torsdag 31 mars 2011

Saker Nitton har hittat i sängen ikväll: Grisöra,en frolic. Och hunden.
Dag 29 – Mina ambitioner

Alltså, det här är en rätt knepig fråga egentligen. Jag har inga direkta ambitioner sådär som man hade när man var tjugo och bara "jag ska bli..." och "jag ska göra...". Därmed inte sagt att jag saknar driv, det är en helt annan sak. Jag har satans mycket driv, och en av de sämsta egenskaper jag vet hos andra är just avsaknad av driv. Jag förväntar mig inte att alla ska vilja bli rika/kända/framgångsrika, men att inte vilja NÅGONTING, eller att göra saker halvdant retar skiten ur mig to be frank.

Med undantag för hur jag möjligtvis tänkte i tonåren i fråga om vad jag vill bli/åstadkomma, så har jag släppt hela den biten nu. Mitt liv har varit lite av en räkmacka om jag ska vara ärlig, och jag hyser inga direkta tvivel om att resten kommer utveckla sig liknande. Saker blir inte alltid som jag tänkt mig, men det har hittills alltid visat sig att det som blev istället är bättre eller lika bra.

Har aldrig haft någon tanke på att jobba med ekonomi exempelvis, eller vara egen företagare. Copy-delen är väl den som mest stämmer in på författardrömmarna. Tid och erfarenhet har dock visat sig att det man vill händer ändå, och allt det där andra gör man till sitt om man vill det.

Det jag gör nu, är perfekt nu. Men inte resten av livet. Det jag gör om ett år kommer möjligtvis inte vara likadant, men säkert bra det med.

Den värsta frågan som någon kan ge mig under en arbetsintervju är "Var ser du dig själv om tio år?". HUR ska jag kunna svara på det? Jag vet ju att det rätta svaret är något i stil med "Jobbat mig upp till chef på det här stället", men det är inte ärligt, och förmodligen inte heller sant. Har svårt att se mig själv göra samma sak i tio år, eller vara på samma ställe i tio år. Knappt i fem år ens faktiskt. Om tio år kanske jag gör samma sak som nu, fast jag har gjort annat mellan. Eller så gör jag något helt annat. Jag VET att jag inte kommer göra samma sak resten av livet, det ligger inte för mig. Men jag har inga ambitioner per se att ta mig ifrån just detta, eller aktivt söka efter något annat - det händer ändå.

Att noja över vad eller var man kommer vara om ett, fem, tio år är attgöra nuet en otjänst. Det du gör nu är nu, SEN är något annat.

Jag är medveten om att det är lite av en lyx att tänka såhär, och att det till stor del hänger ihop med mitt ohemula självförtroende; jag VET att jag alltid landar på fötterna. Undantaget olyckor och sjukdomar förvisso, men vem kan räkna med sånt?

Slutsats: inga ambitioner vad gäller arbete i alla fall. Jag har drömmar, en helt annan sak. Jag vill hitta hem vad beträffar boende, resa mer och klättra högre i ridningen. Men det är saker jag kommer åstadkomma, inget jag har ambitioner att lyckas med.
Om jag har tråkigt? Jag sitter och syr på tolv små tygblommor på en jeanskjol jag nästan aldrig använder. För hand. Och lyssnar på Eric Saade.

Om jag har jobb att göra egentligen? Gissa.

Om Eric Saade är det mest upplyftande i hela ekvationen? Gissa igen.
Dessa är en aning för höga för mig som får skavsår bara jag TITTAR på ett par skor med öppen tå. Sälja vidare eller behålla...? Åh the beslutsångest! Bling och allt!

onsdag 30 mars 2011

Försök att äta sallad som blivit kvar sen i fredags (med isberg, bacon, ost, blomkål och annat tjafs) kan sammanfattas med två ord: Vansinnigt äckligt.

