lördag 22 december 2007

Åh, innan jag försvinner; jag har ju helt glömt att delge er en sak.

Detta skrev jag i november:

"Vi har fått en ny ridlärare, en manlig. Det är trevligt som omväxling till den extremt feminina värld som stallet med omgivningar är."

Yep. Han är gay. This I know, för vi har varit ute och festat ihop. Nu när jag vet det fattar jag inte hur det kunde undgå mig tidigare, men det hindrar ändå inte att mitt citat ovan blev hysteriskt kul senare.
What the hell is up med Magnus Carlsons lugg?!


Nu blir det juluppehåll, precis som med TV. Ni får roa er med att reprisera mina inlägg, precis som med TV. Jag kommer vara utom täckning både vad beträffar mobil och internet i över en vecka, mobilen är garanterad, internet är i stort sett garanterat, eftersom det bara finns tillgång till snigelinternet via Telia, så.. nej.


Bifogar en bild, en "före-bild" på de svarta ringarna som jag currently spottar runt ögonen. Ursäkta den kassa bildkvaliteten, men försök själva zooma in era ögon via bakvänd kamera. Så får vi se om det blir någon skillnad på "efter-bilden".


Fan tro't.


tisdag 18 december 2007




Oh herregud, people, nu är det bara fyra dagar kvar till ledighet! Jag ska vara ledig sexton dagar i sträck, fatta sexton dagar, så länge har jag inte varit ledig på... på fem år.

Jag ser fram emot det så oerhört att det nästan är läskigt, för den ledigheten är vad jag sett fram emot HELA HÖSTEN, och när den sen är slut... och sen då?

Jag ska fira jul på landet, i vår stuga i skogen (om det inte börjar snöa och blir jättekallt, så käre Gud, om du tänker låta det börja snöa kan du väl vara vänlig att vänta till på lördag em så jag hinner dit?), bara jag och hundarna, mängder med böcker, högar med filmer och en massa god mat. Det kommer bli freaking lovely.

Irriterande är det dock med folk som tycker synd om mig för att jag ska fira ensam och nästintill tycker det är hemskt. Jag menar: "bara jag och hundarna, mängder med böcker, högar med filmer och en massa god mat" - förutom en RIKTIG jul (dvs med familjen inklusive farmor, som råkar vara död), så är detta det bästa jag kan tänka mig.

Och det passar så väl ihop med vad jag önskar mig till jul: inga mörka ringar under ögonen. Sexton dagars inte jobbande (utom en sväng fakturering för mitt egna bolag där mitt i) och sova så länge jag vill borde väl rimligtvis ta hand om den saken.

Nu till någonting helt annat.

Det här är ett av det vackraste stycken jag vet. Särskilt efter ca två minuter. Livsfarligt att lyssna på i bilen, eftersom jag ofrivilligt blundar där. Den här versionen är den finaste, och den enda jag hittade, fast jag vet inte varför han som la upp den har klippt av den mitt i.

Och denna ska jag ha på mitt bröllop, som ingångsmarsch. Just denna version och inte en långsammare, och precis hela stycket också. Det är mitt bröllop, och om jag vill att folk ska sitta och vänta på min ingång i fem minuter så kommer det ske också.

Om jag nu någonsin blir gift, vilket jag mer ofta än sällan betvivlar.

Dem lyssnar jag till i bilen när jag, som i morse, fastnar i bilköer, särskilt när bilköerna, som i morse, inte har någon anledning att existera över huvudtaget annat än att Börje och Greta tror att de ska åka av vägen bara för att det är kallt ute och därmed kör i 60 på motorvägen. Det tar även mina tankar bort från det blogginlägg (hemska ord) som är färdigkomponerat i mitt huvud, nämligen Saker Jag Hatar I Trafiken.

-----

Bonus. Visste inte att den fanns i pianoversion *går ut och köper noter*



fredag 14 december 2007

Jag är ju inte den enda som får låtar på hjärnan, och sannolikt inte den enda som får dåliga låtar på hjärnan. Men jag får BARA skräp på hjärnan, och sen kan det dröja flera flera dagar innan det byts ut mot något annat (dåligt). Hopplöst.

För ett par dagar sen var det "Om du vill bli min fru", och imorse var det "Lambo". Just nu är det dock "Climb every mountain", och jag velar mellan vilket som är värst.

Men förmodligen är österrikisk-amerikansk semi-opera-onani bättre än "se hur dropparna i glaset, rinner ner i fylleaset"...

