fredag 26 september 2008

Hjälp! Girl In Serious Danger of Having to Work!

Ligger högvis med papper bredvid mig. Inget som jag MÅSTE göra just NU kanske... men om jag inte gör jag det nu, så måste jag göra det SEN, och när sen är här så har det blivit ett måste. Tillsammans med en massa andra jävla måsten som helt mystiskt dykt upp sen sist jag kollade.

Har ställt in e-mailen att Skicka/ta emot var 800:e minut. Just nu är min inbox TOM! För jag har uppfunnit en snillrikt system av mappar och påminnelser som gör att jag kan sortera in alla mail i diverse mappar (utom dem jag kan åtgärda på stört), vilket efter tillräckligt mycket ignorerande kan sorteras in i en annan mapp (inte lika viktig), och efter ett tag (läs någon vecka) kan man anse ärendet uppklarat=existerar inte längre, och då kan de sorteras in i ännu en mapp och problemet är ur världen.

Funkar skitbra så länge jag inte trycker på Skicka/ta emot.

Men seriöst, det psykologiska värdet av en tom inbox är ICKE att underskatta. Och i mappen med Att göra ligger för närvarande bara 10 mail, som jag inte KAN göra något åt i detta nu. Ergo finns de inte.

F som sitter bredvid har en ganska stor kund, där samtliga medarbetare tycks bestå av gnälliga klimaktieriekärringar, du vet de där som är hjälpligt trevliga i telefon, men hopplöst otrevliga per mail (som de gärna cc:ar sin chef, bara för att påvisa vilket elääände de måste stå ut med varje dag). F är en hyvens grabb, från Norrland, med väldigt lång stubin. Men när tom han sitter och svär över otrevliga mail han får så är de nog ganska otrevliga (typ "Du är värdelös som inte fått med min reseräkning på lönen", när reseräkningen är POSTAD den 24e).

Så jag vände mig nyss till honom och sa att han måste inte ta all skit leendes, han får vara syrlig tillbaka, för det finns en gräns, och om han inte sätter ner foten nu redan i början så kommer det bara eskalera.

Jag, med ett leende från öra till öra: Jag kan hjälpa dig med formuleringarna om du vill...

torsdag 25 september 2008

Bla bla bla... upprepning... bla bla... upprepning... bla bla... självklarheter... bla bla.

Jepp, pratar med kunden igen. Förlåt, "pratar".
Vad har jag gjoooort för att bara förtjäna dessa dårar!?? *sliter hår*

Seriöst, jag som inte ens vill HA en pojkvän, varför självplåga genom medlemsskap på "datingsidor" aka. "Gather here all ye freaks!"??

Holy crap:

"Hej... Skulle du vilja låta mig guida dig för att gå upp i vikt? Du skulle se bra ut med 20-40 kg extra eller så. (Jag skojar inte.)
Om du är intresserad så kan du lägga till feeder34234@live.com på MSN. Skriv inte till mig här, tack. Om du inte är intresserad så kan du bara ignorera detta. "

Fuck yeah I'll ignore you.

You big freak.
Seriöst, det KAN inte vara normalt att vara så här trött. Jag är liksom inte bara trött i huvudet, jag är trött i hela kroppen. Om jag stannar upp lite, tex om jag går till skrivaren och den står och värmer upp och jag väntar på att den ska bli klar så känns hela kroppen som gelé och benen vill vika sig.

Det är till och med så att jag funderar på att halvera ridningen, som är det roligaste jag vet, bara för att jag ska kunna vila mer. Förra vintern så kändes det liknande, men det var ju i typ december, januari någon gång, och enligt läkaren var det inget fel på mig, så det känns ju inte direkt meningsfullt att köra tester igen. Enligt tester är det ALDRIG någit fel på mig. Inte ens när jag har skov av min kroniska sjukdom och de tar prover på mig så visar de proverna något, trots att jag då legat inlagd med dropp (men likt förbannat ska de TA proverna, är inte det märkligt?)

What to do?

Kan det vara så enkelt att jag nu vet vad jag vill, men inte kan göra det, iaf inte riktigt än, och detta är kroppens signaler som säger att DEN vill ändra allt nu?

För det är ju underbara dagar, med mycket ljus och mycket sol, och i vanliga fall så får man ju en energikick av det. Men igår när jag var ute med hundarna vid tre i skogen så gick jag och gäspade och kunde knappt hålla ögonen öppna.

