torsdag 31 december 2009

Efter att ha skrivit av mig lite på den andra bloggen så går jag ner för att hämta in ponny-flickorna, och det slår mig att jag är så satans jävla arg. Det snöar ute, såna där små vassa, otäcka, elaka flingor som blåser in i ögonen på mig, och jag går och svär högt för mig själv, formulerar bitska, elaka meningar jag vill slänga i ansiktet på någon.

Det är tur att jag inte tror på det där med att det man bär med sig in i det nya året även formar det nya året, för då skulle 2010 bara bli förbittrat och besviket. Jag tar ett, eller flera, glas vin istället, och siktar på tidigt sänggående och drömlös sömn.
Någon som fick någon speciell eller rolig julklapp förresten? Här var det blandade givar mellan kläder och hästprylar, allt uppskattat, men inget som var särskilt roligt som så. Och inget som var romantiskt eller speciellt heller för den delen.

Jag tycker personligen inte alls om att önska mig saker - då är det ju det du får, och hur spännande är det? Den bästa presenten är om personen som ger har sett en grej och genast tänkt på mig, att DET skulle jag uppskatta/tycka vara kul. Spontant. Och då handlar det inte alls om prislappar, bara om känslan man får. Men hur ofta får man såna saker?

Annars då?

Nä, ledsen alltså, blir inte mer inspirerat än såhär. Just nu är det inte särskilt kul att vara jag. Och ikväll ska jag lägga mig tidigt och läsa en bok. Någon som ska göra något kul? Glamoröst? Romantiskt? Berätta gärna om det sdå, kan vara kul att LÄSA om det i alla fall.

onsdag 30 december 2009

Lista, hittad här (länkar till ett enskilt inlägg, inte hela bloggen, bara för att inlägget var så ja.. igenkänt =)


BRUKAR DU:

Peta dig i näsan: Gör inte alla det?
Titta på dig själv i spegeln: Oftast med förundran över hur snygg jag är, nu med förundran över hur stora en människas kinder egentligen kan bli innan de exploderar.
Gnälla: Nej, jag är en mycket positiv och optimistisk människa.
Skrika: Sällan. På andra? Ja. För mig själv? Har hänt några gånger. Mest i samband med att någon kille varit så fruktansvärt dum att frustrationen bara kommer ut den vägen.
Sova: Sämre och sämre med åldern.
Ha ångest: Bara haft en gång, när jag tog bort hunden.
Skada dig själv med flit: Skulle aldrig falla mig in. Jag är perfekt, sånt förstör man inte.
Ta mediciner du inte borde ta: Nä. Det räcker med eländet jag redan tar.
Drömma mardrömmar: Om det är för varmt i rummet.
Drömma sexdrömmar: Var väldigt väldigt länge sen, men jag har i alla fall haft sex med både Orlando Bloom och Johnny Depp, det ni!
Försöka vara annorlunda: Jag behöver inte, jag är unik.
Gå till kyrkan: I juletider. För då ska man. Och bli lika förbannad på skenheligheten i kristendomen vareviga gång. Det hör också till.
Röka: Rökning är patetiskt.
Ljuga: Jag är bra på att ljuga. Mest för att folk TROR att jag är dålig på det.
Hata folk: "Folk" hatar jag, ja det gör jag.
Lita på folk: Inte på någon nej.

VEM:

Saknar du: Den stora hunden. Men det tänker vi inte på, för då kommer något braka ihop.
Rörde dig sist: Hade åtta månaders i knäet och den lilla hunden hoppade upp och la sig PÅ henne för att få vara närmast. Så det var väl han då. Om det är en människa som avses så var det min mor.
Vill du slå: Känner alltid för att örfila upp vänsterpartister.
Kysste dig sist: Nitton såklart. Om man inte räknar den lilla hundens hånglande nyss.
Kramade du sist: Det var nog pappa. Men det var inte idag, för han är sur som ättika. Är för kallt påstår han.
Vill du prata med: Vore trevligt att kunna prata ordentligt med Nitton irl istället för via msn eller sms.
Skrek du på sist: Var säkert Nitton det med. Vore han här skulle jag skrika igen. Vore väldigt skönt att få skrika lite.
Vill du vara som: Jag är fullt nöjd med att vara mig själv, men skulle kunna tänka mig att slippa kortison-rondören och -humöret nu tack.
Sårade dig sist: Det var Nitton det med.
Vill du bli galet full med: Min kompis C, som jag precis lyckats ta upp bekantskapen med. Åh de dimmor vi vandrat i tillsammans..
Gjorde dig riktigt glad senast: Hundarna på promenaden idag. Jag skrattade högt flera gånger. Det var rätt länge sen sist.
Fick du sms från senast: Nitton där igen. Men det var så dumt, så det återger jag inte här.
Ringde dig senast: En av kunderna. Helt i onödan, för jag hade redan löst problemet, via mail. Det brydde han sig dock inte om, för han hade en förklaring, och banne mig, den skulle han leverera oavsett vilket.

HAR DU:

För många vänner: Vill ha fler.
Förföljelsemani: Nej, men ibland kan jag få för mig att jag blir tittad på, typ som på en audition, och då kan man tex inte göra som fråga nummer ett.
Tvångstankar: Bara om det är halt ute. Då MÅSTE jag bromsa och kolla exakt HUR halt det är.
Någon annan psykisk sjukdom: Jag är ju snygg men lite bakom, men det vet ni ju.
Någon skada: Fräna blåmärken på diverse ställen. Vi tolkade efter ponnyn häromdagen, och jag brukar inte ramla, men när man åker i en halvmeter snö i skogen över stenar och rötter är det svårt att inte trilla lite då och då.
Färgat håret: Kommer aldrig mer färga håret. Blont är fint. Orange däremot, är rätt fult.
Brutit några ben: Aldrig. Tummen ur led ett par gånger, knäckt revben i somras, knäckt svanskota när jag var omkring femton.
Bra självförtroende: Ohemulskt.
Tagit nakenbilder: Skulle aldrig falla mig in. Jag är en live show.
Sagt jag älskar dig till någon idag: Aldrig sagt det och menat det. Hemskt va?
Bjudit ut någon: Inte den senaste kvarten nej.
Dumpat någon: Alla mina pojkvänner hittills utom han som jag faktiskt skulle kunnat säga de tre orden till då och menat dem, för han var otrogen och sen dumpade han mig och snodde med sig min tro på kärlek vid första ögonkastet på kuppen. Bitter, jag? Tog det mig sex år att komma över det? Yup.
Stulit någonting: Råkade glömma ett paket skivbar leverpastej i kundvagnen sist jag handlade. Totalsumman för kalaset gick dock på nästan 3000 kr, så ICA - allt förlåtet?
Lämnat landet: Har bott utomlands "på riktigt" vid ett antal tillfällen, men inte registrerats som utflyttad någon gång.
Gjort något olagligt: Kört för fort. Kört utan dubbdäck när man måste. Gjort onämnbara saker med en kille som körde. Kört med för tungt lastad släpvagn. Ljugit för Skatteverket (fast det är inte olagligt per se, det är något man bara måste leva med).

HUR:

Går du: Rätt fult faktiskt om jag får säga det själv.
Svarar du i telefonen: Med motvilja.
Fördriver du tiden: Jobb, häst, hund. Låter fattigt när man skriver ner det. Jag börjar också mycket riktigt bli rastlös igen. Sådan är min lott tydligen.
Mycket pengar har du: Så det räcker till i alla fall. Man får vara glad för det lilla, trots att jag inte har pengar över varje månad längre.
Tjänar du pengar: I mitt anletes svett.
Ofta diskar du: Alldeles för ofta. Det är ingen pik till någon annan som skulle kunna diska.
Många stör du dig på: Typ ALLA.
Ofta träffar du din familj och släkt: Sällan sällan. Jag bor i skogen, syster bor i Stockholm och är alltid upptagen, och föräldrarna på Cypern. Go figure. Resten är döda. Mer eller mindre i alla fall. Jag menar, jobbar man fortfarande i kassan på ICA fast man fyllt fyrtio så spritter man inte direkt av liv.

TROR DU:

Att du kommer bli något: Jag ÄR något. Jag.
På gud: Är fortfarande rätt säker på att svaret är nej.
Att folk tycker om dig: Jag är mycket likeable när jag själv vill, så ja.
Att fiskar kan tänka: Inte tankar i alla fall. Bara reaktioner.
Att du kommer leva länge: De där i familjen som är döda levde i alla fall länge innan de dog, så det ska väl gå vägen. Men hellre dör jag medan jag har hälsan än jag fastnar på ett hem där jag långsamt tynar bort. Nu har jag det på pränt också, det måste gillas sen i framtiden.

Höpp, det var ett kort sista stycke minsann. Jag kanske missade att kopiera hela listan. Nåväl, ni som kopierar härifrån får väl lägga till egna valfria frågor. Go wild!
Och yes, soffan är fullständigt horribel, men snart åker den ut. Om gud vill och pappa inte ändrar sig.
Sitter och laddar inför att åka till stallet. 23 minus, så någon ridning blir det inte tal om, men han måste få röra på sig lite ändå. Om jag tömkör i en kvart blir både han och jag varma, men han blir inte FÖR varm eftersom han ska ut i kylan sen igen. Men det tar emot, annat kan jag inte påstå..

Såhär ser det oftast ut i vår soffa nu för tiden. Jag sa ju att det är tänder mest överallt:

tisdag 29 december 2009

"Nä, om man skulle ta och pröva lite av allt det där julgodiset som vi köpt och gjo.. jaså, pappa har ätit upp det? Jamen vi köpte ju massa nytt godis igå.. jaså, pappa har ätit upp det med. Jaha. Jaja. Jag tar väl ett äpple då."

måndag 28 december 2009

Pappa har gjort kroppkakor med skirat smör och rårörda lingon. Nu är jag så sjukt mätt att jag inte ska äta något mer på två dagar. Det är, för övrigt, även det första jag ätit som inte är julmat sen den 23e.

Jag jobbar ju hemifrån nu, och förutom att jag har telefontid mellan nio och ett så kan jag egentligen lägga upp mina dagar precis som jag vill. Behöver jag så kan jag givetvis göra saker under telefontiden också, det är bara lite svårare att svara på frågor när jag inte sitter vid datorn. Men ändå, nu när det blir mörkt vid tre, så blir jag stressad över den lilla tid som finns kvar av dagen. Det som man ska hinna, som bara kan (eller är trevligast) att göra medan det är ljust ute.

Och då MINNS jag ändå inte hur det var att jobba heltid-åtta-till-fem, när man inte ens hade en ynka liten ljus timme att hinna med saker på. Jag menar, what is up with that, ni som ekorrar er?
Dagens tips:

Om du har handdukarna på en hylla över toaletten, och sen tittar upp på den där hyllan för att välja en handduk och samtidigt sätter foten på toalettlocket för att kliva upp och grabba tag i handduken, så är det att föredra om locket är stängt.

Och om det inte är det så är det ju tur att du ändå skulle duscha.

fredag 25 december 2009

Nä, jag fick ingen klocka i gediget guld med diamanter för 100 000 kr. Märkligt.

torsdag 24 december 2009

*byter om till mjukiskläder*
God jul önskar jag mina läsare. Har lagat mat hela dagen igår och idag, ska äta om tio minuter och är redan mätt. (Nej, jag kollar inte på Kalle Anka. Jag har sett det 30 gånger nu, så det känns som att det räcker med att lyssna på det medan jag pysslar i köket.)

Nu - matkoma. Och gott vin.


onsdag 23 december 2009

Och speaking of Nitton, igår fick jag följande kärleksförklaring i köket:

Nitton: "Jo, jag har ett par trosor i mitt rum förresten, som nog tillhör dig".

Nog? Nog?!
Nitton säger:
usch mitt spotify hänger sig hela tiden

Trasselkvast säger:
det kanske är deprimerat?

JAG tyckte det var kul.
Glöm alla tidigare önskningar.. den HÄR vill jag ha i julklapp..

tisdag 22 december 2009

Det är som att ha ungar i huset. Musik på hög volym när man ska jobba, tjatter vid tvn när man ska sova, och så FORT man får jobbsamtal och sitter i telefon så är det någon som prompt behöver veta saker precis just DÅ.
Sitter och bokför det allra sista, efter imorgon tänker jag inte jobba något mer innan nästa år nämligen. Är ohyggligt uttråkad och måste hetsläsa bloggar (hemska ord) med jämna mellanrum.

Oerhört vacker dag ute dock, ser jag här från bakom skärmen.

måndag 21 december 2009

Idag fick jag ett mail från chefen för ett av mina företag, i vilket han skrev att jag fått beröm av personalen för att jag "är så mjuk och snäll".