Och, på förekommen anledning, Lotta undrade vems fel snön var, och jag kan meddela att jag tar på mig hela skulden, för jag bytte till sommardäck i söndags. Dock spelar inte den lilla snön min terrängbil någon roll, så the joke's on me.
Hunden saknar också kissen.
Från SvDs papperstidning, angående RUT-avdraget för att köpa barnvakt för hämtning/lämning på dagis (finns säkert på nätet också, men deras sajt är jäkla tung och jobbig, orkar inte leta):

"Henrik von Sydow, moderat och ordförande i skatteutskottet, ser inga problem med att barnvaktsbranschen framför allt utnyttjas av familjer med god ekonomi och två föräldrar".

Så långt är jag med, det är trots allt en tjänst som säljs av privata företag och köps av privatpersoner. Tillgång och efterfrågan. har man råd köper man, annars inte. Börjar det handla om annat är det inte en tjänst, utan ytterligare ett bidrag. Men sen fortsätter han med att hävda att behovet av barnvakt är större hos familjer med två föräldrar, att tid är en större bristvara där:

"Behoven är större i en situation där bägge jobbar".

Eh va? Ja, klart att behovet av barnvakt är stort om båda föräldrarna jobbar, men ska vi prata BEHOV så är det för fan givet att tiden är en större bristvara för en ensamstående som MÅSTE ta jobb, hämtning och lämning själv? SJÄLVKLART är det lättare att pussla om man är två, framförallt för att möjligheten till deltid är ekonomiskt större med två löner.

Det är idiotiska uttalanden som detta som undergräver sympati och tillhörighet för det blå blocket, och i förlängningen för exempelvis RUT-avdraget.

tisdag 29 mars 2011

Okej VEM har sökt på "Trasselkvast medelålders"??!! INTE okej!!
Smsande med Nitton angående inredning i vårt framtida hus (jag har just önskat mig just ett hus att inreda heeelt själv):

Jag: "Du kommer nog tycka om mina ideér."

Nitton: "Du kommer nog tycka om mina ideér... Annars lär du dig det, om inte så är det ditt problem* ungjävel"

Jag: "Hur menar du?"

Nitton: "Fyllde i det du glömde skriva"

Han har lärt sig prata tjej! =)

* Sant.
KAN ni fatta att stora delar av flingsortimentet säljs med påskrift "Inget tillsatt socker"?

Som att det skulle vara ett PLUS när det gäller flingor...?!
Gissa vad jag gjort idag!!?

Å ena sidan (varmt läge invid husväggen):


Å andra sidan (min gårdsplan, ständig skugga, tack du grinige granne som vägrar fälla lite gran vid gränsen):


Å tredje sidan: Stora gärdet vid brevlådan har börjat tina fram. Lustigt nog samma gärde som det spreds ohemula mängder gödsel på i november strax innan snön kom. Vindriktning hitåt.

måndag 28 mars 2011

Lite tomt utan kissen...

torsdag 24 mars 2011

Varit väldigt bra torkväder idag.

Varit mindre bra väder för "låt mig rensa ur hela stallet och höplatsen från gammalt hö och lägga i en hög utanför stallet för senare bortforsling". Särskilt när man är allergisk mot hö.
Har hittat (och köpt) klänning till bröllop.

...ar.

Tre stycken. Samtliga enligt begäran "färgglada". Samtliga rätt fantastiska.

Houston, we have a problem.
Loggade in på min bank för att betala en sak och möts av infon att där finns bra mycket mer pengar än jag räknat med. "Åh trevligt, de har betalat in hyran lite extra tidigt, så snällt" tänkte jag. Men när jag kollade utdraget så stod det "Dagersättning" och DET är ju ingen hyra.

Blev lite irriterad över vem det nu än var som satt in någons lön på fel konto, ringde min bank och frågade vem det var ifrån så vi kunde fixa att det betalades tillbaka. Nej, då är det från försäkringskassan meddelade han mig glatt.

Liksom. Jag har fått pengar. Från FK. UTAN att jag behövt tjafsa med mer än två brev! Och bara två månader efter att skadan inträffade!

