onsdag 21 december 2011

Alltså, jag försöööker fixa designen. Men med ett internet som är segare än om det drevs av dresserade marsvin i hjul, och en tidigare design som lämnat spår i html-koden som jag inte hittar (fucking ALLS), är det lättare sagt än gjort. Ok? Ni får stå ut med att det ser konstigt ut under tiden.

måndag 19 december 2011

Alltså, det är så här jag ska leva. Det bara är så, det här är min sorts liv. Känner mig fridfull och nöjd in i själen. Inte ens den sortens jobbstrul som i vanliga fall skulle fått mig ur balans påverkar mig. Jag tänker på det, konstaterar lösning (eller i förekommande fall, att ingen lösning finns), och sen nöjer jag mig med det. Ingen stress, ingen hjärtklappning, ingen ångest, inget ont i magen.

Visst, jag vet att jag med flit släppt en hel del, bara av den anledningen att jag åkt ifrån det, och jag talat om för jobbkontakter att jag ska jobba minimalt under jul och nyår. Men jag KAN släppa det också.

Det är Nitton och jag, hundarna och hästarna. Inget annat. Bara vi, och när vi är tillsammans så här så är vi en enhet, inte ens ett par, utan som två delar av varandra. Jag vet inte om familj och vänner, eller ens någon, fattat hur kär jag är i den här människan. Hur hel han gör mig, hur vi passar ihop, hur vi tycker lika om det som betyder något. Har ni fattat det? Har någon fattat det? Har någon tänkt annat än ”åldersskillnad”?

För mig är Nitton inte elva år yngre, det är inte det som definierar honom. Det påverkar vissa delar av våra liv, och vårt förhållande, ja det gör det. Men inte väsentligt. Visst, vi bor i Stockholm igen, på en plats och i ett liv som jag inte valt om jag vore ensam. Men jag är en vuxen människa, fullt kapabel att själv avgöra vilka påfrestningar jag kan hantera, och även fullt kapabel att tala om när det inte längre går. Och Nitton är också en vuxen människa som är mer än förmögen att hantera den informationen när den väl kommer och agera utifrån den.

Jag har valt det här, allt det här har jag valt, för att en människa som jag älskar ska få välja sitt eget liv. Jag hade möjligtvis ingen aning om exakt hur svårt det faktiskt skulle vara för mig, men det är ändå inte värre än att jag kan hantera det, för hans skull, och jag är fullt trygg i vetskapen om att när jag inte kan det längre, så kan HAN hantera DET.

Om alla gjorde precis det som bara gagnade dem hela tiden, vilken värld skulle vi då leva i? Om man inte kan göra uppoffringar för dem vi älskar, hur ska vi då kunna göra dem för resten av världen?

Om inte den mänskliga rasen kommer till insikt om sin girighet, sin huvudlösa konsumtion och den grymma delen av vår exploatering av djuren så kommer den här världen gå under. Så enkelt är det. Det kommer inte hända under vår livstid, inte heller under våra barns, men det kommer hända. En högre stående ras som inte lever ett fredligt och vetenskapligt liv har ingen framtid. En krigande och girig ras kommer förr eller senare att förgöra sig själv.

Det kapitalistiska systemet såsom vi känner det kommer kollapsa. DET kan hända under vår livstid, det är till och med högst sannolikt att det sker. Sättet vi värderar tillgångar på, all oreglerad elektronisk spekulation i pengar som knappt existerar, det kommer inte gå att ha det så mycket längre till. Företag och banker måste börja ta ansvar för sitt handlande på samma sätt som den enskilda människan måste börja göra det. Det kan inte längre vara högre vinst som är det enda mätbara värdet i att driva ett företag, det måste vara något mindre konkret, men mycket mer värdefullt, och det stavas etik och moral.

Om inte mänskligheten vänder blad och går mot högre moral är vi helt enkelt dömda till undergång. Naturresurser måste börja behandlas som den ändliga tillgång det är, djur måste börja behandlas som de förtjänar, den galna konsumtionen av enskilda personer och företag måste minskas, det är det enda sättet. Det enda sättet. Vi måste alla – ALLA – bli bättre människor för att utvecklingen ska kunna vändas i rätt riktning, och återigen; det kommer inte ske under tiden du och jag lever, men det gör det inte mindre viktigt eller mindre värdefullt, för någonstans måste förändringen starta. Ju tidigare den gör det, desto kortare tid kommer det gå åt till att rädda världen.

--------------

Edit: ja, det blev långt, men jag har så mycket (SÅ mycket!) mer att skriva om just det här, det viktigaste som finns. Men jag sitter på 120 kb och det är en plåga att ladda ett internetfönster. I’ll be back.
Jag har (utan överdrifter) en internetuppkoppling som är marginellt bättre än ett 56K-modems. Men jag HAR internet i alla fall, och jag intalar mig själv att det är bra att jobba på tålamodet medan sidorna laddar.

Kan inte riktigt beskriva hur vackert det är här. Kan inte heller ta bilder som gör världen rättvisa med min urdåliga mobilkamera. Ljuset, som är grått och disigt och skimrande och urfint, blir blått på bilderna. Men skitsamma. Här bor jag.




Den lilla hunden är van och tar allt med ro. Glad ro, visserligen. Men pappisen är ÖVERLYCKLIG. Utom när det regnar. Not a very happy camper då inte.

tisdag 13 december 2011

Låt oss tömma mobilen på bilder och liva upp det oranga lite grann:



53 rosa tulpaner. Ungefär hur fint som helst. Nitton kan om han vill.


Om ni inte ser vad bilden föreställer kan jag meddela att det är en svart luddig hund på en svart luddig matta sent på kvällen. Och sen har han mage att bli SUR när jag kliver på honom.

Bebis fiffilurar lite. Nitton ville inte vara med på bild.


Stallets största häst. Personerna på bilden är normallånga och det aningen tighta täcket är i storlek 175...


Togs häromdagen under hundpromenad. Det får vara hur onaturligt det vill, jag anser ändå att moder natur har överträffat sig själv i år.


Pappisen som "inte ligger i sängar eller brevid en" har endera ändrat personlighet i vår ägo, eller så har han bara funnit sin plats i livet.



Matta före och efter rengöring av pappishår.


Åkte bakom den här i två mil. Var bara det faktum att jag la mig hundra meter bakom som förhindrade trettioelva stenskott. Hur kan det vara lagligt??


Möttes i hissen av detta på Allhelgona. Blev först fullständigt livrädd när jag skulle trycka på knappen. Sen skitsur. Allhelgona och Halloween har inget med varandra att göra, och är faktiskt så långt från varandra högtidsmässigt man kan komma.




Jävla jävla jävla Blogger och ditt förbannade HTML utan logik som gör att jag inte får bort den gamla bilden om jag inte använder ett gränssnitt från finska vinterkriget.
Är det bara jag som designen ser helt knasig ut för? För mig är det bara en liten ruta i mitten. Skit samma, jag ändrar ändå, förnyelse och allt det där.

måndag 12 december 2011

Passade VVB (Världens vackraste bebis) i helgen. Nitton pussar på henne medan hon äter fruktpuré (otaktiskt min käre Nitton).

Nitton: Dubbla förmåner när man pussar en bebis. Gosigheten OCH ett mellanmål.

(VVB vaknade för övrigt tjugo över sex. I TEORIN hör man när den ömma modern förklarar att "hon vaknar någon gång mellan sex och sju". Det är ju liksom bara så att man inte riktigt tror på att det ska hända.)

söndag 11 december 2011

Wattefuck har hänt med min design??!!
Nitton: Fina moln ikväll, jag tycker om när de ser ut sådär och man ser månen igenom dem.

Jag: Ja, vad synd bara att de inte var sådär skira igår, för då var det månförmörkelse. En röd.

[Plats för långt meningsbyte om vad månförmörkelse är, lär sig ungdomen inget i skolan nu för tiden?]

Nitton: Jaha, hur ofta är det såna då?

Jag: Normala månförmörkelser är väl relativt vanliga, men röda händer bara once in a blue moon.

..........

Seriöst? Seriöst?! Jag är ju så rolig att det borde instiftas ett permanent Nobelpris i humor och det ska gå till mig i alla år.

fredag 9 december 2011

Lite omtanke från mamma gör alltid saker ljusare. Till och med när man är.. tjugosju. Allt jag kan göra är att anstränga mig för att vara korrekt och saklig, följa det jag tror på, och rätta mig efter de som kan. Att andra människor sen inte väljer att uppträda så kan jag inte ta något ansvar för.

Men alltså ååååhh vad jag önskar att det vore fredag om en vecka NU istället, för då skulle jag vara på väg HEM nu.

onsdag 7 december 2011

Det här med att vara glad. Det är ju så himla svårt. Man ska vara glad och nöjd och lycklig, och uppskatta det man har, vara smal och träna, laga god mat, umgås med vänner och suga av sin pojkvän lite då och då. Och sova åtta timmar per natt så man håller sig pigg och utvilad och får fin hy.

Det är rätt mycket negativt som hänt nu, och sammanlagt med svår pms och mörker och skit så gör det lite att jag tappat sugen. Lite tappat tron på människor, lite tappat orken, lite vill bara åka hem till landet och gömma mig i soffan och inte dyka upp igen innan det är fred på jorden.

Läste en artikel i svenskan idag, där de kunde visa på ett samband mellan depressioner och inflammation i hjärnan. Lägg till det vårt mörker, vår influensa och vinterförkylningar, samt all prestationsångest som folk bär på lite till mans, och så är det kanske inte så konstigt att svenskarna är ett så deppat folk.

Den enda gång i mitt liv som jag varit deprimerad på riktigt (dvs jag räknar inte låg och deppig som faktiskt deprimerad) så slutade det med att jag klängde mig fast vid min dåvarande pojkvän på morgonen när han skulle gå, och gråtande bönföll honom om att inte gå. Dels för att jag inte ville bli lämnad, och dels för att om han gick så innebar det att jag var tvungen att själv gå upp och möta världen. Det finns olika former av panikångest i släkten, och när jag häromdagen kände samma känsla när Nitton skulle till skolan blev jag livrädd. Guuuud vad jag inte vill hamna där!

"Vad har du att klaga på?" Nej, men det funkar ju inte så.

tisdag 6 december 2011

Upptäckten av en snöfylld värld imorse möttes av Nittons och mitt samfällda Neeeej! Jag hade verkligen, veeeerkligen hoppats på att det skulle väntat ett tag till, eftersom vi ska till landet med hundar, hästar och proppfylld bil nästa helg. Bil utan fyrhjulsdrift och som inte får dra två hästar för övrigt, så det lutar väl åt att jag måste ta dem en och en, vilket ju är fullständigt ÖKEN. Förhoppningsvis hinner det smälta bort och bli vårvindar igen innan dess.