Jag kan ärligt säga att detta är ord jag aldrig någonsin tidigare fått tillskrivna mig, och heller aldrig trott att jag skulle få. Jag ÄR helt enkelt inte... mjuk och snäll.

MEN, jag är jäkligt bra på att inbilla folk att jag är trevlig. Clearly.

söndag 20 december 2009

Mamma och pappa är alltså hemma över julen, och då även deras två hundar. Den minsta är ny, åtta månader och helt bedårande.

Fast nämnde jag åtta månader? Hörselförmåga selektiv som en politikers under presskonferens, och med ständigt ihopklickande tänder. Ihopklickande runt en av de två andra hundarna mestadels.

Min lilla hund är givetvis i extas över inte bara en, utan två vänner att leka med, han har blivit lite ensam som ensamhund, han är nog egentligen en parhäst. Men ibland blir åtta månader för mycket att tas med, vilket har lett till att han blivit en enorm knähund de senaste dagarna. Nog för att han gärna sitter i knät annars också, då av någon anledning helst när han precis varit ute och blivit blöt. Gärna i kombination med att jag försöker läsa tidningen.

Så nu har vi precis varit ute på promenad, alla hundar är dyngsura och uppspelta, och åtta månader är tydigen väldigt jobbig. Så himla jobbig att min lilla hund till och med tyckte det var mödan värt att kliva upp på mitt skrivbord och ställa sig i vägen för skärmen och droppa ner mitt tangentbord ifall jag inte tidigare fattat att nu ville han verkligen, VERKLIGEN sitta i knät.

Det fick han inte, så nu står han under skrivbordet och pressar sig mot mina ben och droppar på mina strumpor istället. Allt ackompanjerat av en lidande min. Åtta månader har dock somnat.

lördag 19 december 2009

Pappa är hemma.

Saker har flyttats runt till "där de alltid stått", alla tickande klockor från helvetet har satts igång och just nu har han hittat spelen på min dator, som han envisas med att spela på full volym, för "annars hör han inte hur det går".

Ja, just det, och det är 19 minus och tre decimeter snö ute.

Livet är bra ändå.

fredag 18 december 2009

Vite och hot om nedläggning för de radiostationer som spelar Do they know it's christmas, och Last Christmas en gång till.

Dödsstraff till Alcazar som tyckte det var en bra idé att göra remake på skiten.

onsdag 16 december 2009

Är det konstigt att jag som vägrar att befatta sig med ordet feminist blir förbannad när jag läser följande?

Me: “Thank you for calling [restaurant], how may I help you?”

Customer: “Hi, I was wondering if you guys sold male chicken?”

Me: “We do sell chicken, but I am not sure we know the gender.”

Customer: “But someone told me that you guys sold male chicken for Thanksgiving dinners.”

Me: “Thanksgiving dinner? Are you talking about a turkey?”

Customer: “Yeah! The male chicken!”
I Avdelningen Annat: Två dm snö är MINST två dm för mycket.
Kan Onekligen så kan jag:

Telia, Felia, jag mailade er för en vecka sen och sa upp två stycken abonnemang. Jag fick raskt ett litet sms, OCH ett svarsmail, i vilka det stod att i den [här] länken kunde jag hålla koll på mitt ärende. Ivrigt som ett litet barn på julafton har jag loggat in på den där länken med jämna mellanrum, bara för att inse att absolut ingenting har hänt.

Nu. Jag förutsätter att uppsägningarna träder i kraft från det datum jag mailade, INTE från det datum ni väl kommer behaga svara och informera mig om att ni fått mitt meddelande. Kommentar på det Anders Häll?
Klockan är inte ens sju, jag har knappt börjat jobba, och jag är redan uttråkad. Häpp!
Sådärja, finns inget som piggar upp så mycket som en liten brand på morgonkvisten.

Värmer detta lilla hus med ved i en järnspris anno dazumal. Det är snabbt och effektivt, och blir varmt i stort sett omedelbart. Ibland blir det väldigt varmt, och då löser man det genom att ta av sig kläder eller öppna fönstren.

Så om man lägger en tidning ovanpå spisen, och sätter ett par blöta skor på tidningen för att de ska torka, så kanske tidningen fattar eld och skorna smälter och blir skeva.

Fan också. Nu har jag inga vattentäta, fodrade skor längre.
Så när Nitton börjar jobba sju måste tydligen jag också gå upp klockan sex. Ja, för ligga kvar i sängen och försöka somna om var liksom inget alternativ.

Tur att jag har så mycket att göra då..

Baka lite mera bröd kanske?

måndag 14 december 2009

Haver jobbat tills nu, och är i stort sett döende av tröttma. Kanske behöver åtta timmars sömn ändå. Kanske inte är lastgammal ändå. Kanske borde sova middag.
Klockan är inte åtta än, och jag har redan bakat en limpa bröd och jobbat i en halvtimme. Så går det när man går och lägger sig kvart i tio. Då vaknar man pling klarvaken kvart över fem. För tant är ingen ungdom längre, och behöver tydligen inte åtta timmars sömn per natt heller.

Sitter och tittar ut genom mitt fönster vid datorn, på himlen som gått från ljusgrå till orangetonad precis där igenom skogen. Rätt trevligt ändå. Men som helhetsupplevelse betraktad kan jag nog tänka mig att limitera såna här tidigt klarvakna morgnar till ett fåtal per år. Och med övervikt mot sommarhalvåret.

lördag 12 december 2009

Det snöar. Livet blev just en gnutta sämre.

onsdag 9 december 2009

Nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp...
Eftersom mitt smaksinne fortfarande är nedsatt provade jag om jag månne fortfarande tycker att Never Stop är gott, eller om det också förpassats till "äckligt".

Hm.

Nä.

Det var fortfarande gott kan jag konstatera efter att påsen är slut.

Med andra handen msnar jag med Gabbiz och ber om LCHF-recept.

Logiskt.

I övrigt har jag jobbat som en liten tok idag, OCH tyckt om det. Känner mig ruskigt nöjd med allt jag hunnit med under dagen. OCH det är tre dagar kvar att jobba denna vecka, nog ska jag hinna med lite extra så jag få ut lite mer i januari. December blir en torr månad pengamässigt eftersom november blev som det blev, men jag kan ju alltså alltid se till att kirra januari iaf.'

Yes, det blir bra det här.

söndag 6 december 2009

Jag behöver fler bloggar att läsa. Tips tack! (bara roliga, inga hjärta-smärta eller poetisk skit).

torsdag 3 december 2009

Hittade lite mer julpynt i en garderob, som raskt åkte ut och upp. Vet faktiskt inte riktigt varför jag känner det här behovet att boa, särskilt som jag som sagt är fascist när det gäller julpynt, men antar att det har med trygghet att göra.

Annars är idag en riktigt bra dag. 50 mg kortison om dagen får mig förvisso att må som en gammal tant, jag har hjärtklappning, är darrhänt och orkar knappt gå uppför trappan. Så minns jag inte att jag haft det förut, jag kan inte komma ihåg några biverkningar från kortison utom plufsigheten förut. Å andra sidan var det åtta år sen, och jag ÄR en gammal kärring nu.

Men i övrigt mår jag bra även om jag inte varit på toa sen i måndags. Jag kan jobba, jag kan äta, jag har inte ont (utom en mindre infektion i armen efter ett dropp, men det kan jag leva med). Det är helt gudomligt vackert ute, och all äcklig lera är frusen.

Blev alldeles nyss bjuden på julgalan ikväll, så ska snart packa ihop och åka till Stockholm igen. Imorgon har jag saker och möten back-to-back, måhända ett aningen för intensivt schema, men det ska nog gå det med. Jag ska både till frisören (äntligen), och utnyttja ett presentkort på ansiktbehandling som jag fick i födelsedagspresent.

Det känns faktiskt, på det stora hela, helt okej.

onsdag 2 december 2009

Jag fick just en chokladkalender av Nitton. Ordningen är återställd. Han kom dessutom hemdragandes med en massa julpynt, av vilket iaf 30% höll måttet, så nu är här vederbörligen pyntat, och frid råder i själen.

Nu har jag bara två önskningar, och båda är av det kroppsliga slaget, så känsliga läsare kanske kan låta bli att läsa vidare:

1. Jag vill kunna gå på toa.
2. Jag vill kunna något helt annat, inom samma kroppsområde dock.

Båda är för närvarande omöjligt, jag har försökt.
Fortfarande ingen kalender i sikte. Har förvisso inte hämtat posten idag, men chansen att det ligger någon där beräknar jag till noll. Seriously? Det blir liksom december varje år? Jag gnäller på att jag inte får någon kalender varje år? Och som sagt, köpa den själv är ju inget alternativ. Det vore ju.. bara fel.

tisdag 1 december 2009

Tycker faktiskt ganska bra om mitt jobb märker jag när jag sitter här darrhänt och skakig av kortisonet. Det är tryggt, safe och jag är jävligt bra på det. Plus att jag kan göra det på autopilot även när jag inte är på topp.
Inte en enda chokladkalender eller ens en glitterkalender i sikte. Går INTE att köpa själv.

måndag 30 november 2009

Är äntligen äntligen hemma igen. Jag kände sig rätt otacksam där på sjukhuset, när allt jag ville var bara hem hem hem, för de ÄR verkligen super inom svensk sjukvård. Rara och snälla nästan hela bunten, utom en enda manlig sköterska som bara var botten. Men jag känner mig sjukare än vad jag är på sjukhuset, instängd och ligger bara och känner efter symptom och biverkningar.

Nu vill jag bara landa lite, och pynta hela huset inför jul. För första gången på väldigt många år ser jag fram emot julen, vill göra ombonat och laga massa mat. Måste bero på att det blir första gången på väldigt länge som vi kommer ha en sån där riktig jul, med familjen hemma, som det ska vara.

Jag, som är den officiella julfascisten, kan tom tänka mig att sätta upp julpyntet för tidigt i år (för tidigt är givetvis innan den 23e), bara för att få den där känslan av trygghet.

Mitt största problem just nu är att ingenting smakar gott. Det är cellgifterna som gör det. Allting jag stoppar i munnen smakar antingen ingenting, eller så smakar det som att jag inte borstat tänderna på hela dagen. Alternativt så smakar första tuggan gott, och resten smakar oborstade tänder.

Fick på allvar något panikigt anfall på ICA idag, skulle egentligen bara in och köpa bröd, men kom ut med halva affären - köpte i stort sett allt jag någonsin tyckt om bara för att se om NÅGOT skulle smaka. Resultat: allt salt = äckligt (fast jag är så saltsugen), det mesta sött = ingenting, och hallonbakelse = gott. Jag borde verkligen ha köpt fler hallonbakelser, spelar ju inte så väldigt stor roll vad jag livnär mig på just nu de närmaste dagarna.

Jag hoppas vid gud att detta tillstånd går över snart, mat är ju typ det viktigaste som finns.

För övrigt ligger jag och ska sova för öppet fönster just nu. Mycket märklig vinter detta. All hail plusgrader i och för sig, men leran.. leran kunde både jag, hunden och min stackars hästs ben vara utan.

lördag 28 november 2009

"Jag ska försöka ta mig upp nu" annonserade Gnälla nyss.

Väntar med spänning på (fejk)dunsen. Se de nöjen man har på sjukhuset.
Är fortfarande inte hemma. Herregud.
Okej, jag ger mig, jag är kanhända gnällig, men jag är slagen med hästlängder nu av tanten som bölar.

Oh My God.

Gnälligare människa har jag faktiskt aldrig lyssnat på. Inte bara är alla meningar levererade i en den mest självömkande ton jag hört, men ALLT hon säger är gnäll. Hon mår så himla dåligt, allt är mycket sämre än igår, och GUD hon kan minsann inte äta något för hon mår så dåligt, men när sköterskan går ur rummet proppade hon i sig all mat på två minuter och skrapade noggrannt ur yoghurtburken.

Nyss måste hon kissa, och det ville hon absolut inte göra i sängen, och gå kunde hon rakt inte, så då körde de henne i rullstol istället, och då fejksvimmade hon efter tio meter. Herregud, det var så jäkla uppenbart, men sköterskorna måste ju ta det på allvar.

Klart underhållande i väntan på ronden dock, men jag har lust att säga otrevliga saker till henne också. Ska dock nöja mig med att tänka dem.

Och i Avdelningen Annat Irriterande hittar vi att innanför mitt draperi, som givetvis inte går hela vägen ut till väggarna, finns rummets handfat, så alla springer där konstant, och TROR ni de stänger draperiet efter sig va va va??

Nu vill jag fucking gå hem, om det inte framkommit tidigare.
Jag vill gå hem!
NU är de minsann tysta och SOVER, alla tre kärringarna från helvetet.

Oj vilken otrevlig person jag är när jag är sjuk.

Nej, nu vaknade de igen, och började klaga. De får FAN inte klaga, de har förverkat sin jävla rätt att klaga, efter den här jävla natten.

