onsdag 31 januari 2001

Nu ger jag fanken i rubrikerna

Egentligen har jag ingen lust att skriva dagbok idag, men jag måste ju uppdatera själv om jag ska kunna klaga på alla andra som inte gör det. Och jag tänkte inte alls på någon speciell. Närå. *snegla på personer i Falun*

För övrigt tycker jag att den här versionen suger. Arton miljoner tryck bara för att komma åt sina bevakade dagböcker. För att inte tala om den irriterande ovanan Lunarstorm har fått att när jag loggat in och trycker någonstans, tala om för mig att jag måste bli medlem och logga in innan jag har tillåtelse att trycka någonstans. För det första har jag bevisligen redan loggat in, eftersom jag befinner mig på startsidan, och för det andra trycker jag förbanke mig vart jag vill när jag vill och inget jävla tjafs om saken tack.

Oh, idag är Filippa på ett sånt där guldgult humör igen. Hur orkar jag?

Jag spenderar mitt nuvarande liv med att leta efter lägenheter, irritera mig på folk som kör sämre än jag i trafiken och skratta åt alla andra som inte är lika coola som jag.

Numro ett på listan börjar jag bli ganska trött på, det är liksom bara SÅ kul att glutta på folks felmöblerade rum och skabbiga kök. Inte för att jag inte skulle riva ut allt och börja om från början när jag köpte min lägenhet, men man blir ju trots allt influerad av folks ruskiga vävtapeter. Let’s face it, vävtapeter är FULT! Det är sjuttiotal! Det kommer ALDRIG bli inne igen! Okej!? Och don’t get me started on strukturtapet.. i beige.. burr...

Nummer två.. ja, det är som vanligt alltså.

Nummer tre - jag har precis blivit tillsagd att jag måste vänta tills folk har hunnit ungefär tio meter framför mig i alla fall innan jag börjar dissa dem. Ja, jag vet, jag är en elak och otrevlig person. Jag står iaf för det. Till skillnad från alla do-gooders där ute som låtsas vara så vänliga men egentligen gapskrattar åt dina fula skor inom sig, så säger jag det rent ut. Inte till ditt face iofs, men du hör det iaf ;)

Jag ÄR en sån loveable person.

måndag 22 januari 2001

Måndag merotiska måndag

Jag är så fyndig *peka på rubriken* Var får jag allt ifrån...?

Jag sitter och chattar med min mamma på ICQ. Ska jag tolka det som det ultimata tecknet på tristess? Jag har varit här i exaaakt...en kvart, och.. ja.. ni vet. Men annars så är mamma rätt rolig att chatta med. Snuskiga mail skickar hon också. Som jag se skickar vidare till resten av kontoret. I’m getting myself a reputation here.

Helgen bestod av hysteriskt bilkörande över halva Stockholm för att hitta en lagom tjock och trevlig lägenhet i sina bästa år. Jag hittade två som verkar rätt bra, så vi får väl se vad som händer i veckan. Om två lägenheter visas på samma tid, och det är nån mil emellan dem, då blir det rätt stressigt. Men det var ju jag som körde. Och jag är bäst. Det vet ni ju.

Kilerian, this one’s for you: ”Nisse vill ha negerkyssar”. För övrigt svarade du aldrig på om jag hade rätt eller inte förut en gång när jag vågade mig på en gissning. Det är vad jag kallar dålig uppföljning. Det får man inga löneförhöjningar av.

Jag funderar på att byta jobb, och samtidigt byta upp mig lite vad gäller lön. Speciellt eftersom jag i min grova kalkyl räknat ut att hälften av de tiotalen kommer gå åt till räkningar, lån och räntor.

onsdag 17 januari 2001

Onsdag oromantiska onsdag

Ja, var ÄR all romantik? GÅR den i ide på vintern? Här finns den iaf inte. Men choklad finns här. Som jag köpt själv *pika*

För övrigt känner jag att *skrap* men ändå *knaster* fast kanske *iiieeee* .... ”Kommunikationsfel med servern. Var god starta om huvuddatorn. Troligt programfel \Brist på koncentration\. Slut meddelande.”

måndag 15 januari 2001

Måndag minimalistiska måndag

”Monday, monday monday..” *sjunga* Sen kan jag inget mer av den texten. Men det är Beatles tror jag. Jag försökte sjunga lite här på jobbet på morgonen för att lätta upp måndagstristessen och minusgraderna. Therese tittade ondskefullt på mig, och Helena tjöt tvärs över rummet att jag skulle vara tyst. Och jag som sjunger så bra. Jag sjöng i bilen hela vägen till jobbet imorse, och det var minsann inte en jäkel som klagade.