Vart är världen på väg kan man fråga sig...

Jag har försökt få pengar för sjukdom från FK tidigare, när jag legat på sjukhus för magen och så, men om folk som har "normala" jobb tycker det är knepigt att begära ersättning så kan jag tala om att det är INGET emot hur mycket tjafs det är när man är egen företagare. Detta beror på två saker:

1. Egna företagare är aldrig sjuka. Och även om de är sjuka så jobbar de ändå. För de vet att de aldrig får ut någon ersättning. Därför strider det mot försäkringskassans regler att betala ut någon ersättning till dem.

2. Egna företagare är jobbiga och har ingen riktig lön, utan tar ut pengar som de vill (och när de kan). Därför måste deras ersättning schablonberäknas. Detta gör man genom att titta på de senaste tre årens genomsnittliga deklarerade inkomst. Fast inte förra året, för den var för hög. Så de tar inkomsten från 2006-2008 och snittar den, drar av lite på en höft om det verkar för högt, glömmer bort att 2006-2008 jobbade jag samtidigt "på riktigt" och hade bara firman på 25%, räknar då alltså INTE med den faktiska inkomst jag hade och presenterar sen en slutsumma som är så löjligt låg att alla fattar att den inte är verklig emedan inte någon nu levande människa kan ha överlevt på de kronorna. Men de räknar kallt med att man inte orkar skicka mer än två, tre brev om saken bara för att mötas av deras standardiserade svar som ju aldrig egentligen svarar på det man faktiskt skrivit om.

I det här fallet har jag inte ens fått något svar på min överklagan om slutsumma. Men jag har fått pengar. Som förvisso förefaller vara beräknade på den där löjligt låga summan, eftersom summan jag faktiskt FÅTT också är löjligt låg, men ÄNDÅ! Jag HAR ju fått pengar.

onsdag 23 mars 2011

Hunden och katten leker vilt, så mattorna flyger. De leker fint och förvånansvärt bra, och har uppenbart roligt med varandra. JAG har också roligt när jag tittar på dem, så jag tar fram kameran för att filma lite.

*stendött*

Katt och hund tittar på mig som om jag vore dum i huvudet. Jag lägger ifrån mig kameran.

Hunden gör ett utfall, katten flyger högt och smäller till honom i huvudet. Jag skrattar. Hunden springer in i sovrummet, får ett hysteriskt anfall i sängkläderna, katten springer efter och kastar sig på honom. Jag går efter med kameran i högsta hugg. Kommer in i sovrummet. Katten syns inte, hunden ligger utsträckt på sängen och blundar med ena ögat.

Muttrar lite och går tillbaka till datorn.

Katten kommer utflygande ur sovrummet med hunden i hälarna, hoppar upp på trappräcket men missar och ramlar ner i trappan, hunden rusar efter och välter honom nerför ett par tre trappsteg till. Katten rusar tillbaka uppför trappan, vänder sig om lagom för att möta hunden som tvingas hoppa över katten, som tar tillfället i akt och hugger tag i hundens (väldigt trassliga) svans.

Jag smyyyyger fram mobilen. De leker fortfarande! Trycker fram kamerafunktionen... väntar lite på att bilden ska komma fram och tada! riktar den mot djuren. Katten lägger sig under min stol och slickar tassarna. Hunden hoppar upp i fåtöljen och sluter ögonen.

For the love of god!

tisdag 22 mars 2011

Dag 28 – Det här saknar jag
Choklad.

I den här takten hinner jag skriva klart den eländiga listan innan ni hinner med att läsa den.

Nu spelar det förstås ingen roll att jag skriver choklad, emedan Nitton har en play-date, och med 99% sannolikhet INTE (förvånande nog!) kommer läsa min blogg (hemska ord) under tiden; således kommer chokladen även efter hans hemkomst lysa med sin frånvaro.
Hmm... jag hade ju en lista på gång. Någon gång för länge sen. Låt mig se, vad stod på tur? "Dag 27 - min favoritplats".

