måndag 7 maj 2001

Recedite, plebes! Gero rem imperialem!

Min syster är i Düsseldorf och går på utbildning. Hon har jobbat där i tre månader som
receptionist. Jag jobbade på samma företag i över ett år, som ekonom. Vem får åka på kurs? Blaha.

Detta innebär således att jag är ensam hemma med mamma. Det gör iofs inte så stor skillnad. På morgnarna är jag ungefär världens mest griniga människa, och jag vill bara sitta ifred med mitt te och argsint glo ner i morgontidningen. Vad jag ABSOLUT inte vill är att bli tilltalad. Och i morse var mamma på ett alldeles oerhört snacksaligt humör. Jag vill inte fräsa åt henne, för det gör jag alldeles tillräckligt redan som det är, men samtidigt så VET hon att jag inte orkar prata på morgonen. Jag höll på att bli vansinnig där, jag försökte stänga öronen, men det gick inte. Jag försööökte verkligen låta bli att vara otrevlig, och jag lyckades nog, om man inte räknar med det inneboende sura jag har i rösten på morgonen. Men seriöst, det ÄR farligt för de små venerna i pannan att hålla på sig sådär..

Jag är glad ändå, för det är alldeles vårigt ute (och jag tänker inte ens ta upp det faktum att de inte var det igår när jag var ledig), och så har maskrosorna börjat blomma, och är inte DET härligt så vet jag inte vad som är det.

Just nu heter jag Kragknapp på msn.

Roligt:

We have women in the army, but they don’t put us in the frontlines. They don’t know if we can fight, if we can kill. I think we can. All the general has to do is to walk over to the women and say: You see the enemy over there? They say you look fat in those uniforms.

Carro pratar fortfarande lika mycket. Det ÄR ett problem. Visst, hon har sagt att jag ska säga åt henne om jag måste koncentrera mig, och jag har talat om för henne att jag måste kolla på min skärm mest hela tiden, men det förhindrar inte det faktum att jag gör saker och ting mycket långsammare när jag samtidigt måste försöka hålla en någorlunda konversation med henne.

”Livet – avsky det eller ge fan i det. Ingen kan i alla fall tycka om det.” –Marwin.

En liten flicka är svårt skadad av ett yxhugg från en psykstörd kille. Anstaltsföreståndarens reaktion? ”Vi ska tillsätta en utredning (jomen såklart) och undersöka om något misstag begåtts”. Hello?? Psykstörd kille kommer lös, hugger liten flicka i huvud med yxa.. get the picture? Vart ÄR världen på väg? På ALLVAR?

Allvar brings me on to the next subject. Jag gillar inte vart Lunar är på väg. Det börjar alltför mycket likna IRC som det utvecklade sig till slut, och som det fortfarande är. För sju år sen när jag först började roa mig där, så fanns där vettiga människor, som förde vettiga diskussioner (utom sent på nätterna förstås), och som trots ironi och sarkasm respekterade varandras åsikter. Sen hittade fjortisarna dit, och i deras spår kom rasisterna, och av det följde att IRC blev så reglerat av ops med storhetsvansinne att man inte fick uttrycka något utan att antingen bli påhoppad eller kickad. Jag ser samma sak ske här. Vi vet ju alla redan vilken ”människoart” som dominerar här, och vi ser även rasisterna och psykona invadera. Detta leder ofelbart till en striktare reglering, vilket förvisso är nödvändigt, men som för fan borde vara onödig, om bara även ungt folk kunde skaffa sig någon form av intelligens och mognad.

Själv är jag trött på att folk blir så provocerade av det jag skriver, och jag är trött på lunar och alla människor här med deras förbannade småsinta åsikter. Ta en titt i era gästböcker. Ta en titt i era vänners gästböcker. Ta sen en titt på deras bevakningslistor, och jämför dem med era egna. Ser ni likheterna? Där finns samma människor. Precis samma människor. Det fåtal som är roliga och intelligenta, som är öppna, med humor, de har hittat varandra.

Alltså tänker jag i fortsättningen bara skriva dagbok för de människor som finns på min vänner-lista. Jag tänker adda er som är stammisar, om ni inte vill är det bara att inte acceptera inviten, och vad er övriga beträffar så får ni antingen skicka en egen förfrågan, eller inse att just _du_ som läser den här dagboken just _nu_ förmodligen inte är en sån människa som jag har något intresse av att delge mina åsikter till. Annars får du bevisa motsatsen.

Jag är trött på att bli påhoppad i gästboken av folk utan fantasi och sinne för ironi. Jag har talat om rätt tydligt vilka människor jag inte vill ha att göra med, och förmodligen tar dessa människor åt sig. Antingen det, eller så har de inte alltför strålande intellekt, vilket de i och för sig redan bevisat med inläggen i gb:n. Och nästa gång en liten fjortis aspirerar på att verka mogen, eller vill att hennes åsikter ska tas på allvar, så förutsätter jag att hon/han baserar sina åsikter på lite mer än att läsa en enda dagbok och titta på en presentation. För att inte tala om de människor som raderar mina svarsinlägg i sin egen gästbok.. please. Kan jag visa för omvärlden vad de skrev till mig tycker jag att de ska stå för vad jag skrev till dem. Att ta bort åsikter och inlägg som är obekväma..? Vad för det tankarna till?

So, there. Filippan on the krigsstig.

-----------

Jag gillar poliser. Och jag tar tusen gånger hellre ett samhälle med lite övervåld från poliser, än jag står ut med anarkism. Vill demonstranter inte bli påpucklade ska de för det första se till att sålla ut dräggen från sina led. Dessutom, hur ofta hör man kvällstidningarna och gemene man (= puckona) klaga över att polisen tar alldeles för hårt i nazisterna? Som förvisso förtjänar det lika mycket, men som befinner sig på ”fel” sida av Centern.
Vad är det för flirtande som sker med vänsterhuliganer idag? Har folk glömt bort att kommunismen mördade tio gånger fler än nazismen? Varför är det fortfarande socialt accepterat att kalla sig för kommunist men inte nazist? Vilken sida man än sympatiserar med är man ju lika illa? Och hur kan man som Gudrun Schyman (ursäkta att jag svär) hävda att man sympatiserar med delar av kommunismen men tar avstånd från andra, medan alla förutsätter att en faschist avgudar allt som Hitler gjorde?
Det fungerar inte så. Antingen anammar man en lära, och då för man stå för att den – och den enskilde individen – förknippas med dess förflutna, eller så skapar man egna ideologier och synsätt. Det går inte att ”plocka” det man tycker om ur en ideologi, vi pratar politik här och inte en godispåse. Och det minsta man kan begära är att vi har politiker som vet vilket ben de ska stå på. Inte en statsminister som intill dagen han accepterade posten envist hävdade att han skulle minsann inte bli statsminister. Och så undrar de över allt detta politikerförakt..
En minister är akoholist och kissar på dansgolv. En annan är smällfet, självgod och döljer sitt kvinnoförakt dåligt. En tredje går på strippklubb, säger oförskämdheter om grannland och nekar till alla anklagelser. Vid närmare tanke passar nog godispåsen väl in i den lekstugan.

Njut du korkade och obildade fårskock av Flippans sista dagbok för allmänheten. Flippan är även hon självgod, och skulle förmodligen passa väl ihop med Göran, fast inte alls, men Flippan är åtminstone smal och snygg, och dylika människor har världens välsignelse att vara otrevliga. Dessutom har jag - som bekant - alltid rätt.

Just nu heter jag Jordgubbskondom på msn.


PS. Ovanstående förutsätter givetvis att folk vill läsa min dagbok, och det vet jag ju att NI gör ;)


- ”I felt nothing. Nothing.”

fredag 4 maj 2001

Hör ni mig längst bak?

Mitt lock för öronen är borta! I morse så släppte det helt plötsligt bara sådär, när jag stod och sminkade mig. Tio sekunder efter att jag hänfört lett mot mig själv i spegeln av glädje över min återvunna värld, så kom mamma in i badrummet och sa någonting, rätt högt, för de är vana vid att jag är döv nuförtiden. Med händerna för öronen vred jag mig på golvet i smärtparoxysmer. Nä då, men det är väl själva fan vad högt folk pratar. Schh. Tyst sa jag!

Jag väntar bara på att locket ska återkomma. Men som sagt, det underlättar ju när man ska sova.

Jag vann inte laserspelen igår. Jag kom inte tvåa heller. Mer än så tänker jag inte säga. Men svettigt var det. Det är heller inte så jäkla lätt att vara effektiv när hela lokalen är fylld av kids som är en och trettio höga, och som fäller en med ett enda välriktat skott innan man själv ens lyckats få igång kulsprutefunktionen.

Jaja.. Sakana vann. There.

Jag hade ändå inte rätt kläder på mig. Jag får skylla på mina högklackade skor och mina lånade svarta byxor. De var helt enkelt inte rätt. Har jag inte mina laserjeans på mig så går det tydligen inte. Sen vill jag även be alla inblandade om ursäkt för att jag strax efter att vi var klara gjorde en del oförsiktiga rörelser med armarna. Det var inte med mening, och jag står för eventuella avgiftningskostnader.

Min bil ligger uppe under prylar. Fast färgen är fel. Och kvalitéen är urusel, men det var bara för att jag skulle kunna påpeka just det, och därmed framstå i en kunnig dager.

Vi har fått CD-brännare till jobbet. Kom imorse. Och jag som fortfarande har ungefär 250 + 30 fakturor kvar att göra. Damn.

Nej.. åter till fakturorna..

--------------

75 stycken avklarade. Ni anar inte hur fort det går när man anstränger sig. Men det är fortfarande förbenat trist.

-------------

And whaddya know? The lock is back.

Just nu heter jag Hallonte på msn.

-------------

Nu är jag klar med fakturahelvetet. Jag är övertygad om att ni alla nu sitter med nerbitna naglar, efter att med spänning ha följt händelsernas utveckling.

Folk förståår inte min presentation. Och jag har aldrig utgett mig för att vara annat än otrevlig. Anse det bevisat nu då. Men kommentaren i min pres syftar faktiskt på alla dessa fjortisar som kräver inlägg för att man råkat klicka på deras namn. Ligger inte i mitt intresse att göra det. Så då gör jag det inte. Logiskt va? Och det var inte ens tjejlogik.

------------

Carolina pratar precis hela tiden. Jag kan inte koncentrera mig. Och jag kan inte jobba och lyssna samtidigt. Jag kanske kan tejpa för munnen på henne eller nåt.

Just nu heter jag Blodhund på msn.

PS. Det blixtrar över söder, och vi sitter på femtonde våningen, så vi ser flera mil ut över det. Det är häftigt med åska *tycker*

PS2. Nu blixtrar det inte längre, men eftersom _jag_ är häftig så blir skillnaden inte så stor.


- ”What if the husband person is the wrong guy, and you are the right guy. I mean you don’t get chances like this all the time. If you don’t meet her now, you’re gonna be kicking yourself when you’re eighty, which is hard to do, and that’s how you break a hip.”

torsdag 3 maj 2001

Hell våren! .. sniff

Igår träffade jag inte milimina. Diskuteras kan om huruvida detta var hennes eller Kilerians fel. Mitt var det i alla händelser inte, för det var ju min namnsdag igår. Jag fick inte en enda present.

Carolina och jag delar för tillfället på en enda nätanslutning, så vi slåss om vem som ska få kolla sina mail oftast. Vi slåss verbalt i alla fall, men killarna på kontoret hävdar att gyttjebrottning skulle lösa problemet på ett mycket mer definitivt sätt.

Jag drömde en jättekonstig dröm härom natten. Jag hade ju tänkt skriva ner den, ifall det finns en drömtydare bland min publik, men nu har jag glömt det mesta. Det enda jag minns är att jag satt på en salladsbar tillsammans med Nalle Puh, och möjligtvis Mohammed Ali också, och sen gick jag på toaletten, och där inne stod det en pytteliten Lada, som jag körde iväg med till en rondell där det fanns en skylt på polska som betydde ”Förbud mot datorer i sängen”. Nu undrar ju jag hur det kunde komma sig att jag förstod polska. Frågan är också om jag drömmer konstiga drömmar för att alla i min bekantskapskrets gör det nu för tiden, eller om jag bara gjorde det för att det var så varmt i rummet.

Saker man kan roa sig med på Drottninggatan:

Utveckla teorin ”Om Filippa var en bil, hur många snuskiga formuleringar i form av ’tänder på alla cylindrarna’ skulle man då kunna komma på?

Utföra en performance i form av svanhopp a la Kilerian. Dock utan bidrag i form av allmänhetens småmynt.

Se efter hur många olika håll man kan titta åt när en kvinna iklädd tights och för stora gymnastikskor kommer fram och ska låna ens mobiltelefon. Nämnas bör att Kilerians hand var halvvägs ner i fickan innan Phreaq räckte henne en hög med småpengar istället. Jädra bonnläpp.

Gå från ena änden av Drottninggatan till den andra för att hitta en affär som ska ha en grym t-shirt enligt uppgift från E, som dock inte införskaffade den direkt när hon såg den. (Vad som stod på den? Åh, den var så jag.. ”I’m not just perfect, I’m blonde too”.)

