lördag 31 januari 2009

Nu har jag ridit på underverket. Efter att ha stått i en vecka på nästan full giva kraftfoder så var sju-åringen rätt så jäkla pigg. Sett i backspegeln kanske det var dumt att galoppera ikapp med F på sin ponny på den där ängen. Men han bockade snällt i alla fall. Fyra gånger på rad bockade han snällt. Och när jag då satt fram på halsen så stannade han lika snällt också.

Det ska nog bli bra det här =)

torsdag 29 januari 2009

Underverket.

lördag 24 januari 2009

Mot Sherwoodskogen!

Bilen är fullastad, mat (och kakor) (och sockervadd!!) är inhandlad, hundarna inskyfflade i skuffen, hästprylar för tusentals kronor inköpta, internet åtgärdat (fast datorn kommer inte förrän i nästa vecka), ny mobil med tillhörande ab fixat (så jag ska få täckning även i bushen), på måndag hämtas min nyinköpta hästtransport, och på tisdag hämtas hästen, hela nästa vecka är jag ledig.

Check.

fredag 23 januari 2009

Sista dagen! Can I get a "Hell fucking yeah!"?

Och jag är så uttråkad att jag går sönder i små små bitar snart... Jag har under veckan framgångsrikt delegerat allt det där jobbet jag hade att göra till andra människor, mestadels användandes frasen "Jag tänker inte göra det där, det får du göra". Så nu har jag alltså inget kvar att göra, jag skickade precis iväg de sista mailen som knyter ihop säcken (jag satte redan i tisdags på mitt autoreply som meddelade att jag minsann slutat tack så mycket).

Fick presenter och ett litet kort av chefen igår. Det var ju iofs trevligt, men också vad man kan förvänta sig. Det var bra presenter också, lyxchoklad, böcker och en flaska vin, men den ena boken heter något i stil med "Så blir du en vänligare person", och den tänkte jag råka glömma kvar här, för den piken var inte så fin, så mitt lämnande av den här kommer vara likewise.

På kortet stod typ "Tack för ditt engagemang och ditt hårda jobb under de här åren", och det var ju också trevligt, men jag hade uppskattat om hon sagt det till mig direkt. Jag hade även uppskattat om hon tagit sig tid i tio minuter och pratat lite med mig om mina tankar, åsikter osv.

Men skitsamma. Nu har jag max två timmar kvar, och jag ska skicka henne ett mail innan jag går istället (bland annat om hennes förslag till löneförhöjning för min assistent, som är patetiskt, PATETISKT).

Två timmar baby!

onsdag 21 januari 2009

Jaha, så här sitter jag och suger saltet av salta pinnar och deltar i en chatt om gynekologisk cellprovstagning såhär som onsdagsnöje. Och ni då?

Idag var chefen mäkta trevlig. Det var trevligt.

Två dagar kvar!

tisdag 20 januari 2009

Oj vad tråkigt jag har. Jag jobbar. Med det egna företaget. Det är nästan lika tråkigt som att jobba på jobb-jobbet (men inte riktigt lika, konstigt nog, jag tror att det beror på 1: det är så sjukt skönt när det är färdigt, och 2: när jag är färdig får jag fakturera, och de pengarna är MINA. Okejdå, mest statens, men ändå).

Eftersom jag fått en (trolig) spricka i vänster pekfinger av stallbyggandet i helgen så skrivs detta utan vänster pekfinger. Eftersom jag bara använder pek- och långfingrarna (och ibland vid högtidliga tillfällen ringfingrarna) när jag skriver så går det just nu väldigt långsamt. Och ibland, eller ganska ofta, typ var tionde sekund så glömmer jag bort att jag inte kan använda vänster pekfinger:

Knatter knatter... aj... knatter knatter... aj... knatter knatter... aj...

Idag har jag varit på toa och kissat 14 gånger. Jag håller på att vänja mig av med att gå upp och kissa på natten. Det SKA gå sägs det. Inatt var jag inte uppe en enda gång, så det verkar stämma. Å andra sidan så är klockan bara tre och jag har kissat 14 gånger redan, tur att man jobbar hemifrån idag.

