lördag 31 oktober 2009

Vi såg 9 igår. Rekommenderas varmt. Jag var trollbunden, och för att komma från mig är det ett riktigt högt betyg. En bra film i min mening kännetecknas annars av att jag inte somnar förrän det är bara tjugo minuter kvar.

En dålig film kännetecknas av att jag fem minuter in i filmen vänder mig till Nitton och säger "Nej den HÄR vill inte jag se, nu tittar vi på [valfri serie] istället". Sen slutar det med att Nitton tittar på filmen någon gång när han är själv istället och tycker den är "jäättebra".

OBS. Blanda inte ihop 9 med District 9, en film som jag orkade max en kvart in i innan jag gav upp. Splatter möter aliens ungefär.

OBS2. Kan vara den sämsta summary av en film jag någonsin läst på IMDB's sida angående 9. Be warned.

fredag 30 oktober 2009

Det här med att gå därifrån/gå hem när man är mitt uppe i en dispyt. Ärligt talat - känns inte det lite passé?
Min finaste finaste lilla hund.

torsdag 29 oktober 2009

En fråga till mina mer datorkunniga läsare:

Jag tänkte ju blåsa mina nya dator och lägga in vadsomhelstutomvista på det. Och det innebär XP eller W7. Om man då tittar på W7 på ex Prisjakt så finns där två versioner, en som bara heter Windows 7 Home bladibla, och en annan som heter Windows 7 Home upgrade. Upgrade är dyrare än den andra. Det är alltså samma program, men om jag fattat det rätt är det ena en grundkopia och den andra en uppgradering av ett befintligt program, ex Vista. Korrekt? Varför är då upgrade dyrare?

Och om jag nu lägger in W7 och struntar i gamla hederliga XP (jag är fortfarande skeptisk, allt ska vara som det alltid varit och så vidare), kommer då alla mina program faktiskt fungera med W7?

Nitton läser tidningen och äter frukost, efter att ha spelat poker i en timme och svarat "Njääh" på frågan om han kan tänka sig att bokföra lite åt mig. Själv funderar jag på tupplur. Jag menar, jag har faktiskt jobbat i ohyggligt långa och effektiva tre timmar.
Oh, jag har så tråkigt. Så tråkigt, så tråkigt, så tråkigt att jag knappt ens kan blogga (hemska ord).

Jobba är givetvis helt uteslutet.

Har så tråkigt att jag blir sömnig.

Men det är ju roligt att läsa om, eller hur? Eller HUR?!

Äh jag ger upp.

onsdag 28 oktober 2009

Ett litet tips såhär för att göra världen till en varmare och vackrare plats, ett litet tips som garanterat kommer göra din ekonomiavdelning ett snäpp gladare:

När du lämnar in kvitton, tejpa gärna fast dem på rutat kollegieblock, sånt där modell mindre. Ta INTE bort riv-remsan. Låt tejpen hamna ÖVER summan. Använd INTE genomskinlig tejp, använd målartejp. Skriv för all del INTE upp totalen.

Se där. Nu har du garanterat gett din löneadministratör mer arbete, och det blir vi ju alla gladare av, för vem vill sitta sysslolös?
Blogga då people! Jag försöker ju låta bli att jobba här!
Mor min har dille på att plocka in frukt/köpa frukt och sen bara lägga den på diskbänken, på fönsterbrädan, i skålen utan att vare sig äta upp den eller göra något av den. Innanhon åkte så plockade hon in lite äpplen och päron från trädgården, och la dem i en skål tillsammans med ett köpt äpple. Något jag inte visste om, och eftersom jag inte går runt och tittar i alla husets skålar så upptäckte jag det inte förrän idag.


Rätt jävla äckligt.
Notera alltså att det äckliga inte ligger i de ruttna äpplena, utan att det köpta äpplet, som med all logik borde vara minst lika ruttet som de andra, är helt perfekt. Så. Jävla. Vidrigt.