Inse att klockan är efter sju och alla affärer är stängda.

Hitta en annan rolig affär istället, men efter grymtande från tre medhavda pojks inse att den får man leka i en annan gång istället.

Sen går man och äter och träffar på restaurangen en grabb som.. nä, lång historia. Låt oss bara säga att vi stött på varandra ungefär överallt, och att jag nu äntligen fick chansen att presentera mig för honom. Det hade han inte förväntat sig, så det var kul, och ingen av er utom min (biologiska) syster hajar vad jag pratar om, men det gör det egentligen ännu kuligare.

Jag har ett nytt problem. Jag har ju fortfarande lock för örat, så jag hör inte så särskilt bra, vilket är ett problem i diskussioner osv. Men å andra sidan så sover jag ju väldigt bra. Så antingen går jag till doktorn och fixar så att jag slipper säga va till alla människor längre, eller så skippar jag det och sover gott om nätterna tom. i en lägenhet. What to do, what to do.

------------------

Mitt hallonte smakar hö. Visserligen har jag hösnuva, men ändå..

Alltså, gud vad jag är rolig.

-----------------

Jag ska spela Laserdome ikväll. Jädrar i min lilla låda vad jag kommer krossa. Allt enligt tradition. Fast jag bara har ljusa kläder på mig kommer jag krossa. Bara för att jag är så jädra bra. Och nu när vi ändå är inne på det, så vet jag inte om jag kanske nämnde det förut, men förra gången jag spelade Lasergames så var jag så jäkla bra och krossade något fruktansvärt.

Jag ÄR så kissnödig. Antecknar ni?

----------------

De ringde just och bad att jag skulle komma på en audition i eftermiddag, men hur mycket ska jag egentligen förnedra mig innan jag inser att jag inte är född till actor slash model? Äh vafan, jag får ju gratis cola innan jag ska ställa mig framför kameran och åma mig i alla fall, så det är väl lika bra att jag ställer upp, så kan jag bli jättekissnödig lagom till laserspelen också.

----------------

Jag tog just tusen i min egen gb. Ingen annan än jag ska ha jämna tal där *upprepar* I och med det är jag så lyckad att jag inte riktigt vet vilket ben jag ska stå på.

Jag är så pollenallergisk att jag håller på att gå under. Hell våren! (fast egentligen tycker jag ju det) Fattar ni att de tar 80 spänn för 14 ynka allergitabletter på Apoteket?! Monopolhelvete..

Kåt är jag också.

----------------

Rättelse: Kilerian tänkte inte alls låna ut sin telefon. Sådeså. Just det. Right.

---------------

Åh vad jag är uttråkad.. jag fakturerar. Jag har gjort.. ungefär 20 stycken. Det har tagit en timme. Jag har 300 stycken kvar. Jag kommer dö. Guud så tråkigt det är. Vad göör jag inom ekonomin.. Sen är jag så erbarmligt kåt igen, helsicke. Jag vill inte vara kåt.

PS. Hösnuva.. *skrattar*


- ”My God, that’s a big head! It didn’t look this big in the office. Maybe it’s the lighting. My head must look like a golf ball at work! All right, don’t get hung up on it, quick, quick, list five things you like about her: Nice smile, good dresser... big head, big head, big head!”

onsdag 2 maj 2001

Förundran blandad med skräck

Småfåglarna gömmer sig bakom grenarna. Hararna hukar sig ner i gräset. Människorna på trottoaren viker undan för hennes frammarsch. Vad har hänt? Varför ser hon så kall, bister och sammanbiten ut? Men vänta. Vad är det där, på hennes ben? Har hon.. nej. Jo men, jag tror att.. jo, hon har rakat benen! Betyder detta att vi är på väg mot världens undergång?!

Ni kan vara lugna mina vänner. Den enda anledningen till att jag negligerat min kvasifeministiska (och mycket bekväma) ståndpunkt är att jag har kjol på mig idag. Och det finns en sak som är värre än att behöva tristessa med att raka benen. Ett ord: Nylonstrumpbyxor. Hellre rakar jag benen varje dag än tvingar i mig i ett par dylika igen. Jag gjorde det i fredags, but no more! Paniken jag kände vid känslan av grenen som åkte ner nån centimeter för långt, gav mig genast flashbacks till dagis, och de röda strumpbyxor som var uniform då. De korvade sig, fötterna vände sig bakochfram och de var ALDRIG tillräckligt höga i midjan. Jag var i trauma hela dagen ända tills tortyrinstrumenten gick sönder och jag fick en ursäkt att ta dem av mig.

Jag _avskyr_ att raka benen. Det är ruskigt tråkigt, och skiten växer ju ut igen efter bara nån timme. Blä och usch och fy.

På måndag ska jag flytta ihop med Carolina. Bara på kontoret alltså. Eftersom det är hon som organiserat det hela så har hon valt plats först, och således har hon valt den bästa platsen. Det betyder att alla numera kommer se min skärm, och att jag förmodligen inte kommer kunna surfa särskilt mycket på jobbet. Jag hade ett par seriösa ångestattacker över det i helgen, men nu har jag lugnat ner mig. Carro ska nämligen sluta i augusti, och gissa vem som kommer byta plats då, snabbt som attan? Sen kommer ju folk ha semester, och jag kommer be om mer jobb att göra, så jag kan nog kanske klara mig fram till i höst. Jag får ju bredband snart, så jag får väl ta igen abstinensen hemma. Fast nej, jag surfar inte pga abstinens, jag surfar för att jag inte klarar av att jobba med vissa monotona uppgifter i mer än en timme i sträck, och då kan man ta små pauser emellanåt och reta sig på alla fjortisar på Lunar, på samma sätt som jag tidigare kunde störa mig på alla idioter på IRC, innan en viss op som jag inte nämner vid namn (reklam kostar extra) bestämde sig för att jag inte fick vara otrevlig längre. Och då kunde jag inte avreagera mig på rasister och fjortisar längre, så då gav jag fan i det hela.

Det är min namnsdag idag. Har någon sagt det? Inte ens Andreas. Det ska han få fan för. Jag vill ha massor av presenter: choklad, en Chippendalare, och blå målarfärg till min lägenhet. Okej?

Jag är imponerad av ett visst inlägg i min gb:

”mikael77 P23 från Halmstad i Hallands län
hejsan hur e det med dig ?? så vem är du då?? kjamiz ”

Förstå att han i ett enda kort inlägg har lyckats bryta emot hela tre regler. Det krävs nog sin man för det. Ett: Det finns inget ord som heter ”e”. Grabben är 23 år och borde veta bättre än att använda fjortisförkortningar. Två: ”Vem är du” är portförbjudna ord i min gb. Jag berättar allt privatliv jag vill avslöja i min dagbok, och om man inte ens läst igenom den så.. dessutom står det på balla fakta – jag är otrevlig. Tre: Fjortisvarning igen.. ”kjamiz”… och dessutom med z:a. För fjortisarnas ignorans, bevare oss milde herre gud.

-----------------

Läste just killens presentation och tjugo frågor. Gode gud, gör så att han är ironisk, för annars tror jag nog att det mesta av hoppet för mänskligheten nyss passerade bäst före-datum. Oh my god? FÅR man vara sån om man inte är ironisk? Finns det ingen lag emot det?

-----------------

Läste precis en del av hans dagböcker också, och har det nedslåendet beskedet till den minimala del av omvärlden som fortfarande kan betrakta sig som intelligent – det var INTE ironi. Tragik på högsta nivå.

Det kan tyckas som dryghet och överlägsenhet när jag skriver saker som ovanstående. Och det är det också. Men samtidigt så är jag uppriktigt oroad för vart världen är på väg, när individer som pojken ovan tillåts fortplanta sig och sprida sina missanpassade gener vidare.

----------------

Jag har ett problem. Det är kanske inte så stort, men jag har aldrig påstått att jag tänker lösa världsproblemen. Jag har en bil. Den är röd och fin och cool. Den heter Rocco, för att den har ett så stort avgasrör. Men nu har jag ju köpt en ny bil, som är ännu coolare än Rocco, och där är problemet. Man toppar ju inte ett namn som Rocco. Så vad ska den heta? Den är blå.

Nu har Carolina och jag flyttat förresten. Filippa kom raskt på ett sätt att lösa problemet med synbar skäm, så nu ser ingen min skärm i det här rummet heller. Fan vad jag är bra.

---------------

Man ska lämna in deklarationen idag säger de. Där ser man. I mitt huvud ska man lämna in den den tolfte. Och eftersom jag alltid har rätt så.. får jag nog straffavgift. Mamma påstod att det inte alls var jobbigt att åka hem ikväll och hämta den och lämna den inatt, men när jag sa att då kunde väl hon göra det så blev det helt plötsligt jobbigt. Visste jag väl. Fattar dessutom inte varför i hela fridens dar jag ska lämna in en jämra papper där allt stämmer. Man skulle kunna skicka in det om något INTE stämmer. Men nej. Det ska in oavsett om man håller med om minsta lilla siffra eller inte. Inte för att jag har kontrollerat om det stämmer iofs. Men om jag skulle ändra något skulle det ändå inte gå igenom. Jag tiger och lider. Citat från Phreaq:

”jag har för mig att det stavas B Y R O K R A T I.” *ler* Han har inte talat om för mig om det var ironi eller inte, så jag pytsar ut detta på nätet innan han säger att det var det, för då får jag inte håna honom lika mycket.

PS. Jag har citronmarmelad på mina frukostmackor. De smakar prickig korv. Jag borde nog kolla bäst före-datumet på min marmelad.


- ”I’m not talking to you, you broke my fridge!”

måndag 30 april 2001

Kort och outvecklad

Det blir en kort dagbok idag. Jag har, faktiskt, massor att göra.

Folk som inte kan hantera ironi är värdelösa. Att jag kan bli på så ruggigt dåligt humör efter bara en ynka liten petitess-kommentar i min gb förvånar mig. Jag borde ju inte bry mig om folk som inte förstår sig på ironi, eftersom de ju då rimligtvis ändå är lägre stående varelser. Ja uschiamej.

Jag har årets handsvett. Det har jag aldrig haft förut. Har jag hamnat i klimakteriet?

Ikväll är det valborg. Tillsammans med Lucia är detta fjortisarnas heliga dag. Aldrig ser man så många fulla småglin på ett och samma ställe. Det skulle iofs vara en fredag i Älta utanför Krysset. Där hänger alla coolingar, de med moppe och för mycket smink. Där hänger även alla som vill vara coola. Och resten av byket också för den delen. Jag försöker köra över dem så ofta jag kan när jag är på väg hem med bilen, med det är en jäkla rondell i vägen.

Jag ska ut med flickorna, enligt uppgift till en fest med en massa brandmän. Jag är måttligt road, men hänger ändå med för att få umgås med mina tjejer. Jag var ju lagom roligt sällskap i fredags, eftersom jag höll på att trilla av stolen redan vid halv nio. Inte av sprit, av trötthet. Jag funderar på att ha på mig min t-shirt, för att slippa all eventuell, eller garanterad om man så vill, uppvaktning, men det känns på något sätt bortkastat i Sverige, där folk ändå inte förstår ironi. Inte för att jag på något sätt är ironisk med den tröjan, eftersom jag till fullo håller med om vad som står tryckt på den, men jag låtsas som att jag bär den i ironiskt syfte, eftersom folk ändå inte förstår skillnaden.

Och nu ska jag gå hem. Adios.


- ”Wait, no, look at this! ”Two bedroom, two bath, must be non-smoker, Satan worshippers okay...” Oh yeah, but it’s on the ground floor.”

lördag 28 april 2001

Funderingar i kassakön

Idag har jag ägnat mig åt följande saker:

Jag har varit och ridit på en liten (eller rätt så stor) häst. Det var skoj. Han kan nästan ingenting, för han är så ung, så vi vinglade lite fram och tillbaka hur som helst i skogen. Och så stannade vi och tittade på saker. Träd till exempel. Träd var mycket intressanta. Särskilt granar. Så dem tittade vi mycket på. Sen gick vi vidare, men stannade givetvis med jämna mellanrum. Han får göra så, för han är så ung att han måste få ta in saker och ting just nu. Men sen när han bli äldre och mer utbildad måste han skärpa till sig. Och nu har jag ont i sittbenet.