Jag är nämligen sjuk.

Bara tre dagar kvar nu. Eftersom jag varit sjuk idag och igår ska det bli spännande att se vad jag får för reaktion av chefen imorgon. På torsdag ska jag jobba ute hos min (snodda) kund, och sen på fredag är det sista dagen, och då tänkte jag inte göra många knop ändå.

Sen är det klart!

Nu hade jag tänkt gå ut med hundarna, men först så haglade det, och nu snöar det, så jag tror jag gör som Lotta och uppsöker BK Vardagsrummet för mental stimulans istället.

måndag 19 januari 2009

I helgen har mina hundar haft det toppen. Vi har varit på landet och byggt klart stallet, och haft hoppträning för F, och ridit i skogen. De har varit med varje minut (okej, när jag hade hoppträning jagade de sork i diket bredvid), och igår när vi kommit hem och jag satt mig i soffan med en hund på varje sida var jag tvungen att skratta, för de sov så djupt båda två att jag nästan kund lyfta dem utan att de vaknade.

Särskilt kul att den stora hunden nu äntligen kan vara med utan att dra iväg, utan håller koll på oss andra hela tiden, och därtill INTE överfaller besökare längre, utan springer fram och viftar på svansen. Jag är glad så länge det varar.

Stallet är nu alltså äntligen (!) klart, vi har hållit på varje helg i en och en halv månad och hela jullovet nu. Två ponnyboxar och en större box, sadelkammare, täckesförvaring och höloft. Vinterhage klar, extra sommarhage och ridbana kommer när tjälen gått ut marken. "Min" box är gul, och blå längst ner, mycket smakfullt. F's boxar är knallrosa och knallila.

Pja, men om jag var 15 hade jag också velat ha en rosa box till min ponny, så jag har inte argumenterat.

Och om en vecka hämtar jag hästen, Poppe som han kallas, jag vet faktiskt inte vad han heter egentligen. Har fortfarande inga bilder tyvärr.

Och så har jag nya skitsnygga bruna stövlar. Som kostade 200 spänn. Tjipp tjohej.

fredag 16 januari 2009

NU har jag jobbat klart för idag, hell, för hela veckan, och ska strax parkera mig framför första avsnittet av Samantha who? för att se om det är något att ha (och samtidigt gråta och förbanna det faktum att det inte finns en endaste gnutta choklad i huset, när jag skulle kunna göra... väldigt mycket för lite choklad just nu).

(Och med choklad menar jag inte mörk choklad).

(Eller mintchoklad).

(Eller annan äcklig choklad).

(Bara så ni vet).
Hmm... Vågar man köpa en sadel av någon som heter W1nd_dancer87 på hotmail? Går man inte fortfarande i blöjor om man är född 87?
"Min" häst gick igenom besiktningen prickfritt, så nu kan jag berätta om honom utan att jinxa det =)

Han är en sjuårig valack som går 130 hoppning och LA/Medelsvår dressyr som jag får låna på lång tid för att träna och tävla. Jättefin, bara 160 hög, så alldeles lagom. Ljusbrun, ganska rund i formen, med lite ponnyutseende.

Och om två veckor får jag hem honom! Nu jävlar, inom ett år ska vi vara uppe i Medelsvår hoppning. För även om HAN kan gå Medelsvår nu så jag inte jag det.

Hoppas nu bara de elaka kärringarna, aka. ponnystona är snälla mot honom. Och att jag inte avlider av tidspressen som jag upplever nu då jag har så groteskt mycket att göra, och därtill måste hinna bygga klart stallet. Uschiamej.

För övrigt VAR det en attack av sjukdomen jag dragit på mig. Var på Sös imorse och genomgick en av de där vidriga undersökningarna som lämnar en med en känsla av att man blivit våldtagen. Dock var doktorn mycket trevlig, och snygg, även om han nu sett delar av mig man aldrig önskar dela med en annan människa. Dock ett relativt lindrigt utbrott, vilket är A: bra, eftersom jag inte vill vara sjuk, och det går att medicinera bort utan kortison denna gång (förhoppningsvis), men ändå B: dåligt, eftersom jag inte blev sjukskriven.

