måndag 27 november 2000

Måndag mucho mambo måndag

Jag var på företagets julfest i lördags med min significant other (jobbar man på ett amerikanskt företag svänger man sig med puckade uttryck som det där. Är det NÅGON i mitt förhållande som är significant så är det väl för fasen JAG). Hur som helst så var det intressant att träffa alla de jag bara mailat fram och tillbaka med i evighet om saker som blivit fel, och som jag av någon anledning tydligen ska rätta till. De såg inte alls ut som jag trodde att de skulle se ut.

David blev lite smått dragen på slutet (medan JAG givetvis behöll min värdighet, ska man vara pinsam ska man iaf inte vara det framför arbetskamraterna, något som för övrigt inte alla hade insett), och spenderade bussresan tilbaka från slottet vad-det-nu-hette med att högljutt proklamera sin kärlek till mig till de som ville lyssna (ingen). Det var _lite_ pinsamt. Men men, jag överlever väl.

Är det inte konstigt att ingen någonsin kommer ihåg vad man har ätit på såna härninga tillställningar? Det var ju julfest, så det borde varit någon form av julbord, men jag minns då inte vad jag åt? Nåt bufféigt var det iaf, och David åt bara lax, så det måste ha varit relativt intetsägande.

Nu ska jag i alla fall äta frukost framför min ergonomiska datorskärm (det står så på den), och förhoppningsvis försöka överleva fram till lunch.

torsdag 23 november 2000

Torsdag tandvärkstorsdag

Jag har faktiskt inte tandvärk, men jag kan fan inte hjälpa att 67% av de dagar som jag jobbar på (och således har tillgång till en dator som faktiskt fungerar bättre än den med modem därhemma, but let’s NOT go there, och därmed inte sagt att den på jobbet fungerar BRA), um, jobbar på var det ja, börjar på bokstaven T, och således så småningom ofelbart leder till en viss torka på T-området.

Jag kan knappt fatta att jag skrev allt det där halv nio på morgonen. Jag måste gå på autopilot vad det verkar.

Kallt te annars? Kan man ju ha delade meningar om, men om man som jag just nu dricker te för att bli varm (jag erkänner, jag står inte UT med mina arbetspolers fniss och flin och framviskade ”vekling” längre, så jag har tagit av mig jackan!), så är det inte ett helt felaktigt påstående att kallt te inte direkt hjälper.

Jag ska ta och hälsa på vår micro tror jag.

--------------------------------------

Jag har fått veta att mina dagböcker bara handlar om choklad, tristess och att jag fryser. Så jag kollade. Och de gör de faktiskt. Det är bara att konstatera att choklad, kyla och tristess är mäkta väsentliga inslag i min vardag.

Det är kallt hemma också.

Klockan är nu 14.34 och det är dags för nyheterna:

Goddag. Gårdagens svängningar på börsen ledde senare på kvällen till konflikter i många av Sveriges hem. Kommentarer som ”Fan i helvetes jävla börselände” var frekvent förekommande i östra och nordligaste Svealand.
De nya H&M affischerna har nu satts upp och har hittills inte lett till några olyckor utom den blåtira som en journalist ådrog sig när han på presskonferensen sa ”Den där Claudia är ju för jämra gammal” alldeles för nära en mikrofon. Uppgifter finns om en stämning i miljondollarsklassen.
I den senaste SIFO undersökningen om svenskarnas ställning i EMU frågan uppgav 37 procent av de tillfrågade att de fullständigt gav fan i de där jävla australienska fåglarna
Hyresrätterna fortsätter att minska. Enligt nya uppgifter är de flesta nu ettor.
Och nu till vädret: Vädret har tyvärr vägrat att uttala sig inför den här sändningen och hänvisar till sin advokat och några luddiga formuleringar om semester.

-----------------------------------

Så jag svär.

tisdag 14 november 2000

Tisdag toxic tisdag

Jag sitter här och laddar för att vara arg på brandoffren i Göteborg. Jag ska skriva om det också. Snart.

-------------------------------

Ok. Sitter i allsköns ro och läser Svenskan i morse.. eller nej.. Satt i yttersta stress och press och läste SvD imorse när jag läser att det är beslutat att alla brandoffren ska få ersättning för sitt lidande. Det är ju skitbra. Speciellt som alla är invandrare också, det underlättar ju inte i det här landet.

I alla fall.

Så står det om en kille som antagligen hette Ali eller Mohammed. ”Pengar är ju bra, men de kan aldrig få mig att glömma mina minnen”. Och jag blev urförbannad. Vem, jag frågar VEM, säger att dessa pengar är mutpengar för att han ska glömma det som hänt? VEM tycker att hans lidande är värt mindre för att han får pengar för det? Jag blir så less.. Jävla attityd. Var glad istället din idiot för de segrar du kan vinna, och att du faktiskt FÅR ersättning för sveda och värk istället för statens kalla hand. Jävla otacksamma idiot. Men nej, det ska gnällas och påpekas att man är förringad för att man får pengar. Ta inte emot dem då din jämrans korkskalle så kanske de kan få gå till någon vanvårdad åldring istället. Pucko.

