onsdag 30 maj 2007

Upprättelse

"Du sa aldrig att jag var fin idag. Fast du kanske inte tyckte det"

Jepp, med ett sådant skickat sms kanske åldern på papperet är trettio. Men vi fattar ju alla att egentligen är jag bara sjutton.

-----

"När jag var barn så var min favoritsläkting Farbror Grottman. Efter skolan gick vi alltid för att leka i hans grotta, och då och då så åt han upp en utav oss. Det var inte förrän långt senare som jag fick reda på att Farbror Grottman var en björn."

tisdag 29 maj 2007

Ren och skär skräck

Jag läste just igenom mitt förra inlägg. Ögonen drogs som av magneter till det korta, men skräckinjagande ordet.

Trettio.

Why god, why?!!

International you know

Gaaah! Jag måste göra mig av med Statcounter. Jag blir alldeles för nyfiken på de som läser den här bloggen (hemska ord) och som kommer från ovanliga ställen. Herregud - Mexico?! Hur hittar man ens hit då?

Ja förutom det uppenbara då, namnet Foreverbabe i kombination med blont hår och perfekta bröst har ju triggat en och en annan.. kommentar förut.

(De är inte perfekta längre. Jag är inte sjutton längre. Jag är närmare trettio nu och saker och ting har börjat.. mja.. låt oss säga att tyngdkraftens existens numera är ovedersägligen bevisad.)

Men hur som helst. Mexico?! Holland? Singapore? England? Och den absolut konstigaste: Federation Of Swedish County Councils, Stockholm, Sweden.

Smaka på den: Federation Of Swedish County Councils. Förutom att det är helt absurt att någon kommer på att döpa Svenska Kommunförbundet (eller vad det nu kan tänkas heta på svenska) till Federation Of Swedish County Councils, så undrar jag VAD eller VEM som har intresse här?

Oh! Nu vet jag! Jag skrev ju nedlåtande om Göran Persson häromnyssens! Och typ alla kommunpolitiker är väl förklädda sossar, utom kanske de här i Nacka, och de på Lidingö och liknande. They're out to get me!

Note to self: Gå under jorden.

-----

"Om du hoppar fallskärm och den inte vecklar ut sig, och alla dina kompisar tittar på kan jag slå vad om att ett bra skämt vore att låtsas att du simmar."

TV-tablåns små överraskningar

Här sitter man och zappar trött mellan kanalerna som alla heter likadant (ja, fyra-något alltså), och vad stöter man på helt utan förvarning? Time-out!

Orsaken till lyckan är inte programmet i sig, utan enbart det faktum att Kenneth Andersson var med. En hel halvtimme med Kenneth Andersson! Och han var ännu snyggare idag än 1994!

Åh Kenneth, jag minns min klippbok med dig, saxat ur diverse tidningar den där magiska sommaren.. Lämna din fru Kenneth. Hon uppskattar dig inte som jag.

måndag 28 maj 2007

Lowlife

Jag är en hemsk människa.

En usel människa.

En utseendefixerad, ytlig, horribel människa.

Jag var just tvungen att ta bort bevakningen på en blogg (hemska ord), eftersom skribenten har ett så vansinnigt fult foto på sig själv (?), och varje gång jag läste så rös jag åt det jättefula kortet som stirrade på mig när jag läste.

Jesus. Vad händer härnäst?

-----

"Då jag ser en gammal dam halka och falla omkull på en våt trottoar, är min första reaktion att skratta. Men sedan tänker jag om jag hade varit en myra och hon hade fallit på mig. Det hade inte varit lika kul."

söndag 27 maj 2007

In the heart of Sörmland

Idag har ex-pojkvännen och jag gjort en utflykt. Till Vingåker. Förstår ni ocoolhetspoängen i det?

I Vingåker är Göran Persson född om jag inte minns fel. Jag kände lite lätt äckel när jag såg skylten. Tänk om de ordnat typ en staty med honom på torget eller något, och så skulle jag bara råka titta åt det hållet och helt plötsligt få tre miljarder ton GP i brons stirrandes på mig? Jag visste inte riktigt om jag skulle klara den chocken, så jag såg till att solglasögonen satt tätt åtsmitande och fokuserade mig på alla Vingåkers sevärdheter istället (ex IOGT-NTO's samlingslokal, Konsum, plåtslageriet och busscentralen).

De hade ingen staty. Men de hade en grisfarm. Same shit.

Vi åkte även igenom Katrineholm. Där har Göran Persson suttit som kommunalråd i alldeles för många år. Det hade liksom smittat av sig på hela samhället. Det såg helt socialdemokratiskt ut. De hade tom. en jättekonstig kvasi-rondell i mitten av stan, en sån där som säkert såg jättebra ut på papperet, men som inte alls fungerade i verkligheten.

PRECIS som socialdemokraterna.

Vi skulle till Vingåker för att där ligger en Factory Outlet, och jag får panik när jag öppnar min garderob nu för tiden. Alla kläder som hänger där skriker "pensionera oss" när jag tittar på dem. Och jag kan inte handla kläder i Stockholm för utbudet är så kasst.

Japp. Någonstans där tyckte jag "Ja men vi åker till VINGÅKER och handlar kläder istället" lät som en bra ide. Fråga inte.

Det är jättelångt till Vingåker. Jag hade typ kommit till London fortare. Åh London, du stad fylld av kläder, varför ligger du inte i Vingåker istället? Varför ligger i Vingåker bara Vingåker, en byhåla med tre korvkiosker och något som de kallar för Factory Outlet, men som i själva verket bara är ett förklätt Galne Gunnar?

Jag hittade ingenting. Ingenting. En hel lagård full med tantkläder och tre miljarder märken, men ingenting snyggt. Jo, jag hittade faktiskt ett par vita Rock & Republic (och jag var dessutom UTE efter ett par vita jeans), men de var tre mil långa och exet hade gått när jag ville att han skulle beundra hur snygg min rumpa blev i dem, och så kostade de 1000 spänn, och tusen laxar är fan inget outlet-pris om ni frågar mig. Så jag tappade lusten, och sen blev jag kissnödig, och då åkte vi hem.

Hem precis samma väg som vi åkte dit, fast exet envisades med att säga att det var en annan väg, men när jag ville att han skulle slå vad med mig om tre miljarder att det inte var det så gjorde han inte det.

Fan. Då måste jag ju fortsätta köpa trisslotter.

Jag skulle egentligen inte skriva om Vingåker, men vissa psykologer säger att man kan bli av med trauman genom att skriva ner dem, så vi får hålla tummarna för att de har rätt.

Jag skulle egentligen skrivit det där bittra inlägget om kärleken i allmänhet och ex-pojkvänner i synnerhet nu, men jag är lite kissnödig, så det får gå fort.