Det kan vara på sin plats med en liten utredning om ridningen och dess utövare nu. Jag vet att ni som tittar på porrfilm (alla NI, ja) eller överhuvudtaget film med ridning i har en bild av hur ryttarinnor ser ut. Den är fel. Oh yes. Er bild ser ut någonting såhär: Blond, snygg, helst rik flicka, med håret i flätor, iklädd svarta tajta byxor, med tillhörande skinande stövlar, ridpiska och en svart kavaj, kall, fräsch och högdragen. Oj så fel ni har.
Den riktiga bilden lutar mer åt det här hållet:
Arg tjej med rufsigt hår, en aning för stora ridbyxor (det är skönare så), som är läderskodda över baken och insidan av låren, iförd en skjorta som övervintrat sen första världskriget, och kängor lerigare än man trodde var möjligt, springer efter glad häst som försvinner längst bort i hagen. Arg tjej hämtar ett äpple och får fast häst. Arg tjej svär på häst på väg till stallet. Häst gör sitt bästa för att se ut som om han skäms. Lite mindre arg tjej borstar häst som även den är lerigare än någon trodde möjligt. Lite mindre arg tjej får träningsvärk i armar och handleder. Lite mindre arg tjej gör sitt bästa för att dra åt sadelgjorden (remmen som går under magen) på glad häst som blåser upp magen så mycket som det bara går. Lite mindre arg tjej ger upp och rider iväg ändå. Häst försöker vända och gå tillbaka till stall i hundra meter. Lite mindre arg tjej kämpar emot med redan trötta muskler. Häst ger upp och vankar snällt in i skogen. Nu ganska nöjd tjej sitter lojt på hästs rygg och njuter av naturen. Nu ganska nöjd tjej åker raskt i backen när häst låtsas bli rädd för en gran. Arg tjej springer efter häst som försvinner i fjärran.
Och så håller det på. Glöm alla illusioner om snygga tjejer med välborstade hästar. Inse att kalla fakta är tant i fyrtioårsåldern med en fet ponny.

Fast jag ramlade inte av idag. Det där är rätt konstigt, det är som en ketchupeffekt. När jag var liten och red ungefär jämt, då trillade jag nästan aldrig av. De få gånger jag faktiskt trillade av så var det dock lite värre smällar, som rakt ner i ett dike, eller rätt in i ridhusväggen. Jag minns en sommar som gick förbi utan att jag satt en enda gång, bara för att jag hamnat mellan två hästar som bråkade och en av dem sparkat sönder min svanskota. Hur som helst. För något år sen lånade jag en häst en sommar, som verkligen var det snällaste och lugnaste man kunde hitta, och jag har aldrig ramlat av så mycket som jag gjorde på den hästen. Jag lovar att jag trillade i backen minst tre gånger i veckan. Fast han stod iaf kvar när man dråsade av.

Nog om det.

Sen lekte jag vuxen och åkte till ICA Maxi och införskaffade diverse torr- och grundvaror till mitt egna skafferi. Jag hade lust, okej? Det gjorde alla andra i Haninge också. Medan jag står där och filosoferar i kassakön, så roade jag mig med att titta på alla par som tycker att det är höjden av lördagsnöje att åka och veckohandla. (Jag tyckte inte att det var höjden av lördagsnöje. Det var bara ganska kul). Jag låter måhända kontoversiell här, men de var fula allihop. Paren alltså. Då slog det mig att de alla såg lyckliga ut. Vart jag än tittade var det bara glada miner och nöjda småbarn. Vilket osökt ledde mig in på resonemanget att tomtebolycka uppnår man bara om båda parterna är fula (Nu definierar jag ”fula” som människor som inte tillhör det fåtal som kallas ”snygga”. För det behöver de ju inte se ut som idioter, men de är inte vackra i alla fall).
Alltså. Ful + ful = tomtebolycka. Ful + snygg är inte = tomtebolycka, eftersom komponenterna inte är kompatibla. Bespara mig resonemanget om att kärleken finns inuti och utseendet inte spelar någon roll, för ni vet lika bra som jag att det bara stämmer till viss del. Men fine, jag kan komma till det senare också. Snygg + snygg kan däremot få en varierad summa. Om båda parterna är säkra i sig själva så fungerar det. Men risken finns att det inte går ändå, för att de är så vana att få/söka bekräftelse. Slutsats. Fula, eller ickevackra om ni så vill, människor är lyckligare. De vet vad de får, och är nöjda med det. Poängtera inte att jag generaliserar, för det vet jag redan. Det gör jag i alla resonemang. Dessutom har jag alltid rätt.

Jag har inte ätit mat sen frukost, så jag tänker inte utveckla mer idag.

Resterande del av dagen fram till nu har jag ägnat åt att städa/packa/rensa. Jag flyttar om en månad. Jag har mycket grejer. Det blir mycket packning. Men framförallt blir det mycket slängt. Jag har dessutom roat mig med att läsa gamla kärleksbrev, så rensandet gick inte fort. Jag hann bara med en låda. Det är ungefär tre procent av allt jag måste gå igenom. Och jag måste vara klar den tjugonde, för då har vi visning på villan. Det bådar inte gott. Antingen får jag rensa i speedofart, och riskera att slänga saker jag vill ha kvar, eller så får jag köra Flippa-tricket och häva ner allt osorterat i flyttlådor och rensa när jag packar upp dem. Jag har iofs aldrig kört det tricket när jag flyttat, eftersom jag aldrig flyttat förut, utan det brukar jag mest göra när jag ska städa, a.k.a. ”skjuta in allt skräp under sängen”. Men det platsar i samma kategori.

Enough of this, jag måste ha mat.

---------------

Jag skulle egentligen ha skrivit en hel massa om tjejmiddagen igår, och om en totalt helkonstig dröm jag hade inatt, men jag orkar inte just nu. För en gångs skull är jag helt ensam, och jag borde tycka att det är helt underbart, för jag får ALDRIG vara ensam annars, men jag känner mig faktiskt.. ensam.

------------

Jag har en liten vän som jag brukar hälsa på. Han säger inte så mycket, men han för väldigt bra resonemang, och jag känner mig alltid på bättre humör när han och jag har pratats vid. Jag tror att jag ska gå och titta till honom lite ikväll.

PS. Jag ska lägga ut en bild av min bil här, så att ni alla kan bli jääätteavundsjuka *sneglar på Phreaq*


- ”Could I be more desperate?”

fredag 27 april 2001

Sänk värmen Britta

Jaha. Var det solen som lyste? Eftersom jag åkte senare till jobbet idag fick jag chansen att faktiskt njuta av solen. Det är ju skönt ute! Dessutom var jag alldeles vansinnigt frän i mina solglajjer, och alla tittade på mig, just för att jag är så snygg. Och så såg jag vitsippor för första gången i år. Tre minuters lycka. Vitsippor är tillsammans med maskrosor min absoluta favoritblomma i hela världen. Det blir dock svårt att få in dem i min brudbukett.

Men när jag kom på bussen var det inte lika kul längre. Chaffisen hade nämligen på värmen för full volym, för att han tyckte att det var en bra idé. Det är förvisso inte lika jobbigt med full värme på bussen såhär på våren, eftersom man då har mindre kläder på sig under jackan, jämfört med hur vansinnigt jobbigt och idiotiskt det är att ha på full värme på vintern. Där kommer alla människor rakt från kylan, iklädda ungefär allt de har i garderoben, och så är det 28 grader varmt i bussen. På en skala ett till tio _hur_ smart är det?

Igår var jag ute med jobbet på en vårKick-off. Först spelade vi Laserdome. Uj vad jag krossade. Eftersom jag var en av de få som spelat förut var jag ruskigt bra. Det hade jag iofs varit annars också. Jag var taggad till tusen, enbart klädd i svart, plus keps, och så hamnade jag i laget där alla andra hade vita tröjor. Smart drag.

Förutom Carolina jobbar här en kvinna till, en säljare som heter Kerstin. Hon hade då aldrig spelat förut, så när jag raskt drog en strategi som jag tyckte lät okej så bestämde hon sig tydligen för att jag visste vad jag gjorde, så då var det bäst att följa efter mig. Och det gjorde hon. Precis hela tiden. Vart jag än vände mig var hon där. Sprid ut er, någon? Till slut tröttnade jag, så då sköt jag henne istället. Men sen kom jag på att det var bra, för hon stod upp hela tiden, så då sköt folk på henne istället för mig. Oh yes. Gissa vem som hade högst träffprocent? Åh vad jag är bra.

Sen åt vi på Tranan, och är inte DET en överskattad restaurang så vet jag inte vad som är det. Dit hade vi bjudit in tre killar från det företag som vi snart kommer samarbeta med, och varav två kommer flytta till våra lokaler. En tjej och en kille kommer det bli, det var det enda jag visste. Två av de tre var med och spelade Laserdome, och de var riktigt söta, så jag hoppades på lite mer ögonfröjd på jobbet. Peter har ju skaffat sig skägg nu, så honom kan jag inte titta på längre. Men när jag frågade Carro vem av dem som skulle sitta med oss, vänder hon sig om och pekar på en kille som precis kommer in genom dörren. Det var Lokets yngre bror, I’m telling you. Hade han fått sitta på två stolar hade han gjort det. Aldrig får man ha något kul *surar*

Det kommer bli så jobbigt! Han var en sån där typisk Göran Persson, halvbuffel, som tror att han är rolig, och jag vet att han kommer vara så överdespo på att komma in i gänget, och så skrattade han så fruktansvärt irriterande. Jag kommer dö på honom.

Chryslers nya är nog den fulaste cab jag någonsin sett. Dessutom är designen en total (men misslyckad) rip-off från Peugeot. Den ser bara dum ut. Jag påstår inte att min cab kommer vara den mest praktiska bilen i världen, men den kommer iaf vara snygg. Stil före funktion har aldrig passat in så bra som nu.

Miss_Behavin skrev i sin db att hon tänkt skicka iväg en dagbok med en massa fula ord i, men att hon då fick upp en varningsruta om att den hade tvivelaktigt innehåll. Det lät kul tyckte jag, så jag måste också prova. Håll för öronen nu.

Pitt, kuk, knulla, penetrera, fan i helvetes jävla skit.

Det var iofs nästan bara coola ord. Penetrera är ett jämra bra ord.

Jag har för tillfället 105 låtar på min Winamp, som den så sött ska välja på måfå mellan. Jag tyckte att 105 stycken skulle vara ett lagom tal för att slippa Energy-känslan av att höra samma låt om och om igen (Come along är inte bra längre bara för det). Så varför envisas mina högtalare med att pytsa ut ”Gunilla är ganska ful..” sisådär var tionde minut då? Gillar Winamp just den låten eller? Okej att den är skoj, men SÅ skoj är den tamejfan inte.

Jag börjar faktiskt tro att det finns en gud. För det första:
Igår när jag skulle åka hem så visste jag inte alls hur bussarna gick, eftersom det var år sen jag åkte nattbuss en vardag. Så jag åkte till Slussen på måfå, och istället för att då komma dit två minuter efter att bussen åkt, så kom jag dit två minuter före. Till nästa buss var det 45 minuter.
För det andra: Jag försov mig imorse. Visserligen med flit, men ändå. Och när jag då kom till jobbet visade det sig att nätverket hade klappat ihop totalt, och att ingen kunnat jobba ändå. Det fixade sig fem minuter efter att jag kommit hit.

Var inte det här den rörigaste db ni någonsin läst så vet jag inte hur jag ska göra för att åstadkomma något rörigare. Jag är ruskans bra på det här. Handlar min db om någonting? Nej. Är den på något sätt organiserad och lättfattlig? Nej. Nå där ser ni.

-----------

Jag fick ingen liten ruta. Damn.

----------------

Nämen? En glatt leende Filippa? Was ist los? Bäst att ta kort på henne när hon ändå håller på.

Jag har nyss skrattat så mycket att jag har ont i magen. För en gångs skull gick hela gänget ut och åt, och allt killarna kunde prata om var hur duktiga de varit igår. Eller, rättare sagt, mitt lag pratade om hur duktiga de varit, det andra (förlorande) laget pratade mest om hur de låtit oss vinna. De här killarna är så dåliga förlorare hela bunten att det blir komiskt bara det. Gud så jag skrattade :) Claudio tjatade hela tiden om att Janne ju är jägare och således borde kunna hantera ett vapen, Thomas gnällde om att det varit fel på hans vapen, Peter drog snabbt upp när Claudio förlorade i bowlingen, och mitt i alltihop sitter Carolina och jag och skrattar så vi håller på att gå åt. Det roligaste av allt var att INGEN av grabbarna fattade vad vi skrattade åt.

Nu är det Gunilla igen. Jag blir vansinnig.

-------------

Gunilla IGEN!? *letar efter något hårt*

--------------

Måste bara lägga till ett citat som jag läste i någons prez. Okej att jag är trött, men JAG skrattade i alla fall.

”Jag gymnastiserar inte. Om det hade varit guds mening att vi
skulle göra knäböjningar skulle han ha lagt diamanter på golvet.”
Joan Rivers

--------------

Nu ska jag strax resa mig upp från stolen, för att därefter mekaniskt träda in mina armar i jackan, lika mekaniskt gå till tunnelbanan och sitta på densamma, för att efter en färd ut till Saltis förmodligen vara färdig för sängen redan innan jag kliver av. E fyllde år i onsdags. Det kom inte jag ihåg, eftersom hon har middagen idag. Det kommer jag få fan för. Sen ska jag spendera resten av helgen med att förmodligen göra ingenting, mer än att störa mig på den del av familjen som finns hemma, oroa mig för min ekonomi, mitt liv och min framtid, samt än en gång förbanna det faktum att gud gjorde mig till kvinna så att jag inte kan bete mig som en skit.


PS. Jag kanske inte nämnde det, men uj vad jag krossade i Laserdome igår.

PS2. Bara så att ingen glömmer det, lägger jag till att jag krossade i Laserdome igår.

