fredag 25 februari 2011

Sak som händer mig väldigt ofta: Ska in på nätet för en jobbrelaterad sak. "Ska bara" kolla lite blogg/annan hemsida först. Gör så. Stänger sen ner explorer. Undrar vafan jag skulle gjort egentligen.

torsdag 24 februari 2011

För övrigt VÄLDIGT trött på (ännu) en jobbrelaterad sak, och det är att ALLTID (alltid!) när jag åker till Stockholm, oavsett om det bara skulle vara över dagen och jag har sagt till alla möjliga och omöjliga innan, så kan man ge sig den på att just exakt den dagen så ringer någon av kunderna och bara "jag behöver en superkrånglig rapport/uppgift/whatever för vi ska typ köpa halva Sverige/investera i ny maskin/bli uppköpta, och vi ska ha möte om två och en halv minut och du måste fixa det tills dess!"

VARJE GÅNG!

Noll och ingen framförhållning, och just denna gång hade jag dessutom sneglat på min bärbara (som jag också kommer åt alla nödvändiga filer, servrar och program med) och funderat på om jag ändå skulle kånka med den, men sen bestämt mig för att det inte behövdes eftersom säljarna för det första nyligen fått access till alla filer och således kan plocka ut det mesta själva, och för det andra så visste jag att just nu är det faktiskt inget särskilt på gång.

Nej, men då går säljarna och kan inte logga in på servern för något är knas och han som fixar har inte tid att fixa för han håller på och fixa med något annat, och de behöver givetvis ha en jätteviktig lista precis just NU (fast det fick de inte, för det var igår och då firade jag födelsedag tack så mycket).

Och ja just det, vi borde starta ett nytt bolag att lägga en viss del av verksamheten i, det har vi visserligen inte tänkt på tidigare, vi har ju bara haft ett halvår på oss, men det måste startas IDAG för nästa vecka ska det vara klart och han som skriver under åker på semester imorgon, så tjopp tjopp!
På vägen hemåt idag stannade jag till vid stora bilaffären för att köpa en sladd åt Nitton. Orkade inte ränna runt på kryckor och leta så skulle ta en nummerlapp till informationen. Nummerlappsmaskinen stod lite knepigt till, så jag kryckade fram, hakade upp kryckorna och sträääckte mig fram efter en lapp. Precis när jag ska göra det så kommer det en kille bakifrån och sträcker sig förbi mig och tar en lapp... till sig själv!

!!!

Låt mig bara säga såhär: Han fick höra EXAKT vad jag tyckte om saken.

onsdag 23 februari 2011

- Du är inte gammal, du är jättejääääätteung!!

Systers sexåriga bonusbarn. Japp, ur barns mun kommer sanningen!
Syster ska titta på Buried. Sätter på. Tittar nollställt i trettio sekunder. Ser sur ut. Spolar fram.

- Meh hallå! Det är något fel på den här filmen, allt är ju bara svart!

måndag 21 februari 2011

Fun fact: När jag inte är självvalt ensam hemma blir jag helt plötsligt mörkrädd. Mycket märkligt.
Om jag har tråkigt? Skoja inte. Jag har så tråkigt att jag skulle kunna skriva en hel novell om saker, men DET vore nog väldigt tråkigt.

Jag har världens bästa mamma, som på födelsedagsmorgonen läste min blogg och raskt hoppade in i sin bil och fräste upp till mig som en överraskning (trots att vi ju egentligen ska "fira" på onsdag i Sthlm). Inte för att födelsedagen som sådan betraktad blev särskilt mycket bättre, men omtanken var fantastisk, och jag slapp sitta ensam och känna mig bitter och ynklig (det gjorde jag förvisso ändå, men med lite mindre emfas).

För visst är det rätt illa om man till och med sparar jobb från arbetsveckan, för att ha något att göra under födelsedagen?

Men på allvar - jag håller på att bli skogstokig, kan knappt andas här inne längre känner jag.

lördag 19 februari 2011

Enklaste sättet att få in ved: be grannen om hjälp.

fredag 18 februari 2011

Nu ska jag fundera ut hur i helsike jag ska få in ett par lass ved på kryckor. Några tips?