Svårt att bestämma mig.

torsdag 13 december 2007

Mina hundar har så fantastiskt, oerhört roligt med varandra att det knappt går att beskriva hur glad det gör mig.

Den stora hunden har alltid varit lite egen och aldrig fungerat med andra hundar. Och han har aldrig LEKT på riktigt - visst har han lekt med andra hundar, men det har alltid varit på hans villkor, och med en smula hot i bakgrunden, som gjort att jag aldrig kunnat slappna av helt.

Och med den första tiden i färskt minne, när den lilla hunden var valp, och det här hemma var en enda röra av kompostgaller, munkorgar, bitna valpar och förtvivlan, och jag aldrig trodde att det skulle gå, att jag skulle få omplacera valpen, att de aldrig skulle komma överens.. så är det för mig ett under det som sker här hemma nu.

För när väl den stora hunden hade accepterat valpen (vilket tog sina modiga tre månader!) så började en vänskap utveckla sig som jag inte trodde att den stora hunden hade i sig. För varje dag som går så släpper han lite mer på garden och tillåter den lilla hunden att ta sig fler och fler friheter, och fördjupar deras vänskap mer och mer.

Jag inser att jag förmänskligar honom nu, och att det på ett hundplan inte alls ser ut sådär, men det är ju bara så jag kan beskriva det.

Nu leker de varje kväll i vardagsrummet så att mattorna yr och golvet får visa vad det går för när de tar sats från varsitt håll och springer på varandra som i ett tornerspel, bara för att sen vända på en femöring med gnisslande klor och slå ihop igen, och sen ligga i en hög och munfäktas, bara för att skutta upp igen och tvärs över vardagsrummet, hämta en trasa och kampa lite grann tills någon vinner och springer före med bytet.. och i soffan sitter jag och skrattar så att magen värker och ångrar bara en enda sak: att jag inte skaffade en till hund många år tidigare, så att den stora hunden kunde fått uppleva det här i fler år av sitt liv, och inte som nu när han närmar sig tio, och visserligen har många år kvar att leva, men ändå blir mycket tröttare, mycket fortare.

Samtidigt är jag så djupt tacksam för den lilla hunden, för att han är den personlighet som han är, för att han lyckats locka fram den stora hunden ur sitt skal, och för att han ger oss båda så mycket glädje. Jag älskar dem så otroligt mycket båda två, på ett sätt som jag inte tror att en icke hundägare kan förstå och min näst största skräck är att något ska hända dem som jag inte kan rå på.

Jag vet, det blev mer än lovligt sentimentalt, men jag har levt en tredjedels liv med den stora hunden, och med honom alla hans olater, och att få slappna av såhär och att kunnat ge honom den här vänskapen betyder väldigt mycket för mig.

onsdag 12 december 2007

SOL!! Sol sol sol sol sol sol SOL!!!

Jag skulle kunna skriva ett inlägg om hur mycket jag längtat efter denna sol, men jag hinner inte, för jag måste ta ut hundarna en snutt innan den kanske försvinner!

tisdag 11 december 2007

Noggrannt.

Noggrant.

Nogrannt.

Nogrant.

Nä, det hjälper inte. Allt ser fel ut.
Nu har jag bakat pepparkakor.

Fick mig att minnas hur mycket jag avskyr att baka.

När jag sen satte mig vid datorn fick det mig att minnas att man måste tvätta händerna mer noggrannt när man kladdat med smör och sirap än vad jag gjorde.

Stackars musen.

Om jag ändå fick äta dem själv gick det väl an, men det får jag inte.

Dumt det där.

Skulle kunna göra fler, så jag fick äta några själv också, men.. nä, orka.

söndag 9 december 2007

Jag älskar Love Actually.

lördag 8 december 2007

Jahapp, då har man lyckats igen.

Eftersom det har regnat såna kopiösa mängder under de senaste två dagarna så tänkte jag åka iväg en bit för lördagspromenaden, till ett ställe där man kan gå på skogsvägar och större stigar, och det borde vara relativt torrt. Och då kunde jag ju ha på mig sneakers istället för klumpiga kängor.

Så jag packade in boysen i bilen och åkte iväg, men idag var vi tvungna att dela skogen med ett gäng motorcrossåkare, och det blev för jobbigt efter ett tag, så vi gick in en bit längre i skogen, på mindre stigar, jag fortfarande i mina sneakers.

Lät hundarna bestämma hur vi skulle gå så länge de höll sig i ungefärligt rätt riktning, vilket ledde att vi kom till småstigar som jag aldrig tidigare gått på, och det blev blötare och blötare, och jag hoppade från rot till rot och började fundera på att vända.. men det här med att vända är inte riktigt min grej förstår ni.

