söndag 28 oktober 2007

Jag är lite efter, jag vet.

Det finns MÅNGA saker jag aldrig skulle ge en chans. Ändå var det förvånansvärt svårt att plocka ut åtta av dem. Men, jag älskar listor, so here goes:

1. Kommunala färdmedel.

Okej, visst, så jag kanske MÅSTE ibland. Men det är under protest. Kommunala färdmedel är försenade, smutsiga och fulla med bakteriehärdar typ andra människor. Kommunala färdmedel måste man vänta på, och gå till, och de släpper inte av en utanför porten. Jag har två jättefina bilar som kickar kommunala färdmedels ass varje dag.

2. Bo i stan.

Där finns det fullt med andra människor, och ytterst få träd. Alkoholister och uteliggare i portarna, och man måste åka kommunala färdmedel för att komma till närmaste park. Har man otur finns där kullerstenar och en bar nedanför ditt fönster. Tacka vet jag förorten, där du kan ta din bil till en annan förort och handla mat och kolla på bio och där det är tyst när du ska sova. PS. Med förorten menar jag inte Rinkeby eller Akalla. Figures.

3. Telefonförsäljare.

Do NOT get me started. Vadå "du som skriver listan?" Jag svarar sällan, sällan i telefon. I mobilen svarar jag bara om det är ett nummer jag känner igen, och knappast då. Min fasta telefon har jag enbart för att kunna ha bredband (förbannade jävla monopol-Telia*) och där svarar jag bara om det ringer tio signaler eller fler, för då är det pappa. Men likförbannat så är det en ihärdig telefonförsäljare ibland. Låt oss för sista gången slå fast: Nej, jag vill inte köpa något/få något "gratis"/skänka pengar/vara med i din undersökning. Jag är med i Nix-registret, och du FÅR inte ringa mig, och jag vill fantamig prata med dig chef och våga inte lägga på för är det någon här som ska lägga på i någons öra så är det fantamig JAG. Klick. Sen är jag nöjd i minst tio minuter. Samtalet går inte alltid exakt så. Ibland är jag ännu otrevligare. Då är jag nöjd i en kvart.

4. Folk som inte tycker om hundar/djur.

Jag kan köpa att man inte älskar hundar. Jag kan köpa att man är neutral ifråga om djur.Jag kan även köpa att man vill utrota tvestjärtar (check). Men hur kan man inte TYCKA OM djur? Vad är man för slags människa då? En dålig människa om du frågar mig. Bra människor har hundar (och i gränsfall katter). Dåliga människor avskyr djur.

5. 16-åriga tjejer i grupp om två eller fler.

Jag bryr mig inte om ifall de har MVG i alla ämnen och bara verkar hjärndöda för stunden. Är de högljudda, översminkade och fäller korkade kommentarer så ska de hånas eller ignoreras. Gärna av mig.

6. Rökare.

Alltså, jag kan bara inte FÖRSTÅ hur normala människor, efter alla skrämselpropaganda, ändå väljer att långsamt ta död på sig själv, och förpesta sin omgivning med cigaretter. Det smakar ju dessutom äckligt! Och svaret "Man vänjer sig" är om möjligt ännu mer bizarrt. För att inte tala om att de tycker att de har rätten att slänga resterna av sin giftpinnar, innehållandes 137 olika gifter, rakt ut var som helst oavsett var de är. Jag blir förbannad bara jag skriver om det.

7. Mobiltelefonen.

Visst, jag vet att jag måste falla till föga varje dag. Men det är under protest. För någon som avskyr att prata i telefon även under normala omständigheter, så är detta med att vara ständigt nåbar ett ok. Och jag har TVÅ mobiler som det ringer på. Även det under protest.

8. Folk som stannar/står ivägen.

Get out of my fucking face! Att det ska vara så förbenat svårt att slänga en blick över axeln innan man tvärnitar i mataffären, på trottoaren osv. Yes, jag KOMMER köra på dina hälsenor med kundvagnen.

Bubblare: Vintertid. Varje vinter, samma jävla elände. Man får en timmes extra ljus på morgonen - i typ två veckor till, sen är det lika jäkla mörkt igen. Istället blir det mörkt ungefär en kvart efter lunch. Och så undrar de varför svenskar är depressiva?

* Jag vet att det finns andra alternativ än Telia. Men jag fick en gratis mobiltelefon ju.

Det här är ingen fylleblogg

Lovade syster: "Jag schka inte fylleblogga. Jag schka schärskilt inte blogga (hemska ord) om vad du gjorde innan vi kom in till schtan. Världschapromise."