Den var enkel. Hemma. Går ju fort det här.
Man vet att det är dags att logga ur eBay när man tittar på ett par trainers från Prada och tänker "Ja men de där kan jag ju ha i stallet".
Behåller kattfan två dagar till.
Idag är sista dagen med den här lilla saken. Jag tycker inte om katter. Håriga, högljudda och rätt otrevliga. Men titta på honom liksom. Han bor ju här nu? Är man bara tre månader gammal så är två veckor helt sjukt lång tid. Nitton föreslog att vi skulle säga att räven tagit honom. Börjar låta som en bra idé...
Jag kan leva med den här prognosen känner jag.

måndag 21 mars 2011

Har klickat runt på lite udda heminredningsbloggar. Är just nu galet sugen på att göra om. Jag har bara ingenstans att göra om. Jag vill ha vitt och grönt, skirt och romantiskt - känslan ska vara vitsippsbacke. Det här huset hade passat otroligt bra med den inredningen, men är ju inte mitt så...

När jag bygger eget hus sen någon gång i framtiden så ska jag göra allt precis som jag drömt om det, alla små och stora saker ska vara genomtänkta. Och såna här fönster. Är de inte fantastiska?

söndag 20 mars 2011

Alltså. Jag må få associationer till påtänd cowboy, jag är ändå kär.

fredag 18 mars 2011

En hund i knävecken och en kattunge framför magen. Kurr kurr och spinn spinn och sen ett mjääärrw, som betyder "oj förlåt, hade du en DATOR där jag tänkte ligga".

Bra mycket mysigare än nyss då de lekte Först genom madrassen vinner.

Edit: Nu bet katten hunden i nosen och seglade ut genom dörren. Min hund är så gudomligt snäll.
Mår helvetes illa. Jävla piller. En framtid som knarkare är inte för mig, clearly.
Jag har insett att min senaste kyss… inget insett med den - den hände imorse som vanligt.
Jag lyssnar på… mig själv.
Du mår bäst när du… inte har något alls inplanerat.
Stockholms bästa stadsdel är… Djurgården?
Jag pratar… inte gärna i telefon.
Jag älskar/tycker om… när saker går som planerat.
Min bästa vän(ner) är… hellre få och nära.
Min första riktiga kyss… blötte ner mig från näsan till hakan.
Jag avskyr när folk frågar… om jag är sur.
Kärlek är… det jag har nu och hoppas ha i resten av livet.
Någonstans, tänker någon… att den vill gå hem.
Jag kommer alltid att vara… smått irriterad.
Jag är hemligt förälskad i… Robert Sheehan.
Sist jag grät var… det var ett tag sen nu! Yey me!
Min mobiltelefon är… rosa och perfekt.
När jag vaknar på morgonen… är jag oftast rätt pigg och inte alls så arg längre.
Innan jag går och lägger mig… läser jag så mycket jag orkar i senaste boken (just nu Hari Kunzru Transmission, som dock är väldigt tråkig än så länge och därför växlas med Lian Hearn På kudde av gräs),
Just nu tänker jag på… väldigt många saker, varav de flesta involverar tid i någon form.
Bebisar är… söta som bäst.
Homosexuella är… 10% av befolkningen.
Blondinbella är… fullständigt ointressant för mig.
Ikväll ska jag… iväg på hoppträning, därefter ska en styck höbal (den stora runda sorten) på något sätt rullas in på plats i stallet (att ha den i dörröppningen, vilket är så långt jag fick den i förmiddags, ter mig synnerligen opraktiskt).
Jag vill verkligen… ha semester. Ett litet knull skulle inte sitta fel heller (hör du det Nitton, kom hem nu!)