EDIT: Sådär ja. Det tog bara en halvtimme. Hur man gör? Man kryckar ner till veden, trycker fast ett vedträ under var arm, lägger två stora i ryggsäcken, sen kryckar man (långsamt) tillbaka. Men, är ju inte som att jag har annat att göra ändå.
Summa summarum så blev det 43 böcker för totalt knappa 2000 kr. Det måste man väl ändå kalla för överkomligt..? Bokrea is the shit. Så nu har jag böcker så det räcker mig genom detta benbrott, och även om jag skulle få för mig att bryta det andra. Och armarna.

Jag HADE i och för sig olästa böcker redan innan, men av de 12 så är hälften ca 1 dm tjocka, och trots att de garanterat är bra så krävs det stort engagemang att ge sig på dem. Å andra sidan så läser jag just nu bok nr 4 (eller om det var 5) i Kings serie om Revolvermannen, och den är i pocket, en halv dm tjock, vilket förvisso inte är så ovanligt, men typsnittet är typ i... 3 punkter eller något?

Har för övrigt redigerat blogglänklistan (säg DET till någon från 1986?) här bredvid.
För övrigt har jag jobbat extremt effektivt idag, och lyckats med att beta av såna där saker som jag sällan eller aldrig har tid med annars (läs: statistik). Ni vet, såna där saker som man vet tar massor av tid, och som man måste sitta med från start till slut ifall man sätter igång dem, inget man kan göra lite då och då? Nöjd med det hur som helst, det gör att det känns ok att sätta sig framför Grey's nu eftersom allt jobb är slut.
Och i Avdelningen Gräsligt Onödiga Mail hittar vi ett som en kund skriver till mig angående ett underlag som jag skickat till honom och en säljare, i vilket han frågar om inte säljare nr 2 också borde få underlaget.

Går det inte LITE fortare att själv trycka på vidarebefordra, än att skriva ett mail till mig om saken?
Eller är det bara jag som är sur och grinig som vanligt?
Imorgon fyller jag år. Jag avskyr verkligen att fylla år. Jag tycker om presenter, det gör jag, men jag tycker MYCKET mer om spontana presenter som kommer baraföratt precis när som helst.

Födelsedagspresenter har en tendens att vara ett måste, har de inte? Och jag vill ha presenter som är för MIG, inte för att jag fyller år.

Att fylla år blir för övrigt värre och värre för varje år. Jag hör 50/60/75-åringar prata om hur de landat i sig själva, och insett att åldern spelar ingen roll, att de är glada för att bli gamla, för med åldern kommer en trygghet.

Jag är SATANS landad i mig själv, men för mig spelar åldern en jäkligt stor roll. Dvs jag tycker inte om den. Jag tycker inte om att jag - faktiskt - är för gammal för att göra vissa saker längre. Jag tycker inte om att kroppen förändras. Jag tycker inte om att jag förmodligen levt mer än en tredjedel av mitt liv redan.

Tycker om och tycker om, jag HATAR det.

Jag är glad att jag är den jag är, att jag känner mig själv, och jag vet att jag är den personen jag är idag för att jag gjort/upplevt alla de sakerna jag gjort. Men jag önskar att jag kunde stoppa tiden, för jag är så stressad av att åren går att det liknar ingenting. Givetvis har det att göra med det faktum att jag är tillsammans med en 21-åring, men jag hade åldersångest redan när jag var nitton.

Åldersskillnaden i sig spelar ingen roll för mig, för vi är likställda som människor ändå. Men det suddar inte ut det faktum att det ändå är elva år mellan oss och att jag är väldigt långt före honom vad avser vissa saker. Eller att han är långt efter mig för den delen. Just den biten tror jag spelar mycket större roll för honom än vad den gör för mig, men att han bryr sig om det ökar ju ändå pressen på mig.

När går åldersångesten över? Gör den det?

Jag läser Linnéa i USA, och hon är också tillsammans med en yngre kille, men de är gifta, och det gör givetvis deras förhållande till något helt annat, något mycket stabilare. Jag kan inte låta bli att längta efter den framtiden, den säkerheten som kommer av att man sagt de orden till varandra, trots att jag vet att det innebär ytterligare tid som går.