Man blir liksom inte så effektiv då. Till all lycka är detta INTE en jobbig vecka arbetsmässigt, och de där jäkla tre miljonerna är till slut helt utredda (vad mig beträffar var de utredda redan samma dag, men revisorer... jobbar liksom inte i samma verklighet som vi andra).

Vitaminer kanske?

onsdag 24 september 2008

Jag har bott i samma område i snart trettio år. Jag ska inte ens BÖRJA gå in på hur mycket det har förändrats (=skövlats) under de åren, för det skulle aldrig ta slut då. Men en sak som hållit sig konstant är det kolonilottsområde som ligger några hundra meter från huset. En annan sak som hållit sig konstant är de som hyr kolonilotter. Det är kanske inte samma människor hela tiden, men det är definitivt samma personligheter.

I många många år var min pappas kvällspromenad att gå med hundarna till andra sidan lotterna, och sen gena över området hem. I många många år lekte vi barn i och omkring lotterna (alltså inte PÅ själva lotterna, men på gräset och stigarna runt omkring). I många många år har vi blivit anklagade för stöld, skadegörelse, intrång and you name it.

Det är lite som att ha en galen gammal faster - man fäster sig inte så mycket vid vad hon säger, man vet att det kommer galenskaper ur hennes mun, men man kan ignorera dem.

Igår var jag ute med hundarna, stora hunden i flexi och lilla hunden lös som vanligt. Det började regna och istället för att gå runt så genade jag över lotterna.

- Hallå! Hallååå!! Vad tror du att du gör?!

Jag suckade inombords. Galna fastern igen. Det är inte alla som vrålar på en, det ska sägas, men den som ropade nu har gapat på mig förut.

- Jag tar en promenad på kommunal mark, svarade jag, varpå hon replikerade att det inte alls är kommunalt, det är privat, och jag har inget där att göra.

Jag svarade inte mer, utan fortsatte att gå, medan hon gapade på mig vartefter jag gick. Polisanmälan och andra saker hörde jag att hon skrek om.

Nu hade jag tröttnat, så jag ringde upp kommunen och hörde efter, och visst är det kommunal mark, som de arrenderar, och alltså inte privat på något sätt. Till saken hör att de satt upp ett maxat staket runt lotterna, och för något år sen så fanns där även skyltar om att det var privat mark. De sitter inte kvar längre, och anledningen är givetvis att det inte ÄR privat mark, och att de då inte får hävda det. För att förstå varför jag tröttnat så måste man förstå att dessa kolonilottsägare har varit riktigt rabiata och otrevliga mot många människor under årens lopp.

Så jag tog en promenad tillbaka till den galna fastern:

- Nu är det så att jag ringt kommunen och hört efter, och detta är mycket riktigt kommunal mark som ni HYR av kommunen, och jag har alltså all rätt i världen att gå här. ÄVEN om det vore privat mark så finns det något som kallas för allemansrätten, vilket ger mig rätt att gå här ändå, så länge som jag inte orsakar skada. Du kan knappast påstå att mitt enstaka gående på stigarna orsakar skada, och om du fortsätter att gapa på mig varje gång jag går här så är det JAG som kan polisanmäla dig för trakasserier, så jag föreslår att du håller mun i fortsättningen.

Hon har givetvis pratat i mun på mig under hela min utläggning, och nu börjar hon tjata om min lösa lilla hund, och tjattrar om koppeltvång och annat tjafs. DET kan jag däremot utantill:

- Det finns inget som heter koppeltvång i Sverige, med undantag för koppelkrav på namngivna badplatser och kyrkogårdar, och vissa tätbebyggda områden. Det här området räknas definitivt inte till tätbebyggt, och faller alltså under paragraf 5.3 (jag vet inte om det är just §5.3, men det låter bättre så), som säger att "hund ska hållas under sådan uppsikt att den hindras att löpa lös", vilken inte med ett enda ord antyder koppelkrav, utan bara att jag ska ha min hund under sådan kontroll att han inte springer sin väg och orsakar skada eller jagar smådjur, och om du tittat noga istället för att gapa på mig så hade du sett att jag gav min hund kommando att gå fot, vilket han också gjorde under hela promenaden över området. Några fler invändningar?




Självutnämnda poliser var det...

fredag 19 september 2008

Nu ska jag ha hopplektion. Veckans höjdpunkt. Sen ska jag till landet och hämta min nya bil. Veckans andra höjdpunkt. På söndag ska jag dressyrtävla. Veckans tr.. nä förresten, för första start är åtta, och gissa VEM som startar först, och gissa OM domarna är mer restriktiva med poängen i början av klasserna, och gissa OM jag måste vara i stallet halv sex för att hinna med allt?
Ah, det här är det bästa som finns just nu.