Seriously, sjukt otrevlig.

Och jag BRYR mig inte. Jag TÄNKER vara otrevlig och grinig. Har jag någonsin rätt till det är det nu.
Världens längsta natt är äntligen till ända. När jag äntligen lyckats somna tog det en timme innan den enda otrevliga manliga sköterskan stormade in i mitt rum vid tolvtiden och sa att jag måste flytta från mitt rum till en sal med tre tanter, "men det skulle nog inte göra något, det var en TYST sal". Var helt nyvaken och fattade knappt vad han sa med öronproppar i öronen, men de lyfte upp alla mina saker i sängen, och flyttade in mig i en sal där två tanter låg och hostade rakt ut och den tredje låg och grät av sina lungors fulla kraft i fem-minutersintervaller.

Efter en timmes sömnlöshet, som klockan ett på natten leder till nästintill panik eftersom man ligger där helt ensam och gnällig och bara kan inse att det är fucking SEX timmar kvar att ligga här och stirra sig blå utan att få en blund i ögonen, så smsade mamma och sa att hon och syster satt nere på akuten på samma sjukhus, stackars syster med uvi.

Så ner genom kulvertar till dem, och det "slog ihjäl" några timmar, så jag la mig igen vid fyra. JAG är tyst som en mus, och lyckades somna till, eftersom jag ju var dödstrött. Efter tio minuter började de två hostiga tanterna PRATA med varandra. Klockan fyra på natten. Inte viska heller, utan tanter-på-bussen-toner. Efter ytterligare tio minuter sa jag till dem att de fick vara tysta, och så fortsatte det så, de började igen, och jag sa mer och mer uppgivet åt dem att hålla klaffen, osv, fram till sex då de tystnade och jag somnade om i tjugo minuter, tills kärring nummer tre började böla igen.

Jag VET att det är synd om dem, de mår också dåligt, men jag skiter tamejfan i det.

Så när sköterskan kom nu på morgonen för att ge spruta sa jag att jag tänkte gå hem nu. Att jag kunde komma tillbaka klockan åtta och klockan tjugo för att få sprutor och piller, och få blodprov dragna, men att jag inte tänkte sova här mer. Eftersom det inte gick. Så hon blev skitsur och sa att då fick jag minsann inte gå än klockan åtta som jag egentligen skulle fått, utan fick lov att vänta på ronden.

Seriously? Jag fyller snart 32. Det känns faktiskt liiite grann som att jag är kapabel att ta ett sånt beslut själv, särskilt som det inte fyller någon praktisk funktion att sova över här, jag får inte dropp längre och ska startas på flytande föda idag, och ärligt talat, soppa och kräm kan jag mycket väl peta i mig själv hemma.

Men fine, jag väntar på ronden. Jag kommer inte ändra mig dock. Och jag kommer INTE stanna i Stockholm längre än till på måndag, jag är även ganska övertygad om att de är minst lika bra på att ge sprutor och ta blodprov på min lokala vårdcentral, och bryta ett piller i två är jag faktiskt förmögen till själv.

Jag sover INTE här en natt till. Vägrar ligga på delad, smittspridande sal med nedsatt immunförsvar när det är helt i onödan.

fredag 27 november 2009

Gubbjäveln på andra sidan korridoren har övergått från "Sonja!" till "Halloj!?".

En gång var femtonde sekund, jag skämtar inte. Är det något fel på att använda larmknappen?

Jag hatar honom.

Och det gör mig till en lite mindre värdig människa.
Har för övrigt inte mycket annat för mig än att surfa, så kan ju lyfta min bloggstatistik då? Tack och lov för sånt där ComvFetiq kontantsurf, visserligen mer än lovligt långsamt, och kopplar ner en gång i timmen, men ändå, the internetz.

Och så har jag ju alla mina otaliga serier att kolla ikapp på. Får dessutom permission på söndag för att gå på redan bokade Horse Show.

Och imorgon kommer Nitton.
Ursäkta eventuella stavfel för övigt, har bara med mig lilla minidatorn, med krångligt tangentbord. Orkade inte rätta i första ledsna inlägget nedan, och det får stå kvar så, man fattar ju i alla falll vad där står.

Ligger just nu och känner efter illamående. De går runt med matvagnarna här utanför, och jag är lika vansinnigt hungrig som jag varit hela tiden (totalt sen i tisdags morse har jag fått i mig ungefär 2000 kalorier), men jag vill inte ha någon äcklig näringsdryck.. Är faktiskt hellre hungrig, men det är ju jävla korkat.

Jag vill ha mat!

Tonfiskmacka eller inkokt lax ligger högst på listan. Annars fisksoppa med saffran, grillat kött, kyckling i vitt vin, tjälknöl, broccoligratäng, hemgjorda köttbullar, rårakor med bacon, italienska charkuterier (oh vad skulle jag inte ge för en bit salami eller serrano)...

Inga efterrätter längre. Socker känns äckligt. Beror nog på sockerdroppet jag får och att alla näringsdrycker är fyllda med snuskiga sockerersättningar ooch smakar apa. APA!
Tack för snälla medkännande kommentarer. Jag är en gnällig och negativ människa av naturen, brukade vara i alla fall, men gnäller sällan över sjukor. Det blir undantag när jag är rädd dock. Så ursäkta kommande navelskådande inlägg, och gnällande på sjukhusvistelse, det är oundvikligt.

Har något som heter Chrons, du känner garanterat någon annan som i alla fall känner någon annan som har det. Immunförsvaret angriper tarmsystemet, något som hävs med enorma mängder kortison, och sen kan man vara symptomfri i flera år innan nästa skov. Jag har haft två förut, båda som inneburit dropp och sjukhusvistelse, men det senaste var för åtta år sen, och hävdes med kortison, därefter utprovande av ett flertal mediciner, av vilka inget fungerade, eller rättare sagt, JAG fungerade inte med dem, så jag la ner det och var frisk ändå.

En av de medicinerna ges tex egentligen till transplantationspatienter för att förhindra bortstötning av organet, och en biverkning där är kräkningar. Just det.. Har aldrig kräkts så mycket i hela mitt liv, det var helt vansinnigt, och jag kan ju säga att jag aldrig mer kommer äta chili con carne. Provade det i perioder, eftersom man tydligen skulle kunna vänja sig vid det, men sista gången slickade jag bara på en tablett, och kräktes därefter upp de Gott & Blandat jag grundat med (typ BÄST när man vet att saker kommer komma upp igen och man helst vill ha så lite dålig smak som möjligt). Efter en kvart.

Fick även börja med den cytostatika de börjat mig på nu, och enligt journalen hade det gått bra, men sen åkte jag till Australien, var frisk, och struntade tydligen i mediciner, och eftersom systemet var utläkt fungerade det ju i åtta år.

Problemet nu är bara att jag fick ett skov i augusti efter att ha åkt på den där magsjukan. Mitt tarmsystem klarar tydligen inte av två veckors magsjuka, så då fick jag en kortare kortisonkur, men slapp ligga på sjukhus. När jag nu trappat ner tog det bara några veckor, en månad innan jag fick ett nytt skov, och det är det som gör mig rädd.

Jag hade ju som sagt tänkt ha åtta år mellan skoven, häva med kortison och däremellan inte alls äta medicin. Nu pratar de om att jag ska äta dessa cellgifter livet ut. Läser även på forum ooch bloggar om folk som lever med denna sjukdom, som operats 15 gånger innan de fyllt 30, som äter 25 tabletter om dagen för att överhuvudtaget kunna leva, och leva med biverkningarna.

Det är ju inget liv. Jag vill inte hoppa från medicin till medicin för att se om något fungerar, ligga inne på sjukhus med jämna melllanrum och opereras otaliga gånger bara för att inget annat löser problemet, äta kortison så jag blir en gammal människa i skelettet, och sluta med en påse på magen, och ett fullständigt ovärdigt jävla liv.

Jag är så rädd för framtiden att jag knappt kan formulera det. Visst förstår jag att de måste skriva upp varenda liten biverkning som kan ha skett på listan. Visst förstår jag att de människor som skriver på bloggar och forum är hårt drabbade, annars hade de ju inte skrivit, då hade ju allt varit okej.
Men jag oroar mig ändå så, hur ska jag kunna försörja mig som konsult om jag inte finns tillgänglig periodvis, vem är intresserad av att inte få allt man betalar för? Barn och familj? Man får ju varken bli gravid eller amma när man äter cellgift. Vem vill vara tillsammans med någon som inte orkar lika mycket som en själv, vem står ut med långa sjukdomsperioder och tvingas bära tungt lass själv, vem vill vara tillsammans med någon med påse på magen och finna den människan sexig och åtråvärd?

(Förlåt Nitton, men jag måste skriva ner allt jag oroar mig för, det hjälper att få det på pränt.)

Det är inget liv, det jag läser om och skaffar mig info om just nu. Allt jag kan hoppas på är minimala biverkningar och långa skov, tillsvidare. Förr eller senare blir allt ovan sanning, i mer eller mindre hög grad.
Och när jag ändå är inne på den gnälliga, självömkande linjen - ska det vara så förbenat svårt att göra en näringsdryck smaklig? Har provat fyra olika nu, den första var så överjävligt vidrig att jag fick kräkkänslor av den. Den sista nu ska smaka vanilj, och den luktar väl visserligen "vanilj", men vad den egentligen smakar är svårt att säga. Snusk?

Ska ju få annan medicin istället för den jag skrev om nedan, tack och lov med kortare biverkningslista. Ingen av biverkningarna är heller cancer denna gång, och det beror förmodligen på att medicinen egentligen är framtagen för att bota cancer, det är alltså cellgift. Hej håravfall, hej illamående.

Nåja, om det enda jag har att gå efter är längden på biverkningslistan så är det inte så illa. Denna var inte ens en tjugondel av den förra medicinens, som för övrigt modiga modiga Gabbiz äter mot sina ledproblem. Om jag då sen ändå måste ta den så har hon iaf gjort mig lite mindre rädd.

Surfar matsiter. Kan inte låta bli, trots att det är rena tortyren. Drömmer om mat, kött och fisk mest, är väl proteinbrist kan tänka eftersom jag bara kan få sockerdropp då mina ådror inte pallar fullvärdigt dropp, och jag inte kan få i mig så mycket näringsdrycker såhär på en gång. Vis av tidigare erfarenheter av att vara inlagd hade jag med mig en förbjuden och nu gömd chokladkaka, men - och detta är kanske MEST skrämmande av allt, liksom - den är äcklig..
De lägger droppet klockan åtta på kvällen, sen kommer de in klockan tio för att kolla så att det rinner som det ska, eftersom mina knasiga kärl sprängs titt som tätt.

Morgonväckning är runt halv åtta. VARFÖR kommer de då in klockan sex och kollar droppet igen? Då är det ju helt omöjligt attt somna om? Och liksom, vad som helst kan hända mellan tio och sex, kom in vid TVÅ istället. Nu hade dessutom droppet halkat ut och hela sängen var dyngsur, men eftersom här bara finns syntetiska snuskiga material i sängen och det innebär att man kallsvettas hela nätterna igenom och vaknar med blöta lakan så reflekterade jag inte över att det var extra blött nu.

Jag hatar det här.

torsdag 26 november 2009

Är det ok att bli helt galet irriterad och förbannad på gubben i rummet tvärsöver som inte gör annat än hostar och vrålar efter sin fru Sonja (även när hon är här?). Jag vet att det är synd om honom, men jag kan inte sova eller koncentrera mig på annat när han håller på sådär.

Är det ok att bli jätteledsen när pojkvännen kanske ska jobba i helgen (på timme) istället för att hälsa på mig? Det är jätteegoistiskt, för han ska dödsvaka, men jag skiter faktiskt i det.

Är det ok att gnälla på att droppet gör skitont, eller att näringsdrycken smakar SKIT, eller ska man bara tiga och lida och vara glad över att man får vård?

onsdag 25 november 2009

E annan sak som annars är sjukt tråkig är att ligga på sjukhus, och om mandessutom kombinerar det med droppp som sliter söner blodådrorna i mina amar, tillsammans med surf på Fass om biverkingarna som kommer med den medicin de vill ge mig (cancer i mjälte och lever för fler än 1 på 1000 personer anyone?), och sedan extensvt surfande på olika forum och olika mönniskors "livs"-historier om att leva med denna sjukdom, ja då hamnar man så nra total misär man baa nåågonsin kan.

EDIT

Listan på alla biverkningar kommer här:

Mycket vanliga (hos fler än 1 av 10 patienter):

· Reaktioner på injektionsstället (inklusive smärta, svullnad, rodnad eller klåda);
• luftvägsinfektioner (inklusive förkylning, rinnande näsa, bihåleinflammation, lunginflammation);
• huvudvärk;
• buksmärta;
• illamående och kräkning;
• hudutslag;
• muskel- och skelettsmärta.


