fredag 28 november 2008

Världen har blivit galen.

Skatteverket har en något mindre träig anställd.

Min kaprifol showar med nya knoppar.

Och jag har fått ett myggbett.

Var ska detta sluta?
Skatteverket, Sveriges mest stelbenta institution, har idag överraskat. Vi har daglig kontakt med deras... anställda... mumier, eller reliker, eller kalla dem vad du vill. Med Skatteverket är det till exempel så finurligt ordnat att du kan ringa dem för att ställa en fråga angående skatter eller annat jox, och så får du ett svar som du kanske sen baserar hela bokföringen på, och NÄR (inte OM) det svaret visar sig vara helt uppåt väggarna, så är det inget som Skatteverket behöver stå för. Inte ens om du har namn och klockslag på när du ringde. Därav följer att man alltid ringer minst tre gånger och ställer samma fråga. Man får med största sannolikhet tre olika svar, men oftast så är iaf två av svaren likartade så du vet sen på ett ungefär vad du ska göra.

Du kan fråga om andra saker också, och oftast blir svaret att det inte är en offentlig uppgift och att de inte kan svara på det i telefon (även om det ÄR en offentlig uppgift), varpå du raskt lägger på och ringer upp igen och får prata med en ny handläggare som förhoppningsvis ger dig svaret du vill ha.

Ja ni fattar. Stelbent var ordet sa Bull.

Men nyss ringde assistenten för att ställa en fråga som i alla rimligheters namn borde vara offentlig (att du sköter bokföringen och har fullmakt att ex deklarera gör dig inte till en person som har lov att vara insattt, ironiskt nog), nämligen vilken av två bokföringsmetoder företaget var skatteregistrerat under, varpå svaret blev:

"Nej, det är tyvärr inte en offentlig uppgift, så jag kan inte svara på den saken, men om du frågar mig om det är den ena så kan jag svara om det är rätt eller fel".

Jag vet inte om jag ska säga att undrens tid ännu inte är förbi, eller om man ska sucka över att de känner sig nödgade att hitta på kreativa metoder för att komma runt dumma regler, men man får väl iaf vara glad för att assistenten lyckades ringa till just precis den enda handläggare på Skv som besitter någon form av hjärnkapacitet.
Okej. Jag har en plan. Och den är lysande.

I tisdags sa jag upp mig. Min sista arbetsdag är 23 januari. Jag har 21 arbetsdagar kvar att jobba. Det vet jag för att jag gjort ett litet schema att kryssa i, precis ett sånt som jag gjorde i skolan när jag räknade ner till loven.

Under de 21 arbetsdagarna ska jag hinna med två omgångar med deklarationer, två omgångar med löner och två omgångar med rapportering. Jag ska också lämna över alla mina bolag (exklusive det som jag skött ute nu i tre år, och som jag *host* kommer ta med mig när jag går). Samtidigt som jag ändå sköter allt löpande. Samtidigt som jag är fullt och fast besluten att ENBART jobba mina 60% (för jag har redan över 60 timmars övertid, och över 40 dagars sparad semester). Det kan bli tight.

Men. See if I care? Not so much.

För den 1a februari börjar jag på mitt nya jobb, där jag har fast anställning från dag ett, och lite mer i lön än här. Jag ska jobba som copywriter/projektledare, vilket, mina vänner, innebär att jag kommer få betalt för att skriva. And my diamond shoes are too tight.

Där jobbar jag 50%, jag har höjt alla priser hos mina egna kunder, och kommer alltså sno med mig en kund från byrån. Och, det bästa av allt - jag får jobba hemifrån.

Hemifrån kan vara var som helst. Därför kommer jag jobba minst fyra dagar i veckan från landet, där jag också kommer ha en häst. Jag jobbar alltså 50% på det nya jobbet, mellan nio och ett, och eftersom jag är så galet effektiv så har jag räknat med att i möjligaste mån hinna med att göra det mesta i mitt eget bolag under den tiden också.

Resten av tiden ska jag ägna åt hundpromenader och hästande. Jag kan tänka mig ett sämre liv.

Det är nu bara tillfälligt, eftersom jag för det första inte vill jobba mer än 50% och det är en snabbt växande tjänst så kommer jag bara jobba där ett tag, och sen möjligtvis konsulta, och för det andra så kommer ju föräldrarna, som bor på landet, hem om ett halvår, och då vet jag inte hur det blir med att bo med dem, men den dagen den sorgen.