Och nej, jag vet FORTFARANDE inte hur man får in ett klipp rakt i bloggen (hemska ord), och ingen gång jag påpekat det när jag länkat har någon varit snäll nog att tala om det för mig, så nu får ni leva med att klicka på en länk.

Sådeså.

torsdag 18 september 2008

Har suttit i telefon i just nu exakt 00:30:25 med Den Jobbiga Men Välbetalande Kunden.

Under hela denna tidsrymd har jag yttrat sammanlagt 75 ord, 31 584 hmm:anden.

Han i sin tur har fått ur sig, mellan tummen och pekfingret, två och en halv minut av substans.

Jag har blivit ganska bra på att få honom att avsluta samtalen, men inte idag tydligen. Precis när jag tror han ska sluta så drar han efter andan och sätter igång igen.

Det gör mig så frustrerad att jag är färdig att hoppa ur skinnet. Herregud! Jag har SÅ mycket att göra, men inget som jag direkt kan göra samtidigt.

00:35:57.

Antalet upprepningar av tidigare info uppgår för närvarande till 95%.

"Ahmen vi säger väl så... Egentligen borde det inte vara några problem... Ah, vi får höras... Men du, jag sa väl vad vi ska fakturera i nästa månad?" Och så är det igång igen.

Nu tröttnade jag helt och blev bara tyst, då tog det bara någon minut innan han faktiskt la på.

00:39:14.

OM INGENTING.

onsdag 17 september 2008

Det KAN inte vara normalt att vara så här trött. Sitter och gör fakturor, och det är en fysisk plåga bara att lyfta armarna över tangentbordet. De känns helt tunga och slöa, och att lägga ner dem i knät är en lättnad.

Var dödstrött förra vintern också, men det var ju i december någon gång. Gick till läkaren, men fick inte ens veta svaret på blodprovet, så det hade man ju mycket för.

Fattar inte hur jag ska orka både med hundkurs och privatlektion ikväll. Egentligen ska vi ut med jobbet och åka vaddetnuheterorkarintetänkaeftersånadärpåbana och sen äta, men det bestämde jag mig redan för när det aviserades att jag inte tänkte följa med på.

Till all lycka har jag ingen stalltjänst denna vecka (än), det är bara ridning ikväll, hoppning på fredag och sen tävling på söndag.

Nä usch! Var är brittsommaren? (Especially for you M)

tisdag 16 september 2008

Dagens visdom:

Om du först ska åka buss, och sen gå jättelångt för att komma till jobbet, drick då inte te och ät fil till frukost.

Risken finns att du blir så kissnödig att du inte vet vad du heter, och måste släpa med dig hundarna in i ett bara nästan täckande buskage, dit andra människor med största sannolikhet redan haft ärenden med.. hur ska jag uttrycka mig.. något mera substans.

söndag 14 september 2008

Jag VET att ni funderat över varför jag ännu inte gjort nedanstående lista. Think no more my darlings.

Berätta om första fyllan.
Mösspåtagningsfest. Tequila. Lots. Gick fram till skolans snyggaste kille och försökte tvinga honom att hångla med mig. Orden "Men snälla då!" uttalades (egentligen "Män schnälla rå!"). Försökte ta ut pengar på bankomatkortet men kunde inte slå in rätt kod och råkade spärra kortet. Tog nattbuss hem, men mådde så illa att jag ramlade av halvvägs för att spy. Gick nästan hela vägen hem, fick skavsår och liftade med en taxi som slängde av mig när han insåg att jag inte tänkte betala. Kom hem resten av vägen ENBART genom att hålla mig i staketen längs vägen. Vaknade upp nästa dag (inte ett dugg bakfull såklart, oh ljuva tonår!) och trodde med en rysning att jag drömt det där om skolans snyggaste kille. Blev i skolan grymt varse att så inte var fallet. Hade en månad kvar att genomlida i skolan.

Berätta om första kyssen.
I USA med första riktiga pojkvännen. Han var.. inte så bra, men jag blev ren i ansiktet iaf. Dumpade honom efter någon månad, och han stalkade mig sen resten av tiden.

Vem är ditt snyggaste hångel?
Han hette Eric och var manlig modell slash pilot. Yum.

Yngsta respektive äldsta hånglet?
Yngsta gick i ettan på gymnasiet när jag gick i trean. Det var STOR skillnad då ju. Äldsta var nog 33 när jag var 24. Eller vänta, han var tretton år äldre, så han måste ha varit 37?