Jo, det här med att umgås efter att man ha gjort slut är egentligen ingen bra grej. Man känner varandra så väl och allt flyter liksom på precis som det alltid gjort, och innan man vet ordet av så tar man på varandra och skickar sms om att man saknar varandra, och vad händer sen då?

Man kan ju inte ha ett kompisförhållande på de premisserna, det är ju självklart. För vad händer då om han hittar någon annan? Då skulle iaf inte jag kunna vara vänner längre - jag skulle inte ens vilja veta om ifall han hittade någon annan. Det är ett jäkla limbo, vad händer nu liksom?

Antingen är man tillsammans, eller så har man noll och ingen kontakt. Det är det enda som fungerar för mig. Visst kan man vara vän med sitt ex, jag har lyckats med det flera gånger, och det kan tom. vara ett extra bra vänskapsförhållande eftersom den sexuella spänningen inte existerar. Men inte förrän det gått en tid och man kommit över varandra.

Äh, jag vet egentligen inte vad jag vill skriva, särskilt inte eftersom jag vet att han läser det här. Jag har iaf svårt att ha det så normalt, när det nu inte ÄR det. Och särskilt inte eftersom allt fungerar så himla bra mellan oss nu när vi inte är tillsammans, vi skrattar ihop, och jag stör mig inte ens på småsaker längre eftersom det kvittar - vi är ju inte tillsammans, han kan få göra sina dumma saker om han vill. Men större delen av de dumma sakerna GÖR han inte nu; han bakade tex muffins åt mig igår, och när jag kom ner i köket imorse så hade han diskat varenda pryl han använt, FÖR HAND. Han diskar sällan eller aldrig hemma hos mig annars.

(Jag har lite svårt att fokusera mig på vad jag vill skriva just nu eftersom två valpar leker Jag Lovar Att Jag Kan Låta Mer Hysterisk Än Du bakom mig.)

Hur som helst. Vad händer nu? Allt är bra och mysigt just nu, men sen då?

PS. Samuel, jag saknar dig!!

PS2. Nej, jag lovar, icke existerande sexuell spänning behöver inte alls vara något negativt, och det var inte nödvändigtvis dig jag tänkte på när jag skrev det!

PS3. Jo, du är skitsexig, sluta sura nu!

-----

"Om du är en ung maffiagangster som är ute på din första träff, tror jag att det skulle vara hemskt generande om någon försökte mörda dig."

I pollenallergins spår

Dagens upptäckt:

Det går inte att snyta sig när man har munnen full med fluorskölj. Inte ens "bara lite grann".

Om man inte gillar att få näsan full med mintsmakande fluorvatten, vilket jag personligen inte gör.


Och nu ska jag bara nätshoppa lite såhär på morgonen, för att fullända det faktum att solen fortfarande syns.



Den är rosa. Fantastiskt.

fredag 25 maj 2007

Smärtsamt

Jag har ett litet hål i tandköttet på ena sidan munnen. Jag brukar få det när jag är sjuk. Tydligen även när jag är inbillningssjuk. Det gör skitont när jag borstar tänderna på den sidan, men vad ska jag göra liksom, jag måste ju borsta tänderna. Och för varje gång jag borstar tänderna så svider det mer och mer i hålet, som aldrig hinner läka.

Snacka om ond cirkel.

Hahaha.

torsdag 24 maj 2007

Kulan i kopp

Läs det här: http://onekligen.blogspot.com/ LÄS DET.

Sjukt. Jäkla. Bra.

Kanske inte om man letar efter Blogginlägget Som Förändrade Världen, men vad vet jag, jag har bara hunnit läsa två månader än, men jag har skrattat högt åtskilliga gånger, en gång tom. så högt att valpen blev rädd, så på min lista över Good Shit kvalar det in med hästlängder.

För övrigt spelade valpen och jag golf ikväll. Taxen fick stanna hemma med sällskap av ett grisöra, och var mycket riktigt på dåligt humör när vi kom hem ("Fan vad länge ni var borta då"). Wow, det är som att ha pojkvän.

Valpen spelade nu kanske inte så mycket golf. Han gnällde mest. Och drog omkull bagen. Det blev en ond cirkel, för varje gång han drog omkull bagen så blev han ännu mer rädd för den där hemska ramlande bagen, och då drog han ännu mer. Hur ska man få ro att putta då?! (Hans koppel satt alltså fast i bagen. Han behöver nu inget koppel, men golfbanor har en liten intern hatkampanj mot hundar - det VET jag - och har extremt mycket emot hundar på greenon account of klorna. Men spikskor går bra. Jävla dubbelmoralister.)

Tur att vi gick en ensam runda. Jag skyndade mig så mycket jag bara hann för att hinna före ett sällskap om tre damer i medelåldern som annars säkert hade varit vänliga nog att spela med mig. Och det gjorde jag rätt i, för när jag var på hål nio så var de på hål fem (!) och hade inte släppt igenom ett enda annat sällskap (!)

(Utropstecknen för syns skull, för det är så man ska tycka om man är golfare - det ska gå snabbt och effektivt, och man ska inte såsa! Själv skiter jag i vilket, to each their own, och med den attityden kan jag också fuska om jag vill. Och det vill jag.)

Jag tyckte att nio hål borde vara mer än lagom för att få valp att sova gott på kvällen sen (för på kvällarna förvandlas han till Demonvalpen och har mer energi än vad som borde få plats i den späda kroppen), men inte heller, så nu ligger han bakom mig och skriker och äter på en peg.

Det är säkert nyttigt.

Fiberrikt.

Golf är något relativt nytt för mig. Jag började spela bara för att exet spelar och tyckte att det var väl en kärleksfull grej att göra ("SE bara vilka saker jag står ut med för DIN skull"), men det är rätt kul faktiskt. Det lär väl iofs inte bli så ohyggligt mycket golfande för mig nu när det tagit slut, eftersom jag typ inte känner någon annan som golfar. Eller, fel av mig, känner någon annan jag vill golfa med. Försökte övertala bästa vännen att börja, och vi gick nybörjarkurs tillsammans, men eftersom hon har ungefär lika mycket karaktär som en trafikdödad sork så la hon av när hon inte blev bra omedelbart.

Jag har heller ingen karaktär, men jag har å andra sidan tävlingsinstinkt så det räcker och blir över för att kompensera.

Innan jag började med golf så ansåg jag att det med undantag för möjligen basket och curling inte fanns någon tristare sport att titta på. En gubbe som står och svankar, och sen drämmer till en liten vit boll, och sen en liten vit boll mot bakgrund av blå himmel (dvs bara blå himmel)... mer blå himmel... mer blå himmel... mer blå himmel... grönt sudd, och sen slår han till bollen igen, och antingen så applåderar folk eller så slänger gubben klubban i ilska.

