lördag 22 december 2007

Åh, innan jag försvinner; jag har ju helt glömt att delge er en sak.

Detta skrev jag i november:

"Vi har fått en ny ridlärare, en manlig. Det är trevligt som omväxling till den extremt feminina värld som stallet med omgivningar är."

Yep. Han är gay. This I know, för vi har varit ute och festat ihop. Nu när jag vet det fattar jag inte hur det kunde undgå mig tidigare, men det hindrar ändå inte att mitt citat ovan blev hysteriskt kul senare.
What the hell is up med Magnus Carlsons lugg?!


Nu blir det juluppehåll, precis som med TV. Ni får roa er med att reprisera mina inlägg, precis som med TV. Jag kommer vara utom täckning både vad beträffar mobil och internet i över en vecka, mobilen är garanterad, internet är i stort sett garanterat, eftersom det bara finns tillgång till snigelinternet via Telia, så.. nej.


Bifogar en bild, en "före-bild" på de svarta ringarna som jag currently spottar runt ögonen. Ursäkta den kassa bildkvaliteten, men försök själva zooma in era ögon via bakvänd kamera. Så får vi se om det blir någon skillnad på "efter-bilden".


Fan tro't.


tisdag 18 december 2007




Oh herregud, people, nu är det bara fyra dagar kvar till ledighet! Jag ska vara ledig sexton dagar i sträck, fatta sexton dagar, så länge har jag inte varit ledig på... på fem år.

Jag ser fram emot det så oerhört att det nästan är läskigt, för den ledigheten är vad jag sett fram emot HELA HÖSTEN, och när den sen är slut... och sen då?

Jag ska fira jul på landet, i vår stuga i skogen (om det inte börjar snöa och blir jättekallt, så käre Gud, om du tänker låta det börja snöa kan du väl vara vänlig att vänta till på lördag em så jag hinner dit?), bara jag och hundarna, mängder med böcker, högar med filmer och en massa god mat. Det kommer bli freaking lovely.

Irriterande är det dock med folk som tycker synd om mig för att jag ska fira ensam och nästintill tycker det är hemskt. Jag menar: "bara jag och hundarna, mängder med böcker, högar med filmer och en massa god mat" - förutom en RIKTIG jul (dvs med familjen inklusive farmor, som råkar vara död), så är detta det bästa jag kan tänka mig.

Och det passar så väl ihop med vad jag önskar mig till jul: inga mörka ringar under ögonen. Sexton dagars inte jobbande (utom en sväng fakturering för mitt egna bolag där mitt i) och sova så länge jag vill borde väl rimligtvis ta hand om den saken.

Nu till någonting helt annat.

Det här är ett av det vackraste stycken jag vet. Särskilt efter ca två minuter. Livsfarligt att lyssna på i bilen, eftersom jag ofrivilligt blundar där. Den här versionen är den finaste, och den enda jag hittade, fast jag vet inte varför han som la upp den har klippt av den mitt i.

Och denna ska jag ha på mitt bröllop, som ingångsmarsch. Just denna version och inte en långsammare, och precis hela stycket också. Det är mitt bröllop, och om jag vill att folk ska sitta och vänta på min ingång i fem minuter så kommer det ske också.

Om jag nu någonsin blir gift, vilket jag mer ofta än sällan betvivlar.

Dem lyssnar jag till i bilen när jag, som i morse, fastnar i bilköer, särskilt när bilköerna, som i morse, inte har någon anledning att existera över huvudtaget annat än att Börje och Greta tror att de ska åka av vägen bara för att det är kallt ute och därmed kör i 60 på motorvägen. Det tar även mina tankar bort från det blogginlägg (hemska ord) som är färdigkomponerat i mitt huvud, nämligen Saker Jag Hatar I Trafiken.

-----

Bonus. Visste inte att den fanns i pianoversion *går ut och köper noter*



fredag 14 december 2007

Jag är ju inte den enda som får låtar på hjärnan, och sannolikt inte den enda som får dåliga låtar på hjärnan. Men jag får BARA skräp på hjärnan, och sen kan det dröja flera flera dagar innan det byts ut mot något annat (dåligt). Hopplöst.

För ett par dagar sen var det "Om du vill bli min fru", och imorse var det "Lambo". Just nu är det dock "Climb every mountain", och jag velar mellan vilket som är värst.

Men förmodligen är österrikisk-amerikansk semi-opera-onani bättre än "se hur dropparna i glaset, rinner ner i fylleaset"...

Svårt att bestämma mig.

torsdag 13 december 2007

Mina hundar har så fantastiskt, oerhört roligt med varandra att det knappt går att beskriva hur glad det gör mig.

Den stora hunden har alltid varit lite egen och aldrig fungerat med andra hundar. Och han har aldrig LEKT på riktigt - visst har han lekt med andra hundar, men det har alltid varit på hans villkor, och med en smula hot i bakgrunden, som gjort att jag aldrig kunnat slappna av helt.

Och med den första tiden i färskt minne, när den lilla hunden var valp, och det här hemma var en enda röra av kompostgaller, munkorgar, bitna valpar och förtvivlan, och jag aldrig trodde att det skulle gå, att jag skulle få omplacera valpen, att de aldrig skulle komma överens.. så är det för mig ett under det som sker här hemma nu.

För när väl den stora hunden hade accepterat valpen (vilket tog sina modiga tre månader!) så började en vänskap utveckla sig som jag inte trodde att den stora hunden hade i sig. För varje dag som går så släpper han lite mer på garden och tillåter den lilla hunden att ta sig fler och fler friheter, och fördjupar deras vänskap mer och mer.

Jag inser att jag förmänskligar honom nu, och att det på ett hundplan inte alls ser ut sådär, men det är ju bara så jag kan beskriva det.

Nu leker de varje kväll i vardagsrummet så att mattorna yr och golvet får visa vad det går för när de tar sats från varsitt håll och springer på varandra som i ett tornerspel, bara för att sen vända på en femöring med gnisslande klor och slå ihop igen, och sen ligga i en hög och munfäktas, bara för att skutta upp igen och tvärs över vardagsrummet, hämta en trasa och kampa lite grann tills någon vinner och springer före med bytet.. och i soffan sitter jag och skrattar så att magen värker och ångrar bara en enda sak: att jag inte skaffade en till hund många år tidigare, så att den stora hunden kunde fått uppleva det här i fler år av sitt liv, och inte som nu när han närmar sig tio, och visserligen har många år kvar att leva, men ändå blir mycket tröttare, mycket fortare.

Samtidigt är jag så djupt tacksam för den lilla hunden, för att han är den personlighet som han är, för att han lyckats locka fram den stora hunden ur sitt skal, och för att han ger oss båda så mycket glädje. Jag älskar dem så otroligt mycket båda två, på ett sätt som jag inte tror att en icke hundägare kan förstå och min näst största skräck är att något ska hända dem som jag inte kan rå på.

Jag vet, det blev mer än lovligt sentimentalt, men jag har levt en tredjedels liv med den stora hunden, och med honom alla hans olater, och att få slappna av såhär och att kunnat ge honom den här vänskapen betyder väldigt mycket för mig.

onsdag 12 december 2007

SOL!! Sol sol sol sol sol sol SOL!!!

Jag skulle kunna skriva ett inlägg om hur mycket jag längtat efter denna sol, men jag hinner inte, för jag måste ta ut hundarna en snutt innan den kanske försvinner!

tisdag 11 december 2007

Noggrannt.

Noggrant.

Nogrannt.

Nogrant.

Nä, det hjälper inte. Allt ser fel ut.
Nu har jag bakat pepparkakor.

Fick mig att minnas hur mycket jag avskyr att baka.

När jag sen satte mig vid datorn fick det mig att minnas att man måste tvätta händerna mer noggrannt när man kladdat med smör och sirap än vad jag gjorde.

Stackars musen.

Om jag ändå fick äta dem själv gick det väl an, men det får jag inte.

Dumt det där.

Skulle kunna göra fler, så jag fick äta några själv också, men.. nä, orka.

söndag 9 december 2007

Jag älskar Love Actually.

lördag 8 december 2007

Jahapp, då har man lyckats igen.

Eftersom det har regnat såna kopiösa mängder under de senaste två dagarna så tänkte jag åka iväg en bit för lördagspromenaden, till ett ställe där man kan gå på skogsvägar och större stigar, och det borde vara relativt torrt. Och då kunde jag ju ha på mig sneakers istället för klumpiga kängor.

Så jag packade in boysen i bilen och åkte iväg, men idag var vi tvungna att dela skogen med ett gäng motorcrossåkare, och det blev för jobbigt efter ett tag, så vi gick in en bit längre i skogen, på mindre stigar, jag fortfarande i mina sneakers.

Lät hundarna bestämma hur vi skulle gå så länge de höll sig i ungefärligt rätt riktning, vilket ledde att vi kom till småstigar som jag aldrig tidigare gått på, och det blev blötare och blötare, och jag hoppade från rot till rot och började fundera på att vända.. men det här med att vända är inte riktigt min grej förstår ni.

Så kom vi till ett kärr och då var jag tvungen att sätta ner foten (haha) och tala om för hundarna att här kunde vi ju faktiskt inte gå, kolla, där framme är ju värsta bäcken, hur ska vi komma över den hade ni tänkt?

Joo, sa hundarna, vi kan visst gå här, det ligger ju en superbra stock över bäcken som man kan gå på, kolla bara, såhär gör man.

Och vips var de över, och kvar stod jag på andra sidan med kopplet i handen, och hade inte så mycket annat val än att gå över på den där stocken.. den där hala stocken.. den där VÄLDIGT hala stocken.

Och ramlade i såklart. Hela jag. Som tur var så ramlade jag åt höger, eftersom jag hade mobilen i ärmfickan på vänster sida. Sen var jag ju tvungen att ställa mig upp, för där kunde jag ju inte ligga hela dagen, och då blev båda skorna genomblöta.

Så där stod jag. I stort sett genomblöt. Sex kilometer från bilen. I ett kärr. Som luktade kobajs.

Jag borde ha vänt.

fredag 7 december 2007

Uuhh.. ett dressyrpass och ett hoppass (på galningen) senare är jag lagom mör. Nu - Pralines & Cream, jordgubbste och det senaste avsnittet av Greys som jag missade i onsdags. Sen - en lyxnatt.

Innan ni börjar få ideér i huvudet kan jag bara berätta att en lyxnatt är en natt då jag tvingar den lilla hunden att sova i köket med gammelhunden, och den stora hunden att sova i fåtöljen utanför mitt rum (om det skulle komma några mördare eller demoner), och jag får sova alldeles själv i hela stora sängen. Med öronproppar så jag inte hör den lilla hunden gnälla. För då är det ju så SYND om honom.

Nä okej då, inte i hela, bara i den halvan som det inte ligger pinnar, grus och apporter i.

onsdag 5 december 2007

Lol. Jag vet att det är rätt uttjatat med att lista sökord som gjort att folk hamnat på ens blogg (hemska ord), men följande lista gjorde att en massa människor hamnade på min förra blogg (hemska ord).. är jag inte speciell så säg:

5 irriterande saker
bitterhet singel
naken ryttarinna
dumma djur
livsråd
snygg i 40 år
snygga avsugningar
cypriotisk pudel
träffade Kenneth Andersson i Nacka i helgen (eh?)

måndag 3 december 2007

"En skräckhistoria"

eller

"Hur vårdcentralen genom pur illvilja tvingar sina arma patienter att stanna i en och en halv timme för något som borde tagit tio minuter max"

Ett stycke i sex akter.

Akt ett:

I vilken den leda receptionisten vägrar att öppna mottagningen förrän tio över åtta när somliga patienter har tid klockan åtta.

Akt två:

I vilken hin onde själv, aka. Gamla Oskar, raskt glömmer av sitt onda och medelst ivrigt käppviftande tränger sig före somliga patienter som har tid klockan åtta och måste anmäla sig i receptionen först, och sen spenderar tio minuter med tidigare nämnda receptionist innan somliga patienter kan anmäla sig och få sitta ner i väntrummet.

Akt tre:

I vilken en led demon, i form av undersköterskan, som började åtta, inte tar emot somliga patienter förrän halv nio, i ett rum där fönstret stått öppet hela natten och patienten ska ta av sig allt på överkroppen.

Akt fyra:

I vilken satans hantlangare, i form av EKG-apparaten, vägrar fungera, och den leda demonen måste gå ut och leta efter en doktor som kan få igång den, och därmed lämnar somliga patienter halvnakna i ett utkylt rum i tio minuter, efter vilket mätningen får många konstiga streck till följd av hysteriskt huttrande.

