fredag 30 mars 2001

Fantasilösa anekdoter

Min pappa samlar på bilar. Inte i vanlig mening sådär så att han köper en hel massa och stoppar in dem i garage och tvättar dem då och då, utan han samlar på dem på så sätt att han köper en ny bil och uttalar följande mening ”Nu ska jag inte köpa någon ny bil mer, den här ska räcka i massor av år.” Varpå Elin och jag tittar på varandra och suckar, eftersom vi vet att inom cirka ett år kommer det stå en ny bil på parkeringen. Han kan väl iofs få roa sig med det, eftersom bilar är kul, och nya bilar är ännu kuligare. Han har dessutom hittills haft den goda smaken att så att säga byta upp sig varje gång, så att bilen blir häftigare och coolare. Fram tills nu. Jag vet inte om det är den stundande pensioneringen som ligger i bakhuvudet eller något, men de bilar han köper nu är knappt värda namnet. Han startade nedgången med en grönmetallic Mitsubishi Carisma Exclusive Megaturbo (eller nåt), med läderklädsel, ädelträ och klimatkontroll och hela kitet, som var råläcker, för att sedan byta den mot.. en jävla Galant Kombi. Kombi? Man kan omöjligt vara cool i en kombi. Den var dessutom grå. Jaja. Så den kunde jag inte låna.
Ett halvår senare var det dags för nästa nerköp. Eftersom pappas familj är så himlans stor (mamma och en tax), så tyckte han att han behövde en sån däringa familjebuss. Den är vinröd, och ungefär det fulaste som rullar på fyra hjul. Dessutom är den för stor för förra jobbets garage, så den kunde jag inte heller låna.
Nu väntar jag bara på nästa chock, som förmodligen kommer vara något i stil med en bred amerikanare. Darra månde världen.

Mamma och pappa samlar även på klockor, och det mesta i möbel och sakväg som man kan köpa på auktioner. Det spelar ingen roll att de inte behöver mer sånt, för då tänker de istället ”Det är bara bra, någon dotter behöver säkert en sån här.” Kunde ju vara bra att få sin lägenhet möblerad innan man ens flyttat hemifrån, men.. Mamma har ju iaf någon smak, men pappas uppfattning om snygga grejer, är sånt som du skulle säga ”Urk” åt. Och när jag följaktligen säger just Urk, säger han att jag är dum, och att det bara är att måla/klä/spackla/bygga om saken ifråga för att den ska bli jättefin. Jättefin i mina ögon = dubbelurk. Vad är det för fel på IKEA?

Jag gjorde ett bögtest idag. Jag var 38% gay. Betyder det att jag måste börja hångla med tjejer nu?

Iih.. jag har tappat inspirationen på sistone.. jag är inte rolig längre. Dock, det värsta man kan göra när man inte har någon fantasi kvar längre är att slua skriva och hoppas på att den kommer tillbaka, det vet jag av erfarenhet. Alltså får ni forsätta att stå ut med tristessen i mina db:s.

Nu måste jag faktiskt jobba. Massor måste jag jobba, och jag låg sömnlös inatt för den sakens skull. Inte.

PS. Om doktorer envisas med att ta samtal om att beställa tid själva, och inte bara hålla sig till konsultationerna, varför har de då bara telefontid en halvtimme om dagen? När de VET att gamla Märta kommer snacka om sina värkande ben i minst en kvart?


- ”No, you didn’t get me! It’s an electric drill! You get me, you kill me!”

torsdag 29 mars 2001

Vem ska jag skratta åt?

Jaha, och så var den frukosten slut. Jag är fortfarande hungrig. Det är minst treåenhalv timme kvar tills lunch. Oh plåga. Jag tjatar rätt mycket om mat va? Och om godis? Helt i linje med min db:s syfte.

Jag har insett att det är löjligt att ge upp saker man vill ha, och sättet man äter på bara för att gå ner ett par kilo. Inte för att jag behöver, men jag ville ju se vilken effekt det fick. Effekten var att jag drömde om choklad hela natten. Men ärligt talat, varför ska man sluta äta det man vill för, när allt man behöver göra är att träna lite? Okej att jag tycker att träning är ungefär det tristaste som finns, men det är värre att inte äta choklad. Därför ska Therese och jag köra step-up ikväll. Jag måste vara idiot som sa ja till det, eftersom det för det första låter dötrist, och för det andra låter döjobbigt. Stackars mina ben.

Igår spelade jag TP med min syster. Vi använde vårt gamla spel med frågor från 1983, i vilket frågorna lyder ungefär såhär: ”Vem spelade huvudrollen i filmen Tresteg från 1938”, eller ”Vilket år slog Hans Pettersson rekord i kulstötning”. Min syster vann. Och det berodde inte alls på att hon fick svara tre gånger på alla frågor. Absolut inte. Jag har ju önskat mig nya frågor i födelsedagspresent (jag fyllde år i februari, alltså ska jag ha tjejmiddagen i april, makes sense), så jag ville ta ett värdigt adjö av mina gamla frågor.

Ett litet tips. Man ser MYCKET mer av vad som händer på skärmen om man slår på den också. Det BEHÖVS givetvis inte, men det hjälper.

Expressen ska lägga ner sin kvällsupplaga sa de på radion. Anledningen till detta är att Everyday lagts ner. Det låter ju vettigt. När det FANNS en konkurrent, då körde Expressen ut sina tidningar och lade pengar på det, men när konkurrenten är BORTA, då lägger de också ner. Smaart.

Alla mina vänner är så lyckliga. Folk hittar kärlekar till höger och vänster, och de kommer in på bra utbildningar, och hittar bra jobb osv. Vem ska jag nu tänka på med ett förnöjt leende när jag vill komma ihåg att det FINNS folk som har det värre än jag? Jag kan iofs alltid ringa min bästaste bästa vän Chia och hånskratta över det faktum att hon måste gå upp fyra på morgnarna. Å andra sidan har hon nyss fått en lägenhet på 60 kvadrat och blivit befordrad till projektledare, så jag tror inte att hon tar åt sig så mycket. Jag skulle kunna ringa Emi och skratta åt att hon dejtar en tofflig 80:a, men å andra sidan är han tydligen en gud på petting, så det fungerar inte så bra det heller. Jag skulle kunna ringa mig själv? Fast å andra sidan skulle det nog tuta upptaget då.

Jag kan ringa Samuel *komma på* Han gjorde självmål igår. Det skrattade vi rätt rått åt.

---------------

Om en person är borta en dag, varför ringer det då mest på just den personens telefon?

Okej då. Jag har ett bra jobb, en hyfsad boendesituation, en söt pojke, ett förråd med choklad, och en snygg bil. Dessutom har jag råd att skaffa mig både lägenhet och en ny cab. Jag HAR det väl rätt bra iaf. Attans. Där rök den illusionen.

Om ni VISSTE hur kissnödig jag är just nu så skulle ni gå på toa.

Om en timme ska jag stå redo att byta om (till mina supersexiga blåa tighta jazzbyxor som var moderna.. aldrig), och därefter dödsföraktande häva mig upp och ner för en bräda på golvet, och med självmordstendenser ignorera mina värkande lårmuskler för att slutligen inte ha tillräckligt med ork kvar för att lyckas köra hem, eftersom det kommer krävas kraft för att trycka ner gaspedalen. Vad har jag gjort!? Jag måste ringa Therese och avboka. Eller så kan jag gå dit, fuska mig igenom passet och skratta hysteriskt åt Therese.

Något som är ännu roligare är att få Therese att börja skratta. Hon har nämligen ingen koordination när hon skrattar. Uj ja, this will be fun.

-------------

Gudars vilka tråkiga rubriker folk har. De ska ju berätta något om innehållet. De som jag har på bevakning har nästan alltid bra rubriker, och det är ett bra mått på innehållet. Anstränger sig folk för att hitta på en ”passande rubrik” så kan man ge sig den på att de gjort detsamma med innehållet.

*sucka* Jag måste väl gå nu då.. vill inte!!

PS. Med tanke på att både popcorn och maränger innehåller nästan bara luft, så blir man ruskigt mätt av att äta mycket av det.


- ”If I had a nickel for every guy I wish I hadn’t... but this is about your horrible mistake.”

onsdag 28 mars 2001

Paranoida baktankar

Igår var jag minsann på Stora Lönedagen hela dagen. Där var det mycket kvinnor minsann som jobbade med ekonomi. Flera hundra kvinnor fanns där. Men det kom dit killar också, johodå, för detta är ett jämställt arbete. Minst tolv killar var där.

Om man dricker en hel massa vatten så blir man inte så hungrig. Att man måste gå på toa en gång i kvarten är en smäll man får ta. Kluckandet i magen är också ett smärre bakslag att uthärda. Jag är fortfarande inne på att gå ner två kilo. Jag vill bara se hur fort det kan gå om jag lägger av med all choklad. Nu tex, nu har jag inte ätit choklad på.. *räkna* .. 26 timmar. Här ska slås rekord.

Olösta mysterier ur livets stora narrspel:

Varför är alltid den första föreläsaren på en heldag jätteskojig, medan eftermiddagens föreläsare (när man ändå är trött och ointresserad) är så torr så det dammar? And while we’re at it, varför är alltid förmiddagens ämnen mycket mer intressanta än eftermiddagens?

Varför är det så att om man stänger en dörr så kan man vara stensäker på att inom två minuter så kommer det stå en hund utanför och gny att den vill in? Och om man då släpper in hundfan och stänger dörren efter sig, så går det endast tio sekunder innan den dumma hunden ska ut igen? Varför har hundar fobi mot stängda dörrar?