Nu är nu, och nu är skitbra ordnat, och jag är supernöjd. Så vem vet, om ett halvår kanske jag bor på en hästgård i Åkersberga istället. Det är också ett liv jag kan tänka mig.

Alltså hyr jag inte ut huset än, utan pendlar istället så länge. Grannarna med gula maskiner på landet har en son som vill jobba i Stockholm, och han får mer än gärna bo i den lilla "lägenheten" i källaren och hålla koll på huset de dagar jag inte är där, och det blir dessutom ett välkommet tillskott till kassan (eftersom mina lån med en ränta på 2,95% löper ut i juni...).

Tjohoo! Nöjd dammit!

tisdag 25 november 2008

Ergo säger: "H'yay! Det är alltid en skön känsla att säga upp sig från ett jobb man inte gillar. Uppsägningstiden kan man alltid ägna åt att lägga upp fötterna på bordet och säga "Näh, det tänker jag inte" så fort någon vill slänga på dig något ointressant. Och det råkar vara precis det jag tycker att du borde göra."

Hell yes!

Framför er ser ni en människa som tänker ägna uppsägningstiden åt EXAKT det hon måste göra och inte en sekund längre.

Eh.. vänta..

Framför er ser ni en människa som tänker ägna uppsägningstiden åt EXAKT så LITE av det hon måste göra. Och inte en sekund längre.

Jag är stallandets mästare, och har alla intentioner att finslipa min teknik under dessa två månader.

Som inte ens ÄR två månader, för det är nu.. tre veckor och tre dagar kvar till jul, och sen har jag ledigt från den 19e till den 7e, och sen är det alltså bara två veckor och två dagar kvar, alltså totalt sex veckor kvar. Yeah baby!

Och sen, SEN ska de bli andra bullar. Bullarna är inte riktigt klara, och jag vill inte jinxa dem, men I'll let you know as soon as I find out. En helt egen häst ligger på jäsning iaf, det kan jag säga.

Shit, vad jag känner mig... nöjd.
Nedräkning till uppsägning... om tre... två... ett...

måndag 24 november 2008

Två.

Två är antalet ögon, bröst och hundar jag innehar.

Två är även antalet gånger jag hamnat i diket idag.

Man tycker att jag borde lärt mig efter första gången.
För övrigt är det SURASTE som finns nästan att sitta på ett jobb som man sagt upp sig från (fast bara mentalt än så länge), när hela kroppen bara skriker att man inte vill vara där, bara vill därifrån. Usch fy och usch.

Sen har jag bestämt mig för att INTE säga något om de saker jag blivit besviken på på sistone, utan ägna vårt sista samtal åt att försöka få upp min assistents lön, för av en ren slump... ehrm.. har jag fått reda på vad samtliga tjänar på det här jobbet (och blivit ännu mer förbannad än jag var på den saken), och att hon tjänar SJUTUSEN mindre än den andra assistenten, men är 100 gånger duktigare, är inget annat än skamligt.

SKAMLIGT.
En liten nätt undran här angående snösvängen i Stockholm:

Jag kan ju inte direkt KLAGA på de minst sju blinkande plogbilar jag mötte mellan Södertälje och Stockholm på väg hem från landet, MEN... varför ploga FRÅN stan?

Och två: visserligen är det som sagt lysande att snösvängen ens har VAKNAT idag, OCH lyckats med konststycket att starta sina gula maskiner, men jag kan lite grann bara tycka att det känns lite onödigt att ploga Södertäljevägen/Essingeleden, där snön ändå blåser bort/rensas bort av trafiken, istället för att koncentrera sig på de mindre vägarna där folk faktiskt måste göra saker som att svänga, bromsa, och rent generellt se upp för varandra, vilket - och detta är givetvis ett erkänt faktum - stockholmare i gemen inte är så överdrivet bra på ens en solig, torr dag, än mindre en dag som denna, då - som bekant - Sven och Märta prompt ska ut och köra sin Micra med blankslitna sommardäck; ett fenomen lika grundmurat i den svenska folksjälen som att pensionärer alltid utför sina ärenden vid lunchtid.

För övrigt snöade det inte det minsta då jag i fredags begav mig till landet med mina sommardäck stadigt förankrade på fälgarna. I höjd med Eskilstuna snöade det dock så pass att det kändes lite oroligt. Men det gick över.

Jag lider av en tvångstanke förknippad med snö och halka - om jag kör bil och tror/vet att det är halt på vägen, så MÅSTE jag tvärnita, bara för att kolla exakt HUR halt det är. Jag har fått närkontakt med många staket på det sättet.