Akt fem:

I vilken en osalig ande, i form av en annan doktor, helt sonika kliver före somliga andra patienter i kön till provtagningen, precis när det efter oerhörda tidsrymders väntande precis är somliga andra patienters tur att få gå in, och begär att hans sjukt feta patient ska få gå före i kön.

Akt sex:

I vilken en annan led demon skyller på "små och smala vener" för att få anledning att sticka, sticka igen.. och sticka igen innan blodet äntligen börjar rinna, bara för att sluta rinna precis när det sista röret är halvfyllt så hon får sticka somliga andra patienter sjutusen gånger till.

I'm telling you. Helvetet är inte varmt - där snöar det, och det är fyllt av telefonförsäljare, tidningsutdelare och distriktssköterskor.

fredag 30 november 2007

Jag lever! Vilken jävla kick! Woho!!
Jag skulle vilja sätta lösenord på den här bloggen. Det är en del jag skulle vilja skriva, ventilera, men inte vågar, för jag vet inte vem som kan hitta den. Vad säger ni? Blir det för jobbigt då?
Nu mina kära vänner ska jag resa mig från min trasiga stol (den lutar en aaaning åt vänster. Helt sjukt irriterande, som Grynet skulle sagt), parkera mig i Jaguaren (och omedelbart få ont i ryggen eftersom jag inte är man, 185 cm lång och väger 95 kilo), och åka hem.

Jag skulle vilja säga att jag ser fram emot en skön promenad med hundarna där hemma, men det vore lögn, för jag har jobbat konstant sen sju imorse, och jag är fortfarande lite bakf.. jetlaggad, och vill helst gå och lägga mig och sova tills det är dags att bli avkastad. DET ser jag å andra sidan oerhört mycket fram emot. Kanske inte avkastandet som sådant, men själva grejen.

Så jag får helt enkelt rapportera från Japan vid ett senare tillfälle. Det finns nu iofs inte så mycket att rapportera mer än det jag redan skrivit. Hångla fick jag i alla händelser inte, eftersom de enda två snygga killarna där var våra två. Alla andra var oattraktiva och/eller över 45. Han som föreläste om kvalitetskontroll/rapportering var iofs en pärla, men han var också över 45. Och tro mig - fula killar med kulmage blir inte snyggare i en japansk morgonrock där skärpet knutits hårt under magen och de sitter spretande med benen så man ser hålen i kalsongerna.

Om någon nu TRODDE det menar jag.

torsdag 29 november 2007

Insåg även just att inlägget nedanför det föregående är det nog bara Antira som fattar något av. Men för MIG är det kul.
Jag har varit på spa. Och konferens. Japanskt. Rapport kommer. Just nu orkar jag inte göra mer än slänga mig i soffan. Bara att inse att det inte går att kombinera seriöst konfererande med för mycket sake och champagne och sen gå och lägga sig fyra när man börjar närma sig.. tjugofem.

tisdag 27 november 2007

Vi har fått en ny ridlärare, en manlig. Det är trevligt som omväxling till den extremt feminina värld som stallet med omgivningar är. Han har lite annan syn på saker, och ett annat sätt att lära ut. Han har även en häst som är fyra år.. och jag använder häst i ordets vidare bemärkelse emedan den mest står på två ben. Eller inget.

Han var med på förra hopplektionen med sin fyraåring (som är väldigt ungt för att vara häst - oftast börjar man inte sitta på dem förrän de är runt tre år), och hästen hoppade väl okej efter ett tag. Han hoppade mest MELLAN hindren dock. Ridläraren är heller inte hoppintresserad, men eftersom han bara utbildar hästen för att sälja den senare så vill han nog lära den hoppa också.

Så träffade jag vår hopplärare igår och så frågade hon om jag hade något emot att byta häst ett tag.. näe sa jag frågande. Vad bra, tyckte hon, för jag hade tänkt att du skulle hoppa fyraåringen på fredag.

Eehh..

Så om jag kommer blogga (hemska ord) på lördag så kan det vara från sjukhuset.

Fast jag har ridit in tvååriga galopphästar i Australien, tagna direkt från the outback.. finns inget fyraåringen kan hitta på som de inte redan gjort med mig. Intalar jag mig själv.

söndag 25 november 2007

Kära Gud.

Jag vet att det är allmänt tillåtet nu för tiden, till och med vedertaget i vissa kretsar.

Och visst, pratandes, i vardagen fungerar det.

Men jag får ONT I ÖGONEN när jag läser ordet "dom".

Vv skicka lagom stor ljungeld omgående tack.

fredag 23 november 2007

Nä nu skiter jag i det här. Nu ska jag klippa naglarna med kontorssaxen och äta lite kexchoklad. Sen ska jag åka till bästaste C och bli presenterad för det månadsgamla underverket. Och ikväll är det dubbelpass - först hoppning, och en kvart senare dressyr. Bra bra.
Om jag tittar ut genom fönstret nu så är det lika mörkt som en normal juninatt. Helt otroligt. Molnen hänger så långt ner att det känns som att de slickar trädtopparna.

Är det bara jag, eller är den här hösten särskilt tung? Inte för att jag är den som hoppar ur sängen på morgonen precis, men det är just nu så svårt att vakna att det nästan är fysiskt plågsamt. Jag sitter på jobbet mitt på dagen och vill bara sova. Det är långt till skratt och lätt till gråt - rent fysiskt sett.

Någon annan som känner likadant? Anyone? Anyone?
Åh, jag borde verkligen jobba nu. Men jag orkar inte. Har bara en och en halv timme kvar tills jag ska gå och har ett företag som jag ska bokföra 10 månaders händelser i.. men usch. Vill inte.

Jag har precis kommit tillbaka från ett möte i stan. Dit åkte jag - mot min vana - kommunalt. Det fick mig att - allt för livligt - minnas varför jag hatar att åka kommunalt.

(Jag åkte kommunalt för att jag tog ett viktigt möte häromdagen med en av våra största kunder och det var bråttom så jag var tvungen att åka bil, och då fanns det inga parkeringsplatser kvar utan jag var tvungen att ställa mig olagligt och fick givetvis p-böter, som chefen till en början vägrade betala, och då blev jag sur och sa att då kommer jag alltid åka kommunalt till alla möten from nu. Det var ju liksom inte för mitt höga nöje jag åkte bil in till stan och gick på mötet. Och ska jag åka kommunalt så förlorar hon pengar i form av arbetstid som går outnyttjad.)

För det första så kostar det 52 pix att åka 1,5 mil. Det är billigare att åka bil, tom om man räknar in trängselskatten. För det andra så tog det 45 minuter inkl ett byte, mot max 10 med bil.

Sen får man löpa gatlopp mellan de förbannade tidningsutdelarna (om jag hade en missil och någorlunda träffsäkerhet...), stå i kö för att vänta på att visa upp biljetten i mobilen, bli halvt omkullsprungen av någon idiot i trappan, sitta intryckt mot väggen för att det sitter en kille med enormt behov av att spreta med benen bredvid, för att sen vara tvungen att GÅ en kilometer (en halv då) innan man är framme.

För att inte tala om alla baciller man andas in hela tiden. Eftersom jag aldrig åker kommunalt så utsätts jag inte för så mycket baciller, och då blir jag ofelbart sjuk varje gång jag sätter mig på en buss. Och nästa vecka ska vi ha konferens på spa, alla kontor, inklusive de enda två snygga killarna inom bolaget, och hur sexig är man om man är förkyld och snorar, jag bara undrar, va va?

Kontentan blir att det banne mig är värt eventuella p-böter, bara för att slippa andra människor (jesus vilken tur att mitt lilla troll inte läser den här bloggen, snacka om att få vatten på bitterhetskvarnen).

"Banne mig". Du store tid, jag skriver visst vad som helst för att slippa svära.

torsdag 22 november 2007

Gabbiz utmanade mig. Så jag MÅSTE göra den här listan. Oh no.

1) VAD GJORDE DU FÖR 10 ÅR SEN?

Jobbade på.. nä det gjorde jag faktiskt inte, jag gick ju på gymnasiet. Räknade dagarna till jullovet (faktiskt räknade dem med ett snyggt papper med alla dagar och timmar inritade. Spenderade mer tid på det där schemat än jag gjorde på studier). Hmm.. Var dödligt kär i min första stora kärlek som det sen tog över sju år att riktigt komma över. Åt mycket McFlurry också vill jag minnas.

2) VAD GJORDE DU FÖR 1 ÅR SEN?

Renoverade, renoverade, renoverade. Och inte så jäkla mycket mer faktiskt. Minns mer av vad jag gjorde för tio år sen än vad jag gjorde för ett år sen. Så, fråga mig igen om nio år.

3) FEM SNACKS DU GILLAR.

Jag äter inte direkt snacks sådär. Vad är snacks egentligen? Men saker jag äter i soffan framför tv:n är
1. Choklad
2. Ölkorv
3. Selleri- och morotsstavar med dip
4. Choklad
5. Kakor

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL.

Jag kan hela texten till en massa fler låtar än fem stycken. Dem orkar jag ju inte räkna upp.

5) VAD SKULLE DU GÖRA OM DU VAR MILJONÄR?

Om det var tillräckligt många miljoner skulle jag göra sjukt mycket grejer. Skicka mina föräldrar runt jorden. Köpa en gård. Köpa sjukt mycket skor. Fixa en bil till syster. Fixa en bil till pappa. Köpa ohyggliga mängder choklad och skaffa en personlig tränare. Köpa hästar, BRA hästar, och tävla mycket mer. Ägna mig åt något jag tycker är kul, helst något som andra människor far väl av och ge upp ekonomin helt och hållet.

6) FEM DÅLIGA VANOR!

1. Avskyr andra bilister och svär alldeles för mycket bakom ratten.
2. Sminkar inte av mig innan jag går och lägger mig.
3. Äter inte tillräckligt med frukt (jag tål inte frukt, men det ser bra ut i text).
4. Ringer inte när jag ska. Hell, ringer inte alls.
5. Har ett sjukligt dåligt morgonhumör.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA.

1. Rida
2. Läsa
3. Resa
4. Äta gott
5. Promenad med hundarna (den kommer sist, för det är inte jämt jag gillar att göra det).

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KÖPA ELLER KLÄ DEJ I

1. Foppatofflor. På fullt allvar. ALDRIG. (Ja, jag sparar Gabbiz svar.)
2. Bolero
3. Byxor med hög midja
4. Satinbyxor
4. Jeans som är smala nertill

9) FEM FAVORITSAKER

1. Hundarna (om de räknas till saker).
2. Datorn
3. Soffan
4. Sängen
5. TVn (blev visst mest Gabbiz svar där med)

10) UTMANA FEM PERSONER

Nä det tänker jag apselut inte göra.
Mamma jag blir vansinnig varje gång jag skriver en svordom får jag dåligt samvete och jag tänker fan inte sluta med svordomarna det kan du glömma så kan du bara hoppa över att läsa dem!!!??
Morr.

Mutter och morr.

Mutter och mutter och morr.

Här har man gått omkring och känt sig ratad för att hisskillen inte ens hade vänligheten att svara på mitt mail. Tankar som "Vem fan tror han att han är" och "Jag är för tusan snyggare än han" har cirkulerat i min skalle (ja, okej då, och en och en annan tanke av typen "varför såg jag så jäklig ut just den morgonen can't blame the guy").

Happ.

Han har slutat på det jobbet. Ungefär en halvtimme innan jag skickade mailet.

Happ happ.

Är det sjuk stalkervarning på att ta reda på hans nya adress och maila om mailet dit?

Kanske är det va?

Fan.

onsdag 21 november 2007

"Viola har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Maxen tax":

Helt apropå ingenting så är världens femte bästa barnbok "Taxen Max och Balla Bastarden". Det slår ju faktiskt lite högre än "larviga kompis". "

Åh, det är så bra, pga TVÅ saker. Först för att han ju ÄR en ball bastard, och för det andra för att hon läste fel och läste larvig istället för lurvig =)

tisdag 20 november 2007

Top Ten Seven Anledningar Till Att Döma Ut En Dejt Vid Första Ögonkastet (eller åtminstone efter ett par minuter):

1. För korta byxor.

2. Omanlig gång (men den hade passat bra på en catwalk).

3. Försökte kramas som hälsning (ExCUSE me, jag kan inte ens ditt efternamn, replängds avstånd until further notice tack).

4. Den "lovande civilekonom-karriären" som han övergett bestod i att vara revisor. Ahahaha! Jag HATAR revisorer.

5. Oförmåga att själv hålla igång konversationen utan ständiga småfrågor från min sida.

6. Vid 37 års ålder visste han fortfarande inte om han ville ha barn eller inte. All respekt åt ett beslut att INTE vilja ha barn, men man tycker ju att efter 37 år borde man veta? Särskilt eftersom kvinnor i den ålder han borde dejta förmodligen redan har barn, eller åtminstone har bestämt sig för vilket alternativ de vill ha.