Ni läste noga nu väl? Det kommer ett test på detta senare.
Apropå sjukgymnast så fick jag ju (till slut) en hel massa knark utskrivet av min läkare i Stockholm. Tyvärr var allt morfinbaserat, och som det visade sig så tål jag inte morfin. Det spelade nu ingen roll, för när jag väl kommit från sjukhuset så hade jag ju inte så himla ont att jag inte kunde stå ut med det av mig själv.
När jag nu sist var hos doktorn och blev av med skenan så frågade han om jag hade något smärtstillande kvar (eh ja, för jag fick nog för att göra minst tre missbrukare glada). Då sa att det hade jag, men jag tålde det inte, fast det spelade ingen roll för jag behöver hur som helst inget sånt, varpå han sa att jag behövde visst ha det om jag skulle gå hos sjukgymnast så behövde jag ta sånt om jag skulle klara av smärtan. Så då fick jag ännu mer knark.

Den som tyckte att det var svårt att få saker utskrivna har inte träffat mina läkare kan jag ju bara säga. Jag säger nej tack och får ändå.

Men hur som helst så tog jag en nu ändå innan jag åkte, säger han att det behövs så är det väl så tänkte jag. Det var väldigt onödigt, för den hann inte kicka in innan jag redan varit där, handlat mat och var på väg hem (två och en halv timme senare). Jag märkte det genom att det blev lite (väldigt) suddigt bakom ögonen, plus att jag inte kom ihåg orden till låtarna på radion (jag kan alla låtar). Världen blev liksom fluffig, och jag väldigt lycklig, och så satans mycket energi. Men det var ingen bra kombination att smsa och köra manuell låda samtidigt, jag glömde liksom bort hur man gjorde.

Kom inte uppför vägen eftersom jag hade Nittons bil, så plöjde genom alla drivor till fots, skottade alla gångar här hemma, hämtade massa ved, och var fortfarande uppe i varv. Inte gör det ett dugg ont längre heller. Man kanske ska bli knarkare?

Om det gjorde ont hos sjukgymnasten? Inte direkt. Antingen har jag väldigt hög smärttröskel, eller så är alla andra mesar.
Åh och just det! Jag är precis hemkommen från sjukgymnasten, som jag hittills framgångsrikt lyckats undvika att gå till. Men det borde jag inte ha gjort, för han talade om för mig att den bästa, och mest allsidiga motionen och träningen av benet är... wait for it... ridning!

"Upp på hästen med dig" sa han ordagrant.

Sir, yes sir!
Världens vackraste bebis ska ha kalas imorgon, impromptu sådant som jag inte kommer till eftersom vädret har kräkts ner tre decimeter snö. Anledningen? (behöver man en anledning till kalas?) Jo, hon väger nu över 3 kilo. Klart man ska fira då.
Hundens lösning på störig katt: sitt på honom.

Ett sms med exakt de orden skickade jag för övrigt till Nitton igår, med den skillnaden att min telefon inte ville skriva sitt. Den ville skriva något helt annat. Och om jag skriver 528 så blir det vare sig "lät", "låt" eller "lat" den väljer först.

torsdag 17 mars 2011

Så jag får möjligtvis skylla mig själv. Men nu är ALLA mina Google-träffar på "Nakna medelålders kvinnor"
Det som stör mig allra allra mest är de kunder som ringer mig från bilen, på väg mellan möten, och inte egentligen VILL nånting. Jo, någon liten småsak som "rättfärdigar" uppringningen, men annars ringer de BARA för att slå ihjäl tid. Och eftersom de inte VILL något utan bara babblar på så är det svårare (inte omöjligt) att avbryta dem, eftersom de aldrig kommer till saken. Det medföljer ju att mitt paradnummer - bli knäpptyst tills de slutar prata själva - inte fungerar eftersom de inte slutar prata någon gång.

Jag brukar: Jobba vidare under tiden och inte lyssna. Bli helt tyst. Plocka upp den tråd de hade från början och säga något definitivt om det med sån där slutgiltig telefonröst. Alternativt (i nödfall) lägga på (mkt dålig täckning här ute på landet serru).

Några fler tips?
Kolla, duktig kattunge va?!



Katt vs. ingen katt just nu 1-1.