Fatta hur mycket packning som krävs för att vara borta tre veckor med hund, häst och arbete? Typ allt måste ju med. Kläder, pärmar, hästtäcken... är nog rätt bra att dela upp det på två vändor när jag tänker efter. Och om det ändå vore tre MÅNADER vi skulle vara borta...

lördag 3 december 2011

Fortsättning på varför det är hål i huvudet att bo i lägenhet:

Grannen bredvid, som måste ha någon form av störning, höll igång i natt mellan halv fyra och halv fem. Inte genom hög musik och prat och allmänt elände som vanligt, nej den här gången tyckte han det var en bra idé att börja renovera hemma. Jag gissar i alla fall att det var det bankandet och smällandet innebar (sängen skakade och lösa smulor ramlade från väggarna). Antingen det, eller så spelade han innebandy med en kanonkula.

Det regnar på tvären ute och hundarna måste ut. Och det är ju bara jävla dumt att gå ut i det här. När man i hus kunde bara öppnat dörren.

Grannen på andra sidan är just idag ännu mer fast övertygad om att han ska dö innan femtio i lungcancer, och drar oss med i fallet. Hallen och badrummet är inga ställen att vistas på om man inte gillar passiv rökning.

Ljuvligt ljuvligt.

torsdag 1 december 2011

Sånt här får mig att gråta.

tisdag 29 november 2011

Samlar återigen energi för extrajobbet. Väääldigt deppigt i det Trassliga huvudet just nu. MEN! extrajobbet är SLUT på torsdag, halleluja och allt det där. Och nyss vann jag 50 spänn på Triss. Man kan hitta små guldkorn överallt eh?

Å andra sidan, inte jätteglad över att få tre 25:or på Trissen. Känns ovärt. Som att det snor lite tur från när man skulle kunna behöva den. Mest kämpigt att komma ihåg att byta den mot ny faktiskt. Kändes dock lite bättre när jag fick X2 på gångerskrapet.

torsdag 24 november 2011

Sitter och samlar energi för att orka ta mig till mitt extrajobb på revisionsbyrån. Anledningen till saknad ork är inte bara för att det är så oerhört, OERHÖRT, urbota URTRIST att vara där, utan även för att de är så satans otrevliga.

I början var det ju bara assistenten som var otrevlig, men har insett att de andra tre också är rena stolpskott. Assistenten är otrevlig på ett märkbart sätt, dvs hälsar inte (inte ens när hon står på trappan utanför och röker, och jag kommer och hälsar och jag är den enda där), pratar inte med mig osv. De andra visar väl normalt hyfs och vett så tillvida att de svarar på hälsning (men hälsar inte själva), men är i övrigt helt sjukt dryga och överlägsna.

Hade jag varit 20 så hade jag blivit ordentligt ledsen och nertryckt i skorna, nu är det knappt att jag bryr mig mer än att jag tycker att det är trist att gå dit. Grejen är bara att jag FATTAR inte. De behöver mig, jag BEHÖVER dem inte, extrajobb finns det liksom gott om - är reggad hos de flesta byråerna och får flera erbjudanden i veckan. Det är DE som saknar en ekonom nu innan den de anställt börjar. Jag har jobbat med ekonomi i 15 år, har haft egen firma i snart sju år, jobbat som bolagsekonom, haft folk under mig - allt det där VET de ju eftersom de läst mitt CV. Och likt förbannat blir jag behandlad som mindre vetande. Alltså, jag kan inte riktigt beskriva hur nedlåtande de är, men det är faktiskt helt sjukt. Och är de inte nedlåtande så behandlas jag som luft.

Häromdagen ringde jag Nitton medan de var inne i mitt rum och "gjorde en grej", bara så han skulle få höra exakt hur de låter, tyvärr hade de flyttat lite på sig när han svarade så han missade halva grejen. Då hade de alltså kommit in i mitt rum medan jag jobbade, börjat diskutera ett fall, HÖGT, börjat rycka pärmar ur bokhyllorna och ställa dem på mitt skrivbord (fortfarande medan jag jobbade precis där), sen börjat bläddra i pärmar och papper ca tio centimeter ifrån mig, alltså precis som att jag inte satt där. Inser att beskrivningen inte gör det rättvisa, men jag satt bara och gapade efter ett tag.

Hade en ide om att jag skulle säga till om det här, plus att ta upp assistentens oerhörda otrevlighet när det var dags för min sista dag, men jag orkar liksom inte, jag BRYR mig ju inte. Jovisst, jag STÖR mig på det, för det är ju som sagt helt sjukt ovettigt ibland, men kan inte engagera mig nog att göra något åt det. Spelar ju liksom ingen roll nu heller, är bara två veckor kvar, och om de sen vill ha min hjälp för ströjobb efter det så ska jag dubblera mitt arvode och se om det fortfarande är intressant, och om det INTE är det så kommer jag knappast gråta över det.

onsdag 23 november 2011

Såhär ser en klippt pappis ut. Inte vår hund, men den här ser exakt likadan ut, fast vi behöll all päls på öronen. Inte riktigt som en pappis längre mao, men som en liten liten blandning mellan räv och spets.





För övrigt är dagarna en blandning mellan rätt vidriga och knappt uthärdliga, en kombination av mörker mörker mörker, jobb och lägenhet. Bara ett halvår kvar, eh?

tisdag 22 november 2011

Det som slår en främst, när man matar bebis med (vidrig, jag provade) barnmat, och bebis nyshostar över en precis efter en ny skedfull, är inte hur extremt mycket det tydligen fick plats på den där skeden, utan man frågar sig istället VARFÖR innehåller all barnmat tomat?

fredag 18 november 2011

Den här lilla saken bor hos oss sen två veckor tillbaka, först på prov, men sen föll vi totalt för hans charm, så nu ska han få stanna hos oss. Urtrevlig liten kille, som vi bestämde oss för att behålla bara någon timme innan deadline, något vi nu alltså INTE ångrar. Han har genomgått alla tester med bravur: leka med den lilla hunden, leka med oss, gosa i sängen, hälsa på andra hundar, gå fint i koppel, gå lös, åka bil, åka till stallet, OCH det ultimata testet - stå ut med systers sexåriga bonusbarn plus bebis en hel kväll.



Pappisar har ju en hel del päls, och den här har dubbelt så mycket, något han rent ut sagt lider av. Han kan knappt sitta bredvid en i soffan för det blir för varmt för honom, så vi ska faktiskt klippa honom.

fredag 11 november 2011

I ett HYRESHUS!
OCH dom sjunger med!
För det är ju inte friskt, liksom.
Är det så att det ens är TILLÅTET av grannarna att spela Celine Dion när man bor i hyreshus?

torsdag 10 november 2011

Det tog 2 år, 7 månader och 21 dagar, men idag var första gången som Nitton ryckte upp dörren på mig när jag satt på toa. Vi har noggrant undvikit just denna situation tidigare. Jag var naken dessutom - not my proudest moment in life.

Men hur som helst, jag loggade mest in för att kolla om någon av er kan tyska eller finska eller både och, eller känner någon som gör det, och som vill tjäna lite extra dineros på att översätta lite grejer?

söndag 6 november 2011

VD'n som ringer ohemult mycket, och ohemult sällan om något viktigt, håller nu på att slå nya rekord. Två aktuella exempel:

Samtal klockan 02:00 i söndags natt. Meddelande lämnat: "Du, ja, det var inget akut egentligen, men" och där raderade jag DET meddelandet.

Sms (hans nya giv, sms kan man ju skicka precis vilken tid som helst på dygnet, för man har ju inte RINGT. Stört mitt privatliv har han dock oavsett), som kom alldeles nyss: "Bla bla bla, gör ditten och datten, men du behöver inte göra det nu".

Åh. men tack. Snällt av dig. Klockan är ju faktiskt bara två på eftermiddagen. Lite helgjobb har ju ingen dött av eh?
Passade världens vackraste bebis igår. Veckans nya, förutom två par tänder som hon BITS med, är att hon "lärt" sig skratta. Skrattar jag, så skrattar hon. Jag behöver inte ens skratta på riktigt, det räcker att säga Hehehe, så härmar hon samma fejkskratt. Hysteriskt kul. Så igår kväll kollade vi på någon tecknad film som bonussysterdottern valt, jag med nymatad bebis på magen. Filmen var riktigt skojig på sina ställen, så jag skrattade till och från, och som ett eko kom det ett litet fejkskratt någonstans nedanför min haka.

- Hahaha ... hehehe.

- Hahaha ... ... hehehe.

- Hahaha ... hehehe.

- Hahaha ... ... hehehe.

- Hahaha ... ... zzzzzz.

Älsk!

fredag 4 november 2011

Är lite smålullig såhär på fredagskvisten. Ämnar ägna detta välsignade tillstånd the way god intended me to: oliver och Grey's.

Och en smula självömkan emedan jag är på väg att bli hiskeligt förkyld OCH har mens.

Egentligen skulle jag berättat något för er som involverade en rosa mössa och ett par rosa gummistövlar, men jag minns inte riktigt vad det var just nu.

lördag 29 oktober 2011

Syster har hjälpt mig att färga håret. Jag hade nämligen en utväxt motsvarande Nigerias statsskuld (rätt stor). Resultatet blev... well, om ni minns hur det gick förra gången jag hemmafärgade håret så kan vi säga att detta blev bättre. Vilket ju alla inser inte är något mått att förlita sig på.

Vi slingade håret. Fast färgen räckte inte till hela håret, så vi slingade bara halva, typ utväxten. Fast färgen räckte inte till hela utväxten heller, så vi slingade bara halva utväxten. Och sen fick det sitta i i ungefär en kvart för länge. Nu har jag fläckar av råttfärgad utväxt, det gamla blonderade i nyansen "modernt 1992" och fläckar av nyblonderat i nyansen vitt.

Det ser NÄSTAN ut som att jag gjort det med flit. Eller rättare sagt som att en nyskapande, och väldigt hög frisör gjort det med flit. Himla tur att möss-säsongen är här nu.

Vad lär vi oss av detta? Om du svarade "köp mer färg" så är det fel. Det rätta svaret ligger någonstans mellan "gå till frisören", "lev med utväxt" och "titta dig i spegeln någon gång under processen".

Det är för övrigt väldig tur att det var syster som hjälpte mig och inte tvärtom (ingen skugga på syster för övrigt, hon gjorde det hon kunde med de knappa resurser vi hade och medan barnet sov middag), för om syster hade fått hår som sett ut såhär så hade halva Stockholm hört det nu (visst mamma?)

Visar inget bildbevis denna gång. Min hårbotten gör fortfarande ont efter de räddningsförsök jag gjort med platt-tång och blondspray. Men nu ser det helt okej ut. Om jag har på mig mössa och inte går ut i solljus.
GRATTIS alla ni som bor någonstans! Nya rön visar nämligen att:

* Diskning varannan/var tredje dag är ett fullgott alternativ till att städa något annat.

* När man är klar med disken är man helt klar, oavsett hur det ser ut på bänkarna runt omkring.

* Saker som står i hallen och väntar på att slängas kan med fördel stå kvar tills de blivit en permanent del av inredningen.

* Badkar, handfat och toalett rengörs av badrumsfen (och tänk, där har du stått och gnott helt i onödan i alla dessa år?!)

* Ingrodd mat på spishällen och köksluckorna adderar bara en färgklick i inredningen.

* Dammtorkning är för veklingar.

* Att plocka undan efter sig är onödigt om du ändå ska använda sakerna nästa dag (och nästa och nästa och nästa).