Han var säkert snäll och rar, men definitivt inget för mig. Och det visste jag så fort jag såg honom. Jag KAN revidera mina första intryck av folk, men här behövdes inte det.

Åh, och så en bonuspunkt för alla hundkunniga:

7. Han ville ha egen hund när han var klar med sin utbildning, och sa att han ville ha "en liten enkel, behändig sällskapshund". På frågan om vad han tänkt sig för ras svarade han "Jack Russel". Ridå.

lördag 17 november 2007

Ber så mycket om ursäkt för att all text nedan är i ett stycke. Blogspot får spatt när man sätter in bilder har jag märkt, och vill inte spaca mina stycken. Skit samma (kolla mamma, jag svor igen).
Tittar på High School Musical 2. HAR tittat på High School Musical 1. Mmmm... Zac Efron... mmm...

(Skärp dig han är nio år yngre praktiskt taget olaglig herregud!)

Men ändå... mmm...


Anyway..


Var på date idag. Me and da dogz. Jag hade ju dömt ut mannen ifråga redan från början, men man måste ju börja någonstans tänkte jag, och om inget annat så får ju hundarna en promenad. Han var mycket riktigt inget för mig heller - för gammal. Alltså, age is just a number (kanske) och jag diskriminerar ingen pga ålder, men man kan VARA en ålder, och man kan AGERA en ålder. Den här killen AGERADE definitivt sina gråa tinningar (han var bara 37, sheez people, vad tror ni?).

Så hur säger man åt någon att det var trevligt att träffas, men inget mer än så? Vi har inte pratat i telefon, han har inte min mail, inte mitt efternamn, då är det väl fullt tillräckligt att bara skicka ett meddelande som säger så?

Pratade för övrigt med bästaste vännen igår angående en insikt jag fick igår runt lunch:
När jag tänker på att skaffa pojkvän, leva ihop med någon, lära känna någon, och - huga - anpassa mig efter någon så känns det bara blä. Vill inte. Så varför ens försöka? Vad är poängen med att hitta någon när jag inte VILL hitta någon? När jag har det så bra som jag har det nu? Fine, det kan kännas lite ensamt på lördagkvällarna, men när jag riktigt tänker efter så är det inte en pojkvän jag söker då. Det är en vän, bara vän. Jag har inte så många tjejkompisar, och de jag har råkar bo på andra håll, utomlands, eller på andra ställen i Sverige. Varför kan man inte kontaktannonsa tjejkompisar? Jag är en jättebra tjejkompis - jag är usel på att ringa, men jag är underhållande att umgås med och jag lyssnar sjukt bra. Dessutom så låter jag bli att ge "råd" och jag går gärna upp först på dansgolvet. Och så har jag underbara hundar som gosar med vem som helst (som har Frolic).
Man BORDE kunna kontaktannonsa kompisar (och då menar jag inte de - smått patetiska - annonserna i tidningarna som söker vänner eller dylikt). Det borde finnas ett Sprayvän.
För övrigt var bästaste vännens reaktion på min insikt att "det är som när man köper leksaker till brorsans ungar."
Eh? sa jag, och då förklarade hon vidare att man står där i leksaksaffären och vill välja något riktigt, något de kan ha nytta av, som håller i flera år, och sen tänker man äh skitsamma och köper något kul istället, som roar för stunden, strunt samma om det går sönder efter en kvart, det var kul så länge det varade i alla fall.
Pja.

fredag 16 november 2007

På SD får man rätt många meddelanden om.. intimt umgänge. Vissa är mer rakt på sak än andra. Jag anmäler varenda en som på något sätt får mig att känna mig illa till mods. Nu vill inte jag göra en grej här som redan är tagen (Hej MsTake!), men jag måste bara dela med mig lite då och då angående en del offer.

Jag har i min rubrik skrivit att jag söker killar/män i min EGEN ålder. Detta för att slippa alla 45-åringar som tidigare trodde sig vara mannen för mig. Puh-lease. Det fungerade någotsånär, jag slapp de flesta, men en del tycker sig fortfarande vara Mannen, eller så läser de helt enkelt inte tillräckligt noggrannt (mest troligt).

Nyss:

"Hej,
Snygg och trevlig 43-årig kille, upptagen...men ändå letande med lykta efter en trevlig tjej för sköna stunder ihop..."

Mitt svar:

"Och du tycker - på allvar - att du är i MIN ålder...??

Snälla du. Vill du hitta en 29-åring som vill ha en 43-åring är det ingen lykta du behöver, det är sökarljus."

Det finns SÄKERT trevliga rara perfekta 43-åringar, men.. eller vem fan försöker jag övertyga? Klart fan man inte är singel vid 43 om man inte har bagage/det är fel på en. Han ovan är ju inte ens singel. Urk.

onsdag 14 november 2007

Han har för övrigt inte svarat igen. Jag tar det som att han inte är singel. Det är helt ok, jag försökte ju iaf. Men det lär bli genant om vi träffas i hissen igen.

Jag har en annan dejt på lördag. Mannen ifråga är något för gammal, men han tycker om hundar och har sadlat om från civilekonom till psykolog. Vet inte om det är något man ska se som ett plus, men jag är positiv idag, så jag ser det iaf som ett plus att han vågat sadla om.

Medan jag skriver detta tjänar jag fortfarande pengar, men jag börjar bli sur, för vi skulle haft möte för en 45 minuter sen. Jag debiterar som sagt från tre ändå, men roligare saker än att vänta finns det ju.

När jag återkommer ska jag delge er info om den ev nyanställda på kontoret. Vänta i spänning.
Jag vet ICKE varför inlägget nedan ser så konstigt ut. Inte heller bryr jag mig om att åtgärda det. Rubriker ska jag också sluta med, kommer ändå aldrig på några bra.

Idag är jag faktiskt helt rasande snygg.

Och medan jag skriver detta tjänar jag pengar.

fredag 9 november 2007

Musmatta

Haha, jag lät just den mjäkiga profilen svara på ett mail hon fått av en kille som sa att han inte hade hår som krullade i nacken men var trevlig ändå med "Men du kanske har krulligt hår någon annanstans då?"

Tror inte det är hennes stil riktigt, men lägger han upp den sådär måste man ju smasha.

För övrigt hoppas jag inte att någon som läser det här är sjuksköterska och har tagit illa upp av mitt val av yrke. Jag ville bara ha något som jag trodde skulle vara så mass-attraktivt som möjligt.

Letade även upp ett lagom diskret foto från en sajt i Tjeckien, men det har blvit raderat för "vi har anledning att tro att fotot inte föreställer dig." Hur fan lyckas de med det?

Singel?

Iiiihh.. han har svarat. Det var han..

Har mailat igen och frågat om han är singel och om han vill träffas.

Fortsättning följer.

torsdag 8 november 2007

Insikter

Jag har surfat runt lite på SD för att se om jag hittar någon som verkar intressant (i stort sett NEJ). Två saker slår mig:

1. Hälften av de som anger att de bor i Stockholm är antingen inflyttade från Göteborg, eller från Norrland. Det senare kan jag förstå, men eftersom alla göteborgare nu är så uppblåsta när det gäller deras stad med vidhängande attribut - vad vill de då hit för?

2. Alla killar, säger ALLA är ute efter någon som INTE ha blonderat hår och silikonbröst. Varför i hela fridens dagar gör då brudarna något mot sig själva som 99% av det manliga släktet ändå inte är intresserade av? Och om de nu inte är intresserade av det - var fan kommer då idealet ifrån?

Slagträ

Aarggh! Just nu letar jag efter något hårt att slå mig själv med.

Imorse var jag ute hos kund, och när jag väntade på hissen kom det en grymt söt kille. Han såg dessutom bekant ut, och medan jag velade mellan om jag skulle fråga honom om vi setts förut eller säga vad fan som helst så kom det naturligtvis en annan tjej precis när vi klev in i hissen.

GLÖM att jag stöter på en okänd när någon annan lyssnar.

Givetvis gick han av först. Huset har bara 18 jävla våningar, men han måste gå av först.

Men jag är en smart blondin, så jag kollade vad företaget hette som han klev in till och tänkte att jag skulle googla honom senare och skicka ett mail.

Sådär i internätets högteknologiska tidsålder såklart - inga hemligheter här inte. Av namnet på företaget var jag dessutom säker på att de skulle ha bilder ute på sina anställda.

Och så har de inte det!!

Eller, visst har de bilder, men inte såna här "Det här är"-bilder och på de bilder som jag ser så kan det kanske, kaaanske vara en av dem. Möjligtvis två. Jag har googlat deras namn, men det gav inget direkt.

Han kanske inte ens jobbar där? Så jag har två val här nu, nej tre. Antingen så skiter jag i det hela och hoppas på att se honom igen, jag är ju faktiskt där en gång i veckan. Eller så mailar jag killen som är mest trolig och frågar lite subtilt om vi sågs i hissen imorse. Eller så mailar jag båda två.

Vad säger ni?

För övrigt så leder faktiskt den äkta profilen över sjuksköterskan i antal mail och kontakter. Den äkta profilen har faktiskt en date på kroken, men snart blir nog min bild godkänd, och eftersom jag inte vill att det ska synas att det är jag så blev det en.. ja.. vi kan kalla det för konstig bild. Så då har jag nog ingen date längre.

-----

Uppdatering: Jag är inte något vidare bra på att vänta, så jag orkade inte vänta på att ni skulle tycka till. Så jag mailade killen som såg mest trolig ut. Frågade om det var han som tjejen med två hundar mött i hissen i morse.

Ja, fort ska det gå. Insåg bara efter att jag skickat det att jag kanske borde skickat det till båda två, och att jag kanske inte borde avslöjat det där med hundarna. För om det inte är han utan den andre så kan jag inte maila den andre senare. Och om det inte är han (eller för den delen är han) så blir det lätt jobbigt att åka dit en gång i veckan from nu och åka hiss. Med två hundar.

onsdag 7 november 2007

SD-info

Gabbiz ville att jag skulle berätta om de där två profilerna jag la upp på Spray Date. Den ena hjälpte Antira mig med; hon skulle vara så lagom det gick, och så mjäkig som det gick. Här är hennes presentation:

"Hej på er alla där ute i det stora cyberspace! Jag är en glad, rolig, trevlig, djurälskande liten kicka som inte går på vare sig droger eller antidepressiva mediciner. Jag letar efter en soulmate som vill visa mig vad äkta kärlek är. Du ska helst vara lång, och trygg samt ha blå ögon, mörkt hår som krullar sig i nacken och en djup röst. Och vackra händer. Händer är jätteviktigt för mig.
Jag roar mig med att umgås med vänner, fika, leka med min hund och mitt jobb som sjuksköterska =) Annars är jag glad och positiv, och älskar att träffa nya människor. Kanske dig??!
Skriv gärna en rad till lilla mig - kanske vi ses???

Det här gör mig varm:
1.Härliga kramar 2.Ekorrar 3.Tända brasor 4.Mitt duntäcke

Det här gör mig kall:
1.Konstiga chefer 2.Snö innanför tröjan 3.Håriga ryggar"

Den profilen får mail som detta: "hej hej sötis hur är det med dig du verkar trevlig. haft en bra helg? kramis"

Den andra profilen tänker jag inte lägga ut här, för det är ju jag, men i koncentrat står det såhär:

"Otrevlig, cynisk, sarkastisk, allmänbildad blond hundägare söker icke-rökande ickeallergiker med humor och ett eget liv, gärna i kostym."

Åh shit alltså, mailen bara raaaasar in...

tisdag 6 november 2007

måndag 5 november 2007

Mail till Vägverket


Hallå hallå Vägverket!

Jag skriver några rader med anledning av årstiden (kallas för "vinter", det är då det blir såhär kallt), och vill bara förbereda er på det som komma skall.

Jo, nu när det är vinter (ni vet som jag sa när det blir såhär kallt) och temperaturen har passerat nedanför nollstrecket så innebär det att all nederbörd (det är allt grejs som ramlar ner från himlen, utom döda fåglar) kommer komma ner som snö (det är det där vita kalla som fastnar på mark och bilar).

Om ni läser igenom er arbetsbeskrivning riktigt riktigt noga så kommer ni upptäcka att där står det att det är ert ansvar att se till att all den där snön försvinner från vägarna så att folk och bilar kan ta sig fram. Det känns kanske lite orättvist att just ni ska behöva göra det, men nu är det liksom så det är bestämt, och därför påminner jag er nu så att det inte ska komma som en överraskning i år igen så att ni ska behöva skylla ifrån er på en massa andra, för det blir så otrevlig stämning då.

