lördag 28 februari 2009

Ååhh, att det kan vara så vansinnigt roligt med en hopplektion, och att tiden verkligen KAN gå så otroligt fort? Vips så är det dags att sitta av igen, fast jag känner att vi knappt börjat. Särskilt roligt är det att jag faktiskt känner framsteg mellan varje ridpass, trots att han och jag knappt känner varann än.

Fast varje gång vi ska lasta är han väääldigt billig.

Men ändå! Så kul! Nästa helg ska vi på vår första hopptävling, bara 0,90/1 meter, men man måste ju börja någonstans. Vinner vi inte minst den ena så beror det enbart på att jag ramlar av.

Och jag ramlar ALDRIG av.

Jinx.

onsdag 25 februari 2009

Ibland får han fan riktigt till det den där Josh. I nästa val ska jag vara en av de där som inte ens ligger på stranden. Jag ska vara kvar vid hotellet och sola vid poolen, för då slipper man all sand mellan tårna.
Dagens motion består av raska rusher nerför trappan och ut på gårdsbacken medelst ivrigt armviftande och utstötande av höga ljud.

Varför? frågar ni er säkert. Jo, mitt skrivbord står vid ett fönster, där elkabeln från stolpen går in i väggen. På elstolpen sitter det en jävla hackspett och dundrar, något som förstärks hundra gånger genom eltråden in i min vägg. Alltså måste jag ut och jaga bort eländet med jämna mellanrum, men eftersom fåglar är världens mest korkade djur så återkommer han efter ett tag, oavsett hur många vedträn jag än slänger på honom (har inte träffat än tyvärr, mest beroende på att vedträn är svårsiktade).

Fåglar är jordens avskrap.
Efter ganska kortvarigt övervägande har jag kommit fram till att jag faktiskt föredrar de där igensnöade benen på hundarna, framför vad de hittade på igår. Jo, för man kan visst gå in i grannens loge och jaga möss, och sen inte hitta ut igen, och vara tvungen att gräva sig ut genom sand och snö. Och åh, just det, mössen bor ju alltså inne i logen, bland ansamlat damm sen finska vinterkriget.

Inte så väldigt glad igår jag inte.

Fast det här rörde mitt cyniska hjärta i minst fem minuter.

måndag 23 februari 2009

För övrigt fyllde jag år i torsdags, och vill tacka alla som kom ihåg och manifesterade det genom diverse mail, telefonsamtal och sms, trots att jag gjort mitt bästa att begrava det i sanden (jag menar, kom IGEN, hur jävla kul tror ni det är att fira att man fyller 31???)

Syster lagade kalasgod middag, och fina M förgyllde middagen med sin närvaro, och all in all var det väl rätt jäkla lyckat för att vara 31, vilket ju som sagt är en partypooper för vilket tillfälle som helst.

Och så fick jag världens finaste bukett av syster som står i köket här och fortfarande håller, lång biltransport till trots.
Och så säger de att man inte ska börja en mening med och.
Och?
Det ska vara mellanslag mellan de satans tre sista meningarna, men jävla blogspot är ett sär.
Holy crap alltså, jag har fått ryggskott. Det är inte smärtan i sig som är värst, jag är rätt smärttålig, hell, jag håller på med hästar på fritiden, utan det är bara faktumet.

Jag har fått RYGGSKOTT.

Shit alltså, jag är så jävla gammal. 31 going on 82 liksom.

Note to self: Nästa gång du av obskyr anledning inte får på hästttransporten på dragkulan, be om hjälp INNAN du lyfter på transporten med handkraft.

Fast det gick ju det med.
Jag älskar mitt liv just nu. Jag gör verkligen det.

Jag älskar inte snö lika mycket. Särskilt inte den snö som dråsat ner idag. Blöt, äcklig, klistrig snö, som lagt sig i ett lager över den andra hårdpackade snön. Man skulle faktiskt kunna använda några väl valda kraftuttryck i samband med diskussionen om denna snö, samt tala om för vädergudarna exakt var jag tycker att de kan stoppa den, men jag tror jag låter bli. Om inte annat så för att det kanske börjar bli lite tjatigt.

Men faktum kvarstår att ordet älska och ordet snö de facto inte BORDE kunna användas i samma mening. Ordet hata däremot..

För när snön agerar som den gör nu så ser lilla hunden ut så här när han kommer in.


onsdag 18 februari 2009

Oj vad mycket annat det finns att göra istället för att jobba, när ingen ser vad du gör (inte ens hundarna, för de sover). Man kan öppna sin gamla hotmail-adress och läsa igenom gamla mail till exempel. Det är väldigt konstruktivt. Sen kan man läsa gammalt mail från syster om utflykt på Cypern och skratta så att hundarna vaknar.

Det är något mer konstruktivt, för då blir man på bra humör.

Sen tittar man på klockan och inser att hon är halv elva, att man egentligen började "jobba" klockan nio, att man ska presentera ett helt utkast till en ny hemsida på fredag morgon, och att eftersom man inte ens har börjat så är det nog dags att sätta lite fart nu.

Men då kan man blogga istället.

måndag 16 februari 2009

Det jag stör mig på (allra mest) i den pågående "debatten" om fildelning, är de representanter för tex filmbolagen som kläcker ur sig ungefär "I och med att si och så många laddar ner si och så mycket, så förlorar vi si och så många miljarder på fildelningen".