Skitsamma, det var ju födelsedagar jag skulle skriva om. Denna födelsedag kommer jag dessutom tillbringa ensam, av olika orsaker, och då känns den fullkomligt onödig. Bara all ångesten, och inget av det som kan väga upp den. Jag är ju vuxen nu och borde väl vara lite mognare ifråga om en dag som jag inte ens tycker om, men jag kan inte låta bli att vara ledsen ändå. Lite byggs det väl på att jag faktiskt är fast här fortfarande, ute är bara snö och is, och här inne kryckar jag fram och längtar bara efter våren. Då ännu mer tid i mitt liv kommer ha förslösats...

torsdag 17 februari 2011

Apropå inga pengar så är det bokrea nästa vecka. Ge mig era bästa tips på författare/böcker är ni snälla. Om någon så mycket som andas Paulo Coelho blir personen blockerad.

Och när jag ändå ber om tips, vilken rss-läsare ska jag ha?

onsdag 16 februari 2011

Jag har tråkigt. Väldigt tråkigt. Det kan man lösa med tv/dator/bok/bloggar.

ELLER så kan man gå in på säg... Tradera... eller Asos... eller valfri hästsport-sida.

Det kan man. Men det är inte rätt. Jag HAR ju inga pengar.
För övrigt har någon på Studiefrämjandet i Östergötland hamnat på min blogg (hemska ord), genom att söka på den här frasen:

"Jag antar att vi alla, på något sätt, är skyldiga. Vi sköt honom allesammans, vi skinnflådde honom allesammans, och vi fick allesammans en bildekal där det står 'Jag hjälpte till att flå Bob!'"

Vilket är ett citat från Jack Handey, men jag ställer mig liiite frågande varför man söker på ett helt jävla citat? Jag menar, kan du citatet behöver du väl inte söka på det. Eller?

Är även väldigt många som hamnar här efter att ha sökt på "nakna medelålders kvinnor" (och nu blir de fler). Föga förvånande kommer samtliga från Dalarna. Inbreeds...
Två länkar:

Hit, till ett inlägg, som JAG fann oerhört roligt.

Och hit, till en blogg, som är riktigt hemsk, fast väldigt bra.
När jag bygger hus, sen någon gång framöver i livet, så ska jag ha ett kök som är grått och vitt, och någonstans i mitten ska denna (samt matchande kylskåp) trona:


Orden ni söker är "galet snyggt".
OCH, lika säkert som nedanstående är att hunden - efter att ha gnällt hysteriskt för att få gå ut - vill in igen så FORT jag tagit mig uppför trappan igen.

(Kan även appliceras på stängda dörrar, när jag parkerat mig i soffan eller när jag gått och lagt mig)
Borde lägga ner jobbandet för ett tag, och gå ner för trappan och äta frukost. VET dock att så fort jag svängt ihop den jäkla frukosten ("svängt" här ett ord som egentligen inte alls beskriver den segdragna processen med att få det jag vill äta hela vägen till matbordet, för att inte tala om FRÅN) och satt mig vid bordet så kommer telefonen ringa, och någon kommer vilja veta något som jag inte har i huvudet, och då måste jag resa mig igen och krycka mig uppför trappan, vilket är en aktivitet som jag inte på något sätt alls uppskattar. Detta vet jag eftersom ingen har ringt mig öht än idag.

EDIT kl 11:16. VSB

tisdag 15 februari 2011

Okej, så jag fick inga blommor igår (och köpte inga heller, men jag tror jag är ursäktad). Istället fick jag detta:

Fem påsar Polly och ganska mycket annat jox. Känns som helt okej substitut.
Så jag hade väldigt tråkigt igår. Så himla tråkigt att jag smsade pojkvännen och frågade om jag fick sminka honom innan han gick in i duschen. Jag KAN ha fel, men jag TROR att han var ironisk i sitt svar:

"JA! Jag har alltid i smyg velat att du ska det, jättekul. Alltid undrat hur jag ser ut i smink".

måndag 14 februari 2011

Jag hatar kryckorna. Hatar hatar hatar med kraften av tusen eldar. Det är inte bara det att de är så jävla felkonstruerade att de inte går att ställa upp emot något utan att fara i golvet (eller i hundens vattenskål, eller mot en bunt papper, eller en hög pärmar) och orsaka mayhem på vägen. Satans jävla eländes fittkonstruktioner.