Den här så kallade snön kan alltså ramla ner precis när som helst nu när det är vinter, och det är något som ni ska vara förberedda på. Typ se till att ni har förare till alla plogbilar (stor, oftast gul sak, med en trekant längst fram som med en skicklig förare kan få bort snö från gator och trottoarer. Ni behöver inte veta exakt hur det fungerar, bara era förare vet), se till att plogbilarna är tankade osv.

För när snön sen väl ramlar sen så måste ni SKYNDA er ut (eller, det räcker om förarna gör det, ni andra kan sitta kvar framför era datorer, titta ut genom fönstren och undra vad allt det där vita är – återgå då till början av detta mail för vidare förklaring), hoppa in i plogbilarna och se till att all snö försvinner jättefort så att folk inte kanar av vägen och dör. Och, det värsta av allt, ÄVEN om ni precis har tagit bort all snö, och det sen ramlar ner MER snö, så måste ni ut och ta bort den IGEN jättefort.

Okej? Har ni förstått? Är vi överens om hur saker ska gå till nu? I nästa mail ska jag förklara hur man häller ut grus på gator och trottoarer så att folk och bilar kan ta sig fram även på isen (överkurs).

Mvh Trasselkvast

-----

Och nu ska jag skriva ett mail till SL.

söndag 4 november 2007

Allting kan gå itu..

Åh herregud, jag var precis ute med hundarna och det var så kallt ute att jag tänkte Jag dör, jag dör, jag fryser ihjäl här och nu och går i tusen små bitar när jag ramlar på vägen.. och så kom jag hem och kollade på termometern, och så var det knappt minusgrader ute!

Oh sweet lord, det kommer ju bara bli kallare och kallare, och vem fan bestämde att det bara var björnar o dyl förunnat att gå i ide? Jag kan mycket väl tänka mig att krypa till sängs på momangen och inte krypa upp förrän någon gång i mitten av april (med enstaka avbrott för en och en annan julafton och födelsedag kanske). Vad säger ni? Let's?

Earlybird

Om man går med hundarna på en åtta kilometers promenad innan frukost en söndag bara för att slippa alla galna stavgångare och snoriga ungar etc etc, är man då:

A. En komplett galen enstöring

eller B. Alldeles osedvanligt förnuftig?

Jag kan inte riktigt bestämma mig. För övrigt så träffade vi lik förbaskat en stavgångare, men hon var tillika hundägare, så det må vara hänt.

lördag 3 november 2007

Bragettibrag

Oh, jag glömde ju att skryta lite! Jag har varit med i två tävlingar den här veckan. I tisdags red jag dressyrtävling, typ värsta svåra *host LB* och kom f-ing trea. Woho me!
Och i fredags red jag hopptävling, som jag vaaaann.. eller skulle ha vunnit om jag inte varit med utom tävlan.

Ja, okej då, så det kanske inte var så jäkla mycket att skryta om. Men jag är snygg i kavaj. Också.

Fina fräcka flickor

Har för övrigt inte kunnat lägga upp några konton på SD än, för jag kan inte för mitt liv komma på vad den "snälla" flickan skulle skriva. Några tips? Vi kan ju inte ge mitt äkta alter ego ett försprång - det vore oetiskt, särskilt som jag hoppas att hon kommer sopa banan med den andra slynan.

Nä VEM sa det?

Röka ut mössen

Smörj inte in era vintertorra händer med jättefet handkräm och sätt er och surfa sen. För då händer det saker med musen som man kanske inte alltid önskar.

För övrigt skulle jag egentligen varit ute och svängt mina lurviga ikväll (igen. Och de är verkligen lurviga. Nu är det kallt, och alternativet är långkalsonger, and let's NOT go there), men jag ångrade mig, för jag är en tråkig människa.

Eftersom jag drack vin igår och somnade i soffan kvart över tio så infann sig inte riktigt partystämningen. Jag tror dessutom jag var lite koloxidförgiftad eftersom jag tände en brasa igår för mysfaktorns skull och det satt en kallfront i skorstenen så det rök in lite grann innan det börjat dra. Bara lite grann sådär. Bara så att det fortfarande stank rök i hela kvarteret imorse vid nio när jag åkte till stallet.

Så idag har jag vädrat. Nämnde jag att det är kallt? Jyckarna var iofs överförtjusta - fri tillgång till kråkorna i flera timmar.

fredag 2 november 2007

Framtoning

Någon skrev att man skulle anpassa sin energi, för den energi som man utstrålade är den som andra människor attraheras/repelleras av. Och det är nog sant, men om man ändrar på sin utstrålning så ändrar man ju på den man är? Om man döljer sina sanna känslor så är man ju inte ärlig mot sig själv och inte heller mot de man träffar?

Jag ska göra ett experiment: Jag ska lägga upp två användarprofiler på SD. Den ena ska få vara snäll och söt och skriva en presentation så som alla killar vill ha den. Den andra ska spegla mitt sanna jag. Så får vi se vilken som får flest meddelanden av värde (alltså, jag fattar ju att den första kommer få fler meddelanden per se), och vilken som får någon dejt av värde.

söndag 28 oktober 2007

Jag är lite efter, jag vet.

Det finns MÅNGA saker jag aldrig skulle ge en chans. Ändå var det förvånansvärt svårt att plocka ut åtta av dem. Men, jag älskar listor, so here goes:

1. Kommunala färdmedel.

Okej, visst, så jag kanske MÅSTE ibland. Men det är under protest. Kommunala färdmedel är försenade, smutsiga och fulla med bakteriehärdar typ andra människor. Kommunala färdmedel måste man vänta på, och gå till, och de släpper inte av en utanför porten. Jag har två jättefina bilar som kickar kommunala färdmedels ass varje dag.

2. Bo i stan.

Där finns det fullt med andra människor, och ytterst få träd. Alkoholister och uteliggare i portarna, och man måste åka kommunala färdmedel för att komma till närmaste park. Har man otur finns där kullerstenar och en bar nedanför ditt fönster. Tacka vet jag förorten, där du kan ta din bil till en annan förort och handla mat och kolla på bio och där det är tyst när du ska sova. PS. Med förorten menar jag inte Rinkeby eller Akalla. Figures.

3. Telefonförsäljare.

Do NOT get me started. Vadå "du som skriver listan?" Jag svarar sällan, sällan i telefon. I mobilen svarar jag bara om det är ett nummer jag känner igen, och knappast då. Min fasta telefon har jag enbart för att kunna ha bredband (förbannade jävla monopol-Telia*) och där svarar jag bara om det ringer tio signaler eller fler, för då är det pappa. Men likförbannat så är det en ihärdig telefonförsäljare ibland. Låt oss för sista gången slå fast: Nej, jag vill inte köpa något/få något "gratis"/skänka pengar/vara med i din undersökning. Jag är med i Nix-registret, och du FÅR inte ringa mig, och jag vill fantamig prata med dig chef och våga inte lägga på för är det någon här som ska lägga på i någons öra så är det fantamig JAG. Klick. Sen är jag nöjd i minst tio minuter. Samtalet går inte alltid exakt så. Ibland är jag ännu otrevligare. Då är jag nöjd i en kvart.

4. Folk som inte tycker om hundar/djur.

Jag kan köpa att man inte älskar hundar. Jag kan köpa att man är neutral ifråga om djur.Jag kan även köpa att man vill utrota tvestjärtar (check). Men hur kan man inte TYCKA OM djur? Vad är man för slags människa då? En dålig människa om du frågar mig. Bra människor har hundar (och i gränsfall katter). Dåliga människor avskyr djur.

5. 16-åriga tjejer i grupp om två eller fler.

Jag bryr mig inte om ifall de har MVG i alla ämnen och bara verkar hjärndöda för stunden. Är de högljudda, översminkade och fäller korkade kommentarer så ska de hånas eller ignoreras. Gärna av mig.

6. Rökare.

Alltså, jag kan bara inte FÖRSTÅ hur normala människor, efter alla skrämselpropaganda, ändå väljer att långsamt ta död på sig själv, och förpesta sin omgivning med cigaretter. Det smakar ju dessutom äckligt! Och svaret "Man vänjer sig" är om möjligt ännu mer bizarrt. För att inte tala om att de tycker att de har rätten att slänga resterna av sin giftpinnar, innehållandes 137 olika gifter, rakt ut var som helst oavsett var de är. Jag blir förbannad bara jag skriver om det.

7. Mobiltelefonen.

Visst, jag vet att jag måste falla till föga varje dag. Men det är under protest. För någon som avskyr att prata i telefon även under normala omständigheter, så är detta med att vara ständigt nåbar ett ok. Och jag har TVÅ mobiler som det ringer på. Även det under protest.

8. Folk som stannar/står ivägen.

Get out of my fucking face! Att det ska vara så förbenat svårt att slänga en blick över axeln innan man tvärnitar i mataffären, på trottoaren osv. Yes, jag KOMMER köra på dina hälsenor med kundvagnen.

Bubblare: Vintertid. Varje vinter, samma jävla elände. Man får en timmes extra ljus på morgonen - i typ två veckor till, sen är det lika jäkla mörkt igen. Istället blir det mörkt ungefär en kvart efter lunch. Och så undrar de varför svenskar är depressiva?

* Jag vet att det finns andra alternativ än Telia. Men jag fick en gratis mobiltelefon ju.

Det här är ingen fylleblogg

Lovade syster: "Jag schka inte fylleblogga. Jag schka schärskilt inte blogga (hemska ord) om vad du gjorde innan vi kom in till schtan. Världschapromise."

Övervägde för övrigt ett tag att inte rätta stavfelen i detta inlägg allt eftersom jag skrev. Övergav tanken när jag insåg att det blev oläsligt då.

lördag 27 oktober 2007

Centralstimuli

Nu har jag varit och handlat. Det var jag, en och annan grymt sen barnfamilj, och östra Stockholms bestånd av datornördar som sprang omkring och letade efter Jolt-cola och spanade på mig.

Jag gillar att bli spanad på om den som spanar är snygg. Annars är det bara äckligt/irriterande, och jag blir arg.

Oh lord, jag inser just att denna blogg (hemska ord) är farligt nära att bli en dagbok. "Det här har jag gjort idag".

Känner mig lite dyster såhär på kvällskvisten. Varför är jag singel? Jag är snygg och smal och klär mig hyfsat. Okej, jag är inte så trevlig, och jag gillar inte sex, men jag ger grymma avsugningar och jag lagar sjukt god mat. Jag är allmänbildad, spelar golf och åker skidor, och jag charmar vems föräldrar som helst.

Fine, det där med otrevlig kan spela roll. Och det faktum att jag trivs ensam (inte samma sak som singel mind you). Men jag har söta hundar och är inte det minsta svartsjuk.

Jag BORDE ha en pojkvän.

-----

"Ibland tror jag att jag skulle ha det bättre som död. Nej, vänta, inte jag, du."

fredag 26 oktober 2007

Maxen tax

Man pratar med väldigt många olika människor när man har hund. En del frivilligt.. de flesta.. inte så frivilligt. Folk är mycket mer benägna att tilltala en med en jycke i koppel, och de flesta tycks tro att man faktiskt är intresserad av vad de vill säga.

Många kommenterar att de också haft tax. Eller deras farmor/syssling/mosters granne. Mmm.. intressant.

Ännu fler kommenterar valpen. ÄNNU fler pratar MED valpen. ÄNNU fler pratar med/tar på valpen oavsett vad jag säger. Jag brukar skicka fram taxen istället för att argumentera. Han är folkilsk, det brukar få tyst på dem.

I somras mötte jag två killar i 25-årsåldern: "Vilken fin hund du har!"

"Det säger du säkert till alla tjejer" svarade jag. Det tog ett tag innan poletten trillade ner hos dem.

Igår mötte jag en farbror i 60-årsåldern (de är jobbigast, för de lyssnar ALDRIG): "Åhåhå, det är Taxen Max som är ute och går, höhö, Taxen Max och hans.. eh.. hans.. uhm.."

"Lurviga kompis" kompletterade jag hjälpsamt och gick vidare.

100 meter längre fram hör jag hur han vrålar bakom mig, "PUUUDEL!! SÅ HETTE DET, PUUUUUDELLLL!!"

Jag VILLE vända mig om och skrika "Det här är ingen fjantig pudel ditt skrälle!" Men jag lät bli.

Och imorgon ska vi ut. Woho! Och dricka hemmapåhittade drinkar med vaniljvodka och citronjuice och kräm och annan kräm. Mums.

torsdag 25 oktober 2007

Bizarro

Två rätt bizarra saker hände mig idag.