Nu däremot, sen jag själv börjat spela, så anser jag att med undantag för möjligen basket och curling finns det inte någon tristare sport att titta på.

Dessutom så finns det ju så många olika APLÖJLIGA ord. Inte bara facktermerna, utan även slangen är löjlig. Och nästan allt är på engelska.

Det fanns en poäng med raderna ovan, för DESSA rader skulle egentligen ägnats åt att ironisera över de löjliga orden, och räkna upp de löjliga orden, men nu har jag glömt dem, så det blir det inget av.

Bäst jag går och lägger mig. Imorgon blir en lång och svår dag, jo för jag måste nog gå till jobb-jobbet igen. Och när jag kommer hem så måste jag jobba med mitt eget jobb som jag negligerat till förmån för golf och gräsklippande. Och sen har jag dubbelpass i hoppning. Och sen måste jag roa taxen lite, annars känner han sig ouppskattad.

Ni ser, precis som att ha pojkvän.

-----

"Jag önskar att en robot kunde bli vald till president, för då skulle vi kunna skjuta på den då han kom på besök, och sedan inte ha så stora samvetskval."

Uutiset

KD vill sänka den övre abortgränsen från 18 till 12 veckor. Och jag kan hålla med om att visst, har man inte kommit på efter 4,5 månader om man är gravid eller vill behålla fostret så får man skylla sig själv. Men 12 veckor? På vissa syns det inte ens att de är gravida då. Själv äter jag mini-piller som gör att jag inte får mens över huvudtaget, så hur ska jag kunna få reda på om jag råkat bli gravid på annat sätt än om det syns?

Bla bla urmoder, känna din kropp och "du vet" bla bla, men tänk om det inte blir så då?

Nu är detta en rent hypotetisk fråga emedan jag inte idkat sexuellt umgänge sen.. *räknar* vecka 8, och nu är det vecka..? Hur som helst! Poängen är att jag inte är gravid, för jag får ändå inte knulla.

Men JAG tycker att så länge fostret inte är livsdugligt så är det inget barn, och då ska man kunna abortera precis som man vill. KD's argument att fostret i vecka 12 är så väl utvecklat att hjärtat börjat slå osv faller ju alltså på att oavsett hur utvecklat det än är så är det bara några centimeter långt och kan omöjligtvis leva utanför livmodern - ergo inget barn.

Jag förstår att om man som mamma bestämt sig för att skaffa barn så är även ett 12 veckors foster ett barn, men för mig går gränsen vid egen livsduglighet.

Jag anser även att det på något vis är groteskt detta att till varje pris rädda barnet, oavsett hur utvecklat det än är, då risken för dödsfall, hjärnskador och sen utveckling är så stor - liv till varje ris på bekostnad av ett sämre liv? Ett kortare liv?

Jag kan återkomma i frågan när jag själv är gravid. Jag har säkert ändrat åsikt om det då *förekommer alla mammors kommentar*

En annan nyhet är SL's val att sänka priset för studenter - på terminskortet. Jag har inga åsikter om rabattens vara eller icke vara, men Christer G Wennerholm som citeras i artikeln svarar såhär på frågan om varför inte även månadskortet subventioneras (jag menar, ett terminskort är ändå rätt dyrt och en rätt saftig utgift sådär i början av varje termin då säkert kurslitteratur och annat skräp ska införskaffas, fan vet jag, jag har sluppit plugga):

"Vi vill ha trogna kunder som stannar hos oss (...)"

Eh okej? Kunder? Som stannar hos er? Har de något annat jävla val? Det är liksom inte så att Stockholm, eller för den delen det övriga landet kryllar med aktörer som tillhandahåller lokaltrafik...

Christer G Wennerholm är som namnet antyder mycket riktigt moderat, men jag tror inte riktigt han har uppfattat hela den här grejen med marknadsekonomi.

Så var det med det.

I huset nedanför mitt bor det en familj med två små pojkar. Väluppfostrade i övrigt efter vad jag har sett. de skriker i alla fall inte i sina lekar. Men, vår gata går som i två backar, där mitt hus är det enda som ligger plant, och där min tomt slutar och deras tar vid fortsätter alltså nästa backe. Som är ganska brant och trevlig för små barn på vintern, (fast inte för de med bilar som bor där och är puckade idioter som kommer från lägenhetsboende och som inte har någon jävla aning om hur man kör uppför en backe i halka och därmed polerar resten av gatan till glansis) i alla fall när jag var barn och här inte bodde särskilt många människor, och gatan var av grus med lite gräs i mitten och man kunde leka precis som man ville *blir nostalgisk* *och sen förbannad på den jävla utvecklingen* *och funderar ännu en gång på att flytta till något mer lantligt*

Jag kom som vanligt ifrån ämnet.

Kidsen kommer hem vid tre varje dag och då gör de ofelbart samma sak: leker med sina bilar. Det är alltså såna här bilar som man sitter på och åker med.. med plasthjul.. nerför backen.. i timmar.. varenda jävla dag. Jag är färdig att ordna rituellt bål med bilbrännande vid det här laget. Det låter så högt att tom. mina öronproppar stänger ute det, och att sova middag är nu ett minne blott.

Nä. Fram för min barndoms dagar..

PS. Jag vet att man skriver tal från ett till tolv med bokstäver. So sue me.

-----

"En sak som barn gillar är att bli lurade. Till exempel, en gång skulle jag ta med min brorson till Disneyland, men i stället tog jag med honom till en gammal nedbrunnen fabrik. "Oh nej," sa jag, "Disneyland har brunnit ner!" Han grät och grät, men jag tänkte att djupt inom sig tänkte han att det var ett himla bra skämt. Jag körde då iväg mot det riktiga Disneyland, men det började bli sent."

onsdag 23 maj 2007

En bisak

Med risk för att upprepa mig - jag älskar Grey's Anatomy. Jag älskar Meredith. Om jag skickar nakenbilder på mig själv till henne, tror ni då hon kan överväga giftermål?

Jag har varit hos syster för pizza och Grey's. Förut var det pizza och Vänner, men traditioner är till för att omstöpas (fast det tycker jag egentligen inte alls, ALLT ska vara som det ALLTID har varit när det gäller traditioner, men eftersom Vänner nu inte längre går exklusivt bara på onsdagar utan trehundra miljarder gånger i veckan så skulle det annars bli förbaskat mycket pizza).