Har du hånglat med fler än en person under en 24-timmarperiod?
Mamma läser här. Inga sexuella detaljer kommer outas.

Nämn en detalj i andras utseende som attraherar dig.
Pojkars brunbrända, kortklippta nackar.

Vilken manlig/kvinnlig kändis skulle du kunna tänka dig att ha sex med?
Well, if I HAVE to... Brad Pitt, Jude Law, David Beckham. I den ordningen. Eller samtidigt, jag är öppen för förslag. Kvinnlig.. finns en hel drös med tilltalande kvinnliga kändisar. Natalie Portman kanske? MED hår tack så mycket.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Köpte häst =)

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig några. Meningslöst.

Vilka länder besökte du?
INGA! Åh så hemskt! Eller jo förresten, jag var i Tjeckien. Tror jag. Eller det kanske var förra året? Är inte det här en sån där lista man ska skriva första januari?

Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Ett eget torp. Med björkar. Och horisontellt grovt timmer.

Bästa köpet?
Mitt sadelludd, så jag slapp skavsår på snäckan.

Vad spenderade du mest pengar på?
Hus, bil, ridning, hundar, i den ordningen.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2008?
Jag inser alltid vid såna här frågor hur oerhört icke musikintresserad jag är. Sånger påminner mig aldrig om ÅR. Möjligtvis om personer och situationer, men den enda låt som jag egentligen starkt förknippar med en person är Celine Dions "My heart will go on". Och den är ju inte från 2008.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Tidigare år i hela livet, eller tidigare år 2007? Jämfört med hela livet var jag nog ledsnare, för jag vill minnnas att jag hade en väldigt lycklig barndom. Men jämfört med 2007 har 2008 hittills varit glädjesprudlande.

Vad önskar du att du gjort mer?
Same as always: skrattat.

Hur tillbringade du julen?
Åh, i fridfull ensamhet, tillsammans med hundar och massor med god mat på landet. Det var ljuvligt.

Blev du kär i år?
Lilla hunden är min nya kärlek. Stora hunden är bestående. Annars inte.

Favoritprogram på TV?
Jag tittar inte på TV längre. För övrigt är frågan uttjatad. Jag svarar bara Grey's och So you think you can dance.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hatar ingen, jag bryr mig inte tillräckligt om andra människor för att hata dem. Men jag känner redigt stark antipati gentemot ägaren av det stall jag "tillhör".

Bästa boken du läste i år?
Tough one. Jag tror faktiskt inte att jag läst någon som jag blev sådär riktigt berörd av, och då har jag ändå faktiskt läst extrema mängder böcker i år, trots all tidsbrist, jag måste ha hunnit med minst en 50, 60 stycken. Jag kan dock inte komma på någon, men jag har läst om Liftaren som vanligt, så då måste jag ju svara den då. Igen. Men det är klart, jag har även läst en hel del nya Pratchett, och han är ju fantastiskt i allt, så kanske det istället.

Största musikaliska upptäckten?
Again, skiter i musik.

Årets bästa film?
Nu har jag inte sett så mycket film heller, men både SATC och Mamma Mia var tillfredsställande nog.

Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
Jag fyllde 27. Jag gömde mig för omvärlden, fick roliga presenter och gick på italiensk restaurang med mamma pappa syster.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer pengar och en egen "riktig" häst.

Vad fick dig att må bra?
Hundarna och att vara själv, de få stunder jag hann med det. Nya vänner och att vara singel och leva mitt eget liv.

Vem saknade du?
Flickorna. Mamma och pappa, som envisas med att bo så långt bort.

De bästa nya människorna du träffade?
De fyra nya vänner jag skaffade/fick såklart.

Vilka är dina tydligaste karaktärsdrag?
Arg.

När är du lycklig?
Se svar på vad som får mig att må bra.

Vad beställer du på krogen?
Drinkar. Utan Jäger tack.

När sa du “Vet du inte vem jag är” senast?
Jag har nog aldrig sagt det, så jag skickade frågan vidare till 118 100, och svaret jag fick var "118 100 tror att du är Trasselkvast som bor på X-vägen i Nacka. Vi tror att du gillar att vara med dina hundar och är det så ofta du kan." Och det har de ju rätt i.

Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft.
Med tanke på att just bakfyllan är något man uppenbarligen alltför lätt förtränger så kan jag inte påstå att jag minns så många. Men att dressyrtävla bakis var ingen höjdare vill jag minnas.