Ett: Jag blev erbjuden ett jobb i Investor-sfären. Det säger nu inte så mycket emedan den är rätt stor, men det här var bra hur som helst.

Svaret? Tack, men nej tack. Boooring!!

Två: Jag blev uppraggad/påstött av den lokale bibliotekariern. På cirkus 55 bast. På allvar.

Svaret? Bara nej tack. Eh.. el vidro?

onsdag 24 oktober 2007

Bilsnack

Eftersom jag inte vet något om mina presumtiva läsare så vet jag inte hur era intressen fördelar sig, men jag undrar om det bara är jag, eller om ni också döper era bilar?

Jag har döpt alla mina bilar. Min första bil hette Pelle, han var liten och röd, och jag ärvde honom av farmor. Honom kraschade mor min sedermera med besked på Danvikstullsbron. Oh ve.

Nästa hette Rocco, för han hade så stort avgasrör. Han var också röd, och alldeles sprillans ny. Honom sålde jag för att jag skulle utomlands, men så dröjde den där resan, och då var jag tvungen att köpa något att ha under tiden. Den kan vi prata tyst om, men han hette iaf Heywood och var silverfärgad (mestadels), och den sålde jag för den maxade summan 800 kronor när vi sen väl åkte.

När vi sen kom hem köpte jag en alldeles underbar liten svart sak som jag älskade högt och rent. Den döpte jag till Marvin. Han är dock född 1990, så efter något år så fick jag för mig att jag skulle ha en nyare bil, så då köpte jag en ungefär likadan, svart, som var ungefär 15 år nyare. Honom döpte jag till Mårten.

Mårten och jag klickade dock aldrig. Det kan bero på att Marvin ständigt fanns i mitt hjärta (jag grät floder när jag åkte hem efter att ha sålt honom - redan där borde jag anat oråd), men kan också bero på att det var det värsta måndagsexemplaret till bil jag någonsin råkat ut för.

Mårten åkte alltså ut med avgasröret före när jag bytte till mig min nuvarande bil. Bilhandlaren trodde han blåste mig, men eftersom han missade att han gav mig ungefär 25 000 kronor mer för Mårten än han var värd så skrattade jag hela vägen hem. Den nuvarande bilen heter Silas, och han är blå. En hemskt tjejig blå, men han är super i allt annat, så jag har lärt mig att leva med det nu.

I somras föll även Marvins nya ägare till föga för mina regelbundet återkommande sms och lät mig köpa tillbaka honom. Så nu står han här på min parkering, svart och söt. Jag ska renovera upp honom, för han är ett samlarexemplar. Och sen aldrig mer göra mig av med honom, och bara köra honom på sommaren amen.

Från och med idag har jag även en tredje bil, pappas Jaguar som är svart, som han vill att jag ska köpa. Men då måste jag sälja den blå, och nja.. Visserligen får jag jaggan för det jag säljer den blå Forden för, men jag vet inte.. den är så stor. Vad tycker ni?

PS: Ja, jag gillar bilar. So?

söndag 21 oktober 2007

Det vanliga dravlet

Jag har precis varit ute och tränat med valpen. Det regnar ute, och temperaturen kryper ner mot noll.

Om det har snöat under natten imorgon så kommer jag gnaga av mig ena foten hellre än att gå ut i skiten.

Om det INTE har snöat under natten så kommer jag få ta med skärbrännare ut för att få bort isen som kommer ha bildats på bilrutorna.

Är det det som kallas för win-winsituation?

Jag tränade med valpen i regnet för att det Ett: är den enda tiden på dygnet som fotbollsplanen som är belyst inte är full med hemska småpojkar med fotbollar, och Två: vi ska tävla i lydnad om två veckor och kunskaper behöver underhållas.

Yes. Min VALP på nio månader ska tävla i lydnadsettan om två veckor. Då är han 10 månader och 4 dagar (tio månader är lägsta gräns för tävling).

Matte är omåttligt stolt. Jag skulle vilja se någon annan få upp en pudel/terrier/något annat i lydnadsettan vid nio månaders ålder. Pfft, schäfrar och mallar, släng er i väggen. Jag och min cypriotiska soptippshund kommer sopa banan med er alla.

Jag FÅR skryta om mina hundar.

För övrigt var jag - som nästan alla andra helgdagar - ute på långpromenad tidigare idag. Jag försöker variera mig, och det är nu inte så svårt eftersom jag bor i Nacka.
Mental note to self - gå inte promenader i Nackareservatet en söndag om du inte är ute före nio på morgonen. Du får trängas med galna stavgångare, dreglande ungar och kamikaze-cyklister. Om man sen har en valp som tycker att dreglande ungar är det bästa som finns så blir det lite hattigt.
Jag gick Flaten runt igår. Då var jag visserligen ute vid tio, men galna stavgångare fanns det ändå gott om.

Jag skulle kunna skriva några rader om galna stavgångare, vad jag tycker om dem och deras attityd, och vad jag anser om deras "träningsform" jämfört med.. ja.. säg kanske vanlig gång? Men jag låter bli. Det är ju söndag, och då ska man vara avslappnad och lugn och vän i sin morgonrock och rosa tofflor (och full med söndagsångest mind you).

För övrigt ska man tydligen skriva om avsugningar om man vill få sina manliga läsare att kommentera. Bra info att ha en regnig dag.

Jag har en teori (som dessutom bekräftar det faktum att jag är en otrevlig människa - som om det inte redan framgått menar jag): Det är bara snygga människor som sätter ut fula bilder som sin profilbild. Fula människor väljer den allra mest smickrande bilden de har (halvt bakifrån, i motljus, från 1993). Om det stämmer så måste jag ju vara en Heidi Klum allra minst (minus bristningarna), för fulare bild än min kan knappast vaskas fram.

Utom brösten förstås. Bilden är förvisso tre år gammal, men jag kan fortfarande göra saker med en push-up som får killar i alla åldrar att få något trånande i blicken.

Utan push-up... not so much. Om jag inte fryser. Då är de åter till mitt 17-åriga jags perfektion. De är SNYGGA annars också. Bara inte perfekta längre.

-----

"Jag kan fortfarande komma ihåg då morbror Rick satt i den där stolen, lyssnande på opera. Han hade det här konstiga ansiktsuttrycket. När vi slutligen lossade repen om honom, försökte han fånga oss. Gud, vad han hatade opera."

lördag 20 oktober 2007

Loservarning

Jag MÅSTE verkligen handla. Det finns liksom INGENTING hemma. Är det inte SJUKT irriterande med alla dessa stora bokstäver?

Jag borde handlat för länge sen. Jag har gjort annat istället. En del.. var konstruktivt. Annat inte.

Jag kan nog inte räkna storstädandet till konstruktivt eftersom det är mycket lite poäng med det när man har tre hundar i huset och det är blött ute.

Men jag måste alltså handla. Nu. Annars måste jag göra det imorgon, men då får jag ingen frukost innan, eftersom det alltså inte finns något hemma.

Hundmat finns det iofs.

Men vem fan åker och handlar en lördagskväll? Är det inte lite patetvarning på det? Yes, jag är singel, det ser du på mina varor (vitlökskorv), and in no hope of getting hooked up tonight, eller ens gå ut ikväll (jag sa ju vitlökskorv). Jag ska bara sitta i soffan med mina hundar hela kvällen alldeles ensam (nåja) och käka vitlökskorv.

Yes, jag är lite bitter ikväll.

En ny generation

Min bästaste bästa vän håller på att föda barn. Eller, jag vet inte om hon föder barn just precis nu, men det är ganska troligt med tanke på hur långt gånget det var sist jag pratade med henne.

När hon berättade att hon var gravid blev jag så glad att jag hade börjat gråta om det inte var för att sånt gör vi minsann inte. Nu nöjde jag mig med lite fukt i vrårna. Folk, vänner och bekant har naturligtvis berättat för mig tidigare att de väntar barn, och jag har blivit glad för deras skull, men aldrig på det här viset. Visst är hon min bästa vän, men det här var speciellt. Det känns ungefär som att jag är släkt med barnet (flickan, tror jag, men jag har sällan rätt), som att jag ska bli moster snart. Jag vill ta den här lilla varelsen och "lära'n allt jag kan".

Det får mig också att känna mig vuxen. Lite grann. Mer än förut i alla fall. Min generation, håller på att skapa en NY generation. Det är ganska ofattbart.

----

Uppdatering: Hon fick en liten pojke imorse, klockan sju. Lilla killen, jag lovar: I will always have gum.

Reseproblem

Upp fyra imorse för att skjutsa mamma till Arlanda. Much good that did när hon tappat bort sitt pass. Så nu sitter jag här på jobbet, alldeles för tidigt. Utan snus och frukost försmäktar jag på detta öde kontor.

fredag 12 oktober 2007

Upplysningen

Autentisk konversation med snubben som har hand om utebelysningen på kommunkontoret:

Klockan är halv två på eftermiddagen.

- Hej. Du, det är så himla mörkt ute, kan ni inte tända belysningen?

- Mörkt? Men solen lyser ju?

- Jamen ni kan väl tända den så man ser var man går?

- Vi kan väl inte tända belysningen halv två på eftermiddagen heller, hur skulle det se ut, det kostar ju en massa pengar!

- Jaså. Varför är den på just nu då?

- ....

Ja, när det inte hjälper att ringa och klaga varje gång belysningen är på hela dagarna (händer ungefär 3 gånger i månaden, det var någon som räknade ut att det kostade 80 000 om dagen - om det är sant vet jag inte, men det är fan inte gratis iaf), så får man ta till andra medel.

torsdag 11 oktober 2007

Kort sagt

Jag har på mig ett litet linne idag. Ja, inte bara det förstås, utan även en hel massa annat, eftersom den här globala uppvärmningen är så satans kall, men underst har jag det.

Och, det har jag för att det har en sån söt kant som kan sticka upp i v-ringningen på den tjocka tröja jag också bär.

Linnet ifråga inhandlades för massor av år sen. Jag vet att jag hade det på en semester i Grekland, för jag minns att jag strippade det av mig på bygatan när en insekt kröp innanför det. Vi pratar alltså om ett klädesplagg jag bar ENBART. Och var SNYGG i. Det slutar ca tre centimeter ovanför naveln.

Så jag visade syster det idag, "minns du" osv.. "tänk att man hade PÅ sig sånt här" osv..

Varpå mamma inflikade "Jamen så var du inte trettio då heller".

Stick in kniven bara, gör det.

Misär!!

Något är fel..

..jättefel. En Nobelpristagare som jag inte bara har hört namnet på utan tom. LÄST!

Visserligen inte The Golden Notebook, men iaf Particularly Cats, The fift child och Rufus.

Fattar ni! Fattar ni hur uråldrig det gör mig?!

Tragik!!

Kylslagna lögner

Minusgrader. Fy fan. Skrapa rutorna. Fy fan.

Låt oss rekapitulera året:

Januari/februari: Mitt minne sträcker sig inte så långt bak, men kallt var det iaf.

Mars: Kallt och snö, med undantag för en enda ljuvlig vecka i slutet med sol och värme. Jag vill minnas att det var då allt det här tjatet om miljön började i media.

April: Kallt, blåsigt, och snö så man inte kunde få av vinterdäcken.

Maj: Satans kallt.

Juni: Satans kallt, med undantag för en dryg vecka. Som inte var veckan runt midsommarafton, för då var det satans kallt.

Juli: Satans kallt, och regnigt.

Augusti: Satans kallt, med undantag för TVÅ ljuvliga, kvava veckor.

September: Satans kallt, fast sol.

Oktober: Snö och minusgrader den 11e.

Så nästa person som säger något om fucking jävla global UPPVÄRMNING ska jag kväva med min termometer.

onsdag 10 oktober 2007

...2

Wehey!! Lite positivt blev det i alla fall, för jag är REDAN färdig med allt jobb, och då har jag alltså TVÅ hela timmar alldeles för mig SJÄLV innan hundkursen börjar.

LYX!

...

Jag som tänkte skriva ett positivt inlägg idag.. men jag är inte ett dugg positiv känner jag.



Äh skit samma, pessimismen är här för att stanna.

fredag 5 oktober 2007

En jobbfråga till

Okej. Så här är det: Jag har ett extrajobb vid sidan av med ett antal kunder. En av dessa kunder tjänar jag riktigt bra på, men det är väldigt krävande psykiskt. Dvs jag får skulden för när det inte går så bra för företaget, och det är underförstått att det är jag som bokar fel, kanske tom med flit. VD:n ringer säkert 10 gånger om dagen, på alla dygnets timmar - klockan 20,15 en söndag kväll är ingen ovanlighet. Det är just nu så att jag drar mig för att svara när han ringer, för jag har gjort en månadsrapport åt honom och jag vet att jag kommer få skulden för att det är negativt och jag vet att han kommer ringa tusen gånger idag med konstiga frågor som jag inte kan svara på för jag sitter ju på mitt "riktiga" jobb just nu och kommer inte åt hans filer.