Om jag fick komma öga mot öga med han som "konstruerar" landstingets hjälpmedel (såsom kryckor och annat mög, eller varför inte den OH så fiffiga strump-pådragaren, som givetvis inte fyller någon som helst funktion annat än på papperet), så vet jag exakt VAR mina kryckor skulle hamna.

Liksom, vi tar år 1726, ett år slumpmässigt taget ur luften såsom varandes ett år då kirurgin torde ha kommit så pass långt att en såg och lite alkohol löste ett brutet ben på annat sätt än medelst ättestupa. Gissningsvis var då vederbörandes kryckor konstruerade av trä och lite fårtarmar, kanske lite lera också. Gissa vad? De fungerade GARANTERAT lika bra som dagens version.

År 2011 MÅSTE vetenskapen för fan bara HA kommit längre än såhär?! De MÅSTE liksom finnas någon därute som kan fundera fram en liten fiffig lösning, helst fler, som löser dessa problem, som jag inte ens vill kalla för i-landsproblem, emedan jag gissar att större delen av alla kryckor som produceras skeppas till tredje världen och dess minoffer (som måste gå på kryckor RESTEN AV LIVET, jag LIDER med dem).

Sen 1726 har alltså INGEN kommit på tanken, att jag vet inte, kanske sätta en slät klack eller något på baksidan av armstöden så att de helvetes jävla skitsakerna åtminstone kan ställas emot en vägg eller liknande medan man balanserar på ett ben bredvid för att man, jag vet inte, kanske behöver HÄNDERNA någon gång ibland?! UTAN att för sjutusenfemhundraelfte gången spilla ut hundens vatten på golvet (som du inte kan torka upp som normala människor eftersom det är rätt jävla svårt att krypa med ett fixerat ben, och därför klent måste sopa runt en handduk på golvet med hjälp av sagda kryckor).

Eller, att kanske fundera ut en lösning för isdubbarna längst ner som man kan fälla ut, som gör att de, jag vet inte, kanske STANNAR I LÄGE så att man INTE far med huvudet före ner i närmaste snödriva alternativt måste stödja på det brutna benet i alla fall? Eller kanske göra ploppen längst fram lite större så att inte händerna halkar över hela tiden? Eller kanske sätta remmar så kryckorna kan hänga från armarna så man slipper försöka balansera dem mot en vägg (varpå de ramlar ner i hundens vattenskål etc etc)?!

Jag är FULL av idéer. Bara det är okej att leverera dem ackompanjerat av särdeles fult språk så BÖR landstinget omgående kontakta mig.

lördag 12 februari 2011

AVSKYR ordet "hen". Löjligt löjligt löjligt. Vad är det för fel på "h*n"? Som att ett nytt "ord" kommer ändra något. AVSKYR. All for att man inte ska identifieras enbart genom sitt kön, tro mig, men "hen" raderar inte ut några sociala skillnader, och kommer definitivt inte radera ut de fysiska skillnader som FAKTISKT finns där.
Börjar få slut på trick att lära den lilla hunden, eller rättare sagt, har slut i huvudet, jag vet ju att det finns massor fler. Den stora hunden kunde säkert 100 trick, vilket väl är i stort sett alla hundtrick som går att utföra, men jag har gröt i hjärnan och minns dem inte (mindes dem inte då heller, fast HAN gjorde förstås).

Träningarna i BK Köket är oerhört uppskattade, så uppskattade faktiskt att fokus inte riktigt är på topp, men det har ju mindre betydelse. Nu när jag kan sitta på en stol utan att behöva ha benet på en annan stol så blir ju utrymmet också så mycket större.