Vanliga (hos fler än 1 av 100 men färre än 1 av 10 patienter):

• allvarliga infektioner (inklusive blodförgiftning och influensa);
• hudinfektioner (inklusive celluliter och bältros);
• öroninfektioner;
• muninfektioner (inklusive tandinfektioner och herpes på läpparna);
• infektioner i reproduktionsorganen;
• urinvägsinfektioner;
• svampinfektioner;
• godartade tumörer;
• hudcancer;
• allergiska reaktioner (inklusive säsongsallergi);
• humörsvängningar (inklusive depression);
• oro;
• sömnighet och problem att sova;
• känselstörningar såsom stickningar, myrkrypningar eller domning;
• migrän;
• ischias (inklusive smärta i korsryggen och bensmärta);
• synstörningar;
• ögoninflammation;
• yrsel;
• känsla av att hjärtat slår snabbt;
• högt blodtryck;
• rodnad;
• blödning;
• hosta;
• astma;
• andfåddhet;
• blödning i magtarmkanalen;
• matsmältningsbesvär (förstoppning, uppblåshet, halsbränna);
• magsyre-reflux;
• sicca syndrom (inklusive torra ögon och torr mun);
• klåda;
• kliande utslag;
• blåmärken;
• hudinflammation (såsom eksem);
• sköra finger- och tånaglar;
• ökad svettning;
• muskelspasmer;
• blod i urinen;
• njurproblem;
• bröstsmärta;
• ödem (vätskeansamling);
• sänkt antal blodplättar (trombocyter) vilket ökar risken för blödning eller blåmärken;
• försämrad läkning.


Mindre vanliga (hos fler än 1 av 1000 patienter men färre än 1 av 100 patienter):

• opportunistiska infektioner (vilket inkluderar tuberkulos och andra infektioner som kan uppstå då moståndet mot sjukdomarna är sänkt);
• neurologiska infektioner (inklusive hjärnhinneinflammation orsakad av virus);
• ledinfektioner;
• ögoninfektioner;
• bakterieinfektioner;
• cancer;
• cancer som påverkar lymfsystemet;
• melanom;
• uttorkning;
• skakningar;
• inflammation i ögonlocket och ögonsvullnad;
• dubbelseende;
• hörselbortfall, ringande;
• känsla av att hjärtat slår oregelbundet såsom ett missat hjärtslag;
• hjärtproblem som kan orsaka andfåddhet eller svullna fötter;
• lungsjukdom som ger andfåddhet (inklusive lunginflammation);
• inflammation i bukspottkörteln som orsakar svår smärta i buken och ryggen;
• svårighet att svälja;
• ansiktsödem (vätskeansamling i ansiktet);
• gallblåseinflammation, gallstenar;
• fettlever;
• nattliga svettningar;
• ärr;
• onormalt muskelsönderfall;
• sömnavbrott;
• impotens;
• inflammationer.


Sällsynta (hos fler än 1 av 10 000 men färre än 1 av 1000 patienter):

• multipel skleros;
• hjärtat slutar pumpa;
• ett bråck i den stora artärväggen, inflammation och koagel i en ven, blockering av ett blodkärl;
• systemisk lupus erythomatosus (inklusive inflammation av huden, hjärtat, lungor, leder och andra organsystem). "

Jag sitter här och är fullständigt livrädd. Å ena sidan ett "liv" med ständiga sjukhusbesök, operationer, nedsatt immunförsvar, ständiga infektioner, diet att likna vid wellpapp, oförmögen att sköta ett företag (för vem vill ha en konsult som ligger på sjukhus med jämna mellanrum? Och hur KAN man sköta ett företag då?) Det är inget liv, det är en för tidig död.
Å andra sidan mediciner, som kanske inte ens hjälper, och har hudcancer som fucking VANLIG biverkning. Samt en lista på övriga biverkningar som får SAOL att verka ordfattigt, och som även det enbart ger ett "liv".

Det är pest eller kolera det här. Hur jag än gör så har det skitit sig. Och jag kan inte låta bli att störtböla över Fass och forum så att tom den konstiga nattsköterskan blir orolig. Ju mer jag läser, desto räddare och ledsnare blir jag. Jag sökte själv infon, eftersom läkare är så undflyende, med gudarna ska veta att detta informationssamhälle är av ondo ibland. Du får reda på så mycket mer än du önskade.

måndag 23 november 2009

Saker och ting är inte jättebra just nu. Hälsomässigt alltså, i övrigt är det prima liv som vanligt. Inte jättemycket mer ork än att jobba nödtorftigt och åka till stallet, och då blir allt annat satt på undantag. Tur att Nitton vet hur man diskar och rengör ugnar, för det är det han gör just nu. Själv blev jag alldeles matt när jag tittade på berget av disk i köket (eftersom diskmaskinen bestämt sig för att inte fungera så bra), och vilken himla tur då att jag slapp göra något åt det?

On a more positive note: Stockholm Horse Show på söndag (= ohyggliga inköp av hästrelaterat på mässan), och både mamma och pappa kommer vara hemma i jul (= ordningen återställd).

Annars.. nä. Inte ens borsta tänderna orkar jag känner jag.

lördag 21 november 2009

New Moon... Åh, Edward Cullen, kom och bit mig any time..

Men seriously, böckerna må vara ren skit, och ingen kan komma och säga att filmerna är några filmiska mästerverk per se, MEN de slår an en sträng hos mig (och 98% av världens övriga kvinnor, och resterande procent saknar nog någon romantisk gen), som gör att jag blir lite mer fluffig inuti, och vill åka hem och bli omfamnad av min egen pojkvän, som jag just då blir lite extra kär i.

Så låt gå för överspelande och relativt sugigt manus, vampyrerna är frickin HETA (och en del av varulvarna också, thank you very much), och romantik-mentometern slår i taket, och för mig försvann iaf dryga två timmar på ett litet kick.

torsdag 19 november 2009

Att ha så erbarmligt tråkigt (och kanske lite också att jobba tio-timmarsdagar utan lunch) gjorde mig helt slut, både i huvud och kropp. Igår kom jag hem från en session, och somnade slutgiltigt klockan tolv, och vaknade inte förrän SJU dagen därpå. För någon som vaknar mellan 5 och 15 gånger per natt var det helt ljuvligt. Har sällan, sällan känt mig så utvilad som när jag (efter att ha somnat om) gick upp vid nio.

Nu har jag dock jobbat, hämtat ett lass silage till ponnyerna, och utövat kroppsarbete på gården, och nu är jag lika trött igen. Var tvungen att hålla mig i räcket när jag skulle uppför trappan.

Övar bara, tills jag blir gammal.

LÄNGTAR verkligen efter att åka till stallet och rida ett pass just nu..

Hur som helst, det skiter väl ni i. Jag loggade bara in för att se om detta skulle fungera:



Åh, det gjorde det! Länka alltså. Älska. Särskilt 1.20 in i den. Och allt annat också. Och allt annat de gjort också för övrigt. Nästan.

PS. Att jag tjänade 16 163 kronor på de fyra dagarna gör det lite, men inte helt, bättre att vara så trött.

tisdag 17 november 2009

Har fått ett kortvarigt tidsbestämt "specialuppdrag" av en kund till en kund, som betalar rätt bra, men då måste jag vara i Stockholm och även sova här (eftersom jag inte direkt har lust att pendla från Örebro varje dag).

Är inne på fjärde och sista dagen hos dem, och kan bara säga att det jag gör precis just nu är så vansinnigt, ofattbart, hjärnbedövande tråkigt, att ALLT annat tråkigt jag gjort i mitt liv tidigare slås av det här.

Om de så dubblade ersättningen skulle jag inte göra något mer av detta (typ omregistrera data som "kommit bort", i århundradets mest otympliga program som blandar tab, enter och musklick, bara det en källa till hat I say).

Var sjuuuukt noga med att tala om att detta var den enda dag denna vecka jag kunde hjälpa till, och när då den (för övrigt mkt trevliga chefen) tyckte att "vi får väl se då hur det ser ut för dig nästa vecka?", så tänkte jag stilla att så upptagen som jag tänker vara nästa vecka, och veckan därpå, kommer jag nog aldrig mer vara.

Jag kanske till och med kommer vara för upptagen för att kunna svara i telefon.

fredag 13 november 2009

Ett kungarike för en burk med koffeintabletter...

tisdag 10 november 2009

Pratar med, förlåt, lyssnar på kunden som pratar så mycket. Ibland undrar jag vad han vill egentligen. Vill han ens något tro? Mest tror jag att han vill ha någon att "bolla" med, bolla använt i ordets vidaste bemärkelse emedan min insats begränsas till mm:anden. Han vill ha någon som lyssnar medan han luftar sina teorier typ. Hur som helst är det rätt jobbigt måste jag säga. Särskilt de få gånger han faktiskt ställer en fråga han vill ha svar på och jag inte lyssnat på honom utan typ läst blogg istället...

Skit samma, har ju klagat på detta förut. Han har sina perioder när han pratar såhär himla mycket, det är när det är mycket på g i företaget. Till slut tröttnar jag och säger till honom att sköta småfrågor via mail, och så är det lugnt ett tag till osv.

Däremot så är jag ganska övertygad om att chefen för ett annat av "mina" företag på något sätt lyckats hitta hit. Jag begriper inte för mitt liv hur han fått tag på adressen, och har heller inget konkret att gå på, utan det är bara en känsla jag har, baserad på diverse små kommentarer från honom, typ att han vet för mycket om någon sak.

DET är givetvis så INTE ok med mig. Visst är bloggen öppen, men han har inget här att göra, och borde fatta att detta är en privat sfär som han ska hålla sig ifrån. Det finns rätt tydliga gränser mellan arbete och privatliv, och även om han är enormt förtjust i att blanda dessa två när vi har våra möten, så vill inte jag det. Och jag vill INTE ha honom här.

måndag 9 november 2009

Pratar med Mitra på msn. Hon är väldigt glad, lite lyrisk kan man säga. Så det är kanske inte så konstigt att hon skriver såhär:

miss mitrisen ™ säger:
neee1 5nget, 5nget s60 s2a s3ä-as5

Jag fattar PRECIS vad hon menar.

fredag 6 november 2009

Är i Stockholm, åkte tidigt i morse, tydligen helt i onödan, eftersom kunden vars dator jag nu lånar, har ett ekonomisystem som helt ligger nere då deras servrar har brunnit upp. Och de har ingen back-up. Åh, nämnde jag att de jobbar med IT-konsulting?

Så innan min nästa kund, vars möte jag nu kunde putta hitåt i tid, så roar jag mig med att titta på de dödsföraktande människor (tydligen inhyrda klättrare), som tillsammans med en sjukt pricksäker helikopterförare monterar räls på Globen, för att man senare ska kunna åka typ berg-och-dalbana där.

JAG kommer inte åka den, det säger jag redan nu. Dels för att jag blir lite smått illamående bara av att titta på killarna, och dels för att de som monterar är klättrare, och jag tvivlar lite grann på deras tekniska kompetens.

Fascinerande är det dock i alla högsta grad.

För att roa mig under den vid det här laget helt enormt trista bilresan hit (nog för att den alltid varit tråkig, men efter att nu ha tillryggalagt i runda slängar 2000 mil på vägen under ett år har nu tristessen antagit oanade proportioner), så lyssnade jag på ljudbok, Lars Keplers Hypnotisören för att vara specifik.

Oh sweet lord så tråkig den är. Har lyssnat i över två timmar, är inne på sjunde kapitlet, och ännu inget av intresse. Inget som fångat mig, upprepningar så till den milda grad, och fattigt språk. HUR kan denna bok ha blivit så hypad och uppmärksammad?

onsdag 4 november 2009

Oh oh, bokade biljetter till premiären av New Moon idag också.

Preparing to swoon.
Where the wild things are vill jag väldigt väldigt gärna se. Pratade med Nitton om den, och när jag skulle säga vilken det var så sa jag att trailern påminde mig om Labyrint.

Det visste han inte vilken det var. Surprise.

Men NI minns väl? Underbara Labyrint, med David Bowie otippat i roll-listan, som emo-sminkad drömkille?
Min häst är ok igen sen en vecka tillbaka, och eftersom jag missat varenda hoppträning i över en månad (utom när jag fick akut abstinens och lånade grannflickans ponny att hoppa med istället) så såg jag givetvis fram emot kvällens träning något OERHÖRT.

Klart den är inställd då.

Då får man hoppa själv istället. In i ridhuset med häst och den lilla hunden, dra fram bommar och stöd medan häst roar sig själv med att spana in sig själv i spegeln i ena hörnet (yes really), och den lilla hunden roar sig själv med att ömsom bjuda in hästen till (ignorerad) lek, och ömsom sno "mellanmål" ur skittunnan när han tror att jag inte ser.