PS3. För att vara helt på den säkra sidan kan jag än en gång lägga till att jag krossade i Laserdome igår.


- ”C’mon, I’ll show you to my room. That sounds so weird when it’s not followed by, ”No thanks, it’s late.”

torsdag 26 april 2001

Knulla mer gott folk!

Jag är så trött att ögonen svider. Usch vad trött jag är. Isch vad trött jag är. Äsch vad trött jag är. Varför, frågar ni. Jo, det beror på detta gissel vi kvinnor måste dras med som kallas mens. Mellan två och halv fem inatt låg jag vaken, med smärtor som måste fått tortyren under inkvisitionen att framstå som lekar i sandlådan. Nej, det hjälper inte med tabletter om man inte tar dem innan det börjar göra ont, vilket är rätt svårt att åstadkomma om man vid den tidpunkten ligger och sover och inte har några särskilda anlag för att gå i sömnen.

Denna kroppsfunktion måste ju vara en av kroppens mest korkade och oanvändbara. Rent djuriskt sett finns vi människor här på jorden för att föröka oss. Varför utvecklar då kvinnokroppen – källan till snorungarna – en funktion som i praktiken innebär att en vecka kan man inte ha sex för att då är man så inihelvete förbannad på den man då skulle ha sex med, den nästföljande (ibland en och en halv) veckan kan man inte ha sex, för då är det en massa blod överallt, och kvinnan ligger och vrider sig i plågor hälften av tiden, och den tredje veckan kan man inte ha sex, för då är kvinnan så uttröttad av de två föregående veckorna att hon inte orkar ändå, och vad mannen beträffar funderar han ändå på att bli bög, för just nu är han trött på allt vad kvinnor och mens heter. Det lämnar en vecka kvar att ha sex. Om man då någon gång under den veckan kanske har ont i huvudet, sover borta eller på annat sätt är förhindrad att ha sex (eller kanske inte vill heller för den delen), så försvinner ytterligare någon dag.

Slutsats: Om äckelGöran vill att vi ska pippa mer måste han först avskaffa mensen.

Jag vill inte vara singel. Jag vill vara en del av en tvåsamhet. Men jag vill inte ha ett förhållande. Och alla ni freaks därute som förutsätter att jag vill ha ett KK-förhållande, ni kan gå och dränka er lika mycket nu som ni kan när ni frågar per mail. Era äckel. Jag vill ha någon att älska, någon att vara romantisk med, någon att sova med, någon som sitter bredvid när jag kör bilen, men inte hela tiden. För jag vill vara ensam hälften av tiden. Går det överhuvudtaget att ha ett sånt förhållande? Jag vill ha någon som tycker att jag är det mest underbara som hänt världen sen skivat bröd, någon som inte nödvändigtvis tycker att jag är vacker på morgonen, men som ändå tycker om mig tillräckligt för att inte bry sig om ifall jag har påsar under ögonen på tisdagsmorgonen. Någon som tycker att jag är intelligent och tycker om att lyssna till mina utläggningar om hur korkade folk på tunnelbanan är. Någon som uppskattar att jag lagar mat och säger det också. Men också någon som accepterar att jag måste få vara ifred ibland. Någon som inte nödvändigtvis måste följa med när jag åker någonstans. Någon som förstår att jag inte ogillar hans vänner bara för att jag inte känner för att följa med på alla deras parmiddagar. Någon som jag är så attraherad av att jag fortfarande efter ett år eller två känner att det finns något där när jag ser på honom tvärs över ett rum med folk. Någon som förstår att jag kanske ibland vill ha en smekning över kinden, men som också förstår att jag inte alltid vill hålla handen. Någon som förstår att jag har ett ruskigt morgonhumör, men att det inte betyder att jag tycker mindre om honom för det. Någon som jag känner att jag vill tala om att jag älskar, nästan hela tiden. Men också någon som jag kan bråka med, och bli sams med efteråt.

Jag tror inte att han finns.

Jag vill inte behöva känna att det kommer gå åt helvete om jag träffar någon ny. Jag vill inte behöva vara rädd för att lita på någon igen.

-------------

Phreaq har utvecklat min pusselbitsteori. Jag är inte säker på om jag gillar den riktning händelserna tar. Han införde en tredje dimension i det hela. I den konstaterade vi att trots att den tvådimensionella pusselbiten passar utmärkt, så kan det i den tredje dimensionen spela in saker som alkohol, andra människor, och svartsjuka. Jag tror inte att jag gillar den teorin, för den rör till mina begrepp. Jag baserar det mesta i mitt relationsmässiga liv på min pusselbitsteori, eftersom den är enkel att förstå. Jag behöver inget mer som rör till mitt liv.. jag ska fundera mer på den tredje dimensionen. I will get back to you on that one.

Jag måste även uppmärksamma folk på att jag inte är ensam om att ha uppfunnit teorin. Jag har finslipat den, visst, men den kom till världen en sen natt för ett antal år sen, fylld med te och hundhår, tillsammans med min bästaste bästa vän Chia, som inte finns på Lunar.

---------------

Carolina är så snygg att man får komplex för mindre. Min näste pojkvän ska ALDRIG få följa med på personalfester. Hur kan hon se så jämra fräsch ut, trots att det är en fucking jävla kuk-torsdag?

---------------

Alltså, jag är givetvis snyggare än hon. Fattas bara annat.

Kilerian påstår att jag är förblindad av åtrå av Westlife-Shane. Kanske jag e’rå, än sen dårå?

----------------

När jag skriver Knulla mer gott folk, menar jag inte att Du ska knulla goda människor. Jag skriver det som ett citat utan citattecken, för det är det Göran kan tänkas ha sagt för sig själv, dagen innan han planerade kuppen mot ett sjukhus, och ett stackars oskyldigt nyfött barn, som endast några timmar efter födseln blev utsatt för världens ignorans, dumhet och okunnighet, i detta fall i form av en fet, fryntlig Göran. Med dollartecken (=väljartal) i ögonen och hjärtat.

PS. Ringde just och kollade mitt saldo, och det var som ljuv musik i mina öron ;) Pengar GÖR dig gladare.


- ”Hey, Janice. It’s me. Um, yeah, I... I just wanna apologize in advance for having chased you down the street. ”

onsdag 25 april 2001

Vem kan älska som vi

Det ska bli intressant, rent vetenskapligt sett alltså, att se vem av oss som kommer över detta först. Personligen tror jag att det är han. Varför? Jo, för han har inte blivit sviken, han har svikit. För den som blivit sviken kan såren sitta kvar länge länge. Men för den som sviker.. ja, vad finns det att göra? Man kan be om förlåtelse, och sen är det bra liksom. När man bett om ursäkt har man klarat av sin del i det hela, och kan gå vidare med, om inte gott, så i alla fall bättre samvete. Whereas den som blivit sviken finns inne i sin lilla värld, och undrar och ältar och tänker, och funderar på varför, och vad man själv gjort för fel för att framkalla sveket, och vad man borde gjort istället, och vad man ska göra nästa gång, och vad man inte ska göra nästa gång.. you name it.

Usch. Jag mår dåligt av ledsenhet. Då har jag två val. Antingen skriver jag om det, och skriver av mig, men samtidigt får det mig att gräva ner mig i mina problem, och problem ska man ju ignorera så mycket man bara kan. Eller, så skriver jag inte om det, slipper därmed älta problemen, men får inte heller utlopp för känslorna.

Jag har kommit på ännu en bra sak med att köpa ny bil varje år. Man slipper besiktningarna.

--------------------

Dagens mest tragiska: ”LunarmatrixBoys dagbok Idag 10:00
Söker nya lunarvänner.....
Om du vill.........vilket jag hoppas så kan vi bli LUNARVÄNNER......Ålder eller kön har ingen betydning........hoppas du vill........vi hörs :)/LMB”

Tragiken i det hela är att killen ifråga är 27 år. TJUGOSJU år. *suckar*

Usch vad jag är trött på vardagen. Det är tur att vi ska åka ner och jobba någonstans där det är varmt i sommar iaf, så att man åtminstone får något avbrott. Jag vill inte ha det tråkigt, jag vill dessutom vara brun. Det är jag INTE nu.

När jag är på det här humöret är jag märkligt håglös. Jag orkar liksom inte ta itu med saker. Jag vet att det hjälper om jag arbetar häcken av mig, bokar upp mig på olika aktiviteter, och tröttar ut mig så att jag stupar i säng på kvällarna. Men ändå så orkar jag inte. Allt känns oöverstigligt, och allt jag kan tänka på är mitt miserabla liv. Det går inte ens att beskriva hur det känns. Man vill att det ska hända något, men om det skulle göra det skulle man ändå inte orka ta tag i det. Man vill ändra saker i sitt liv, men man orkar inte ens försöka.

----------------

Jag har just fått reda på att min morfar är jättesjuk och har hamnat på sjukhus. Jag vill inte förlora den ende av mina mor- och farföräldrar jag har kvar i livet.

Ooh.. vad trist allt är. Jag vill ju bara ha lite kärlek. Jag vill hitta någon som tycker att jag är fantastisk, och som älskar hela mig, oavsett om jag är på dåligt humör på morgnarna. Jag vill hitta någon som jag connectar med, och som jag faktiskt kan tro att jag skulle kunna leva med i resten av livet. Jag vill veta att någon därhemma älskar mig, och bara mig, och jag vill veta att han bara kommer älska mig i resten av sitt liv.

Det vet jag inte. Vad jag däremot vet är att ovanstående är en illusion, att jag förmodligen aldrig mer kommer hitta någon pusselbit, och att jag ska akta mig för förhållanden en låångt tid framöver.

Och här följer nu äntligen min pusselbitsteori:

Jag tror att man kan se på världen som ett gigantiskt pussel. I den stora helheten passar vi alla ihop och bildar vårt universum. Men tittar du närmare på pusslet ser du att det består av separata bitar, som alla är länkade till varandra på ett eller ett annat sätt. Du själv är en pusselbit, och runt omkring dig finns de pusselbitar som passar ihop med dig. De är inte många, men en fem sex stycken är det väl i alla fall. Alla människor har pusselbitar som passar ihop med just dem, de sociala bitarna som ligger i mitten av pusslet har fler, och kant- och hörnbitarna har färre. Helt naturligt. Allt du behöver göra är att hitta en av de pusselbitar som är förutbestämd att passa ihop med just dig. När du träffar din pusselbit och ni passar ihop kommer du känna det, för det kommer komma naturligt. De bitar som passar ihop med dig är mycket lika dig, kanske inte helt lika dig, men i ”hopsättningsytorna” är ni det. Men ibland händer det ju att två människor som inte alls passar ihop försöker göra det ändå. De knuffas och stretar, och till slut lyckas de lägga ihop sina pusselbitar. Men det är inte helt rätt, och kanterna passar alltså inte perfekt ihop. Ni kan försöka pussla ihop det, men får aldrig riktigt till det. Förhoppningsvis tar det slut, men du går ur det förhållandet som en ändrad pusselbit. De ytor som legat och skavt mot den andra har ändrats, blivit avskavda, och kanske okänsliga. Eftersom du inte ser likadan ut längre, passar du inte längre ihop med de pusselbitar du först borde passat ihop med, utan du har fått en ny uppsättning att passa med. Det behöver inte vara något dåligt att den felaktiga pusselbiten ändrat dig, din nya pusselbit har lärt sig något och försöker förhoppningsvis inte passa ihop med fler felaktiga bitar längre. Man kan pressa och trycka på två pusselbitar som inte passar ihop, och till slut går de ihop, men det blir aldrig bra. Det finns hela tiden glipor mellan kanterna, och ställen där det är för trångt. Om man däremot lägger två rätta pusselbitar mot varandra ser man hur de glider intill varann och passar ihop perfekt. Jag är alltså ute och letar efter min pusselbit. Jag har hittat en redan, så jag vet vad jag ska leta efter, men däremot tror jag inte som många andra gör att det bara finns en enda Mr Right därute. Det finns flera stycken. Svårigheten ligger bara i att hitta dem.

Vilket jag alltså nu inte längre tror är möjligt, och svårigheten ligger således mer i att hitta en pusselbit som passar minst illa ihop med dig.

-------------

Jävla kuklunar. Jag har försökt få in det här 18 gånger nu. Skam den som ger sig.

--------------

Jag vet att följande har varit med i db:n en gång förut, men jag vill hitta någon som skulle kunna skriva en sån sak om mig. Och mena det.

Hur ska jag kunna fånga
ljuset i ditt ansikte
och skälvningen kring din mun
så att om hundra år
människorna skola sörja
att de inte levde nu

-------------

Varför finns det ingen funktion som gör att man kan skicka med ett meddelande när man tackar Nej till en relationsförfrågan?

PS. Det borde vara förbjudet för fjortisar att ändra sin ålder till över 22 *morrar*

PS2. Jag önskar att jag kunde vara arg istället.



- ”Over the line? You... you.. you’re so far past the line that you can’t even see the line! The line is a dot to you!”

tisdag 24 april 2001

”- Oh for fuck’s sake..

.. will ya’ll stop the bloody screaming. Jag hör för fan inte vad de sjunger.

- Filippa, de är fjortisar, de låter sådär.