Varför är det så att man kan ge sig den på att om man lämnar en lucka större än tre meter till bilen framför i en kö, så kommer det genast en bil som bara MÅSTE in i den luckan, OAVSETT DET FAKTUM ATT BÅDA FILERNA GÅR LIKA JÄVLA LÅNGSAMT??

Det tar så seriöst lång tid att göra saker när man inte kan bakgrunden till dem. Allt måste jag således skicka mail om, och sen kan jag inte göra något mer åt saken innan jag får svaret. Alltså sitter jag just nu med en hög brådskande saker som jag inte kan fixa, för att folk inte öppnar sin förbannade mail. Hon som jobbade här innan verkar ha haft det mesta i huvudet, vilket säkert fungerade för henne, men det hjälper ju inte mig direkt. Och sen ett varför till: Varför tror folk att man vet precis vad de talar om, och är expert på området bara för att man jobbar på samma position som föregående, trots att jag bara jobbat här i åtta dagar än så länge..? Jag menar, är det någon större poäng att ringa upp någon som är ny och säga saker som ”Jo, du vet den där fakturan från förra månaden..?” NEJ, det vet jag inte, jag var inte HÄR förra månaden, och jag vet inte ens vem DU är, för du har inte presenterat dig. Säger jag inte. Men jag tänker.

Apropå tankar så såg jag Vad kvinnor vill ha igår, där Mel får förmågan att läsa kvinnors tankar. Det var en söt liten film, men eftersom jag är paranoid så fick jag för mig att Samuel kunde läsa mina tankar. Så där satt jag och försökte desperat tänka på ingenting, vilket ju är stört omöjligt när man försöker. Men sen tänkte jag chockera honom och tänkte på elaka saker bara för att, och han reagerade inte, så jag antar att han inte kan läsa tankar after all. ;)

Nej, jag menade dem inte. Jag bara tänkte dem.

”Och så till väderleksrapporten: Vi har just nu minus 315 grader, med enstaka solglimtar och inslag av tropiskt vildmarksklimat. Under eftermiddagen väntas hastiga skurar, och eventuellt en och annan hagelstorm. Kvällen blir uppklarnande, med måttliga orkaner, och en temperatur på omkring 33 plusgrader. Vi varnar för eventuell halka som kan uppstå, och påpekar nödvändigheten av att använda flytväst. Ha en trevlig kväll.”

--------------

29 och en halv timme utan choklad.. I’M impressed.

PS. GÖR A1 något annat än covers..?

PS2. Om man äter alldeles färska Bilar så får man ont i huvudet efter ett tag, för att de är så sega. Tyst nu. Bilar är inte godis. Bara choklad är godis.

---------------

33 timmar utan choklad. Jag är darrig i benen. Om ni lyssnar på radio på hemvägen, och de säger något om hastig uttryckning av polis, brandkår och ambulans vid Globen så är det bara jag som fått frispel och attackerat folk för att försöka hitta choklad i deras fickor. Blodvite _kan_ komma att uppstå. Jag har nämligen inte brutit naglarna på ett tag nu ;)



- ” I’m telling you this thing won’t print. Yes, I pressed that button like a hundred times. You know, for a hot line you’re not so hot.”

måndag 26 mars 2001

Vad är det som går och går?

Åh måndag. Blä. I ett svagt ögonblick lovade jag dessutom Therese att vi skulle träna i kväll.. och det var inte bra. Fy så jobbigt. Jag fryser dessutom. Man skulle kunna tro att det bara var på mitt gamla jobb de hade problem med luftkonditioneringen, men.. Murphy ser – som bekant – allt. Jag är TRÖTT på att frysa. Jag är trött på att hänga på mig en massa gamla koftor över de relativt snygga kläder jag annars har. Det är TRÅKIGT att se likadan ut alla dagar. Jag är trött på att höra ”Det går inte att göra något åt” när det gäller värmen. Jag vill inte frysa mer. Om detta inte heller går att fixa så kommer jag emigrera till Hawaii.

”Kossan Laura lämnade bondgården för att söka jobb i djurparken, men återvände hem redan nästa dag efter att ha fått höra att hon som djur betraktad var ‘alldeles för vanlig’.”

Ordet på mina läppar är som vanligt Tristess. Det ligger längst fram på tungan, smakar bittert och kräver rätt högljutt att få bli utsläppt. Men så roligt ska vi inte ha det. Skulle jag släppa fram de känslor som denna morgon väcker hos mig skulle det inte dröja sådär jättelänge innan jag fick se insidan på Beckomberga sjukhus.

I gårdagens db nämnde jag min misslyckade uppdatering från i lördags. I den skrev jag också en liten hjälplista om hur man lättast ska ställa om klockan till diverse årstider. Nu har vi redan gjort det, så mina råd kommer för sent, men eftersom jag tyckte det var roligt så kommer jag i alla fall skriva ner den igen. Det var ett tag sen min humor syntes till (lugn, den är efterlyst nu, syntes senast till på Maldiverna), så jag tycker att ni ska glädjas åt alla tillfällen då jag faktiskt kanske är det, om än bara lite i alla fall. Återigen, avvikande åsikter kommer raderas, ignoreras, och.. komposteras. Ha.

Såhär ska du göra när du ställer om:

1. Titta noga efter att det verkligen är natten mellan lördag och söndag.
2. Bestäm dig för åt vilket håll du ska vrida klockan
3. Flytta timvisaren en timme utan att minutvisaren rör sig (om minutvisaren rört sig måste du börja om från början)
4. Klockan ska, när du är färdig, visa en timmes skillnad från det du började.
5. Men glöm inte att räkna in tiden du använde för själva omställningen, särskilt om du schabblade och först vred åt fel håll. Tidsförlusten måste läggas till (eller dras ifrån).
6. Titta efter om det fortfarande är natt mellan lördag och söndag (klockan två eller tre, spelar ingen roll vilket).
I tveksamma fall, ring in till grannen och fråga.
7. Nu är det sommartid, och du kan äntligen sola hur
mycket du vill.
8. Om du drog klockan åt fel håll går den nu två timmar fel
istället för rätt. Men det kan du lätt korrigera någon gång
i oktober, då vi går tillbaka till vintertid.

Nu kommer en liten dikt om alltings meningslöshet:

Livet är så trist
All mening har det mist
Regnigt , blött och grått
Sunkigt, äckligt, vått
Smutsig är min bil
Och jag avskyr fil
Ingen frukost har jag fått
Regnigt, blött och grått

Jag kallar den: ”Livsglädje – ur en amöbas perspektiv”

--------------

Gudars vad det är äckligt att äta lunch i rökavdelningen. Hela jag luktar rök nu. Cigarettrök måste nog vara den äckligaste lukten som finns, och det finns inte mycket mer ofräscha saker man kan göra än röka. Alla som är beroende av rökning är patetiska människor utan självkontroll. Ja, det var elakt sagt. Jag är elak. Rökare är ändå losers.

Igår hade jag jättetråkigt runt klockan sju på kvällen. Så då zappade jag. Jag har bara tre kanaler utom finntv, så jag hade att välja mellan Söndagsöppet, en dokumentär om en lokattsförälskad same och nån helt otroligt extremt dålig svensk serie på fyran. Jag blev mycket mindre uttråkad, jodå. Hur som helst. Anledningen till att jag skriver ner detta är inte en, utan två. Ett: det ingår i min mission i livet, nämligen att producera ointressant skrift, och Två: jag har faktiskt en poäng.

Till poängen. De är också två. Den ena är att i fyrans serie blev jag fruktansvärt äcklad. Det var nämligen nån töntig brud som hade spelat med i något rockband, och namnet på rockbandet var ”Gegg i vecket”. Urk. Sen bytte de. Till ”Klet i klykan”. Isch. Vilket jämra skräp de får visa. Usch.
Sen kollade jag lite på Söndagsöppet. Lotta Engberg är så hurtig att jag får ont i tårna. Micke-Svullo var med i någon fånig tv-lek, och då gjorde han något fantasilöst med ett bananskal, varpå Lotta hurtigt säger att man inte får skräpa ner i naturen. Då svarar Micke ”Jag vet, det är därför jag är här inne.” Det tyckte jag var skitkul. Sen kan ni fundera på den ett tag.

Handen på hjärtat. Jag ÄR väl begåvad i alla fall? Vem annars skulle kunna skriva en sån mängd rader om något så ointressant som ovanstående? Jajamen, idag är jag på topp.

PS. Om ni kunde sätta er in i hur soggy en sallad blev om man hällde dressing på den och sen glömde den i två dagar, försök då knäcka den här: Samma sallad. Lika mycket dressing. Lika mycket glömska. Fem dagar.

PS2. Woho! Min hotmail funkar igen. Yey!


- ”Oh, this is so intense. One side of my butt is totally asleep, and the other side has no idea.”

söndag 25 mars 2001

Kuk, pitt och apskaft

Igår skrev jag värsta långa uppdateringen, och precis när jag skulle trycka på Uppdatera så hängde sig datorn. Jag hatar vårt modem. Och jag hatar Microsoft.