Och imorse hade det alltså under helgen snöat vid pass två decimeter, och eftersom jag inte använt bilen alls under helgen var den redigt insnöad, och med sommardäck på gled jag raskt ner i diket utan att passera gå. När klockan då är kvart över sex på morgonen, det är kolmörkt ute, och jag precis stängt av el och vatten och telefon i stugan är det då ganska lätt att bli lite lagom upprörd. Men på landet har jag världens bästa grannar, tillika bönder, som inte bara är upp tidigt, utan även innehar en mängd såna där gula maskiner, och de tycker inte alls att det är konstigt att bli påringda tjugo över sex på morgonen för att dra loss en ur ett dike.

Nu ska jag leta alternativ till blommogram.

torsdag 20 november 2008

För övrigt ska jag poängtera något som jag KAN ha nämnt något om förut: Jag hatar mitt jobb.

Jag har varit frånvarande i två dagar, sjuk en och ledig en. I min inbox finns nu 63 mail. Min autoreply har inte fungerat, så större delen av de 63 mailen är otrevliga. Av någon anledning fungerar det heller inte att SKICKA mail, varpå alla de mail jag skickade innan jag gick i måndags fortfarande ligger kvar i utkorgen. En stor del av de 63 mailen kan möjligtvis handla om det också, jag vet inte, för jag har bara skummat.

Jag sitter ute hos kund idag och mobilen har redan ringt sju gånger. Jag har sammanlagt 78 löner kvar att göra innan dagen är slut, samt två rapporter som helst plötsligt blev galet akuta (något jag med min synskhet naturligtvis borde ha förutsett). Men chef är på semester, och gjorde den nyanställde (mannen) till ställföreträdande byråchef under sin frånvaro med motiveringen att jag jobbar ju bara 60% (det är förbjudet enligt lag att diskriminera pga av arbetstid). Samme man är ute hos kund tre dagar i veckan. Samme man har för övrigt tusen kronor mer i lön än vad jag har, trots att jag jobbat här i tre år längre än han, har samma arbetsuppgifter och mer erfarenhet av att jobba på byrå än han. Intressant va?

Jag vaknar på nätterna med ångest över nästa dags/veckas arbetsbelastning, har fått två nya kunder (varav en otrevlig) trots att jag gått ner till 60%, har inte jobbat 60% en enda dag sen jag "gick ner i tid" och detta är vår lugna period. Jag drar mig in i det längsta varje dag för att öppna mailen, tänker varje vecka att "nästa vecka blir det nog bättre", fast det blir det aldrig. Har ständig stressmage, har inte blivit avlastad med mina gamla kunder trots mindre arbetstid och nya kunder och hinner inte ens gå ut med mina hundar om dagarna.

Så på torsdag säger jag upp mig.

Jag har inbillat mig länge nog nu att jag ändå har ett helt okej jobb, men let's face it: att få ha hundarna med på jobbet, ha en helt okej lön, och (i teorin) flexibla arbetstider, uppväger inte den stress och det begynnande magsår jag börjar få.

Nu ska jag göra något HELT annat. Planerna är inte helt utstakade än, det beror lite på ditten och lite på datten... men oavsett vilket så slipper jag DET HÄR.

Whats say you? Applåder tack.
Igår vid 2-tiden på dagen bestämde sig kommunen i sin outgrundliga visdom för att sanda vår lilla väg. Vår lilla, snöfria, isfria, torra väg. Men DET var väl extremt förutseende? När snön och isen sen väl kommer kan de inte bli anklagade för att inte ha sandat, för sanden FINNS ju där någonstans under. För då kommer de ju inte ha tid att sanda, då är de ju i full gång med att försöka fundera ut hur man startar de där stora gula maskinerna.

I sin outgrundliga visdom sandade de även grusvägen som går runt området. Så oerhört omtänksamt. Verkligen.

tisdag 18 november 2008

Har ni läst det här? Det är väldigt bra. Börja från början. Det är inte så långt. Det gör ont i mig för hennes skull, för det kan aldrig bli bra det där.

fredag 14 november 2008

Me wants it. Me wants it baaad.



Den kostar ju FAKTISKT bara knappa 22 000 kronor. Som hittat. Nu när det snart är jul och allt.


tisdag 11 november 2008

Bingely bingely beep! Vagörni? Själv sitter jag på jobbet fortfarande. Jajamen, det ÄR väl för härligt det här med deltid? Att jobba 60% är ju liksom så jääla soft.