- Aha..”

<--- Meningsutbyte mellan E och mig igår på Westlife.

Jag var på riktigt bra humör när jag kom till jobbet imorse, trots det faktum att min hund satt och gnisslade i skuffen hela vägen, vilket annars är ungefär det mest irriterande ljud jag vet i hela världen. Det gick dock över förvånansvärt snabbt när jag vid samtal med det ¤&##!!”# Bankgirot förstod att de screwat mina löneutbetalningar (Om ni någonsin skickar något till BGC och får kvitto på att det kommit fram, TRO inte på det då, ring alltid och dubbelkolla. Var säker på att du ringer minst ett par gånger i veckan, säg alltid ditt namn, låt hemskt grinig, och trakassera dem i allmänhet så mycket du kan. Du kan hälsa från mig).
Detta resulterar i att lönerna blir försenade med minst en dag, och det har jag inte sagt till chefen än, för det _kommer_ ju vara mitt fel. Jävla sugprogram. Då säger tjejen på BGC att jag måste skicka om filerna, varpå jag säger att, ”Nej, det går inte, för programmet accepterar inte att man gör något med en bokförd fil, och jag ju inte dubbelbokföra” varpå hon fortsätter att hävda att det kan jag visst det, varpå jag lägger på luren. Så nu sitter jag i telefonkö till supporten, och eftersom jag är ny på den här posten vet jag inte vart jag ska skicka, vad vi har för kundnummer, eller alls några andra nödvändiga saker att veta. Men det är lugnt. Jag är nummer 22 i kön. Riight..

Dagens db går i Westlife’s tecken, bara för.. att. Jag vet inte ens vad killarna heter (utom den söte brunhårige, för det tog jag raskt reda på, och han heter Shane och är dögullig, och jag är typ käär i honom *vara fjortis*), men det är ju bra underhållning oavsett vilket.

Kvällens roligaste: E var (som äkta fan, trots åldern 22 år) helt trollbunden av pojksen, och då speciellt en av dem, vad-han-nu-hette, som imho såg ut som en rakad gorilla. Och så körde de den obligatoriska allsången, varpå E vänder sig mot mig med ett saligt uttryck i ansiktet och utbrister ”Åh, det här är precis som på Skansen, med han den där Bosse Ringholm!” Det kunde jag skratta åt i säkert en kvart efteråt. Notera att detta kom från samma flicka som inför sin födelsedagsmiddag förra året skickade ut ett mail till alla tjejerna där hon skrev att vi var ”hjärtligt inventerade” till hennes middag. =)

Kvällens nördigaste: Förbandet. Oh. My. God. Jag visste inte ens om att det var TILLÅTET att göra musik från 1992 längre. Och särskilt inte framföra den iklädda hattar, med tillhörande promenadkäppar.

Kvällens pinsammaste: Jag hade lånat Westlife-skivan av E, och lyssnat på den i bilen på morgonen, och nu hade jag den i väskan för att ge den tillbaka. Nåväl, det glömde jag att jag hade. Sen visiterar de ju alla innan man får gå in (och om de som visiterar en vore snyggare skulle det vara rätt sexigt), och kollar i väskan. Okej. Jag är 23 år. För det första går man inte på Westlife när man är 23. För det andra har man DEFINITIVT inte med sig skivan till konserten. Det sa i alla fall killens min.

Angående nummer två debatten igen då. Någonstans, jag minns inte var, läste jag om den ständigt återkommande frågan hur pinsamt det var att göra det hemma hos den nye pojkvännen, eller överhuvudtaget hemma hos andra. Det fanns ett otal strategier, allt från den hederliga ”Stoppa toan full med papper” till den för mig nya ”Dra med toaborsten i dess hållare längs med golvet för att överrösta eventuella ljud”. Och det var den sista jag hakade upp mig på. Jag menar, om man hör extremt mysko, svårplacerade skrapande ljud inifrån toan där ens flickvän är, är det då inte MER troligt att man lyssnar till lite extra för att få reda på vafan det är som pågår där inne, alternativt rycker upp dörren med våld för att rädda henne från att kvävas på den uppfantiserade legobit man nu tror att man glömt därinne?

Min chef Magnus hävdar att den man i hans bekantskapskrets som gjort tre tjejer med barn, varav två av dessa tjejers (den tredje är hans egen) egentliga pojkvänner inte har en aning om att det inte är DE som är de verkliga fäderna.. puh.. den mannen är inte rutten, vilket jag dock bestämt hävdade. I would like to prove him wrong. Mina argument biter inte. Hjälp.

Igår såg jag ett ruskigt nick: Isa_89. Åh herregud.

Nu hällde jag precis vitlöksdressing på golvet. Uschiamej. Om jag smetar ut det lite med foten kanske ingen märker det.

--------------

Jag var glatt överraskad av det faktum att alla pojkarna (utom den skallige gorillan som lät så hemskt att inte ens mina öronproppar hindrade mina tår från att krulla sig) faktiskt KUNDE sjunga. Vad lyckliga producenterna måste blivit när de upptäckte en kille som inte BARA var söt, utan som kunde sjunga OCKSÅ. För det var givetvis i den ordningen kriterierna kom.

--------------

Jag funderar på att sluta skriva db här och hitta något annat ställe att skriva på. Kan man kanske ta med sig sina stammisar? Packa ner dem i en väska och släppa ut dem på det nya stället? Jag vill ju skriva FÖR folk, och få viss respons, men jag vet inte om jag vill att alla människor här ska kunna läsa det jag skriver längre. My hands are tied numer om man säger så. Sen finns det också folk vars dagböcker jag egentligen inte heller vill läsa något mer, och om jag finns på Lunar så kommer jag göra det i alla fall, och det kommer vara jobbigt. Nån som har något bra tips på en site?

Egentligen skulle jag ha gift mig med River Phoenix, men så gick han och dog. Slight change of plans med andra ord. Nu ska jag gifta mig med den söte brunhårige i Westlife. Han är mörkhårig, söt, sjunger okej, och ler fint, det duger för mig. Och så har han ju pengar också, krävs det något mer för ett lyckat förhållande? Nu måste jag bara skriva ett brev till honom också och tala om för honom att vi är officiellt tillsammans från och med nu, bara så att han vet.

-----------------

Usch vilket ledset humör jag är på. Jag är inte deprimerad, för det tänker jag inte tillåta mig vara något mer i mitt liv, men jag är liksom.. ledsen. Melankolisk. Eller nåt.

-------------

Ingen har gett mig något alternativplace till Lunar. Är jag dömd till denna site för all evighet?

Säg att ni står på morgonen och fixar till er för att bli vackra och charma världen. Säg sen att ni tänker spruta på lite parfym, för den extra touchen. Då har jag ett och ett annat råd till er. För det första, om ni ska spruta parfymen på halsen, se då till att hålet i munstycket är riktat mot just halsen, och helst inte mot munnen. Och om ni då misslyckas med att sikta, och istället träffar munnen, se då för allt i världen till att ni INTE pratar med er hund samtidigt. För det gjorde jag.

-------------

Jag lade nyss upp mina samlade dagböcker på Prylar. Hur kan 77 sidor i Word bli 1,6 jädra meg??

---------------

Fick just reda på att den söte mörkhårige är yngre än jag. Jag är en patetisk gammal nucka!! I hela mitt liv har pojkbandsidolerna varit äldre och ouppnåeliga, såna som man bara drömmer om, och nu är jag äldre än dem! Panik

----------------

Nu ska jag åka hem, eller rättare sagt åka och rida på ett styck häst som jag ska få låna ett par gånger i veckan framöver. Om han är snäll vill säga. Annars sparkar jag honom. Fast mitt liv är fortfarande skit.

PS. Nu har jag lyckats skicka om de jämra filerna. Om de gick igenom vill jag dock inte sätta något på.

PS2. Saker är fortfarande blä.


- ”And when you have a second later, I wanna show you why we don’t just trap spiders under coffee mugs and leave them there. ”

måndag 23 april 2001

Inkompatibla drömmar

Åter vid skärmen (för datorn står visst på golvet), för en hård veckas arbete. Idag är det löner som gäller, och det är inte kul. Det är ett sånt jämra meck med utläggsersättningarna, för gud förbjude att vi skulle ha ett enkelt system. Jag ska införa ett.. snart.. men jag orkar inte just nu.

Sen är jag arg på min chef för att jag tycker att han är gnidig. Jag jobbade två veckor i mars, för vilka jag inte tog ut någon lön, eftersom jag ändå fick lön från mitt gamla jobb den månaden. Så jag räknade rakt av att två veckor = en halv månad = en halv månadslön extra denna månad, varpå han ville att jag skulle räkna antalet dagar i månaden istället, vilket ledde till att jag får ut 818 kronor mindre än om vi räknat på mitt sätt. Och visst, hans sätt är ju det korrekta, men jag tycker att det är så småsint, vad spelar det honom för roll om jag får 818 kronor mer? Det är kattskit för företaget, men det gör ju viss skillnad för mig. Löjligt tycker jag. Blä. *arg*

Jag känner mig.. konstig.. All and all borde jag vara nöjd och glad och lycklig, för jag är ju en sån lyckad person med lägenhet, cab och nytt jobb och allt, men något gnager mig. Jag vet ju vad det är, men samtidigt är det ju inte det. Samtidigt som det är en viss specifik sak som är dålig, så är det en hel livssituation, och jag kan inte sätta fingret på det.. Är det bara jag som är bortskämd med att saker går mig i händerna, eller har jag rätt i min negativitet? Borde jag vara glad över det jag faktiskt har, eller borde jag känna denna.. längtan efter något bättre, denna vilja att få.. något mer..?

Ibland vill jag bara ge mig en smäll och säga åt mig själv att rycka upp mig, säga åt mig själv att jag är så oerhört självisk som inte gläds åt de bra saker som faktiskt finns i mitt liv, och alla de bra saker jag åstadkommit, men det är inte lätt när det samtidigt finns en liten röst i mitt huvud som säger ”Det här är inte allt, hur kan du nöja dig med detta när du vet att den mest vitala delen saknas?” Tyvärr talar denna lilla röst inte om för mig exakt vad denna vitala del är, annars kanske jag skulle sökt efter den. Som det är nu söker jag efter något obestämt, och det som skrämmer mig mest är att jag kanske inte ens vet att det är det jag hittat om jag nu hittar det. Eller så har jag det redan, men det är ofullständigt.. nej, jag har det inte. Vad det nu än är så fattas det något, jag känner det.

Är det bara jag som är oförmögen att inse att jag har det bra, eller finns denna längtan inom alla människor? Är definitionen på lycka att man faktiskt är glad och nöjd över det man har? Eller ligger lyckan i själva sökandet efter lycka? Är man lycklig om man är förnöjd? Eller är man lycklig om man vet vad lycka är? Om jag visste vad som saknades, skulle det per automatik innebära att jag uppnådde det, eller krävs det strävan för att bli nöjd?

Jag vill.. vara nöjd. Jag vill känna mig tillfreds med livet, med min livssituation, med mina ambitioner. Jag vill veta att jag är på väg efter det jag strävar efter, och att jag har det mest vitala just när jag behöver det. Men jag har inte ens någon att älska, för att jag inte ens är kapabel att välja ut någon som är bra för mig.

Tänk om det inte varit några fel på motparterna i mina förhållanden. Tänk om de bara varit fel på mig, som har för höga krav, som inte sett det bra utan bara det dåliga. Tänk om jag kommer leva mitt liv i små korta förhållande utan mening bara för att jag själv är ofömögen att inse mina tillkortakommanden. Är jag dömd till ett liv i ensamhet, för att jag inte klarar av att älska någon som inte är perfekt?

Mina drömmar kanske inte alls är kompatibla med verkligheten. I själva verket har jag kanske en helt felaktig syn på livet, kärleken, universum och allting. Men om det är så jag tycker, är det då inte det som är rätt för mig?

------------

Min hund är inte tjock.

------------

Hur kan jag vara gråtfärdig över något som inte ens är mitt fel? Hur kan jag vara så ledsen över att bli anklagad för att vara den jag är? Varför blir jag inte arg istället? Hur kan jag känna att det är mitt eget fel att jag inte fick det enda jag begärde - tid. Varför tar jag åt mig personligen av sårande kommentarer när jag vet att de endast kommer ur en vilja att ge igen?

Jag vill inte vara ledsen över det här. Jag vill inte behöva må dåligt av att en annan person inte förstått mig. Jag vill inte ligga sömnlös på nätterna för att en annan person vägrat acceptera mig för den jag är.

Jag vill inte förändra på mig i förhållanden. Det kanske är fel utgångspunkt, vad vet jag. Men jag vet att om jag skulle göra saker bara för att motparten vill det så blir allt bara fel. För så har jag gjort hittills, och se hur lyckat det varit. Men när jag nu för en gångs skull stått upp för mig själv och hävdat mina behov, så gick det om möjligt ännu mer fel. Vad ska jag dra för slutsats av det? Var inte dig själv, för det har bevisats vara minst dåligt i det långa loppet?

