söndag 31 januari 2010

Jag känner mig lyckligt, lyckligt lottad. Nitton fixar frukost på sängen (med nypressad juice och wienerbröd), fyller i mina meningar, hugger ved åt mig, kramas i soffan, följer med mig till stallet, tycker om min hund.

Och framförallt tycker han om mig.

Den största anledningen till att jag alltid varit skeptisk till tvåsamhet är min ensamvargsgen. Ju längre tid jag varit ensam, desto större svårigheter att passa ihop med någon dessutom. Alla ovanor, "regler" och "så ska det vara" cementeras när ingen annan har något att säga till om.

Men Nitton har smält in i mitt liv så enkelt att det nästan gör mig orolig för att han gör avkall på sig själv. Han står ut med mina humörsvängningar och mitt häftiga lynne på ett sätt som är mycket mycket äldre än den faktiska åldern. Han hjälper mig när det behövs, tröstar när det behövs, skämtar när det behövs.

Jag ska inte säga att det är helt friktionsfritt, för det är det naturligtvis inte, men det är så oerhört enkelt.

Han är rolig, kärleksfull, lyhörd, intelligent, sexig, och han PASSAR mig så väl. Och eftersom han läser bloggen är detta givetvis inget annat än en kärleksförklaring till honom.

fredag 29 januari 2010

Såg på första avsnittet av Vampire Diaries med Nitton igår (kanske inte hans första val, men nu när våra avsnitt av How I met your mother börjar sina (och DET är i sig en källa till en tomhet bara de som själva följt Barney kan förstå), måste vi hitta något annat att titta på om kvällarna).

Smaka på namnet. Vampire Diaries. Mörkhåriga, mörkögda vackra skapelser, som osar sexuell hetta och arrogans.

Som vampyrfrälst (Hej Julian Luna) såg jag därför fram emot ovanstående, och när de drog ut på att visa huvudpersonens ansikte blev jag ännu mer taggad. Och sen, äntligen, panorerar kameran uppåt, och in i bilden kommer... what!?

Något kantigt, seriefigursliknande, med en haka huggen ur ett granitblock. Vampyr? Underskön? Den DÄR?

I think NOT, ladies and gentlemen.

Jaha, suckade jag för mig själv, så var den serien förstörd.

Sen dök granithakans bror upp i bild, och ALLT VAR FÖRLÅTET.

(Tyvärr hittar jag inga bilder på granithakan där han INTE är snygg, trots att han inte är det i serien, vilket ju bara visar att en bild ljuger mer än tusen ord.)

torsdag 28 januari 2010

Har jag nämnt att jag avskyr snö? Tror att jag kan ha gjort det någon gång. Hunden sitter nu bakom kompostgaller i köket och tycker SÅ synd om sig själv eftersom han inte får går runt och förvandla huset till en inomhuspool.

måndag 25 januari 2010

felsms.com. Har skrattat så jag gråtit nu i en halvtimme, och dunkat pannan i bordet ett antal gånger. Särskilt de som felskickats till mamma/pappa är bra. Herregud. Har ni gjort någon sån grej någon gång?

Var i Sälen torsdag till söndag, har träningsvärk i nacken (?). Hund var med och sprang i backarna, roligast var pulkarace i liften, hund tyckte dock att snövallarna var roligast (många möss gömmer sig i snövallar, visste ni inte det?).

tisdag 19 januari 2010

Har alltså inte haft månatliga saker på.. tre år. Digniteten av eländet är alltså massiv. Mer massiv än vanligt vill säga. Tre års glömska/förnekelse av hur det EGENTLIGEN är gör saker och ting ännu värre.

Nej, jag försöker inte bli med barn. Jag bara minimerar antalet piller jag stoppar i mig varje dag. Är även ganska intresserad av två saker:

Ett. Är jag en lika stor bitch utan hormoner som jag är med?
Två. Är sex med kondom lika värdelöst som jag minns det?

Har bestämt med Nitton att man inte löper risk att bli alkoholist (en av mina rädslor) bara för att man tar ett glas vin ett helt jävla fucking vanlig tiiiisdag.
Har en riktigt riiiktigt crappy dag. Låt oss bara säga att månatliga saker är involverade och nöja oss med det. Bilrelaterade saker också, men de skriver jag om någon annan gång, när de slutat göra mig förbannad. Men den här bloggen gjorde saker så mycket mycket bättre. Särskilt 11 januari, om pubeshåren. Skrattade högt där ganska länge.

Dagen är fortfarande skit, mind you. Men den blev mindre skit för ett litet tag.

onsdag 13 januari 2010

Jag har ett välutvecklat ensamhetsbehov, och MÅSTE få vara själv lite då och då för att kunna vara människa och bete mig civiliserat (nåja) resten av tiden. Så då får Nitton göra annat ibland.

"Vad GÖR du egentligen när du är själv sådär?" frågade han mig lite surt tidigare ikväll.