För övrigt: Vill ha. Förvisso massor kvar att göra, ghastly kök och badrum till exempel, men fatta stort stall, och såg ni golvtiljorna i vardagsrummet?

tisdag 27 oktober 2009

Har just haft ett långt samtal med världens bästa Gabbiz. Jag älskar mitt liv, jag gör verkligen det. Jag är faktiskt tom lycklig. Är annars en väldigt negativ person, har varit iaf, tar de chanser jag får att gnälla [insert gasp of surprise here].

Ibland är det kul att gnälla mind you.

Fast just nu finns det inte så mycket att gnälla på. Eller, det gör det förvisso, jag kan ALLTID hitta saker att gnälla på, men det är mindre saker. Inte så viktigt. Grusvägen genom byn är tex kass och har så varit ett tag och är nu "lagad", det kan jag gnälla MYCKET på, men för det första så finns där ett mått av njutning i gnällandet, och för det andra så styr inte den kassa grusvägen mitt liv.

Men jag skriver bättre blogg (hemska ord) när jag är irriterad och stör mig på saker. Är inte direkt någon sprudlande människa, så det blir tyst från mig när allt är bra. Så nu vet ni - när jag inte uppdaterar så är det för att allt är ljuvligt och jag är nöjd och glad. Inte tvärtom, som för alla andra, normaaala människor.

När jag blir bitter igen ska jag återgå till att skriva lysande inlägg.

Oh, och ödmjukhet är min BÄSTA egenskap.

fredag 23 oktober 2009

Det här är en väldigt välskriven och engagerad text. Något jag lite grann känner att jag skulle vilja översätta och trycka upp i ansiktet på närgångna män på tunnelbanan. Det ledde även Nitton och mig in i en diskussion om detta, om vad som räknas som våldtäkt, hur tjejer blir sexuellt ofredade osv.

Och Nitton är en Good Guy, det är han verkligen. Jag ser honom verkligen inte som någon som skulle kunna vara ett hot, han skulle aldrig hamna i den situationen till att börja med, han är väluppfostrad och jämställd, och fostrad in i att respektera tjejer. Men inte ens han fattar nog riktigt vidden av hur det är att vara tjej, jag gick så långt i diskussionen att jag sa att 100% av alla kvinnor, varenda jävla en i hela världen, har blivit sexuellt ofredad på ett eller ett annat sätt.
Och det är ju inte helt sant. Det finns säkert någon kvinna någonstans där ute i världen som aldrig blivit ofrivilligt tafsad på eller fått höra sexuellt nedsättande kommentarer i sitt liv. Någonstans finns det säkert.

Texten drar det lite för långt, tex det där med statistik om hur många män som faktiskt är våldtäktsmän; hon jämställer ofredande med våldtäkt, statistiskt sett. I kommentarerna en bit ner finns en kommentar från en Lori, som är en sansad motvikt mot resten av kommentarernas realtivt okritiska skrämselpropaganda, men som helhet, med att ta upp problemet "utrymme" och rätten till att ha det fredat är det jävligt bra.

Jag har alltid sagt att jag inte är feminist, mest för att jag på inget sätt vill bli förknippad med Fi och annat skräp, för att jag tycker att ordet är urvattnat (hello liksom, Göran Persson kallade sig feminist, go figure). Jag har även sagt att jag sällan eller aldrig känner mig skrämd, eller hotad. Och det är förvisso sant. Men det betyder inte att jag inte utsatts för oräkneliga trakasserier, oftast av sexuell karaktär, där killen bara inte fattar när det är dags att lägga av. Eller när det är läge att inte sätta igång över huvud taget.

Oftast är det alkohol inblandat, men inte alltid. Oftast är allmänna kommunikationer inblandade, helt alkoholfria, och av någon konstig jävla anledning tycks jag dra till mig svarta män, som på kass engelska inte "förstår" vare sig mitt kroppsspråk eller mina fuck off, och som står alldeles för nära för att det ska kännas bekvämt. Jag är fortfarande inte rädd, mind you, men det är fortfarande inte okej.