Herregud vilket långt formulär jag dör!

Vilken är din största fåfänga?
Jag är nästintill manisk när det kommer till mina ögonbryn. De MÅSTE vara jämna och se exakt likadana ut. I och med att mina egna är väldigt ljusa så har jag inte särskilt mycket att gå efter när jag fyller i dem. Annars min rumpa. It's HOT.

Hur vill du helst transportera dig?
Med bil. No pain, all the gain.

Vad är ditt starkaste minne från barndomen?
Sommaren -88 då det gick två hästar i hagen utanför torpet. Helgerna med pappa i skogen.

Väldigt kortfattat: din syn på dokusåpor.
Tråkiga.

Vilken modetrend var du tidig med att upptäcka?
Jag följer sällan trender medan de fortfarande kan kallas trender. Men ge mig tre år, and I'm all there.

Vem är den mest kända människa du talat med?
Prinsessan Desirée?

Vad är det närmaste döden du kommit?
Se tidigare svar om alla dessa månadsrapporteringar den tionde.

När skäms du?
När jag blivit onödigt arg.

Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Depressionen ligger alltid bara och lurar under ytan, så det skulle bli det. Möjligtvis panikångest, det ligger i släkten.

Berätta om ett gubbigt beteende du upptäckt hos dig själv.
Jag kör numera (efter cirka tretton miljarder mil fram och tillbaka till landet den här sommaren) stadigt i hundra på motorväg för att spara bensin. Gärna i häcken på en långtradare så jag slipper tänka.
Fyll i meningen: ”Man kan ta E ur X, men man kan aldrig ta X ur E.”
X ur E? E?? Y då?

Vad är det märkligaste sms du fått?
Säkert något från pappa. Pappa som är väldigt beläst och korrekt i skrift annars har uppfunnit sitt eget underliga sms-språk med mängder av förkortningar och halvt utskrivna ord. Tänk Bridget Jones, fast äldre, och manlig. Och utan sexet och cigaretterna. Hoppas jag i alla fall.

Nämn en bok som du sagt att du läst, men som du i själva verket aldrig tagit dig igenom.
Boken jag fick av chefen i julklapp. "Kvinnor på ett tåg". Jag har försööökt, jag lovar! Varje kväll i minst en månad försökte jag, men det gick inte! Den var så förbannat tråkig att jag somnade efter max tre sidor varje gång.

Fyll i meningen: ”X, X och X – det känns som historien om mitt liv.”
Ilska, vrede och förbittring - det känns som historien om mitt liv.

Well, what did you EXPECT?

Vad irriterar människor sig på hos dig?
Inget. Jag är perfekt.

Berätta om ditt senaste utbrott.
Ännu en cyklist. På väg hem, tio på kvällen, ska svänga in på min avtagsväg i villaområdet när jag ser en cyklist komma uppför backen för att köra på samma övergångsställe som jag ska korsa. Jag HADE kunnat gasa och hunnit före, men jag kände mig storsint och vänlig, så jag bromsar in i GOD jävla tid och stannar halvvägs på gatan jag kom ifrån och halvvägs in på gatan med övergångsstället, ungefär tre meter från detsamma. Han cyklar förbi, jag möter hans blick, och förväntar mig en nick, eller en höjd hand som tack. Jag får ett "BLINKERS DIN FAAN!" istället. Rusar ur bilen så han ska höra mig och vrålar med mina lungors fulla kraft "JAG STANNADE JU FÖR I HELVETE DITT HÄRKE, MEN JAG BORDE FAN KÖRT PÅ DITT FETA ARSLE ISTÄLLET!!". Sen var jag förbannad i minst en kvart. What the HELL liksom! Jag behövde fan inte blinka, jag STANNADE ju för satan.

Se, nu blev jag arg igen.

lördag 13 september 2008

Han: Ovanlig pres... '+++' av '+++++'. ;)

Jag: Så... vänligt av dig.

Han: Ja visst va det. Jag kände att jag ville gå lite mot strömmen. Så vad heter du? Du har grym utstrålning! Me like! Vill veta vad du heter för jag tänkte skriva ditt namn högt upp på min önskelista till tomten. ;)

Jag: Mitt namn är Getta Life.

