tisdag 29 juni 2010

Alltså, den här kärleken. Den här kärleken, skulle jag försöka skriva ett inlägg om, men nu har jag raderat det, för det blev så himla klyschigt.

Den ÄR lite klyschig den här kärleken. Den är rosenrött och sockersött och silverskimrande och fluffigt.

För ni fattar va, att efter att varit tillsammans med ett antal män/pojkar, av vilka ingen varit RÄTT, eller ens Rätt, de har i retroperspektiv knappt varit halvfel, och större delen av dem har varit helt fel, och så går jag och trillar på grannpojken som jag "känt" i hela hans liv, och så visar det sig att han inte bara är rätt, utan till och med närmar sig perfekt?

Och jag kan liksom komma på mig själv med att fånigt ligga vaken om nätterna och titta på honom, och liksom nästan inte FATTA att han blev min, och att jag blev hans med för den delen, och att jag hittat han den där som jag vill gifta mig med, och resa runt världen med, och läsa morgontidningen med, och skaffa barn med, och allt det där ni vet med.

Hur knäppt låter inte det? Jag har hittat den jag vill gifta mig med? Han som passar så perfekt ihop med mig, på alla upptänkliga olika sätt, att "resten av livet" inte på något sätt låter som en inspärrning, utan bara som något som jag ser fram emot.

Att JAG hittat någon som jag inte bara älskar, och som älskar mig tillbaka, någon som jag kan säga de där orden till, flera gånger än det ens är nödvändigt, och veta att de är innerliga och sanna varje gång. Han som tycker om mig så himla mycket att han inte ens kan fatta att jag tycker om honom precis lika mycket, för ingen kan tycka om någon som han tycker om mig?

För någon som var tillfreds med tanken på evigt singelliv och kanske en tripp till Danmark om några år är känslan mer än berusande. Den är rent ut sagt löjlig. Och lite smått ofattbar. Och på RIKTIGT.

Helt otroligt, mitt ute i skogen hittar jag han som på RIKTIGT tycker om mig som jag är, som hanterar mig som jag är, och som efter över ett år tillsammans knappt kan irritera mig, men som istället får mig att tonårigt sakna honom bara efter några timmar.

Det finns tydligen inga sätt att skriva detta på utan att det blir lull-lulligt och klyschigt. Så får det vara då.
Trista jobbmail kan förstöra vilken dag som helst. Fast när man - efter tillsägelse - får emotta en ursäkt blir dagen bättre:

"Om jag var otrevlig ber jag om ursäkt söta lilla duva. "

Familjärt så det förslår, men en ursäkt likväl.
Att mötas av ett gäng griniga mail (ja, alla från samma kund), det första man gör när man loggar in på morgonen måste väl ändå räknas till en riktigt risig början på dagen?

måndag 28 juni 2010

Min kylskåpspoesi. Mäkta vackert. Med själ.
Ibland undrar jag om jag är den enda människan i hela världen som kan fylla en diskmaskin på rätt sätt.

fredag 25 juni 2010

Var och handlade härom dagen. Blir inte detta ett oxymoron? Liksom, saker kan inte vara sära och nära samtidigt? Och det är första gången som jag kommer i kontakt med detta "ord", är det något vedertaget, eller bara något som bönderna i Västerås tyckte lät bra?

lördag 19 juni 2010

Bilder är beskurna, men din del är den beskärda? Tycker jag inte är ett dugg logiskt.

Imorgon ft-läger, borta halva veckan, så att jag inte skriver här beror inte på nedanstående inlägg.

fredag 18 juni 2010

Oj. Mycket turbulent här nu. Önskar att jag hade flickorna närmare i såna här lägen. Jag får nöja mig med att skriva det på den andra bloggen, för ut här kommer det inte. Är kanske bara att konstatera att det gamla ordspråket "what doesn't kill you makes you stronger" passar bra in här.

Saknar er flickor.

tisdag 15 juni 2010

Man blir liiite orolig när hunden ligger såhär platt utan att röra sig eller andas, det blir man. Då kanske man går fram och petar till henne i ryggen, och då kanske hon flyger upp och blänger på henne för att man väckt henne ur väldigt djup sömn. Men hon var inte död i alla fall.


Någon som gör något kul på midsommar? Mina planer sprack just, och jag orkar inte jaga ersättning.

lördag 12 juni 2010

Det finns bara en sak som är värre än att Mix Megapol har "Tomas Ledin-helg" när man bor ute i bushen och Mix är den enda kanal man får in utom P3 som är befolkat av skåningar och göteborgare (och en och annan outhärdlig värmlänning), och det är när Mix Megapol har "Tomas Ledin-helg" och jag kommer ur bilen och har Sensuella Isabella på hjärnan.

Jag kan inte ens låten. I mitt huvud sjunger jag "satsa på min mage, sätt dig på min hals, nanana, vågornas vals", och DET kan ju bara inte vara rätt.