* För tvätt som hänger på tork och nu är torr, se punkt om ingrodd mat.

Och om någon annan vågar påstå något annat, protestera då hej vilt. Orättvist! Du har ju faktiskt diskat!

Fattar ni vad mycket mer TID ni kommer få över nu? Vad ska ni GÖRA med all tid?! Själv ska jag lära mig att spela X-box.

måndag 24 oktober 2011

Jag vet inte riktigt om ni kan se vad bilden föreställer, men det är i alla fall min hund framför en av sina bäddar. Hunden har nyss gått från att stå nedanför min skrivbordsstol och låta hela kroppsspråket säga "Upp upp upp upp upp upp upp upp upp UPP UPP UPP FATTAR DU INTE ATT JAG VILL UPP ELLER VA VA VA??!!" till att göra såhär.

Vad han NU säger är ganska exakt "DU! Du vet att jag kan gå och lägga mig här i min bädd precis NÄR SOM HELST va?! DU! Du VET det va?! För jag kan göra det! Jag kan gå och lägga mig i den PRECIS NÄR JAG VILL, okej?! Precis när jag vill! Jag skulle kunna göra det nu.. eller nu.. eller nu! Jag GÖR det inte, men jag KAN! Och när jag gör det, NÄR jag gör det, då finns det liksom ingen chans för dig att ha mig i knät! Jag bara säger!"


lördag 22 oktober 2011

Nitton och jag har umgåtts med världens vackraste bebis hela eftermiddagen.Ren lyx, och hon är så himla stor nu att det faktiskt ÄR en liten person, med åsikter och ett faktiskt språk att uttrycka dem med. Okej, visst, hon säger bara "mamah" och "papah" (och ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!), men man fattar ju ändå precis vad hon vill.



Nu får ni ju inga bilder på mig här i bloggen, men, om jag säger såhär, barnet är likt mig:






lördag 15 oktober 2011

Ni kan få lite bilder till, nu när jag ändå rensade telefonen. Bilder ska man tydligen ha i bloggar. Plus att jag slipper skriva så mycket.





Idag var jag på tömkörningskurs söder om Stockholm. En av världens vackraste platser - där skulle jag gärna bo:





Var uppe på landet förra helgen och hämtade/fixade lite saker, plus plockade svamp. Det finns såna ofantliga mängder trattkantareller att det är löjligt. LÄTT 100 kilo att plocka på en yta av 50 * 50 meter. Tyvärr är jag inte särskilt förtjust i trattisar, tycker att det är lite av en skymf mot vanliga kantareller att de delar namn.





Vårt pris, hahahaha!


För att överhuvudtaget stå ut med nedanstående så tar jag hunden och åker iväg till såna här ställen lite då och då. Då fungerar det. Om jag dessutom har musik i öronen så hör jag inte det allerstädes närvarande motorbruset.





(men det var INTE kul för knät att gå nerför allt det där igen sen kan jag lova)

fredag 14 oktober 2011

Jag hatar att bo i lägenhet. Hatar oljudet, kylan, hissen, grannarna, asfalten och den jobbige fan under oss som YLAR flera gånger om dagen. Hatar att behöva jobba jämt för att ha råd med hyra och stallhyra. Hatar att inte kunna gå ut och gå utan att gå på asfalt och inte kunna ha hunden lös. Hatar att stå i stall där man måste anpassa sig efter 30 andra människor, och där det inte är helt okej bara för det inte finns något annat att tillgå. Hatar stressen, hatar att inte ha tiden, hatar att behöva väga saker mot varandra. Hatar det ständigt dåliga samvetet. HATAR att aldrig få sova ordentligt.

Gillar dock femtio meter till ICA och pizzeria, femton minuter till träning i världsklass, femtio meter till ridhus och att Nitton trivs.
Alltså, det här med att tro att mensen är över för att det inte hänt något på två dagar, och kroppen sen bara "haha, got you! Nytt färskt blod vare här!" VARJE jävla gång när man minst av allt anar det...

Inte särskilt festligt alls. Eller okej. Liite festligt. Det är ju väldigt rött.

torsdag 13 oktober 2011

Det vidrigaste med de här första kalla dagarna är att kroppen ännu inte vant sig. Hade hoppträning idag, och för första gången i år var det så kallt att det inte var kul, för när jag fryser efter trettio sekunders stillastående innebär det ständig rörelse för att inte hästen ska stelna till, men JAG blir inte varmare av att skritta runt i ett fryskallt ridhus. Och sen kollar man på termometerna och så är det knappt minusgrader.

Jag minns den första dagen FÖRRA vintern - jag hade varit på dressyrträning och stod efteråt vid transporten och gjorde i ordning hästen så vi kunde åka hem, och jag frös så det gjorde ONT i kroppen. Händerna var så stelfrusna att jag inte fick loss sadelgjorden, men när jag äntligen kom in i bilen så var det två PLUSgrader ute. Nu är förvisso två plusgrader inte något att hänga i julgranen, men det är inga trettiotvå minus direkt.

Sen, när man vant sig, så blir ju temperaturuppfattningen något skev, i alla fall förra vintern.

För att inte tala om den här gången.

fredag 30 september 2011

Ääääntligen ligger jag överst på listan för sökningen på nakna medelålders kvinnor. Ett delmål i mitt liv är uppnått!
Låt oss för all del (om än mer än fyra år försent) starta en liten följetong här i bloggen (hemska ord), Saker Jag Avskyr I Trafiken.

1. Folk som i princip måste stå still när de svänger. Jag lovar, om du inte kör en A-klasse är det noll och ingen procents chans att du råkar välta när du svänger av. Jag är hyfsat övertygad om att de flesta moderna bilar klarar av en skarp kurva i minst 70 utan att ens glida lite, och eftersom de som svänger stillastående sällan kör över 63 ens på motorväg så ligger de definitivt inte i riskzonen.

Prova att gasa lite i utgången av kurvan nästa gång du svänger. Prova bara för i helvete! Jag GARANTERAR att det blir LÄTTARE att svänga.
Som ett förtydligande: revisorerna är trevliga (INTE assistenten), det är inte det. Det är bara så vansinnigt tråkigt. JAG är vansinnigt tråkig just nu, inget är kul, inte ens att tävla är kul. Har liksom ingen energi kvar till något, är bara trött och dimmig hela tiden. Så på sätt och vis är det bra att det är så enkla arbetsuppgifter, för jag kan koppla bort hjärnan och gå på autopilot, ingen större ansträngning krävs.

torsdag 29 september 2011

Jag har waaaaay för mycket att göra för att orka håll igång bloggen. I kombination med höstdepp och att det där som är för mycket att göra är extremt tråkigt... ja.

Mamma blir dock sur om jag inte uppdaterar. Så jag kan ju passa på att berätta om mitt nuvarande extrajobb. Det är på en revisionsbyrå. Ni vet väl alla vad jag tycker om revisorer? Låt mig då bara säga att sällan har mina åsikter fått så välgrundat underlag som här.

Tre revisorer, mellan 45-75 år. Torra så de dammar om dem. En revisorsassistent omkring 40, förmodligen den bittraste människa jag träffat på (och då umgås jag ändå med mig själv dagligen). Och så jag då. Inhyrd temporärt för att fylla glappet mellan föregående (numera sparkade) imbecilla andra-assistent, och tillträdet av den nya i december.

Jag är här mellan 12-20 timmar i veckan, skulle kunna få heltid här just nu om jag vill, men 12 timmar är i runda tal 11 timmar mer än jag står ut med, eftersom DET ÄR SÅ JÄVLA TRIST.

Eftersom deras förra assistent var en idiot (inte deras ord, men min välgrundade mening eftersom jag stämmer av det hon bokfört), så förefaller samtliga tro att även jag är dum i huvudet. Jag får göra saker så lätta att jag skulle kunna göra dem kraftigt alkoholpåverkad och ändå anse att det är lätt. Jag får dessa saker grundligt förklarade för mig, både en och tre gånger, på dagisnivå.

Exempel: Nytt uppdrag, guldsmed. "Prata med mig innan du bokför inköp av guld, för det är sååå knepigt med momsen, väldigt speciellt och noga med att du gör rätt". Okej. Bokför, kommer till guld, frågar. Vad som var svårt? Det står inte med moms. Om det inte står med moms ska jag räkna ut den själv. 25 % på beloppet. Fecking rocket science.

Idag fick jag uppdrag modell större, bokför detta avseende juli, när jag är klar tittar jag på skrivbordet och ser att augusti står där också. Bokför detta med. Detta tar sex timmar totalt. När jag är klar går jag in till chefen och säger att jag är klar, och har han något mer jag kan göra denna sista timme innan jag tänker gå hem?

Klar? säger han, jaha, oj då, jag hade tänkt att det där skulle räcka för dig dagen ut. Ja, du kan göra augusti också.

Två dagars jobb på sex timmar. Jag hoppas på lite mer respekt nästa vecka. Och om bitterfittan inte blir trevligare är det lägre straff för mord om det utförs på arbetskamrat medelst bic-penna va?

måndag 26 september 2011

Dealen här hemma är att Nitton har hand om disken. Just nu ser det för jävligt ut här hemma, och Nitton hade skola nu på förmiddagen.

Hans sista ord innan han gick hemifrån (först något dravel om dåligt samvete, lämna mig i den här röran, ser skräpigt ut osv): "Lovar du att du inte gör något åt disken, jag tar den när jag kommer hem?"

Eh. Ja. Jag tror jag kan lova att hålla mig från den.

lördag 24 september 2011

Och VEM måste man suga av för att få några presenter här omkring?! Jag har tjatat och tjatat, men inga dyker upp. Man kan hävda att det är troligare att överraskningspresenter dyker upp om man INTE tjatar om dem, men jag jobbar inte så.
Jag HATAR att vara fuktig. Haaaatar. Ungdomens jobb utomhus på Irland var således grogrund för episk obekvämlighet.

Igår satt jag med Nitton i soffan och kollade på tv, och jag åt choklad och insåg att jag hatar att bli fuktig så till den milda grad att det tar emot att slicka av fingrarna, för att jag vet att jag pga enkla principen om salivs vatteninnehåll kommer bli just det.

Det bara måste ju vara någon form av störning?

måndag 19 september 2011

För övrigt är det rent anmärkningsvärt hur många böcker man hinner med när vi inte har någon TV och serierna inte startat gå än (WHY dock?!)
Om vi någonsin kommer oss för med att faktiskt sätta blommor i balkonglådorna så känner jag att vattningen kommer vara vårt minsta problem.



måndag 12 september 2011

Min pojkvän sa just "men nej nej, jag tycker faktiskt OM att diska". Hahaha! OM jag kommer komma ihåg det!

fredag 9 september 2011

Jag förstår vad Ketchupmamman menar, när hon skriver om anonyma kommentarer. Men.

Ett: Alla har inte Facebook. Alla vill inte HA Facebook.

Två: Att kunna skriva anonymt är inte konstant synonymt med näthat och trolliga kommentarer, utan ofta en förutsättning för att man ska kunna/våga skriva mer personligt och utlämnande.