Han: Härligt dryg också... :)

Eh! Lär dig ta en hint grabben?!
Den där jobbiga kunden, som felet på 3 miljoner rörde, är uppsagd sen tidigare. Sista dagen på uppsägningstiden är sista september. Jag löste givetvis problemet, men nu är det andra fel istället. Exempel:

I ett vanligt företag så räknar man med intäkten när fakturan görs. Ibland när den betalas. I det här företaget måste man (jag) varje månad göra en uträkning av hur mycket intäkt som kan tas just den månaden, baserat på utförandedatum och nedlagd tid och annan skit. I början när vi precis hade börjat jobba med dem hade vi ett relativt enkelt system, som tog någon timme att räkna igenom. Sen kom deras dåvarande revisor på att hon inte gillade systemet, så hon ändrade om, till ett något mer komplicerat, som tog dubbelt så lång tid (för mig) att räkna fram. Sen köptes de upp, och gissa vad? De nya ägarna, och den nya revisorn gillade inte systemet. De kom på ett nytt. Det tar mig nu en full arbetsdag att räkna fram månadens intäkt. Ibland ändrar de kriterier i sista sekund. Då får jag lägga tre timmar på att räkna om det hela, för jag måste bygga ett nytt excel-ark varje månad, för det programmet som de tar fram SINA siffror ifrån kan bara göra nya excel-ark, inte jobba från befintliga.

Jag ska rapportera den tionde varje månad. Jag är ansvarig för ungefär 50 företag, varav tio större. ALLA vill ha rapporter den tionde varje månad. För detta företag slapp jag rapportera något i juli, och alltså blir rapporten i augusti mer omfattande och tidskrävande. Jag är en duktig liten ekonom, så jag klarar alla rapporteringskrav, OCH löser krisen med de tre miljonerna.

Vad händer? Chefsekonomen hos de nya ägarna kommer på... att... hon inte gillar systemet. Hon tycker att jag rapporterat fel hela förra året. Hon tycker att mallen (som HON kommit på) borde ändras. Det kommer hon på tio minuter innan jag ska gå hem, den tionde.

Vad säger ni, om jag inte öppnar Outlook en enda gång innan den sista september så borde jag kunna stalla tillräckligt länge för att det ska bli ett NAP?

onsdag 10 september 2008

Gissa vem som får 5 miljarder mail fulla med skit angående den där diffen på 3 miljoner?

Yep - jag.

Jag haver nu stängt ner mailboxen. Jag har annat att göra just nu.

En liiten fundering dock: Revisorn, som gått igenom balansräkningen, upptäckte du aldrig att den diffade med ynka ÅTTA MILJONER gentemot din EGEN bokföringsorder?

JAG tvår mina händer angående detta. Var på semester när revisorn ville ändra, alltså ändrade chefen. Ska jag då vara paranoid och dubbelkolla vad chefen - med 35 års erfarenhet - har gjort?

Tydligen.

Task today - find new job.
Näää, vettni. Jag är nog ingen cykeltjej. Kan inte ens uppbåda tillräcklig entusiasm för att känna tävlingsinstinkt när de feta gubbarna susar förbi. Själv susar man inte så mycket när lilla hunden springer bredvid, eftersom han tycker att en maklig trav är alldeles lagom bredvid cykeln.

Så idag tänkte jag att jag skulle gå till jobbet istället. Eller, åka en tredjedel med buss och gå resten. Det är sju kilometer, dvs inte mer än vad jag går under en normal hundpromenad. Åh, och innan jag gick hemifrån så tyckte jag att jag hade lite frissigt hår, så jag plattångade det litet.

Sen regnade det lite. Inte mycket, lite. Välkommen stora sockervaddstuss till hår.

tisdag 9 september 2008

Jeezus.. hur trist.. kan man bli..?

"Jag kollade på din profil som väckte mitt intresse.
Min magkänsla är att det finns potential att vi kan tillföra varandra något värdefullt ifall vi utvecklar vår kontakt.
Själv så upplevs jag som en pratglad, social, energisk, självsäker och rolig kille.
Jag vill veta mer om dig. Har du haft någon positiv erfarenhet av att dejta på nätet?
Jag ser fram emot att få ditt svar.
Hasta la vista
/V."

Kan det BLI mera massmail?
Singelliv versus parliv: 0-1

Har fått fästing på ryggen. Sitter onåbart. Pendlar mellan djupaste äckel och stark förhoppning om att arm växt tio centimeter under senaste kvarten. Återgår till djupaste äckel när så inte är fallet. Är ensam, ergo kan inte lösa problem.

Singelliv versus parliv: 0-2

Måste fotmassera själv. Avskyr fötter. Måste axelmassera själv. Se punkt nr 1 angående korta armar. Positiv poäng: hur dåligt det än går med självmassage är den ändå eoner bättre än exets, som konkurrerade med Monica om titeln till "Jordens sämsta massör".