Övervägde för övrigt ett tag att inte rätta stavfelen i detta inlägg allt eftersom jag skrev. Övergav tanken när jag insåg att det blev oläsligt då.

lördag 27 oktober 2007

Centralstimuli

Nu har jag varit och handlat. Det var jag, en och annan grymt sen barnfamilj, och östra Stockholms bestånd av datornördar som sprang omkring och letade efter Jolt-cola och spanade på mig.

Jag gillar att bli spanad på om den som spanar är snygg. Annars är det bara äckligt/irriterande, och jag blir arg.

Oh lord, jag inser just att denna blogg (hemska ord) är farligt nära att bli en dagbok. "Det här har jag gjort idag".

Känner mig lite dyster såhär på kvällskvisten. Varför är jag singel? Jag är snygg och smal och klär mig hyfsat. Okej, jag är inte så trevlig, och jag gillar inte sex, men jag ger grymma avsugningar och jag lagar sjukt god mat. Jag är allmänbildad, spelar golf och åker skidor, och jag charmar vems föräldrar som helst.

Fine, det där med otrevlig kan spela roll. Och det faktum att jag trivs ensam (inte samma sak som singel mind you). Men jag har söta hundar och är inte det minsta svartsjuk.

Jag BORDE ha en pojkvän.

-----

"Ibland tror jag att jag skulle ha det bättre som död. Nej, vänta, inte jag, du."

fredag 26 oktober 2007

Maxen tax

Man pratar med väldigt många olika människor när man har hund. En del frivilligt.. de flesta.. inte så frivilligt. Folk är mycket mer benägna att tilltala en med en jycke i koppel, och de flesta tycks tro att man faktiskt är intresserad av vad de vill säga.

Många kommenterar att de också haft tax. Eller deras farmor/syssling/mosters granne. Mmm.. intressant.

Ännu fler kommenterar valpen. ÄNNU fler pratar MED valpen. ÄNNU fler pratar med/tar på valpen oavsett vad jag säger. Jag brukar skicka fram taxen istället för att argumentera. Han är folkilsk, det brukar få tyst på dem.

I somras mötte jag två killar i 25-årsåldern: "Vilken fin hund du har!"

"Det säger du säkert till alla tjejer" svarade jag. Det tog ett tag innan poletten trillade ner hos dem.

Igår mötte jag en farbror i 60-årsåldern (de är jobbigast, för de lyssnar ALDRIG): "Åhåhå, det är Taxen Max som är ute och går, höhö, Taxen Max och hans.. eh.. hans.. uhm.."

"Lurviga kompis" kompletterade jag hjälpsamt och gick vidare.

100 meter längre fram hör jag hur han vrålar bakom mig, "PUUUDEL!! SÅ HETTE DET, PUUUUUDELLLL!!"

Jag VILLE vända mig om och skrika "Det här är ingen fjantig pudel ditt skrälle!" Men jag lät bli.

Och imorgon ska vi ut. Woho! Och dricka hemmapåhittade drinkar med vaniljvodka och citronjuice och kräm och annan kräm. Mums.

torsdag 25 oktober 2007

Bizarro

Två rätt bizarra saker hände mig idag.

Ett: Jag blev erbjuden ett jobb i Investor-sfären. Det säger nu inte så mycket emedan den är rätt stor, men det här var bra hur som helst.

Svaret? Tack, men nej tack. Boooring!!

Två: Jag blev uppraggad/påstött av den lokale bibliotekariern. På cirkus 55 bast. På allvar.

Svaret? Bara nej tack. Eh.. el vidro?

onsdag 24 oktober 2007

Bilsnack

Eftersom jag inte vet något om mina presumtiva läsare så vet jag inte hur era intressen fördelar sig, men jag undrar om det bara är jag, eller om ni också döper era bilar?

Jag har döpt alla mina bilar. Min första bil hette Pelle, han var liten och röd, och jag ärvde honom av farmor. Honom kraschade mor min sedermera med besked på Danvikstullsbron. Oh ve.

Nästa hette Rocco, för han hade så stort avgasrör. Han var också röd, och alldeles sprillans ny. Honom sålde jag för att jag skulle utomlands, men så dröjde den där resan, och då var jag tvungen att köpa något att ha under tiden. Den kan vi prata tyst om, men han hette iaf Heywood och var silverfärgad (mestadels), och den sålde jag för den maxade summan 800 kronor när vi sen väl åkte.