On the other hand så har jag ont i halsen, och galet ont i tarmarna, och man får visst vara sjukskriven i fem dagar utan sjukintyg om jag inte minns fel, så vi får väl se hur jag mår på måndag.

Host. Host.

PS. Men jag får en häst snart! Tjoho!

torsdag 15 januari 2009

Ååhh.. jag har jobbat hela dagen ända till nu, med paus för att ta ut hundarna (och träffa en mycket söt setterflicka som stora hunden blev lite förälskad i).

Jag har minst två timmars jobb kvar, och jag måste verkligen göra det idag, för det finns ingen annan tid att hinna med det på. Och jag har nya avsnittet med ANTM's make over hemma...

Tror ni någon dör om jag kollar på det bara lite grann..? Ja, kanske jag, av sömnbrist, men det är väl överkomligt?

onsdag 14 januari 2009

Jag skrev i mail till chefen igår att jag räknat igenom timmarna och att jag aldrig skulle hinna med allt. Svaret jag fick idag var "Kan du jobba några timmar en helg för att hinna med? Mot ersättning förstås."

Den gamla jag hade sagt ja, därför var det så SKÖNT att svara att tyvärr, har inte tid, är uppbokad båda helgerna framöver.

Svar på det har ännu inte anlänt. Vänta i spänning.

tisdag 13 januari 2009

Nej så FAN heller! Jag sitter just och läser igenom mitt eget inlägg och inser hur jävla absurt det är!

Jag har fan jobbat som satan för det här jävla företaget! Jag har jobbat 130 % flera månader i sträck, trots att jag egentligen bara jobbar 75%. Jag har tagit på mig extra ansvar, jag har varit proakrtiv så in i helvete, jag har fan byggt UPP den här firman. Utan mig vore den långt ifrån vad den är idag. Jag är in i helvete snabb och bra på det jag gör, och jag gör mer på mina 75% än någon annan här gör på heltid.

Vad har jag fått för det nu när jag sagt upp mig? Sura gliringar, och överförväntan på vad jag ska/kan prestera? Därtill har jag en apkass lön OM MAN JÄMFÖR med de andra som inte har tillnärmelsevis samma ansvar som jag. 3000 jävla kronor mindre än F, som har jobbat kortare tid än jag och som är precis,lika gammal som jag.

Jag ska jobba mina 38 timmar, göra det jag kan på 38 timmar och inte en jävla grej till. Helvete.
Oj du milde vad jag är less på det här. Jag kan liksom inte uppbåda NÅGON form av entusiasm för att bokföra de högar som ackumulerats under jul och nyår. Inte för att jag kunde det innan heller, men ändå.

Jag får ut en lön på över 40 000 denna månad. Om jag blir sjuk en vecka så förlorar jag drygt 2000 av dem. Det känns inte som någon större förlust i jämförelse med hur det är här just nu.

Dock är jag en aning skrockfull.

Jag har en kronisk sjukdom som heter Chrons (no pun intended). Den yttrar sig i skov, som hos vissa människor kan komma ofta, andra sällan, och hos somliga en enda gång och sen kanske aldrig mer. Jag har haft två skov sen det upptäcktes år 2000, och legat på sjukhus båda gångerna.
Nu har jag den senaste veckan känt vissa varningstecken för att jag kanske är på väg att få ett skov igen. Det är svårt att förklara, men man känner ju sin egen kropp. Jag är inte alls säker, men det finns en viss risk, och jag ska till sjukhuset och ta prover (för övrigt en helt egen historia, för hur sjuk jag än varit/känt mig, så har det aldrig synts något på proverna. Ergo tycker jag att det är onödigt att ta prover, vet jag så vet jag, lägg bara in mig för fan. Samma med urinvägsinfektion. VARFÖR ska man behöva plågas och vänta på en tid för provtagning, när man garanterat VET att man har urinvägsinfektion? Liksom inget man kan missa).

