tisdag 29 november 2011

Samlar återigen energi för extrajobbet. Väääldigt deppigt i det Trassliga huvudet just nu. MEN! extrajobbet är SLUT på torsdag, halleluja och allt det där. Och nyss vann jag 50 spänn på Triss. Man kan hitta små guldkorn överallt eh?

Å andra sidan, inte jätteglad över att få tre 25:or på Trissen. Känns ovärt. Som att det snor lite tur från när man skulle kunna behöva den. Mest kämpigt att komma ihåg att byta den mot ny faktiskt. Kändes dock lite bättre när jag fick X2 på gångerskrapet.

torsdag 24 november 2011

Sitter och samlar energi för att orka ta mig till mitt extrajobb på revisionsbyrån. Anledningen till saknad ork är inte bara för att det är så oerhört, OERHÖRT, urbota URTRIST att vara där, utan även för att de är så satans otrevliga.

I början var det ju bara assistenten som var otrevlig, men har insett att de andra tre också är rena stolpskott. Assistenten är otrevlig på ett märkbart sätt, dvs hälsar inte (inte ens när hon står på trappan utanför och röker, och jag kommer och hälsar och jag är den enda där), pratar inte med mig osv. De andra visar väl normalt hyfs och vett så tillvida att de svarar på hälsning (men hälsar inte själva), men är i övrigt helt sjukt dryga och överlägsna.

Hade jag varit 20 så hade jag blivit ordentligt ledsen och nertryckt i skorna, nu är det knappt att jag bryr mig mer än att jag tycker att det är trist att gå dit. Grejen är bara att jag FATTAR inte. De behöver mig, jag BEHÖVER dem inte, extrajobb finns det liksom gott om - är reggad hos de flesta byråerna och får flera erbjudanden i veckan. Det är DE som saknar en ekonom nu innan den de anställt börjar. Jag har jobbat med ekonomi i 15 år, har haft egen firma i snart sju år, jobbat som bolagsekonom, haft folk under mig - allt det där VET de ju eftersom de läst mitt CV. Och likt förbannat blir jag behandlad som mindre vetande. Alltså, jag kan inte riktigt beskriva hur nedlåtande de är, men det är faktiskt helt sjukt. Och är de inte nedlåtande så behandlas jag som luft.

Häromdagen ringde jag Nitton medan de var inne i mitt rum och "gjorde en grej", bara så han skulle få höra exakt hur de låter, tyvärr hade de flyttat lite på sig när han svarade så han missade halva grejen. Då hade de alltså kommit in i mitt rum medan jag jobbade, börjat diskutera ett fall, HÖGT, börjat rycka pärmar ur bokhyllorna och ställa dem på mitt skrivbord (fortfarande medan jag jobbade precis där), sen börjat bläddra i pärmar och papper ca tio centimeter ifrån mig, alltså precis som att jag inte satt där. Inser att beskrivningen inte gör det rättvisa, men jag satt bara och gapade efter ett tag.

Hade en ide om att jag skulle säga till om det här, plus att ta upp assistentens oerhörda otrevlighet när det var dags för min sista dag, men jag orkar liksom inte, jag BRYR mig ju inte. Jovisst, jag STÖR mig på det, för det är ju som sagt helt sjukt ovettigt ibland, men kan inte engagera mig nog att göra något åt det. Spelar ju liksom ingen roll nu heller, är bara två veckor kvar, och om de sen vill ha min hjälp för ströjobb efter det så ska jag dubblera mitt arvode och se om det fortfarande är intressant, och om det INTE är det så kommer jag knappast gråta över det.

onsdag 23 november 2011

Såhär ser en klippt pappis ut. Inte vår hund, men den här ser exakt likadan ut, fast vi behöll all päls på öronen. Inte riktigt som en pappis längre mao, men som en liten liten blandning mellan räv och spets.