Tre: Om man tvingas identifiera sig för att uttrycka sin åsikt, så är åsiktsregistering inte ett så stort kliv att ta.

Att önska ett fritt internet är inte att önska fram troll och rättshaverister. Vettiga människor håller inte på så. Vettiga människor vill inte heller läsa idiot-kommentarer. Men, vad var det nu Evelyn Beatrice Hall sa om yttrandefriheten?

torsdag 8 september 2011

Så det visar sig att mitt löfte till mig själv att inte döma människor så snabbt är ganska svårt att uppfylla när jag tvingas åka kommunalt om dagarna.
Gick just förbi en loppis som hette... wait for it... Olika Bra Saker.

Det du, DET namnet har de funderat länge på!
Dagens "skratta inte högt!": Den prydlige, kostymklädde man som satt bredvid mig på pendeln, försjunken i sin Iphone, och som när dörrarna-stängs-signalen på Sthlm Södra ljöd, hastigt tittade upp, fullkomligt vräkte sig ur sätet och fram och ut genom dörrarna, som vänligt och smeksamt tjongade ihop precis när han var mellan dem.

För att sen, när han ryckt sig lös och hamnat på perrongen, förvirrat se sig om, stanna upp och smidigt som ett kassaskåp tränga sig tillbaka genom dörrarna, med sänkt huvud gå tillbaka till sin plats, och inte titta upp igen förrän vi var framme vid centralen. Där han egentligen skulle av.

Dagens lunch var för övrigt död ko, sallad och bea (mmm, bästa sortens ko det), med hunden liggandes i sängen bredvid och indikerande hungersnöd. När jag ätit klart ställde jag ner tallriken på golvet för att han skulle få rensa den, varpå han tittar på tallriken, tittar på mig, och gäspar demonstrativt, för ställer jag inte tallriken i sängen är det inte värt det. Sängen som han för övrigt inte får ligga i.

onsdag 7 september 2011

Alltså, lägenheten är nyrenoverad, omgjord, vitmålad och allmänt fräsch och fin. Utom dörrhandtagen. De är såna där vanliga i plast, som möjligen var eller inte var vit någon gång på 60-talet, men som numer går i en svag nyans av nikotin.

Varje gång jag ser dem stör jag ihjäl mig.

Jag VET att det går att köpa till enbart plastdelen och byta ut, även att det FINNS färdiga handtag i.. ja.. säg.. exempelvis då, rosa. Har googlat. Kollat Blocket. Kollat Tradera. Kollat Etsy (trots att jag lovat mig själv att inte gå in där mer innan jag bygger hus någon gång i framtiden, ha-begäret blir för stort).

To no avail. Vet ni?

måndag 5 september 2011

Så min tro om att "visst är jag... 27, men jag har ju då i alla fall inga rynkor än" sprack ju med ett episkt bang när jag flyttade från torpstuga i skogen med därtill hörande el och belysning från trettiotalet, till lägenhet med lysrör över badrumsspegeln.

fredag 2 september 2011

Skills är när man grabbar tag i x antal kuvert som ser lagom ut och de är exakt rätt antal (88 stycken).

Ja, mina nöjen är enkla, so?

torsdag 1 september 2011


Vill ha!








onsdag 31 augusti 2011

Dagens två roliga citat:

Nitton och jag är ute på hundpromenad, och går förbi ett behandlingshem. På en skylt står det Missbrukarvård på kristen grund.

Nitton: "Brinn i helvetet. Klart!"

Sen fick jag ett sms från syster: "Sovande barn på mig, sovande man bredvid mig. Tittandes på en film som jag inte valt ut och når inte fjärrkontrollen".

onsdag 24 augusti 2011

Lycka är att ställa in autoreply på "Semester". Ända till nästa onsdag har jag semester, tjoho!

tisdag 23 augusti 2011

Och så har hunden skabb. Igen. Och när jag ringer till vet om en halvtimme så kommer hon envisas med att jag ska komma in så hon också kan konstatera på tio sekunder det jag redan vet (eftersom det är femte gången eller vad det nu är så är jag himla säker vid det här laget - är som urinvägsinfektion; är man drabbad VET man), men vilket kommer kosta 800 kronor mer än om hon bara skriver ut medicinen direkt.

Stan versus landet 1-0

PS. Och yes, den här gången har de bitit på mig också. Förstår vad min stackars hund går igenom.

fredag 19 augusti 2011

Vilken bild ska jag förstora upp på hund respektive häst?









Hund:





Eller kanske denna?

Häst:





Eller kanske denna...?

PS: Same old same old med jävla sär och radbrytningar...
Har (under inre protest) lagt ut annons på huset igen. Har skrivit en rakt igenom skrämmande annons, tänk gammal guvernant med knut i nacken och elak stållinjal. Trehundra krav och måsten, bara för att verkligen få svar enbart från såna som passar in i mallen. Även angett tydliga krav på HUR folk ska svara för att vara intressanta. Lades ut för en kvart sen. Antal svar hittills: 15. Antal användbara svar hittills: ett.

Opepp.

torsdag 18 augusti 2011

Om man möjligtvis skulle önska att mensen kom lite TIDIGARE än normalt, finns det några tricks då? Hoppa upp och ner jävligt mycket har jag redan provat (hjälpte inte, och jag blev trött).

onsdag 17 augusti 2011

Alltså, har ätit pappas (fantastiska) ärtsoppa till middag ikväll. Sen ville Nitton sova hemma. Kopplade inte varför förrän nyss.

måndag 15 augusti 2011

Nu har vi flyttat klart alla saker. Nästan. Så nu är det typ slut mellan oss.

Hörni, jag sitter och tittar i arkivet över SR Sommar, och jag känner inte igen ett enda namn (nästan). Om man bara ska lyssna på ett enda sommarprat, vilket ska man ta då?

onsdag 10 augusti 2011

Och nu till dagens filmtips:

(eftersom vi ser såna mängder film så är det oundvikligt att det dyker upp något som faktiskt GÅR att titta på ibland. I helgen hade vi tur och hittade tre. och en halv)

Hot Fuzz. Handlar om en brittisk superpolis som blir förflyttad för att inte sabba statistiken för de andra. Hamnar i... intressant småstad. Hade varit värdelös om den varit gjord i Hollywood, nu är den brittisk och riktigt underhållande.

Wrecked. Adrien Brody har ångest i kraschad bil. Kommer ur bilen och släpar sig runt i skogen med brutet ben (han ställer sig inte upp en enda jävla gång vilket jag störde mig oerhört på). Bättre än den låter.

Och sen Sucker Punch. En liten pärla. Bortse från det kassa omslaget som inte säger ett dyft om filmen (förrän efter man sett den då det är väldigt passande). Ung flicka på sk. mentalsjukhus ska ta sig ut med hjälp av fellow "intagna". Eoner bättre än vad det låter som. Vinner möjligtvis väldigt många extrapoäng på att ses vid ägglossning (om någon annan ser den då, let me know).

Och en halv i form av Arthur. Handlar om precis vad som står, vilket är redigt uttjatat förvisso, men filmens behållning är givetvis Russell Brand.
Det här med mitt hetsande mot rådjuren, det har gått helt tvärtemot vad som var meningen.

Meningen var ALLTSÅ, att hunden skulle bli rabiat vid åsynen av ett av de loppiga asen och jaga dem från tomten per omgående. INTE att han skulle bli ÖVERHOPPAD av ett rådjur på väg hemåt, och bara skälla till och sen stå still och titta efter det. Vad gjorde jag för feeeel?!

tisdag 9 augusti 2011

Nitton och jag har haft en väldigt produktiv helg (och måndag). Vi har testat om "allt som är gott" blir "allt som är supergott när det är friterat". Kort sagt har fritösen gått på högvarv.

Sen läser jag det här inlägget som sen leder mig vidare hit, och får mig att inse att man kan fritera saker i pannkakssmet.

En helt ny värld öppnade sig precis.

fredag 5 augusti 2011

Fick ju nya koder till korten igen, som jag noggrant tittade på och skrev upp. Försökte betala med ett av korten idag. Tror ni koden funkade..?
Den här flickan som blev avslängd från tåget. Alltså, utan att kommentera händelsen i sig så ställer jag mig extremt frågande till två andra saker.

Ett: Kvinnan som hittade ungen och tog hem henne. Jättefint gjort av henne och allt det där, men inte direkt unikt i dagens samhälle (jag hade gjort samma sak, och det hade väl för övrigt 90% av alla andra människor gjort också). Unikt däremot att inte ringa polisen omedelbart. Liksom vad är det för FEL på henne? Fattar hon inte att om en 11-åring är försvunnen så är det polispådrag, oroliga föräldrar och fan och hans moster?

Två: Flickans storasyster som var med på tåget och inte insåg att systern saknades förrän i Göteborg, vilket gissningsvis ligger tre timmar från Kumla. Say what?!

torsdag 4 augusti 2011

Jag kör hästtransport väldigt mycket. Väääldigt mycket. Jag hoppas slippa köra så mycket nu när vi flyttar och hästen kommer stå på gård med ridhus och egna tränare, men lite lär det ju ändå bli.

Om jag tycker att folk kör som idioter när jag sitter i bara bilen, så är det INGET emot vad jag anser om dem när jag kör transport. Jag kör transport extremt bra om jag får säga det själv, lugnt och planerat utan ryck eller inbromsningar. Jag kör heller för sakta än för fort, och ligger oftast tio kilometer under begränsningen, undantaget motorväg då där jag bara inte pallar ligga i 80 utan hellre kör tio över. Jag planerar min väg, och är alltid fullt medveten om att jag kör tungt, och framförallt långt ekipage, och kastar mig aldrig ut framför någon annan, väntar hellre lite längre. Men oavsett det faktum att det går långsamt så lämnar jag alltid plats åt andra bilister, kör ALLTID åt sidan så snart det går och försöker på mesta möjliga sätt att låta bli att vara i vägen.

Men av någon anledning så är det som att folk (läs män) ser rött när det kommer en hästtransport framför. Oavsett om jag håller hastigheten eller ligger tio under så SKA DE OM TILL VARJE PRIS HELST JUST NU ANNARS DÖÖÖÖÖR DE! Folk slänger sig ut i vägen framför mig bara för att hinna ut innan jag kommer, och tänker inte på att där kommer jag i 80 med ett tungt ekipage som har rätt jävla lång bromssträcka. De lägger sig så nära bakom att jag inte ens längre kan se dem, utan att för en sekund tänka att det faktiskt står ett levande djur två meter från deras framlyktor, och vad tycker djuret om det? Det är liksom inte med nöje jag kör så jävla sakta i rondeller, det är för att jag MÅSTE. Ändå tutar folk och trängs och gör helt galna omkörningar. För att inte tala om när det är halt ute och jag MÅSTE köra extra långsamt, just för att jag kör TUNGT, folk fattar bara inte, de tror att man jävlas verkar det som.