Valp var i extas, både syster-idol och massor av god mat, och fick efter någon timme mycket riktigt tokspatt på syster och bet henne i gäddhänget. Taxen var på mindre glatt humör och gick omedelbart och lade sig på hallmattan och surade. Efter att pizzan var slut givetvis. Åh han är en sån charmör min Rasmus.

Så nu är jag rätt mätt, eftersom syster med sin oefterhärmliga logik talade om att hon inte var så hungrig, utan ganska mätt, och alltså inte ville ha pizza som jag utan bara något annat.. och därför fortsatte med att köpa halva den lokala mataffärens förråd av godis, kakor och chips. Jag var ju tvungen att hjälpa henne att äta, tvungen säger jag.

Hon köpte även såna där brownies som de reklamar för, för de hade hon inte provat förut:

Syster - "Nä, det här var faktiskt inte så gott."

Jag - "Mff. Mff. Vad scha du.. goff goff svälj."

Det var ju choklad i det. Så dem fick jag med hem, och om det inte vore för att det innebar en överhängande risk för senare toaletthångel så skulle jag äta mer.

Nämnde jag att jag gått upp två kilo den senaste månaden? För övrigt kanske det får käft på släkt och vänner som är övertygade om att jag har anorexia. Har de SETT mitt skafferi?

Det här oh så meningslösa inlägget skulle egentligen bli en bitter krönika över kärleken i allmänhet och ex-pojkvänner i synnerhet, och jag satt hela vägen hem från syster och slipade på formuleringar, och dessa var givetvis absurt träffande och geniala etc etc, men nu har jag glömt bort det mesta utom det griniga, och vad fan är det då för idè?

Kanske accenten ska vara åt andra hållet över e:et?

Idag var jag sjuk. Och hemma från jobb-jobbet. Eget-jobbet slapp jag däremot inte ifrån, fast jag tom. övervägde att klippa gräset istället bara för att slippa. Men när jag öppnade boden för att ta ut gräsklipparhelvetet så hade en ful, äcklig och hemsk ilsken geting byggt ett fult och äckligt bo precis i dörröppningen och jag kom inte in. Så nu väntar jag bara på att det ska bli lite mörkare och lite kallare, och sen ska det bli mig ett sant nöje att smyga dit med en kratta och drämma till det fula och äckliga boet och sen kuta därifrån som en hare. Ja, eller kuta som en ko i alla fall.

Jag borde passat på att vara på jobb-jobbet eftersom C är på semester, och både batiktanten och praktikanten gjort sitt hos oss (för ALLTID om jag får säga mitt, och det tänker jag banne mig göra också), men nej. Jag är sjuk. Imorgon är jag också sjuk.

Se inte på mig sådär, jag har inte varit sjukfrånvarande sen nittonhundrafrösihjäl och jag hade faktiskt feber igår kväll.

Golf ska hjälpa mot feber har jag hört, jag tror jag ska prova det imorgon.

Så, nu har ni läst ända hit, och shiiit vad förbannade ni måste vara på att ni slösat bort flera minuter på exakt ingenting. Yes yes, skyll er själva. Ni borde ändå sova nu. Själv ska jag ut på getingjakt.

-----

"Vi kan håna antikens folk för vad de trodde om världen. Men vi kan inte håna dem personligen, rakt i deras ansikten, och det är det som irriterar mig."

onsdag 16 maj 2007

Konsten att ha tråkigt


"Matte... matte... maaaatte... Matte! MATTE!! MAAATTEEE!!!!

Åh shit vad jag har tråkigt, matte bara ränner runt med en trasa i handen. Som jag inte får bita i!

Fan, livet är eländigt.

Vänta! Nu tar hon fram något! En leksak??!

Hjääälp, det är dammsugaren, spring för livet!!

*flämt pust* Vart jag än går kommer det där vidundret efter, och jag som måste fortsätta låtsas att jag är skitskraj.. fy vad jobbigt det blev.

Hon slängde UT mig!

Jag vill inte vaaaaraaa ute....!!

Oboy oboy, kolla där genom fönstret, nu leker hon med vatten på golvet, och jag får inte vara med!

Jag fick komma in, wee wee, livet är underbart!

Waaahh, dammsugaren igen, spring för livet!

Åh, nu slutade hon. Tack och lov..

Släpp ut mig, jag vill uuut!

Var är alla andra?

Släpp in mig, jag vill inte vaaaaraaa ute....!!

Matte, matte, leka nu då? Sluta stirra på den där konstiga rutan och gör konstiga knattriga läten, JAG är ju här, och jag har TRÅKIGT!

*muttrar* Livet är eländigt igen. Bäst jag snor hennes toffla så jag kanske får någon ynka liten uppmärksamhet.

Nejhej, inte det heller. VAD i den där konstiga rutan kan vara så intressant?

*gäsp* Det tar på.. krafterna att ha.. så tråkigt..

*snark*

söndag 13 maj 2007

Ful påklädd

Nu har jag sett några sekvenser ur Snygg naken (jag var tvungen att byta kanal efter ett tag, för att skydda de få återstående hjärnceller jag har som fortfarande är oförstört naiva). Jag ska inte säga något om programidéen, inte heller om kladdandet.. men oavsett hur ful jag än kände mig skulle jag inte ta några som helst modetips av.. det där.

Någon som hade hopplöst fula glasögon, en tradig frisyr och som klädde sig i 1. Jeansskjorta 2. Grisrosa skjorta med bonderutor i oket 3. En sunkig sweatshirt i årtusendets fulaste och mest osmickrande färg gråmelerat, och som utgav sig för att vara "modeorakel" skulle jag springa skrikandes ifrån.

-----

"I motsats till vad många tror är inte världens farligaste djur lejonet eller tigern, och inte ens elefanten. Det är en haj som rider på en elefant, som bara går rakt fram och äter allt de kan komma över."

lördag 12 maj 2007

Angående Kristian Luuk

Stegel och hjul är ett sorgligt eftersatt straff här i Sverige. Det borde verkligen införas igen. För uselt, löjligt och pladdrigt programledarskap förtjänar i sanning ett hårt straff.

Den nya istiden

För bövelen vad kallt det är! Idag åkte mössan på förutom allt det andra. Jag avskyr att frysa. Fram för global uppvärmning! Om det innebär snöfria vintrar så är jag all for it.

Jag missade ju även semifinalen i ESC i torsdags. Jämmer och elände. Tur att man får sin fix av etno-kläder och män med mystiska instrument ikväll åtminstone. Jag förefaller inte ha några vänner, för jag ska se det ensam, men om det är någon som känner för att dela vitt bag-in-box och micropopcorn med mig så är det bara att dyka upp. Akta smalbenen för taxen bara.