Vad han kan, som jag kommer på just nu, är: Dansa, buga, backa, spansk skritt, slalom, tassen och andra tassen om vartannat, låta bli godis, titta i ögonen på kommando, sitt vackert, hämta saker, dunka tassen i saker jag pekar på.

Låter fattigt när jag skriver ner det och jag vet ju att han kan mer som jag bara inte minns, men jag behöver alltså tips på fler saker?

Han är lite skvätten av sig, så saker som att stänga lådor och skåpsdörrar går bort, för det vågar han inte. (Den stora hundens specialitet var att stänga dörrar, fast det var inte så viktigt vilket HÅLL de stängdes åt, så han tjongade mest bara till dem frenetiskt så det sa knak i gångjärnen)

torsdag 10 februari 2011

Samtidigt, i ett torp när.. en bit ifrån dig:

*ljudet av två kryckor som far i golvet för tiotusende gången idag*

- "Faan!"

Spänning i vardagen kallas det.
I avdelningen Extremt Intressant Information: brukar använda apotekets munskölj, men köpte idag Listerine, eftersom ICA inte har apotekets.

Två ord: Smakar rumpa.
Okej, följande har jag skrattat åt rätt länge nu, men jag misstänker att det är rätt smaklöst. Fellow bloggläsare to my aid? Vänligen avgör, smaklöst, jättekul eller "eh?"?

(Sms-konversation om.. ja, sex)

- Jag hörde om "överraskningssex" på radion, jag testar det när jag kommer hem?

- Vad innebär det då?

- Ett utländskt uttryck. Här kallar vi det våldtäkt.
Note to self: På frågan "Vad skulle du göra om jag hamnade i bilkrasch och blev förlamad från nacken och neråt?" är det korrekta svaret ICKE "Staga upp din snopp med ståltråd och utnyttja dig skamlöst."

Moster till världens minsta tår här. Igår klockan ett kom hon, 2,5 kilo lätt, och idag fick jag hälsa på, vilket i stora drag innebar att jag satt i en timme med ett fånigt leende och glansiga ögon och stirrade på en bebis som sov. Det är bara så svårt att fatta, att min syster har tillverkat den här lilla människan, som är så fullkomligt perfekt in i minsta detalj. Och att hon kommer växa upp till att bli en riktig människa, en egen person, med åsikter och personlighet.
Hon ser ut som en liten liten gubbe. Fast världens vackraste lilla gubbe i och för sig.

tisdag 8 februari 2011

Imorgon ska syster få barn (!). Åh, det är så spännande, läskigt och oroligt här bara för mig, så jag fattar inte hur syster ens står ut. Jag har längtat så himla mycket efter att hennes lilla tjej (!) ska ploppa ut, så nu när det är bestämt till och med vilken tidpunkt (snitt, pga diverse komplikationer) hon (!) kommer, så känns det alldeles overkligt.

Jag och mitt trasiga ben ska köra min automatbil ner till Stockholm ikväll, och imorgon ska jag på återbesök hos doktorn ungefär samtidigt som det smäller. Jag ska bli moster liksom!

Apropå inget alls - vilken nätbutik ska jag välja för införskaffandet av väldigt många böcker? Jag har aldrig nätshoppat böcker förut, så jag har ingen aning.

måndag 7 februari 2011

Jag får väldigt mycket jobb gjort i alla fall. Det är alltid något. Av någon anledning är jobbet dock helt plötsligt alldeles ENORMT mycket tristare än förr - kanske för att jag vet att det är allt som finns, och jag inte har något stall att åka till och bryta av med efteråt.

Hästen är uppstallad hos bekant med försäljnings- och tillridningsstall och det går säkert ingen nöd på henne. Med tanke på att jag inte har några tävlings- eller träningskostnader så går stallhyran på ett ut jämfört med tidigare inackordering. Fast JAG har ju inget för det såklart. Å andra sidan är flickan som rider duktigare än jag, så ur hästens synvinkel är det ju bra.

Den som det är allra mest, OJÄMFÖRLIGT, synd om, är den lilla hunden. Han. Har. Så. Tråkigt.

SÅÅÅÅ tråkigt...!