Igår var jag nära att hamna i en krock två gånger på cirka trettio sekunder. Första gången (70-väg, jag ligger i 70), ligger en suv bakom mig så nära genom en kurva att jag kan räkna hårstråna i han mustasch, och självklart så drar han om så fort vi kommit ut genom kurvan, bara den lilla detaljen att efter kurvan är det kanske 200 meter, sen är det en backe, och han ser alltså inte ett dyft framåt. Hade han gasat på ordentligt hade det kanske gått utan problem, men nu segar han sig om och jag får hjärtslag när en långtradare dyker upp på krönet och han inte ens är jämte mig.

Man ska inte vare sig bromsa eller öka i de lägena, för du vet inte hur den andre föraren kommer reagera. Bromsar du och han bromsar så ligger ni illa till, lika så om du gasar och han gör samma sak. Men instinktivt bromsar man ju, och så även jag, och det var tur, för det gjorde inte han, och han hann om mig med MAX fem meter till godo. Långtradaren tutade så in i helvete, och Tilly fick spunk där bak.

Med adrenalinet rusande och hjärtat pumpande kör jag vidare, över kullen och ut på en lång raksträcka, och ser att det ligger ännu en bil bakom mig, lika nära. Jag släpper lite till på gasen för att han ska få mer tid på sig att komma om, men han kör inte om, fast han ligger halvvägs ute i det andra körfältet. Jag flyttar mig så långt utåt vägrenen jag vågar, men han kör inte om, och jag ser att vi snart kommer möta bilar, så jag flyttar tillbaka och kör upp i sjuttio igen. DÅ kör han om! Precis när det kommer en bil från andra hållet! Jag tutar frenetiskt, och hästen får hjärtslag där bak igen, den mötande bilen ser vad som händer och flashar med ljusen, men han slutar inte att köra om. Än en gång får jag stå på bromsen, och än en gång klarar vi oss med en hårsmån.

Efter det där var jag färdig att vända och åka hem igen, mina händer skakade så jag knappt kunde hålla i ratten. Jag körde precis som man skulle. Inget jag gjorde hade jag kunnat göra annorlunda, och inget jag gjorde hade kunnat ändra situationen. Nu var väl i och för sig de där två incidenterna sammantaget det värsta jag varit med om, men jag hyser inga vidare förhoppningar om att slippa liknande saker framöver. Så snälla. Fatta att kör man hästtransport kör man långsamt av nödvändighet, inte för att jävlas. Fatta att ekipaget är tungt och inte kan stanna eller gasa på som normalt. Fatta att det faktiskt finns ett levande, oberäkneligt djur i transporten du ligger nära, och gör du fel så kan hästen faktiskt försätta dig och den andre föraren i livsfara. Håll avståndet för helvete!

onsdag 3 augusti 2011

Den fantastiska kvalitetstidningen NA har, liksom de flesta andra tidningar runt om i landet antar jag, skrivit om att "allt färre får a-kassa". För att illustrera detta har de begett sig till arbetsförmedlingen i Örebro och intervjuat folk som väntar på sin tur, och som det naturligtvis är såå synd om.

Bland annat en mamma till två barn, som (självmant) sagt upp sig för att hon vantrivdes på sitt jobb och som nu upptäckt att hon inte kommer få a-kassa på två månader (!). Det får mig veterligen ingen utan särskilda skäl, eftersom det ju är karens på a-kassa. Det kanske är något man ska ta och kolla upp INNAN man säger upp sig, hur dåligt man än mår om man har barn att försörja?

Missförstå mig inte, jag vet PRECIS hur jävla dåligt man kan må av att gå till ett jobb där man vantrivs och hur eländigt det kan vara, men har man barn, och dessutom är ensamstående, så har man ett ansvar som går utanför det egna jaget. Varför har folk så svårt att fatta det i dag? Varför är det i stort sett alltid lågutbildade, låginkomsttagare som skaffar barn - för många barn - för tidigt? Är det inte rätt jävla själviskt att skaffa ungar om man knappt har pengar så det räcker till hyran? Ska barnalstrande vara en rättighet helt utan skyldigheter?

Mamman säger att "Det är väldigt svårt men jag får hjälp av mina föräldrar att klara det ekonomiskt. det hade nog inte gått om jag inte hade dem". Jaha? Ska man tycka synd om henne då? Det kanske hon kunde ha tänkt på INNAN hon sa upp sig?

måndag 1 augusti 2011

Blev ju av med mina kort i Rom och har fått nya och därmed nya koder. Ingen kod fungerade.

Detta har jag svurit rätt mycket över och bestämt hävdat att "jag kan väl för fan inte skriva ner TVÅ koder helt fel eller!"

Idag fick jag koderna omskickade och turns out att det kan jag visst det. Till och med när jag bevisligen stod och tittade på koden och samtidigt skrev ner den (ja så jag sparar mina koder i mobilen, sue me) så kunde jag skriva av den fel.

Jag kan tydligen också lägga telefonen i skafferiet och sen gå omkring och leta hysteriskt efter den ända tills jag tröttnar och ska äta frukost istället. Och jag har inte ens haft semester än.

torsdag 28 juli 2011

r3OA2l on Make A Gif, Animated Gifs
make animated gifs like this at MakeAGif


Tänkt lägga upp det här hur länge som helst, men inte kommit mig för att göra det animerat än. Älskar sekvensen, hur han kommer i full fart, bara för att tvärvända när han inser att det inte blev något godis eller var något intressant. Särskilt fjärde bilden är underbar, han ser ut som en tecknad figur.
Så om Nitton, som ska servera och vara allmän passopp på invigning idag (se för fan till att du lär dig något nu!), säger att det nog inte blir några rester eftersom det är "korvfest", är det så himla långsökt av mig att tro att det är bara män då eller vad???
Jag känner för att baka. Det händer ungefär en gång vart tusende år. Vet dock inte vad. Inget med jäst, inte som tar tid, inga småkakor, inget tråkigt, ingen sockerkaka eller liknande, ingen paj, och gärna med hallon.
Om man packar ihop alla sina saker inför flytt i hästtransporten, inklusive alla femhundra miljarder lådor med böcker, och upptäcker att det ligger massa larver i och på en av lådorna och därmed flyttar böckerna till annan förvaring och står där med tom och äcklig låda - så känns det som att man helt plötsligt hittat HELT RÄTT förvaring att transportera alla de där pärmarna som ska till revisorn.

onsdag 27 juli 2011

Syster säger att två tänder har börjat sticka fram, men att hon ändå är sitt vanliga soliga jag. Hon brås uppenbarligen INTE på moster.




Sätter ner en åldrad matlåda innehållandes hemgjord potatissallad framför hunden. Han blänger på mig och går. De två andra dissekerar därefter glatt salladen, vilket medför att allt de inte ville äta sen (dvs allt utom själva potatisen) ligger spritt på mattan. Hunden kommer in igen, ser ut över eländet, går fram och börjar med synbar njutning pilla i sig allt de andra två slickat rent från vitlökssås och sen ratat.

Vad det var? Äpplen och ruccola såklart. Man har väl uppfostrat en gourmand. Att parmesanen försvann ner i de två andra får räknas som olycksfall i arbetet.

För övrigt har jag inom loppet av tio minuter blivit stucken av en mygga på båda pekfingrarna. Hur DET har gått till när jag nu har ett jobb som innebär skrivandes på tangentbord i stort sett oavbrutet vet jag icke.
Njuter så mycket jag kan av det här livet de här sista dagarna som det är möjligt, men det är svårt, för dagarna bara rusar förbi och jag tycker att jag inte gör annat än går och lägger mig. Det är sorgligt på ett sätt. Jag vet att jag kommer titta tillbaka på de här åren och tycka att de var bland de bästa i mitt liv, och ändå ger jag upp det, frivilligt.

Nu hade just DETTA ändå gått mot sitt slut ungefär här, men aldrig trodde jag att jag skulle bosätta mig i en lägenhet i Stockholm igen. Men man flyttar ju alltid TILL något, även när man flyttar från något bra. I mitt fall flyttar jag ihop med Nitton i något eget, och låter honom leva det liv han önskar. Det är inte det liv jag hade valt om jag fått välja fritt, men därmed inte sagt att jag inte tror att det kommer bli bra. Närheten till världens vackraste systerdotter är ju ännu ett plus på listan, samt alla fördelar med ridningen, även om pengafrågan för allt det här är något jag har smått panik för.

Jag försöker alltså ta vara på de dagarna jag har kvar, och hoppas jag kan samla på mig så mycket utomhustid och naturtid att det ska räcka mig ett bra tag i en lägenhet. Pysslar med allt möjligt nere i stallet och låter morgonskötseln av två hästar med tillhörande boxar ta över en och en halv timme, bara för att det är så mysigt med eget stall och egna rutiner. Packar lite halvhjärtat mellan varven. Går ut och letar svamp (jävligt trevligt att det tydligen finns kantareller precis överallt i landet utom här hörni), plockar hallon och lingon iförd gummistövlar som någon annan jädra miljömupp. Gummistövlarna är åtminstone rosa.

Och HUR jag ska lyckas packa ihop fem sadlar, minst sju träns, en hel sadelkammare, och två hängare fulla med täcken och schabrak till något som ska passa på två sadelhängare och i två smala skåp, det begriper jag inte. Om Nitton tror att vårt källarförråd kommer användas till något annat än förvaring av böcker och vintertäcken så tror han fel. Och jag tvivlar skarpt på att det får plats där ens. Jag hyr ju ut villan omöblerad, och alltså måste allt jag äger och har få plats i lägenheten och förrådet, och jag ser det liksom inte hända...

tisdag 26 juli 2011

De eventuella killar som läser bloggen kanske vill hoppa över detta inlägg då det handlar om ett kvinnligt intim-tips.

Jo, så du har mensvärk, och du kan/vill inte ta värktabletter, alternativt så har du precis tagit men de har inte börjat verka än. Jag har en grej som garanterat funkar, om du gör den rätt, som inte innehåller vare sig massage eller snuskiga katter på magen:

Ligg ner, och spänn musklerna inuti dig. Alltså inte någon knipövning, utan tvärtom, ifall du av någon anledning behöver kissa fort fort och pressar på, så är det exakt den muskeln du använder. Du ska alltså pressa utåt med musklerna och inte inåt. Det krävs mycket lite spänning, det ska inte vara ansträngande alls. Om de "bakre" musklerna aktiveras så gör du fel.


TRO mig, det hjälper, omedelbart.

måndag 25 juli 2011

Jag läser SvD på morgonen, för mig finns ingen annan tidning. Inte DN och DEFINITIVT inga snuskiga kvällstidningar. Har alltid upplevt Svenskan som en kvalitetstidning, och (förutom ledarsidorna) relativt neutral. Det relativa stör mig inte eftersom jag är tillräckligt intelligent för att bilda mina egna uppfattningar och analysera artiklar själv.

Tyvärr sänks kvaliteten mer och mer med åren, främst genom att ha reportrar som inte kan skriva. Eller, skriva kan de, men inte korrekt, stavfel och syftningsfel är vardagsmat så till den milda grad att Svenskan infört en sk. kvalitetsredaktör, vars enda uppgift är att bemöta och korrigera fel som funnit i tidigare upplagor av tidningen. Något jag exempelvis stör mig på är att alla småord till varje pris ska bort, oavsett om de får plats eller inte. I rubriksättning, fine, men vad är poängen med att till exempel plocka bort "som är" i meningen "Antalet fritidshus ute till försäljning"?

