lördag 29 juni 2013

130629

Mental note to self: du älskar ditt liv. Minns det när du känner för att klaga på något minimalt nästa gång.
Så min häst är hemma nu igen efter ett halvår på rehab. Fortfarande inte frisk, det vore ju för mycket begärt såhär två och ett halvt år senare, men under behandling. I samband med att jag tagit hem henne har jag också bytt stallplats eftersom där vi stod förut och där jag bor nu inte är alldeles kompatibla.

Där jag står nu har jag fullservice, vilket innebär att jag inte behöver göra något alls förutom en kvällsfodring en gång i månaden (som jag kan sälja bort om jag vill, och det vill jag). Det här med att ha fullservice är så oerhört bekvämt (och dyrt) att det gör hästägandet till en barnlek. Jag har dessutom lyckats leta reda på ett fantastiskt trevligt stall, där jag hittills inte kan klaga på en enda grej. Välskött, strukturerat med anställd personal och trevliga ägare.

Hästälsklingen ska enbart gå promenader, tjugo minuter om dagen i koppel. Så det gör vi, och försöker hitta nya slingor att gå varje dag så hon inte ska tröttna (inte direkt ett vanedjur min häst om man säger så).

Jag är nu en notoriskt stressad person. Planerar, fixar, trixar, ältar allt och inget i mitt lilla huvud, har koll på allt, tänker framåt och så vidare och så vidare. I min skalle går allt på högvarv, jämt, så fort jag är vaken. UTOM när jag är i stallet. Utan att ens försöka så är det som att min hjärna slår av när jag är där.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är. I stallet bara är jag. Inget annat finns till än jag, stall och häst. Igår gick vi en vända längs med hagarna och när jag kom tillbaka så insåg jag att jag inte hade en aning om vad jag tänkt på under tiden överhuvudtaget. Helt tomt och städat var det i min hjärna. Nu tar inte stallandet så lång tid för närvarande, men det var samma sak förut: två till tre timmars respit ifrån ALLT. Så fort jag landar i stallet så finns inte omvärld eller tidspress (eller ens tideräkning) längre. Det är ren lyx.

fredag 28 juni 2013

Man lånar en svart Volvo för att ens egen bil är på verkstad. Parkerar sagda Volvo. Glömmer raskt bort var man parkerat. Har heller ingen aning om regnr. Så, öppen ursäkt till alla ägare av svarta Volvobilar parkerade utanför Ica kvantum i sickla för att jag sprungit runt i tio minuter och ryckt i dörrarna på era bilar. Också ledsen för alla larm jag satt igång  (inte egentligen, det var rätt kul).

tisdag 25 juni 2013

Samtidigt som jag kollar på Sommar med Ernst. Herregud.

Och fasen vad vuxen man är när man tycker att rädisor och flingsalt är ett fullgott alternativ till snacks.
Från nästa vecka är denna min. My precious.... Och den är så dyr att jag får lite andnöd av att tänka på det. Så det gör vi inte!

För varmt för att sitta på terassen redan innan åtta på morgonen. Underbart.

måndag 17 juni 2013

Wake Me Up - Radio Edit
Alltså den här vill man ju dela med resten av världen. Så sjukt. Jävla. Bra.
SvD gör en fantastisk tidning. Och en fullständigt urusel webbsida, hårfint slagen av SF och Tasteline - tung, långsam, plottrig och svårnavigerad. Jag ska ändå tipsa om två artiklar, som i sig själva är lysande givetvis, om man nu i nätversionen kan stå ut med rörlig reklam, absurd styckeindelning och länkar till andra texten instoppade mitt i paragrafer (yes, ansvariga för svd.se, jag riktar mig till er).

Först denna som fick mig att storgråta vid köksbordet (återigen brasklapp för att författarens stämning förstörs av webbversionen):

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/livet-rinner-ut-i-den-stora-trottheten_8269172.svd

Sen skulle jag länka till en artikel av Daniel Björk, som behandlar ett ämne som ingalunda är nytt, men som lyckas göra det på ett smart och väldigt läsvärt sätt, nämligen kroppsfixering i allmänhet, men på stranden i synnerhet, men då har svd.se av någon märklig jäkla anledning valt att inte lägga upp den på sajten. Vilket är väldigt synd, för den förtjänade i sanning att nå ut till fler läsare.

"För i verkligheten ser inte kvinnor ut som Gisele Bundchen (och inte män som David Gandy, men detta är av olika skäl främst ett problem som uppfattas av kvinnor, så tillåt mig fokusera på det täcka könet)" - väldigt okomplicerat reducerar han "rättvisefrågan" till något här oväsentligt.

fredag 14 juni 2013

Man är bra jäkla vibrationsskadad när man råkar köra ut på räfflorna i vägmarkeringen och första tanken inte är "hoppsan, håll dig på vägen" utan "det ringer!"