På krogen är jag extremt noga med att aldrig titta en kille i ögonen (om jag inte VILL visa intresse givetvis), just för att ögonkontakt -även "råkad" ögonkontakt - tycks vara en legitim anledning till att gå fram och prata, trots att jag på inget annat sätt visar någon form av glädje över kontakten. Det är bara att sucka och vänta på de nedsättande kommentarerna som säkert som amen i kyrkan kommer, så fort han inser att jag verkligen, verkligen inte vill ha honom där.

Men, säger du, det är väl bara att säga till honom? Nope, det är det inte. För det finns ett enda sätt att få ett "jävla hora" eller likvärdigt kastat efter sig, som är säkrare än att svara enstavigt och titta bort, och det är att faktiskt säga TILL honom att lägga av. Få saker verkar vara så provocerande som att faktiskt få höra att man inte är önskvärd.

Eller så får man "Men jag ville ju bara säga att du var vacker!". Nej, det ville du inte, du ville ha kontakt, annars hade du nöjt dig med att säga det och sen gått. Du hade inte fortsatt prata, trots att jag med all önskvärd tydlighet visat mitt ointresse.

Och det där är bara de lite irriterande situationerna. Då ska man inte nämna alla de gånger jag faktiskt blivit utsatt för fysiskt ofredande. Allt ifrån light weight till tyngre saker. Och det är bara mot MIG.

tisdag 20 oktober 2009

Efter två timmars sökning i olika internet-forum (och boy finns det många MÅNGA trådar där ute, skapade av dårar som jag, med svar av folk som har way, WAY för mycket tid och förmodligen alldeles för korta byxor), så har jag äntligen lyckats lösa problemet. Möjligtvis temporärt, men fucking ÄNDÅ.

Jag minns inte allt jag gjorde, men det berodde på Norton. Jag HAR inte ens Norton, men det tycktes inte hindra det från att bero på det i alla fall.

Skit samma, jag är bäst, helt jävla lysande, computer whiz och allt det där.

Detta är för övrigt inlägg 666. Men jag har ändå löst problemet HELT SJÄLV.

Nitton hjälpte visserligen till ett tag. Men han tröttnade när pokern blev för spännande.
Kan någon, som kanske INTE är mentally deranged, vilket jag personligen börjar tro är det egentliga problemet, förklara för mig hur det är frickin MÖJLIGT att MSN fungerar, Outlook fungerar, men internet INTE fungerar???

Inte Explorer, inte nynerladdat Firefox.

HUR??!!

lördag 17 oktober 2009

Jag är ikapp. Det tog sin lilla tid. Om ni ursäktar, nu har jag sju avsnitt So you think you can dance att se innan jag går och lägger mig.

Nitton borde gå på fest oftare. Har fortfarande över 500 osedda serieavsnitt kvar att beta av.
Nitton ska på fest ikväll, och nej, jag följer inte med, för jag är inte sjutton. Istället har den lilla hunden och jag fortsättning på Grey's maraton i soffan, tillsammans med Never Stop, te och såna där gröna oliver med fetaost i.

Izzie och Karev har just gift sig. Didn't see THAT one coming.

fredag 16 oktober 2009

Har just mortlat ett gäng torkade tratt- och vanliga kantareller till mjöl. Är hyfsat övertygad om att moset borde gå att använda ungefär som piffi allkrydda. Ex mononatriumglutamatet, ink lite antobiotika som var kvar i morteln efter hundens senaste kur (diskning är för veklingar).

torsdag 15 oktober 2009

Min älskade, fina, pålitliga, och framförallt SNYGGA stationära dator har åkt på svininfluensan, och ligger i respirator. Han hålls igång på livsuppehållande åtgärder, och går att arbeta vid, men varje morgon är det spännande att se vad som inte ska funka den här gången.

