lördag 29 oktober 2011

Syster har hjälpt mig att färga håret. Jag hade nämligen en utväxt motsvarande Nigerias statsskuld (rätt stor). Resultatet blev... well, om ni minns hur det gick förra gången jag hemmafärgade håret så kan vi säga att detta blev bättre. Vilket ju alla inser inte är något mått att förlita sig på.

Vi slingade håret. Fast färgen räckte inte till hela håret, så vi slingade bara halva, typ utväxten. Fast färgen räckte inte till hela utväxten heller, så vi slingade bara halva utväxten. Och sen fick det sitta i i ungefär en kvart för länge. Nu har jag fläckar av råttfärgad utväxt, det gamla blonderade i nyansen "modernt 1992" och fläckar av nyblonderat i nyansen vitt.

Det ser NÄSTAN ut som att jag gjort det med flit. Eller rättare sagt som att en nyskapande, och väldigt hög frisör gjort det med flit. Himla tur att möss-säsongen är här nu.

Vad lär vi oss av detta? Om du svarade "köp mer färg" så är det fel. Det rätta svaret ligger någonstans mellan "gå till frisören", "lev med utväxt" och "titta dig i spegeln någon gång under processen".

Det är för övrigt väldig tur att det var syster som hjälpte mig och inte tvärtom (ingen skugga på syster för övrigt, hon gjorde det hon kunde med de knappa resurser vi hade och medan barnet sov middag), för om syster hade fått hår som sett ut såhär så hade halva Stockholm hört det nu (visst mamma?)

Visar inget bildbevis denna gång. Min hårbotten gör fortfarande ont efter de räddningsförsök jag gjort med platt-tång och blondspray. Men nu ser det helt okej ut. Om jag har på mig mössa och inte går ut i solljus.
GRATTIS alla ni som bor någonstans! Nya rön visar nämligen att:

* Diskning varannan/var tredje dag är ett fullgott alternativ till att städa något annat.

* När man är klar med disken är man helt klar, oavsett hur det ser ut på bänkarna runt omkring.

* Saker som står i hallen och väntar på att slängas kan med fördel stå kvar tills de blivit en permanent del av inredningen.

* Badkar, handfat och toalett rengörs av badrumsfen (och tänk, där har du stått och gnott helt i onödan i alla dessa år?!)

* Ingrodd mat på spishällen och köksluckorna adderar bara en färgklick i inredningen.

* Dammtorkning är för veklingar.

* Att plocka undan efter sig är onödigt om du ändå ska använda sakerna nästa dag (och nästa och nästa och nästa).

* För tvätt som hänger på tork och nu är torr, se punkt om ingrodd mat.

Och om någon annan vågar påstå något annat, protestera då hej vilt. Orättvist! Du har ju faktiskt diskat!

Fattar ni vad mycket mer TID ni kommer få över nu? Vad ska ni GÖRA med all tid?! Själv ska jag lära mig att spela X-box.

måndag 24 oktober 2011

Jag vet inte riktigt om ni kan se vad bilden föreställer, men det är i alla fall min hund framför en av sina bäddar. Hunden har nyss gått från att stå nedanför min skrivbordsstol och låta hela kroppsspråket säga "Upp upp upp upp upp upp upp upp upp UPP UPP UPP FATTAR DU INTE ATT JAG VILL UPP ELLER VA VA VA??!!" till att göra såhär.

Vad han NU säger är ganska exakt "DU! Du vet att jag kan gå och lägga mig här i min bädd precis NÄR SOM HELST va?! DU! Du VET det va?! För jag kan göra det! Jag kan gå och lägga mig i den PRECIS NÄR JAG VILL, okej?! Precis när jag vill! Jag skulle kunna göra det nu.. eller nu.. eller nu! Jag GÖR det inte, men jag KAN! Och när jag gör det, NÄR jag gör det, då finns det liksom ingen chans för dig att ha mig i knät! Jag bara säger!"


lördag 22 oktober 2011

Nitton och jag har umgåtts med världens vackraste bebis hela eftermiddagen.Ren lyx, och hon är så himla stor nu att det faktiskt ÄR en liten person, med åsikter och ett faktiskt språk att uttrycka dem med. Okej, visst, hon säger bara "mamah" och "papah" (och ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!), men man fattar ju ändå precis vad hon vill.



Nu får ni ju inga bilder på mig här i bloggen, men, om jag säger såhär, barnet är likt mig:






lördag 15 oktober 2011

Ni kan få lite bilder till, nu när jag ändå rensade telefonen. Bilder ska man tydligen ha i bloggar. Plus att jag slipper skriva så mycket.





Idag var jag på tömkörningskurs söder om Stockholm. En av världens vackraste platser - där skulle jag gärna bo:





Var uppe på landet förra helgen och hämtade/fixade lite saker, plus plockade svamp. Det finns såna ofantliga mängder trattkantareller att det är löjligt. LÄTT 100 kilo att plocka på en yta av 50 * 50 meter. Tyvärr är jag inte särskilt förtjust i trattisar, tycker att det är lite av en skymf mot vanliga kantareller att de delar namn.





Vårt pris, hahahaha!


För att överhuvudtaget stå ut med nedanstående så tar jag hunden och åker iväg till såna här ställen lite då och då. Då fungerar det. Om jag dessutom har musik i öronen så hör jag inte det allerstädes närvarande motorbruset.





(men det var INTE kul för knät att gå nerför allt det där igen sen kan jag lova)

fredag 14 oktober 2011

Jag hatar att bo i lägenhet. Hatar oljudet, kylan, hissen, grannarna, asfalten och den jobbige fan under oss som YLAR flera gånger om dagen. Hatar att behöva jobba jämt för att ha råd med hyra och stallhyra. Hatar att inte kunna gå ut och gå utan att gå på asfalt och inte kunna ha hunden lös. Hatar att stå i stall där man måste anpassa sig efter 30 andra människor, och där det inte är helt okej bara för det inte finns något annat att tillgå. Hatar stressen, hatar att inte ha tiden, hatar att behöva väga saker mot varandra. Hatar det ständigt dåliga samvetet. HATAR att aldrig få sova ordentligt.

Gillar dock femtio meter till ICA och pizzeria, femton minuter till träning i världsklass, femtio meter till ridhus och att Nitton trivs.
Alltså, det här med att tro att mensen är över för att det inte hänt något på två dagar, och kroppen sen bara "haha, got you! Nytt färskt blod vare här!" VARJE jävla gång när man minst av allt anar det...

Inte särskilt festligt alls. Eller okej. Liite festligt. Det är ju väldigt rött.

torsdag 13 oktober 2011

Det vidrigaste med de här första kalla dagarna är att kroppen ännu inte vant sig. Hade hoppträning idag, och för första gången i år var det så kallt att det inte var kul, för när jag fryser efter trettio sekunders stillastående innebär det ständig rörelse för att inte hästen ska stelna till, men JAG blir inte varmare av att skritta runt i ett fryskallt ridhus. Och sen kollar man på termometerna och så är det knappt minusgrader.

Jag minns den första dagen FÖRRA vintern - jag hade varit på dressyrträning och stod efteråt vid transporten och gjorde i ordning hästen så vi kunde åka hem, och jag frös så det gjorde ONT i kroppen. Händerna var så stelfrusna att jag inte fick loss sadelgjorden, men när jag äntligen kom in i bilen så var det två PLUSgrader ute. Nu är förvisso två plusgrader inte något att hänga i julgranen, men det är inga trettiotvå minus direkt.

Sen, när man vant sig, så blir ju temperaturuppfattningen något skev, i alla fall förra vintern.

För att inte tala om den här gången.