När vi sen kom hem köpte jag en alldeles underbar liten svart sak som jag älskade högt och rent. Den döpte jag till Marvin. Han är dock född 1990, så efter något år så fick jag för mig att jag skulle ha en nyare bil, så då köpte jag en ungefär likadan, svart, som var ungefär 15 år nyare. Honom döpte jag till Mårten.

Mårten och jag klickade dock aldrig. Det kan bero på att Marvin ständigt fanns i mitt hjärta (jag grät floder när jag åkte hem efter att ha sålt honom - redan där borde jag anat oråd), men kan också bero på att det var det värsta måndagsexemplaret till bil jag någonsin råkat ut för.

Mårten åkte alltså ut med avgasröret före när jag bytte till mig min nuvarande bil. Bilhandlaren trodde han blåste mig, men eftersom han missade att han gav mig ungefär 25 000 kronor mer för Mårten än han var värd så skrattade jag hela vägen hem. Den nuvarande bilen heter Silas, och han är blå. En hemskt tjejig blå, men han är super i allt annat, så jag har lärt mig att leva med det nu.

I somras föll även Marvins nya ägare till föga för mina regelbundet återkommande sms och lät mig köpa tillbaka honom. Så nu står han här på min parkering, svart och söt. Jag ska renovera upp honom, för han är ett samlarexemplar. Och sen aldrig mer göra mig av med honom, och bara köra honom på sommaren amen.

Från och med idag har jag även en tredje bil, pappas Jaguar som är svart, som han vill att jag ska köpa. Men då måste jag sälja den blå, och nja.. Visserligen får jag jaggan för det jag säljer den blå Forden för, men jag vet inte.. den är så stor. Vad tycker ni?

PS: Ja, jag gillar bilar. So?

söndag 21 oktober 2007

Det vanliga dravlet

Jag har precis varit ute och tränat med valpen. Det regnar ute, och temperaturen kryper ner mot noll.

Om det har snöat under natten imorgon så kommer jag gnaga av mig ena foten hellre än att gå ut i skiten.

Om det INTE har snöat under natten så kommer jag få ta med skärbrännare ut för att få bort isen som kommer ha bildats på bilrutorna.

Är det det som kallas för win-winsituation?

Jag tränade med valpen i regnet för att det Ett: är den enda tiden på dygnet som fotbollsplanen som är belyst inte är full med hemska småpojkar med fotbollar, och Två: vi ska tävla i lydnad om två veckor och kunskaper behöver underhållas.

Yes. Min VALP på nio månader ska tävla i lydnadsettan om två veckor. Då är han 10 månader och 4 dagar (tio månader är lägsta gräns för tävling).

Matte är omåttligt stolt. Jag skulle vilja se någon annan få upp en pudel/terrier/något annat i lydnadsettan vid nio månaders ålder. Pfft, schäfrar och mallar, släng er i väggen. Jag och min cypriotiska soptippshund kommer sopa banan med er alla.

Jag FÅR skryta om mina hundar.

För övrigt var jag - som nästan alla andra helgdagar - ute på långpromenad tidigare idag. Jag försöker variera mig, och det är nu inte så svårt eftersom jag bor i Nacka.
Mental note to self - gå inte promenader i Nackareservatet en söndag om du inte är ute före nio på morgonen. Du får trängas med galna stavgångare, dreglande ungar och kamikaze-cyklister. Om man sen har en valp som tycker att dreglande ungar är det bästa som finns så blir det lite hattigt.
Jag gick Flaten runt igår. Då var jag visserligen ute vid tio, men galna stavgångare fanns det ändå gott om.

Jag skulle kunna skriva några rader om galna stavgångare, vad jag tycker om dem och deras attityd, och vad jag anser om deras "träningsform" jämfört med.. ja.. säg kanske vanlig gång? Men jag låter bli. Det är ju söndag, och då ska man vara avslappnad och lugn och vän i sin morgonrock och rosa tofflor (och full med söndagsångest mind you).

För övrigt ska man tydligen skriva om avsugningar om man vill få sina manliga läsare att kommentera. Bra info att ha en regnig dag.

Jag har en teori (som dessutom bekräftar det faktum att jag är en otrevlig människa - som om det inte redan framgått menar jag): Det är bara snygga människor som sätter ut fula bilder som sin profilbild. Fula människor väljer den allra mest smickrande bilden de har (halvt bakifrån, i motljus, från 1993). Om det stämmer så måste jag ju vara en Heidi Klum allra minst (minus bristningarna), för fulare bild än min kan knappast vaskas fram.