Jo, för vi går från att komma ut flera gånger om dagen, varav en jämte hästen, springandes och nosandes i skogen, till... ingenting. Till och med att gå ut här hemma (tack och lov ändå för boendesituationen som gör att jag bara kan öppna dörren och släppa ut) är urtråkigt. Han springer lite håglöst på måfå hit och dit (och skäller, argh!), för att rätt snart gnälla för att komma in. Sen en halvtimme senare ut igen, tio minuter senare in igen och... ja. Tråkigt var ordet.

Tyvärr finns det inget jag kan göra åt saken. Nitton jobbar, och när han kommer hem är det mörkt (inte för att jag skulle kunna få ut honom på promenad med hunden då ändå). Jag KAN inte gå ut, det är som sagt isgata överallt, och jag vågar inte. Om det inte vore så mycket is skulle jag kunna tänka mig att krycka ner till brevlådan (300 meter), det borde dessutom både ta ett tag och vara bra motion för mig, men å andra sidan är ju inte 600 meter en gång om dagen, på urtråkig väg som han gått miljoner gånger förut särskilt upplyftande för hunden heller. Fast det är ju alltid roligare att vara ute om matte också är ute tycker han.

Han får vänta tills isen smält, alternativt tills det kommer ett rejält snölager ovanpå (hoppas på nummer två jag nu när jag inte har häst längre). Och tills dess är han en väldigt olycklig liten hund.

söndag 6 februari 2011

Jag dödar tid. Det är allt jag gör. (Och slösar bort mitt liv.) Oavsett om jag jobbar, surfar eler kollar på TV så är syftet nu enbart att döda tid. Min Bermudatriangel går mellan soffan, sängen och datorn. Törs inte gå ut, inte ens hämta tidningen, det är ren isgata precis överallt.

Den första april har dett gått tio veckor. Fattar ni hur lång tid tio veckor är?

En stor del av lösningen är att vända på dygnet. Det finns mer TV, och det känns som att tiden går fortare på kvällen. Vara vaken så länge som det går, för att slippa vakna tidigt och därmed ha en hel, lång, vidrig dag framför sig.

Så att bli väckt tio över åtta av att mamma slänger igen dörrar så att huset skakar, i kombination med att ha haft nattlig sms-argumentation med frånvarande ouppfostrad pojkvän, borgar inte för någon vidare trevlig dag. In fact, när jag nyss väcktes och insåg vad klockan är, samt att jag blev klarvaken, gjorde i princip att jag ville gråta. Något jag i och för sig fått avsevärd träning i på sistone, men dock ändå inte känner för att utveckla till olympisk gren.

Jag är så jävla bitter att jag känner att det sipprar som saltsyra ut genom huden. Om Nitton har någon självbevarelsedrift håller han sig långt härifrån. Mina ensamhetsreserver är på upphällningen, dvs det var så länge sen jag fick - livsviktig - ensamhetstid att jag spricker snart.

Åh, denna dag kommer inte direkt gå till världshistorien som varandes underbar. Jag kan faktiskt inte tänka mig någon annan dag som haft samma tidiga potential att bli vidrig. Can't fucking wait.

Jag vill inte gå upp. Jag vill bara ligga här i sängen i tio veckor och stirra i taket. Jag orkar inte gå upp, vad är poängen? Om det nu inte vore så att toan är på undervåningen och att jag börjar få liggsår (eftersom det bara går att ligga på rygg med benen rakt ut) så skulle jag fan göra det också. Men nu får jag tyvärr huvudvärk av att enbart sova på rygg, och jag har - "lustigt nog" blivit allergisk mot paracetamol, vilket incidentally är den enda värktablett jag får äta pga min mage, så det är väl lika bra att gå upp, få sittsår i arslet istället, och fortsätta sprida glädje omkring mig.

onsdag 2 februari 2011

Har urjävla ökentrist. Tre dagar avklarade. Nio veckor to go. Läser mig igenom min enormt digra blogglista, som dock ICKE kommer räcka till i nio veckor. Behöver tips. Om allt, inte bara bloggar alltså. Seså, lyft min tristess nu!

(Tips om "jobba mer" åker i papperkorgen. Jag gör redan det, och det är fan inte någe kul.)