Middagen genomleds utan större besvär, trots att jag hamnade mitt emot praktikanten. Vi åt på Restaurangen (den där med smakerna), och till varje smak hör även en vinsmak. Och vi åt alla sju smaker.. Så allteftersom kvällen led så blev C alltmer gråtmild (hon har nu förutom att ha orsakat oss en straffskatt på 16000 + 500 + 500 + 1000 kr, även lyckats förlora oss vår största kund - något som hon givetvis inte tar något som helst ansvar för), och praktikanten blev besserwissrig så till den milda grad att jag ett tag övervägde om det inte var värt att få sparken bara för nöjet att få köra en gaffel i örat på henne.

Men visst, vill hon - som inte kan någon ekonomi - sitta och tala om för mig - som har jobbat med det i tio år - hur man egentligen gör, så kör så det ryker. Det kommer dock inte ge henne några som helst extrapoäng, däremot kommer det bli mig ett sant nöje att på måndag ge henne veckans uppgift: Ett utskick av 1500 brev. Där samtliga ska, 1. Kuverteras 2. Hittas adresser till 3. SKRIVAS ADRESSER PÅ FÖR HAND 4. Slickas igen 5. Frankeras. Oh my god kommer jag njuta av att se hennes min..


I torsdags em tröstade jag mig även med att åka och köpa en liten grön klänning som jag provade för någon vecka sen men inte köpte då med motiveringen "men när ska jag använda den egentligen", en motivering som alla flickor ju inser inte är någon motivering som helst när klädesplagget ifråga är snyggt; därtill kostade den BARA 250 kronor (på Vila! kors i taket), så då var ju saken glasklar.


Nu är jag däremot rädd att jag måste jobba lite. Ja, det är det, tvätta bilen eller svabba golvet (det regnar nästan ute, så klippa gräset kommer ju inte på tal). Oh, detta spännande liv man lever!
-----

"Laurie blev förnärmad då jag använde ordet "spyor". Men det är vad jag tyckte att hennes mat smakade."

torsdag 10 maj 2007

Kvällens begivenheter

Här går man inte ont anande på sin eftermiddagspromenad med hundarna, väl påpälsad i vantar och tjock vinterjacka knäppt upp i halsen (jag övervägde faktiskt mössa också eftersom det blåste så överjävligt), och så blir jag stucken av en MYGGA! Hur i hela fridens dagar funkar de egentligen, för det första är det typ istid ute och för det andra blåste det orkan (överdriver? Vem då, jag?).

Ikväll ska vi på kontoret äta middag ihop dels för att det börjat nya och dels för att vi jobbat så hårt (och med "vi" menar jag chefen och jag, jag tror dock att hon innefattar "alla" i det begreppet).

Jag är i extas. Nej. Verkligen. I extas.

Visst är det välmenande av chefen, väldigt snällt tom. Men även om jag skulle tycka att en middag med bara henne var en trevlig belöning så kan jag inte på något vis få mig själv att se fram emot att vara tvungen att umgås med (och prata med uuuuhh) de andra, särskilt inte batiktanten (som mycket riktigt kom försent imorse igen, jag mötte henne utanför: "Ska du GÅ nu?" sa hon, och det var bara min barndoms goda uppfostran som avhöll mig från att säga något otrevligare än att hon var tvungen att komma i tid i fortsättningen) eller C.

Jag ser fram emot att vara tvungen att prata med dem lika mycket som jag ser fram emot att komma i klimakteriet. Praktikanten har jag blivit rätt bra på att ignorera, så jag tänkte utnyttja kvällen till att finslipa det till perfektion, och den nya 11-åringen kanske kan tränas till att bli hyfsad (fast tills hon är det tänker jag fortfarande vara skeptisk och negativ).

Jag kör också, så jag kan inte hälla i mig vin för att döva plågan.

Idag var hundarna och jag ute och gick vid Flaten här på den rätta sidan av stan. Flaten är en badsjö dit på 50-talet Stockholms stad bussade horder med bleksiktiga stadsbarn för en dag med sol och bad, och saft och Mariekex. Ja, andra fick också åka dit förstås, själv minns jag att av de få dagarna av sommarlovet som spenderades i Stockholm så var vi där precis varje förmiddag, komplett med blåfrusna läppar, sandig Piggelin och stor brun och vit 70-talsfilt att ligga på. Ah, those were the days som jag kunde ha sagt om jag var brittisk; fast då hade jag å andra sidan förmodligen spenderat mitt sommarlov i Brighton eller annan lämplig brittisk badort, så jag tycker vi tar en tyst minut av tacksägelser för att jag är född i Sverige.

[-----] Slut minut.

Hur som helst var Flaten då en anläggning av rang, komplett med skogar, stigar (de finns iofs kvar), omklädningsrum, toalettlängor, kiosker und so weiter. Av detta finns bara sorgligt förfallna spillror kvar, för varje år som går mer och mer vandaliserade av de ungdomsgäng som samlas där under sommarkvällar och gör det ungdomsgäng är bäst på, nämligen för oväsen under alkoholens inflytande (dvs vanliga normala människor som kanske tänkt sig en trevlig kvällspromenad med hunden, eller ett mysigt kvällsdopp gör bäst att hålla sig borta).

Innan detta låg det en större gård i området, med tillhörande jordbruk och uthus o dyl. Man kan fortfarande se rester av husen och spår av vägar och ängar när man knallar omkring där. Personligen är jag besatt av kartor och måste alltid veta var jag är och i vilket väderstreck jag går, och framför allt: hur ser detta ut på kartan? Jag skulle ge mycket för en karta över området som det såg ut på sekelskiftet, och sen framöver. Det finns säkert att få tag på också, men jag är besatt av kartor, inte av att hitta dem.

Varför delger jag er detta kanske ni undrar, ja och det undrar jag med. Något ska ni väl ha att läsa såhär på torsdagskvällen, vilket smidigt för mig över till dagens andra olycka, nämligen att jag missar Kyle XY ikväll, en eminent usel serie om en förmodad utomjording i en jordisk familj, och det som gör den bättre än Alf är att Kyle är det sötaste jag sett på den här sidan jul. Och ikväll ska han få STÅND för första gången, och jag missar denna tv-historiens höjdpunkt för att jag måste pina mig igenom umgänge med "kollegorna", det är för jäkligt alltså.

Uppdatering: jag glömde ju nästan det som kunde ha blivit det värsta av allt med denna dag - batiktanten håller på att omskola sig från programmerare till.. det kanske heter massös fortfarande, även om det för mig är det HELT annat yrke, dock inte om man tittar på henne, hur som helst, och förutom att gå ut och äta middag så skulle vi alla som jobbade få - TAMTADA! - hand- och ryggmassage av batiktanten.