Men. Pappa prenumererar på Nerikes Allehanda under sommaren (varför vet jag inte, han är ju inte ens här). När jag är färdig med SvD så åtar jag mig (motvilligt, men man kan inte slänga olästa tidningar) NA.

NA är en riktig skittidning rent ut sagt. Fy fan vad dålig den är. En sida Sverige. En sida Omvärlden. Elva-tolv sidor sport. Glasstester, auktioner, rapporter från Collie-SM och traktorpulling, alltså det är ingen hejd på eländet! Bara för att det är en landsortstidning kan väl ambitionsnivån på själva nyheterna vara en aning högre? Kanske satsa några fler sidor på omvärldsbevakning istället för att varje dag rapportera om nya inbrott och bensinslangning i Lindesberg? För det här är det enda tidning folk här i trakterna läser. Förutom slasktidningarna förstås. Detta är alltså deras enda källa till omvärldsbevakning, till och med till Sverigenyheter, om man inte räknar med Aftonbladets "Detta åt mördaren till frukost" och "Så kan även du förlora på ränteuppgången".

Inte undra på att folk häromkring mestadels är idioter. Rent objektivt sett menar jag.

I NA står således oftast det jag redan fördjupat mig i i SvD, dock oerhört förkortat och helt utan analyser eller dragna slutsatser. Idag stod det bland annat ytterligare tjat om den här eviga bostadsbubblan som vi tydligen ska befinna oss i.

De närmaste 19 åren, till och med år 2030, beräknas inflyttningen till Stockholm öka med 20 procent. 80 000 nya människor ska flytta in. Jag gissar att samtliga av dessa vill ha någonstans att bo, alltså finns en efterfrågan på bostäder. Så länge det finns en efterfrågan så finns det en ökande prissättning, mycket elementär nationalekonomi. HUR kan det då konstant pratas om en bubbla? Är bostäderna övervärderade, är marknaden för het, säljs husen för dyrt? Nej, för folk KÖPER dem. Och sen hade jag mer att skriva, men jag orkar inte, för ibland slår det mig så hårt att folk i allmänhet är såna jävla spån att jag blir alldeles matt.

EDIT: JA givetvis tycker jag att bostadspriserna är på tok för höga. Men så länge det finns en efterfrågan kan man inte tala om någon bubbla. Titta bara på NY, eller varför inte Oslo, med sina priser och hyror, som är fullt möjliga att ta ut eftersom folk vill bo där. Sen får man ju som enskild person faktiskt sköta om sitt eget och se till att man inte lånar för mycket. Jag har tex endast lån på 55% av mitt taxeringsvärde, så jag anser mig sitta rätt säkert även om priserna mot förmodan skulle rasa.

lördag 23 juli 2011

Fy fan fy fan fy FAAAN. Jag packar hellre dygnet runt i flera veckor än läser om mer sånt här elände.
Är det normalt att hata att packa så mycket att man känner att man hellre slänger alla resterande kläder än packar en pryl till?

fredag 22 juli 2011

Mens i snart antågande. Välkommen abrupta raseriutbrott och oförklarliga gråtattacker.

Okej, att internet låg nere och vägrade felsökas i flera timmar var värt alla tårar.

torsdag 21 juli 2011

Jag tror min dator vill ha sig en sovmorgon...






Som rolig aktivitet idag har mamma och jag roat oss med att åka till Linde, räddat random fågel från att bli påkörd, ägnat ohemula mängder tid åt att se till att den överlever, för att i slutändan ändå tvingas låta den få se den otrevliga sidan av en tegelsten. Så kan det gå.
Det sämsta sämsta sämsta med sommaren: alla serier har uppehåll. Ni vet vad det innebär? Jag måste la.. köpa massa filmer helt lagligt. Massor av filmer. Samtliga är urusla. Samtliga ser vi max en halvtimme på innan jag 1. kräver att få stänga av eller 2. somnar.

onsdag 20 juli 2011

En av fördelarna med att jobba hemifrån är att när det är såhär varmt kan jag jobba naken.

måndag 18 juli 2011

Vill bara påpeka att orden jag yttrade igår var "det vore ju bra med en rotblöta" (för ridningen skull såklart).

INTE "nästa syndaflod tack!"

Nu ska jag åka med mamma till Ikea. Det kan gå hur som helst.
Sitter och gör budget inför hopflytt med Nitton (oerhört deprimerande - verkar som att extrajobb blir en nödvändighet, är fan inte lätt att hålla sig flytande på studiemedel) och gick därmed in på min bank för att se efter vad jag EGENTLIGEN har för utgifter på huset. Jag är ekonom; ergo har jag noll koll på min egen ekonomi, det kommer med territoriet. Upptäcker att jag fått in 600 kronor på kontot för några veckor sen med märkningen "KÖP EN GRAN".

Intressant. Dyr gran för övrigt. Granar är väl gratis?
Var för övrigt och tittade på nya lägenheten i fredags, de håller på med renoveringen för fullt, men målaren hade redan varit där och målat och tapetserat (jag åååångrar att jag lät Nitton vinna vems tapet som skulle vara var, för min är SÅ mycket finare uppsatt!)

Ja, det är ju i Huddinge då, redan där fallerar ju större delen av eventuella stilpoäng, och sen är huset sånt där redigt trött tegelhus i åtta våningar. Porten är stor, skavd och grönmålad metall, hissen är lagom för en person och det fullständigt stinker cigarettrök överallt. Mörkt som fan är det också, riktigt riktigt trist om jag ska vara ärlig. Första gången jag åkte dit så sjönk hjärtat som en sten vid tanken på att här skulle jag eventuellt tillbringa x antal år.

Och sen öppnar man dörren och kommer in i lägenheten, och den är vit, ljus och superfin med parkett och allt är nytt och fräscht (hör du det hundjävel?) och rätt jävla fint faktiskt. Stor balkong och massa fönster, lite som att kliva in i en annan värld.

Så, nu är bara frågan: HUR ska jag klara av att gå med stängda ögon till och från porten varje dag?
Tog just det mindre genomtänkta beslutet att rengöra mitt (aldrig tidigare rengjorda) tangentbord genom att vända det upp och ner och blåsa hårt.

torsdag 14 juli 2011

Var ute och red imorse och hade hunden på släp som vanligt. Trettio meter från stallet ligger jordens största råtta (modell mindre bäver) stendöd och hunden blir lyrisk, men släpper och följer med när jag säger till. Fortsätter varvet runt, kommer tillbaka och börjar jobba hästen på en liten grusväg. Hund följer snällt med ett tag, men när han inser att det bara är en massa kutande fram och tillbaka (den här gången också?!), så försvinner han för att först skälla på korna 300 meter bort, och sen ner i ett dike. Plötsligt är han helt försvunnen, men jag tänker nte så mycket mer på det, han går ju lite som han vill här omkring. Ställer ut häst i hage, fixar stall, ropar på hunden som inte dyker upp, cyklar hemåt och möts av glad hund på trappan.

Inte förrän NU minns jag morgonens incident, och inser vad han faktiskt haft för sig under frånvaron.

BLÄÄÄÄ!
Om man - fast man fortfarande tycker att det är en aaanings wt - känner att en tatuering någonstans, lite diskret, MYCKET diskret förresten, tänk endast synlig vid utövande av Kama Sutra-positioner eller något, skulle vara en god idé, hur ska man göra då?
Det är FEM grader ute! I juli! NÄR blev sånt okej?! Jag vill prata med din chef!

fredag 8 juli 2011


Vad ni INTE ser på bilden: Gubbjäveln i basker som tyckte att han prompt var tvungen att trycka på knappen en fucking söndag i Lindesberg. När inga bilar kom. Givetvis hade han hunnit över och förbi innan jag stannade. Annars hade han fått höra.... ord.




Vad ni INTE ser på bilden: Hundjäveln som - förmodligen - glatt och överförtjust ägnat en god del av kvällen åt att massakrera den (glasfiber-) isolering vi skulle använda dagen därpå. Han hade inte ens den goda smaken att få glasfiber i tassarna för besväret.

onsdag 6 juli 2011

I avdelningen Jaha, och nu då? hittar vi:

Tar fram paket med bindor, ställder sagda paket i fönstret för att... ja.. dra ner trosorna. Fönstret är öppet. Bindpaketet ramlar ut. Ner i en hink. Full med vatten.

Testa uppsugningsförmågan - check!

De av mina läsare som gillar hästar och som ÄNNU inte läser Mullebloggen, bör minsann pallra sig dit omedelbart och inse varför ni borde hänga där varje dag.
Standardmeddelanden vid växelkö:

1: "Det är samtal före. Du är placerad i kö." (Har man tur får man reda på VILKET nummer och hur lång tid det beräknas ta)

2: Sen följer en ändlös rad med "Det är fortfarande samtal före men du behåller din plats i kön".

Eh, ja? Det hoppas jag? Är det på allvar något som måste informeras om? Fattar de som läser in autosvar ens vad de säger eller är de bara idioter som säger vad alla andra säger för att det "ska vara så"?

Klart fan jag behåller min plats i kön liksom. Det är ju själva sinnebilden av en kö. Det vore läge att informera om allt annat, exempelvis "idag besvarar vi slumpmässigt utvalda samtal, hoppas det blir du!" eller, "idag besvarar vi bara samtal ur kön på ojämna nummer" eller, "idag går samtal från Vänersborg före!".

Och döden till de företag som spelar för hög/dålig pausmusik, eller som upprepar sitt idiotmantra om att behålla plats i kön var 20:e sekund.

tisdag 5 juli 2011

Pga olika orsaker (ex se trasiga saker nedan) så kommer jag förmodligen vara tvungen att söka jobb till i höst. Förutom trasiga datorer och inköp av livets väsentlighetet, såsom ny soffa och en TV, så kommer ju vår månadskostnad bli skyhög i jämförelse med vad den är idag då jag enbart betalar löpande kostnader för huset och ingen stallhyra och knappt några pengar för foder, tills när jag måste betala stallhyra och lägenhet. I Stockholm.

Så jag har ägnat en urbota tråkig timme åt att lägga in mitt CV och mina uppgifter på diverse jobbsajter. Döden döden säger jag bara. Alla ska ju ha samma uppgifter om tidigare jobb och skola osv, och alla har samma sega, tungjobbade formulär där man ska fylla i, lägga till och spara. Det finns säkert fler platser att regga sig på, men jag orkar faktiskt inte.

Nu kan man tycka att en timme är väldigt lite jobb för något förmodligen nödvändigt, och det har man kanske rätt i, meeeen... det här med att söka jobb trodde jag att jag var förbi vid det här laget. Och jag vill ju liksom dessutom bara ha lite extrajobb. Helst inte vara anställd alls utan bara fakturera konsulttimmar. Helst inte det heller, utan bara vinna på Lotto, men nu spelar jag inte på Lotto, så just den biten kan bli lite knepig.
Min dator håller på att gå sönder! Katastrof! Elände! Måste byta till den nya! (som jag köpte för över ett år sen, förra gången den här "höll på att gå sönder", men inte har förmått mig till att ändra till - jobbigt som satan att ändra dator ju, allt måste ju in på nytt, plus att det är Vista på den nya herregud).