Singelliv versus parliv 123 544 654 558 669 364 115-2

Alla andra stunder på dygnet. Ensamhet. Frihet. Självbestämmande. You name it.
Har tråkigt. Behöver underhållning.

Fick just tårar i ögonen över något jox som chefen gjort med mitt största bolag (3 miljoner i diff i min senaste rapportering). Vet inte ens i vilken ände jag ska börja reda ut problemet. Måhända strutsteknik är det bästa. Behöver roligare jobb.

I fredags fick jag dock en "uppenbarelse", och nu vet jag vad jag vill med mitt liv. Det tar jag sen dock. Måste rätta nu.
Cyklade till jobbet imorse. Vill dela med mig av livets guldkorn i form av visdom som jag fann på vägen:

* Köp av billig hundkorg leder ofelbart till trasig hundkorg = hunden ramlar ur.

* Genvägar är senvägar.

* Regn whilst cycling är inte så uppfriskande som man skulle kunna tro.

Och morgonens höjdpunkt kom när jag stannat cykeln högst upp i en backe, till vänster, för det var där det fanns gräs och den lilla hunden ville kissa innan han fick hoppa in i korgen:

- Hallå! Hallååå!! Vi har faktiskt högertrafik här i Sverige!

Okej. Ett: Mina gratulationer till dig som orkar ha sån maxad fart uppför hela den backen jag stod i att du inte hinner väja för mig på krönet. Två: Om det är högertrafik så innebär det väl att du cyklar till höger, och jag stod ju.. till vänster.. så vad är problemet? Kommer du inte förbi mitt feta arsle? Tre: Om du inte ser mig trots att jag står högst upp i backen iförd röd-röd jacka så ska du nog inte cykla omkring i trafiken alls.

Jag, vrålandes efter honom: - Du har inte fått sex på ett par år va?!

Jag avskyr självutnämnda poliser.

onsdag 3 september 2008

Nyss återkommen från hundkurs med det lilla trasslet. Det var vi, och tre miljarder myggor.

Myggorna måste vara de enda på hela jorden som inte fattat att det är höst nu.

Nästa vecka är det jag som har med Radar.

Den stora hunden och jag har provat på allt som går att göra inom hundsporternas värld, utom IPO och skydd då, eftersom de är hemskt fördomsfulla och helst bara vill ha dit schäfrar, mallar och en och en annan dobbis. Risken finns ju också att han skulle sopa banan med alla brukshundar, och jag vill bespara dem den skammen.
Men allt annat har vi gjort: agility, freestyle, lydnad, personspår, rallylydnad och viltspår. Eftersom han är den ras han är så föredrar han givetvis viltspår. Matte föredrar freestyle och agility. Agility med en tax är ingen höjdare. Det är inte det att han är duktig, för det är han verkligen, han är enormt ambitiös, och oerhört glatt med på ALLT jag kan hitta på (särskilt om det involverar blod, klövar, och en och en annan Jack Russel att mucka gräl med). Det är bara det att det liksom inte... går så fort.
Det är samma sak med freestylen - han kan fler tricks än vad jag själv kommer ihåg att jag har lärt honom, men ni vet... en snurr som tar ett par sekunder att slutföra är liksom inte riktigt... där.

Enter lilla hunden.

Lilla hunden är av okänd härkomst, men mest pudel. Lilla hunden kan på eget bevåg snurra så mycket att han blir ett svart ludd. Okej, han är ett svart ludd även i stillastående läge, men ni fattar.

Med lilla hunden har jag gått lydnadskurs. Och lydnadskurs. Sen gick vi en lydnadskurs till. Lilla hunden är nästan lydnadschampion vid det här laget (give or take några poäng...). Nu ska lilla hunden bli freestyleproffs. Helst ville jag bygga hans agilitykarriär först, men där fanns nu inga kurser i höst, så det blev freestyle. Och visst har jag gått tillräckligt med kurser i mina dagar för att själv kunna hålla en nu, men det är liksom inte samma sak att träna själv.

För det första så händer det inte.

Dagens upptäckt: Lilla hunden har kommit in i klimakteriet. Lilla hunden tyckte det var skitkul att fånga mygg - inte lika kul att kolla på matte.

Nåväl. Det finns en sport som båda mina hundar är oslagbara i, och det är sorkletande. Det är den stora hundens högsta nöje här i livet, och han har noggrant lärt lillebror hur man gör.