Så då är frågan om det är värt de där visserligen riktigt bra extrapengarna, men gå runt med en klump i magen större delen av tiden, eller om jag ska säga åt honom att han borde vända sig till någon annan, för jag kan inte uppfylla hans krav?

Han är alltså medveten om att jag har detta vid sidan av, vi har kommit överens om att jag är tillgänglig för dem mellan två och fem varje arbetsdag, och jag har tidigare förklarat för honom att han måste hålla sig till de tiderna när det var riktigt jobbigt en period. Han lugnade ner sig med ringandet då, men nu är det värre än någonsin.

Om jag inte svarar, eller om jag mailar och skriver att jag inte kan svara just nu så får jag elaka små sms istället.

Vad skulle ni göra?

torsdag 4 oktober 2007

Sniff

Är förkyld. Väldigt.

Synd om mig. Väldigt.

Går och dör en smula nu.

Ny uppdatering

Jag känner att det är dags att sluta blogga (hemska ord). Hela mitt liv går nu ut på att uppdatera så ofta som möjligt och vara så elak och sarkastisk som möjligt för att tillfredsställa alla mina läsare. Jag får så elaka kommentarer hela tiden och vaknar på nätterna och kan inte stänga av dem.

Jag känner att det finns mer till livet än detta och att jag inte vill vara den där elaka personen längre. Jag.. eh..

Jag tog tydligen fel på person. Det där var visst inte jag.

onsdag 3 oktober 2007

Torka

Jag sällar mig till mängden och konstaterar att folk är urusla på att blogga (hemska ord) just nu. Inget uppdaterat alls nästan.

Yep, jag får klaga, för JAG har ju uppdaterat.

fredag 28 september 2007

Igår kväll

Igår fick jag ju träffa underbara Gabbiz på kvällen. Äta middag, ligga i soffan och gosa. Prata om livet, och kärleksproblem. Måste säga att den dittills usla dagen gjorde en uppryckning där. To say the least.

Sen fick jag även nöjet att assistera fröken när tåget hon skulle tagit hem inte existerade, och fick sedermera lyssna på hennes konversation med taxichaufförerna via mobilen. Hon pratade med tre, fyra stycken om priset, och ALLA samtal lät såhär:

"Hej, kör du till Uppsala? Har du fast pris?"

"Uppsala? Från här??"

Nej ditt dumpucko, från Sölvesborg, vafan trodde du? Liten blond tjej springer runt bland taxibilar mitt i natten och vill ha en taxi en annan dag, åt någon annan, någon annanstans?

Nästa person som påstår att alla taxichaufförer egentligen är partikelfysiker i sina ursprungliga hemland ska jag skratta rakt upp i ansiktet.

torsdag 27 september 2007

Livsråd

Du som googlade på "Hur man lockar killen till en andra dejt" och hamnade här.

Raring.

Om han inte föreslår den själv, så är han faktiskt inte särskilt intresserad. Hitta någon annan.

Ingen bra dag alls

Usch, idag är ingen bra dag. Håglös, deppig och allt det där som man inte ska vara när man bloggar (hemska ord), för då blir de som läser också deppiga, och innan man vet ordet av så har man inga fler läsare och DET mina vänner är minsann något att bli deppig över i vår tids samhälle.

Men så är det i alla fall. Jag stötte ihop med chefen nu strax innan jag skulle ut på jobb, och eftersom jag varit sjukledig sen i måndags så stod vi på trottoaren och gick igenom lite frågor. När det kom en gubbe gående så hann jag inte flytta mig tillräckligt snabbt i hans tycke, för han "råkade" stöta till mig i sidan på precis "rätt" ställe så jag tappade luften. Eftersom jag stod och pratade med chefen kunde jag inte heller gå ikapp honom och säga alla de fula ord till honom som jag ville, så jag fick bara svälja det.

Så när jag skildes från chefen så började jag gråta. Jag vet fortfarande inte riktigt om det beror på ilska över vilken jävla människa det där var, eller om det berodde på att det gjorde så jävla ont, eller om det berodde på att jag kände att livet var jävla skit.

Jävla jävla.

Så lagom kul att åka till kund då.

För det är tråkigt. Tråkigt tråkigt tråkigt. Mörkare och mörkare, både inne och ute. Växer man ifrån vinterdepressioner tro?

söndag 16 september 2007

Tveksamt

Igår bad jag exet att dra dit pepparn växer. Han hade gått bakom ryggen på mig med en sak som betydde rätt mycket för mig, och det blev liksom droppen.

Vet inte om man kunde kalla honom ex tidigare, vet inte vad vi hade för förhållande.. något var det, men svårt att ge det ett namn. Snart har det ju gått tre år sen vi började träffas - det är klart att jag hoppades att de tre åren inte skulle vara bortkastade.

Man väntar hela tiden på att något ska hända. Jag skulle inte kunna säga vad "något" är om du frågade mig, men att det ska bli.. annorlunda. Bättre.

Det är ju så himla svårt.

Hänger man fast vid något som inte är någon idé bara för att man hoppas på "något", eller hänger man fast vid det för att hjärtat känner att det finns en chans? Och om det inte är bra, hur får man det då att bli bättre?

Han har det bättre utan mig. Jag är en bitter, elak, grinig, perfektionist med ett stort ensamhetsbehov, som letar fel och inte egentligen behöver någon. Han skulle ha det bättre med någon som var vän och rar och behövde honom. När han väl hittar henne så kan hon skatta sig lycklig, för han kommer att göra henne lycklig.

Jag vet inte om han hade möjligheten att göra mig lycklig, eller om jag kanske inte ens gav honom chansen. Jag vet inte ens om det jag skrev om mig själv där ovan är sant, men jag tror att det är det. Jag tror att jag till slut kommer vara elak och grinig mot vilken man som helst som jag träffar, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att vara nöjd.

Jag VET ju att han har det bättre utan mig. Jag VET ju vad jag kände när vi umgicks - en allt annat överskuggande irritation, som jag kunde lova mig själv innan att förtränga, för att sen när vi sågs ändå inte kunde hindra från att bubbla fram. Jag VET att han förtjänar bättre. Och ändå, lik förbannat, trots att jag sa åt honom att inte kontakta mig mer, trots att jag VET att det är bättre om han inte kontaktar mig mer, trots att jag VET att det går över fortare då, så väntar jag på att telefonen ska pipa, på att det ska bli "bättre", på att JAG ska bli en bättre människa.

fredag 14 september 2007

Smaldomlig och blondtränad

"Jag vill träffa en tjej under 35 år som liksom jag inte har några barn. Själv så är jag mycket ungdomlig, 40 år, blond, smal, vältränad o tycker om att idrotta."

"Jag är en kille som tycker om att idrotta o hålla mig igång. Håller på med löpning. Vill gärna träffa en tjej som också håller på o tränar med någon idrott på något sätt."

"Idrottskille söker idrottstjej! Jag är blond, smal, vältränad, håller på med löpning. Jag är mycket ungdomlig, 40 år. Söker en enkel, ärlig, naturlig o barnfri tjej."

"Jag söker en yngre tjej för vänskap, o eventuellt förhållande. Jag är en blond, smal, vältränad, lugn, snäll o mycket ungdomlig 40-årig kille. Har inga barn."

"Jag söker en barnfri tjej som är yngre än mig. Själv så är jag en mycket ungdomlig 40-årig kille. Jag är blond, ganska smal, vältränad, singel o ärlig."

Jag är en blond, smal, vältränad, mycket ungdomlig 40-årig singelkille. Jag tycker om att idrotta o hålla mig igång. Har inga barn. Söker en barnfri tjej."

Svar till Desperat med skrivkramp?

Det här är ur veckans tidning. Allihop. 25% av samtliga annonser är skrivna av honom. Jag fascineras varje vecka, för han har hållit på i minst ett och ett halvt år nu.

Ett antal slutsatser kan nu dras:

Han får inga svar alls och träffar inga kvinnor alls, och måste därför lägga in ännu fler annonser för att få chans att träffa kvinnor (som dock är smartare än de ser ut och liksom jag redan genomskådat honom).

Han får sjukt många svar och träffar massor av kvinnor, men måste fortsätta att lägga in annonser för att han blivit beroende av kicken.

Han får en del svar, men är ruggigt kräsen och får ingen andra dejt och måste därför lägga in fler och fler annonser.

Han får en del svar, men är ruggigt ful och får ingen andra dejt osv.

Han får en del svar, men är ruggigt korkad osv.

Det som är roligast (ja, jag har ju inget liv) är att i papperstidningen publiceras bara ett urval av de annonser som rings in. Ett urval! Och han har med 25% av annonserna i tidningen! Fatta hur många han har inringda då! Fatta hur trött man måste bli om man på allvar ringde för att hitta en bra annons (men vem GÖR sånt?), och bara fick höra ett jävla tjatande om ungdomlig och vältränad?

Ja herrejesus. Undrar vem som är mest patetisk? Han, eller jag, som en fredagskväll tog mig tid att kopiera in alla hans annonser och göra ett helt blogginlägg av det hela.

Nä, det är nog han. Han är 40 år. Jag är bara 29. Jag är fan ungdomlig.

-----

"Mamma sa alltid till mig att jag kunde bli vad jag än ville då jag blev stor, "inom rimliga gränser." När jag frågade mamma vad hon menade med "inom rimliga gränser", sa hon, "Du frågar mycket för att vara sophämtare!" "

fredag 7 september 2007

Mer avbrutna drömmar

Inatt drömde jag att jag och mannen jag skulle gifta mig med var någonstans och kollade på bröllopsklänningar. Mitt i allt ville han ha lite raj-raj, och precis när han dragit ner mig på golvet så kom Elisabeth Tarras-Wahlberg in och avbröt, så jag hoppade raskt upp och vände mig mot klänningarna (i bara mina trosor) och tjöt "Den här vill jag ha!" och pekade på en klänning på måfå.. och det var en kort-kort chockrosa sak. Sen ringde klockan igen.

Fria tolkningar på den.

PS. Intressant var att jag minns hur mannen såg ut. Han var mörkhårig, och jag har aldrig sett honom förut.

onsdag 5 september 2007

Avbruten

Inatt drömde jag att jag var med i Pirates. Både Orlando och Jack Sparrow var med. Men precis när saker och ting började hetta till så ringde väckarklockan.

Satan!

fredag 31 augusti 2007

Pladder

Det känns som att jag skrivit rätt mycket och väder och tristess här på sistone, så jag ska avhålla mig från det idag. (Men jag har skittråkigt och det är kallt som fan.)

Jag har även skrivit rätt mycket om hundarna, men de är mina älsklingar och det viktigaste i mitt liv, så det får ni fan stå ut med. Det är min blogg (hemska ord), och jag skriver vad jag vill.

Taxen har världens sämsta kvällshumör. Och då är jag snäll. Han är så jävla sur och otrevlig efter klockan sju på kvällen att hälften kunde vara nog. Han brukade sova i min säng (och gallskrika på natten när jag puttade på honom för att det blev för varmt), men sen en tid tillbaka vägrar han att komma upp och ligger bara i sin egen säng och muttrar när jag lockar på honom.

Valpen gör lite som han vill, och han har också en egen säng (från Burberry, som jag köpte när han var mini.. halva valpen ligger utanför nu, men han tycks gilla det ändå), men om jag håller i honom och tvingar honom att ligga still så sover han i sängen när han fattat att han ska ligga kvar (jepp, pedagogiskt så det förslår).

Men i går kväll kom de båda upp frivilligt och la sig på andra sidan sängen (jag har en stor säng just med tanke på hund i säng). Och när jag vaknade mitt i natten så låg valpen hoprullad sked med mig, och taxen låg i sin tur hoprullad runt valpen.

Mattehjärtat smälte.

Sen blev det för jävla varmt och klibbigt, så jag puttade bort dem.

onsdag 29 augusti 2007

Väder igen

Alltså. Hela dagen idag har det varit soligt. Jag har varit ledig, och ute på världens längsta promenad med hundarna. Om exakt 20 minuter ska valpen och jag sätta och i bilen och åka iväg på lydnadskurs som hålls utomhus.

Klart det börjar regna då.

Soligt är inte samma som varmt. Igår i bilen - vantar och stolsvärme. Igår på kvällspromenaden - vantar och pannband. Är det detta de kallar växthuseffekten?