Hoppetihopp på galen häst som tyckte att det var så KUL att han inte kunde lägga band på sig ens när vi var klara och jag skulle dra tillbaka alla bommar igen, utan glatt lekte med hunden med rivstarter och bockningar härs och tvärs i ridhuset.

Det är VISST säker hästhållning att bara släppa hästen med allt på för att man inte orkar ta in honom och SEN bygga av.

I förra veckan var vi ute på en längre tur och eftersom det är mest bara lera och gegg överallt så höll vi oss till skritt. Ända tills vi kom till det mest minimala dike jag sett, som båda hästarna ändå lyckades hoppa höögt över, för att sen fortsätta i galopp, hoppsan liksom. Och det hade ju kunnat sluta där om F faktiskt hållit in sin ponny istället för att fortsätta galoppera, vilket föranledde min häst att också fortsätta galoppera, och i rena glädjen göra det mest maxade bocksprång jag varit med om sen jag var uppe och över lamporna i ridhuset med en unghäst en gång.

DET hade också kunnat sluta där om han nöjt sig med detta enda bocksprång, men se det gjorde han inte, och jag som ALDRIG ramlar av flög någon meter över manken på honom, och insåg att det var bäst att hoppa av med flit om jag skulle ha någon chans att stå på benen. Och det gjorde jag också, stod på benen alltså, i minst en halvsekund, men eftersom jag rammade marken med fart så föll jag på knä direkt.

"Släpp för i helvete inte tygeln!" var allt jag kunde tänka på, så det gjorde jag inte heller, utan höll krampaktigt tag i den, varpå hästen drog mig, sittandes på knä, genom gräs och lera. Lite grann som vattenskidåkning, fast på knä. Mäkta spektakulärt var det hur som helst om man får tro F. Och inte ett dugg illa gjorde jag mig heller, kan ni tänka er?
Oh detta spännande liv jag delger er!
Nu centrifugerar maskinen, och då börjar det snöa igen.
Två minuter senare skiner solen. Jag lever farligt nu och sätter på en maskin.
Behöver verkligen tvätta. Tänkte att jag skulle gjort det imorse, men tvekade eftersom molnen var så grå, och antog att bara jag fick ut tvätten (finns ingenstans att hänga inne) så skulle himlen öppna sig för regn.

Så jag tänkte att jag skulle avvakta istället.

Och nu snöar det.

måndag 2 november 2009

T säger:
vet du vad 21 jump street is?
E säger:
kan känna igen namnet, inte säker
en film?

Sisådär. Nope nope nope.
G och jag hade en högst hypotetisk diskussion på msn idag. Ponera att du har en tjej i 30-årsåldern, som blir tillsammans med en kille som är.. pja, jag vet inte, ungefär 20? Och så är den här tjejen då lite orolig för framtiden och vad den här killen egentligen vill och tycker. Jag tänkte att jag skulle lägga ut vår diskussion för att se vad ni som läser här anser, om ni förstår oss båda, våra olika synvinklar, eller om ni bara kan hålla med en av oss (jag kan inte stava på msn, och är även oförmögen att använda stora bokstäver, men jag har bara brytt mig om att rätta stavfelen, inte lägga in versaler):

G säger:
men.. jag fattar dina invändningar om att jag och M är nästan lika gamla och så, men vi bestämde oss ändå för att vi hade träffat rätt person när vi var strax över 20..
man kan det.
T säger:
det är ju inte det jag invänder emot enbart
men jag fattar vad du försöker säga
G säger:
han kanske har träffat sin M/G?
T säger:
kanske han har det, men G kan inte följa med ut i världen, och då kommer M träffa massa andra tjejer?
G säger:
nej. det behovet kommer att minska. några veckor här och där kan han ju vara iväg..
T säger:
ja men det är väl givet. nu pratar jag om längre tid, att göra sånt som syster och jag gjorde, åka iväg ett helt år till tex nz, det vill han göra, har han sagt förut iaf
G säger:
ok. då får han bestämma själv om det viktigaste är du eller ett år på nz.
T säger:
jag vill inte vara orsaken till att han ska behöver känna att han måste välja bort allt det där ju.
G säger:
jag kan inte förstå, för jag anser att det är hans val, och att du inte är orsaken till hans val. Inte mer än att du är du och han älskar dig då.
T säger:
nej jag tycker du har fel där.
om jag inte fanns, eller om jag var yngre, om jag hade möjligheten att åka med så skulle han inte behöva göra ett så svårt val
G säger:
jag förstår inte. det bara är så. jag är en annan människa med andra erfarenheter och jag förstår inte.
T säger:
det är ok =)
G säger:
"om jag inte fanns eller om jag var yngre", men så är det ju inte.
T säger:
nej. så genom att vara med mig så måste han välja bort annat
G säger:
nej. det måste han inte. han kanske måste göra saker annorlunda än hur han annars hade gjort, men det behöver ju inte vara att offra.
T säger:
JAG vill inte åka till nz i ett år. jag har för mkt uppbyggt här i sverige som jag inte bara vill släppa. det är ju MITT liv som jag jobbat för i tio år nu.
G säger:
mm..
T säger:
jag tycker faktiskt att för en 20-nånting så är det att offra att inte kunna vara fri och ledig och resa runt i världen som man vill.
G säger:
ni kanske kan göra många kortare resor tillsammans, så behöver du inte offra nåt du har byggt upp här?
Jag är medveten om jag låter tjatig och inte kan lösa det åt dig, men det jag menar är att kärlek kan vara så fantastiskt att det inte kan kastas bort, oavsett vilka coola saker man skulle kunna göra istället.
man kanske kan kombinera?
T säger:
du behöver inte lösa det åt mig, det är bra att bara kunna bolla
kanske ska lägga ut detta på bloggen och få mer input,andra som tycker helt annat?
G säger:
ja, det tror jag.

Well? Fire away.

------

Edit: Okej, frågeställningen var alltså inte "ska han åka eller inte" utan huruvida det är rätt/fel/oväsentligt av mig att stå i vägen för möjligheten att åka.

söndag 1 november 2009

Ett fan av enkelhet jag. Avskalat, strukturerat, rena ytor. Inget plotter, så lite prydnadsföremål som möjligt och lugna vilsamma färger.

Med andra ord känner mina ögon sig smått våldtagna efter varje sejour på Hemnet. Mer än en gång har jag konstaterat att knalliga färger på väggarna (särskilt mörkrött, mörkblått eller orange i vilken nyans som helst), vid vite borde förbjudas. För att inte tala om hur mycket SKRÄP folk verkar se sig tvingade att hänga upp, ställa fram, trycka in.

Prydnadsfigurer, mattor, ljusstakar, gräsliga lampor (och då ÄLSKAR jag ändå lampor, och har STOR tolerans för vad som kan anses knasigt i lampväg), fula små hemgjorda troll, vad som helst gjort i porslin, "lustiga" kryddkvarnar, salt- och pepparströare, tvålar med papperet kvar, värmeljushållare, listan kan göras lång, och när jag tittar på hus försöker jag verkligen att sudda med ögonen, och bara se rummet.

Men när jag tittade på denna fastighet var det stört omöjligt. Tryck på "Bilder" och scrolla ner till interiörbilderna.

Oh my god!

lördag 31 oktober 2009

Vi såg 9 igår. Rekommenderas varmt. Jag var trollbunden, och för att komma från mig är det ett riktigt högt betyg. En bra film i min mening kännetecknas annars av att jag inte somnar förrän det är bara tjugo minuter kvar.

En dålig film kännetecknas av att jag fem minuter in i filmen vänder mig till Nitton och säger "Nej den HÄR vill inte jag se, nu tittar vi på [valfri serie] istället". Sen slutar det med att Nitton tittar på filmen någon gång när han är själv istället och tycker den är "jäättebra".

OBS. Blanda inte ihop 9 med District 9, en film som jag orkade max en kvart in i innan jag gav upp. Splatter möter aliens ungefär.

OBS2. Kan vara den sämsta summary av en film jag någonsin läst på IMDB's sida angående 9. Be warned.

fredag 30 oktober 2009

Det här med att gå därifrån/gå hem när man är mitt uppe i en dispyt. Ärligt talat - känns inte det lite passé?
Min finaste finaste lilla hund.

torsdag 29 oktober 2009

En fråga till mina mer datorkunniga läsare:

Jag tänkte ju blåsa mina nya dator och lägga in vadsomhelstutomvista på det. Och det innebär XP eller W7. Om man då tittar på W7 på ex Prisjakt så finns där två versioner, en som bara heter Windows 7 Home bladibla, och en annan som heter Windows 7 Home upgrade. Upgrade är dyrare än den andra. Det är alltså samma program, men om jag fattat det rätt är det ena en grundkopia och den andra en uppgradering av ett befintligt program, ex Vista. Korrekt? Varför är då upgrade dyrare?

Och om jag nu lägger in W7 och struntar i gamla hederliga XP (jag är fortfarande skeptisk, allt ska vara som det alltid varit och så vidare), kommer då alla mina program faktiskt fungera med W7?

Nitton läser tidningen och äter frukost, efter att ha spelat poker i en timme och svarat "Njääh" på frågan om han kan tänka sig att bokföra lite åt mig. Själv funderar jag på tupplur. Jag menar, jag har faktiskt jobbat i ohyggligt långa och effektiva tre timmar.
Oh, jag har så tråkigt. Så tråkigt, så tråkigt, så tråkigt att jag knappt ens kan blogga (hemska ord).

Jobba är givetvis helt uteslutet.

Har så tråkigt att jag blir sömnig.

Men det är ju roligt att läsa om, eller hur? Eller HUR?!

Äh jag ger upp.

onsdag 28 oktober 2009

Ett litet tips såhär för att göra världen till en varmare och vackrare plats, ett litet tips som garanterat kommer göra din ekonomiavdelning ett snäpp gladare:

När du lämnar in kvitton, tejpa gärna fast dem på rutat kollegieblock, sånt där modell mindre. Ta INTE bort riv-remsan. Låt tejpen hamna ÖVER summan. Använd INTE genomskinlig tejp, använd målartejp. Skriv för all del INTE upp totalen.

Se där. Nu har du garanterat gett din löneadministratör mer arbete, och det blir vi ju alla gladare av, för vem vill sitta sysslolös?
Blogga då people! Jag försöker ju låta bli att jobba här!
Mor min har dille på att plocka in frukt/köpa frukt och sen bara lägga den på diskbänken, på fönsterbrädan, i skålen utan att vare sig äta upp den eller göra något av den. Innanhon åkte så plockade hon in lite äpplen och päron från trädgården, och la dem i en skål tillsammans med ett köpt äpple. Något jag inte visste om, och eftersom jag inte går runt och tittar i alla husets skålar så upptäckte jag det inte förrän idag.


Rätt jävla äckligt.
Notera alltså att det äckliga inte ligger i de ruttna äpplena, utan att det köpta äpplet, som med all logik borde vara minst lika ruttet som de andra, är helt perfekt. Så. Jävla. Vidrigt.


För övrigt: Vill ha. Förvisso massor kvar att göra, ghastly kök och badrum till exempel, men fatta stort stall, och såg ni golvtiljorna i vardagsrummet?

tisdag 27 oktober 2009

Har just haft ett långt samtal med världens bästa Gabbiz. Jag älskar mitt liv, jag gör verkligen det. Jag är faktiskt tom lycklig. Är annars en väldigt negativ person, har varit iaf, tar de chanser jag får att gnälla [insert gasp of surprise here].

Ibland är det kul att gnälla mind you.

Fast just nu finns det inte så mycket att gnälla på. Eller, det gör det förvisso, jag kan ALLTID hitta saker att gnälla på, men det är mindre saker. Inte så viktigt. Grusvägen genom byn är tex kass och har så varit ett tag och är nu "lagad", det kan jag gnälla MYCKET på, men för det första så finns där ett mått av njutning i gnällandet, och för det andra så styr inte den kassa grusvägen mitt liv.

Men jag skriver bättre blogg (hemska ord) när jag är irriterad och stör mig på saker. Är inte direkt någon sprudlande människa, så det blir tyst från mig när allt är bra. Så nu vet ni - när jag inte uppdaterar så är det för att allt är ljuvligt och jag är nöjd och glad. Inte tvärtom, som för alla andra, normaaala människor.

När jag blir bitter igen ska jag återgå till att skriva lysande inlägg.

Oh, och ödmjukhet är min BÄSTA egenskap.

fredag 23 oktober 2009

Det här är en väldigt välskriven och engagerad text. Något jag lite grann känner att jag skulle vilja översätta och trycka upp i ansiktet på närgångna män på tunnelbanan. Det ledde även Nitton och mig in i en diskussion om detta, om vad som räknas som våldtäkt, hur tjejer blir sexuellt ofredade osv.