Min hund är hemma på blixtvisit, och har återförenats med sin kära pipsko, som han inte får ta med sig när han ska bo hos pappa, för att pappa blir vansinnig på det ljudet. (Jag tror iofs inte på den förklaringen, för han påstår ju att han inte hör syrsorna längre, och då kan han knappast höra det ljud i de övre decibelregionerna som denna pipleksak klämmer ur sig. Jag tror att det handlar om svartsjuka.)
Hur som helst så hade han med sig skon i sängen inatt och vaknade med jämna mellanrum - ungefär precis när jag lyckats somna om - och bet lite i den. Det hjälpte inte att lägga den i en låda heller, för då satte han sig framför lådan och gnölade. Jag vet inte vad som är värst av de två ljuden. Men det finns iofs inte många ljud som är mer irriterande än en hund som gnäller, så han fick ha sin jäkla leksak.

---

Min bakdel gör ont.

onsdag 10 januari 2001

Onsdag ockulta onsdag

Turns out att jag inte hade så mycket mer att säga. Jag kanske får en inspirationsattack imorgon istället. Mja, kanske inte då.

Jag har tydligen bara två vänner.

-------

För övrigt så letar jag efter lägenhet. Om det är någon som har en stor etta, alt mindre tvåa att sälja till mig i Nacka eller söder om Söder, för inte mycket mer än 600 000, då kan ni väl höra av er till mig?

måndag 8 januari 2001

Måndag mera måndag

Jag börjar tröttna på mina rubriker. De säger ingenting. Men ska man verkligen överge ett dödsdömt koncept?

Jag HAR så tråkigt. Det är ofattbart. Jag begriper inte hur jag någonsin ska kunna övergå till att jobba full tid. Det gör jag iofs nu också, men på övertid. Inte samma sak. Mer pengar tex. Mer pengar uppväger mycket.

-------

Jag behöver mer choklad. Så enkelt är det. Frukt och Mandel om någon undrar. För det gör ni ju.

Hur kommer det sig att när man är som mest uttråkad, så har man som minst att skriva? Borde det inte bubbla spirituella saker ur en när man ändå slipper tänka på en massa jobb som hänger över en? Eller är det så att stress faktiskt orsakar hjärnan att arbeta bättre, och därmed åstadkommer fantasifulla inlägg? Om så är fallet ska jag tillbringa min författarkarriär på T-Centralen under rusningstid, med han som tjatar ”Bingolotter, härvare Bingolotter” strax bredvid, en hög ungar som skriker saker i stil med ”Är vi inte framme snart!?” ”Vad ska vi äta?!” ”Åneej, inte fisk IGEN!!” och ”Mamma, jag måste KISSA!!” med jämna mellanrum, och givetvis en så där förbannad skräptidningsutdelare som försöker köra upp ett exemplar av en idiotblaska i näsan på mig.

Mitt nya motto: Inled mig inte i frestelse, jag kan hitta själv.

------

Jag fick precis ett mail med en stjärna i för att jag har varit så duktig och löst ett gammalt problem. Jag blev lika glad som man blev när man var barn och var hos tandläkaren och skulle välja bokmärke och det fanns en ängel med glitter på i högen. Alternativt ungefär dubbelt så glad som jag blir nuförtiden när jag måste visa leg. Barnsligt, jag vet, men jag har iaf skrutit för alla mina kollegor nu. De är jätteavundsjuka.

----

Annars så skar jag mig i fingret igår när jag skulle fixa till filén lite. Det är väl märkligt att man märker hur extremt mycket man egentligen använder just DET fingret först när det är skadat och det gör ont om man använder det??

Det är SYND om mig.