Nej. Det gör ni inte. För det resonemanget förutsätter att jag annars hade gått och köpt just denna film istället för att ladda ner den.

Newsflash: Det hade jag inte gjort.

Så galet många saker som jag laddar ner på prov, och sen aldrig ens tittar på, eller kanske ser en kvart av, eller kanske ser ett avsnitt av, och sen inget mer, hade jag ALDRIG betalat för ÄNDÅ. Jag hade aldrig aktivt sökt upp en affär eller nätbutik där jag kunnat köpa just den filmen och gjort just det. Det är ENBART för att den är lätt tillgänglig på annat vis som jag ens bryr mig om att tänka tanken att se just den.

STÖRRE DELEN av de filmer jag laddar ner har jag redan sett. På bio. Och BETALAT för.

Så nej, ni förlorar inte "mina pengar". För ni har aldrig haft chansen att få dem ändå.

lördag 14 februari 2009

Åh Spotify alltså. För det ÄR rätt svårt att hitta exakt det man vill ha på någon torrent-site, särskilt om det man söker inte heter något udda.

Just nu lyssnar jag på Return. Först Sing me a song, och nu Friends will be friends. Snacka om högstadiet all over.

torsdag 12 februari 2009

Nä, så jag sitter här och bokför allt som hänt i mitt eget företag sen april dårå. Det är bara två skokartonger fulla. Med material som skulle varit rapporterat hos Skv idag.

Jaja, skomakarens barn har inga skor.

onsdag 11 februari 2009

Life is grand bebes.

Klockan tjugo över tolv var jag klar med dagens arbete, efter att ha hunnit vara nere i stallet en timme och fodra och släppa ut och vinka adjö till en av hästarna. Nu kommer förvisso arbetsbördan inte förbli såhär lätt, emedan jag enbart i teorin har börjat på mitt nya jobb, och där inbillar jag mig inte att jag kommer klara mig undan med mindre än de faktiska timmarna jag ska jobba, men några 14 timmar om dagen kommer det knappast bli.

Så nu ska jag äta lunch, och sen ska jag gå en sväng med hundarna, och därefter ska jag rida i någon timme. Därefter kanske jag ska köra F till hoppträning, och om inte det blir av ska jag baka kladdkaka och titta ikapp på alla de serier jag försummat under de senaste veckorna (med undantag på Top Model, som jag sett som "godnatt-lektyr" i sängen om kvällarna).

Jag räknade för övrigt ut att jag går ca en mil om dagen. Ner till stallet är det en halv km, och sen vidare till hagen ytterligare en halv. Den sträckan går jag en tre, fyra gånger om dagen. Minst. Sen hit och dit, kånka vatten och bära hö, och så promenad med hundarna, för att stora hunden som inte får följa med ut på ridturerna ska få sitt. Efter det ska jag rida också.

Motion saknar jag INTE. Tur man har ett stillasittande jobb.

måndag 9 februari 2009

Idag har här varit tio grader kallt, klarblå himmel, strålande sol, och två decimeter gnistrande, alldeles ren snö.

Nu är här en aning kallare, i stort sett full måne, och ljus som om det vore en gråmulen tisdag i Stockholm. Man ser allt utan lysen, och det gnistrar som diamanter bara du rör huvudet.

Det är så vackert att det gör ont i mig, och lite gör det ont för att jag inte kan dokumentera det hela på bild (för det fastnar inte i min kamera), och få er att fatta jag jag BOR här.

HÄR, mitt i allt det vackra, i stillheten, ensamheten och tystnaden, BOR jag. Här där jag känner mig så hemma att hela min kropp ler när jag kommer runt kurvan och ser huset, och ljuset och värmen.

Det här är jag. Min trygghet och mitt hem.

Fattar ni att jag till och med saknar ord att beskriva för er hur det känns att vara så hemma?

JAG, saknar ord.
Fick ett sms från pappa häromdagen: "Läget??? :D"

Efter en kort förvirring svarade jag följande:

"Ey mannen, läget e fett bra, kan du haja".

Det var väl rätt? Det är väl så man pratar nu för tiden? Va va va?

Svar till: Orolig gammal tant.

onsdag 4 februari 2009

Här skulle egentligen följt ett lyriskt inlägg, som avhandlade mitt nya liv, och hur underbart allt är. Fast inte just nu.

Idag har jag kört 80 mil och suttit i bilen i mer än nio timmar. Mellan dit- och hemresan har jag även jobbat i sex timmar (sex timmar som med lätthet, LÄTTHET, hade kunnat komprimeras till en och en halv).

Så nu ska jag bara massera mitt arsle till liv innan jag lägger mig i sängen med datorn och kollar på Top Model.

måndag 2 februari 2009

Fn + Num Lock.

KAN vara den mest onödiga uppfinningen världen har skådat. VAD i allsindar är poängen? Det finns ju för bövelen en nummerpad?
Jag åkte hem och hämtade min gamla dator. Det ska fan skriva mail på det där viset.

söndag 1 februari 2009

ag 1gger 1 sangen 0ch s2r1ver detta, nya dat0rn ar f1n 0ch sa 0en har s0 synes ett he1t ga1et tangentb0rd, det dr1ver 1g t vans1nne

fattade n1 nag0t av det dar ar n1 BRA