Fast, å andra sidan... kattlåda. Katt vs. ingen katt 1-2.

onsdag 16 mars 2011

Igår var för övrigt Nitton sur när han insåg att "det bara var måndag". Oj vad sur han var. Oj vad han tjatade om att det bara var måndag. "Jag var ju helt övertygad om att det var tiiisdag... det känns som att jag blivit bestulen på en hel daaaag!" ynkade han.

Jag, jag satt i soffan och tyckte synd jag. JAG har ALDRIG någon aning om vilken dag det är. Hade han klagat över att det bara var torsdag så hade jag nickat medkännande och hållit med.

Idag på förmiddagen kom han för övrigt på det.
Okej, så i normalfall med hunden så går det utmärkt att hänga framför datorn i flera timmar i sträck. Han kanske kommer förbi och säger hej lite grann sådär, fast inte så angeläget, han har ju faktiskt annat för sig, hajaru?

Men när jag nu (ofrivilligt) sitter med ett styck kattunge i knät (som blir förbannad och rivs om jag slutar klappa), då ska han minsann hit och kela järnet.

Jag har ju bara två händer? Kanske kan nå Page down med näsan?

Leken för dagen är för övrigt katt i knä med tassen i högsta hugg, och hund som springer runt ryggstödet och duttar på den del av katten som för tillfället INTE är utsträckt och försedd med klor. Mindre underhållande om jag, som sitter i mitten, får tycka till.
Det här nya, med att msn själv bestämmer att "nä nu är du tusan inloggad, det får du inte bestämma själv!"... "fast inte nu längre!", eller idiotin med att man är "inloggad på web messenger" bara för att man kollar sina mail, och man inte ens kan sitta som offline i sin suriga ensamhet IFALL MAN VILL DET ni vet?

Jag HATAR det.

Uppdatering med fix pronto tack jävla Microsoft.
Tänk om någon av alla dessa "Hello dear Sir/Madam, we have found that you are the sole inheritor of $14000000000000000000000000, please give us your bank details so we can process this further" var sant.

Jag skulle kunna göra mycket med $1400000000000000000000.

måndag 14 mars 2011

Den lilla hunden fick vara nere hos grannen över dagen för ett tag sen. Grannen har en systemkamera och lyckades faktiskt få till ett helt gäng fina bilder. Det är väldigt svårt att fota en svart, lurvig hund, eftersom det oftast blir ett väldigt platt resultat då det svarta i håren "äter" ljus.
Den här tyckte jag om.

Och här visar han tydligt sitt underbett, som inte är så mycket ett underbett som ett hjälpmedel i skogsindustrin.





Åh hjälp. I klänningsletartagen gick jag in på Asos för att se om jag hittade några fina klänningar. Det gjorde jag. De här.




Inte en enda passar på bröllop dock utom möjligtvis nummer två, fast inte på sommarbröllop. Så då tänkte jag att om jag ändå skulle shoppa brittiskt kunde jag lika bra gå in på eBay och se om där fanns några trevliga klänningar, typ Karen Millen eller liknande.

Det fanns det. Det fanns så många att jag budade på sju stycken, den ena vackrare än den andra, samtliga för 0,99 pund.

Sen fick jag hjärtklappning och var tvungen att jobba ett tag. Tänkte efter lite också och bestämde mig för att jag redan har tillräckligt mycket klänningar, och att jag ju faktiskt vare ute efter bröllopsklänning. Så då stängde jag ner. Fast först budade jag på dessa från French Connection.

Om ni inte hittar någon röd tråd så är det för att det finns det inte. Jag får bara kortslutning i hjärnan av fina klänningar.

lördag 12 mars 2011

När jag var liten så gick det en vampyrserie på TV, på ettan förmodligen, för det var så tidigt. Det var en helt vanlig kille som jag vill minnas hette Anton, som träffade en vampyrtjej som hette Anna. Hon bodde visst i en grotta i närheten med sin familj, fast Anton bodde i ett vanligt höghus. Någon som vet vilken serie jag menar?