Blääää!! Jag är all for massage, särskilt på dyr anläggning utförd av man med fördelaktigt utseende, men jag vill inte att HON ska röra vid mig. Jag menar, inte nog med att hon är en "arbetskollega", som man av princip ska ha minimal kroppskontakt med (*glömmer lägligt nog bort den korta kärleksaffär jag hade med kollegan på förra jobbet*), jag tycker dessutom inte OM henne.

Så jag höll mig LÅNGT borta från kontoret idag ("Viktiga kundbesök, MYCKET viktiga").

-----

"Vet du vad som skulle vara en jättebra historia? Något om en clown som gör folk glada, men som på insidan är riktigt ledsen. Och så har han en elakartad diarré."

onsdag 9 maj 2007

Vedermödor

I helgen MÅSTE jag klippa gräset. Jämmer och elände. Jag AVSKYR att klippa gräset. Det är jobbigt, aka motion. Det är svettigt, likewise. Man blir grön om fötterna, eller ännu värre, om skorna. Man blir allergisk, jo för inga allergimedel hjälper egentligen, de är bara placebo misstänker jag (Fast man blir ju bara allergisk om man - som jag - väntar för länge med att klippa det så att det börjar blomma, PLUS att man då måste kratta efteråt för att det blir fula grässträngar som inte tilltalar mitt pedantsinne, och jag avskyr att kratta nästan lika mycket som jag avskyr att klippa gräset. Nej, det gör jag inte förresten, jag avskyr allt trädgårdsarbete lika mycket, utom att klippa gräset som jag avskyr dubbelt så mycket). - Slut extremt intressant parentes.

Jag MÅSTE även dammsuga, för det räcker inte längre med det oinspirerade viftandet med köksborsten jag ägnat mig åt i tre veckor (och viftat in allt under hallmattan). Nämnde jag förresten att jag är pedant? Fast det ÄR jag egentligen, det är bara det att om det går för långt så slår det över åt andra hållet istället, och då skiter jag i allt, och försök själva få det jättefint hemma med en valp som drar in halva trädgården och en tax med magen en millimeter över gatan som drar in allt grus i grannskapet.

Jag borde även tvätta bilen, och plocka däcken ur den andra bilen innan någon snor dem (it's bound to happen bara för att jag skrev det). Jag borde också rensa gången, svabba golven, vattna blommorna (dem är det synd om, för de får bara vatten när jag svagt kan urskilja små röster som skriker "hjälp oss, hjääälp oss" - fredskallor, mkt bra blommor för folk med icke-gröna fingrar), dammtorka, måla listerna, måla om brevlådan, fintrimma taxen och bara vara allmänt jävla huslig.

För fan. Varför står det inga roliga måsten på min to do-list? Tex gå på bal, vinna massa pengar, ha hett sex med Brad Pitt.. nej förresten, inga gifta män, vi tar han den där killen som har sån jäkla stor snopp i Snygg, sexig och singel, inte för storlekens skull, utan för att han är HET.

Jag tror att jag ska skita i allt utom att vattna blommorna och klippa gräset, gruset på golvet ser jag ändå inte eftersom allergin gör mig halvblind, och taxeländet kan nog leva med för långa mustascher ett par dagar till, och om någon snor däcken så slipper jag iaf kånka dem ur bilen.

Istället tänker jag nog äta choklad, kanske lite pizza, en och en annan kaka, lite chips för rensa magen, och gosa med hundarna/bli förbannad på hundarna för att de grusar ner i sängen. Kanske spela lite golf och förundras över att ingen ännu genomskådat mig. Jag menar, lyssna på det här:

Egen villa, två bilar, eget företag, fast jobb med bra lön, två hundar, spelar golf, rider, spelar nätpoker.. och jag är ju bara sjutton år?! När ska någon syna min bluff?

Jag är singel sen ett par dagar tillbaka för övrigt.

Uppdatering: Det där lät som skryt, men det är det alltså inte, bara förvåning. Det enda jag skryter om är mina hundar, och hur sjukt bra jag är på mitt jobb.

-----

"Det är nog inte så smart att ta med sig hunden upp i rymden, för om han sticker ut huvudet genom sidofönstret på vägen hem skulle han antagligen brinna upp."

Låtom oss bedja

På mitt jobb-jobb arbetar för närvarande sex personer. Bara kvinnor. Jag har även tidigare arbetat med enbart kvinnor och sa då "aldrig mer". Men när jag började här var det bara chefen och jag, och eftersom chefen är bra på alla sätt och vis så kändes det inte som en nackdel. Men nu har vi utökat en hel del och tagit in fler människor, och chefen har tydligt visat att anställningen av mig var en ren lyckträff i denna karusell som anställning innebär. För resten av dem är rena stolpskott.

Först började C som tidigare jobbat med chefen och som har omskolat sig till ekonom efter restaurangbranschen. Enligt chefen skulle hon vara noggrann och duktig blablabla. Jag var negativ redan från början, för jag tyckte vi skulle diskriminera och inte anställa småbarnsföräldrar, eftersom jag av erfarenhet vet att det bara innebär problem (fritt fram för småbarnsföräldrar att kasta skit på mig här, men vi kan väl komma överens om att om ni läser detta är ni per automatik smarta och bra människor, och alltså exkluderade ur kategorin Småbarnsföräldrar Utan Hjärna).

Människan visade sig vara Årtusendets Mest Negativa Människa (detta sagt av MIG, tidigare ohotad på den positionen, numer omsprungen med hästlängder), därtill rätt värdelös på det hon gör. Kommer sent, är otrevlig mot kunder, försöker analysera mig (do NOT go there), gör misstag som kostar tusentals kronor, och gnäller gnäller GNÄLLER (allt detta givetvis enbart när chefen inte är inne). Det har gått så långt att jag bett om att få jobba hemifrån på onsdagar, eftersom människan totalsänker mig bara genom att komma in i rummet. Så, hon jobbar 80%, jag jobbar 75%. De kunder hon fått ta över hade jag tidigare allihop och lite till på 50%. Nu har hon fått två stora kunder att hantera själv (dvs ungefär 40% små kunder och 40% stora). Och det är svåååårt buhu buhu.

Oh please. Det hon gör på sina 80% skulle jag kunna göra på hälften av tiden. Kossa. Ja, så hon är värdelös. Jag orkar inte ens vara trevlig mot henne längre. ALLT är så jobbigt, hon får inte sova om nätterna för sin son, tunnelbanan är alltid sen, och så är hon ju så SJUK jämt. Okej, men jag väcks tre gånger per natt av valpen och har svårt att fokusera på datorskärmen pga all allergimedicin jag måste stoppa i mig, but do you hear me complaining?