Jag känner mig grymt snuvad på torka och gula gräsmattor.

måndag 27 augusti 2007

Below f-ing freezing

Imorse när jag körde till jobbet var jag tvungen att ha på stolsvärmen för att inte frysa ihjäl bakom ratten. Så jag har ett tillägg till mina önskemål om hus nedan:

Absolut inte uppvärmning medelst vedeldning. Berg/markvärme eller helautomatisk pelletspanna. Annars får det vara.

söndag 26 augusti 2007

Gröna fingrar

Ovan ser ni en nyplanterad, välmående penseé.

Nedan ser ni en penseé som valpen suttit på.
Nu kanske ni förstår varför jag inte är så road av trädgårdsarbete. What's the point liksom?

Flyttfågel

Gaahh.. jag ska, jag ska!

Hundarna måste ut. Jag har bara ingen lust. Har ju gått alla promenadslingor som finns inom en mils omkrets minst tusen gånger var. MINST. Det är ju alltid trevligt när man väl är där ute och knatar.. men att ta sig i kragen och starta är döden.

Hur kan jag vara såhär uttråkad när det är helg och allt, och jag säkert har tusen miljarder saker att fixa med huset och trädgården? De sakerna har jag iofs heller ingen lust att göra.

En liten tanke föddes i mitt huvud för ett par dagar sen - tänk om man skulle flytta? Få ett nytt projekt? Anledningen till att jag tycker att det är så jäkla tradigt att jobba med det här huset är att jag, när jag köpte det, renoverade det från topp till tå. Det fanns inte en enda vägg i hela huset (och det säger jag bara inte, utan det är fullt allvar), som jag inte målade om. Sen när jag var klar flyttade jag ihop med exet och hyrde ut villan till Hyresgästerna Från Helvetet, som på de nio månader de fick innan jag sparkade ut dem (och skickade dem till kronofogden och tingsrätten osv) lyckades göra ner huset så totalt att det såg ut som om de bott här i tjugo år.

Med den påföljden att det inte finns/fanns en ENDA vägg i hela huset som jag inte var tvungen att måla om, igen. Det var helt ok att göra det första gången. Men att göra det igen, på exakt samma sätt som förra gången, är överjävligt. Alltså har jag fullständigt skitit i små saker som att spackla igen spikhål, sätta upp lister, måla lister o dyl. Kanske inte saker som syns vid första anblicken, men JAG ser dem, och de gör ner mig.

Så, kanske man skulle flytta? Slippa Stockholm? Jag älskar iofs Stockholm. Men jag menar slippa det här med att första grannen drar igång sin gräsklippare/häcksax/högtryckstvätt/motorsåg kl åtta på morgonen på helgen, och den sista slutar klockan elva på kvällen. DET vore skönt att slippa. Alla jävla barnskrik vore också skönt att slippa. Allt nybyggande vore också skönt att slippa (När vi först flyttade till området 1979 låg vårt hus längst ut vid kanten av skogen, vägen var en grusväg och det fanns gräs i mitten av den. Nu är här stadsplanerat, say no more).

Så, jag har inte så höga krav:

Jag kan tänka mig Strängnäs, Västerås, Enköping med omnejd. Pendelvänligt till Stockholm iaf, jag måste ju jobba ändå.
Inga grannar på minst 500 meters avstånd. Gärna någorlunda nära till en sjö. Stall på gården med anlagd volt en nödvändighet. Hagar och betesmark likaså. Inte en massa andra gamla ekonomibyggnader som står och är fula. Tre till fyra sovrum, renoveringsbehov helt ok, bara badrummet är ok, för det orkar jag verkligen inte göra igen. Närhet till ridskola/tränare/ridhus vore ju ett plus. Gäststuga vore trevligt. Mer än så kräver jag faktiskt inte, men det får inte kosta mycket mer än 3 miljoner.

Så, ser ni något liknande kan ni väl hojta till? Jag har dammsugit Hemnet, men det som finns där kostar antingen runt 4, 5 miljoner och är lite FÖR fint, eller så kostar det omkring 2 miljoner och uppfyller inte mina krav. El värdo.

-----

"När du är tio år gammal och en bil kör förbi och stänker upp vatten på dig ur en vattenpuss, är det svårt att bestämma sig om man ska gå så till skolan eller om man ska gå hem och byta om till rena, torra kläder. Så medan han stod där och funderade, körde jag runt kvarteret och stänkte vatten på honom en gång till."

onsdag 22 augusti 2007

Ursäkta svordomarna

Jag är emot dödsstraff, av den enkla anledningen att jag anser att om någon begått ett vidrigt brott så är döden en lindrig enkel utväg jämfört med det straff som sitta i fängelse i resten av livet ska vara.
Jag är också emot att såna som misstänkt för exempelvis våldtäkt hängs ut med namn och bild i tidningar och på hemsidor innan de är fällda i rätten. Sånt undergräver den lagliga rättvisan. Häng ut dem när de är fällda, inga problem, men i Sverige måste vi leva efter devisen att man är oskyldig innan motsatsen bevisats - något annat vore bananrepublik.

Men DET HÄR förtjänar inte att leva. Det har inget människovärde längre, och har därför inte rätt till ett liv. Fy fan.

Och horan till ordförande anser att domen borde vara villkorlig.. herre jesus. Det gör mig inte förvånad att hemsidor som ovan skapas. Vilken jävla nolla.

måndag 20 augusti 2007

Valpmatande

Jag har löst problemet med valpens kinkighet med mat: Om man serverar maten på något annat ställe än i köket så blir maten plötsligt mycket mer spännande.

Ikväll ska han få mat i duschen.

lördag 18 augusti 2007

Arbetsplatsproblematik

Jag behöver lite råd och stöd och sånt där som folk i USA brukar betala för (då kallas det terapi och betingar ett pris på 1200 kronor i timmen, här heter det bloggande och kommentarer).

Såhär:

Jag jobbar med ett "riktigt" jobb, där jobbar jag 75%. Sen har jag även ett eget företag, som jag jobbar med de övriga 25 procenten, fast det blir väl i realiteten mer än så om man räknar varje telefonsamtal och mail (och det bör jag ju eftersom jag debiterar per timme - men jag är skitdålig på att komma ihåg tiden). Hur som helst. Det är väl inte världens roligaste jobb, men det har sina stunder.. eller det har det väl heller inte, men jag dör inte när jag är där i alla fall. Inte heller företaget är världens roligaste, men det är bra pengar.

Jag har aldrig orkat jobba kvar på ett jobb mer än i två år. Sen har jag lessnat och rört mig vidare. Men till saken hör att även om jag inte tycker att mitt jobb är världens mest upphetsande så är läget ändå grymt bra - jag får jobba 75%, jag tjänar bra, jag får ha med mig hundarna på jobbet, jag får bestämma över min egen tid, jag får bestämma över mitt eget ansvar och jag vet dessutom att jag är i stort sett oumbärlig.

Men nu är en av mina kontakter på väg att starta upp ett par nya företag och han vill att jag ska bli VD för dessa företag, med allt vad det innebär. Och jag är extremt kluven. Rent tekniskt sett så är det ju just nu i mitt liv som jag skulle kunna satsa på karriären och jobba mycket, och det är klart att det är världens chans att få jobba som VD innan 30 osv.
Men samtidigt är jag inte direkt intresserad av att göra karriär. Jag är definitivt inte intresserad av att jobba dygnet runt - den enda anledningen till att jag nu jobbar 75% är ju för att jag vill få den extra tiden för mig själv. Som det är nu så börjar jag oftast jobba 7 och slutar sen kl 1.. och då har jag halva dagen kvar för mig själv, för mina hundar och för mitt liv (mja, och mitt eget företag då, men om jag är riktigt disciplinerad så tar det inte SÅ mycket av min tid, och dessutom kan jag ju förlägga den tiden till precis när som helst. Vill jag sätta mig i solen i tre timmar på eftermiddagen och jobba bara på kvällen så är ju det ok).
Sen kan jag knappast påstå att jag drivs av pengar heller. I dagsläget drar jag in mellan 35 och 40 000 i månaden (brutto alltså - netto blir det tyvärr extremt mycket mindre eftersom jag har en enskild firma). Så han måste dra till med en ruskigt bra lön för att toppa förlorad tid och mäta sig med min inkomst av idag.
Jag skulle säkert kunna ha kvar min firma och samtidigt jobba som VD men hur mycket jobb skulle inte DET innebära?

Vad tycker ni? Karriär eller ett liv?

PS. Jag brukade vara BRA på att komma på rubriker. Nu vet jag inte vad som hänt..

-----

"När morfar gav mig den där femtiolappen och bad mig gå ner till affären och köpa mat visste jag att jag hade ett val: Antingen kunde jag köpa godis åt mig och alla mina vänner, eller så kunde jag köpa modellflygplan."

söndag 12 augusti 2007

Djurisk hypnos


"Matte... se mig djuupt i ögonen. Upprepa efter mig: Valpen Är Söt... Valpen Behöver Grillad Kyckling... Nuu..."

lördag 11 augusti 2007

Schema

Shit alltså, mina rubriker är ju så catchy att jag borde få betalt för dem.

Jag har ju klagat lite grann över att jag har tråkigt. Lite subtilt har jag klagat sådär. Nu slängde jag ett getöga i min kalender och tittade på hur det såg ut framöver:

Måndagar: Dressyrspecial

Tisdagar: Inget bokat

Onsdagar: Lydnadskurs med valpen

Torsdagar: Fortsättningskurs i agility med taxen

Fredagar: Hoppträning

Lördagar: Dressyrspecial igen

Söndagar: Tja.. kanske diskatvättastäda eller något.

Förlåt, skrev jag "Inget bokat" på tisdagar? Jag menade naturligtvis egentligen "Jobba till elva på kvällen med eget företag som blivit ohemulskt försummat resten av veckans dagar".

Tjipp tjohej, man ska hålla igång säger de, så dör man tidigare. Eller var det tvärtom?

-----

"Jag glömmer inte hur glad jag blev då jag fick min första lönecheck, för jag tänkte, 'O'boy, nu kan jag sluta!' "

IngenTING

Sms till mig i morse: "Vill du hitta på något idag? Gå på Skansen kanske?"

Tänkte lite. Mental rysning. Skansen.. en underbar lördag.. innan skolorna börjat igen..

"Nej tack, men gärna i september någon gång. Idag ska jag göra precis INGENTING."

Bara så ni vet, så är följande "ingenting":

Tvätta tre maskiner.
Dammsuga golven på nedervåningen.
Sopa golven på övervåningen.
Svabba golven på nedervåningen (och fundera på de övre men sen strunta i det).
Dammtorka horisontella ytor i huset.
Träna taxen (med valpen bredvid gastandes "Jag då??!").
Rengöra linjerna mellan golvkaklet i badrummet med scotchbrite (jamen vad fan heter de då?).
Rengöra linjerna mellan klinkersen i hallen med tandborste (inte min).
Träna valpen (med taxen bredvid gastandes "Jag då??!").
Ligga i solen, sippa på rabarbersaft och läsa en bok (multitasking - räknas inte som "ingenting" då).
Måla listerna i badrummet.
Gå på långpromenad med hundarna.
Åka och storhandla.

Så nu vet ni. Nästa gång ska jag inte använda uttrycket "ingenting". Jag ska säga "ligga i solen och slappa hela dagen". Så slipper man få någonting gjort.

-----

"Jag hoppas att livet inte är ett stort skämt, för jag fattar det inte."

fredag 10 augusti 2007

Den där lillhjärnan alltså

.. den kan den.

Jag ska skriva en faktura till Regeringskansliet.

HEELT utan egen förskyllan så blev det Regeringsknasliet.

Jag tror jag ska låta det stå kvar så.

Tristess upphöjt till sexton miljarder

Oh shit, oh shit, oh shit, jag har så trååååkigt, jag dör jag dör.

Regn, ingen semester, trasig telefon, folk borta osv osv.

Va? Har jag redan skrivit det?

måndag 30 juli 2007

Ännu mer väder

Jag hade på mig kraftig kofta, dunväst och vantar idag.

Dunväst AV - i mitten av juni. Dunväst PÅ - i slutet av augusti. Fatta, det måste vara såhär de har det i Norrland. Jag kommer aldrig flytta till Norrland.

Har jag missat något, eller ska det inte vara varmt i ett växthus? Jag skulle inte vilja se tomaterna hos den som kallar det här för växthuseffekt.

PS. Nu kan taxen gå under magen på valpen. Dags att inse att han är stor pojke nu. Det känns tragiskt. Jag kanske måste gråta lite grann.