Så kom vi till ett kärr och då var jag tvungen att sätta ner foten (haha) och tala om för hundarna att här kunde vi ju faktiskt inte gå, kolla, där framme är ju värsta bäcken, hur ska vi komma över den hade ni tänkt?

Joo, sa hundarna, vi kan visst gå här, det ligger ju en superbra stock över bäcken som man kan gå på, kolla bara, såhär gör man.

Och vips var de över, och kvar stod jag på andra sidan med kopplet i handen, och hade inte så mycket annat val än att gå över på den där stocken.. den där hala stocken.. den där VÄLDIGT hala stocken.

Och ramlade i såklart. Hela jag. Som tur var så ramlade jag åt höger, eftersom jag hade mobilen i ärmfickan på vänster sida. Sen var jag ju tvungen att ställa mig upp, för där kunde jag ju inte ligga hela dagen, och då blev båda skorna genomblöta.

Så där stod jag. I stort sett genomblöt. Sex kilometer från bilen. I ett kärr. Som luktade kobajs.

Jag borde ha vänt.

fredag 7 december 2007

Uuhh.. ett dressyrpass och ett hoppass (på galningen) senare är jag lagom mör. Nu - Pralines & Cream, jordgubbste och det senaste avsnittet av Greys som jag missade i onsdags. Sen - en lyxnatt.

Innan ni börjar få ideér i huvudet kan jag bara berätta att en lyxnatt är en natt då jag tvingar den lilla hunden att sova i köket med gammelhunden, och den stora hunden att sova i fåtöljen utanför mitt rum (om det skulle komma några mördare eller demoner), och jag får sova alldeles själv i hela stora sängen. Med öronproppar så jag inte hör den lilla hunden gnälla. För då är det ju så SYND om honom.

Nä okej då, inte i hela, bara i den halvan som det inte ligger pinnar, grus och apporter i.

onsdag 5 december 2007

Lol. Jag vet att det är rätt uttjatat med att lista sökord som gjort att folk hamnat på ens blogg (hemska ord), men följande lista gjorde att en massa människor hamnade på min förra blogg (hemska ord).. är jag inte speciell så säg:

5 irriterande saker
bitterhet singel
naken ryttarinna
dumma djur
livsråd
snygg i 40 år
snygga avsugningar
cypriotisk pudel
träffade Kenneth Andersson i Nacka i helgen (eh?)

måndag 3 december 2007

"En skräckhistoria"

eller

"Hur vårdcentralen genom pur illvilja tvingar sina arma patienter att stanna i en och en halv timme för något som borde tagit tio minuter max"

Ett stycke i sex akter.

Akt ett:

I vilken den leda receptionisten vägrar att öppna mottagningen förrän tio över åtta när somliga patienter har tid klockan åtta.

Akt två:

I vilken hin onde själv, aka. Gamla Oskar, raskt glömmer av sitt onda och medelst ivrigt käppviftande tränger sig före somliga patienter som har tid klockan åtta och måste anmäla sig i receptionen först, och sen spenderar tio minuter med tidigare nämnda receptionist innan somliga patienter kan anmäla sig och få sitta ner i väntrummet.

Akt tre:

I vilken en led demon, i form av undersköterskan, som började åtta, inte tar emot somliga patienter förrän halv nio, i ett rum där fönstret stått öppet hela natten och patienten ska ta av sig allt på överkroppen.

Akt fyra:

I vilken satans hantlangare, i form av EKG-apparaten, vägrar fungera, och den leda demonen måste gå ut och leta efter en doktor som kan få igång den, och därmed lämnar somliga patienter halvnakna i ett utkylt rum i tio minuter, efter vilket mätningen får många konstiga streck till följd av hysteriskt huttrande.

Akt fem:

I vilken en osalig ande, i form av en annan doktor, helt sonika kliver före somliga andra patienter i kön till provtagningen, precis när det efter oerhörda tidsrymders väntande precis är somliga andra patienters tur att få gå in, och begär att hans sjukt feta patient ska få gå före i kön.

Akt sex:

I vilken en annan led demon skyller på "små och smala vener" för att få anledning att sticka, sticka igen.. och sticka igen innan blodet äntligen börjar rinna, bara för att sluta rinna precis när det sista röret är halvfyllt så hon får sticka somliga andra patienter sjutusen gånger till.

I'm telling you. Helvetet är inte varmt - där snöar det, och det är fyllt av telefonförsäljare, tidningsutdelare och distriktssköterskor.