----

Och så är jag kåt också.

fredag 5 januari 2001

Fredag frenetiska fredag

Så sitter man här igen och sliter sitt hår över årsbokslutet som har deadline imorgon. Min chef valde en underbar vecka att vara hemma med sjukt barn. Hurra. Det är väldigt konvenient för henne att sitta hemma och skicka mig små mail om att det här och det här måste göras. Som att jag inta hade tillräckligt med skit att spåra ändå. Jag sitter med saker från november i förra året som ligger kvar och diffar. Lätt för mig att fixa, jag jobbade ju inte ens här då.. *morr* Återigen frågar jag mig varför i allsindar jag jobbar med ekonomi.

För övrigt har jag insett att om röstning hade ändrat något så hade de förbjudit det.

-------

Jag har nu spenderat en timme med ett e-mail från min kollega i London. Nog för att det var långt, men anledningen till mitt ivriga studerande var att jag inte förstod vad där stod. Jag trodde jag hade hajat just den lilla detaljen, men hennes mail ställde mina kunskaper upp och ner. Antingen är det jag som är korkad, eller så är det hon som är för duktig. ”På A svarar vi säckpipa och på B svarar vi C”.

----

Läste lite diskusar om sex nyss. Det jag tycker är mest skrattretande är att 96 % av alla de som har en åsikt i dem är under 18 år. Jag menar.. snälla. Är man 14 år så vet man inte vad sex är. Jo, man kanske har gjort det, men att skicka inlägg under rubriken Erfarenheter... näe, just det. Kom igen när ni fyllt 20. Eller 52.

----

Om du kan läsa detta har du Internetanslutning.

torsdag 4 januari 2001

Torsdag takdroppande torsdag

T’n.. alltid dessa T’n.. Är det underligt då att mina överskrifter blir sådär lagom krystade?

Imorse var det bara en halv decimeter blöt, rinnig snömodd när jag sprang till bussen. Alltid finns det något att glädja sig åt. Man får dessutom så vackra prickmönster på baksidan av benen av det här vädret.

Inser att jag inte har så mycket att säga just nu, så jag får väl återkomma efter lunch.

Oinspiration

------

Jag HAR så tråkigt. Chefen är hemma och vägrar svara på vare sig e-mail eller i telefon. Och jag har typ tusen saker jag måste få ordentliga svar på innan jag kan göra dem. Så just nu har jag inget att göra. Förutom att delegera jobb till Therese förstås. Delegering är den enda rätta vägen till chefsskap.

-----

Apropå ingenting är det hemskt många här som skriver fullständigt ointressanta dagböcker. Tre ord och hundrafjorton stjärnor. Stjärnande ska användas med omsorg, enligt min åsikt. Det blir extremt fjortis annars.

Iofs kan jag knappast skryta med att alla mina dagböcker är strålande litteratur heller. Men det är ju mitt trademark å andra sidan, så jag är förlåten. Johodå.

------

När jag gick i skolan så gjorde jag alltid upp scheman för hur lång tid det var kvar tills nästa lov, dag för dag (jo, jag hatade skolan). Mellan sportlov och påsklov var det fyra veckor, det blev rätt många dagar det. Hade jag riktigt tråkigt roade jag mig med att även sätta ut timmarna. Det var väldigt fina, schematiska och framförallt färgglada upplägg. Numera nöjer jag mig med att räkna timmarna fram till lunch.. och sen tills jag slutar. Och jag vantrivs egentligen inte speciellt. Jag är bara så fantastiskt uttråkad jämt.

Och när jag är uttråkad blir mina dagböcker om möjligt ännu uslare än vanligt. Jag kan ju alltid roa mig med att kasta gelehallon på Therese. Hon ska lära sig att inte sitta och surfa på arbetstid.

onsdag 3 januari 2001

Onsdag onödiga onsdag

Jag har, som säkert de flesta, vissa problem med folk som bär för mycket parfym. Inte bara på grund av den uppenbara tacky framtoning detta ger, utan även för att det är rätt jobbigt att vara i närheten av en sådan person pga andningsproblem. Så vad hamnar Flippan bredvid på morgonbussen IDAG då? Jodå, en snubbe som BÅDE drar upp en tidning (Finanstidningen, jäkla showoff), OCH fullständigt stinker Fahrenheit (uck). Jag AVSKYR Fahrenheit. Den luktar svett och trä. Otvättad snickare kanske? Vidrig lukt är det hur som helst.