Retoriskt talat people!

Sen har vi som alla ekonomibyråer en hetsig tid nu i deklarations- och bokslutstider och chefen har därför tagit in en extra – som inte kan ekonomi – och en praktikant – som inte kan ekonomi.

Den extra är en fd. programmeringsexpert som jobbat med att programmera ekonomiprogram.. och därför per automatik skulle kunna bokföring också? Hon är ungefär 100 år, klär sig i batik, och är bara här två dagar i veckan, två dagar som jag är ute hos kund men åker hit för att öppna för henne innan jag åker. "Du MÅSTE komma senast åtta så jag hinner visa dig vad du ska göra, för sen måste jag åka". En, säger EN dag har hon varit i tid, de andra dagarna har det varit en strid ström med sms om förseningar i trafik och fan och hans mormor (åka en kvart tidigare någon?), som jag bestämt ignorerat, låst dörren och åkt därifrån så hon fått sitta och vänta i två timmar på att chefen ska komma. Förr eller senare kanske hon lär sig. Det som tar mig en kvart att göra tog henne häromdagen sju timmar. I kid you not.

Praktikanten.. jag minns tyvärr inte vad hon heter, det känns inte så viktigt, inledde med att tala om att hon ääälskade hundar, för att sen raskt kommendera min människoglada fyramånaders valp att sitta, för att sedan när han inte fattade vad hon menade fortsätta med att trycka ner hans rumpa i backen så att han skrek och förklara för mig att "jag har hört att man alltid ska fullfölja kommandot". Ursäkta?! För det första så vet du inte ens om han KAN sitt (det kan han, han kan massor *skryt skryt*). För det andra så tar jag hand om min hunds uppfostran själv thank you very much. Så henne pratar jag inte med. Sopa.

Och nu har det anställts en ny. Det ska vara en assistent till mig. Hade det kanske varit lämpligt att involvera mig i processen då så jag får något att säga till om angående den människan jag ska hunsa? Nej, för jag vara borta den dagen hon skulle hit på intervju och att boka om var det ju inte tal om. Så nu är hon här. Typ 11 år, blond och grå. Jag jublar inombords. Not.


Är det någon som läser här som faktiskt någon gång har träffat mig i verkligheten? Kan du då isf tala om för mig ifall man på något sätt kan lista ut att det är jag på den bild jag har uppe? (Alla som säger "Det syns JÄTTEVÄL att det är du" blir automatiskt bannade.) Eftersom jag bara skriver en massa skit om folk så är det kanske inte så bra om det syns att det är jag, och då får jag istället lägga ut en bild på någon som liknar mig – ex. Scarlett Johansen, Jennifer Aniston eller Kate Hudson.

-----

"Om träd kunde skrika, skulle vi då vara så snabba med att hugga ned dem? Kanske, om de skrek hela tiden av ingen speciell orsak."

tisdag 8 maj 2007

All work and no play

Om du hade byggt ett arbetsskrivbord (finns det förresten skrivbord som inte är ägnade åt arbete, och är således "arbetsskrivbord" då tårta på tårta?), hade du då satt benen längst ut på sidorna, eller hade du satt benen en halvmeter in åt varje håll, med den påföljd att benhelvetet hamnade precis där den stackars arbetande människan skulle ha sin stol? (Jo, för arbetsstolar är ju för bövelen konstruerade precis lika illa, med ben som sticker ut åt alla håll.)

Jag stör mig på detta i runda slängar femton gånger om dagen. Med tanke på att jag är en så välbalanserad och välbehärskad människa så kan jag dock snabbt lägga det bakom mig. Jag sitter inte alls och jäser av irritation, och härbärgerar onda tankar som involverar skrivbordstillverkare och kokande olja.

Idag var jag på jobbet kvart i sju. Det hade jag inget för, emedan servern låg nere och jag inte kunde åstadkomma något alls av nytta. Inte för att jag hade gjort det den första halvtimmen ändå, men en flicka kan väl få ha illusioner? Servern ligger (en timme senare) fortfarande nere, men nu har chefen kommit, så nu måste jag låtsas sortera papper eller något så jag ser upptagen ut. Tack och lov att internet fungerar iaf, annars SKULLE jag nog vara tvungen att sortera.

(Jag har två jobb om någon undrar. Ett på en bokföringsbyrå, och sen ett eget företag där jag pysslar med samma sak. Idag är jag - för att leva upp till yrkets rykte - helt klädd i beige. Jag har förvisso ett långt rosa och grönt halsband också, men det är tantvarning på det, och det är enbart min oerhörda skönhet som gör att jag kan stå för det jag bär.)

(För övrigt är jag barnsligt förtjust i parenteser. Fler parenteser till folket! är mitt motto. Nä, det är det inte, jag har inte karaktär nog att ha ett motto, men som sagt, illusioner.)

Jag hade faktiskt saker att säga, men dem har jag glömt bort. Jag får uppdatera senare om min hjärna plötsligt kick-startar.

Nu minns jag vad det var:

Jag måste ha missat något, men är det intressant för Sverige vem som vinner valet i Frankrike? Jag menar mer än en notis? Jag kan inte för mitt liv begripa att det skulle vara så viktigt att Svenskan kan ha det som förstasida två dagar i rad, den första dagen därtill bara om vad opinionsundersökningarna visade. Wtf? Vi pratar Frankrike här – överskattad mat, fula killar och otrevliga människor i allmänhet. Konstigt språk och storhetsvansinne. Skulle de vara så intressanta för oss? SAMMA dag väljer de även att lägga nyheten om att Stilla Havs-länderna nu tagit beslut att om förbjuda trålfiske (med andra ord skyddas nu en fjärdedel av jordens världshav mot trålfiske), LÄNGST NER på vänstra sidan som en 10 rader lång notis. Japp, det är prioriteringar som heter duga det.

Och det är all politik jag orkar med idag. Nu funkar servern, så nu kan jag inte låta bli att jobba längre.

-----

"Jag tycker inte att clowner är roliga. Jag tycker faktiskt att de är skrämmande. Jag har undrat var denna övertygelse kommer ifrån, och jag antar att det är från den gången jag gick till cirkusen och en clown dödade min pappa."

söndag 6 maj 2007

Soliga hälsningar från..

Idag har jag roat mig med att jobba från sju till tolv, eftersom valpen inte tycks förstå detta med helger och därför vill gå upp redan klockan sex även på söndagar. Och eftersom jag inte sysselsatte honom igår alls så var han inte ett DUGG trött, och ville INTE somna om när vi varit ute och kissat. Och då får inte matte HELLER somna om.