Utom brösten förstås. Bilden är förvisso tre år gammal, men jag kan fortfarande göra saker med en push-up som får killar i alla åldrar att få något trånande i blicken.

Utan push-up... not so much. Om jag inte fryser. Då är de åter till mitt 17-åriga jags perfektion. De är SNYGGA annars också. Bara inte perfekta längre.

-----

"Jag kan fortfarande komma ihåg då morbror Rick satt i den där stolen, lyssnande på opera. Han hade det här konstiga ansiktsuttrycket. När vi slutligen lossade repen om honom, försökte han fånga oss. Gud, vad han hatade opera."

lördag 20 oktober 2007

Loservarning

Jag MÅSTE verkligen handla. Det finns liksom INGENTING hemma. Är det inte SJUKT irriterande med alla dessa stora bokstäver?

Jag borde handlat för länge sen. Jag har gjort annat istället. En del.. var konstruktivt. Annat inte.

Jag kan nog inte räkna storstädandet till konstruktivt eftersom det är mycket lite poäng med det när man har tre hundar i huset och det är blött ute.

Men jag måste alltså handla. Nu. Annars måste jag göra det imorgon, men då får jag ingen frukost innan, eftersom det alltså inte finns något hemma.

Hundmat finns det iofs.

Men vem fan åker och handlar en lördagskväll? Är det inte lite patetvarning på det? Yes, jag är singel, det ser du på mina varor (vitlökskorv), and in no hope of getting hooked up tonight, eller ens gå ut ikväll (jag sa ju vitlökskorv). Jag ska bara sitta i soffan med mina hundar hela kvällen alldeles ensam (nåja) och käka vitlökskorv.

Yes, jag är lite bitter ikväll.

En ny generation

Min bästaste bästa vän håller på att föda barn. Eller, jag vet inte om hon föder barn just precis nu, men det är ganska troligt med tanke på hur långt gånget det var sist jag pratade med henne.

När hon berättade att hon var gravid blev jag så glad att jag hade börjat gråta om det inte var för att sånt gör vi minsann inte. Nu nöjde jag mig med lite fukt i vrårna. Folk, vänner och bekant har naturligtvis berättat för mig tidigare att de väntar barn, och jag har blivit glad för deras skull, men aldrig på det här viset. Visst är hon min bästa vän, men det här var speciellt. Det känns ungefär som att jag är släkt med barnet (flickan, tror jag, men jag har sällan rätt), som att jag ska bli moster snart. Jag vill ta den här lilla varelsen och "lära'n allt jag kan".

Det får mig också att känna mig vuxen. Lite grann. Mer än förut i alla fall. Min generation, håller på att skapa en NY generation. Det är ganska ofattbart.

----

Uppdatering: Hon fick en liten pojke imorse, klockan sju. Lilla killen, jag lovar: I will always have gum.

Reseproblem

Upp fyra imorse för att skjutsa mamma till Arlanda. Much good that did när hon tappat bort sitt pass. Så nu sitter jag här på jobbet, alldeles för tidigt. Utan snus och frukost försmäktar jag på detta öde kontor.

fredag 12 oktober 2007

Upplysningen

Autentisk konversation med snubben som har hand om utebelysningen på kommunkontoret:

Klockan är halv två på eftermiddagen.

- Hej. Du, det är så himla mörkt ute, kan ni inte tända belysningen?

- Mörkt? Men solen lyser ju?

- Jamen ni kan väl tända den så man ser var man går?

- Vi kan väl inte tända belysningen halv två på eftermiddagen heller, hur skulle det se ut, det kostar ju en massa pengar!

- Jaså. Varför är den på just nu då?

- ....

Ja, när det inte hjälper att ringa och klaga varje gång belysningen är på hela dagarna (händer ungefär 3 gånger i månaden, det var någon som räknade ut att det kostade 80 000 om dagen - om det är sant vet jag inte, men det är fan inte gratis iaf), så får man ta till andra medel.

torsdag 11 oktober 2007

Kort sagt

Jag har på mig ett litet linne idag. Ja, inte bara det förstås, utan även en hel massa annat, eftersom den här globala uppvärmningen är så satans kall, men underst har jag det.

Och, det har jag för att det har en sån söt kant som kan sticka upp i v-ringningen på den tjocka tröja jag också bär.

Linnet ifråga inhandlades för massor av år sen. Jag vet att jag hade det på en semester i Grekland, för jag minns att jag strippade det av mig på bygatan när en insekt kröp innanför det. Vi pratar alltså om ett klädesplagg jag bar ENBART. Och var SNYGG i. Det slutar ca tre centimeter ovanför naveln.