Och Nitton är en Good Guy, det är han verkligen. Jag ser honom verkligen inte som någon som skulle kunna vara ett hot, han skulle aldrig hamna i den situationen till att börja med, han är väluppfostrad och jämställd, och fostrad in i att respektera tjejer. Men inte ens han fattar nog riktigt vidden av hur det är att vara tjej, jag gick så långt i diskussionen att jag sa att 100% av alla kvinnor, varenda jävla en i hela världen, har blivit sexuellt ofredad på ett eller ett annat sätt.
Och det är ju inte helt sant. Det finns säkert någon kvinna någonstans där ute i världen som aldrig blivit ofrivilligt tafsad på eller fått höra sexuellt nedsättande kommentarer i sitt liv. Någonstans finns det säkert.

Texten drar det lite för långt, tex det där med statistik om hur många män som faktiskt är våldtäktsmän; hon jämställer ofredande med våldtäkt, statistiskt sett. I kommentarerna en bit ner finns en kommentar från en Lori, som är en sansad motvikt mot resten av kommentarernas realtivt okritiska skrämselpropaganda, men som helhet, med att ta upp problemet "utrymme" och rätten till att ha det fredat är det jävligt bra.

Jag har alltid sagt att jag inte är feminist, mest för att jag på inget sätt vill bli förknippad med Fi och annat skräp, för att jag tycker att ordet är urvattnat (hello liksom, Göran Persson kallade sig feminist, go figure). Jag har även sagt att jag sällan eller aldrig känner mig skrämd, eller hotad. Och det är förvisso sant. Men det betyder inte att jag inte utsatts för oräkneliga trakasserier, oftast av sexuell karaktär, där killen bara inte fattar när det är dags att lägga av. Eller när det är läge att inte sätta igång över huvud taget.

Oftast är det alkohol inblandat, men inte alltid. Oftast är allmänna kommunikationer inblandade, helt alkoholfria, och av någon konstig jävla anledning tycks jag dra till mig svarta män, som på kass engelska inte "förstår" vare sig mitt kroppsspråk eller mina fuck off, och som står alldeles för nära för att det ska kännas bekvämt. Jag är fortfarande inte rädd, mind you, men det är fortfarande inte okej.

På krogen är jag extremt noga med att aldrig titta en kille i ögonen (om jag inte VILL visa intresse givetvis), just för att ögonkontakt -även "råkad" ögonkontakt - tycks vara en legitim anledning till att gå fram och prata, trots att jag på inget annat sätt visar någon form av glädje över kontakten. Det är bara att sucka och vänta på de nedsättande kommentarerna som säkert som amen i kyrkan kommer, så fort han inser att jag verkligen, verkligen inte vill ha honom där.

Men, säger du, det är väl bara att säga till honom? Nope, det är det inte. För det finns ett enda sätt att få ett "jävla hora" eller likvärdigt kastat efter sig, som är säkrare än att svara enstavigt och titta bort, och det är att faktiskt säga TILL honom att lägga av. Få saker verkar vara så provocerande som att faktiskt få höra att man inte är önskvärd.

Eller så får man "Men jag ville ju bara säga att du var vacker!". Nej, det ville du inte, du ville ha kontakt, annars hade du nöjt dig med att säga det och sen gått. Du hade inte fortsatt prata, trots att jag med all önskvärd tydlighet visat mitt ointresse.

Och det där är bara de lite irriterande situationerna. Då ska man inte nämna alla de gånger jag faktiskt blivit utsatt för fysiskt ofredande. Allt ifrån light weight till tyngre saker. Och det är bara mot MIG.

tisdag 20 oktober 2009

Efter två timmars sökning i olika internet-forum (och boy finns det många MÅNGA trådar där ute, skapade av dårar som jag, med svar av folk som har way, WAY för mycket tid och förmodligen alldeles för korta byxor), så har jag äntligen lyckats lösa problemet. Möjligtvis temporärt, men fucking ÄNDÅ.

Jag minns inte allt jag gjorde, men det berodde på Norton. Jag HAR inte ens Norton, men det tycktes inte hindra det från att bero på det i alla fall.

Skit samma, jag är bäst, helt jävla lysande, computer whiz och allt det där.

Detta är för övrigt inlägg 666. Men jag har ändå löst problemet HELT SJÄLV.

Nitton hjälpte visserligen till ett tag. Men han tröttnade när pokern blev för spännande.
Kan någon, som kanske INTE är mentally deranged, vilket jag personligen börjar tro är det egentliga problemet, förklara för mig hur det är frickin MÖJLIGT att MSN fungerar, Outlook fungerar, men internet INTE fungerar???

Inte Explorer, inte nynerladdat Firefox.

HUR??!!

lördag 17 oktober 2009

Jag är ikapp. Det tog sin lilla tid. Om ni ursäktar, nu har jag sju avsnitt So you think you can dance att se innan jag går och lägger mig.

Nitton borde gå på fest oftare. Har fortfarande över 500 osedda serieavsnitt kvar att beta av.
Nitton ska på fest ikväll, och nej, jag följer inte med, för jag är inte sjutton. Istället har den lilla hunden och jag fortsättning på Grey's maraton i soffan, tillsammans med Never Stop, te och såna där gröna oliver med fetaost i.

Izzie och Karev har just gift sig. Didn't see THAT one coming.

fredag 16 oktober 2009

Har just mortlat ett gäng torkade tratt- och vanliga kantareller till mjöl. Är hyfsat övertygad om att moset borde gå att använda ungefär som piffi allkrydda. Ex mononatriumglutamatet, ink lite antobiotika som var kvar i morteln efter hundens senaste kur (diskning är för veklingar).

torsdag 15 oktober 2009

Min älskade, fina, pålitliga, och framförallt SNYGGA stationära dator har åkt på svininfluensan, och ligger i respirator. Han hålls igång på livsuppehållande åtgärder, och går att arbeta vid, men varje morgon är det spännande att se vad som inte ska funka den här gången.

Det har varit grafikkort och nätverkskort och virus (jag som aldrig har haft såna där elaka virus som bara förstör någonsin förut).

Idag är det internet som inte fungerar. UPPPKOPPLINGEN fungerar, för både msn och Outlook funkar, men jag kan inte öppna någon sida. Vilket leder mig till att tro att det är virus igen.

Så nu får jag surfa på min bärbara, som visserligen är rosa och fin, men rätt jävla långsam, och så påstår den att drivrutinerna till skrivaren inte existerar, så när jag ska skriva ut måste jag 995-pdfa eländet till usb-minne och skriva ut från den stationära.

Jag HAR köpt en ny dator. Den är skitsnygg. Pytteliten, och fyrkantig, och svart svart. Men på den ligger det Vista, och jag blir allergisk bara jag läser ordet. Så då har jag tre val:

Leva med Vista och plocka ner alla jävla program som jag använder/behöver till den nya burken.
Sopa rent datorn och plocka hem XP... och plocka hem alla jävla program som jag använder/behöver till den nya burken.
Genom någon jävligt komplicerad manöver som Nitton tagit fram kopiera över gamla hårddisken, inklusive XP, till den nya datorn.

Om man säger såhär: alternativ ett är faktiskt uteslutet. Alternativ tre är nog egentligen också uteslutet, eftersom jag då kommer få med allt skräp som ligger i drivor i hörnen på den gamla datorn (nej, att bara sätta IN den gamla hårddisken i den nya datorn är TYDLIGEN inget alternativ, för gissa vad! Det är inte samma standard för fastsättning av hårddiskar på den nya och den gamla datorn, TROTS att båda är Packard Bell. SURPRISE!).

Och jag ORKAR inte leta reda på alla programmen en gång till. Särskilt bokföringsprogrammet är Så. Jävla. Jobbigt, för det går inte bara att dra hem grunden, nej, man måste ladda hem ALLA uppdateringar som skett sen Big Bang och installera dem i ordningsföljd.

Vad sägs om alternativ fyra: Skita i allt och gå på promenad och hoppas att allt mirakulöst löst sig tills jag kommer hem igen?

tisdag 13 oktober 2009

Okej. Det är [sic] eller [!]. Inte [sic!].

Språkpolisen har talat. Ugh.

måndag 12 oktober 2009

Älgjakten har startat. Möt Världens Lyckligaste Hund.

Hund: 8 kilo. Ben: 1,5 kilo.

Sweden's Ford Fairlane:

"Det var en sån där dag, ni vet - jag kom på mig själv med att stå naken på Sergels Torg, sjungandes "Livet är en fest" och tycka synd om alla människor på väg till jobbet..."

Okej. Visst. Jag är inte den som är den:

Det var en sån där dag, ni vet - jag kom på mig själv med att stå naken på Sergels Torg, sjungandes "Livet är en fest" och tycka synd om alla människor på väg till jobbet. Visst hjälpte de 17 öl jag hade i kroppen till att skapa den där festen, och extra festligt blev det när farbror Polisen dök upp och frågade "Och hur var det här då?"

Inte så jättefestligt när ölen verkat ut och jag satt i fyllecell, tillsammans med Berra, 57, fast för inbrott, Eva-Lena, 35, prostituerad och smått schizofren, och Achmed, 28, fast för.. ja han hade nog bara varit på fel plats vid fel tid, men han var säkert terrorist EGENTLIGEN.

Efter ett tag, när bakfyllan slagit till med full kraft, och Berra berättat om sin trasiga barndom i tre och en halv timme utan uppehåll för att andas, Eva-Lena med jämna mellanrum hade vrålat i falsett rakt ut och Achmed.. ja, jag fattar ju inte arabiska, men ändå, så kände jag lite grann att något var fel.

Så när jag äntligen blev utsläppt, iförd lånade kläder från hittegodsavdelningen (jag HOPPADES innerligt att det där bruna, runt hålet på trenchcoaten var något annat än blod), så gick jag raka vägen till närmaste AA, satte mig i ringen och medgav att jag nog kanske lite grann var alkoholist.

"Inte kan du vara alkoholist, du som är så ung, och blond och söt", svarade de andra. "Gå hem och sov med dig, gå klart skolan, och skaffa dig en man som du kan suga av på morgnarna, så ska du se att det löser sig".

Så då gjorde jag det.
Jag la för övrigt ut Nittons pressmeddelande. Bakdaterade det till 2006. Nu får vi se om det är någon enda jävel som läser eländet.
Wow, jag lyckades faktiskt jobba lite mer. Det tog emot, något enormt, kan jag säga, men jag har visst disciplin när jag försöker. Och så har jag jobbat i.. 2,5 timmar men fakturerat för 9.

Ja vadå, hur tror NI att frilansare tjänar sina pengar?

Lovade även för några inlägg sen att skriva inlägg baserade på första meningen ni skrev. Det kommer.
Åtta avsnitt Grey's på raken igår. Att de alltid ska ha en att böla minst en gång under varje avsnitt. Nu ligger jag på avsnitt 5-21, är jag ikapp snart eller? Jag fick virus sist jag laddade ner från Tpb, så nu vågar jag bara ladda ner från trusted, och den enda som har Greys och är trusted är en jävla fransk användare med franska inbrända undertexter, och om man som jag pratar bara lite lite grann franska - tillräckligt för att fatta en del av texten, men inte allt - så går det inte att låta bli att undvika att faktiskt titta ner på texten hela tiden, och det är rätt irriterande.

Å andra sidan så blir min franska bättre och bättre.

Och nu sitter jag och uppbådar energi för att fortsätta jobba. Går sådär.

lördag 10 oktober 2009

Jag älskar mitt liv. Jag gör verkligen det. Tyvärr gör ju det att det inte blir så himla bra blogging direkt. Jag menar, min dag:

Sovmorgon till freaking halv elva. Lyxfrukost med croissanter och wienerbröd. Promenad med Nitton och hunden ner till ponnyerna för dagens koll. Städa lite och tighta upp den pedantiska ådran. Åka till stallet, rida häst som varit lite oren, men som nu gick i stort sett som tåget, lätt och fint och trevligt. Åka hem i solsken, fixa lite på tomten. In och läsa klart tidningen, och nu Grey's och choklad i soffan. I världens mysigaste torp, i världens vackraste land.

Är det något att skriva om det?

torsdag 8 oktober 2009

Idag fick jag skratta, högt och länge. Jag har suttit och skrivit pressreleaser, om gamla kunder som ska bakdateras och läggas ut. För att göra det enkelt för mig så skriver jag alla på exakt samma sätt, byter bara ut lite namn och länkar, det är ju ändå ingen som kommer LÄSA eländet.

Så frågade Nitton vad jag skrev, och sa att "det där kan jag också göra", varpå jag sa att "be my guest, här är en gammal release, här är kunden, skriv på du, skriv något om att vi är satans glada över samarbetet eller liknande".

Då blev det helt plötsligt tråkigt, och han ville spela poker istället, så jag tvingade honom.