Hur gör man? Man finner sig ett dike, eller möjligtvis ett blött fält med högt gräs. Man kastar sig ner/ut i detsamma, och kör ner nosen i alla hål man hittar, under ihållande skall (vilket är den bit som JAG har mest problem med). Om den andre hittar ett hål så ser man till all raskt störta sig fram, tackla den andre ur vägen och köra ner nosen i hålet själv. Ät gräs. Ät jord. Smutsa ner dig. Få lerkokor runt nosen som måste KLIPPAS bort. Repetera. Hitta eller fånga under INGA omständigheter någon sork. Efter tre och en halv timme - uppsök soffa, torka nos i soffa.
Har laddat ner True Blood och Generation Kill. Kollade på början av båda för att se att kvaliteten var ok. True Blood.. Funny. As. Hell. Kan bli riktigt bra. Skarsgård med i båda, får se hur länge det dröjer innan han pratar svenska med amerikansk accent.

måndag 1 september 2008

Har hoppat från länk till länk till länk, och till slut hittat det här. Förmodligen bara roligt om man har husdjur dock. Jag kan inte svara för dem som inte har/har haft.

Annars då?

I helgen har jag knarkat.

Kantareller.

Tog en ridtur på ett nytt ställe i skogen igår och såg lite kantareller här och var, så föreslog att vi skulle rida ut igen på em och plocka dem. Väl ute i skogen så insåg jag att det som vid en första anblick såg ut som lite kantareller här och där istället var MYCKET kantareller lite här och där.

Jag blev alldeles svettig av adrenalin till slut. Jag höll min häst, samtidigt som F satt på sin ponny med påsen och tog emot, från mig som stod bredbent över svampen för att skydda den mot sällskapsshettisen som var extremt nyfiken på vad jag gjorde där nere på marken och trampade sönder så mycket hon kunde.

När jag lyckats få upp så mycket jag kunde på ett ställe så skumpade jag med hästar i släptåg vidare mot nästa, för att komma dit innan shettisen hann före och trampade runt. F galopperade efter oss med påsen i högsta hugg, och min stackars häst galopperade efter mig där jag rände genom granar och över blöta mosstuvor så att blåbärsriset yrde.

Knark säger jag.

F som höll påsarna, följde efter mig så gott det gick, men hade lite svårt att styra sin ponny med händerna fulla, varpå ponnyn raskt skrapade av henne mot en låg gren och hon gjorde kullerbytta bak över ponnyns rumpa. Hon ramlar av i snitt en gång varje ridtur, så jag förhöll mig kallsinnig och vrålade bara "AKTA SVAMPEN!!!" varpå flickebarnet, som ligger på marken, men fortfarande sitter fast i båda stigbyglarna (hur man nu lyckas med det), stolt slår ut med armen och visar oskadda kantareller.

Till slut var jag tvungen att yttra orden jag aldrig trodde jag skulle höra mig själv säga: "Jag måste sluta plocka nu, för påsarna är fulla".

Fyra kilo svamp på fem minuters plockande.

Shettisen (som går med lös på alla ridturer), trampade ner minst lika mycket. Och oändligt mycket lämnades kvar.

Sen red vi hem, jag med två påsar gult guld i nävarna, F på sin ponny som var trött på att stå still i skogen och bara ville galoppera, sällskapsshettisen som var på sitt jäkligaste humör och skulle gå först till varje pris och vildsint fäktade undan alla andras försök att gå om.. och så min älskade lilla hund sist, lydigt knatandes tio meter efter oss andra, sakta skakandes på huvudet över kalabaliken.

Sen mötte vi i rask takt två bilar, fem människor och två hundar, vilket varje gång skapade kaos. Bilarna för att de kör i 180 knyck genom skogen, och vi hade ju både lös ponny och hund med oss som skulle förbi säkert, och människorna och hundarna för att F's ponny nu tog varje tillfälle hon kunde att bli "rädd" och snurra runt ett par varv.

Så vi red iväg till vår egenhändigt tillverkade terrängbana och körde slut på henne, sen red vi förbi pappa och lämpade av svampen, och sen red vi ner till ängarna och tävlade ett par varv, bara för att F's ponny verkligen skulle få sitt lystmäte av springande.

INNAN dessa två ridturer hade jag gått nio hål på golfbanan med pappa. Needless to say ville jag ligga kvar i sängen imorse.

Kantarelltoasten till frukost gjorde det lite lättare att stiga upp för att köra 20 mil till jobbet.

Den Red Bull jag var tvungen att köpa halvvägs för att hålla mig vaken gifte sig dock inte så väl med kantarellrapar.