But I digress.

Eftersom jag är en aning skrockfull så är jag alltså rädd för att om jag sjukanmäler mig av de alls icke socialistiska anledningarna Jagtyckerdetärförjävlatristpåjobbet och Jagfårändåutsåmycketilön så är jag rädd för att jag omedelbart straffas med att faktiskt BLI sjuk. Och jag vill INTE bli sjuk på riktigt, jösses, jag har alldeles för mycket att hinna med för att det ska gå.

Annars är det bara åtta dagar kvar att jobba. Inte så mycket kan man tycka, men jag hade ett samtal med chefen i måndags där jag ställde frågan: "Men helt allvarligt, vad ska jag prioritera egentligen, jag kommer inte hinna med allt, A, B eller C??"

Varpå jag får svaret: "A är givetvis viktigast. Prioritera det. Fast B är också jätteviktigt, det måste du också hinna med. Och C får du bara inte missa att göra".

Alltså kommer jag inte hinna med allt, det är omöjligt. Och om jag blir "sjuk" så har jag en giltig anledning att inte ha hunnit med det. Annars kommer jag bara få mera skäll.

Jag ska räkna upp allt som hon tycker att jag ska hinna med. På åtta dagar. Ja, sju och en halv då. Det är lika med 48 timmar.

Bokföring resterande i december för åtta bolag. Avstämning december för åtta bolag. Bokslut för sju bolag. Deklarationer för femton bolag. Löner för fem bolag. Momsavstämningar för nio bolag. Kontrolluppgifter för tio bolag. Extern överlämning av ett bolag. Intern överlämning (dvs sitta med och lära upp) av resterande bolag.

Bara som jämförelse kan jag säga att bara bokföra ikapp ETT av de där bolagen kommer ta mig en hel dag. Jag har försökt påtala detta men utan resultat. Jag har även försökt lägga över lite på en annan tjej (som har två, säger TVÅ bolag som sitt ansvar), men hon säger att hon inte hinner.

Jag har även tio timmars komp kvar att ta ut, så egentligen har jag bara 38 timmar kvar att göra allt det där på. Jag ÖNSKAR att jag kunde vara lite mer som den nyanställda assistenten - hon har varit utbränd tidigare och är väldigt noga med att sära på arbetslivet från allt annat. När klockan blir fem, då släpper hon allt och går hem. Bara sådär. Hon struntar i om hon har saker kvar att göra, och hon struntar i om hon har lika mycket att göra nästa dag, för hon har ju slutat.

Jag säger inte att jag tycker att sånt beteende är ok, för det gör jag faktiskt inte, men i det här fallet förstår jag henne. Och jag önskar att jag själv kunde vara likadan, bara GÅ klockan ett när jag slutar, och KUNNA koppla bort jobbet så att jag slapp känna mig ständigt stressad och ha ont i magen, och vakna mitt i natten med undergångskänsla för att jag kommit på att jag glömt något. Men jag är bara inte en sån person. Nu är hon assistent, och har inget ansvar. Jag är inte assistent och jag HAR ansvar. Men ändå. Däremot kan jag lustigt nog tydligen bli "sjuk" utan skuldkänslor. Fast det är nog bara för att det är som det är, för det tyckte jag inte var ok förut.

Lustigt det där förresten - jag är inte assistent. Jag var det från början, men avancerade sen. Inte för att jag på något sätt gillar ansvar, för det gör jag inte, utan för att jag ville ha högre lön. Med avancemanget följde stress, ont i magen, och övertid som fan. Gissa vad det är för löneskillnad mellan mig och de två icke-nya assistenterna? 500 respektive 1000 kr.

Jävligt värt pressen, det säger jag bara.

Nä nu svamlar jag bara för att slippa bokföra.

söndag 11 januari 2009

Dagens Blocket, om en sadel:

"dressyr modell. svart passar stor häst
endast använd ett fårtal gånger.
säljes pungrund av att den inte passar."