Jomenserrusåatte.. idag har jag jobbat 14 timmar bara, så det är väl bäst att jag åker hem och lägger mig så jag orkar med arbetsdagen imorgon. Tjo. Ho.

Nämnde jag att detta är vår lugna säsong?

tisdag 4 november 2008

När jag ändå håller på och ber om råd kan jag lika bra be er besluta om min frisyr. Efter ett liv med långt hår klippte jag mig kort när jag var 20. Sen dess har jag sparat ut det igen, vilket mestedels inneburit kortklippning en gång om året när jag tröttnat på icke-frisyren.

Nu har jag dock lyckats spara i två år, och det räcker nu ner till nyckelbenen. Jag klippte frisyr av det i november förra året, och har hållit efter luggen själv, så den frisyr jag har nu är bara samma som då men längre. Jag har i stort sett alltid håret uppsatt eller i flätor. Jag älskar nu flätor, så den möjligheten vill jag ha kvar. Men har jag det utsläppt - som idag - så blir jag efter ungefär 30 minuter galen på det och vill klippa av det, mest för att det är för kort för att ligga fint och slätt utan precis lagom ramlar fram och är i vägen överallt.

Så då funderade jag på att klippa lite längre page, med uppklippt runt ansiktet. Tänk Victoria Beckham innan hon klippte av det ännu mer. Tänk vanlig pagelängd i nacken, med längre flikar framåt och sen alltså uppklippt framåt.

Eller så skiter jag i det och har flätor i ett år till tills jag får en längd jag kan göra något med?

Se så, svara nu:

A. Klart du ska klippa dig. En snygg page is the shit.

B. Stå ut kvinna! Killar gillar långt hår och.. eh..? Du skiter i det? Jaha, men hur som helst, med långt hår kan du ha ÄNNU längre flätor än idag!

C. Jag skiter väl i din jävla frisyr. Jag hamnade bara på den här bloggen för att jag sökte på ordet "knulla".
Här kommer jag med mina jobbdilemman igen:

Jag har länge velat flytta från Stockholm till något mer lantligt. Inte permanent kanske, men den enda gånger jag känner total frid är när jag kommer upp till lantstället och kan andas ut. Visst är det besvärligt med eldandet, kylan och mössen, men det är så jag vill leva, närmare naturen och färre människor och ljud omkring mig.

Så jag har letat efter något att hyra i närheten av Stockholm, så jag ska kunna ha arbetet kvar och kunna pendla, samtidigt som jag hyr ut huset. Vilket är relativt svårt, för det som finns nära vill galna människor hyra ut per vecka för typ 5000 i veckan, och det som är okej i pris ligger för långt bort för att det ska vara hållbart, eller så vill de bara hyra ut till sommaren, eller så ligger det i fritidshusområde, och det är inte riktigt min kopp te.

Sälja huset och köpa något längre ut är inget alternativ av flera skäl, mestadels ekonomiska (huset är en fantastisk investering, säljer jag så förlorar jag massor av pengar iom reavinst, och man får bara skjuta upp en liten del av skatten numera osv).

Jag har även funderat på att helt byta riktning, att säga upp mig, eller ta tjänstledigt och flytta till typ Tyskland och jobba med hästar ett tag. Go utomhusjobb!

Nu har jag fått ett - kanske - erbjudande om att få gratis stallplats och boende på en hästgård, där de behöver hjälp med lite hästgrejer några timmar om dagen. Om jag får boende betalt och hyr ut huset i Stockholm så att det täcker mina kostnader så kan jag faktiskt leva på min firma. Jag får inte lika mycket pengar över som nu givetvis, men eftersom jag får stallplats inkluderat kan jag skaffa häst och då sänks min hästkostnad per månad med mer än hälften kontra idag då jag hyr-rider på ridskolan och betalar massvis med pengar i månaden.

Hästgården ligger för långt ifrån Stockholm för att jag ska kunna pendla till jobbet här, så då måste jag säga upp mig. Men den ligger på kort avstånd från lantstället och mina föräldrar.

Vad säger ni? Säga upp mig och bo på hästgård? Säga upp mig och flytta utomlands? Fortsätta leta hus i närheten av Stockholm och behålla jobbet? Eller ha kvar allt som det är (med det undantaget att jag sagt upp hyr-ridningen och letar foderhäst istället)?
Vi kör en lista. Listor är safe. Och tråkigt, men bara för er, för JAG har kul när jag gör dem.

