onsdag 29 april 2009

19-åringen om Valborg:

"Nä, jag vet inte om jag vill gå ut, kan vi inte stanna hemma istället?"

Jag:

"Absolut. Vi kan dricka lite vin och ha det trevligt. Någon brasa behöver vi inte, för du är ju redan helt bränd."

Jag:

"Hahahahaha....." Osv. i en kvart.

19-åringen:

"....."

lördag 25 april 2009

19-åringen nämnde svart spets. Incidentally var jag ute och shoppade lite. Och hittade svart spets.
Jag tänkte mms:a följande bild strax innan han ska sova ikväll, vad tror ni om det?



Jag sa ju att detta inte är en känsloblogg.

fredag 24 april 2009

Känslorna har jag tryckt upp någonstans där de inte syns eller tar plats. Den smärtan och ångesten jag kände samma kväll vill jag aldrig mer känna igen. Nu först vet jag vad "ångest" betyder, ett ord som används så lättvindigt. Det är en rivande känsla, en panik över att ingenstans kunna ta vägen, som att skaka på huvudet för att bli av med något som sitter åt utan att lyckas.

Jag skrek faktiskt rakt ut, högt och länge, den kvällen. Har heller aldrig tidigare förstått den sortens tjut, tyckt att det varit dramatiskt och onödigt, men nu var det som att det var den enda vägen ut för att lätta på trycket. Och det hjälpte, för stunden, ångesten släppte, och det skrämde den lilla hunden så jag fick trösta istället.

Sen tog jag all sorg och kapslade noggrant in den någonstans i hjärtat där den inte syns och inte hörs, och bilderna som till och från rinner över näthinnan kan jag ruska av mig och låtsas som att jag inte såg.

Vet inte om det är rätta taktiken, vet bara att jag inte kan fungera som människa om jag ska hantera alla de där känslorna. Trodde ett tag att jag bara var känslokall och hård som kunde glömma så fort, men när fina M försökte prata med mig om det en vecka senare så rusade alla känslor tillbaka och trycket över bröstet återkom så till den milda grad att jag var tvungen att avsluta innan jag hunnit säga allt som jag egentligen ville säga.

Har inte ens kunnat blogga för att jag inte ens kunnat se mitt eget inlägg. Nu försökte jag läsa det, men gav upp direkt.

Någon gång längre fram ska jag se om jag kan lyfta på locket och se vad som händer då. Just nu går det inte. Och därför kommer jag fortsätta blogga som förut. För det här är ju ingen känsloblogg.

onsdag 8 april 2009

Min hund finns inte mer. Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Vet inte hur jag ska kunna förmedla känslor med ord.

Men detta är det ojämförligt värsta jag varit med om i hela mitt liv.

I hjärnan visste jag att jag hade en inbokad tid idag. I hjärtat visste jag det inte. Därför kom det som en chock för mig att det faktiskt hände, att jag faktiskt gjorde det.

Jag FATTAR inte ens att jag gjort det, förstår ni? Jag vet rent logiskt sett att han är död, men jag förstår det inte.

Inget i mitt liv har gjort så här ont, INGET.

Jag minns inte ens hur jag kom hem, jag minns att jag körde i uppåt 170 på de små skogsvägarna för att komma undan ångesten, hur jag gick raka vägen ut i skogen och bara gick blint för att slippa tänka, slippa känna efter.

Jag ångrar mig förstår ni, jag ångrar mig något så gruvligt att det inte liknar något annat. Jag har haft ett halvår på mig att förbereda mig, men jag har bara skjutit undan känslorna, precis som jag gör nu, precis som jag gjorde när jag kom hem, precis som jag gjorde när jag gick i skogen.

Bara ibland kom ett tjut ur mig, och den delen av mig som står vid sidan om och inte har fattat än ville be mig att hålla tyst för att det skar så, men den delen av mig som ångrar sig och som hjärtat fortfarande dunkar i 190 på spränger i bröstet och vill ut, och jag vet inte, men det verkar inte som att det går, bara tårar som trillar ner för kinderna i en stadig ström, och värk i bröstet som inte kommer någon vart.