Det har varit grafikkort och nätverkskort och virus (jag som aldrig har haft såna där elaka virus som bara förstör någonsin förut).

Idag är det internet som inte fungerar. UPPPKOPPLINGEN fungerar, för både msn och Outlook funkar, men jag kan inte öppna någon sida. Vilket leder mig till att tro att det är virus igen.

Så nu får jag surfa på min bärbara, som visserligen är rosa och fin, men rätt jävla långsam, och så påstår den att drivrutinerna till skrivaren inte existerar, så när jag ska skriva ut måste jag 995-pdfa eländet till usb-minne och skriva ut från den stationära.

Jag HAR köpt en ny dator. Den är skitsnygg. Pytteliten, och fyrkantig, och svart svart. Men på den ligger det Vista, och jag blir allergisk bara jag läser ordet. Så då har jag tre val:

Leva med Vista och plocka ner alla jävla program som jag använder/behöver till den nya burken.
Sopa rent datorn och plocka hem XP... och plocka hem alla jävla program som jag använder/behöver till den nya burken.
Genom någon jävligt komplicerad manöver som Nitton tagit fram kopiera över gamla hårddisken, inklusive XP, till den nya datorn.

Om man säger såhär: alternativ ett är faktiskt uteslutet. Alternativ tre är nog egentligen också uteslutet, eftersom jag då kommer få med allt skräp som ligger i drivor i hörnen på den gamla datorn (nej, att bara sätta IN den gamla hårddisken i den nya datorn är TYDLIGEN inget alternativ, för gissa vad! Det är inte samma standard för fastsättning av hårddiskar på den nya och den gamla datorn, TROTS att båda är Packard Bell. SURPRISE!).

Och jag ORKAR inte leta reda på alla programmen en gång till. Särskilt bokföringsprogrammet är Så. Jävla. Jobbigt, för det går inte bara att dra hem grunden, nej, man måste ladda hem ALLA uppdateringar som skett sen Big Bang och installera dem i ordningsföljd.

Vad sägs om alternativ fyra: Skita i allt och gå på promenad och hoppas att allt mirakulöst löst sig tills jag kommer hem igen?

tisdag 13 oktober 2009

Okej. Det är [sic] eller [!]. Inte [sic!].

Språkpolisen har talat. Ugh.

måndag 12 oktober 2009

Älgjakten har startat. Möt Världens Lyckligaste Hund.

Hund: 8 kilo. Ben: 1,5 kilo.

Sweden's Ford Fairlane:

"Det var en sån där dag, ni vet - jag kom på mig själv med att stå naken på Sergels Torg, sjungandes "Livet är en fest" och tycka synd om alla människor på väg till jobbet..."

Okej. Visst. Jag är inte den som är den:

Det var en sån där dag, ni vet - jag kom på mig själv med att stå naken på Sergels Torg, sjungandes "Livet är en fest" och tycka synd om alla människor på väg till jobbet. Visst hjälpte de 17 öl jag hade i kroppen till att skapa den där festen, och extra festligt blev det när farbror Polisen dök upp och frågade "Och hur var det här då?"

Inte så jättefestligt när ölen verkat ut och jag satt i fyllecell, tillsammans med Berra, 57, fast för inbrott, Eva-Lena, 35, prostituerad och smått schizofren, och Achmed, 28, fast för.. ja han hade nog bara varit på fel plats vid fel tid, men han var säkert terrorist EGENTLIGEN.

Efter ett tag, när bakfyllan slagit till med full kraft, och Berra berättat om sin trasiga barndom i tre och en halv timme utan uppehåll för att andas, Eva-Lena med jämna mellanrum hade vrålat i falsett rakt ut och Achmed.. ja, jag fattar ju inte arabiska, men ändå, så kände jag lite grann att något var fel.