Jag skrev en lång harang om min totaltmegamisslyckade audition igår, vilken jag - för jag minns inte vilken gång i ordningen - lyckades krascha. Jag kraschar alla castings. Nåt fel blir det alltid. Igår lyckades jag tex glömma mina repliker. Duktigt Filippa. Minns ni Maraboureklamen med det förälskade paret? Jojo, hon skulle varit jag om inte min motspelare stoppat tungan i örat på mig. Han tog ordern ”Låtsas vara förälskade” en aning för bokstavligt för mig, varvid jag hoppade en meter av överraskning. Han var inte ens snygg. Hade han varit det hade jag bara lett. Nåja, jag kommer nog aldrig bli framgånsrik modell eller skådis. Murphy älskar mig för mycket för det. Men jag har ju min oerhörda intelligens att trösta mig med.

Jag har ätit alldeles för mycket chips. Usch usch. Jag gillar ju inte ens chips. Men jag har shoppat massor massor, så jag är glad ändå. Ända tills kontoutdraget kommer tänker jag vara glad ;)

Ni glömde väl inte att dra klockorna bakåt inatt?

Jag kan inte fatta att helgen redan är över. Den försvann så fort att jag inte ens hann njuta av den. Och nu ska jag gå och lägga mig, och när jag vaknar kommer jag inte ha något annat än en hel arbetsvecka framför mig. Det och morgontidningen.

Dagens rubrik syftar på att jag fått tillsägelse att sluta svära så mycket. Grejen är den att jag inte tycker att ord som kuk och pitt är svärord. Jag använder sällan ord som fan och jävlar, som i mina öron är mycket fulare ord. Pitt är ett jämra coolt ord faktiskt. Jag har dock fått mothugg, och frågar därför er, kära läsare om åsikter. Ni kan skriva i min gb. Alla som inte tycker likadant som jag kommer dock raderas.

Sen vet jag att jag inte har uppdaterat så ofta på sistone, men det beror på att mitt nya jobb för tillfället bara har ISDN och jag orkar helt enkelt inte vänta vänta vänta hela tiden. Att de sen loggar all Internet-trafik har absolut inget att göra med avhållsamheten, nädå. När de får fast lina ska jag vara rolig igen. Tills dess får ni läsa MAD.

-------------

Det är mot mina principer att hänga ut folk såhär, men (och ni inser alla snabbt att det där var en ren lögn, eftersom jag är en kall, otrevlig och hänsynslös människa, men jag försöker övertyga min övervakare att jag är tillräckligt frisk för att få träffa folk) jag fick följande mail alldeles nyss, och PLEASE...

”Hejsan!!

Du verkar vara en nsäll och trevlig tjeje även fast man kan få ett annat intryck av din presentation!!!!
Men tänkte skriva ett litet mail eftersom du va söt och bor ganska nära =)”

Uuh..? Jag ska hålla tand för tunga, eftersom jag tycker att det talar för sig själv, eller snarare inte talar alls, och jag ska inte ens skriva tillbaka och vara ironisk. Ibland är jag riktigt snäll ;)

PS. Jag har köpt en rosa pyjamas *le* Rosa ÄR fint.


- ”Kill me. Kill me now.”

torsdag 22 mars 2001

Städtant numero uno

Idag startar Filippas ”Mission to create the perfect office”. Första punkten på dagordningen: Ordna med papperssortering. Kan ni fatta att de inte källsorterar? ALLA källsorterar nu för tiden. Och om en halvtimme gör även vi det. Banne mig.

Andra punkten: Införa olikfärgade plastmappar. De är mina favoriter :) Ni ANAR inte hur mycket dubbelarbete här körs. Eller har körts. Papper kopieras i både ett och tre exemplar, åker in och ut i diverse pärmar och hanteras i allmänhet alldeles för mycket. No more.

Enough of this. Jag har saker att göra. I’ll be back.

-------------

”Nyckelmakarnas Picasso

- Hej, jag tänkte kolla om du var klar med min nyckel.
- Då ska vi se på lappen. Nummer 36, varsågod.
- Men vänta lite nu... den här är ju inte ett dugg lik originalet!
- Lik och lik.. Alltså - det där är min tolkning, min personliga vinkling,
av din nyckel.
- Tjusigt, men det är inte funkis när man ska låsa upp dörren med den, ok?
- Vadå, hallåå? Har jag förstått dig rätt - jag skulle bara göra en exakt
kopia av nyckeln som du lämnade in? Ingen kreativitet, nada konstnärlig
frihet? Är det det du försöker säga mig? I min egen atelje?

- Atelje!? Ursäkta, men står det Mr Minit eller Mr Monet på dörren?
- Jajaja, gnid salt i såren du. Fem år på konstfack, fem jäddra år...
- Visst, visst, men alltså - titta här nu...
- Jamen få hit dom igen så ska jag fixa det då. Såååådärja - lika som bär!
- Men... du filade ju på originalet!
- Hoppsan.
- Hur ska jag komma in i lägenheten nu då hade du tänkt!?
- Knivigt, men jag kan nog fila till en ny... från minnet, ska du se.

- Men allvarligt talat - jag tror inte...
- Jorå. En rakdutt i början, några småtaggar i mitten, och sen en sån där
sned grej med ränder på slutet.
- Facktermerna haglar... Tack, men nej tack. Har du numret till en låssmed?
- Visst. Ring min brorsa, han ger dig ett schysst pris. Här, slå tvåa
fyrkant bara.
- Eh... är din bror låssmed?
- Ja, hrrm, typ.
- Typ?
- Ja, alltså, egentligen är han diplomerad utbrytarkung från universitetet i
Slôvacek...
- Jösses... fixar han vanliga dörrlås då?
- Visst, häng honom uppochner med ögonbindel och tvångströja så fixar han
vad som helst.”

PS. Vet ni hur geggig en sallad blir om man häller dressing på den och sen låter den stå i två dagar?

PS2. Imorgon ska ni få ta del av Filippas pusselbitsteori. Den är också extremt djuplodande. För att inte tala om träffande.


- ”Marcel, bring me the rice, come on. Bring me the rice. Come on. Good boy, good boy. Come here, gimme the rice. Thank you, good boy. Well, I see he’s finally mastered the difference between, ”bring me the...” and ”pee in the....”

onsdag 21 mars 2001

De kallar det reklam

Med anledning av att jag numera jobbar för ett reklamföretag, ska jag göra en djupdyking i reklamens förlovade värld, och utvärdera diverse reklam. Då och då när jag känner för det. Djurgården har bevisligen INTE lyckats. Har ni SETT mig vara där eller?

Kampanj för glasögonbågar i t-banan: ”Lätta, starka, allergifria titanbågar.” Till skillnad från de i plast då, som tål vare sig jordnötter eller tomater.

----------

Jag är så hungrig. Stackars mig. Jag ska nog börja äta gröt till frukost.

Och jämrans vad jag avskyr detta tangentbord. Ergonomiskt my ass. Omöjligt låter mer rätt. Jag skriver ju bara fel hela tiden. Knapparna sitter fan inte rätt någonstans. Jag måste få ett gammalt istället.

More will come.

----------

Nu har jag skaffat mig ett riktigt tangentbord. Glädje. Vadå bakåtsträvande, jag?

Min teori om smulor i sängen, som handlar om otrohet versus trygghet. Jag ger er den extraförkortade versionen:
Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Om du iaf äter kakan är det till slut bara smulor kvar. Och om du då dessutom har ätit kakan i sängen blir det sen jäkligt svårt att sova.
Det ligger mycket djupare tankar bakom den teorins uppkomst än ni någonsin kan ana. Och en hel del alkohol.

PS. Igår var jag hyperkulturell och gick på teater. Jag är fortfarande imponerad av uppfinningsrikedomen hos personen som tog mig dit.

PS2. Jag har insett en sak. Oavsett vad som händer, och oavsett om jag kommer träffa andra pojkar, och oavsett om de också kommer såra mig, så vet jag iaf hur det är att älska någon. Jag har ju hur som helst det.


- ”Chandler Bing? It’s time to see your thing.”

tisdag 20 mars 2001

Oh my God

Inte en endaste liten chokladbit på hela dagen. I will not live through this.

------------

Jag förstår den besvikelse ni måste ha känt när dagens db var så rysligt kort, men det är allt jag hann med att skriva.

Det kryper i kroppen på mig och kliar i fingrarna av längtan efter att få omorganisera och rationalisera denna arbetsplats. Uschiamej. Här ska det bli storstädning av. Despite the fact att jag faktiskt arbetade i DOS på mitt förra jobb, så är rutinerna här sorgligt oöversedda. Dubbelarbete till tusen. Men inte så länge till. Det här kan bli kul. Jag har för övrigt fått fria händer att förändra vad jag vill, och använda vilka program jag vill. Oh yes.

Nu ska jag gå och köpa choklad. Jag skulle ju hålla mig, men sen tänkte jag: who the hell am I kidding? Chocolate it is.

Sen gick jag och tänkte på jobbiga saker igår, vilket ledde till att jag helt i onödan var elak mot någon jag tycker om, vilket var mycket dumt gjort av mig. Det känns skönt för stunden att avreagera sig på de närmaste, men det är ju tyvärr det som slår hårdast..

PS. Dreamgate - Now we are free = ruskigt bra. Ladda ner.

- ”Well, ya know, if it’s not a headboard it’s just not worth it.

fredag 16 mars 2001

Gud hör bön

Prisad vare herren, Everyday har lagts ner.. Aldrig mer ”Eeeverydaay??” i örat. Aldrig mer en tidning uppstucken i näsan. Aldrig mer zickzackande till bussen pga dessa förbenade utdelare. Gud hör bön. Men å andra sidan, så mycket som jag svurit över dessa förhatliga, värdelösa skräptidningar kanske det är den andre som lystrat.