Pja.. jag gör det ALLA flickor gör när de får lite ensamhetstid..

Äter oliver och kollar på Grey's såklart.
Avokado med gräddfil och rom till lunch - check.

Det är de små sakerna som gör det förstår ni.

En annan liten källa till glädje är avaktiveringen av mitt Facebook-konto.

Never really DID see the point.

Oh, och jag fick visa leg på Systemet igår. Det fick INTE Nitton, hahaha.

torsdag 7 januari 2010

Och i avdelningen "Vadå, ser inte alla människors sängar ut så här?" hittar vi:

Femton beställda klänningar senare är tristessen temporärt motad i grind.

Ja vadå? Det var ju rea?

Och Liz, inte en ENDA var grå, svart eller beige eller tråkpastellig.
Ditchade House och övergick till klädshopping on-line istället. Och nu har jag ett problem, jag kan nämligen inte bestämma mig för om denna är ljuvlig, eller.. om den kanske inte är det?
Och som en naturlig följd av föregående inlägg har jag inget att göra. Zip, zero, nothing. Innan ni börjar kalla det lyxproblem så vill jag be att få påpeka att även om temperaturen här har höjts något från istidsscenariot tidigare, så är här fortfarande jävligt kallt, ergo är jag begränsad till att jobba och elda, och här inne är redan varmt.

Jag har även redan hämtat ved två gånger, slängt ut askan likså, och fyllt på fågelmaten (Do NOT get me started on fågelmaten, men far är inblandad i även det eländet, vore det bara för mig finge de gärna svälta ihjäl de små asen).

Och imorgon ska jag genomlida ännu en sån där undersökning som lämnar en med en känsla av att man blivit våldtagen, dock under narkos denna gång (har högljutt krävt min rätt, dock tror jag det inte förrän jag ser det), och således är jag fastande idag OCH imorgon, och vad DET kommer göra med mitt humör har Nitton redan suckande konstaterat.

Jag drar mig tillbaka tillsammans med Dr House.

onsdag 6 januari 2010

Kolla min mail!

Bilden är lite liten kanske, men jag kan meddela att det står "Det finns inga objekt i den här vyn". Inga meddelanden! Inte ett enda!

Detta har aldrig hänt förut. INGA MAIL!

tisdag 5 januari 2010

27 MINUS??!! WTF!!
Kära gud. Jag tycker att jag har visat tålamod och fördragsamhet den senaste tiden. Godmodigt har jag stått ut med snö och kyla, burit ved, hackat is och pälsat på mig. Jag har till och med uttryckt åsikter om skönhet och allt det där.

MEN NU FÅR DET FAAN VARA NOG!

Nu är vi inne på TREDJE veckan med minusgrader under 20 och en halv meter snö, och jag tycker FAKTISKT inte att det är helt rimligt med 25 minusgrader en helt vanlig jävla tisdag. Jag fryser! Till och med mina tänder fryser!

Jag kan knappt gå ut med hunden, och att rida är inte att tänka på. Allt jag kan göra är att jobba och elda. Jag förstår att det var situationer som denna du hade i åtanke när du sa gån ut i världen och föröken eder, men i ärlighetens namn så är världen överbefolkad redan som den är, och även om JAG är tursam så har FAKTISKT inte alla människor någon att pippa med, och eftersom du i samma andetag uttryckte åsikten att självbefläckelse är av ondo så gav du de stackarna inte så mycket val, så KAN VI SLUTA UPP MED DE HÄR DUMHETERNA NU GENAST TACK!?!

söndag 3 januari 2010

Föräldrarna har lämnat stugan. Operation Flytta Saker har tagit sin början. De flyttas från "Där de alltid har stått" tillbaka till "Där det faktiskt är praktiskt att ha dem".

lördag 2 januari 2010

Dagens humor: att säga till pappa att man ska se en film med honom, dyka upp efter en halvtimme när han redan somnat och börjat snarka, slänga sig ner i soffan bredvid honom och vråla "Pappa, jag har missat lite, förklara vad den handlar om?!"
Så där kör man bilen i godan ro, på vägen ut från parkeringen vid köpcentret, och tvingas därefter tvärnita då gubben i den rödrostiga bilen inte har helt klart för sig att man inte bara kan gasa på ut från sin parkeringsplats hur som helst. All well that ends well, och jag hann ju stanna, men sen tittar jag på in på honom där jag står några decimeter ifrån hans bil.. och en sån arg harang som han klämmer ur sig var det länge sen jag såg sist.

Eftersom jag är en så lugn och timid person så.. förbannar jag i tysthet att mina föräldrar också sitter med i bilen, för ANNARS.. annars hade jag INTE bara låtit honom åka.

fredag 1 januari 2010

Jaja, gott nytt år och allt det där. Sitter här och försöker uppamma ork att sätta igång och jobba. Jo, för månadsfaktureringen skiter i att det är nytt år, och jag har redan läst varenda blogg på min lista som uppdaterat (typ ingen). Sätter väl igång då.