Den här har hållit i snart sju år. Det är ju helt galet bra. Och den funkar faktiskt utan några direkta problem, men nu börjar den bli mer än lovligt seg (dvs det tar mer än en millisekund att ladda en sida). Jag tycker OM den här datorn! Jag VILL inte byta! Change is BAAAD!

Det är en massa gråa streck över skärmen nu också, och det KAN vara så att det bara är skärmen som håller på att packa ihop, men jag gissar på grafikkortet. Igen.

PS. Jag blir galen när det tar liiite extra tid att ladda en sida. Minns ni i början när man satt på 56 k-modem och skulle ladda aftonbladet..?


Här en bild på hur min skärm ser ut. Dock kan jag inte se om bilden på skärmen ÄR full med gråa streck, eftersom min skärm är full med gråa streck.

måndag 4 juli 2011

Berglin är alltid kul, men igår fick han riktigt till det. Särskilt sista rutan. Klicka för större.


Alltså, det här med sektledare för olika religiösa grupperingar. Det är alltid riktigt snuskiga gubbar, såna där som man hade gått över till andra sidan gatan för om man mött dem. Här i Sverige alltså, i USA är de väl inte lika iögonfallande, lika creepy ändå hur som helst.

Så den enda anledningen till att de startar sekter och hjärntvättar folk och drar in dem i "religionens" namn MÅSTE ju vara på grund av allt sex? Liksom, det finns ju inte en chans i helvete att någon av dem ens skulle kunna få se en kvinna naken under normala omständigheter, det här är liksom deras ENDA chans att få scora?

Måste vara så. Otvivelaktigt därför de flesta "religiösa" sekter mestadels handlar om nuppande.
Vore inte vattenmelon rätt mycket godare om det inte vore så himla mycket... vatten i dem?

onsdag 29 juni 2011

Jag läser lite då och då (när bloggarna tagit slut) på ett hästforum, där man givetvis också kan skriva om andra saker. Där finns en tråd som heter Misslyckat sex-tråden, som är hysteriskt kul på sina ställen. Den här frågan var dock alldeles klockren i sin naivitet:

http://www.bukefalos.com/f/showpost.php?p=14224439&postcount=1086

tisdag 28 juni 2011

Om man går in och läser någon annans blogg, klickar på kommentarerna, och en av dem är så urbota korkad att man halvt avlider, då är det inte helt pk att kommentarmobba denna idiot i någon annans kommentarsfält va?

(snälla säg jo!)

måndag 27 juni 2011

Etik och moral i all ära, men när man håller en utbetalningslapp på 850 000 i handen är det svårt att inte tänka "hmm.. vad skulle hända om jag skrev MITT kontonummer på den här istället?".

lördag 25 juni 2011

Jag vill att ni här föreställer er oerhörda mängder invektiv och svordomar. Tänk er oändliga rader med satans jävla helvete. Tänk er att tom. JAG överträffat mig själv.

Lägg sen till en förbannat enveten och svårfångad fluga och en natt utan sömn. Där är jag nu.

torsdag 23 juni 2011

Så, det faktum att tandkrämstuber numer är gjorda av plast måste ju ha räddat ett och ett annat äktenskap?
Ok, jag inser att poster med massa länka i är rätt ointressanta. Men jag har tråkigt. Och när jag skriver tråkigt så menar jag TRÅKIGT. Jag behöver mer jobb, clearly.

Men, om jag pratade i sömnen, vilket jag inte gör, och inte tror att jag någonsin gjort, så skulle jag säga saker som dessa:

http://sleeptalkinman.blogspot.com/2011/05/may-31-2011.html

http://sleeptalkinman.blogspot.com/2011/06/june-9-2011.html

http://sleeptalkinman.blogspot.com/2011/03/mar-23-2011.html

http://sleeptalkinman.blogspot.com/2011/03/mar-11-2011.html

http://sleeptalkinman.blogspot.com/2011/01/jan-11-2011.html

http://sleeptalkinman.blogspot.com/2011/06/june-22-2011.html

http://sleeptalkinman.blogspot.com/2011/06/june-20-2011.html

onsdag 22 juni 2011

Tack vare syster på bostadsbolag så fixar sig ju det här med boende i Stockholm ganska lätt (jag har förvisso kvar huset, men det är ekonomiskt straffbart att INTE hyra ut det just nu).

Lägenheten ska renoveras innan och vi får välja tapeter. Min tanke var maritimt, tänk amerikansk östkust, tänk Gant-reklam. Tänk bredrandig vit/marin tapet på en av vardagsrumsväggarna och resten vita, vit soffa och resten accenter i beige, marin och rött. Och så gärna lite stjärnor på det (Nitton sa veto på stjärnor, men...)

Det FINNS inga bredrandiga marina tapeter. Det finns ljusblå. Och röda. Och svarta. Och väldigt många andra färger. Men inga marina. Det finns smalrandiga marina tapeter dock ifall någon undrade. Typ såna här:








Jättefint. Fast inte vad jag söker.



Så jag ringde upp entreprenören för att höra efter var jag kan välja tapeter, och då får jag bara välja bland Flüggers, vilket är rätt trist, för de har rätt trista tapeter. Framförallt för många. Svårt att välja. Ännu svårare att välja när Nitton och jag inte har... samma smak.


Jag tycker om ljust, lätt, luftigt, mycket vitt, gärna pastell (fast inte Disney-pastell dock, någon måtta får det väl vara).



Nitton tycker om varma, murriga färger. Som jag hatar.


Lite svårt att kombinera. Nåväl, till slut hade vi skalat ner det hela till två olika tapeter, vilket ju var utmärkt, eftersom det är två väggar som ska ha fondvägg (nej, jag bryr mig inte om att fondvägg är 2000-tal, I want it). En stor vägg och en liten vägg. Jag ville ha den tapet jag tyckte mest om på stora väggen i vardagsrummet och den Nitton tyckte mest om i hallen. Nitton ville - föga förvånande - tvärtom, men gav med sig efter extremt kort övertalning (aka. halvt nedslagen blick och ett "verkligen?")



Så eftersom han var så snäll så bytte jag, och nu blir det hans tapet i vardagsrummet och min i hallen. ÄR jag inte en fantastisk flickvän så säg. Man kan säga att det är... rätt långt från maritimt tema dock. Skit samma. Det blir Newport-stil när vi bygger hus.


Gissa vilken som är min och vilken som är Nittons?






PS. Återigen inte jag som gör femhundra mellanslag som en "rolig" tonårsbloggare. Är fortfarande Blogspot som är ett jävla sär och lägger till dem själv efter publicering. Och nej, de går inte att ta bort.
I avdelningen Saker Jag Inte Förstår Här I Världen: folk som har gemensam mail-adress bara för att de är i par. Och så får man ett mail från en Peter Fredriksson, som är underskrivet Anna.

Liksom, Hotmail, Yahoo, G-mail och de övriga slutade vara nymodigheter för 15 år sen. Skaffa era egna jävla adresser och sluta vara så töntiga.

torsdag 16 juni 2011

Vissa dagar är tyngre än andra vad jobb beträffar. Idag är en sån dag när jag absolut INTE har någon lust att jobba. Fy faaan säger jag bara vad motigt det känns. En sån här dag sjukskriver sig människor med normala jobb har jag förstått, men med egen firma är det knappast tillämpligt. Inte för att jag är avundsjuk på er människor med normala jobb, gud nej, men det där med fast månadslön vore ju onekligen trevligt.

Inte så trevligt att det är värt ett fast jobb, men ändå noterbart trevligt.

Risken är ändå stor att jag blir tvungen till någon form av fast jobb vid återflytt till Stockholm, så jag njuter av friheten medan jag har den.

Utom just idag då, där en stor del av negativiteten kommer från årtusendets mest besvärliga revisor, som femte året i rad envisas med att dammsuga alla pärmar efter småfel och med uppenbart nöje påpeka dessa flera veckor efter att bokslut, årsredovisning och inkomstdeklaration varit klara, så att jag måste göra om allt och skicka in nya saker. Eftersom jag tar betalt för detta, och rätt bra betalt för allt som handlar om bokslut borde jag inte tycka att det är så motigt, men det hänger ihop med att i mitt huvud är det KLART. Färdigt. Finito. Finished.

Och om någon då kommer och säger att jag måste riva upp allt och göra om så känns det, faktiskt, lite grann som att jag vill gråta, för det var så STORT att göra, och det är samma visa varje år (fast jag frågar och stämmer av innan jag slutför om det verkligen, VERKLIGEN är okej nu?) och jag ORKAR inte!

tisdag 14 juni 2011

I avdelningen Obegripliga Lappar? (nej, där fanns inga bilder eller annat. Ingen katt heller).

måndag 13 juni 2011

Status efter fyra dagar i Rom:

Tre förlorade kreditkort.
Två förlorade körkort.

Två vunna kilon.

Kändes onekligen lite orättvist där ett tag innan jag mindes: X antal vunna vänner, x antal kilo ätna italienska delikatesser... Jämnade ut det hela måste jag säga.

Vackraste finaste Mitra hade satt ihop ett bröllop som blev fantastiskt trots att hälften saknades, och tog hand om alla sina gäster med omtanke och genomtänkta små presenter. Sluttampen på utomhusbröllopet var magiskt vackert, och DJ:n fick vad han förtjänade. Puss finaste! Mitra, jag grät när du gick fram mot Fabio och han log med hela ansiktet - världens finaste par.

måndag 6 juni 2011

Öppnade toalocket igår och en fluga flög ut. Snacka om att den måste haft happy hour.

torsdag 2 juni 2011

"Now to the good part", hahaha.

tisdag 31 maj 2011

Hur satans jävla typiskt är det på en skala, att just idag när jag ska åka till Sthlm och sitta instängd i en bil (och sen diverse affärer) så är det sommarens finaste dag med 25 grader?

Jag ger det en.. elva.

(<-- Megacred till den som plockar citatet)

måndag 30 maj 2011

Scenario: Föräldrar på väg till affär. Dörren står öppen (ja, för vi vet ju alla att det här med att stänga dörrar är rocket science) så att alla hundar smiter ut. Dörrar på bilen står också öppna (se notering om ytterdörr). Hundar hoppar in i bil.

Nu. Hade det varit JAG hade hundarna medelst handpåläggning åkt ur bil och in i hus. Men nej, inte för mina föräldrar inte. Där ska det hämtas koppel istället och suckas över ohängda hundar som inte lyder (jag ska... nej... låt oss inte sticka in på DET sidospåret). När jag påtalar att de faktiskt bara ska åka och handla och det är sol ute och ergo minst 60 grader i bil på parkering så får jag till svar att jag får väl hämta min hund då. Så då ropar jag på honom, och HAN är lydig så han kommer ur bilen och in i huset. Tillsammans med honom kommer också yngsta hunden, som sin vana otrogen är lydig och kommer till mig. Mammas hund sitter envist kvar i bilen och "går inte att få ut" (my ass).