Idag är min sista dag på detta jobb. Tråkigt. Eftersom jag inte vet hur lätt det kommer bli att komma åt Lunar från nästa jobb (eller, lätt blir det väl, men jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha i början), så får ni ställa in er på att besöken här bli sporadiska. Eller så blir de inte det. Vem vet? Inte du.

Denna är garanterat min egen:

Killars tankar:

* Öl. Öl. Öl. Öl….Öl.

* Wow! Nån har fyllt kylen! Bäst jag äter upp allt innan det blir dåligt.

* Broccoli? Broccoli är inte mat.

* Snygg häck. Okej bröst. Jo. Jo, henne kan jag nuppa med.

* Alternativa användningsområden för tamponger: Stoppa upp i näsan. Testa uppsugningsförmågan. Ge till hunden. Fnissa åt med polarna.

* Vilka sopor?

* Vad fan menar hon med att jag ätit upp all mat i kylen.. Hur skulle jag kunna veta att hon skulle använda det till något..?

* Mera öl.

* Yes! Ishockey istället för Ally McBeal!

* Vilken tvätt?

* Jag måste ha den nya mobiltelefonen, annars kommer jag dö.

* Jag måste ha den nya DVD:n, annars kommer jag dö.

* Jag måste ha den nya stereon, annars kommer jag dö.

* Men älskling, vi kan nog inte köpa någon ny soffa just nu. Vi har inte råd.

* Mera öl.

* Jag kan visst göra tre saker på en gång. Jag kan visst.. jag kan.. jag kan.. aj oj nej Hjälp!

* Hur skulle jag kunna veta att smöret faktiskt stod mitt framför ögonen på mig?

* Vilken disk?

* Jag vet inte det här. Äsch, jag ljuger ihop något.

* Ok, om jag tar den här sladden här.. och trycker på den knappen här.. och använder den här mojängen så.. Jävla video, funka då! Ok, men då tar jag den HÄR sladden istället, och..

Sen utlovade jag visst ett föredrag om det idiotiska i att tro på livslång kärlek, men då var jag på dåligt humör. Nu är jag inte det längre, så nu tror jag på det igen. You will just have to wait. Eller göra mig förbannad.

PS. Jag ska på date ikväll. Den heliga torsdagens betydelse har ratats. Skäms på dig *peka*


- ”Alright kids, I gotta get to work. If I don’t input those numbers... it doesn’t make much of a difference. ”

torsdag 15 mars 2001

Sug sug sug

Jävla skit också.

---------------

Jag ÄR så förbannad. Jävla kukdag.

---------------

Kilerian har en teori om att Murphy skulle bestå av alla människor på hela jorden. Det är fel. Murphy är ett fenomen som existerar strax under mitt vänstra öra, där han bidar sin tid, och reagerar på saker som tex. glada stämningar, förhoppningsfulla känslor, eller ord som tex. ”Men det här går ju bra”. Jag.Hatar.Murphy. För varje dag tvingas jag möta honom, i en eller annan skepnad. Är jag glad - då lyckas Murphy få mig på dåligt humör. Hoppas jag på att få/uppnå något - då är Murphy snabb med att förhindra det. Tror jag att något kommer gå i land - vem är då där och förstör allt? Murphy! Jag hatar Murphy.

------------

Jag hatar att jag blir så förbannat irriterad över småsaker. Jag hatar att jag tar åt mig av saker som händer som jag egentligen borde rycka med axlarna över. Jag hatar att jag aldrig kan vara tillräckligt glad/lycklig/förnöjd/ för att ha överseende med Murphys intriger.

----------------

Det är bra att jag är sån. Det är bra att jag är känslosam, bryr mig, tar åt mig, blir förbannad, ledsen, sårad. Hellre det än motsatsen. Då skulle jag inte bry mig, jag skulle vara likgiltig och inga känslor skulle vara äkta. För lika förbannad och ledsen som jag blir över småsaker, lika glad kan jag bli över en småsak. Imorse stannade en bil för mig. Då log jag hela resten av vägen till bussen. Det var bara 25 meter kvar, men ändå.

---------------

Satan vad grinig jag är.

-------------

Frågor:

Om man har julsaker uppe i mars, är man då seg i skallen eller rebellisk?

Kan ett par rosa slip-ins vara värda 800 kronor om man blivit kär i dem?

Om bussarna går var femte minut, och man är 200 meter från busshållplatsen när en av dem kommer; är det då värt att springa efter den, eller ska man vänta på nästa?

Varför envisas folk med att ha ”avskedsfika” för mig, trots att min uttryckliga begäran är att slippa all uppmärksamhet?

Hur stor är chansen att man går upp i vikt om fem personer delar på en Vienetta, en krossad choklad, en gammeldags vanilj och en Pecannöt på en kväll?

PS. Jag har idag fått lära mig att Lap Power inte alls är ett samiskt kampsportsförbund som jag alltid trott. Där ser man.

PS2. Och imorgon kommer min utläggning om hur korkade folk är som tror på evig kärlek. Dystra, självutlämnande ord av The Trasselkvast.


- ”Oh dark mother, once again I suckle at your smokey teat. ”

onsdag 14 mars 2001

Rosor på kinden och solsken i blick

In my experience blir problem alltid värre av att man ältar dem, eller KÄNNS värre hur som helst, så därför lägger jag de två senaste dagböckerna bakom mig, och återgår till min livsuppgift, vilken är att producera så mycket ointressant, intetsägande text som möjligt, och kalla det för dagbok. ER uppgift är att läsa detta och berömma mig för min talang i ointressanthet. Vilken således torde vara enormt stor, i och med att jag med de senaste raderna lyckats till nära nog fulländning med just detta.

Sover ni? Det var det fräckaste.

Jahaja, jag kör väl så det ryker. Eller i alla fall så att det osar lite bränt.

Jag har sett en av världshistoriens fånigaste filmaffischer. Det var den nya med Russel Crowe och Meg Ryan, vaddennuhette, och den var störtlöjlig. Den består av Russel, givetvis klädd i svart, machokillen, med hårt rynkade ögonbryn, som springer framför Meg och ser allmänt tuff ut. Sen bakom springer lilla hjälplösa Meg, givetvis klädd i vitt, håller Russel i handen, och sträcker feminint och skräckslaget ut sin lediga hand efter räddning. Nu har jag ju inte sett filmen, och kommer efter denna affischuppvisning i stereotypiskt skit antagligen inte heller se den, oavsett vad Xeo säger, men ovanstående är ju de vibbar den sänder ut. Störtlöjligt *upprepa*

Nu har jag bara två dagar kvar här, och jag önskar önskar önskar att jag kunde få en veckas semester innan jag börjar på det nya jobbet. Där börjar jag på måndag och jag är ganska så väldigt jätterädd. Just nu undrar jag vad jag gett mig in på, som tror att jag skulle kunna sköta ett helt företags ekonomi alldeles själv. Jag tröstar mig med tanken på att det är ett år kvar till nästa bokslut, och har jag inte lärt mig jobbet innan dess.. så.. vet jag inte vad.


”En mysig stund med Herr Badanka

-Och då kommer en jättevåg, svoooosch, och bara sveper över däcket! Hissa stormössan! Kling klang, man över booord!
-Sitt ned Per, du skvätter ut allt vatten.
-Åh.. förlåt.
-Kan du inte bara sitta ner i badet och mysa lite grann?
-Suck.. okej.
-Är det inte lite mysigt i alla fall? Levande ljus.. vin.. klassisk musik..? Bara du och jag?
-Jorå.
-Mmm.. Och Kalle och Stina har somnat. Allt är bara lugnt och skönt..
-Ja, trodde vi.. men plötsligt kommer en jättehaj! Tugg nafs! Se upp! Och graaagh! Hjääälp!
-Schh! Har du helt tappat konceptet - du väcker ju ungarna!
-Men hajen..
-Stön.. snälla Per, det vore mysigt om vi kunde ta ett bubbelbad utan hajar eller oljetankers för en gångs skull?
-Mördarbläckfiskar..?
-Nej, inte dom heller. Bara du och jag och ett skönt och mysigt bubbelbad.. är det möjligt tror du?
-Är det giftiga slembubblor från yttre rymden då kanske..?
-Det är vanliga bubbelbadsbubblor från Åhléns
-Usch. Bustrist..”


Igår stötte jag på The Pinks.. Oh nostalgi. Synd bara att jag måste lämna hela mitt arkiv med låtar på den här datorn nu när jag slutar.

Jag måste ju också ta mig tid att plocka bort allt mitt eget från datorn, lägga över viktiga saker på disketter, maila hem vissa saker, och få undan en massa To Do som ligger dammigt i hörnen. Åh, och just det, jag måste ju jobba lite också mellan varven.

Så det ska jag göra NU.

PS. Kilerian skrev en sak i sin db som jag helt utan tillåtelse måste citera här, bara för att jag skrattade i en kvart åt den:
”Apropå inget så har ni tänkt på att det är dumt att R och F ligger nära varandra på tangentbordet när man ska skriva ord som Funkar? Det har jag.”

PS2. Jag blev minsann publicerad i Svenska Dagbladet i lördags. Näst sista sidan. Autografer kostar 25 spänn styck.