1. Vad heter du?
De som behöver veta vet. Om du inte vet så behöver du inte veta.

2. Vem tror du att du är egentligen?
I mitt fall är det nog inte fråga om vem, utan om vilka.

3. Är du för lång eller för kort?
Jag passar i mina byxor i alla fall. Det räcker för mig.

4. Hur gammal skulle du vilja vara?
10 år.

5. Vad heter du i andranamn?
Det är också on a need to know basis.

6. Vad står FB för? Flashback eller Facebook?
Fucking bitch, det är jag helt säker på.

7. Är du en teaser eller en pleaser?
En leave-me-aloner?

8. Har du funderat på om din pappa verkligen är din pappa?
Det har aldrig någonsin ens funnits ett ögonblick då den tanken skulle haft anledning att poppa upp i min skalle.

9. Har du varit med om något konstigt som du inte riktigt kan förklara?
Ja. En gång, när jag var ute på krogen, så kom det INTE fram någon kille som ville prata och vägrade förstå mina mindre subtila hintar och som kallade mig hora när jag inte ville ligga med honom. I know! Förundrar mig än idag. Måste ha varit en gayklubb.

10. Din vän har kommit över en summa pengar i ett brott där ingen människa kom till skada. Skulle du ljuga för polisen för att skydda din vän?
Hur bra kompisar är vi? Skadar det tredje part? Och, viktigast av allt, hur generös är vännen ifråga?

11. Lakrits eller vanilj?
Vanilj. Lakrits är Äckligt.

12. Pratar du för dig själv när du är ensam?
Jag pratar med hundarna. För någon annan kanske det ser ut som att jag pratar med mig själv, men de lyssnar ju.

13. Gud är: en kraft, en person eller en projektion?
En projektion.

14. Vem kommer först?
Mannen.

15. Är du tyst eller högljudd i sängen?
Allt som händer i min säng överröstas av den stora hundens snarkande.

16. Har du fejkat en orgasm?
Den enda gång det går för mig är med mig själv, och då är det till 100% bara jag närvarande - känns lite onödigt att fejka då?

17. Vilket ställe vill du besöka “när det hände” - Area 51 eller Studio 54?
Area 51.

18. Fem låtar i soundtracket till ditt liv:
Åh, det här ÄR så tråkiga frågor. Jag definierar inte mitt liv via musik.

19. Vilken av dem ska spelas på din begravning?
Något förbannat sorgligt iaf. Folk ska tamejtusan GRÅTA.

20. Tre sorters godis eller snacks som du gillar:
Choklad, choklad och choklad.

21. Handlade fråga 11 om glass?
Är det jag som skrivit frågorna?

22. Vem spelar huvudrollen i filmen om ditt liv?
Tina Fey kan man hoppas. Vi är inte särskilt lika, men med peruk och lite smink så.

23. Vilken bok läste du senast?
Jingo, av Terry Pratchett.

25. Attraheras du av personligheter som är din motsats eller som liknar dig?
Det har nog varit blandade givar, men jag inbillar mig att det bör vara någon som liknar mig.

26. Vad stod det i det senaste sms:et du fick?
"Ja, bort från frambenen och upp med ryggen."

27. Vad har du på dig när du sover?
Täcket?

28. Nämn två kändisar som du vill para dig hämningslöst med!
Usch, sex.

29. Är morgonmänniskor onda eller goda?
Om de pratar med mig är de djävulens avföda.

30. Du får chansen att leva i ytterligare 200 år, men ditt liv tar en paus och startar igen om 50 år - skulle du tacka ja?
Nej nej nej. För det första, vem vill leva i 200 år? För det andra, det är tillräckligt svårt att hitta vänner när man passerat fem, hur svårt skulle det då inte vara om 50 år?

31. I fråga 26, fick du bläddra ner för att hitta ett intressant sms?
Nej, för det frågades efter det SENASTE smset.

32. När världen har gått under och du är ensam kvar, vad häller du upp i glaset på en bar?
Arsenik.

33. Du är tvungen att leva ditt liv i ett land som du inte bott i tidigare - vilket?
Givet - Australien. Jag har liksom inte BOTT där hrm.. jag har.. arbetsturistat.

34. Bortsett från en ångande het kropp, vilka personliga egenskaper blir du attraherad av?
Är en ångande het kropp verkligen en personlig egenskap hos någon annan än balrogen?