Vad LÄR de sig i skolan nu för tiden?

fredag 9 januari 2009

Spotify! Tjoho!
Chefen är arg på mig för att jag inte skrivit några arbetsbeskrivningar (mer än korta notiser) för mina kunder inför överlämningen. Och jag som trodde att det viktigaste var att man hann med att GÖRA allt jobb med kunden i första hand.

Silly me liksom.

JAG har då aldrig fått någon ny kund med medföljande arbetsbeskrivning, och JAG har minsann klarat det bra ändå. Men absolut, jag kan visst fokusera på det de sista två veckorna här, och strunta i alla rapporter, kontrolluppgifter, deklarationer, löner och övrigt löpande arbete. Det blir nog populärt.

Chefen: "Men nu när A (min efterträdare) kommit så måste ju massor av din tid frigöras?!"

Jaha. Och jag som trodde att min tid skulle gå åt till att LÄRA henne mitt jobb.

Again, silly me liksom.

onsdag 7 januari 2009

MsNoob = min bästa läsare just nu:

"1)Lägg en liten, liten mängd laxerpulver i chefens kaffekopp varje gång du går förbi. Se effekten eskalera under dagen.

2) Hitta bloggar att läsa från början till slut, bloggar som du kan försjukna i när du verkligen behöver en break.

3) Hittar du inte sådana bloggar, ladda hem rosetta sten's bok "Chefer från helvetet", den finns som pdffil och går utmärkt att läsa på jobbet.

4) Ang referenser, be att få den skriftligen redan nu. Alternativt be någon kompis ringa och utge sig för att vara någon du sökt jobb hos och se vad människan säger om dig helt enkelt. Inte sitta och jobba häcken av sig två sista veckorna innan du vet vad du får för referens, aja baja, särskilt om chefen betett sig illa tidigare som du beskrev innan jul.

4) Ha någon du kan ringa och gnälla till på speeddial, personligen brukade jag ringa Liza och sjunga "jag hatar" sången ungefär 8 ggr om dagen sista veckan.

5) gör en lista på vad du måste inkludera i överlämningen, när det är gjort sjukskriv dig."

Jag tänker inte poängtera att där fanns två fyror. Det var två mycket bra fyror. 4A är fantastisk, och den ska jag åtgärda omgående. Någon som kan tänka sig att ringa åt mig? Ersättning utgår, kom med förslag. Jag kan tex tänka mig att åtgärda tjänsten och vara referens åt vederbörande, som givetvis jobbat åt mig i MITT företag, och givetvis utfört ett helt lysande jobb.

5 är, faktiskt, ÄNNU bättre. Så fort jag är klar med detta inlägg ska jag kasta mig över uppgiften (för annars måste jag ju jobba).
NU ska för övrigt jobb-jobbets mail öppnas. Förmodligen inte samma mått av lycka där.
Och nyss kom hon som ska ersätta mig hit och hennes första ord var "Oj, har ni hundar, jag gillar inte hundar".

Yeah lady. That'll make you my favorite person. Keep up the good work.

Okej, så hon är för all framtid märkt som knuckle head in MY book.
Åh ångesten, ångesten, som följt mig sen igår kväll, genom den sömnlösa natten, och eskalerade rent fysiskt i takt med att jag klev uppför trapporna på jobbet, den är av ett sånt slag att om ni kunde se in i min hjärna så skulle ni samtliga läsare flyga hit med Prozac och svala händer att lägga på pannan.

Så nu sitter jag här och försöker intala mig själv att det kommer gå lysande, för det är bara tretton dagar kvar, och jag har fortfarande komp kvar att ta ut, men som chefen betedde sig innan jul så vet jag, bara VET att det kommer bli ett litet helsicke.

Jag som lyckades totalt med konststycket att inte tänka ett endaste dugg på jobbet under ledigheten!

Det kändes lite bättre där ett tag när jag sa till mig själv att om det blir för jäkligt så kan jag alltid bli "sjuk" ett par dagar (jag får ju ändå ut en maxad semesterersättning på slutlönen), men det gick snabbt över eftersom jag insåg att det skulle andra få lida för (främst assistenten), och trots att jag inte är främmande för att ta ut en sjukdag här och där i egenhälsans tecken så har jag även ett överlämnande att göra, som ska skötas snyggt, och jag ÄR bara inte en sån person som kan strunta i det eller göra det slarvigt. Jag SKA ju förmodligen dessutom få referenser härifrån någon gång i framtiden.