- “But... but this is my gig. This is where I play. My... my name is written out there in chalk. You know, you can’t just erase chalk.”

tisdag 13 mars 2001

Alive and kicking

Jag har underbara söta vänner som ger mig choklad och blommor när jag är ledsen. Och det fungerar. Om man vet att folk man tycker om tänker på en så är jobbiga saker lättare att uthärda. Tack Andreas och Per, ni är mina sötnosar. Nu ska jag verkligen göra mitt bästa för att få tag på eldkastare åt er.

Jag är faktiskt mest förbannad nu. Och lite glad ändå, för solen skiner ju.

Sen tror jag att en del människor missförstått och trott att David och jag fortfarande var tillsammans, eller att jag fortfarande hade känslor för honom. Så var det alls inte. Men det kan vara ett svek trots att man inte har skyldigheter gentemot varandra längre.

Jag behöver inte David, och jag känner inget behov av att dumpa honom, för det har jag redan gjort. För hans skull försökte jag upprätthålla ett vänskapsförhållande, men han har tydligen trott att vi ändå kommer bli tillsammans igen. När jag sen lyckades nå fram till honom blev han väl ledsen och sa så där elaka saker. Jag försvarar honom absolut inte, killen är en självupptagen idiot, men jag kan ju se hur han tänkt. Jag har skickat honom alla hans saker, och de saker han gett till mig, för efter de saker han kallat mig vill jag inte längre äga saker jag fått av honom.

En annan anledning till att jag ändå är lite glad är att jag faktiskt träffar en annan pojke, en som är allt David inte var. Han är intelligent, ambitiös, omtänksam, söt och rolig, och han gör mig glad. Han är bra för mig just nu, och även om jag inte tänker sia om framtiden betyder det mycket för mig att han finns i mitt liv vid den här tidpunkten.

Jag blir inte heller deprimerad lika lätt nu. När jag gick i skolan så var hela vintrarna en plåga, för jag klarade inte av att både hata plugget och leva utan ljus samtidigt. Men nu när det inte (alltid) är en plåga att stiga upp på morgonen, och jag faktiskt mer eller mindre trivs med mitt liv så tar jag inte åt mig av allt längre. Jag var väldigt upprörd igår natt och igår morse, men som sagt, nu är jag mest förbannad. De sårande kommentarerna som tog hårdast av det David sa var de om min intelligens, och jag vet ju att allt var fel och att han vet att det är det enda sätt han kan komma åt mig på.

Det var dessutom inte samma sak med Johan och David. På ett sätt var det värre med Johan, för honom var jag så vansinnigt kär i. Hans otrohet knäckte mig verkligen. Men nu när jag fått lite distans till saken så ser jag ju att David talade om detta enbart för att såra mig. Och på något vis kan jag inte bry mig lika mycket om det då.

Men om en liknande sak någonsin händer igen _kommer_ jag bli gay.

PS. För övrigt glömde jag mitt citat igår. Vi skippar det och kör det idag istället. Vem kan det vara? The search continues. Tycker dessutom att det var ett lämpligt citat för idag.

- ”Isn’t that just kick-you-in-the-crotch, spit-on-your-neck fantastic? ”

måndag 12 mars 2001

En natt sent att förglömma

För varje bra sak som händer i mitt liv, har Murphy minst tre dåliga att kasta på mig när jag minst av allt anar det.

Jag har precis upplevt en av de värsta nätterna i hela mitt liv, och återigen har en natts sömn gått förlorad till förmån (?) för ett alltför intensivt tänkande på världen, livet, universum och allting. Slutar aldrig förvånas över hur mycket som finns i mitt huvud, och hur jag kan förvränga och analysera det mesta så att det i slutänden visar sig att allt är negativt.

Denna natt ägnades mestadels åt att fundera över svek och brutna löften. Hur folk kan säga en sak, men mena/göra en annan. Hur folk lovar att göra saker för en, men ändå svika i slutänden. Hur folk lovar att vara där för en, men går sin väg när det blir svårt.

Jag har legat och analyserat mitt eget miserabla liv och kommit fram till att det nog ändå inte vore lättare om världen inte såg ut som den gör.

Visst, jag skulle inte bli lika ledsen när jag blev sviken. Men de orsaker som finns där, som gör att jag inte kan njuta av livet lika mycket som det förefaller att man ska göra skulle fortfarande finnas där. Jag skulle fortfarande hata det faktum att jag inte kan leva ett normalt liv på vintern. Jag skulle fortfarande hata det faktum att jag finner ett sorts perverst nöje i att tycka illa om folk.

Jaja, jag vet om mina brister. Men de gör dem inte mindre. Det gör inte mitt liv lättare att uthärda. Jag kanske inte är ensam om detta, det är jag väl garanterat inte. Men jag vet inte hur ni känner. Allt jag vet är att jag inte kan leva mitt liv i två månader ens utan att genomgå minst en depression på vägen. Det kanske ska vara så. Livet kanske är så hela vägen.
Men jag finner ingen tröst i det. Hur skulle jag kunna? Hur skulle det faktum att hela livet antagligen blir ungefär lika tröstlöst kunna vara en uppmuntrande tanke?


Anledningen till detta plötsliga djupdykande i depressionens härliga värld, är min ex-pojkvän. Jag ringde honom igår kväll, som jag lovat, och sen spenderade jag den närmaste timmen med att gräla och bråka med honom. Vårt problem har varit att han inte accepterat att det är slut. Han har sagt och trott att det kommer vi bli två igen ändå, och ingenting jag sagt har liksom gått igenom. Men nu trodde jag att han hade fattat, och vi lade på som vänner. Trodde jag. När jag lättad släckte lampan för att sova, så ringde mobilen igen och David frågade “Är du säker på att det är riktigt kört?” Jag blev så trött. Här har jag spenderat de senaste tre månaderna med att försöka få honom att inse att jag inte är kär i honom längre, att allt han gjort har förstört de känslor som en gång fanns där, och att det aldrig någonsin kommer bli “vi” igen. När jag så sa nej, och vi la på så bröt ett veritabelt helvete ut. Jag fick så många fruktansvärda och sårande sms att jag inte kunde göra annat än gråta. Jag vet att jag hade möjligheten att stänga av mobilen, eller att radera meddelandena så fort de kom in, men en liten sadistisk självplågargen inom mig drev mig att fortsätta läsa dem. Mitt i röran kommer det så fram att han varit otrogen tre gånger under vårt dryga år tillsammans. Jag blev så chockad att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Inte över att han varit otrogen, för eftersom jag inte är kär i honom spelar sånt ingen roll längre, men för själva svekets skull.. Inte sen det som hände med Johan har jag blivit så chockad och sårad. Jag var så head over heels, upp över öronen, himlastormande kär i Johan, och så gick han och var otrogen. Det tog två och ett halvt år innan jag träffade David efter det, och trots att han raserat vissa delar inom mig, så hade han ändå återuppbyggt min förtroende för det manliga könet, och fått mig att tro att det kanske kanske fanns killar som inte av hävd nödvändigtvis behövde vara otrogna. Jag trodde verkligen att han var ärlig när han sa att han aldrig skulle kunna vara otrogen mot mig, att han inte hade några såna behov när han träffat mig, och att jag faktiskt var den enda för honom.. Jag VAR så dum som trodde på honom! Jag var så DUM som faktiskt trodde att man kanske kunde lita på killar. Jag var så DUM som sänkte garden för en kille igen.

Och nu? Vad ska jag göra nu? När hela min tillit blivit raserad, och jag känner mig som en idiot igen. När jag än en gång blivit sårad för att jag litade på någon. Hur ska jag kunna hantera mina känslor inför förhållanden nu? Det har hittills tagit tre års bearbetning av Johan, hur lång tid kommer detta nu ta..?

Missförstå mig inte. Jag är inte sårad för att jag har känslor för David. Jag är bara fullkomligt förkrossad över det faktum att jag vågade lita på någon igen, och fick förtroendet slängt tillbaka på mig.

Jag vet att det är orättvist och fel att tro att alla killar kommer bete sig likadant nu. Men hur skulle jag kunna tro annat när jag blivit så grymt besviken igen..

Jag får väl kämpa på antar jag. Det känns bara så hopplöst. Mitt i allt det ledsna, mitt i alla tårar är jag också förbannad. David förstör inte bara psykiskt för mig med ett sån här grej, han kan mycket väl riskera min fysiska hälsa genom att ha sex med andra.

Kan någon tala om för mig vad jag ska göra och tänka nu? Jag orkar knappt existera just nu, än mindre tänka eller jobba.

fredag 9 mars 2001

Knullrufs och fallna änglar

Idag är det Grease som poppar från Napster. Therese och jag är ensamma här, så vi äter tårta och dansar Grease Lightning. Vi HAR kul. Att sen min bortamatch satt spår i mitt annars perfekta ansikte spelar liksom ingen roll då. Jajamen, dagen artar sig. Träffade Therese på tunnelbanan, och när hon skrattat klart åt hur jag såg ut (jag har fläckar på tröjan, och det är INTE te). Sen gick vi och köpte frukost, hittade en massa tårta i kylen och insåg att Ulrika och de andra inte skulle komma förrän lagom till frukosten. Dessutom är det ny bokföringsmånad idag, plus att vi inte ska jobba så länge idag innan kursen, all and all en jädrigt slack dag.

Filippan nöjd *ler*

Och nu är det Dover Calais.. Omigosh vad livet kan vara bra ibland.

