fredag 28 september 2007

Igår kväll

Igår fick jag ju träffa underbara Gabbiz på kvällen. Äta middag, ligga i soffan och gosa. Prata om livet, och kärleksproblem. Måste säga att den dittills usla dagen gjorde en uppryckning där. To say the least.

Sen fick jag även nöjet att assistera fröken när tåget hon skulle tagit hem inte existerade, och fick sedermera lyssna på hennes konversation med taxichaufförerna via mobilen. Hon pratade med tre, fyra stycken om priset, och ALLA samtal lät såhär:

"Hej, kör du till Uppsala? Har du fast pris?"

"Uppsala? Från här??"

Nej ditt dumpucko, från Sölvesborg, vafan trodde du? Liten blond tjej springer runt bland taxibilar mitt i natten och vill ha en taxi en annan dag, åt någon annan, någon annanstans?

Nästa person som påstår att alla taxichaufförer egentligen är partikelfysiker i sina ursprungliga hemland ska jag skratta rakt upp i ansiktet.

torsdag 27 september 2007

Livsråd

Du som googlade på "Hur man lockar killen till en andra dejt" och hamnade här.

Raring.

Om han inte föreslår den själv, så är han faktiskt inte särskilt intresserad. Hitta någon annan.

Ingen bra dag alls

Usch, idag är ingen bra dag. Håglös, deppig och allt det där som man inte ska vara när man bloggar (hemska ord), för då blir de som läser också deppiga, och innan man vet ordet av så har man inga fler läsare och DET mina vänner är minsann något att bli deppig över i vår tids samhälle.

Men så är det i alla fall. Jag stötte ihop med chefen nu strax innan jag skulle ut på jobb, och eftersom jag varit sjukledig sen i måndags så stod vi på trottoaren och gick igenom lite frågor. När det kom en gubbe gående så hann jag inte flytta mig tillräckligt snabbt i hans tycke, för han "råkade" stöta till mig i sidan på precis "rätt" ställe så jag tappade luften. Eftersom jag stod och pratade med chefen kunde jag inte heller gå ikapp honom och säga alla de fula ord till honom som jag ville, så jag fick bara svälja det.

Så när jag skildes från chefen så började jag gråta. Jag vet fortfarande inte riktigt om det beror på ilska över vilken jävla människa det där var, eller om det berodde på att det gjorde så jävla ont, eller om det berodde på att jag kände att livet var jävla skit.

Jävla jävla.

Så lagom kul att åka till kund då.

För det är tråkigt. Tråkigt tråkigt tråkigt. Mörkare och mörkare, både inne och ute. Växer man ifrån vinterdepressioner tro?

söndag 16 september 2007

Tveksamt

Igår bad jag exet att dra dit pepparn växer. Han hade gått bakom ryggen på mig med en sak som betydde rätt mycket för mig, och det blev liksom droppen.

Vet inte om man kunde kalla honom ex tidigare, vet inte vad vi hade för förhållande.. något var det, men svårt att ge det ett namn. Snart har det ju gått tre år sen vi började träffas - det är klart att jag hoppades att de tre åren inte skulle vara bortkastade.

Man väntar hela tiden på att något ska hända. Jag skulle inte kunna säga vad "något" är om du frågade mig, men att det ska bli.. annorlunda. Bättre.

Det är ju så himla svårt.

Hänger man fast vid något som inte är någon idé bara för att man hoppas på "något", eller hänger man fast vid det för att hjärtat känner att det finns en chans? Och om det inte är bra, hur får man det då att bli bättre?

Han har det bättre utan mig. Jag är en bitter, elak, grinig, perfektionist med ett stort ensamhetsbehov, som letar fel och inte egentligen behöver någon. Han skulle ha det bättre med någon som var vän och rar och behövde honom. När han väl hittar henne så kan hon skatta sig lycklig, för han kommer att göra henne lycklig.

Jag vet inte om han hade möjligheten att göra mig lycklig, eller om jag kanske inte ens gav honom chansen. Jag vet inte ens om det jag skrev om mig själv där ovan är sant, men jag tror att det är det. Jag tror att jag till slut kommer vara elak och grinig mot vilken man som helst som jag träffar, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att vara nöjd.