Men det är klart, går allt över styr så blir jag ju sjuk. Jag känner mig redan lite matt faktiskt, haha.

Så nu är ert jobb att komma med små tips som hjälper mig genom dessa tretton dagar som är kvar. Jag menar, vi har väl alla suttit på shitty jobs och velat komma därifrån, eh?

tisdag 6 januari 2009

Igår var jag ute med hundarna på förmiddagen. Då var det 23 minusgrader, och det hade tagit mig 10 minuter att klä på mig allt jag skulle ha på mig. Jag - som bor i veduppvärmd stuga på landet - vill gärna ta tillfället i akt att påminna om mina ord angående den sk uppvärmningen som tydligen sker. Jag låter dock bli, eftersom jag lovat mamma att inte svära så mycket.

Den lilla hunden brydde sig inte så mycket, eftersom han både rör sig så vansinnigt mycket under en promenad, och därtill var iförd rött storblommigt täcke (mellandagsrea...). Den stora hunden däremot, slängde sig på rygg och skrek efter tio minuter, och viftade med alla tassar i luften, så honom fick jag mestadels bära. Han väger 15 kilo, så jag var inte glad. Men varm. Hade jag VETAT att det skulle bli så sjukt kallt hade jag tagit med hans skor, som är blå och asfula, men som hjälper mot tassfrys.

Och när jag ändå håller på och berättar om hundar så kan jag delge er min julafton, som spenderades nere hos grannarna (de där med gula maskiner). Stora hunden fick stanna hemma med ett grisöra, och lilla hunden fick följa med och äta köttbullar. Lilla hunden är en kräsen liten hund. ENORMT kräsen, och därför underviktig, och jag är glad om jag får i honom mat en gång om dagen. Det hindrade honom dock inte från att glatt knalla upp på övervåningen, in i ett av tonårsgrabbarnas rum och trycka i sig mängder med choklad, samt en cigarett.

Chokladen kan jag förstå, men cigaretten?! Detta av en hund som tidvis nobbar ost?!

Mig ovetandes såklart, men någon timme senare tyckte flickan i familjen att han ryckte så konstigt med huvudet när han satt i knät på henne, och jag som fick onda aningar direkt ställde ner honom på golvet, där han inte kunde gå, för att bakkroppen hängde inte med, och huvudet kunde han inte hålla uppe.

Iväg till veterinären (nämnde jag att detta var på JULAFTON?), av vilka bara två stycken höll öppet i Sverige. Som tur är ligger Strömsholm bara en dryg timme ifrån oss, så jag körde, storgråtandes, och grannpappan fick sitta bredvid med uppgift att hålla lilla hunden vid medvetande, något som misslyckades efter ett tag när förgiftningen riktigt kickade in.

Jag ska bespara er detaljer, men det var mitt livs hemskaste, och snabbaste bilfärd. Lilla hunden blev inlagd över natten, och hemma låg jag och kunde inte sova. Hämtade dock ut oförskämt pigg hund dagen därpå, till den nätta summan av 7000 kr.

Japp, jag älskar djur.
Jag VAR åter för nyår, men jag orkade inte skriva något. Jag orkade inte ens skriva något om nyår. Det var en nykter kväll, med vänner och vänners vänner, sen small det lite, sen sov jag i en timme, och sen åkte jag till stallet. Mer än så var det liksom inte.

Not a big fan of nyår me.

Men! Trots det korta spenderandet av året hittills har jag dock hunnit med att uppleva REN och pur lycka. Det ni!

Det hände för exakt fem minuter sen, när jag hade satt på datorn och kollat jobbmailen. Jag hade två.

TVÅ.

TVÅÅÅÅÅ!!!!!

Och ett behövde inte ens besvaras!!!!!!!!