På vår egen interna topplista över folk som gjort mest korkade och blåsta saker ligger jag i topp. Jag har 7 poäng, vilket tydligen är en del. Det får jag höra ungefär.. sexton gånger om dagen. Kul att vara bäst på något i alla fall :)

I eftermiddag ska jag på kurs, och sen ska vi uppleva ett ”murder mystery” på Fröken Sverige-slottet. Jag kan slå vad om hur mycket som helst att de kommer plocka mig att vara mördaren. Efter det är det firmamiddag som gäller... Kan bli intressant. Särskilt som jag inte har några trosor på mig. Jag talar inte om vad som hände med de jag hade.

------------

Jag visste ju att dagen var för bra för att vara sann.. Fick en hel bunt med mail av min chef, som sa gör det här och gör det här och gör det här, och det var så uppenbart att hon satt och kollade igenom en speciell databas, så jag skickade ett lagom ironiskt mail till Therese om det, inget elakt eller så, men lite smått sarkastiskt. Trodde jag.. Efter två minuter insåg jag plötsligt i huvudet att jag skickat mailet till... min chef. Givetvis.. Och det är bara så fruktansvärt jobbigt. Jag skrev inget namn eller så, och jag tycker att jag lyckades dribbla bort det rätt bra genom att säga att det skulle egentligen skickats till den och den angående det och det, men ändå.. Hon är ju inte dum. Fy faan.. Vad lär vi oss av detta? Skicka aldrig, ALDRIG känsliga saker per mail..

--------------

PS. Kände ni hur det doftade i luften imorse..? Snart så..

PS2. Jag är faktiskt lycklig. Det kommer inte hålla så länge, så jag får njuta nu :)


- ”Has somebody been drinking my fat? ”

torsdag 8 mars 2001

Stockholmszombie

Det här blir ett mycket kort och förmodligen extremt tråkigt inlägg. Men ändå. Det är ju jag som skriver det.

Jag tyckte att JM skulle döpa om sin slogan till “JM Bygg – hus att rivas i”, men det vann inget gehör. Och jag som var så rolig. Igen.

Eftersom jag sällan sällan sällan kommer på saker att skriva om när jag väl är här och ska skriva, så brukar jag notera mina idéer när jag får dem, vilket ofta är på tunnelbanan eller i sängen. Det gäller nu inte bara dagboksinlägg, för som ni märker har jag sällan vettiga saker att skriva om, vilket för övrigt är hela grejen med skrivandet, utan även uppslag till noveller och dylikt. I morse satt jag på tunnelbanan och kom på en del grejer, plockade fram en penna och vad som helst att skriva på, vilket råkade bli ett visitkort. Jag skrev lite snett på baksidan, för att jag inte ville att folk skulle läsa det jag skrev. Det var iofs en rätt onödig säkerhetsåtgärd, för jag kan knappt läsa det själv nu. När jag sen vände på kortet såg jag vems det var och vad det stod för något: Leg. Gynekolog. Skoj.

Jag satt för övrigt på tunnelbanan imorse och tittade ner i golvet. Lite för att jag inte orkade lyfta huvudet, och lite för att jag för en gångs skull lyckats få till frisyren i nacken och inte ville förstöra den. Hur som helst så insåg jag att jag inte hade en aning om hur jag kommit dit. Alltså, jag vet ju hur jag kommer till tunnelbanan, men när jag försökte rekonstruera morgonens resa i huvudet så gick det inte. Här har jag alltså klätt på mig, gått till bussen, suttit på bussen, gått av bussen, gått på t-banan, och sitter på t-banan och kommer inte ihåg ett jota. Very scary hairy Larry måste jag säga. Någon höll mig uppe igår kväll. Han var inte så pratsam, men det han sa var av världsklass.

Jag fick tag på E-type i högen idag. Han rockar stenhårt.

Det är internationella kvinnodagen idag, och det är rena dravlet. För att inte tala om hur löjligt och pateiskt det är att vara manlig och kalla sig för feminist. Don’t get me started on that. Jag fattar inte varför man ska utmärka det för. Det är när man börjar sätta etiketter på saker och peka på skillnader som saker blir ett problem. Om man nu ska kämpa för jämställdhet ska man fanimej inte tjata om hur olika tjejer och killar är, det är väl bättre att konstatera hur saker är och göra något åt dem istället. Att gnälla om att tjejer är så diskriminerade hjälper ingenting. Jag är tjej och jag har aldrig varit diskriminerad för det. Däremot känner jag mig förolämpad av alla rödstrumpors försök att peka ut mig som annorlunda från killar. Det är jag inte, så sluta med allt tjafset. Feminismen av idag är bara fånerier *tycka*

Jag diskuterar aldrig politik, så det är ingen ide att försöka få igång en dialog med mig om det.

Det är ingen ide att någonsin försöka få igång en dialog med mig, för jag vet att jag alltid har rätt.

Min syster har hittat hit, så nu är det slut på alla självutlämnande sanningsenliga berättelser ur livet som jag brukar roa mig med att skriva ner här ;)

PS. Jag har faktiskt en date ikväll igen. Torsdagar är underskattade. Men det är med samma kille som förra gången.

PS2. Systemet stänger klockan sex, det är månadsavslut idag. Och då slår det mig, när jag nu sitter och kämpar med det dumma programmet, att jag aldrig mer behöver arbeta i detta sugiga jämra DOS-baserade program. Jag slutar här innan nästa avslut, vilket ju då innebär att allt jag gör fel nu, kommer jag slippa reda ut ;) Slackt och nice.


- “ I don’t know what she sees in... in... that goober. And what, and it takes him, what? Like... like... I don’t know, uh... uh, hello... a... week, to get out a sentence.”

onsdag 7 mars 2001

Hundra år av elakhet

Ett stort grattis till Djurgårdens glada reklammakare, som kommit på att alla ska heja fram laget på torsdag PÅ Globen. Uppmärksamhet lär det i alla fall bli när folk glider som vattendroppar längs med sidorna.

Kilerian ska baka en princesstårta åt mig, och jag ska få rosen. När han sa det slog mig en sak; jag ÄR rosen. Söt på utsidan så att man vill äta upp den, men äcklig och otrevlig på insidan, och så lämnar den en bitter eftersmak.

Efter ännu ett utbrott i för mig ovanlig självinsikt, ska jag i addition nämna att jag köpte en ny t-shirt igår, som komplement till den där andra. På den här står det “Modest”. Den kommer jag använda typ nästan.. aldrig.

Minns ni när man var liten? Och spelade in blandband till freestylen? Jag har en kasse hemma, med ett hundratal band, och har på senaste tiden roat mig med att plocka ur ett nytt band varje morgon på måfå, och lyssna på det på väg till och från jobbet. Det är faktiskt jättekul. En hel massa gamla låtar som man inte ens kom ihåg hade existerat dyker upp i mina hörlurar och knackar på nostalginerven. I morse fick jag tag på vad som var en av mina käraste ägodelar när jag var sisådär 12, 13 år gammal, nämligen mitt New Kids On The Block-band.. Nostalgi av högsta klass. Please don’t go girl, I’ll be loving you forever.. minns ni klassfesterna i sexan? Nu går mitt Napster på högvarv, allt för att jag även ska kunna tracka Therese.

Kommer ni ens ihåg band som Take That, 2 Unlimited, Marky Mark eller DJ Bobo?

--------------

Therese har varit i bullfarten igen. Den här gången har hon satt eld på en bulle, istället för tvärtom. Om ni ska värma en frusen bulle i micron, hur många sekunder sätter ni den på då? Sex minuter..!? Då är ni lika korkade som Therese var ;) Det luktar bränt i hela byggnaden.

Det var inte särskilt roligt att spela biljard med mitt ex igår. Han har ingen självironi (till skillnad från jag då), och då blir det inte kul. Sen har jag av naturliga skäl inte berättat för honom att jag dejtar en annan kille, för det vore rätt onödigt och elakt att såra honom med det. Nu imorse fick jag ett mail av honom som därför kändes lite smått obehagligt. “Godmorgon mrs. X” skrev han. Jag undrar jag.

----------

Nu sitter jag och skickar helt tomma mail till folk i London, så jag känner att det är dags att gå härifrån. Min virrighet KAN ha något att göra med det faktum är jag råkar vara extremt pilsk också.

PS. Ikväll ska Therese och jag träna igen. Vi låtsas båda två vara MYCKET entusiastiska.

PS2. Gårdagens inlägg marscherade raskt upp på förstaplatsen. Folk är så basic.. Vad besvikna de måste blivit när den inte handlade om sex alls.

- “I made a man with eyes of coal and a smile so bewitchin’. How was I supposed to know that my mom was dead in the kitchen?”

tisdag 6 mars 2001

Stötar i det mellersta hålet

Har ni någon gång tänkt på hur extremt mycket man kan anspela på sex när man spelar biljard och pratar om det man gör? Nu vet jag, för det blev jag utsatt för i torsdags. Idag ska jag spela biljard med mitt ex, och jag hoppas vid alla gudar att han inte gör samma sak. Det skulle inte uppskattas.

Idag ska jag även försöka ta mig i kragen och läsa åtminstone en dagbok var, skriven av mina stammisar, av dem jag inte redan har på bevakning. Det är 16 stycken jag anser vara stammisar, så det blir ett hårt race. Speciellt med tanke på att jag är så vansinnigt devoted till mitt jobb, och bara hinner gå in här korta stunder mellan varven. Uj ja, jag jobbar verkligen för hårt.

Visste ni att förr i tiden så använde man en halv urkramad citron som pessar? Aj aj aj..