Nu har jag nästan jobbat klart och ska ut på en många kilometers lång promenad i skogen för att stärka knäet. Med följer givetvis min lilla hund, och eftersom yngsta hunden ändå är hemma så får hon också följa med.

Lång trevlig promenad i skogen vs. instängd i varm bil fram och tillbaka till affären. Ville man vara skadeglad kunde man påpeka att det förefaller som att mammas hund dragit kortaste strået idag.

torsdag 26 maj 2011

Letar skor till bröllop. Bröllop på gräs = inga klackar, dvs sandaler eller kanske möjligtvis kilklackar. Problem. Kilklackar är nämligen uteslutande gjorda av sånt där rep eller kork, och det ger mig rysningar. Och det finns urfina sandaler, men bara den lilla detaljen att alla fina sandaler har klackar. Alla sandaler UTAN klackar är antingen den sorten som bara en nepalesisk sherpa skulle bära, alternativt med breda fula remmar, typ amerikansk hemmafru.

Så, antingen så hittar jag inom kort de perfekta sandalerna med tunna remmar över både fot och vrist och gärna lite bling också, eller så får det bli högklackat till ceremonin och sen blir det slippers, OCH DET FÅR ITALIENARNA LEVA MED!
Nitton har köpt ett blått paket micro-popcorn (utan smörsmak!?) och lagt högst upp i skafferiet på sidan. VARJE GÅNG jag ser det tänker jag "ÅH chokladbollar!" innan jag inser att det bara är micro-popcorn (utan smörsmak!).

Besvikelsen!

tisdag 24 maj 2011

Ett litet lågmält meddelande till Island: Nitton och jag ska flyga till Italien om två veckor. Vi har ett bröllop att gå på. Som det lagts ner tårar, svett och ilska på. Plus att jag köpt 14 nya klänningar och planerat att bära samtliga (tänkte göra en Carrie). Plus att vi bokat flyg via Ryan Air eftersom vi var.. vad ska vi säga.. ute i mindre god tid.

Så, om ni inte pluggar igen den där vulkanen ganska omedelbart (förslag på fyllning: Roca-Gil), så kommer jag gå bananas on your ass.

You don't want that. Trust me.

måndag 23 maj 2011

Dag 35 – Den här personen vill jag byta liv med för en dag

Ingen specifik person, men jag skulle gärna gärna vilja vara man för en dag, eller snarare kille. Random kille, vanlig, ingen konstig, bara för att veta hur det är, hur det känns, och om tankarna känns/går annorlunda hos män. Och för att prova att runka, obviously. Tror det är SÅ mycket skönare för tjejer.
Den lilla hunden har kopplat hur det här med kuddar fungerar.

söndag 22 maj 2011

Dag 34 – Nio sanningar och en lögn

1. Jag kör bil bättre med knäna än du gör med händerna.

2. Jag avskyr att duscha och skulle med glädje låta det gå flera många dagar mellan gångerna om jag inte var tvungen.

3. Jag har aldrig haft en enda finne.

4. Jag äger världens charmigaste hus i en förort till Stockholm, en kvart från Stureplan (om man gasar lite och slipper rödljus).

5. Som jag lever nu är mitt perfekta liv.

6. Jag läser ut böcker fortare än du blinkar.

7. Den stora hunden är den innerligaste kärlek jag haft.

8. Jag köper frimärken för tusentals kronor i månaden.

9. Mina framtida barn ska heta Thindra och Melizza.

10. Jag älskar min pojkvän med kraften av tusen eldar och vill aldrig bli av med honom.

lördag 21 maj 2011

Dag 33 – Varför började jag blogga?

Det började när jag var runt 19. Jag hade fått mitt första riktiga jobb, som vikarierande ekonomiassistent (utan någon som helst kunskap om ekonomi, och med den svindlande lönen 14 000 kr). Och det var urtråkigt. DÖDEN. Jag gjorde samtliga dagens sysslor inom en timme på morgonen, och resterande tid fördrev jag bara (förlåt mig, men jag kom från gymnasiet och timjobb på McD - där vi fick lära oss att be om mer jobb när det vi gjorde inte var tillräckligt, även om det inte FANNS annat jobb så skapades jobb - menlösa jobb! - åt oss, och jag hade lärt mig min läxa).

Vad göra? Internet var ganska nytt, bloggar fanns egentligen inte, och IRC upptog mycket av mina dagar. Jag skrev mail helt enkelt. Massmail, långa låååånga massmail till samtliga av mina vänner. Ett om dagen, bom tjoff in i mailboxarna, utan att egentligen förvänta mig svar. Stackars mina vänner som inte bett om fem långa mail i veckan från mig, stackars ännu mer de av mina vänner som inte kollade sin mailbox så ofta.

Sen kom Lunarstorm, och dess dagböcker, och sen kom min första blogg som jag sedermera flyttade hit, och här är vi nu.

fredag 20 maj 2011

Man undrar var den andra strumpan tagit vägen, det gör man ju. *blänger på pappas hund*
Jag är väldigt kär i min systerdotter, och jag är fullkomligt övertygad om att hon (som ändå inte är särskilt fotogenisk, det har hon efter moster sin) är det vackraste, sötaste, finaste som någon någonsin producerat.


Dag 32 – Den här typen av killar faller jag för
Jag har ingen "typ" har jag alltid tänkt, och tänkte så ända tills för ett par veckor sen. Det är ju bara att titta på listan av föredettor för att konstatera att de inte har särskilt mycket gemensamt, någon av dem.

Ett axplock:

23 (jag 18), jobbade på bowlinghall, bodde hemma. Trodde intellektuell var en krydda och att böcker = Kalle Anka-pockets. Fattar inte vad jag gjorde med honom, han var kass på det mesta. Blond, svensk och söt.

24 (19). Jobbade som pilot och modell. Mer självupptagen än jag någonsin kan drömma om. Rik som tusan, eller pappa var. Mörkhårig, svensk, och riktigt snygg förstås, men dryg som få.

27 (20). Jobbade med någonting på Carnegie. Fan vet vad, inte han heller troligtvis. Alkoholproblem. Bodde i en etta på 18 kvadrat... som han delade med sin bohem-kompis... fast han tjänade mkt bra med pengar. Ömsint, men helt flängd. Mörkhårig, halvspanjor, och söt.

36 (23). Jobbade på samma jobb. Som upplagt för katastrof. Väldigt mycket äldre än jag, som egentligen bara ville ha kul och tyckte det var spännande med en äldre kille (hans två barn var dock inte det minsta spännande minns jag). Sa att han älskade mig efter typ en månad (jag fick panik och drog). Blondish, svensk och mycket snygg.

26 (24). Jobbade som bartender och tog nog mer droger än jag någonsin kunde ana då. Ville inte tituleras pojkvän, om det inte var han som sa det förstås. Seriösa commitment issues, som eskalerade den dagen jag inte orkade mer och gjorde slut. Mörkhårig, gotländsk adopterad iranier, som.. ja ni får fråga M om hur han såg ut.

33 (26). Jobbade som säljare, och är väl den mest stabile av alla jag varit tillsammans med. Målade upp bilden av vårt förhållande som perfekt, och i min tro att man borde stabilisera sig hängde jag med honom i tre år totalt (om man räknar sista hattande året också). Den första kille som jag bodde med. Blond, svensk och såg... trygg och trevlig ut.

Hitta den röda tråden där om ni vill? Jag har för övrigt aldrig varit fixerad vid någon typ. Redan tidigt tänkte jag att det var bra att vara tillsammans med flera olika sorters människor, framförallt för att det skulle ge mig en bild av vad jag INTE ville ha. Och jag vet ju vad jag letar efter i en partner, vilka egenskaper jag vill ha och söker, men också att det viktigaste faktiskt är att de INTE ha allt de där jag INTE söker.

Det kan vara småsaker som att jag avskyr tidsoptimister och inte vill leva med en sån igen, till att jag inte vill vara tillsammans med någon som visar benägenhet för beroende av något.

Utseendemässigt har jag också alltid trott att där finns en spridning (och det GÖR det förstås också - vad vi upplever som attraktivt är vare sig enahanda eller ristat i sten), men jag har insett på sistone att så som min pojkvän ser ut nu är det allra mest attraktiva jag kan tänka mig. Och det är ju inte bara för att jag är tillsammans med honom eller är upp över öronen kär i honom, utan för att han faktiskt ÄR galet snygg som han ser ut nu. Han har gröna ögon, mörkt hår, pojk-kropp och helskägg. Och jag veeeet att jag alltid sagt att jag vägrar ha en pojkvän med skägg, men oh sweet lord vad het han är i sitt!

torsdag 19 maj 2011

Dag 31 – En vana som jag önskar att jag inte hade

Jag önskar att min första reaktion på många saker inte skulle vara ilska/irritation. Jag tror att livet skulle vara fan så mycket enklare om jag inte automatiskt utgick från att livet är en enda stor konspiration för att försvåra för mig. Det tror jag i och för sig inte, men var ett sk. litterärt grepp, aka. överdrift.

Hur som helst, så är jag rätt arg av mig. Nu ska sägas att jag hoppas och tror (vet faktiskt, en annan vana jag har är att ständigt ha rätt) att jag har vuxit och växer långsamt ifrån det där. Jag KAN numera möta en tutning i trafiken med en handviftning (med ALLA fingrar utfällda) istället för att hetsa upp mig i en kvart efteråt med tankar på "vad jag egentligen borde ha gjort" (liksom, egentligen borde ha gjort? Vad kunde jag gjort mer än att ge honom fingret? Jagat honom till hans slutdestination? Skrapat lacken på hans bil? Förföljt honom och försatt honom i kniviga trafiksituationer? Ja, det förstås, låtit bli att ge honom fingret kunde jag ju gjort).

Man är rätt effektiv och får mycket gjort när man är arg, det ska jag ge det. I övrigt inte särskilt positivt alls faktiskt. Dessutom blir det så himla jobbigt efteråt. Jag tror att det i stort beror på min (något) anala känsla att jag måste ha världen kategoriserad. Jag vill veta vad jag ska göra och när jag ska göra det, om det så bara gäller att pricka in dagens ridning efter att ha sett på senaste Grey's, och när folk eller världen i allmänhet har fräckheten att inte anpassa sig efter mitt högst personliga schema så reagerar jag med ilska.

Man kan säga såhär om man vill vara elak: om jag någonsin tillåter en diagnos att sättas på mig, så kommer det vara Aspbergers.

onsdag 18 maj 2011

Dag 30 – Vad skiljer mig från alla andra?
Jag skulle tro att alla människor har någon egenskap som de har gemensam med åtminstone någon annan människa. Det finns därmed knappast någon som är helt unik. Men det var väl knappast den sortens kvasi-filosofiska svar som avsågs. Även om det är sant. Jag menar, Hitler gillade visst katter också, förutom random folkmord sådär. Det gör min mamma också.

Så, för att vara ärlig så vet jag faktiskt inte vad jag ska svara på frågan. Det finns ju inget som skiljer mig från alla andra, och då blir det väl bara ett allmänt uppräknande av egenskaper?

Möjligtvis kan jag vara unik ifråga om antal använda svordomar, versaler och paranteser instoppade i samma mening. Fan vet.