Så fan om jag tänker vara ledsen över detta. Så fan om han ska få mig att ha dåligt samvete bara för att jag för en gångs skull försökte tänka på mig själv. Så fan om hans melodramatiska övningar ska få mig att känna medlidande med honom och avsky över mig själv. Screw him. Jag klarar mig alltid bäst själv.

---------------

Förmodligen borde jag ge upp nu, eftersom alla förhållanden jag haft kraschat, och jag farit illa av dem, men jag längtar ju så desperat efter Honom. Jag vill hitta Honom nu, och slippa gå igenom detta en gång till. Jag vill slippa bli sviken, besviken, sårad och chockad en gång till, jag orkar helt enkelt inte mer.

---------------

Jag har lovat att jag inte ska skriva dagböcker som denna, och det löftet får jag väl hålla. Inga mer dagböcker som väcker tankar hos folk, den dumma massan mår ändå bäst i sin okunnighet. Inga fler dagböcker som visar känslor, utan enbart dagböcker om ingenting. Känslor och åsikter sparar jag till mitt alias.

-------------

Okej, såhärerealltså. Jag är förbannat lyckad. Jo, jo, men hear me out. Jag är en lyckad person. Så är det ju. Jag har en massa saker. Nej, bortsett från flatlöss. Jag har en massa andra saker. Jag har en liten hund som älskar mig över allt annat. Jag fick ut 20 papp efter skatt den här månaden. Jag ska på Westlife ikväll (vilket också är ett tecken på att jag är himlarns cool). Jag har en torktumlarfrisyr (eller hur var det?). Och så är jag chef. Jag är inte särskilt bra på att vara chef, men what the heck. Ser ni nu, ser ni hur lyckad jag är?

------------

Den här db:n är min terapi. Nej, fel, skrivandet är min terapi. Utan det skulle jag vara i full färd med att ångestvråla in i kuddtäckta väggar vid det här laget. Att skriva gör mig hel igen. Jag var nyss väldigt pretentiös, men det skiter jag i. Jag får vara pretentiös, för jag är ju så lyckad.

Nu har jag lagt upp mitt visitkort här på Lunar. God damn.


- ”Oh, I know. This must be so hard. ”Oh, no! Two women love me. They’re both gorgeous and sexy. My wallet’s too small for my fifties, and my diamond shoes are too tight!”

söndag 22 april 2001

Nattligt yrande

01.05

Fem över ett på natten innebär natt-Alfapet, med Djungelns lag-regler. Det längsta ordet hittills är ”GOSPIDDEGKÅLRYTMIJN” (47 poäng). Det handlar om en hög göteborgare. Fråga inte mer så slipper jag svara. Fortsättning följer.

----------------

14.23

Akta er för lyftkranarna.

----------------

16.02

Nästa anhalt McDonald’s. Jag har inget att säga till om i frågan, det förefaller vara uppenbart.

----------------

16.28

Ordet för dagen är sug. Har jag tyckt så förut? *tänker* Nej då, jag som är så positiv och utåtriktad jämt. Att jag alltid bli syndabock för allting, och att allt jämt är mitt fel, det har heller aldrig hänt förut.

Dags att återanträda riksväg 70, för dödsföraktande körning hemåt mot Stockholmia.

----------

21.41

Det blev inte McD, för även jag har en skyddsängel. Det blev 47:ans kiosk i hjärtat av Falun, med galna värmlänningar från Turkiet.

Jag har haft en mucho mysig helg, tillsammans med folk jag tycker om, och jag har sluppit tänka på andra jobbiga saker, som fanns i mitt huvud vid ovanstående inlägg.

Jag glömde dessutom att nämna att jag (givetvis) vann TP. Oh yes. Segern var inte så förkrossande som man skulle kunnat tro, men jag mötte hårt motstånd. Dennis var på väg ett bra tag, men stötte på patrull vid den bruna pluppen, som för övrigt är mitt paradnummer. Sen vann jag dessutom inofficiella Alfapet, med att slutföra ordet som nämns i början, och det är för att jag är så jämra bra.

Efter en lång bilfärd i en Honda, med en fjortonkilos tax i knät hela vägen är min bakdel nu lika nersutten som min morfars gamla soffa från 1963. Slutsats: jag har ont.


- ”That’s not even a word!”

fredag 20 april 2001

Mogen, jag?

Idag har jag jobbat hela dagen. Kors i taket, ta i trä osv osv. Så jag har inte hunnit skriva så mycket, för jag har varit busy. Kors så seriöst det låter. Om ett tag kanske jag tom lyckats växa i min chefsroll. Gud förbjude, men även jag måste väl mogna någon gång.

I helgen ska jag dock inte vara mogen. Inte för att jag ÄR det annars heller. Jag kom på att jag har ett till vapen gentemot pojkarnas eventuella plupptillgångar - mina bröst. Om det går illa för mig så flashar jag dem, ifall de lovar att ge mig en plupp var. Det här kommer gå finfint.

Här följer det lilla jag lyckats krama ur mina sinande fantasitillgångar:

”Villaskatten chockhöjs nästa år” säger Aftonbladet. Ehm.. vad är det som hänt nu i år då? Upp 87% för vår villa kallar jag nog chockhöjning om något. Nästa år blir det ”bara” 26% till.. Hur förväntar sig staten att folk ska kunna betala skatt på fiktiva pengar? Fastighetsskatten är en av de mest korkade påfund som finns. Förstå att för tex vår villa är den största kostnaden inte underhåll eller dylikt, nej, 60% av boendekostnaden står straffet för att vilja äga sin bostad för. Sjukt sjukt sjukt.

En annan debatt i AB, om onani. Jag ska bespara er mina åsikter om att överhuvudtaget ta upp ämnet till diskussion, men.. På bild finns tre unga (nåja) människor ur Philadelfia-församlingen som säger saker som ”sexualiteten tillhör äktenskapet” och ”onani är skamligt”. Efter att ha tittat på dessa tre människor hoppas jag bara att de ÄR skenheliga, för som de ser ut är nog tyvärr onani det enda sättet för dem att få komma (till).

”Onani ska bekämpas med vänskap, arbete och bön.” *skrattar* Vad TROR de att singlar gör efter en hård dags arbete?

Anyway, nu ska jag och min hund bege oss mot Kista, för att där medelst ett styck Honda och ett styck Dennis anträda vägen för vidare transport mot Falun. Bara jag inte blir åksjuk.

PS. Om jag har en röd skjorta på mig, hur kan då luddet i naveln vara blått?


- ”Okay, okay! But if she doesn’t call, it is definitely over! No, wait, wait. Unless eventually I call her, you know, just to see what’s going on, and she says she’ll call me back, but then she doesn’t. THEN it’s over.”

torsdag 19 april 2001

Titanernas kamp

Igår gick Therese och jag äntligen på step-up, eftersom det av diverse anledningar blivit uppskjutet hittills. ”Äntligen” säger jag. Det var lögn. Det var fruktansvärt. Jag trodde jag skulle dö. Efter tio minuter ville jag bara lägga mig ner på den äckliga lådan och gråta. Men jag bet ihop, och viskade mellan tänderna till Therese att de här påhittet skulle hon minsann få ångra senare. Och det fick hon, för hon tog i så att hon nästan svimmade igen. Somliga straffar gud med detsamma. Ahaha.

För övrigt tycker jag att tilltaget mot Bosse Ringholm var ytterst lågt och fånigt. Jag avskyr förvisso den lilla råttan, men det är bara barnsligt att uppträda på det där viset. Samma sak med de två ”feminister” som hoppade upp på scen under Fröken Sverige. Dessa människor är så korkade att de inte fattar att uppmärksamheten dras enbart till förlöjligandet, och inte till deras eventuella budskap (som även det i alla såna här sammanhang är löjligt).

Igår var jag på momskurs hela dagen, och det var ungefär lika kul som det låter, dvs inte alls. Dessutom hade de namnskyltar som alla deltagare skulle ha på sig.. vilket jag raskt vägrade. Aldrig i livet. ”Hej, jag heter Filippa och jobbar för . Bääää.”

Sen gick hälften av inehållet förlorat för mig, eftersom det bredvid mig satt fem käcka tjejer och pladdrade, alldeles oberörda av de smält-genom-stolen-i-en-pöl-av-geggamoja-och-dö-blickar jag gav dem. Konstigt. Jag måste ha veknat.

Jag skulle hört bättre, om det inte vore så att jag har haft lock för höger öra i en månad nu. Det ilar multum. Men det underlättar när man ska sova. Det enda problemet är att man inte hör hunden snarka på nätterna, utan endast hör/uppfattar vibrationerna han åstadkommer, och då drömmer mardrömmar om onda maskiner (exempelvis lyftkranar och grävskopor) på tomgång hela natten.

Världen hukar sig för titanernas kamp i helgen. Om ni känner jorden skaka någongång under säg, lördagen, så oroa er inte, det är bara TP-planen som vikts ut på ett bord, och de stålgrå blickarna som mötts mellan Andreas, Per, Dennis och mig. Bör inte orsaka så mycket mer än 9,5 på Richterskalan.

Han som myntade uttrycket ”Det går fler tåg”, kan knappast haft någon erfarenhet av Stockholms tunnelbana. För en stockholmare är ALLA tåg det sista, vilket under den rådande situationen med signalsystemet är en ytterst rationell åsikt. I sin iver att hinna ner till perrongen IFALL ett tåg står där, och IFALL det är rätt anslutning, rusar den genomsnittlige stockholmaren (ni vet han med äckligt fett hår och färdigsmutsade äckliga jeans i trettioårssåldern) i ilfart nerför rulltrapporna, fullständigt obeveklig gentemot det faktum att pensionärerna faller som käglor i hans spår.

Det är rätt åt de jävlarna.

--------------

Jag glömde ju att berätta nyheten för er: Flippan har (äntligen!) blivit med lägenhet. Yey! Det är en tvåa på 60 kvm i Farsta Strand, vilket är bra och naturnära med tanke på Rasmus. Hade jag inte haft honom så hade jag nog flyttat lite närmare stan.. tror jag. Jag vill ju inte bo I Stockholm. I lägenheten har det bott en gammal dam, vars hjärna slutade fungera någon gång på 70-talet, vilket lett till att de storblommiga röda heltäckningsmattorna, och de fula gröngula tapeterna sitter kvar, men det är smällar man får ta, och pappa kommer få så roligt när han renoverar så. Och så ligger den på gaveln, med sovrummet så långt från hissen som det bara går, så jag kanske kommer kunna sova iaf.

Jag skrev under igår, och var glad ända tills jag insåg att underskriften var steget in i ett liv fyllt av skulder och att jag nu är skyldig diverse instanser mer än 800 papp om man räknar ihop alla mina skulder. Det är ju fan att det enda sättet att få lägenhet i Sthlm är att KÖPA den.

Nu ska jag åka med min hund till trimmet, och när han kommer tillbaka kommer han vara vacker som en dager, precis som matte.


PS. Idag har jag så mycket att göra att jag inte ens orkar börja med det.


- ”No, no. Oh, I’m fine with the age thing, ya know, until it starts sticking it’s tongue down my little brother’s throat. ”

tisdag 17 april 2001

Underbart är kort

Efter en, som jag förstår det, lång helg borde jag vara utvilad. Men med tanke på att jag (och detta har jag faktiskt räknat ut, trots att det var matte) sov i runda tal 75% av tiden, så var detta en jäkligt kort helg, under vilken jag inte fick mycket gjort. Det var iofs det som var skönt.

En hel helg där jag kunde gå och lägga mig igen precis när jag ville, precis efter frukost om så var. En hel helg då ingen visste var jag var och ingen ringde. En hel helg utan täckning på mobilen, som jag för övrigt ändå inte skulle haft på. Och så fick jag en massa choklad.

Jag är dödstrött.

Min syster kräver övlig beundran och uppmärksamhet, för hon lyckades ta körkort i torsdags. Hon är så duktig så. Klarade av både körprovet och teorin på första försöken, till skillnad från sin storasyster då. Å andra sidan kan inte de där mesproven (och särskilt inte teorin) jämföras med de prov man tog när jag var ung. Fast i telefon sa hon att hon inte hade klarat det, och eftersom det var mamma hon pratade med så trodde vi på det. Vi trodde på det ända tills jag började undra varför min utlånade bil stod och väntade på oss vid vägkanten en halvmil från huset.

Bilen har jag dessutom tvättat i helgen, och den blev mycket riktigt inte ren. Pappa hävdar att man ska avfetta den, sen tvätta, och sen vaxa den igen, medan jag hävdar att den inte är min längre, och att jag inte har något behov av wax on wax off. Nästa bil ska jag göra så på. Jag lovar.

Nu har jag slagit pappas rekord i ”Kortast tid man kan behålla en bil”. Tio månader kommer jag ha haft denna. Ett år tror jag var hans rekord. Han är för övrigt mer upphetsad över den nya än vad jag är, men han visar det inte.

Vad har jag mer gjort? Jag har.. gått på promenad med hunden. Och hjälpt honom fånga åkersorkar. Han lyckas givetvis inte, men å andra sidan så vet han inte om att det är jaga åkersorkar han gör. Men han tycker att det är kul att gräva. Det gör jag med. I tre minuter är det kul. Resterande del av halvtimmen som min hund står med baken upp i ett blött dike och skäller i diverse råtthål är inte alls lika rolig. Särskilt inte när incidenten händer tre gånger till. Under samma promenad.