Varför hamnar jag alltid bredvid fyllon eller svettluktande gubbar på bussen? Jag är hemskans åksjuk, så jag vill i princip helst sitta näst längst fram så att jag får fri sikt. Igår hamnade jag (för tredje gången) bredvid en illaluktande, och framförallt otrevlig fullgubbe. Han puttades hela tiden. Helvete då, jag satt där först! Vän och timid som jag är sa jag dock inget, och det hade alls inget med att göra med att jag blev utskälld förra gången jag sa till. Jag kunde ha flyttat på mig, det vet jag väl, men.. jag satt där först. Jag satt och andades in i min vante i 20 minuter istället. Den luktade halvdött får, men även det var en förbättring.

Gud så värdelöst det är att ”prata” per chatt. Tonfall som möjligtvis inte finns där tolkar man in som man vill, och så blir man sur över något som kanske inte finns där. Jag tror ändå att man uppfattar det mesta, även om subtiliteten går förlorad. Du vet vem du är, och jag vet vad du tänkte. Du tror inte att jag vet det, men jag förstår. Jag vet dessutom vad du känner och det är opåkallat. Statusförändringarna borde tala om för dig hur landet ligger.

Satan vilket dåligt humör jag blev på. Att det är den tiden i månaden gör fan inte saken bättre.

-----------------

Är det något ord jag avskyyr så är det ”gött”. Det är så fantastiskt ointelligent och fånigt att jag mår illa av det.

Jag är inte arg längre. Jag har blivit kallad både underbar och rolig. Av två olika boys dessutom. Nu fattas bara lite choklad. Som jag ska gå och köpa NU.

Over and out.

PS. Cornetto Caramel. Ät den inte. Härmed anser jag världen vara varnad.


- ”They’re my new, ”I don’t need a job, I don’t need my parents, I’ve got great boots”- boots”

måndag 5 mars 2001

In the words of Chandler

Det är ju hemskt vad med mycket engelska jag har i överskrifterna nu för tiden. Sverige har verkligen blivit amerikaniserat. Uj uj uj. Hujeda mig. Jag måste verkligen sluta med det. Att jag sen har pratat nästan bara engelska varenda dag sen jag var femton har absolut inget med saken att göra. Jag _borde_ skämmas.

I ivrig imititationsanda ska jag härmed (såg ni, tre i:n på raken) härma Kilerian. Dock inte med filmcitat, för där ligger jag i lä. Nej, utan med osvikligt rappa citat från den tv-serie ingen kan leva utan, med vilken jag andas och dör, den jag fortfarande skrattar åt trots att jag kan varenda avsnitt utantill, kort sagt från Friends. Er uppgift, kära läsare (låter det inte hyperseriöst att skriva ”kära läsare”?) är således att identifiera ursprunget till mitt senare nämnda citat, och ni har ju bara sex personer att välja på (för övrigt ett synnerligen trivsamt tal som jag stiftade närmare bekantskap med i helgen).

Nu har jag skrivit så mycket goja att jag borde kvala in till både journalistlinjen och regeringen.

Den som ändå kunde gå journalistlinjen.. *önska*

I lördags piercade jag naveln, vilket jag fått höra av ett flertal personer inte alls är min stil. Av ett större flertal människor fick jag även höra “Sååja, det blir nog inte så farligt.. jag tänker på dig så gör det inte så ont”. Varför förutsätter folk att man är rädd? I’m telling you, INGET kan göra så ont som när jag tog hål i brosket högst upp i örat, så jag var inte ens liite rädd. FYI gjorde det inte ont heller. Så mycket i alla fall. Det gjorde ondare att ta hål i örsnibbarna, och även det var en baggis. Men så himla kul var det inte att höra tjejen framför i kön fråga om det var normalt med en massa blod och var. Det var inte heller kul att höra killen bakom disken svara “Ja”.

I helgen ska jag krossa i TP. Oj oj oj, bäva månde omgivningen. Flippan ÄR på topp. Det är jag ju alltid, men nu är jag beväpnad med extra mycket kvinnlig charm, och ett överaskningsmoment, som kommer vara hemligt tills vidare. Jag har även ett distraheringsvapen, vid namn Rasmus, som vid eventuellt hotande situationer kommer äta upp motståndarnas pluppar.

Jag tror att jag ska ha en rubrik med sex i imorgon igen, just for the hell of it. Some of it may even be real.

I’m pretty much giving this away, med tanke på rubriken ovan.

“If I turn into my parents, I’ll either be an alcoholic blonde chasing after twenty-year-old boys, or... I’ll end up like my mom.”

lördag 3 mars 2001

En glädjens dag

Idag är en dag att glädjas över, ty idag är det exakt två år nu jag har klarat av att inte mörda min blomma, istället för att som vanligt ta livet av dem efter två veckor. Denna lilla blomma har alltså överlevt två års vanvård, och det är i sanning något att glädjas över. Jag vet inte ens vad det är för någon, men den är pytteliten och luddig, med grågröna blad, och en och en annan liten lila blomma då och då. Den står fortfarande kvar i sin tumnagelsstora kruka, och jag vågar inte plantera om den, eftersom jag då garanterat skulle ha ihjäl den på något sätt.

Ju fler människor jag känner irl som läser min db, desto mindre kan jag skriva om allt jag verkligen känner och tycker, och desto mer av det ytliga blir det. För om jag skulle skriva precis allt jag tänker på så skulle folk antagligen bli sårade, eftersom sina innersta tankar säger man inte till någon, av just de anledningarna. Och då skulle jag dessutom lika bra kunna skriva i en pappersdagbok, och sen skicka runt den bland mina vänner till allmän beskådan. Det är tråkigt på ett sätt, för det som jag verkligen funderar över och skulle behöva skriva av mig om, kommer aldrig på pränt, eftersom jag inte orkar skriva i min analoga db efter att ha skrivit här. Tekniskt sett förlorar jag en del av min ungdom, som jag annars skulle haft nedskriven. Så, då har jag ett par saker att välja på. Antingen tar jag mig tid att även skriva i min riktiga db, eller så tar jag den eller de som db:n skulle handla om från min ”får läsa db-lista”. Vad tycker ni?

Jag hoppas att livet inte är ett stort skämt, för jag fattar det inte.

Jag fick just höra en sak av en person som står mig rätt nära, som sårade mig rätt mycket. Det är strunt samma vad det var, för jag vet att det var hur fel som helst. Men varför blir man mer ledsen när det är någon man känner som säger något dumt till en? Borde man inte bli mer ledsen när det är någon utomstående? För de man känner, känner ju i gengäld en själv också, och alltså borde man tänka på att de vet att det de sa är helt fel, och således inte ta åt sig av det? Medan utomstående människor kan se saker objektivt, och alltså borde vara mer värda att lyssna på? Motsatsen gäller förstås när det handlar om berättigad kritik. Där vet ingen utomstående ett skit, förutsatt att det handlar om personliga anmärkningar.

Jag har alltid hatat skolan. Förmodligen har det gått för lätt från början, och i Sverige satsas det ju bara på folk med svårigheter, och då blev det förmodligen för tråkigt. Jag minns ju inte den tiden, men jag minns i alla fall att jag tyckte att skolan var pest redan i sexan. Samma sak med högstadiet. Jag var så trött på hela alltet att jag mest skolkade och inte orkade engagera mig för att få bättre betyg. Att jag sen insett redan då att betygen inte spelar någon som helst jävla roll gjorde väl sitt till. Allt du behöver är tillräckliga betyg för att klara dig till den linje du vill in på, sen kan man skita i resten. Det finns inte en arbetsgivare i världen som kommer ge ett piss för dina grundskolebetyg, så varför ska man då slita ut sig redan i åttan, nian? Sen åkte jag till USA och pluggade, och det var en helt annan utmaning, vilket givetvis var bra för mig. Väl hemma igen lyckades jag välja helt fel gymnasieutbildning, varpå jag gick och led och var deprimerad i tre år till. International Baccalaureate är världen bästa gymnasieutbildning, och räknas därefter, i alla länder utom Sverige. Såklart. Alltså kunde jag ge fan i betygen där också, och fixa bra poäng på högskoleprovet istället, så var den vägen till högre utbildning kirrad. För att göra en jämförelse med hur lite man får sticka ut och vara bra i Sverige så kan påpekas, att med motsvarande skala skulle mina IB-betyg räknas som 4,4 i alla andra länder, men räknas som 3,9 i Sverige. Med en skillnad på 0,5 i betyg kan ni ge er fan på att jag inte söker på de jävla betygen i Sverige.

Eftersom jag hela tiden tänker på skolan med vämjelse så känns det liksom inte som någon ide att plugga vidare än. När jag sen dessutom har ett välbetalt, ansvarsfullt jobb, så ser jag inte riktigt poängen i att hoppa av det, för att skaffa mig en massa studieskulder, för att sen bara skaffa mig ett likadant jobb igen. Jag provade att plugga på universitetet ett tag, med något jag verkligen är intresserad av, men när jag inte ens orkade med det så insåg jag att det nog inte var en bra ide att fortsätta plugga direkt. Sen när jag jobbat ett tag provade jag igen, med en annan grej jag är intresserad av, men det kändes lika likgiltigt det. Dock har jag alltid haft i bakhuvudet att jag ska plugga vidare senare, och eftersom jag inte kommer plugga ekonomi, så känns det samtidigt dumt att jobba med ekonomi. Men nu vet jag inte. Visst, det är ”jättefint” att ha en examen, men vafan ger det mig? Studieskulder, och förmodligen fler depressioner, eftersom jag egentligen inte vill plugga. Jag ska inte säga att jag inte vill göra det om fem år, men just nu känns det fortfarande som att jag bara vill kräkas på allt som har med studerande att göra. Jag har ju ett jobb. Jag har fast lön, och jag har råd att skaffa mig alla de saker som studenter bara drömmer om att få. Nästa jobb jag tar kommer ge mig mer pengar och nästa och nästa, så varför ska jag plugga alls? För att folk tycker att man är mer värd om man har en utbildning? Måste man ha den på handels då? Om jag läser samma saker efter jobbet som jag skulle gjort på handels, varför är de då inte lika mycket värda? Borde jag själv tycka att det är mer värt med en utbildning än med pengar? Borde jag själv tycka att jag ska plugga för att få högre status?