Här är min (förkortad):

"FÖRETAGET inleder sitt samarbete med KUNDEN.

FÖRETAGET har vunnit ytterligare ett kontrakt gällande elektroniska presentkort. KUNDEN kommer, tack vare FÖRETAGETS plattform, nu kunna sälja helt elektroniska presentkort på www.kunden.se i form av sms, e-post eller utskrift på egen skrivare.

KUNDEN säljer i egna butiker kläder till kvinnor i alla åldrar med betoning på 30 år och uppåt. KUNDEN har valt en lösning som innebär att kunden även kan återladda presentkortet, på internet eller i butiken, och därmed öppnat för ytterligare köptillfällen.

FÖRETAGETS unika lösning förändrar traditionell hantering av presentkort. Förutom att köpa/ladda ett plastpresentkort i butiken så kan kunderna nu också köpa helt elektroniska presentkort via Internet. Allt i en säker och användarvänlig miljö."


Efter att jag tjatat ett tag fick jag hans:

"Pressmeddelande

Sven Svensson, VD för FÖRETAGET kan tillsammans med KUNDENS ägare satans glatt nu meddela att FÖRETAGET inlett ett presentkortssamarbete på elektronisk väg. KUNDENS kunder kommer nu inte bara kunna ladda sina presentkort i butik utan även elektronisk på internet i en säker och användarvänlig miljö.

"Jag tycker att det är riktigt träligt, skitasynd rent ut sagt, att vi inte kunnat knyta dessa band tidigare men jag är som sagt satans glad att det äntligen blivit av. Vårt samarbete kunde inte börjat bättre. Vi är så här" säger Sven Svensson och för samman sina fingrar. "Så här."
"Yes box, så här" säger KUNDEN och för samman sina fingrar. "Så här."

- Jaha vad ska ni göra nu då?
Vi tänkte gå ut, kanske bowla och ta ett par öl, nån burgare, och några öl till - det brukar det alltid bli."

Vilken ska jag lägga ut???

onsdag 7 oktober 2009

Jag skriver sällan inlägg utan att veta vad jag ska skriva om. Oftast har jag redan slipat på formuleringarna i huvudet (och ändå är de inte bättre!) under tex en bilfärd eller en ridtur.

Just nu vet jag dock inte alls vad jag ska skriva om. Inget särskilt har hänt, inga särskilda tankar har tänkts (de har blåst bort), och jag har inga särskilda ämnen jag ännu inte tagit upp.

Kanske behöver lite hjälp? Om ni skriver en första rad, eller en första mening, så LOVAR jag att skapa ett inlägg som börjar med det ni skrivit. Deal?

tisdag 6 oktober 2009

Jag kan nog ha den finaste pojkvännen i världen. Jag kan inte fatta hur han kan vara så ung och ändå få det så spot on. Han är liksom för ung för det han skriver, för att ha fattat så fullständigt, för att få ner det i ord så rätt att jag blir glad så tårarna rinner hellre än ledsen och /eller arg.

Jag är en annan person med honom än jag varit tidigare. Inte mycket annorlunda, men det finns där. Lite öppnare. Lite mjukare. Inte mycket, lite, men det räcker. Han får mig att känna mig glad, vilket borde vara en självmotsägelse, med framtiden och allt det där, men det kanske är det som är grejen? Att inte behöva planera framåt.

Nej, det är inte grejen, att inte kunna, och veta att han inte heller planerar framåt gör mig fortfarande orolig.

Sidospår.

Här skulle det stått mer, men de tankarna behåller jag för mig själv och den andra bloggen (hemska ord).

lördag 3 oktober 2009

Kan inte riktigt komma över exakt hur pinsamt detta är. Är 31, inte 21.
I topp tre pinsamma händelser i mitt liv:

Bli salongs med pojkvän hemma hos pojkvän där ingen annan är hemma. Gå in i gästrummet med pojkvän för att göra onämnbara saker. Precis höra pojkväns pappa komma hem i tid för att KNAPPT få på sig kläderna och tro att faran är över tills pojkväns pappa sticker in huvudet OCH TÄNDER LAMPAN. Breasts were clearly visible.

VEM GÖR SÅ??!!

Är fortfarande salongs, men inte mer än att jag kunnat dö en smula, berätta för mamma vad som hände, och nu, consequently, blogga om det.

Tydligen heller inte mer salongs än att jag stavar rätt på consequently.

Jag behöver mer vin. Och ett glömma-piller. Och att all kommunikation mellan pojkväns pappa och mig from nu går genom pojkvän. Eller så får jag helt enkelt flytta härifrån igen.

lördag 26 september 2009

Innan jag gick och la mig igår råkade jag yttra orden "jag hoppas att jag lyckas ta sovmorgon imorgon och inte vaknar vid kvart över sju som vanligt".

Gissa vem som vaknade - klarvaken - vid fyra? Och varit vaken sen dess och läst, med ett fåfängt hopp om att bli trött igen och kunna somna om?

Och nu är jag hungrig, så det är väl lika bra att gå upp.

fredag 25 september 2009

Nackdel med att inte vara anställd utan bara ha eget företag: Den 25e ekar det lika tomt på kontot som alla andra dagar.

Fördel med att bara ha eget företag: Den 10e å andra sidan säger det ka-tching på kontot så det skvätter om det.

Nackdel med att bara ha eget företag: Du kan ändå inte använda dem, för omkring den 15e säger det ka-tching i brevlådan och månadens fakturor rasar in, och du måste spara alla pengar du fått in för att kunna betala dem på förfallodatum, som ju alltid är omkring den sista (eller så kan man göra som jag och betala dem direkt, och då försvinner alla pengar direkt).

Nackdel med att bara ha eget företag: Och så glömmer man alltid att av alla de där härliga pengarna är det en ganska så jättestor del som är moms som ska betalas in den 12e, och då är det ÄNNU mindre pengar kvar.

Fördel med att ha eget företag: Idag har jag mest läst bloggar och bara jobbat litegrann, och strax ska jag ta hunden och bege mig på långpromenad ut i solen.

Nackdel med eget företag: Solpromenader ger inget ka-tching på kontot.

Fördel med eget företag: Fast ganska mycket ka-tching på det mentala kontot.

torsdag 24 september 2009

Hört på radion imorse:

Hysterisk påringare: Men hallåååå ja!

Programledare: Men hejsan, ringer du från Göteborg?

Hysterisk påringare: Oh nej då, jag är från Halland!
Men vem fan är Anna Anka?! Man är borta en vecka liksom...

onsdag 23 september 2009

Nitton och jag har just jufsat lite. Kanske kan vara för mycket info för er, men ingen tvingar er att läsa, right?

Anywho, Nitton var i extas, på mer än ett sätt. Har nämligen ett skov, och äter kortison. En av biverkningarna är att man samlar vatten, och även tidigare gånger har jag samlat vatten.. fläckvis. Alltid på magen, och ofta på kinderna.

Denna gång även på brösten. Mamma mia! Jag vet inte hur det är fysiskt möjligt, jag bara tackar och tar emot att en av alla dessa biverkningar för en gångs skull är välkommen.

Har svårt att sluta ta på dem. Och titta på dem. De är liksom som om jag var sexton igen! Fast större!

tisdag 22 september 2009

Det blev visst höst här hemma medan vi var borta och solade. Alldeles gult, och ljuvligt utanför mitt fönster.

Fråga mig om jag är brun? *är jättebrun*

torsdag 17 september 2009

Jo, så här är det 30 grader varmt just nu. Har bara badat tre gånger idag, kändes lite kallt i vattnet, var nog bara 26 grader idag. Går ju inte för sig.

Sitter på strandpromenaden och surfar på någons oskyddade nätverk, vilket går utmärkt så länge man vrider datorn 68 grader åt vänster och inte har något emot att det går segare än med gamla tiders modem.

Nitton sitter bredvid, så jag kan tyvärr inte delge er alla mina snuskiga fantasier om dessa SJUKT heta cyprioter som svärmar fram och tillbaka på strandpromenaden och cruisar gatan i högljudda bilar, men å andra sidan är han ju ändå så upptagen med att spana in alla okala tjejers rumpor så han skulle nog inte märka något ändå.

Äh, vem försöker jag lura, jag är SÅ hetast här. Figures.

söndag 13 september 2009

Snart off till Cypern. Nitton ska också med, och kommer illande omedelbart bli varse exakt hur få knop jag egentligen gör på semestern.

Jag har sju böcker och 15 tidningar med. Planerar att parkera mig i en solstol relativt omgående efter ankomst och sen inte göra så mycket mer än att svalka mig med ett bad i timmen tills det är dags att åka hem. Yes, även på natten. Det är 29 grader där just nu, och 27 grader i vattnet.

Tror vi kommer få se en Nitton med lappsjuka inom två och en halv dag.
Varför är det ska vara så himla svårt att sätta igång och packa?

Varför vaknar man alltid så sjukt tidigt när man för en gångs skull kan sova ut?

Varför växer mina naglar som ogräs, när en av mina hatsaker är att klippa naglarna?

Varför blir det så att när man har en helt ledig dag så dyker det plötsligt upp en massa (jobb-)saker som man måste göra just då?

Varför lyckas just MIN hund frottera sig med skogens invånare och få rävskabb?

Varför är det så lyxigt att hitta och plocka flera kassar svamp, men så galet trist att rensa eländet senare?

Varför kommer jag inte på alla de andra varför nu när jag äntligen orkar sätta mig ner och skriva ner dem?

torsdag 10 september 2009

Överför filer från datorn till USB. "1 minut kvar" står det först. "60 sekunder kvar" står det efter en halv minut. Logiskt.

Uruselt humör. Var tvungen att dammsuga. Eländes elände.

tisdag 8 september 2009

Vart fan är mitt pass?!
Sen hände det för övrigt en lite jobbig grej efter duschen. Ja, när jag trimmade hår här och där. För först hade jag fått grymma skavsår i baken eftersom hästeländet knatade på som en Bolt på speed i sin iver att hinna ifatt hunden, som lätt joggade ifrån honom (han får inte trava om jag inte säger att det är ok, så då skrittar han jättejättejättefort istället, jag låter honom hållas, för han blir trött typ efter 35 meter, men anyway).

Sen skulle jag alltså trimma, och då använde jag Nittons trimmer (hysch!), som dock var rätt jävla kass, så jag tog av den där kammen som sitter så att man inte ska trimma så långt ner. Bara det att den där kammen sitter där även som skydd mot den vanliga rakapparatsgrejen, den släta med små hål, och när... saker.. fastnar i den biten av trimmern.. så svär man. Högt.

Sen har man svårt att bestämma sig för hur man ska sitta, dvs vilken öm del av underredet som ska få ta smällen.
Jag älskar mitt liv.

Har jobbat klart, tagit in torr tvätt, ridit en lååång underbar varm tur med hundarna som förtrupp, fixat i stallet, duschat, trimmat hår här och där, och nu är klockan inte mer än fyra, och Nitton jobbar kväll så jag får lite välbehövlig ensamtid innan han (efterlängtat) kommer hem vid tio.

Det luktar So you think you can dance-maraton här hemma.

Nämnde jag att jag älskar mitt liv?

Seriously, dåligt för blogginspiration att ha ett underbart liv, I tell you.
Solen skiner. Alltså, SOLEN skiner. (För de som glömt, stor gul boll på himlen, gör så det blir varmt, och att tvätten torkar fortare.) (Fortare än när det, som annars, hällregnar alltså.)

Eftersom jag har tvätt i maskinen, och ingen tumlare utan bara streck utomhus så är detta en bra dag för mig. Men tvätten är klar om.. en kvart, jag kommer hänga upp den om ca en halvtimme, den kommer vara i stort sett torr om tre timmar eftersom det blåser lite ute också, så om ungefär två timmar och femtio minuter kommer det börja hällregna igen. Klockan tio i två alltså.

Ungefär samtidigt som jag tänkte vara klar med allt jobb och ge mig ut på en ridtur, incidentally.

lördag 5 september 2009

Wow, även 20-åriga pojkar kan vara riktigt riktigt elaka när de sätter den sidan till. Trodde det var förbehållet deras äldre kamrater.

torsdag 3 september 2009

Tycker inte om uttrycket "stulen av". This is the internet. Så, jag hittade denna hos gabbiz. Punkt. Eller, jag har tagit bort en del som jag redan svarat på. Sen punkt.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Min fina pojkvän som är så söt och hjälper mig med så mycket. Det tror han nu inte att han gör, men han kanske läser detta och tror mer på det då.

Vad gjorde du kl 08 imorse: Dängde till snoozeknappen.

Vad gjorde du för 15 min sedan: Gick igenom ett gigantiskt excel-dokument, som en kund skickat tillbaka och sagt att det var felaktigt (har lagt cirka 20 timmar på det jävla dokumentet sammanlagt). Konstaterade att där inte fanns ett endaste litet fel. Jag har rätt, du har fel, up yours sucker!

