söndag 28 oktober 2012

Kära gud. Jag vet att jag inte tror på dig, men om du kan tänka dig att ge oss en snöfri vinter, så kan jag tänka mig att eventuellt se över min ståndpunkt i frågan. Deal?

lördag 27 oktober 2012

Hästägaren i mig säger Tjiho! till kylan. Den logiska och vettiga delen av mig (alltså INTE hästägaren, sen när blev det vettigt att lägga tusentals kronor varje månad på ett djur som mestadels står skadat?) är ambivalent. Inte för att jag någonsin gläds åt kyla, men får jag välja mellan det och vad som verkade vara på god väg att bli nästa syndaflod så väljer jag nog ändå hellre det här.

Med lite ansträngning kan man ju inbilla sig att det är uppfriskande.

fredag 26 oktober 2012

För icke infödda stockholmare kan det vara svårt att förstå varför vi springer till t-banan trots att det står angivet att det är två minuter till nästa tåg. Det är för att vi blivit överbevisade om devisen "bättre det tåg du hinner med än tio tåg i skogen" allt för många gånger.

Notera att jag använder termen springer i väldigt allmänna ordalag, ie inte som något jag faktiskt gör. Särskilt inte i högklackat.

Teoretiskt skulle jag dock bli varmare och bättre kunna uthärda väntan på en iskall perrong på inställda tåg. Glöm då inte att irritation är den bästa värmen.

tisdag 23 oktober 2012

När man flyttar filer till/från datorn och datorn bara helt plötsligt ändrar sig från "cirka sju minuter kvar" till "this will take cirka forever", då är det datorns motsvarighet till pms, no?

onsdag 17 oktober 2012

Jag har kommit på vad som är mest irriterande med "hen" (alltså, förutom den skitnödiga politiska korrektheten som gör att jag automatiskt dumförklarar skribenten som använder ordet - vi har redan ett utmärkt könsneutralt ord i svenskan: "den").

Jo, svensk grammatik innebär att vokal följd av två lika konsonanter har kort uttal, och att vokal följd av en konsonant har långt uttal. Exempel: "dam" och "damm".

Det finns ju dock mängder med undantag i svenskan, som är ett språk med förvånansvärt knepig och ologisk grammatik, och därför uttalas "han" och "hon" som om de stavades hann och honn. Men "hen" uttalas, i alla fall i de sammanhang jag hört det, och därmed också i mitt huvud, som det ska, dvs som heen. Detta medför att det känns fel att läsa det ur ett rent flödesperspektiv, och det därför stoppar upp texten, och gör mig irriterad på fler plan är bara det nyss nämnda PK.

Vart vill jag komma? Ingenstans, jag vill bara om möjligt skjuta upp läsandet av kapitel 16 i "Corporate Finance - European Edition" och således även slippa skriva en analys av företags viktade kapitalkostnader en liiiten stund till. Fast nu är det dags. Deadline är klockan tolv och jag har inte öppnat boken än (kursen började 5 september, känns skönt att veta att jag är lika lysande på att gå i skolan som jag alltid varit).