Det finns liksom inget mellanläge på min hund. Det finns ingen fyra att lägga i och åka i femtio på. Antingen är det 120 knyck som gäller, eller så är det tvärstopp. Om man går och har honom lös fungerar det väl, men förstår ni hur svårt det är att cykla med en vovve som bara kan växla från ettan till femman?

Vid genomläsning av ovanstående inser jag att den myckna sömnen inte bara inverkat menligt på min fysik, utan även på mitt intellekt och fantasi, varför jag väljer att sätta punkt här. Tills vidare. Givetvis.

---------

Lunar har lagt till ett högst irriterande litet *knäpp* varje gång man klickar med musen. Sluta genast. Jag har inte bett om *knäpp* Fortsätter det kommer jag bli knäpp.

-----------

Jag skulle kunna skriva mer nu, men jag har som sagt ingen inspiration, så ni får allt vänta ett litet tag till. Vid genomläsning av dagböckerna, för att lägga upp mina samlade verk, så märkte jag att jag dessutom utlovat min pusselbitsteori. Den är mycket verklighetsinriktad, och den skriver jag imorgon.

Just nu (det startade för ungefär två timmar sen), händer det något i mitt liv, som förmodligen kommer ändra inriktning på detsamma, ganska radikalt dessutom. Jag säger inte vad det är, för då kommer det inte bli så, men det är rätt stort. I övermorgon kommer rapport om hur händelserna utvecklat sig. Ger ni mig choklad får ni veta tidigare.

PS. Om det är någon där ute som också jobbar med ekonomi, och som faktiskt har efarenhet av löner, kan väl denna person maila mig och tala om hur man ska hantera övergången till ett nytt semesterår. Jag fattar det INTE.


- ”Oh, the chicken’s in the back. The duck pissed him off. He said that eggs came first.”

torsdag 12 april 2001

Ingenting

Jag har ingenting att skriva. Visserligen är det just det min db går ut på, att handla om ingenting, men idag har jag verkligen INGENTING att skriva. Jag vet inte om jag ska vara ledsen, eller om jag ska se det som en utmaning.

Jag sitter och lyssnar på Pink Floyd, och så har jag lock för båda öronen. Världen är inbäddad i bomull, och jag hör knappt musiken. ”Coming back to life”, har ni den inte ska ni ladda ner den. Jag är i min egen lilla värld, för jag hör ingenting. Jag är ensam på kontoret och alla andra människor i hela världen är på semester. Min värld är folktom, och befolkad endast av mina egna hjärnspöken. De surrar runt i mitt huvud och frågar mig med gälla, dämpade röster vad jag sysslar med. De ifrågasätter mina livsval, och min situation i livet. De undrar hur jag kan ha tänkt för att ha kommit fram till att vad jag har nu är det bästa för mig. De ifrågasätter min mentala stabilitet, och min förmåga till kärlek. De får mig att undra över vad jag egentligen vill, och varför jag försätter mig i situationer där jag inte längre vill.

------------

Det är en bra kort dag idag. Såna gillar vi. Då slipper Bassehunden tråkas till döds på jobbet och kan vara hemma. I alla fall påstår han att han tråkas till döds. När jag frågade honom vad han gjorde för roliga saker när han var hemma i såna fall så svarade han inte. Jag tror han ljuger.

Igår fick jag middag och choklad. Och glitter. Jag gillar glitter :) Rasmus fick också en present, om än en ofrivillig sådan. Han fick ett gult luddigt påskägg, men jag fick innehållet. Hunden tyckte nog att han drog det längsta strået, för han blev kär i sitt luddiga påskägg. Han låg i sängen och flirtade hej vilt med det, och ville gärna gärna bita bara liite i det, men vågade inte, så han bet i täcket istället. Sen när jag tröttnade på allt gult ludd på golvet la jag ägget på en hylla istället, så då satt hunden under hyllan och kikade trånande på sitt kärleksobjekt.

Idag ska jag till landet och trängas en hel helg med min kära familj, och försöka undgå att drabbas vansinne. Jag håller även på och bjuder på en lägenhet, men nu har jag nått min gräns, och jag tvivlar starkt på att jag får den. De som bjuder emot är två stycken, och det är orättvist, för de kan ju lägga mycket mer än jag. Pitt. Jag kommer aldrig få en lägenhet.

----------

Nu får jag åka hem. Och så får ni klara er utan mig på Lunar ända tills på tisdag. HUR ska ni klara det ;)

PS. Det är ruggigt irriterande att inte höra något. Jag hinner tex knappt stänga ner skärmen när någon kommer, för jag hör inte att de kommer.



- ”You know, I rued the day once... didn’t get a whole lot else done.”

onsdag 11 april 2001

Bilistligist

Elin har lånat min bil, eftersom det förmodligen är lättare att lära sig köra i en 206:a än i en familjevan eller vad de nu kallas. Så jag har pappas åbäke till bil, och även om den är ruskigt ful så är den ändå en enorm penisförlängare. Man trängs mycket bättre med andra bilar i en Ford Galaxy än i en liten Peugeot. Sen sitter man så upphöjt och majestätiskt att det tom. går att köra i högklackat. Att jag sen måste hoppa för att överhuvudtaget komma ur bilen ner till marken är en annan sak.
Igår körde jag på en tvåfilig väg mot ett rödljus när jag ser att bakom ljuset står en bil i min fil och varningsblinkar. Jag glider alltså över mot vänsterfilen för att markera att jag kommer förflytta mig dit när det slår om till grönt. Jag hann inte riktigt över helt, så jag står precis i mitten av Arenavägen (smaal väg). Det finns alltså ingen plats alls på någon sida av mig.Tror ni inte att det kommer en BMW, som prompt ska in i det smaala utrymmet mellan mig och refugen? Han har ungefär två millimeter till godo, men han kan inte nöja sig med att stanna två meter tidigare, nej då. Så när det slår om till grönt rejvar jag iväg, och skär av hans väg, god damn it, jag stod där först. Blinkade gjorde jag dessutom för ovanlighetens skull. Varpå han tutar. Hårt och länge. Varpå jag drar upp ett finger i bakrutan (gissa vilket?). Och då.. oj oj oj, vad mycket sårad manlig stolthet det fanns i den där BMWn…Så mycket att han bara mååste köra upp jämsides med mig och ligga där i tre fyrahundra meter och vifta med armarna och skrika. Jag tittade iofs inte på honom ens lite, men jag såg gestikuleringarna i ögonvrån. Att han bara orkar bry sig? Han måste ju fattat att jag inte ger ett vitten för vad han tycker om mig eller mitt sätt att köra bil redan vid rödljuset? Jag tycker synd om såna där människor. Förvisso svär jag som en borstbindare i bilen, och förvisso älskar jag att få tuta, men jag känner inget större behov av att hävda mig sådär. Men jag vet inte, man kanske blir sån där i trettioårskrisen.

När man har solglasögon på sig så känner man sig säkrare, det måste nästan vara vetenskapligt bevisat vid det här laget. Du kan titta på folk, men de ”ser” inte dig, och så kan du vara osminkad utan att det syns (apppliceras oftast på flickor). Men, en annan sida av saken är att folk på något sätt även tror att du inte ser dem. Har ni tänkt på det? Aldrig glor folk så ohämmat som när man har solglajjer på sig.

H&M låter lungsjuka, eller barn, eller mentalt handikappade eller vafan det nu var, arbeta i deras fabriker. Säger rubrikerna. Jag ifrågasätter inte om det är sant eller inte, men jag ser inte felet i det hela. Som stort multinationellt företag är det naturligt för H&M att lägga tillverkningen av produkterna i det land där det är billigast. Det ska vi konsumenter vara glada för, annars hade alla kläder varit dyra. Om de sen använder barn, eller efterblivna eller vilka det nu är som arbetare – so? Vad tror ni dessa människors alternativ är? Förmodligen svält, prostitution och droger. Varje gång något sånt här om barnarbetare ”avslöjas”, så slutar förmodligen det utpekade företaget att använda dem, och vad händer då tror ni? Barnen går till a-kassan och får ut pengar, så att de på det sättet kan fortsätta försörja sin familj? I wouldn’t count on it. Alla såna där nissar som så ivrigt arbetar ”för barnens bästa” tänker inte på att det finns få länder i världen med det skyddsnät som Sverige har. Självklart är det fel att barn behöver arbeta istället för att gå i skolan, men ta tag i problemet där istället. Tills det är löst, ta då inte ifrån de här familjerna deras enda möjlighet till försörjning.

Igår i en bilkö satt det en äldre man i keps och Saab 900 och.. tuggade tuggummi. Jag har aldrig sett någon tugga tuggummi så frenetiskt som denne man. Det var så att jag var rädd att löständerna skulle trilla ut.

Reklam igen, på TV denna gång: ”En av Sveriges populäraste män”. Vem pratar de om? Inte Magnus Carlsson. Inte Markoolio. Nej, inte Carl Bildt heller. De pratar om Lasse Kronér. Ujuj.

------------

I samspråk med Phreaq (men vem ÄR Dennis Lundin?) har jag kommit fram till att det finns tre anledningar till att byta jobb. Ett; inget Internet (vilket iofs borde betyda att du inte skulle tagit det in the first place). Två; alla ser din skärm. Hur ska du kunna surfa fritt då? Tre; du har brandvägg, så att du inte kan använda några roliga program.

------------

Janne försöker frenetiskt bli vän med Basse, men Basse gillar inte Janne av någon anledning. Det brukar bli så, att det är en speciell person som han väljer ut och bestämmer sig för att ogilla. Janne försöker och försöker med kakor, och Rasmus tar glatt emot, men Janne får inte kela med honom. Jag tror Janne är extremt störd av detta faktum. Sen ser han när Carolina går fram till Rasmus och drar honom i skägget, och Rasmus bara vill bli kliad på magen. Det stör honom ännu mer. Det syns. Han vill ”besegra berget Rasmus”. Nyss kom han in igen och försökte. Då låg Rasmus och vaktade mina medhavda (och bortglömda) mackor. Egentligen får han inte bete sig sådär, men jag förstår honom. Så det ryckte rätt rejält i läpparna på honom. Janne blev nog lite ledsen i ögat ;)

PS. Sen vet jag mycket väl att raden i Roxette’s låt från igår betyder ”överkörd av en lastbil”, men om jag på något sätt hade påpekat det alternativet hade jag ju inte fått klaga, okej?


- ” Monica, you have got to stop this competitive thing! Okay? It’s crazy. I mean, just to impress Gary and Phoebe we have to go upstairs and have sex over and over, and I’m saying no to this, why? Get your coat.”

tisdag 10 april 2001

Ut och in, ut och in

Min hund är med mig på jobbet idag, och har stort behov av att ligga precis PÅ mina fötter. Detta resulterar i att jag sitter alldeles för långt ifrån tangentbordet för att det ska vara bekvämt. Rasmus har problem med att hantera ”machokillar”, dvs såna som tycker att en liten tax ju inte borde vara något problem, så jag var lite orolig för hur det skulle fungera mellan honom och Janne som är en sån där typisk ”Liilla hunden, klapp klapp”-kille. Men jag hade stängt dörren, och så knackade Janne (big mistake), och öppnade i samma sekund, varpå Rasmus flyger fram till dörren och vrålar. Till saken hör att Rasmus är den största nu levande taxen there is, så Janne blev skitskraj och stängde fort dörren igen *ler* Så där är det nu inga problem med respekten.

Jag skulle få Peters kort idag.. men han har glömt det. Så nu blir det åka ut och in i garaget idag igen.. blä. Ut och in igen varannan timme.

Roxettes nya låt innehåller värsta sortens nödrim. Ungefär såhär: ”någonting.. luck, feels like I’ve been hit by a truck”. Nu ska man inte anklaga Per Gessle för att vara virtuos i vanliga fall heller, men personligen tycker jag ju att rimma på ”rock” hade varit mer troligt, eftersom det ju trots allt är rätt svårt att slå någon med en lastbil. Förutsatt att man inte är tre år gammal och lastbilen kommer ifrån Playmobil.

De ringer fortfarande från mitt gamla jobb och frågar saker. Varje gång jag minns vad de pratar om blir jag lika nöjd.

En annan sak som jag inte är lika nöjd med är att jag glömde sätta på deodorant imorse. Kan bli knepigt framåt eftermiddagen.

Om ni har hund och bor i Stockholmsområdet, och så behöver den hunden trimmas, och så tittar ni i telefonkatalogen efter hundfrisörer, och så ringer ni ett par på måfå, och så väljer ni den ni fick tid hos tidigast.. tänk då för allt i världen på att skriva upp vilken av alla dessa ni till slut valde. Med uteslutningsmetoden har jag nu kommit fram till att de finns 13 möjliga jag beställt tid hos. Antingen ringer jag alla dem och frågar, eller så får jag beställa ny tid.

-------------

Om man den tionde april inser att man registrerat allting up until now i mars istället för i april.. då slår man sig för pannan och stönar. Och INTE av glädje. Fan!