Så när jag äntligen blev utsläppt, iförd lånade kläder från hittegodsavdelningen (jag HOPPADES innerligt att det där bruna, runt hålet på trenchcoaten var något annat än blod), så gick jag raka vägen till närmaste AA, satte mig i ringen och medgav att jag nog kanske lite grann var alkoholist.

"Inte kan du vara alkoholist, du som är så ung, och blond och söt", svarade de andra. "Gå hem och sov med dig, gå klart skolan, och skaffa dig en man som du kan suga av på morgnarna, så ska du se att det löser sig".

Så då gjorde jag det.
Jag la för övrigt ut Nittons pressmeddelande. Bakdaterade det till 2006. Nu får vi se om det är någon enda jävel som läser eländet.
Wow, jag lyckades faktiskt jobba lite mer. Det tog emot, något enormt, kan jag säga, men jag har visst disciplin när jag försöker. Och så har jag jobbat i.. 2,5 timmar men fakturerat för 9.

Ja vadå, hur tror NI att frilansare tjänar sina pengar?

Lovade även för några inlägg sen att skriva inlägg baserade på första meningen ni skrev. Det kommer.
Åtta avsnitt Grey's på raken igår. Att de alltid ska ha en att böla minst en gång under varje avsnitt. Nu ligger jag på avsnitt 5-21, är jag ikapp snart eller? Jag fick virus sist jag laddade ner från Tpb, så nu vågar jag bara ladda ner från trusted, och den enda som har Greys och är trusted är en jävla fransk användare med franska inbrända undertexter, och om man som jag pratar bara lite lite grann franska - tillräckligt för att fatta en del av texten, men inte allt - så går det inte att låta bli att undvika att faktiskt titta ner på texten hela tiden, och det är rätt irriterande.

Å andra sidan så blir min franska bättre och bättre.

Och nu sitter jag och uppbådar energi för att fortsätta jobba. Går sådär.

lördag 10 oktober 2009

Jag älskar mitt liv. Jag gör verkligen det. Tyvärr gör ju det att det inte blir så himla bra blogging direkt. Jag menar, min dag:

Sovmorgon till freaking halv elva. Lyxfrukost med croissanter och wienerbröd. Promenad med Nitton och hunden ner till ponnyerna för dagens koll. Städa lite och tighta upp den pedantiska ådran. Åka till stallet, rida häst som varit lite oren, men som nu gick i stort sett som tåget, lätt och fint och trevligt. Åka hem i solsken, fixa lite på tomten. In och läsa klart tidningen, och nu Grey's och choklad i soffan. I världens mysigaste torp, i världens vackraste land.

Är det något att skriva om det?

torsdag 8 oktober 2009

Idag fick jag skratta, högt och länge. Jag har suttit och skrivit pressreleaser, om gamla kunder som ska bakdateras och läggas ut. För att göra det enkelt för mig så skriver jag alla på exakt samma sätt, byter bara ut lite namn och länkar, det är ju ändå ingen som kommer LÄSA eländet.

Så frågade Nitton vad jag skrev, och sa att "det där kan jag också göra", varpå jag sa att "be my guest, här är en gammal release, här är kunden, skriv på du, skriv något om att vi är satans glada över samarbetet eller liknande".

Då blev det helt plötsligt tråkigt, och han ville spela poker istället, så jag tvingade honom.

Här är min (förkortad):

"FÖRETAGET inleder sitt samarbete med KUNDEN.

FÖRETAGET har vunnit ytterligare ett kontrakt gällande elektroniska presentkort. KUNDEN kommer, tack vare FÖRETAGETS plattform, nu kunna sälja helt elektroniska presentkort på www.kunden.se i form av sms, e-post eller utskrift på egen skrivare.

KUNDEN säljer i egna butiker kläder till kvinnor i alla åldrar med betoning på 30 år och uppåt. KUNDEN har valt en lösning som innebär att kunden även kan återladda presentkortet, på internet eller i butiken, och därmed öppnat för ytterligare köptillfällen.