Det sista du sa högt: "KOM nu [hundens namn]!" Hunden är rädd för hästarna och vill inte följa med ut i hagen. Han jagar dock gärna (villig) shettis när tillfälle uppstår.

Det senaste någon sa till dig: "Hej då älskling".

Vad har du druckit idag: Bara en kopp te än så länge. Fråga mig hur många gånger jag kissat idag?

Vad var det senaste du åt: A-fil med chokladflingor.

Vad var det senaste du köpte: Mat på el vidro Hemköp

Vad är det för färg på din ytterdörr: Båda är bruna, med skrapmärken efter hundar som velat komma in, och sett sig nödgade att inte uttrycka detta i verbal form, utan i fysisk. Ja, alltså, de har klöst på den.

Vad är det för väder hos dig nu: Disigt, lite sol ibland, ok värme för att vara september..

Sover du tungt: Nej, inte ens med öronproppar. Jag har ganska svårt att sova tillsammans med någon, men har börjat vänja mig vid Nitton.

Drömmer du mardrömmar: Bara när det är för varmt i rummet. Senast för två veckor sen. Minns inte vad den handlade om, eller jo, jag dog, eller skulle dö, något med vampyrer om jag inte minns fel. Not the nice kind.

Trivs du med ditt jobb: Jag har egentligen världens bästa jobb.

Favoritklädsel: Något skönt och sportigt. Fast helst klänning. Vilken klänning som helst. Kanske inte chockrosa tight dock.

Favoritlåt just nu: Just nu dessa.

Vad ser du om du tittar till höger: Hemgjord garderob (don't freaking ask), massa lådor med diverse kontorsmaterial. Förvaringsutrymmet i detta lilla torp är.. något begränsat.

Vad gör dig glad just nu: Jag har en egen häst. Hundarna som är så fina och trivs så bra ihop (passar mammas lilla vita just nu). Sötaste pojkvännen i världen.

Vad ska du göra härnäst: Inte ett jävla skit. Har bestämt mig för att det är färdigjobbat idag. Told you, världens bästa jobb..

Humör just nu: Helt ok faktiskt. Det regnar inte, och ikväll ska vi på hoppträning. Jag har inte en inkorg full med mail, och jag fick nyss skicka iväg ett svar som gick ut på att jag har mest rätt av alla, och är allmänt bäst.

Favoritgodis: Choklad.

Kläder just nu: Rosa mjukisbyxor och blå mjukiströja. Yes, på jobbet. Nämnde jag att jag har ett ganska bra jobb..?

Sommarplaner: Hade inte särskilda, har inte gjort något särskilt. Så de slog in?

Hur många kuddar sover du med: Två. Fyra om jag ska leka med datorn i sängen, tre bakom och en i knät. Nitton har också fyra kuddar. Det finns i stort sett bara kuddar i vårt sovrum...

Spelar du något instrument: Kan spela piano. Om jag blir tvingad. Eller om ingen hör på.

Morgon- eller nattmänniska: Inget av dem, men mer morgon tror jag. Annars förmiddagar. Jag gillar förmiddagar, man får så mycket gjort, och så är det så mycket tid kvar av dagen.

Vad är viktigast för dig: Trygghet (ekonomisk, fysisk, känslomässig), kärlek (familj och vänner), harmoni (balans i livet, balans i själen). Behöll Gabbiz svar.

Snarkar du: Inte vad jag vet..

Äckligaste insekten: Tvestjärtar. Tveklöst tvestjärtar. Hatar de vidriga små odjuren. Med passion.

Wow, jag skriver mycket trevligare listor när jag är på bra humör. Kanske figures förresten.

tisdag 1 september 2009

De senaste åren har jag varit rätt kinkig med vad jag köper för mat. Har i stor utsträckning valt ekologisk mat när alternativet funnits, trots den högre kostnaden, som för mig ändå varit rätt egal. I annat fall har jag försökt välja bort långa ingredienslistor, där det GÅR (försökt köpa smörgåsmat utan E-nummer någon gång?).

Nu har jag läst Mats-Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken" (ja, typ ett år försent), och blivit smått mörkrädd på kuppen. Som sagt, jag har varit rätt medveten konsument tidigare, och han skriver egentligen inget jag inte redan visste, men känslan som kryper på mig under läsningen är rent och skärt äckel.

Det är ju ännu svårare att hitta bra mat när man bor ute i skogen, och mestadels är hänvisad till den lilla byns lokala (vidriga) Hemköp, med sina (vidriga) "egna varor", bemängda med E-nummer, och ett utbud som är under all kritik. I Stockholm finns åtminstone ett urval av butiker och bagerier, om man är beredd att göra ansträngningen.

Så har blivit mer och mer sugen på att göra egen mat, baka eget bröd osv. Smör tex var ju så löjligt enkelt att jag inte fattar att man inte alltid gjort så. Baka.. ja visst, jag HATAR verkligen att baka, men närmaste ekologiska bageri ligger en timme härifrån, det är liksom inte hållbart, så då får jag väl offra mig lite då. Kött kan jag få tag på tillsatsfritt, även korv och liknande utan E-nummer, grönsaker är lite väl sent att sätta igång att odla nu, men nästa år så, mjölk kan jag köpa av bonden 500 meter härifrån.

Ge mig fem år, och jag kommer börja krama träd.

måndag 31 augusti 2009

Nitton provade för övrigt trosorna efter ett par timmars tjat.

Inte så jävla hett faktiskt.

söndag 30 augusti 2009

Dagens tankar:

Treo blir bara marginellt godare om man häller lite saft i glaset. Om man däremot häller mycket saft i glaset så smakar det inte Treo alls.

Grädde är så sjukt jäkla gott.

Att göra eget smör var oerhört enkelt, och resultatet blev så HIMLA bra. Ska alltid göra eget smör från och med nu, bye bye köpesmör med tillsatser.

Kanske till och med ska utveckla hela den här landet-grejen, och göra som när vi var små och (olagligt) köpa mjölk direkt av mjölkbonden nästgårds, skumma grädde och därefter göra eget smör.

Kanske till och med ska sy mina egna kläder. Hahaha.

As if liksom.

torsdag 27 augusti 2009

Försöker få min pojkvän att prova mina string. Har tom gett honom de allra allra största för att göra det enklare (dock inte talat om att de är menstrosor). Han säger bara "nej nej nej".

Katrin kan ju, varför vill inte Nitton då?
Det här med tjejrelationer är så jävla märkligt. Eller snarare tjejkonflikter. Hur man än gör så blir man indragen, oavsett hur neutral man än försöker vara. Man vet inte hur det gått till, det bara blir så. Man går från ovetande, till neutral till bang! indragen. Så sjukt jävla konstigt.

fredag 21 augusti 2009

Sitter ute hos kund (och bloggar, bwahaha). Har tre veckors jobb att ta igen eftersom jag varit sjuk. Stora högar överallt, kändes oöverstigligt att bara börja. Så hittade jag en liten finurlig funktion i (annars skit-)programmet.. och vips! sparar jag in flera sekunder på varje faktura. Låter kanske inte så mycket, men med den här mängden fakturor blir det bra med sparad tid.

Rätt jävla nöjd.
Man är borta i ett par timmar med hästen och kommer åter till nio nya mail och fem sms.

Som sagt, överskattad kommunikationsform detta, men ok:

Jag kommer till Sthlm idag, jobbar em, är ledig på kvällen, och då ska jag träffa Anna och Maria. På lördagen måste jag rusta i och runt stackars övergivna huset, på kvällen är jag upptagen. Tänkte åka hem på söndagen, men då vill Mitra grilla och det säger jag ju inte nej till, så bara jag nu får lite tider och hållpunkter så rättar jag mig snällt efter er. Ok?

Nu ÅKER jag för övrigt, men jag lovar att ha mobilen i knät.

torsdag 20 augusti 2009

A och M, är lite tvehågsen om detta med att kommunikera i bloggform verkligen är optimalt, men hur som helst, fredag kväll förefaller passa bra för er båda, ska vi säga så då?

onsdag 19 augusti 2009

Hittade ny lista hos Mårr. Råkar gilla listor. Eller, då slipper man iaf hitta på något eget tema. Fast jag tog bort lite frågor som var tråkiga.

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa:
Har flera nyckelknippor. Vänligen specificera vilken som avses.

Vilken svordom använder du mest?
Allijävlahop.

Äger du en iPod?
Nä, men jag fick någon billig kopia av exet, som det inte går att få bort låtar från, bara lägga till. Vill man ta bort dem så måste man ha någon slags program, på någon slags CD som jag givetvis raskt slängde bort, "för sånt behövs ju aldrig".

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Jag går upp när jag vaknar för tillfället, dock senaste nio, för då börjar telefonen ringa.

Hur många resväskor äger du?
Tre. Två röda och en roooosa.

Använder du flip-flop's även när det är kallt ute?
Jag får skav även när det är varmt ute, så nej?

Var köper du dina matvaror ifrån?
Närmaste by har bara ett Hemköp, och jag avskyr Hemköp, men man måste ju äta. Annars åker jag gärna till Kvantum och storhandlar, Kvantum är bäst. Men jag går efter kvalitet och inte efter priser när jag handlar mat.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Blir hiskelig på bild, men tagna foton blir ännu värre.

Har någon någonsin kallat dig lat?
Pappa har garanterat uttalat orden någon gång, men lat är jag faktiskt inte. Slipper gärna jobba, men gör det jag ska.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Jag har ingen spelare, men i bilens usb sitter det just nu en sticka med fem skivor pojkband (tre Backstreet och två Take That).

När var senast någon stötte på dig?
Det kommer jag inte ens ihåg. Får väl säga i våras då om Nitton, men "stötte på"..?

Vad åt du till middag?
Inget, jag åt pasta med thaisåsjox på eftermiddagen. Sen pallar inte min mage mer just nu, så jag får bygga på med frukt framåt kvällen.

Använder du huvtröjor?
Nej, jag tycker huvan är i vägen.

Kan du vissla?
Japp, men mest mellan tänderna. Låter högt gör det i alla fall.

Har du någonsin deltagit i en demonstration?
Inte vad jag kan komma på. Är liksom inte den.. typen.

Vem var den sista som ringde dig?
Den som SENAST ringde mig var sotaren. Åh det spännande liv man lever!

Vilket riktnummer befinner du dig i?
0581.

Hur många syskon har du?
En söt, om än jävligt gammal, syster.

Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej, jag är nedlåtande inför det motsatta könet. Också.

När flög du senast?
Till Cypern med M. Eller FRÅN Cypern då om man ska vara petnoga.

Läser du för skojs skull?
All min läsning är nöjesläsning. Annars är det inte läsning, då kallas det "studera". Och sånt gör vi inte här.

Diskar du din egen disk?
Vem skulle annars göra det? Nitton..? Hahaha!

Har du gråtit offentligt?
Säkert.

Har du en stationär dator eller en laptop?
Ja.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Jag försöker undvika det där med lärande så gott jag kan.

Vad har du med dig in på bion?
Godis, dricka och sällskapet.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Svenska.

Gillar du att flyga flygplan?
Nej, och till min fasa blir det bara mer och mer obehagligt. (Behåller Mårrs svar där)

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv?
Är det ens möjligt?

Vilken är din favoritdrink?
Mojitos.

Gillar du din boendesituation?
Älskar, men den är ju trots allt bara temporär.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Sju räcker oftast, men klarar mig nog på sex också en längre tid.

Äter du frukost dagligen?
Frukosten är dagens godaste måltid.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Ofta fullbokade men sällan stressiga.

Vilken är din favoritfrukt?
Just frukt är lite kinkigt, för jag är allergisk mot det mesta. ÄTER det dock ändå. Bär är dock godare. Mmm.. hallon..

Tror du på liv på andra planeter?
Om universum nu är oändligt finns även en oändlig mängd valmöjligheter, alltså finns även oändliga valmöjligheter av livsformer. Frågan är alltså felställd, och bör lyda "Tror du på ett oändligt universum".

Tror du att Gud är man eller kvinna?
Är ganska säker på att jag inte tror på gud.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Jag antar att mamma tog det hon tyckte var fint?

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Jag har ju fått ett presentkort på det, så någon gång inom åtta och ett halvt åt blir det av.

Sover du på sida, mage eller rygg?
Ja.

Tycker du om att krama folk?
Nej, avskyr att ta i folk.

Tycker du att du är attraktiv?
Det har väl knappast undgått någon? Bara inte just nu. Biafra-mage är inte så sexigt.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Nä, jag blir mätt när jag ätit kött.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Eskil. Och att jag då föddes som flicka det är det enda som får mig att överväga en gudomlig existens.