-----------

Jo, jag hade ju kunnat stänga av, men ett styck 16-åring i bilen hävdade att det blev tråkigt då. Så mycket för mina konversationskills. 16-åringen fick bestämma eftersom hon var snäll och agerade hästskötare, på mitt livs första fälttävlanstävling (som gick super, dressyr klanderfritt, hoppning perfekt, och ett stopp i terrängen, woho!)

onsdag 9 juni 2010

Alltså, om jag tittar på sökta ord på Statcounter, så har jag två träffar om dagen på "trasselkvast". Liksom, allt som oftast har jag träff på "trasselkvast.blogspot.com" också, alltså någon som sökt på det på Google, och sen kommit till... ja... trasselkvast.blogspot.com.

Varför?

måndag 7 juni 2010

Jag har nu tio olika dosor och liknande för att utföra bankaffärer åt mig själv och "mina" företag. Jag inser ju att min situation inte är som medelsvenssons, men den är heller inte särskilt unik. Det finns ju fler redovisningsbyråer liksom. Hur jäkla svårt kan det vara att ta fram en programvara som tillåter en att använda mobilen som id? Eller rättare sagt - hur jäkla svårt kan det vara att ANVÄNDA den programvara som redan FINNS för att använda mobilen som id?

Mobilen har man alltid med sig, den skulle även kunna användas som leg i förekommande fall. Liksom, den är redan en liten dator som du kan använda för de flesta av dina dagliga elektroniska sysslor, varför ska man då behöva en liten dosa från varje jäkla bank (från Swedbank gäller fn dessutom en dosa PER FÖRETAG)??

Och när jag ändå är inne på fula små dosor, varför är de så användarfientliga? För det första är ALLTID den jämra nummerpadden uppochner. 1 ska vara nederst, 9 överst. Så är det på alla miniräknare, så är det på alla tangentbord. Och hur svårt kan det vara för programmerarna av sagda script att göra det användarvänligt? Ta Handelsbanken tex, när man skriver in personnummer där så KRÄVER scriptet att du skriver 19xx osv. NÄR skriver man 19xx om sitt eget personnummer? Hur svårt kan det vara att låta scriptet fatta själv att om man BARA skriver xx så ska det vara 19 framför? Man skriver ju alla siffror, så det finns noll risk för felidentifiering.

Japp, såna här saker stör jag mig på om dagarna nu när jag slipper åka tunnelbana mer.

lördag 5 juni 2010

Behöver tips om fler serier att titta på. Helst någon som gått ett par säsonger redan så man kan få ner lite mer att se på i stöten. De vi tittar på nu har alla säsongsuppehåll: Cougar Town, How I met your mother, Vampire diaries och Modern family. Sen tittar jag även på Greys, House, Private Practice, The Mentalist och The Listener. Ska prova Dirt och och den där sjuksköterskeserien som jag inte minns vad den heter nu, har testat Chuck som inte var något att ha, tittade på Nurse Jackie som jag iofs tyckte om men inte kunde uppbåda någon direkt entusiasm inför. Kollar på Lost med mamma. Jag har idétorka vad gäller serier nu. Får gärna vara roligt! Hjälp?

fredag 4 juni 2010

Ena dagen blir jag först orimligt förbannad över att jag får diska och laga mat själv, sen plötsligt och oförklarligt ledsen över ingenting, sen gråter jag för att jag ramlar av hästen, och när försöker få på mig ridbyxorna går de knappt att knäppa, och då blir jag ledsen igen över det..

Nästa dag blir jag förvånad över att jag fått mens.

Liksom?

onsdag 2 juni 2010

Hahaha, folk är fan idioter. Där börjar alla namnförslag på bokstaven G.

Detta land är på väg utför med sån kraft att ingen handbroms kommer förslå.
Den lilla hunden hälsade på en (motvillig) rävunge igår. Han var i extas, hunden alltså inte rävungen. Och de är ju gudomligt söta, men mamman har långt gången skabb = skabb på samtliga fyra hundar här hemma inom kort.

Dyrt!

tisdag 1 juni 2010

Detta vettlösa beteende som Israel uppvisar är nog för att göra tom mig stum. Eller nej, jag blir inte stum så lätt, och framförallt reagerar jag inte med stumhet, men tanken är densamma.

Jag är verkligen ingen arabvän, och jag avhåller mig från att uttrycka någon åsikt om dessa skepp och deras eventuella varande eller icke varande, men stora moder, VEM hällde ner Kalashnikovs i sandlådan? Internationellt vatten, obeväpnat motstånd, fängelse för obefintliga brott - vad i helvete håller Israel med på?!

Bildt uttalade en from förhoppning om att detta åtminstone skulle leda till fördömanden, som i sin tur ger Israel en kalldusch och en annan attityd i framtiden, kanske tom ett steg närmare fredssamtal, men let's face it, fördömandena har haglat tätt redan innan, och det finns långt många fler judar än araber i USA, framför allt långt fler inflytelserika judar än araber, så att jag tror att Israels styrande kommer förhålla sig tämligen kallsinniga till omvärldens reaktioner.

Bådas (Israel och Palestina) styrande är för övrigt inget annat än mobbare i sandlådan som snor alla spadar och inte låter någon annan komma i närheten, gubbslem, vars "stolthet" (läs grinighet och självupptagenhet) förhindrar dem från att använda hjärnan istället för reptilhjärnan.