-----

"Jag brukar inte tro på mirakel, men någonting hände när jag var sju år gammal som jag fortfarande inte kan förklara. Jag satt på altanen med morfar, och skulle just äta några småkakor, då morfar grabbade tag i sitt bröst och sa att han hade fått en hjärtattack. Jag sprang och hämtade mamma, men när jag kom tillbaka var morfar okej. 'En ängel hjälpte mig,' sa han. 'Han åt dina småkakor också.' "

fredag 27 juli 2007

Mer dravel

Hundarna är för övrigt på landet i två veckor, eftersom jag ska ha semester nästa vecka, och jag saknar dem så det gör ont. Dessutom är jag mörkrädd utan taxen, han är mitt ljus i mörkret, min livlina i svårigheter och min pungknäckare vid överfall.

Jag saknar honom iofs inte riktigt lika mycket när jag får höra att han attackerar de andra tre vid varje måltid, bankar skiten ur dem och snor deras mat. Han går på diet stackars taxen nämligen.

Nu regnar det också. Och här sitter jag i århundradets sötaste rödvitrandiga klänning med vita skor med strass till, man kan ju undra varför. Sitter på kontorshotell och här finns bara jag och kanske möjligtvis två andra till. Jaja, JAG vet att jag är snygg iaf.

Sen är det iofs rätt kul att alla som inte är här har semester i det här vädret. Skadeglädje osv.

Imorgon ska min bästaste bästa vän ha trädgårdskalas för att fira sitt giftermål. De kan inte ha det inomhus, för där är det en byggplats. Det ska bli intressant att se hur de kommer lösa problemet regn versus inbjudna människor som inte vill bli blöta. Det finns en viss risk att jag kommer fira deras bröllop i min bil.

Jag tänkte egentligen skriva ett inlägg om Saker Jag Hatar I Trafiken, men det skulle bli alldeles för roligt för den här dagen. Ni får nöja er med sporadiska meningar om ingenting.

Det är inte fy skam, jag bloggar ju iaf, till skillnad från alla andra som har semester. I regnet. Hahahaha.

Tristess upphöjt till femton miljarder

Oh shit, oh shit, oh shit, jag har så trååååkigt, jag dör jag dör.

Igår satt jag här på jobbet i fem timmar utan att göra en ENDA jobbrelaterad sak. Telefonen är trasig, och skrivaren är trasig, och det fanns INGENTING att göra.

Ja okej då, det kanske fanns saker att göra, men inget som jag hade någon lust att sätta igång med.

Det är lite jobbigt, eftersom jag måste tidrapportera. Inte så himla noga förvisso, men det är svårt att mörka fem timmar bara sådär.

Jag kollade på Friends outtakes på Youtube istället. Jag skrattade så jag grät fast jag sett dem förut.

Utan att på något sätt förringa Grey's så kommer det ALDRIG finnas en serie som når upp till Vänners höjder igen.

Ever.

Yes, det vet jag, för jag är lite synsk.

Synsk, och sen har S som bor i staterna uppdaterat mig om kommande (halvdana) serier.

Shit, jag är verkligen TRÅKIG när jag har tråkigt.

Kanske figures förresten.

fredag 20 juli 2007

Besvärligt

Åååhh, just det här är så HIMLA jobbigt.

Jag har legat i solen ett tag. Det var VARMT. Jag är jättevarm. Jag gick upp på övervåningen för att surfa lite och svalna av ett tag.

Jag hör mystiska ljud nerifrån. Valpen kommer upp. Han bär på något som är brunt och som smular. Jag vill helst inte veta vad det är, men tar det iaf. Det är en rutten kotte. På golvet vid mina fötter ligger mer rutten kotte. Yummy. Valpen går ner.

Jag hör mystiska ljud nerifrån. Valpen kommer upp. Han har så mycket sand och grus i ansiktet att det liknar ingenting. Han har uppenbarligen grävt under trappan igen (fyyyy!). På golvet vid mina fötter ligger en halv sandstrand. Härligt. Valpen går ner.

Jag hör mystiska ljud nerifrån. Valpen kommer upp. Han är dyngsur, blandat med rutten kotte och sandstrand. Han har satt sig i vattenskålen igen. På golvet vid mina fötter finns nu en sjö att matcha sandstranden. Great. Valpen går ner.

Jag hör mystiska ljud nerifrån.. Jag ORKAR inte gå ner! Jag har ju bara suttit här i fem minuter. Ingen sa att det var såhär jobbigt att ha valp. Man kanske kan adoptera bort honom litegrann?

-----

"Om du skulle vara deltagare i ett krig, kasta en sån där gul paprika mot fienden i stället för en handgranat. Kanske skulle det få dem att fundera på hur idiotiskt kriget är, och medan de tänker, kan du kasta en riktig granat mot dem."

tisdag 17 juli 2007

Snygg, men lite bakom

Det kan ju vara på sina plats att förklara nicket. Vem sa "självförklarande"??!

Klistrar in ett utdrag från en oerhört gammal dagbok från den tiden då jag skrev på den oranga siten (och var SÅ oerhört mycket mer undehållande än idag. Objektivt talat givetvis) i vilket jag - som alltid - klagar på mitt tråkigt jobb, och därefter skriver följande:

"Nu har jag varit och hämtat posten, och med anledning av att jag också skulle köpa vanliga vita kuvert, gick jag även till Posten, den solklara grossisten när det gäller billiga kuvert.Väl inne på postkontoret stirrar jag runt väggarna på ställen med kontorsmaterial de har och letar förgäves efter kuvert i någon form. Jag vänder mig till killen bakom disken och frågar om det bara är jag som är blind, eller om de faktiskt inte har några kuvert. Hans min är oförstående. ”Kuvert?” Han ser på mig som om jag vore en utomjording. ”Ja, du vet, såna där vita saker som man stoppar brev i”. Förståelsen lyser fortfarande med sin frånvaro. ”Vill du ha såna där vanliga tunna eller?” Han ser hjälpsökande på mig, och jag inser att jag är en sån där Besvärlig Kund. ”Nej, vet du vad, vi säljer faktiskt inte kuvert längre.”

Kvar står jag, förstummad, och tittar klentroget på honom. ”Ni säljer alltså inte kuvert? På Posten?” Vid det nekande svaret har tom. jag förlorat fattningen, och ironin har flytt min vokabulär. Sakta skakande på huvudet går jag uppför trapporna och tillbaka mot kontoret. Väl utanför kan inte ett misstroget leende hålla sig från att spridas i mitt ansikte, och vägrar att försvinna under hela tiden jag går mot hissarna. Kuvert? På Posten? En sån befängd tanke!

Jag fick även enorm uppmärksamhet under den delen av återfärden som jag spenderade i Globens centrum, eftersom jag inte kunde låta bli att le för mig själv. Folk som ler för sig själva (eller överhuvudtaget) får ofta uppmärksamhet i Stockholm, dock sällan av det positiva slaget, utan mer ofta i form av misstänksamma blickar mot galningen. Eftersom jag dessutom gick och muttrade för mig själv om den obefintliga service som finns i dagens samhälle var jag dessutom mycket lätt att kategorisera som ”lite bakom”.

Snygg, men ”lite bakom”."

Jag HADE ju kunnat vara bara Foreverbabe som vanligt, men jag har fått min beskärda del av knäppgökar med det nicket. No more!

Och anledningen till klippochklistra är givetvis inte inspirationstorka utan självklart för att jag ju har en sån mängd med spirituella blogguppslag fajtandes om utrymmet i huvudet att inget slipper ut etc etc.

"Det är sant att varje gång du hör en klocka klinga så får en ängel sina vingar. Men vad de inte talar om för dig är att varje gång du hör en musfälla slå igen, börjar en ängel brinna."

tisdag 3 juli 2007

Fem minuters underhållning

Vem är snyggast i kungafamiljen? Ingen. Jag tänder inte på tjejer. Inte på bögar heller. Och inte på gamla människor heller. Så - ingen.

Vad hade du för storlek på studentmössan? Hur i hela friden ska jag kunna minnas det? Det var ju för bövelen 10 å.. rätt nyss.

Vad är du rädd för? Monster och demoner och en och en annan älg.

Vilken kändis påminner du mest om? Folk påstår jämt att jag ser ut som Regina Lund. Jag kallar det lögn och elakt förtal. SJÄLVKLART ser jag ut som hon den där heta blondinen i Scrubs.

När skaffade du mobiltelefon? 95.. den var röd, och en Motorola. Min dåvarande pojkvän tvingade mig. Idag väljer jag att se tillbaka på det röda som ett tidigt uttryck för mitt spirande trendsettersinne och på tvingandet som ett tidigt uttryck av det patriarkala förtrycket.

Ha.Ha.Ha.

Vad lagade du när du lagade mat senast (obs flingtallrik räknas ej)? Jag får ångest av såna där frågor. Jag brukade GILLA att laga mat. Nu GILLAR jag att hälla upp fil.

Vilken maträtt är du bäst på att laga? Bara för att jag inte lagar mat längre betyder det inte att jag inte är fruktansvärt bra på det. Så svaret är Allt.

Vem är den snyggaste du träffat/sett idag (obs IRL)? Nu ska vi se. Jag har varit på jobbet. Där finns idioter, chefer och småflickor. Där var ingen snygg. Sen var jag på IKEA och Kvantum. Där var alla irriterade eller skrikande småbarn. Nu är jag hemma. Så det bär mig emot att skriva det, men.. eller vem försöker jag lura - klart JAG var snyggast idag. Jag är snyggast ALLA dagar.

Har du något emot vegmat? Det får existera. Om jag inte måste livnära mig på det.

Är det taskigt att inte låta barnen äta kött om föräldrarna är vegetarianer? Taskigt vet jag inte, men fel är det. Man ska inte påtvinga barn vare sig åsikter, religion eller sexuell läggning innan de är gamla nog att kunna välja själva.

Sms eller msn-mess? Är rätt trött på båda. Kommunikation är överskattat. Men jag säger sms - lättare att ignorera. De blinkar iaf inte orange.

Tycker du om pandasminkningar, du vet tjejer som är jättesvarta runt ögonen? Om du är modell på catwalken och väger typ 45 kilo och ändå ser ut som ett skelett är det väl ganska passande. Annars är det iofs också ganska passande, eftersom jag då får något att skratta åt.

Varför pratar man om vädret så ofta? Ja det har jag också frågat mig. Men den stora frågan är: varför gör de det med MIG?!

Hur många har du varit olyckligt kär i? Det minns jag inte. Det måste ha varit på högstadiet, och det var ju säkert 15 å.. rätt nyss.

Hur många har varit olyckligt kär i dig? Det vet jag inte heller, men jag är rätt bra på att ignorera folk.

Har du blivit omvänd i år, i så fall angående vad? Japp, jag har insett att jag visst kan ha långa dingliga örhängen utan att det ser knäppt ut.

Vilket år i ditt liv har varit bäst och varför? 1988 var tveklöst bäst. Jag var tio bast och vi hade en häst runt knuten. Jag fick min första veckopeng och det regnade fan inte på hela sommaren.

Vad köpte du senast? Vattenmärkt papper till en årsredovisning. Jepp, mitt liv är FULLT av spänning.

Om du fick hitta en sak som du tappat vilken skulle du hitta då? Fattningen? Eller kanske min kalender som är spårlöst försvunnen sen förra veckan. Livet blev plötsligt svårt.

Röjarkväll med polarna eller myskväll med älsklingen? Älsklingen är förmodligen hund då, och efter helgens möhippa så kommer jag nog inte dricka mer på ett par år, så.. maka på dig jycke.

Vems sida kollar du oftast på (förutom din egen)? Jag har en del som jag följer dagligen, men Rhubarb och Onekligen är de absoluta favoriterna.

Vem kollar oftast på din sida? Uppenbarligen svårt störda människor som söker på ord som "stor snopp" eller "nakenjobb" eller "svart fet kvinna". Och nu kommer de komma igen.

Vad stod i ditt senaste mess? Som jag fick eller som jag skickade? I mitt mottagna var det "Batteri laddas sämre, lätt att spänna rem" (pappa är bra på kryptiska sms han). I det senast skickade stod det "Vad händer då?".

-----

"Om du någonsin skulle nå den stora upplysningen då du dricker öl, kan jag hoppa upp och sätta mig på att du skulle kunna skjuta ut öl genom näsan."

tisdag 26 juni 2007

Jävla blogspot.

Mina inlägg ignoreras.

Och detta inlägg är fullkomligt meningslöst, för när ni väl kommer kunna läsa detta så kan ni även läsa de två tidigare som blogspot just nu vägrar att visa.

Jepp, så är det att vara jag. Ignorerad och meningslös.