FÖRETAGETS unika lösning förändrar traditionell hantering av presentkort. Förutom att köpa/ladda ett plastpresentkort i butiken så kan kunderna nu också köpa helt elektroniska presentkort via Internet. Allt i en säker och användarvänlig miljö."


Efter att jag tjatat ett tag fick jag hans:

"Pressmeddelande

Sven Svensson, VD för FÖRETAGET kan tillsammans med KUNDENS ägare satans glatt nu meddela att FÖRETAGET inlett ett presentkortssamarbete på elektronisk väg. KUNDENS kunder kommer nu inte bara kunna ladda sina presentkort i butik utan även elektronisk på internet i en säker och användarvänlig miljö.

"Jag tycker att det är riktigt träligt, skitasynd rent ut sagt, att vi inte kunnat knyta dessa band tidigare men jag är som sagt satans glad att det äntligen blivit av. Vårt samarbete kunde inte börjat bättre. Vi är så här" säger Sven Svensson och för samman sina fingrar. "Så här."
"Yes box, så här" säger KUNDEN och för samman sina fingrar. "Så här."

- Jaha vad ska ni göra nu då?
Vi tänkte gå ut, kanske bowla och ta ett par öl, nån burgare, och några öl till - det brukar det alltid bli."

Vilken ska jag lägga ut???

onsdag 7 oktober 2009

Jag skriver sällan inlägg utan att veta vad jag ska skriva om. Oftast har jag redan slipat på formuleringarna i huvudet (och ändå är de inte bättre!) under tex en bilfärd eller en ridtur.

Just nu vet jag dock inte alls vad jag ska skriva om. Inget särskilt har hänt, inga särskilda tankar har tänkts (de har blåst bort), och jag har inga särskilda ämnen jag ännu inte tagit upp.

Kanske behöver lite hjälp? Om ni skriver en första rad, eller en första mening, så LOVAR jag att skapa ett inlägg som börjar med det ni skrivit. Deal?

tisdag 6 oktober 2009

Jag kan nog ha den finaste pojkvännen i världen. Jag kan inte fatta hur han kan vara så ung och ändå få det så spot on. Han är liksom för ung för det han skriver, för att ha fattat så fullständigt, för att få ner det i ord så rätt att jag blir glad så tårarna rinner hellre än ledsen och /eller arg.

Jag är en annan person med honom än jag varit tidigare. Inte mycket annorlunda, men det finns där. Lite öppnare. Lite mjukare. Inte mycket, lite, men det räcker. Han får mig att känna mig glad, vilket borde vara en självmotsägelse, med framtiden och allt det där, men det kanske är det som är grejen? Att inte behöva planera framåt.

Nej, det är inte grejen, att inte kunna, och veta att han inte heller planerar framåt gör mig fortfarande orolig.

Sidospår.

Här skulle det stått mer, men de tankarna behåller jag för mig själv och den andra bloggen (hemska ord).

lördag 3 oktober 2009

Kan inte riktigt komma över exakt hur pinsamt detta är. Är 31, inte 21.
I topp tre pinsamma händelser i mitt liv:

Bli salongs med pojkvän hemma hos pojkvän där ingen annan är hemma. Gå in i gästrummet med pojkvän för att göra onämnbara saker. Precis höra pojkväns pappa komma hem i tid för att KNAPPT få på sig kläderna och tro att faran är över tills pojkväns pappa sticker in huvudet OCH TÄNDER LAMPAN. Breasts were clearly visible.

VEM GÖR SÅ??!!

Är fortfarande salongs, men inte mer än att jag kunnat dö en smula, berätta för mamma vad som hände, och nu, consequently, blogga om det.

Tydligen heller inte mer salongs än att jag stavar rätt på consequently.

Jag behöver mer vin. Och ett glömma-piller. Och att all kommunikation mellan pojkväns pappa och mig from nu går genom pojkvän. Eller så får jag helt enkelt flytta härifrån igen.