Jag VET ju att han har det bättre utan mig. Jag VET ju vad jag kände när vi umgicks - en allt annat överskuggande irritation, som jag kunde lova mig själv innan att förtränga, för att sen när vi sågs ändå inte kunde hindra från att bubbla fram. Jag VET att han förtjänar bättre. Och ändå, lik förbannat, trots att jag sa åt honom att inte kontakta mig mer, trots att jag VET att det är bättre om han inte kontaktar mig mer, trots att jag VET att det går över fortare då, så väntar jag på att telefonen ska pipa, på att det ska bli "bättre", på att JAG ska bli en bättre människa.

fredag 14 september 2007

Smaldomlig och blondtränad

"Jag vill träffa en tjej under 35 år som liksom jag inte har några barn. Själv så är jag mycket ungdomlig, 40 år, blond, smal, vältränad o tycker om att idrotta."

"Jag är en kille som tycker om att idrotta o hålla mig igång. Håller på med löpning. Vill gärna träffa en tjej som också håller på o tränar med någon idrott på något sätt."

"Idrottskille söker idrottstjej! Jag är blond, smal, vältränad, håller på med löpning. Jag är mycket ungdomlig, 40 år. Söker en enkel, ärlig, naturlig o barnfri tjej."

"Jag söker en yngre tjej för vänskap, o eventuellt förhållande. Jag är en blond, smal, vältränad, lugn, snäll o mycket ungdomlig 40-årig kille. Har inga barn."

"Jag söker en barnfri tjej som är yngre än mig. Själv så är jag en mycket ungdomlig 40-årig kille. Jag är blond, ganska smal, vältränad, singel o ärlig."

Jag är en blond, smal, vältränad, mycket ungdomlig 40-årig singelkille. Jag tycker om att idrotta o hålla mig igång. Har inga barn. Söker en barnfri tjej."

Svar till Desperat med skrivkramp?

Det här är ur veckans tidning. Allihop. 25% av samtliga annonser är skrivna av honom. Jag fascineras varje vecka, för han har hållit på i minst ett och ett halvt år nu.

Ett antal slutsatser kan nu dras:

Han får inga svar alls och träffar inga kvinnor alls, och måste därför lägga in ännu fler annonser för att få chans att träffa kvinnor (som dock är smartare än de ser ut och liksom jag redan genomskådat honom).

Han får sjukt många svar och träffar massor av kvinnor, men måste fortsätta att lägga in annonser för att han blivit beroende av kicken.

Han får en del svar, men är ruggigt kräsen och får ingen andra dejt och måste därför lägga in fler och fler annonser.

Han får en del svar, men är ruggigt ful och får ingen andra dejt osv.

Han får en del svar, men är ruggigt korkad osv.

Det som är roligast (ja, jag har ju inget liv) är att i papperstidningen publiceras bara ett urval av de annonser som rings in. Ett urval! Och han har med 25% av annonserna i tidningen! Fatta hur många han har inringda då! Fatta hur trött man måste bli om man på allvar ringde för att hitta en bra annons (men vem GÖR sånt?), och bara fick höra ett jävla tjatande om ungdomlig och vältränad?

Ja herrejesus. Undrar vem som är mest patetisk? Han, eller jag, som en fredagskväll tog mig tid att kopiera in alla hans annonser och göra ett helt blogginlägg av det hela.

Nä, det är nog han. Han är 40 år. Jag är bara 29. Jag är fan ungdomlig.

-----

"Mamma sa alltid till mig att jag kunde bli vad jag än ville då jag blev stor, "inom rimliga gränser." När jag frågade mamma vad hon menade med "inom rimliga gränser", sa hon, "Du frågar mycket för att vara sophämtare!" "

fredag 7 september 2007

Mer avbrutna drömmar

Inatt drömde jag att jag och mannen jag skulle gifta mig med var någonstans och kollade på bröllopsklänningar. Mitt i allt ville han ha lite raj-raj, och precis när han dragit ner mig på golvet så kom Elisabeth Tarras-Wahlberg in och avbröt, så jag hoppade raskt upp och vände mig mot klänningarna (i bara mina trosor) och tjöt "Den här vill jag ha!" och pekade på en klänning på måfå.. och det var en kort-kort chockrosa sak. Sen ringde klockan igen.

Fria tolkningar på den.

PS. Intressant var att jag minns hur mannen såg ut. Han var mörkhårig, och jag har aldrig sett honom förut.

onsdag 5 september 2007

Avbruten

Inatt drömde jag att jag var med i Pirates. Både Orlando och Jack Sparrow var med. Men precis när saker och ting började hetta till så ringde väckarklockan.

Satan!