Så jag visade syster det idag, "minns du" osv.. "tänk att man hade PÅ sig sånt här" osv..

Varpå mamma inflikade "Jamen så var du inte trettio då heller".

Stick in kniven bara, gör det.

Misär!!

Något är fel..

..jättefel. En Nobelpristagare som jag inte bara har hört namnet på utan tom. LÄST!

Visserligen inte The Golden Notebook, men iaf Particularly Cats, The fift child och Rufus.

Fattar ni! Fattar ni hur uråldrig det gör mig?!

Tragik!!

Kylslagna lögner

Minusgrader. Fy fan. Skrapa rutorna. Fy fan.

Låt oss rekapitulera året:

Januari/februari: Mitt minne sträcker sig inte så långt bak, men kallt var det iaf.

Mars: Kallt och snö, med undantag för en enda ljuvlig vecka i slutet med sol och värme. Jag vill minnas att det var då allt det här tjatet om miljön började i media.

April: Kallt, blåsigt, och snö så man inte kunde få av vinterdäcken.

Maj: Satans kallt.

Juni: Satans kallt, med undantag för en dryg vecka. Som inte var veckan runt midsommarafton, för då var det satans kallt.

Juli: Satans kallt, och regnigt.

Augusti: Satans kallt, med undantag för TVÅ ljuvliga, kvava veckor.

September: Satans kallt, fast sol.

Oktober: Snö och minusgrader den 11e.

Så nästa person som säger något om fucking jävla global UPPVÄRMNING ska jag kväva med min termometer.

onsdag 10 oktober 2007

...2

Wehey!! Lite positivt blev det i alla fall, för jag är REDAN färdig med allt jobb, och då har jag alltså TVÅ hela timmar alldeles för mig SJÄLV innan hundkursen börjar.

LYX!

...

Jag som tänkte skriva ett positivt inlägg idag.. men jag är inte ett dugg positiv känner jag.



Äh skit samma, pessimismen är här för att stanna.

fredag 5 oktober 2007

En jobbfråga till

Okej. Så här är det: Jag har ett extrajobb vid sidan av med ett antal kunder. En av dessa kunder tjänar jag riktigt bra på, men det är väldigt krävande psykiskt. Dvs jag får skulden för när det inte går så bra för företaget, och det är underförstått att det är jag som bokar fel, kanske tom med flit. VD:n ringer säkert 10 gånger om dagen, på alla dygnets timmar - klockan 20,15 en söndag kväll är ingen ovanlighet. Det är just nu så att jag drar mig för att svara när han ringer, för jag har gjort en månadsrapport åt honom och jag vet att jag kommer få skulden för att det är negativt och jag vet att han kommer ringa tusen gånger idag med konstiga frågor som jag inte kan svara på för jag sitter ju på mitt "riktiga" jobb just nu och kommer inte åt hans filer.

Så då är frågan om det är värt de där visserligen riktigt bra extrapengarna, men gå runt med en klump i magen större delen av tiden, eller om jag ska säga åt honom att han borde vända sig till någon annan, för jag kan inte uppfylla hans krav?

Han är alltså medveten om att jag har detta vid sidan av, vi har kommit överens om att jag är tillgänglig för dem mellan två och fem varje arbetsdag, och jag har tidigare förklarat för honom att han måste hålla sig till de tiderna när det var riktigt jobbigt en period. Han lugnade ner sig med ringandet då, men nu är det värre än någonsin.

Om jag inte svarar, eller om jag mailar och skriver att jag inte kan svara just nu så får jag elaka små sms istället.

Vad skulle ni göra?

torsdag 4 oktober 2007

Sniff

Är förkyld. Väldigt.

Synd om mig. Väldigt.

Går och dör en smula nu.

Ny uppdatering

Jag känner att det är dags att sluta blogga (hemska ord). Hela mitt liv går nu ut på att uppdatera så ofta som möjligt och vara så elak och sarkastisk som möjligt för att tillfredsställa alla mina läsare. Jag får så elaka kommentarer hela tiden och vaknar på nätterna och kan inte stänga av dem.

Jag känner att det finns mer till livet än detta och att jag inte vill vara den där elaka personen längre. Jag.. eh..

Jag tog tydligen fel på person. Det där var visst inte jag.

onsdag 3 oktober 2007

Torka

Jag sällar mig till mängden och konstaterar att folk är urusla på att blogga (hemska ord) just nu. Inget uppdaterat alls nästan.

Yep, jag får klaga, för JAG har ju uppdaterat.