Jag känner att jag svikit honom. Min stadiga hund, som funnit med mig i hela mitt vuxna liv, som älskade mig lika mycket, om inte mer än vad jag älskar honom, dog i mina armar, och jag höll handen på hans hjärta och kände det sluta slå, och hela tiden ville jag bara stoppa tiden och göra det ogjort. Men det gjorde jag inte, och nu är han död, och jag får honom ALDRIG tillbaka, och jag kan inte ens skrika för hans skull, bara gråta tyst och innerligt, och leva med bilden av hans döda ögon på näthinnan i resten av mitt liv.

Förlåt mig Rasmus. Jag älskar dig så mycket och belönade din kärlek alldeles för lite. Vi ses sen, älskade hund.

tisdag 7 april 2009

Klassiska vårtecken:



Blåsipporna har slagit ut.



Och jag börjar köpa nya skor.
Seriously, galet snygga eh?

söndag 5 april 2009

Screenshot från min mapp med ännu osedda serier... Ser ut som att jag får ta med den bärbara på semestern.


Den innehåller alltså sammanlagt 615 filer...
Okej, så jag fattar att det inte bara är jag som tänder på vampyrer och att ämnet var hett stoff. Men jag är liiite besviken över det klena gensvaret på min hemskt fyndiga ordvits nedan.

lördag 4 april 2009

Har nyss tittat på Twilight igen. Funderar på att snabbspola mig igenom den ännu en gång. Lite grann som porr det här. Inte sett en sån dregelframkallande vampyr sen Kindred.

Mmm... Julian Luna...

Klicka på länken Gabbiz. Du kommer älska den. Och mig. Och när du gjort det så kollar du din mail.
För övrigt så såg jag Twilight igår.

Herregud.

Ett: VAMPYRER.

Två: Robert Pattinson.


HERREGUD.


onsdag 1 april 2009

Okej, det skulle kanske gå lite fortare om jag inte en gång i kvarten bara "Waaah! jag dör jag dör!" och panikläste bloggar bara för att få något annat att tänka på.
EN och en halv timme var det visst. Nåjo, tiden går visst fort när man har tråkigt.
harfaktureratienhalvtimmeochärredanutledpådet
Idag har jag gått på promenad iförd gympaskor, fleecetröja, inga vantar och ingen halsduk. Samt Italian Wonder no 1, aka. Gucci-glajerna.

Livet är fiiint.

Efter det red jag underverket, och underverket gick så bra att jag blev tårögd. Dressyrtävlingarna, here we come liksom.

Sen att jag har ca sex timmars fakturering framför mig kan vi tala tyst om.
Idag har Den Jobbiga Men Välbetalande Kunden bara ringt sju gånger. På en timme och tjugo minuter. Tror ni man får NÅGOT annat gjort då? Tror ni det är helt galet störande när man sitter och håller på med copy och ska vara fucking kreativ?

Jag gjorde nämligen klart deras bokslut igår. och det var ju en... pärs. Tänk er storringaren, den petigaste revisor som världen skådat, och så styrelsekrav på plus på sista raden - när de inte GÅR med plus på sista raden. Jag har använt ALLA mina skills som bolagsekonom, let me tell you. Pga anal revisor räckte det dock inte ända fram, varpå bokslutet slutade på ett antal tusen minus (kaffekassa-pengar i sammanhanget).

Hence skickade jag slutresultatet igår vid fem, sen gick jag hemifrån och stängde av allt som kunde stängas av.

Enter chaotic morning. Enter trettontusen mail. Enter me skyllandes ALLT på revisorn.

Enter dagsplanering i totala ruiner.

Pja. Rast, och mat, ridning, och hundpromenader är ändå överskattat.
Här hade jag tänkt skriva ett inlägg om att jag minsann redan hittat dagens aprilskämt i tidningen, och det var det där om IPred-lagen, haha, vilket skämt, men sen såg jag att jag ju faktiskt redan skrivit det i inlägget nedan, så då låter jag väl bli då.