(Jag hatar verkligen när husdjursägare talar om sig själva som "mamma" när de refererar till djuren. Men "matte" är inte lika illa, och dessutom får jag skriva vad fan som helst i min blogg (hemska ord). Det är ju ändå ingen som vet om att den finns och alltså ingen som läser.)

Sen gick vi på promenad. Det var trevligt och fint på alla vis, och vi tog den speciella promenaden, dit jag är övertygad om att få människor har hittat, och den biten av skogen är verkligen underbar. Solen sken och fåglarna sjöng und alles (men de slutade när jag slängde sten på dem, de jävlarna). Så skulle vi hoppa över ett dike, och Rasmus fick storhetsvansinne och trodde han var Jesus och skulle gå på vattnet, med väntat resultat. Vattnet slutade efter ungefär 5 centimeter, och därefter tog leran vid.. så taxen sjöööönk långsamt.. och gled sen saaakta över på sidan, helt oförmögen att ta sig upp, sparkandes med sina korta ben och stirrandes bedjande på sin gapskrattande matte, som sen inte skrattade så jävla mycket mer när hon väl lyft upp honom i selen och såg vilket äckel hon var tvungen att ta in i bilen.

(Jag hatar även när folk talar om sig själva i tredje person, men återigen, för det första är det ju JAG, och för det andra - min blogg (hemska ord).)

Så då var vi tvungna att leta upp ett renare dike som jag kunde slänga honom i, och då blev han ju sur eftersom han är tax och då var det inte så jävla nice längre. Fast jag hade tagit med korv, så det gick fort över, och sen kunde vi fortsätta promenerandet.

Sen spelade jag golf. Jag säger "spela" in the broadest use of the word, men det var å andra sidan första rundan för säsongen, så jag hade rätt att vara kass. Bara tre bortspelade bollar, något av ett personligt rekord för Filippa. Valp följde med och gnällde mycket riktigt sönder trumhinnorna på oss andra när vi skulle putta och han var tvungen att stanna vid bagen. Som tur var var hälften av spelsällskapet mycket förstående, och den andra hälften var ungefär 14 år, så vad han tyckte sket jag högaktningsfullt i.

Nu sover han emellertid som en gris (när jag tänker efter så har det varit misstänkt tyst från honom sen han gick ur rummet för en halvtimme sen, det är nog bäst att jag kollar upp honom), och jag spelar nätpoker igen. Jag är rätt kass på nätpoker också faktiskt.

Åh, ja just det, jag fick äta pizza också. Med vitlök och bearnaise. All in all en rätt bra dag. Och den är inte slut än heller, för jag har typ bunkrat upp med halva ICA Kvantums förråd av godis, och nu har jag laddat ner första säsongerna av Grey's och House som jag ska se om på min megastora datorskärm, och det kommer också bli rätt jävla nice.





Detta var orsaken till tystnaden. Han har skaffat sig en liten toffelsamling att somna med.

-----
"För mig är boxning som balett, förutom att det finns ingen musik, ingen koreografi och dansarna slår på varandra"

lördag 5 maj 2007

Blanda och ge

Valpen har ett enormt stort föremålsintresse, som jag förvisso är ganska glad över, eftersom det kommer innebär lättare träning framöver, men som är mindre kul när han envisas med att släpa runt på ALLT han kan hitta. I skrivande stund ligger följande saker vid mina fötter:

Två strumpor (varav bara den ena är hans). Två tomma toarullar. En prydnadskudde. Min Säl (ajajaj!). En tom juiceförpackning. Fjärrkontrollen. Tre av hans leksaker. En halvt söndertuggad hel toarulle (resterna ligger inne i sovrummet förmodar jag, så går det när man spelar nätpoker och ignorerar de diverse konstiga ljud valpen för). Två skor (olika skor).

Jag är väldigt glad över att han (hittills) faktiskt inte förstört något än (toarullarna - antalet är nu uppe i minst sex - som han sliter ner från hållaren på toa och drar runt med i huset kan jag knappast räkna), utan helst bara bär omkring på det och ber mig kasta det åt honom. Och det kan jag ju göra. Det är iofs mindre trevligt när han hoppar upp i soffan när jag sitter där och försöker se på något kvalitetsprogram typ Ugly Betty och kör upp en av sina gamla äckliga leksaker i ansiktet på mig för att vi ska ha dragkamp och blir helt frustrerad när jag inte vill och lägger sig på rygg bredvid och skriker (alternativt försöker gräva sig in bakom min rygg. Vad han ska dit och göra och hur det skulle göra icke-dragkampen mer spännande övergår mitt förstånd).

Han är fyra månader, så det är ok. Skulle taxen (nio år gammal) lägga sig på rygg och vifta med tassarna i luften och skrika så skulle jag bli allvarligt oroad.



Mina pirayor

-----

"Om du var en stackars indian och en grupp konquistadorer skulle komma upp till dig och fråga var allt guld var, antar jag att det inte är alltför smart att säga: 'Jag åt upp det. Så stäm mig då!' "

onsdag 2 maj 2007

Skinny bitches

Bwahaha - det här var nog den första gången som hon INTE sa "I have two beautiful girls standing before me", nä, för de där skabbiga, rödhåriga, avmagrade vraken är fan inte snygga någonstans. Varför de är med övergår mitt förstånd, men det kanske är för att få upp självförtroendet på de övriga deltagarna. Eller så är det för att visa att vem som helst är snygg med rätt smink, men det vore å andra sidan att motarbeta hela den branschen.

Nej, jag övergav inte Grey's. Jag bara tackade tablåmakarna för att de för en gångs skull inte hade synkat reklam"pauserna" så jag kunde zappa under femmans oändliga reklam.
Vad GÖR Meredith med honom egentligen? Vad var det för fel på Finn? Han var veterinär för höge farao, vem vill inte ha en veterinär?

Jag är lite kär i Meredith, hon är underbar. Jag är lite kär i henne i de filmer hon medverkat i också, så hoppas vi aldrig träffas.

Och nej, jag vann inte. Det gick om möjligt än mer ohyggligt fort denna gång, så fort att han rev sista (sista! igen!) hindret och jag svor så att mammorna på läktaren höll för öronen på sin avkomma. Det KAN ha berott på att banbyggaren fått hjärnsläpp och byggde hindren en klass högre än vad de skulle vara också. Dvs känslan av "Herrejävlar vad högt det är" fick sin förklaring efteråt när hon talade om missen. Jupp jupp, men då är en ynka rivning rätt bra och jag får fan vara nöjd ändå.. vilket jag ju inte är. Jag vill vinna!

Nästa tävling är om en månad. Då jäävlar...


PS. Var fan är mina öronproppar!!? Jävla valp..

-----

"Ett barns ansikte kan säga allt, speciellt mundelen av det."