Edit: Nästa gång kan jag ju försöka googla INNAN jag frågar.

fredag 11 mars 2011

Har gått igenom hela min klänningsgarderob för att se om jag faktiskt redan har en klänning som kommer passa på Mitras bröllop, och hittat inte mindre än 13 festklänningar jag (hittills) inte använt. Merparten från Karen Millen av någon anledning...

Så jag har provat allihop, och jag har faktiskt, ärligt, på riktigt, jag menar det, FÖRSÖKT se till att någon av dem är lämplig.

Men en är perfekt, men fodrad, och DET går ju inte på ett junibröllop i Rom. En annan är HELT perfekt, men med kinakrage, och det går ju INTE för sig på ett sommarbröllop. En annan är också perfekt, men slightly hoochie... vilket i SIG givetvis inte är något negativt för all del, men så var det det där med sommarbröllop också. Ytterligare en annan är väl också fin i och för sig alltså, men... Och resten är givetvis fina de med, men håller inte bröllopsstandard.

Jag MÅSTE ju alltså köpa en ny, passande klänning. Måste. Kanske två. Det kan ju bli kyligt på kvällen.

Den här lilla saken som bor här från nu och i två veckor framöver, har sen igår gått ifrån "jag är så rädd för hunden att jag tror jag går under på kuppen" över "okejrå jag kan väl kanske komma ut från bakom TVn och springa omkring överallt där man väldigt uppenbart INTE vill ha en katt" till "Hund? Du fått grisöra? Ge mig!!"

Minns nu tydligt orsaken till varför jag aldrig mer vill ha en katt: Katthår.

torsdag 10 mars 2011

O sweet lord, vad jag har skrattat åt detta. Tack Mitra för länken. Har ont i magen nu.

På bensidan: Kan böja benet en hel centimeter mer nu idag. I den här takten är jag vig som en ballerina omkring augusti 2015.

Edit: Åh GUD, har gått vidare till resten av månaderna, jag har så sjukt ont i magen för att jag skrattat så mycket. Det låter liksom inte ens som att jag skrattar längre.
Tralalala! *skuttar runt i huset som en Rödluva på speed*

Okejrå, kanske inte skuttar som så, eftersom det clearly är omöjligt att böja benet efter att ställningen är av (!), men haltar runt i huset gör jag hur som helst.

Away with thee, evil kryckor, never to be seen again, eller åtminstone inte inomhus!

Doktorn tyckte kryckor som hjälp vid utomhusgång i två veckor till, och sen sex veckors rehabilitering innan jag fick rida och ett halvår innan jag fick hoppa.

JAG tyckte "pfft". Här ska ridas.

onsdag 9 mars 2011

Föreställ er världens största smiley här:

måndag 7 mars 2011

Har två skabbrävar från sommarens kull som springer omkring här runt huset och letar mat. Inte särskilt optimalt, och skabbmedel är stapelvara i det Trassliga hushållet, men finns inte så himla mycket att göra åt saken mer än att inte lämna döda möss i musfälla liggandes utanför (i väntan på djupfrysning ser ni, så man kan ta dem ur fällan). Jag vare sig kan eller vill skjuta dem, och att få en jägare att sitta på pass här ute är en omöjlig uppgift.

Hur som helst så är jag lite orolig för den lilla hunden, inte för skabben i sig, det är jag rätt van vid nu, men jag vill inte riskera att de ska se honom som mat, och just nu är han... vad ska vi säga... självförtroendet är på topp kan man uttrycka det som.

Rävarna springer så fort de ser honom, både här och nere på gården. Han kommer aldrig ifatt dem, och således är egot på den lilla hunden uppblåst till oanade proportioner. Jag är noga med att inte släppa ut honom utan att kolla först, helst ställa mig på trappan och skrika lite först, men det har han missat, för varje gång jag släpper ut honom så förväntar han sig att de ska stå utanför, väntandes på att bli jagande. Det resulterar i att varje gång jag släpper ut honom så KASTAR han sig ut, och kunde han prata skulle han vråla ut ett stridsrop också:

KAZAM!!!!!!!!!!

fredag 4 mars 2011

Mmm, save the date från finaste M har kommit och gjorde mig på lite bättre humör. Att se fram emot ett italienskt sommarbröllop gör ju att jag fattar att det faktiskt BLIR en sommar.