----------------------------

Nu ska jag åka hem och kela med min voffe som kom hem igår. Yey!

fredag 10 november 2000

Fredag fuckade fredag

Jag dricker Cola som medicin. Funkar döbra mot huvudvärk. Men gott är det inte. Sen blir man ju så jämra kissnödig. Igår kissade jag 13 gånger *informera* (jag vet att ni ville veta det där). Då kan man börja fundera över livet. Och om man ska börja köpa billigare toalettpapper.

Min pojke gav mig en ring igår, så han är förlåten. Med råge. Om han bara gett mig en ring för att jag var arg på honom hade han _inte_ varit förlåten. Men det visste han inte om.
I alla fall så är den jättefin, och jag är ganska jätteglad.

Och jag lät som en fjortis varför? (bara om man ser på Vänner uppfattar man tonen i DET uttalandet)

Min kompis Emelie kom för övrigt på att det är lite fjortisvarning på oss som fortfarande bor hos sina föräldrar. Jo, för vi blir så glada när de åker bort ett tag. ”FF - yey!!” Fast mina föräldrar är iofs borta tre fjärdedelar av året, men jag blir glad när de åker ändå.

Och på måndag får jag träffa min voffe!! Jag saknar honom megalomycket.

---------------------------------------


Jag ska vara uppoffrande flickvän igen och hänga på Solvalla hela kvällen. Snacka om munter fredag. Nog för att jag gillar hästar, och trav är rätt ok, men all denna dötid emellan loppen är ju nog för att driva folk galna. Vad gör man! ”Då läser man programmet” föreslog David, men han är ju redan galen så..

------------------------------------

Det är fortfarande bara killar som läser min dagbok.. *gnälla*

torsdag 9 november 2000

Torsdag tomma torsdag

Omigosh vad hårt livet suger. Jag känner mig så ouppskattad och oälskad att det finns inte. Fy tusan för hösten och vintern. För jag antar att det är en höstdepression på g igen, som vanligt, även om det faktum att min pojkvän är en idiot säkert gör sitt till för att deppa ner mig.

-----------------------------------------

Och ont i huvudet har jag också. Sug.

-----------------------------------------

Var är all choklad när man behöver den?

------------------------------------------

En liten undran såhär i mörkret och kylan: Om man som jag går ner till att jobba femtio procent för att hinna med att plugga på universitetet samtidigt, vore det då inte rimligt att anta att jag skulle få femtio procent MINDRE jobb? Kan man inte tycka att det är underligt att jag då får MERA jobb? Inte för att jag klagar, det är ju iaf bättre med mycket jobb än med lite jobb, men ändå. Jag klagar inte så mycket i alla fall. Jag ser mest söt ut. Rasmus säger att jag är bra på det.

tisdag 7 november 2000

Tisdag trumpna tisdag

Det ryktas om att ett av våra våningsplan ska hyras ut, eftersom vi inte använder alla kontor. Och då står valet mellan nian och tian. På plan nummer nio jobbar det tre personer. Här, på tian är alla kontor fulla. Gissa om jag inte vill byta plan? Vafan, nu är ju läget underbart, INGEN ser min skärm. Om jag skulle vara tvungen att bara jobba hela tiden skulle jag ju dö av tristess.

JAG VILL INTE FLYTTA!! *grinig*

----------------------------------------------

Varför får man bara trista mail när man har tråkigt? Och varför får man bara brådskande mail när man har massor att göra? Oh, vänta, säg inte säg inte, det ääär... pja, kan det vara Murphy igen?

fredag 3 november 2000

Fredag fula fredag

Okej, exakt HUR kul är det att jäämt och ständigt få höra ”Nej, jag orkar inte” när man vill hitta på något? Oj. Vadå? Är det jag som säger det? Attans också.

Det är så kallt inne att det bildas imma på utsidan av fönstret. Tacka gud för klimatanläggningen.. eller inte. HÄR vet de iaf inte hur de ska ställa in den. ”Um, pja, om vi provar med 13 grader så ser vi hur många som fryser ihjäl i första gallringen. Excellent sätt att spara in på lönerna.” Jag har två koftor och en fleecetröja, så jag står mig ett tag, men händerna börjar uppvisa förfrysningsskador.

Och ingen choklad har jag heller.

-------------------------------------------------
Påpekas bör att vi VISST sagt åt fastighetsvärden att höja värmen. Och då GJORDE han det. Då kunde man inte ha kläder på sig alls. Det var väl det han ville, den kåtbocken.