--------

Nu ska jag gå hem, för jag orkar ärligt talat inte med en sekund till av det där jämra årsbokslutet. Och imorgon tänker jag komma hit jättesent. Chefen är sjuk *le* Fast jag FÅR gå hem ändå. Och det gör jag nu. I modden och mörkret, utan kärlek och galoscher.

tisdag 2 januari 2001

Tisdag toksnöande tisdag

Generellt sett avskyr jag när folk använder uppenbara ord eller meningar i sina dagboksrubriker. ”Gott nytt år”. ”Ja se det snöar”. ”Ständigt detta regn”. Ja, ni fattar. Oinspirerat och fantasilöst. Men. Jag FÅR. För jag måste komma på en massa fantasifulla ord på T jämt (och M och O och F med för den delen). Så jag är förlåten.
Ett annat hatobjekt är folk som använder antingen ordet sex, eller andra ord som anspelar på sex, i rubriken bara för att locka läsare. Men det funkar uppenbarligen, vet jag nu efter mitt eget lilla test. De enda som skriver om sex annars är ju folk från 12 till ungefäro 16, och de har ju ändå inget sexliv värt namnet, så det faller liksom på sin egen orimlighet redan där.

Annars blir jag så trött och förbannad på alla de människor som nödvändigtvis måste läsa morgontidningen på bussen (tackar gudarna för att åtminstone SvD har blivit tabloid..). Jag är TRÖTT på att bli armbågad i 25 minuter på väg in till Slussen bara för att den freakade idiot som sitter bredvid mig inte kan läsa sin tidning på frukostbordet som alla andra normala människor (läs jag). Och nu prånglar de ju dessutom ut de där skit”tidningarna” på eftermiddagen, så då får man stå ut med eländet på bussen HEM också. Jag ska fan ta och börja köra med trance på högsta volym på min walkman trots att jag vet om risken för tinnitus så fort nån drar upp en sladdrig tidning i fortsättningen.

Men seriöst alltså. Stod på perrongen imorse och väntade på den jämra röda linjen och tittade mig lite omkring. 98 procent av alla människor som stod där och väntade (och pga av ”signalfel” var det en hög) stod med näsan ner i en tidning och glodde ointelligent på trista kolumnisters krystade åsikter. Jävla fårskock, det är vad de är.

Och idag är Filippa på ett alldeles strålande humör och riktigt strör guldkorn omkring sig.

Jajjemen.

------------

”Love. love love.. All you need is love” *sjunga* Uschans också. Deppo deppo.

Jag har skottat snö i helgen. MYCKET snö. Jag står och ska fixa nyårsmiddag när jag inser att en extremt väsentlig del i det jag vill krångla till saknas. Tittar på klockan och ser att det är tio minuter kvar innan affären stänger. Tittar ut genom fönstret och ser plogbilen komma nerför gatan. Det ÄR väl märkligt? När jag VILL att den ska komma (dvs klockan sju på morgonen när jag ska med bilen till jobbet och det snöat mängder under natten och jag bara har sommardäck på) så lyser den glatt med sin frånvaro, allt medan jag kallar in syrrans pojkvän, hunden och katten för att skjuta på. Men just nu när jag absolut inte hade tid med att skotta rent framför bilfan på parkeringen så glider den raskt nerför vår lilla återvändsgränd. Så jag skuttade ut snabbt som attan, i rosa pyjamasbyxor, och med gummistövlar för att hinna ut innan plogbilen kommer förbi. Jag hann. Men vinterdäck och allt. Men se, när jag skulle in igen och fortsätta bränna vid potatisgratängen, då var det ganska stopp. En hel halvmeter stopp var det. Så jag skottade. Hela parkeringen och tio meter grusgång skottade jag. Men så banne mig om jag skottade framför brevlådan. Det där jämra tidningsbudet ska inte få några fördelar av MIG inte. Resten av helgen fick syster skotta, med motiveringen ”Det är ju iaf JAG som lagar maten”. Det fungerade alldeles utmärkt.