För övrigt är dagarna en blandning mellan rätt vidriga och knappt uthärdliga, en kombination av mörker mörker mörker, jobb och lägenhet. Bara ett halvår kvar, eh?

tisdag 22 november 2011

Det som slår en främst, när man matar bebis med (vidrig, jag provade) barnmat, och bebis nyshostar över en precis efter en ny skedfull, är inte hur extremt mycket det tydligen fick plats på den där skeden, utan man frågar sig istället VARFÖR innehåller all barnmat tomat?

fredag 18 november 2011

Den här lilla saken bor hos oss sen två veckor tillbaka, först på prov, men sen föll vi totalt för hans charm, så nu ska han få stanna hos oss. Urtrevlig liten kille, som vi bestämde oss för att behålla bara någon timme innan deadline, något vi nu alltså INTE ångrar. Han har genomgått alla tester med bravur: leka med den lilla hunden, leka med oss, gosa i sängen, hälsa på andra hundar, gå fint i koppel, gå lös, åka bil, åka till stallet, OCH det ultimata testet - stå ut med systers sexåriga bonusbarn plus bebis en hel kväll.



Pappisar har ju en hel del päls, och den här har dubbelt så mycket, något han rent ut sagt lider av. Han kan knappt sitta bredvid en i soffan för det blir för varmt för honom, så vi ska faktiskt klippa honom.

fredag 11 november 2011

I ett HYRESHUS!
OCH dom sjunger med!
För det är ju inte friskt, liksom.
Är det så att det ens är TILLÅTET av grannarna att spela Celine Dion när man bor i hyreshus?

torsdag 10 november 2011

Det tog 2 år, 7 månader och 21 dagar, men idag var första gången som Nitton ryckte upp dörren på mig när jag satt på toa. Vi har noggrant undvikit just denna situation tidigare. Jag var naken dessutom - not my proudest moment in life.

Men hur som helst, jag loggade mest in för att kolla om någon av er kan tyska eller finska eller både och, eller känner någon som gör det, och som vill tjäna lite extra dineros på att översätta lite grejer?

söndag 6 november 2011

VD'n som ringer ohemult mycket, och ohemult sällan om något viktigt, håller nu på att slå nya rekord. Två aktuella exempel:

Samtal klockan 02:00 i söndags natt. Meddelande lämnat: "Du, ja, det var inget akut egentligen, men" och där raderade jag DET meddelandet.

Sms (hans nya giv, sms kan man ju skicka precis vilken tid som helst på dygnet, för man har ju inte RINGT. Stört mitt privatliv har han dock oavsett), som kom alldeles nyss: "Bla bla bla, gör ditten och datten, men du behöver inte göra det nu".

Åh. men tack. Snällt av dig. Klockan är ju faktiskt bara två på eftermiddagen. Lite helgjobb har ju ingen dött av eh?
Passade världens vackraste bebis igår. Veckans nya, förutom två par tänder som hon BITS med, är att hon "lärt" sig skratta. Skrattar jag, så skrattar hon. Jag behöver inte ens skratta på riktigt, det räcker att säga Hehehe, så härmar hon samma fejkskratt. Hysteriskt kul. Så igår kväll kollade vi på någon tecknad film som bonussysterdottern valt, jag med nymatad bebis på magen. Filmen var riktigt skojig på sina ställen, så jag skrattade till och från, och som ett eko kom det ett litet fejkskratt någonstans nedanför min haka.

- Hahaha ... hehehe.

- Hahaha ... ... hehehe.

- Hahaha ... hehehe.

- Hahaha ... ... hehehe.

- Hahaha ... ... zzzzzz.

Älsk!

fredag 4 november 2011

Är lite smålullig såhär på fredagskvisten. Ämnar ägna detta välsignade tillstånd the way god intended me to: oliver och Grey's.

Och en smula självömkan emedan jag är på väg att bli hiskeligt förkyld OCH har mens.

Egentligen skulle jag berättat något för er som involverade en rosa mössa och ett par rosa gummistövlar, men jag minns inte riktigt vad det var just nu.