-------------

Något som är fel: Att jag som feminin (när jag inte svär) flicka, tar avstånd från allt vad feminism heter, på grund av ett fåtal idiotiska rödstrumpor som genom idioti får folk i gemen tycka att feminister är jobbiga idioter. Det är som att tycka att givmildhet är fel, för att Hitler en gång gav en hungrig hund mat.

--------------

Nu är det officiellt vår. Yey! Rasmus och jag var ute på promenad på lunchen, och jag har nu ovedersägliga bevis för ovanstående, så jag känner mig säker att säga det, utan att få diverse efterräkningar av Murphy.
Bevis nummer ett: De har sopat trottoarerna. Är man storstadsbarn så är man, och då vet man att det slutgiltiga tecknet på vårens ankomst är när parkförvaltningen tar sig an trottoarerna.
Bevis nummer två: Ute växer det nu miljoner tussilago. Hunden och jag såg minst tusen i alla fall. Men Rasmus åt bara upp tre.
Bevis nummer tre: Jag var tvungen att ta av mig jackan och gå i bara tröjan. Imorgon ska jag ha vårjackan på mig istället. Enda problemet är att jag inte längre har någon.

Mina vänner - jag är lycklig. Det kommer inte vara så länge, så njut medan jag ler. Det ska jag göra i alla fall.


- ”Now, if you want to receive e-mails about my upcoming shows, then please give me money so I can buy a computer.”

måndag 9 april 2001

Sexuella no-no’s

Jag skriver alltid om det som står i rubriken. På ett eller annat sätt i alla fall. Och så även idag. I ett plötsligt anfall av ärlighet, klarsynthet och viss bitterhet, skall jag ta detta publika forum till hjälp, för att (inspirerad av High Fidelity) basunera ut Topp Fem Saker Jag Avskyr Under Sex:

Ett: En hand på huvudet under avsugning. Jag kan själv tack så mycket. Eller ännu värre; motjuck under avsugning. Det går bara att få ner den SÅ långt innan det blir ruskigt obehagligt.

Två: Den (obligatoriska?) frågan ”Var det skönt?” alternativt ”Var det bra för dig?” Har du inte märkt om det var bra för mig så var det säkert inte det heller, och då bör du inte genera dig med att fråga. Svaret kommer oavsett åsikten att bli jakande, så du blir inte klokare av att undra.

Tre: Hysteriskt bytande av ställning under själva sexet. Jag lovar, det ÄR bara i porrfilmer det är coolt att inom loppet av tre minuter avverka femton ställningar. Ska du trötta ut dig kan du göra det genom andra fysiska aktiviteter.

Fyra: Om du ska stoppa upp något där, så är det Junior. Fingar ger inget. Och om du dessutom avbryter dig mitt i för att fingra.. exakt HUR mycket tror du det känns sen Junior varit där?

Fem: Till och med omnämnandet av analsex är otillåtet. Där är det enkelriktat. Will always, and has always.

------------------

Expressen eller Aftonbladets (skit som skit) löpsedel idag: ”Kungabarnens privata bilder som det inte var meningen att du skulle se”. Vad hände med begreppet integritet?


”- Psst, Jonas.. petar du lite på Jan-Erik. Han håller på att nicka till.
- Han inte bara nickar till, han är helt klapp kadang.
- Va? Menar du att han är full?! Här på sammanträdet!?
- Schhh.. han var ju red wine offside redan när han kom i morse, märkte du inte det?
- Nej men jösses vad pinsamt. Och nya chefen som är här och allt.. peta på honom då.
- Psst, Jan-Erik, verkligheten kallnar – se levande ut, hörru.

- Sådär. Nu kvicknade han till.
- Och välte ut mineralvattnet.
- Åh, nej.
- Tur att han har långärmad skjorta.. det suger ju upp riktigt bra.
- Usch, säg åt honom att sätta sig ner.
- Psst.. sätt dig ner hörru.. va? Jaha..
- Vad sa han?
- Att han skulle visa någonting först.
- Vad då?
- Hm.. den där, tydligen..
- Jaha den, den har jag sett förut.


- Har du?
- Jajamen. Förra året tog han ju fram den och visade den minst en gång om dagen.
- Gjorde han?! När det var kvinnor med också?
- Absolut, särskilt då.
- Han ville väl skryta kan jag tänka.
- Ser inte särskilt speciell ut, tycker jag.
- Jomen den är bra stor i alla fall, det måste du hålla med om.
- Äsch, den ser ju ut som vilken plakett som helst. Företagsserien i bowling –98, ska det vara något att komma med?”

------------------

Kan någon vara snäll och förklara följande för mig? Jag skickade just ett mail till chefen för ett av bolagen. Han är iofs whacko, men ändå. Jag bad honom kolla hur mycket pengar det fanns på kontot, för jag ska betala in skatten idag. That’s it. Vad får jag till svar? ”Ciao. Du är ett rovdjur, eller hur?” Eeeh va?

PS. Idag är jag hemskt trendig, för idag har jag både byxor och kjol på mig. Det är det fånigaste mode jag vet, men jag bär det i protest mot fjortis-eran. Ingen förstår, men _det_ är mitt minsta problem.


- ”You know how you throw your jacket on a chair at the end of the day? Well, like that, except instead of a chair, it’s a pile of garbage. And instead of a jacket, its a pile of garbage. And instead of the end of the day, it’s the end of time, and garbage is all that has survived!”

söndag 8 april 2001

I kronologisk ordning

Jag gick och la mig vid åtta för att sova ett litet tag.. och så hann det bli idag. Jag är fortfarande trött, men jag har ju hyrt en film att se på. Får inte göra Rasmus besviken. Så detta skulle ju egentligen varit med i gårdagens.. men what the heck.

Idag (igår) har jag gjort följande:

Vaknat till diverse oljud.
Blivit arg.
Vägrat klä på mig.
Gått upp i köket naken och arg.
Gjort alla andra arga.
Börjat frysa.
Stängt dörren efter bortåkande arga familjemedlemmar.
Klätt på mig.
Öppnat dörren för arg lillasyster.
Letat efter smutsig filt till arg lillasyster (don’t ask).
Ätit frukost.
Gått in på Lunar.
Smällt till TVn.
Provkört sportbil.
Kört för fort.
Åkt vilse.
Köpt sportbil.
Gått ut med hund i regn.
Konstaterat att jackan blivit ren.
Pratat med far och hävdat att spontant köp av sportbil VISST var en bra idé.
Gått in på Lunar.
Köpt pizza.
Sett på film (En Askungesaga - blä).
Ätit glass.
Gått in på Lunar.
Läst Phreaq’s samlade dagböcker.
Fått ont i huvudet.
Provat olika sätt att sminka mig.
Konstaterat att jag ser ut som skräp.
Slutgiltigt skrinlagt alla modellplaner.
Bestämt mig för att satsa på en karriär som kulturvetare och skaffa hellugg.
Ångrat mig.
Gått ut med hund i regn.
Läst bok, Brott och Straff.
Tröttnat på bok (Dostojevskij är bra, men den boken är ju fan så pretentiös. Läs Anteckningar från ett källarhål istället).
Läst annan bok (Den Oändliga Historien).
Klappat hund.
Somnat.
Vaknat, kollat på klockan och tänkt ”Där ser man”.
Gått ut med hund i regn.
Varit mörkrädd.
Blivit blöt.
(Nu är det nu. För övrigt ett hemskt, HEMSKT barnprogram).
Och nu ska jag kolla på film (High fidelity).

Saker jag inte gjort idag (igår):

Städat mitt rum.
Lagt in alla mina kläder i garderoben (de TRIVS i min fåtölj, så det så).
Duschat.
Dammsugit.
Ätit nyttiga saker.
Varit produktiv.

Get a life. Vem? Jag?

---------------

John Cusack är en överskattad skådis. Joan Cusack on the other hand..

För övrigt är Backstreet visst bra. De är pojkbandens kungar, och något måste de ju gjort för att förtjäna det epitetet.

Dessutom ska jag gå på Westlife den 23e. Kan jag officiellt klassa mig som cool då?

Min hemmadator (den här) gillar inte Back-knappen. Det tar år för den att utföra det kommandot. Jag vill påpeka att ordet dator faktiskt används felaktigt när jag syftar på den här, men ordet Dumburk är redan upptaget av TVn.

PS. Om man gnuggar sig massor i ögonen börjar de svida och blir röda och fula. Hur kommer det sig då att det känns så skönt medan man håller på?


- ”Wow - your lip went bald.”

lördag 7 april 2001

Långa promenader med voffe

And whaddyaknow? It’s rainin’.

----------------

Mina föräldrar och min syster skulle åkt till landet igår kväll, för Elin ska ta körkort där uppe. Det gjorde de inte. De var hemma när jag - förväntandes mig ett tomt hus, endast innehållandes en glad liten hund - kom hem igår kväll/natt. Det slutade med att min kära mor svor åt mig och slog igen sin dörr. Vadå omvänd pubertet?

Detta ledde givetvis till att jag väcktes okristligt tidigt imorse av diverse ljud, och då kan jag inte ligga kvar och sova, för då får jag ont i huvudet. Efter att ha gått upp och vinkat av föräldrar, med medföljande förbannad Elin, så åt jag frukost utan någon tidning alls (blä), och sen tänkte jag kolla på TV, varpå pappa lyckats sätta något slags kodlås på TVn, vilket ledde till att den nu är obrukbar, eftersom ingen kan koden. En hel ensam helg framför mig utan TV.. Rasmus och jag skulle ju kolla på video..

Slutsatsen man kan dra av detta var att jag började få tråkigt. Det regnade ju dessutom, så jag bestämde mig för att åka och provköra bilar redan idag, eftersom det inte skulle finnas några andra människor där vid den här tiden en lördag. Så då gjorde jag det. Och så provkörde jag en silverbil (fast silver är ruskigt tråkigt). Och så ville den bilen åka alldeles jätteförfort. Det var inte alls mitt fel. Uj vad rolig den var =) Och så spanade alla människor in mig i den bilen (eller så kollade de kanske på själva bilen..?). Så jag var bara tvungen att köpa den. Så nu har jag gjort det. En knallblå cab. Och jag får den inte förrän i juli *sucka*

Det var en väldigt trevlig försäljare jag pratade med för övrigt. Det är ovanligt. Jag är blond, 18-årig tjej, så jag brukar sällan få respektfull respons av vare sig bilförsäljare eller mekaniker. När jag köpte min nuvarande bil i höstas, så köpte jag den hos en annan Peugeot-handlare, som jag aldrig mer kommer göra affärer med. VDn var trevlig, men den dagen jag skulle hämta bilen var han sjuk, så jag var tvungen att göra upp med en av försäljarna, som jag pratat med tidigare och som jag visste var dryg. Det var sommar, jag kom dit i sommarkläder, med min syster som är 20. Gissa vilken respons vi fick? Hade han kunnat klappa oss på huvudet hade han gjort det. Jag hade 15 000 i kontanter (från mamma, eftersom hon kraschade min första bil), och min egen insats tänkte jag betala med kort. Men när jag sa det till honom fick jag en blick som sa att jag var minsann den dummaste brud han hade träffat, och kommentaren ”Kort? Det fattar du väl att du inte kan köpa en bil på kort?!” Låt mig säga såhär: Hade jag vetat det hade jag inte velat betala med kort. Och varför i allsindar skulle man inte kunna betala med kort? VILL de hantera kontanter, eller vad?
När jag svarade att jag bara hade ett kort, och undrade hur han hade tänkt sig att jag skulle lösa det, sa han att det fanns en bankomat i närmaste centrum, ”Har du bil eller?” *suck* NEJ, jag har ingen bil. Jag är HÄR för att köpa en bil dumma människa. Så svarade jag inte. Men jag tänkte. När jag frågade om jag inte kunde få låna en av deras bilar för att åka dit och hämta ut mina 10 000 fick jag frågan ”Jaha, men har du körkort då?” Ridå.

I tisdags blev jag förföljd av Babsan. Jag åt lunch med mina jobbarkompisar i Globens köpcentrum, och då stod han bakom mig i kön. Fast han var inte Babsan då, utan bara Lars-Åke, i sällsynt illasittande jeans. Sen satte han sig vid bordet bredvid. Efter lunchen kajkar jag runt i affärer ett tag, och går in på H&M. Vem kommer in? Babsan. Han köpte två pack strumpbyxor för övrigt. Jag går ut, och går in på Indiska. Vem kommer in? Jag går ut och går in på Cervera. Vem kommer in? Nu börjar jag tycka att det är lite mysko, så jag bestämmer mig för att gå in på H&M igen, bara för att testa. Vem kommer in? Hade jag inte vetat att han var bög hade jag trott att han stalkade mig. Och det är ju inte så att jag kan gå fram till honom och säga ”Hörru, sluta följa efter mig föffan”, för vem är kändisen av oss två..?

PS. Nu slog jag till TVn ganska hårt, i ren frustration (det ska in fyra siffor, och det blir rääätt så många möjliga kombinationer då), och då försvann kodlåset. Förmodligen i rena förskräckelsen.


- ” I just had orangejuice coming out my nose, but it was totally worth it.”