Jag vet att jag framstår som en imbecill latmask när jag skriver sånt där, men så är inte alls fallet. Jag har bra betyg, och jag vet att jag är intelligent. Jag vet att jag är duktig på det jag gör, och jag vet att jag har talang för att skriva. Vad jag däremot inte vet är vart jag vill komma, så jag lägger ner den här diskussionen.

Fan då så jag svär.

Sitt ner tills det ringer, och glöm inte att ni har kapitel tre i läxa till på fredag.

------------

Jag har inga trosor på mig idag heller.

Separerande sopsorti

- Nämen, stopp där! Du kan väl för bövelen inte kasta moröttena i ”brännbart”!
- Va?
- Morötter är komposterbara, alltså ska du lägga dem i kompostlådan.
- Vilka då?
- Morötterna.. du la dem i ”brännbart”. Det är fel serru. Very felaktigt beteende.

- Jösses. Det spelar väl för fanken ingen roll..
- Spelar ingen roll?! Varför skulle vi annars ha en ”komposterbar” och en ”brännbar” sopbunke tror du, om det inte spelade någon roll!?
- Alltså vaddå, morötter brinner väl dom också, eller hur?
- Ha! Har du hört talas om morotkraftverk, kanske? Hörrudu, jag ska tala om för dig att morätter är fankenemej nästintill omöjliga att få fjutt på.
- Jajaja, jag flyttar väl på dom eländiga morötterna då. Sådär, nöjd nu? Apropå kompostering så borde du faktiskt använda tandtråd ibland..

- Tandtråd, är du galen?! Varför i hela fridens namn skulle jag göra det?
- För att det är smidigare än förmultning. Ibland är du rent brandfarlig hörru.
- Nä nu jäklar.. vad är det du antyder?
- Ingenting. Andas inte på öppna lågor bara
- Det var det värsta! Jag ska..
- Lugna ner dig, du är lite joxig mellan tänderna bara.
- Joxig? Tycker du att jag har grums mellan tänderna?!
- Vissa morgnar har du hela Sydsverige.. Ta inte illa upp nu, men ibland är en puss från dig som ett mindre men mättande mellanmål.

- Jaså du? Men nåt tandtrådstrixande blir det inte av med i alla fall, ska du veta.
- Äsch, så hemskt kan det väl inte vara.
- Hemskt?! Det är ju stört och skärt lebensgefärlich! Du vet väl vad som hände med min farbror Oskar?
- Suck.. Nej, vad hände med honom?
- Ingen vet. En dag var han bara färvunnen.. Poff! Och han använde tandtråd varje dag, sörru!
- Ursäkta, men vad fagerlund pratar du om? Vi träffade ju honom på B&W igår.
- Gjorde vi?

-------------

Jag har pluggat ekonomi, ekonomi, ekonomi och ekonomi, och litteraturvetenskap. Nån som ser obalans i det?

Imorgon kommer min voffe hem. Yey! Jag saknar honom till vansinne, och att han sen blir en fetknopp hos pappa gör att jag ännu hellre vill ha hem honom. Nu får jag ha med honom på jobbet, så nu ska han få kissa på chefens matta igen. Det ska bli roligt :)

Och ikväll ska jag ha min middag, och det enda jag har hemma förutom vin är klassiken Peach Schnapps. Vad ska jag göra för fördrink?

PS. Det är bara ca nio månader kvar till julafton *vara uppmuntrande, glad och skojig*


- ”Ya know what? 100 million people went to see a movie about what I do. I wonder how many people would go see a movie called Jurassic Parka”

fredag 2 mars 2001

Nakna medelålders kvinnor

Jag stod i ett hörn igår och viftade lite halvhjärtat med armarna, och gjorde ett par tre situps, men mest skrattade jag åt Therese. Okej för att JAG har dålig koordination, men det där..

Sen skulle jag gå och duscha, tillsammans med alla pensionärer och äldre kvinnor som varit på det lätta pass vi vågat oss på. Snacka om frigjort. JAG blev generad. Rätt var det var som man satt på en bänk fick man en buske i ansiktet. Tjena liksom. Burr..

Jag är hemma, och detta är en mäkta trist dagbok, det vet jag väl, men jag orkar inte skriva något mer. For now i alla fall.

------------

Vad ÄR det med killar och Aliens??!! Jag FATTAR det inte! Bara en massa slem och monster, och Ripley är ju inte ens SNYGG..??!

Eftersom jag skrev mitt PS innan jag skriver detta, så kommer ju saker och ting i fel tidsordning. Jag hade en jättemysig kväll igår, även om vissa saker kunde gjorts vid en bättre tidpunkt och plats. Sen fick jag choklad också, så.. vad mer kan en flicka begära? Och pojken är ju söt, även om han inte är något vidare på att spela biljard.

torsdag 1 mars 2001

Snön ligger vit på taken

Nu är det mars, så nu är det vår *bestämma* All snö som ligger överallt är bara en illusion, och i själva verket är det ungefär 7 plusgrader ute, och det finns krokus och snödroppar i söderlägena. Idag har jag inte alls på mig polotröja och en jacka som väger bly, utan skuttar runt i bara en tröja och ett linne under, eftersom jag så gärna vill bli förkyld. Dessutom ser brösten snyggare ut när man fryser.

Jag är hemskans nöjd med min nya frisyr. Hon klippte inget på längden, utan klippte bara upp det, och lyssnade precis på vad jag sa, och most importantly stötte hon inte på mig heller. Sen blev jag supernöjd med färgerna, lite blont.. och lite rött.. och lite guld, och allmänt sexigt, sådär som bara jag kan vara.

”In the end, only kindness matters” sjunger Jewel. Hon har inte träffat mig. Eller så borde jag ta åt mig av dylika textrader.

Idag ska jag gå och träna med Therese.. på basjympa med pensionärerna, och jag undrar mycket hur det kommer att se ut, för förra gången Therese var och tränade så svimmade hon efter en kvart, och själv har jag bara rört på mig i form av springande efter min förrymda hund under det senaste halvåret. Visst ja, jag har gått fram och tillbaka till bilen också.


”För färgstarkt för morronkulan

-Men ååå, lilla gubben, vad fin den är! Visa den för pappa också!
-Hjälp! Öh.. vad i hela..
-Sov du Roger? Titta vad Olle har ritat.
-Åh, jaha.. hm.. och vad fagerlund ska det här föreställa!?
-Schh, det är en cowboy ser du väl.. Och oj vilken fin cowboy det är Olle.
-En cowboy!? Ha! Det är ju bara en fånig cirkel och en massa fippliga streck härs och tvärs - det här var verkligen inget vidare Olle. Jösses vad fult.. gå in på ditt rum och skäms.
-Är du helt bortom kröken Roger!? Du måste ju uppmuntra honom.. Nej gråt inte lilla gubben. Den är jättefin, pappa pratar om något annat.
-Uppmuntra honom? När han målar så innibängen sunkigt? Aldrig i Arboga, så det så.
-Och hur bra målade du när du var fyra då, om man får fråga?
- Inte alls. Pappa fick migrän av mina teckningar, så han låste in alla mina kritor när jag var tre.
-Hm, det förklarar ju ett och annat..
-Jäpps, det kan du skriva upp att det gör. Till exempel varför jag alltid tvättar kulörtvätt tillsammans med vitt.
-Det trodde jag bara berodde på att du är lat och trög.. låt bli lysknappen är du snäll.
-Okej, visst, absolut, det är också en viktig orsak..
-Usch! Snälla Roger, kan du inte sluta leka med lysknappen, jag blir illamående..
-Det är Olles teckning.. urk! Gå och bränn den där Olle, innan mamma måste kräkas.
-Nej Roger, nu får det vara nog! Du och jag måste verkligen tala om..
-Oj - det ringer, jag tar det!
-Nej, det ringer inte.
-Öh.. nä, hm, kanske inte det nä.. men..”

-----------

Min syster.. är störd. Detta mail fick jag just av henne:

”Hej,
Hur kul har jag då? De jäkla lådorna jag burit som Colan ligger i färgar av sig och jag har som sagt vit tröja på mig.
Med andra ord, jag har lite röda streck här och var, bland annat precis vid brösten?! Jag blev ju tvungen att ta bort det med vatten, så nu har jag två blöta fläckar precis där. Jag menar vad ska folk tro, att jag sitter här och klämmer ut mjölk eller? Jag gömmer mig bakom receptionen tills det torkar.”

---------

Nu har mäklaren ringt en massa gånger, och jag leder, och då börjar jeppen jiddra om att skriva kontrakt imorgon, och pappa som inte ens har sett lägenheten än, och jag har ju undersökningsplikt, och jag har inte ens hunnit få papper från banken än, och jag är jättenervös.