35. Vilken film fällde du en tår till senast?
PS. I love you.

36. Har du gråtit av en bok?
Massor. Den första var Min vän Flicka vill jag minnas.

37. Vad har du som bakgrundsbild på din mobil?
Hundarna i en fåtölj. Eller egentligen, lilla hunden i en stol, som sedermera stora hunden också ville ligga i trots att han inte fick plats, så typ lilla hunden under stora hunden i en stol.

38. Och på din dator?
Ett tecknat träd.

39. Du kan ladda ner information i din hjärna precis som i Matrix - vilken nu levande persons kunskaper/färdigheter skulle du ladda ner?
Någon bästsäljande författares fantasi och självdisciplin.

40. Finns det en människa (som inte är en offentlig person), som du skulle vilja se död, på riktigt?
Nej. Jag tror inte det. Nej, nu har jag tänkt efter och där finns ingen.

41. Är hångel förspel, eller bara hångel?
Hångel är alltid bara hångel. Om sen killar kunde fatta att inte all kroppskontakt leder till påsättning också vore det välkommet.

42. Du är välkommen till en jordliknande planet befolkad av teknologiskt utvecklade humanoider (ja, du skulle vilja ha sex med en del av dem), men du får aldrig mer komma tillbaka till jorden. Följer du med?
Eh, nej?

43. Har du dejtat någon som du träffat över internet?
Yes baby. Han är numera lyckligt gift och nybliven far, så love IRL är ett bättre val?

44. Skulle du nobba någon som är attraktiv, pga att h*n har ett namn som du har svårt att uttala?
Eh... nej? Jag kan alltid kalla honom något annat hahaha.

45. Vilken film visar de på repeat i helvetet?
Sällskapsresan. Fatta vad du skulle hata ledmotivet efter ett tag.

46. Vilken var den sista CD-skivan du köpte?
I det här fallet var felsyftningen SISTA faktiskt korrekt ity jag inte avser att någonsin mer KÖPA en fysisk skiva.

47. Välj tre personer som får bli miljonärer.
Jag. Och.. hmm..

48. Hur och var vill du bo på din ålders höst?
På landet.

49. Vilka är sötast, valpar eller bebisar?
Valpar. Any day.

50. Citera något ur en sång, vars innebörd är speciell för dig.
Once more, you open the door. Försten att komma på vilken vinner något. Gabbiz får inte gissa.

51. Beskriv det bästa fotot du har tagit.
Jag är en usel fotograf.

52. Vad är det äldsta föremålet du äger?
Något jag ärvt av farmor I'm sure. Något litet bord säkerligen.

53. Vad är det mest unika föremålet du äger?
Pappa har handgjort ett sidobord till mig, med inlagd fanér och silverstycken. Det torde kvala in.

54. Beskriv din favoritpenna.
Den jag får behålla.

55. Vad är viktigast på jobbet; att vara omtyckt eller respekterad?
Jag förstår hur nummer två inte alltid är kompatibelt med nummer ett, men tvärtom måste gå att kombinera?

56. Är vapen spännande eller otäcka?
Onödiga.

57. Vilken är filmvärldens bästa villain (skurk)? Du får inte säga Heath Ledgers Joker i The Dark Knight.
Skulle jag sagt det annars eller? Jag har för bövelen inte ens sett filmen.

58. Att bli uppäten av en krokodil eller uppäten av en dinosaurie - skulle det göra nån skillnad för dig?
Jag tar det som går fortast.

59. Är det okej att tjuvläsa sin partners mail eller sms, om det skulle visa sig att h*n varit otrogen?
Nej! Nej, nej, nej. Och nej. NEJ.

60. Skulle du vilja bestämma över din egen död?
Usch nej.

61. Borde alla droger vara förbjudna utom alkohol, tobak och kärlek?
Jag förbjuder heller tobak isf.

62. Är middag med blommor och levande ljus romantiskt?
Blurk.

63. En bra historia är: a) rolig b) sann
På a svarar jag ja, och på b svarar jag Finspång.

64. Du har lagt vantarna på drömkillen/tjejen, men nu är h*n hell-bent på väg att skaffa en oändligt pinsam tatuering! Är detta en dealbreaker, yes/no?
Ja, för folk gör slut för att någon tatuerar sig med vad den andre tycker är pinsamt? Gör de det?

65. När Asteroiden kommer, vill du hellre ha ett skyddsrum eller första parkett?
Jag vill helst befinna mig någon annanstans.