rätt snabbt för en liten tonåring det.

Nu svamlar jag känner jag, så nu går jag och lägger mig istället.

PS. Har laddat ner St Elmos fire, Some kind of wonderful och Breakfast Club. Jag ÄR väl för ung för att känna mig nostalgisk vid introna???

måndag 7 juli 2008

Jag ramlade inte av. Och hon fick ALLA mina fördomar på skam.

Men fröken Bitch och fröken Väldigt Liten Bitch (aka ponny och shetlandsponny), som hon fått som hagkompisar var inte alls lika förtjusta. Eller, rättare sagt, den minsta blev kär i vår nya, och den lite större blev våldsamt svartsjuk.

Såhär ser man ut på benen om man inte hinner springa undan när den svartsjuka kommer stormande:

Ja, jag är orakad. So sue me.

torsdag 3 juli 2008

Adios friends. Off till avramlingarnas förlovade land.
Vojne vad jag är uttråkad. Och inte ens trött så jag kan gå och lägga mig. What, to, do.

onsdag 2 juli 2008

Märkligt. Jag läser miljarder bloggar (hemska ord). Men det var verkligen bara några få som jag ville länka till?
Eftersom den här bloggen (hemska ord), också är outad så är det ju ingen ide att vara anonym längre. Jag orkar heller inte flytta alla inlägg igen, så nu får det vara såhär.

Here goes:

Jag heter alltså Ann-Marie, och är 27 år gammal. Jag bor i parhus i en förort norr om Stockholm. Jag har underbara grannar på ena sidan och vidriga grannar på den andra sidan.
Jag jobbar som personlig assistent, och har två hundar - en dobermann som heter Pontus (stora hunden), och en kinesisk nakenhund som heter Bertil (lilla hunden). De hatar varandra och skiljs åt med kompostgaller.
Mina favoritnöjen är att resa med Finlandsbåt, brodera och ragga på nätet.
Jag går på tre nya dejter i veckan, och knullar samtliga.
Åh, och jag har orange hår.
Flickorna: Jag äääälskar er!!
Oh lordy, jag är så jäkla nöjd med mig själv.

Idag cyklade jag till jobbet, eller rättare sagt till en kund. Jobbade häcken av mig i 4,5 timme och var så sjukt effektiv att jag hann med saker som borde tagit minst det dubbla.

Cyklade hem, och satte igång att jobba här hemma. Nu har jag hunnit med tre miljarder saker, och bland dem tusen grejer som jag skjutit upp av diverse anledningar (det är ändå inte så bråttom, det är jobbiga grejer, eller det är astrista grejer), INLKUSIVE de där satans statistiska undersökningarna som hemsöker företag som gräshoppor i Egypten och som man vid vite måste svara på.

Och nu är jag klar goddammit!

Ok, jag har lika mycket kvar i ett par andra bolag, men de är små och får fan vänta. Lite betalningspåminnelser har ingen dött av.

För nu har jag semeeeeester ( i två dagar. Wo. Ho.), och jag ska sova ut imorgon (=vakna aspigg klockan kvart över fem), äta godaste frukosten, knyta ihop lite trådar, och sen åka upp till landet och ta emot min sommarhäst.

Nämnde jag inte det? Jo.. jag var lite sent ute.. men jag måste av diverse anledningar HA en häst i sommar, så det slutade med ett 19-årigt fd travsto som inte går att få dräktigt, som inte är ridet på åtta år, som inte har någon utrustning, och som ska avlivas efter sommaren för att hon går gall (fat chance).

Om jag kan lova två saker så är de dessa:

1, jag kommer åka av en hel del i sommar
2, jag kommer få skavsår på snäckan av hennes ryggrad.

Möjligtvis 3, jag kommer tvingas köpa en sadel.

Anna hajar mitt dilemma. Ni andra, googla det.

tisdag 1 juli 2008

Det var en gång en flicka och en pojke som träffades och blev kära. I början skimrade allt i rosenrött, men allt eftersom tiden gick så började det knaka lite här och lite där.

Flickan började inse att kanske passade pojken och hon inte så bra ihop, för ingenting de gjorde åt saken gjorde att det blev bättre.

Pojken hade till exempel en tendens att älta saker i all evighet amen, och det inte alls flickans melodi.

När flickan insåg att pojken olovligen letat upp hennes blogg (hemska ord) utan att be om tillåtelse så var det början till slutet.

Förhållandet gick på livsuppehållande åtgärder och hackade sig fram ytterligare ett halvår innan det blev definitivt slut.

I alla fall i flickans huvud. I pojkens huvud försigick något annat, men det vet flickan inte riktigt vad det var.

Flickan bytte bloggadress och blev hemlig för att kunna skriva vad hon ville, och utkrävde ett löfte av pojken att aldrig mer läsa hennes blogg (hemska ord).

Pojken växlade nu mellan att skicka trevliga e-mail där det stod att han saknade henne, och otrevliga e-mail där det stod att hon var världens största egoistiska idiot.

Flickan ignorerade de flesta utom när hon fick sentimentala återfall och ville ge pojken chanser att få hälsa på hundarna som han älskat. Pojken förvaltade dock inte de chanserna särskilt bra (årets underdrift), och det blev aldrig något mer med det.

Varje gång så förbannade flickan sig själv för att hon inte fattat att det inte var någon idé att ge pojken någon mer chans, för att han inte kunde göra något bra av dem i alla fall.

Flickan registrerade ett konto på en dejtingsajt för att få material till sin blogg (hemska ord). Efter ett tag lyckades pojken leta reda på det kontot också och då var hon tvungen att byta konto där också. Nu har hon ett konto för att se om det finns några trevliga pojkar där ute, men även det har pojken "hittat". Pojken tyckte att dejtingsajter (och flickor som hade konton på dem) var vidriga, men han har ändå skaffat sig ett eget konto för att leta efter andra flickor.

Flickans sista återstående kärlek för pojken försvann sakta i takt med nya otrevliga e-mail och sms. Nu fanns där inte ens ett hopp om vänskap kvar, för pojken hade förstört allt med sin oförmåga till tålamod.

Pojken har nu "hittat" även flickans andra, hemliga blogg (hemska ord). Flickan är ganska imponerad av pojkens synska förmåga att "hitta" en anonym blogg (hemska ord), bland alla andra miljoner som finns. Flickan är mindre imponerad av pojkens svekfullhet i att fortsätta läsa trots sitt löfte.

Flickan har nu gett upp hoppet om att hitta någon annan vettig pojke där ute och känner avsmak för begreppet parförhållande vid blotta tanken. Där gjorde pojken ett bra jobb, för flickan tror att hon är märkt för livet nu.

Pojken vill nu att flickan ska censurera sig själv på sin blogg (hemska ord), precis som han ville när han "hittade" hennes förra. Pojken tror att han är universums center och att flickan fortfarande faktiskt bryr sig om vad han tycker.

Pojken har fel.