Nu är min plan såhär:

1. Bli av med skiten på benet.
2. Få börja rida och träna igen och gå tillbaka i vikt.
3. Hitta finaste sommarbröllopsklänningen ever.
4. Åka till Rom en dag tidigare än nödvändigt och BO på San Crispinos tills det är dags för bröllopet (möjligtvis med risk för sen att inte komma i finaste sommarbröllopsklänningen ever men det skiter jag i).
5. Gå på bröllop.
6. Äta så mycket italiensk mat och glass som budgeten tillåter.
Åh jag vill så gärna skriva (ännu) ett inlägg om hur överjävligt uttråkad jag är, men fatta hur tråkigt det måste vara för er att läsa om. Fast nu har jag ju iofs redan börjat så...

Det. Händer. INGENTING.

Jag. Blir. Galen.

Det kryyyyper i kroppen på mig, har inte ro att sitta still med en bok, soffan är obekväm pga mitt djupa rumpavtryck på den enda plats jag kan sitta, och internet är för litet.

Det händer ju ingenting! Jag DÖR.

Ska till doktorn på återbesök/ny röntgen på onsdag. Jag hoppas som fan på ett mirakel av något slag, men lämpligast "oj så bra det läkt, här behövs inga tio veckor, av med skiten nu!", fast inser att jag inte borde hoppas för jag kommer bli så gruvligt besviken. Det är fyra veckor kvar... fyra veckor, och det är så lång lång lång lång tid att det inte ens är överskådigt utan att deppa ihop totalt.

Jaja visst, i-landsproblem och allt det där, benet är kvar och whatnot, men jag får fan gnälla ändå.

Om det bara kunde hända lite mer saker... sitter fast här inne hela dagarna, bara jobb jobb och sen tidsfördriv. Inget roligt, inget intressant, min hjärna geggar ihop känner jag.

torsdag 3 mars 2011

Smsande mellan Nitton och mig avseende eventuellt spelande av par-golf i vår/sommar. Hans kompis har refererat till sin flickvän som CP eftersom hon är nyopererad och därmed har handikapptillstånd (och får åka golfbil, tydligen den enda anledningen till att ha henne med).

Jag: Du stavar som en kratta. Och kallar du mig såna saker blir jag arg.

Nitton (exakt avskrivet): Vad stavade jag fel på meningsuppbyggnad räknas inte i sms ne de ä ba för att hon reknas so handikappad och får kö golfbil inte särskillt kul eg rät synd om hänne. Den du besserfejs!

Fatta vilken TID det måste tagit att skriva så många fel med T9?

onsdag 2 mars 2011

Idag är det soooool! Och jag ska försöka våga mig på att krycka ner till brevlådan och tillbaka (600 meter totalt), förmodligen till hundens ofattbara glädje. För säkerhets skull ska jag ha med min lilla fällstol som jag kan hänga runt halsen. Har en känsla av att orken kommer ta slut ungefär halvvägs ner.

tisdag 1 mars 2011

För övrigt så såg vi The invention of lying i helgen. Finurlig och annorlunda film om en värld där ingen kan ljuga. Blev väldigt förtjust i det faktum att det faktiskt är ett annorlunda ämne till skillnad från alla deckare, kriminalare och romantiska komedier där ute. Nu drog de den lite för långt, den hade vunnit på att vara lite mer subtil (plus att INTE säga det man tänker högt är faktiskt inte samma sak som att ljuga), men hur som helst sevärd.

Och det kommer från mig, som inte är så förtjust i att titta på film och som mig veterligen bara rekommenderat en film tidigare (9, och den är fantastisk).
JAG VILL RIIIIIIIDA!!!!!!!