Nitton har köpt ett blått paket micro-popcorn (utan smörsmak!?) och lagt högst upp i skafferiet på sidan. VARJE GÅNG jag ser det tänker jag "ÅH chokladbollar!" innan jag inser att det bara är micro-popcorn (utan smörsmak!).

Besvikelsen!

Ett litet lågmält meddelande till Island: Nitton och jag ska flyga till Italien om två veckor. Vi har ett bröllop att gå på. Som det lagts ner tårar, svett och ilska på. Plus att jag köpt 14 nya klänningar och planerat att bära samtliga (tänkte göra en Carrie). Plus att vi bokat flyg via Ryan Air eftersom vi var.. vad ska vi säga.. ute i mindre god tid.

Så, om ni inte pluggar igen den där vulkanen ganska omedelbart (förslag på fyllning: Roca-Gil), så kommer jag gå bananas on your ass.

You don't want that. Trust me.

Dag 35 – Den här personen vill jag byta liv med för en dag

Ingen specifik person, men jag skulle gärna gärna vilja vara man för en dag, eller snarare kille. Random kille, vanlig, ingen konstig, bara för att veta hur det är, hur det känns, och om tankarna känns/går annorlunda hos män. Och för att prova att runka, obviously. Tror det är SÅ mycket skönare för tjejer.

Den lilla hunden har kopplat hur det här med kuddar fungerar.

Dag 34 – Nio sanningar och en lögn

1. Jag kör bil bättre med knäna än du gör med händerna.

2. Jag avskyr att duscha och skulle med glädje låta det gå flera många dagar mellan gångerna om jag inte var tvungen.

3. Jag har aldrig haft en enda finne.

4. Jag äger världens charmigaste hus i en förort till Stockholm, en kvart från Stureplan (om man gasar lite och slipper rödljus).

5. Som jag lever nu är mitt perfekta liv.

6. Jag läser ut böcker fortare än du blinkar.

7. Den stora hunden är den innerligaste kärlek jag haft.

8. Jag köper frimärken för tusentals kronor i månaden.

9. Mina framtida barn ska heta Thindra och Melizza.

10. Jag älskar min pojkvän med kraften av tusen eldar och vill aldrig bli av med honom.

Dag 33 – Varför började jag blogga?

Det började när jag var runt 19. Jag hade fått mitt första riktiga jobb, som vikarierande ekonomiassistent (utan någon som helst kunskap om ekonomi, och med den svindlande lönen 14 000 kr). Och det var urtråkigt. DÖDEN. Jag gjorde samtliga dagens sysslor inom en timme på morgonen, och resterande tid fördrev jag bara (förlåt mig, men jag kom från gymnasiet och timjobb på McD - där vi fick lära oss att be om mer jobb när det vi gjorde inte var tillräckligt, även om det inte FANNS annat jobb så skapades jobb - menlösa jobb! - åt oss, och jag hade lärt mig min läxa).

Vad göra? Internet var ganska nytt, bloggar fanns egentligen inte, och IRC upptog mycket av mina dagar. Jag skrev mail helt enkelt. Massmail, långa låååånga massmail till samtliga av mina vänner. Ett om dagen, bom tjoff in i mailboxarna, utan att egentligen förvänta mig svar. Stackars mina vänner som inte bett om fem långa mail i veckan från mig, stackars ännu mer de av mina vänner som inte kollade sin mailbox så ofta.

Sen kom Lunarstorm, och dess dagböcker, och sen kom min första blogg som jag sedermera flyttade hit, och här är vi nu.

Man undrar var den andra strumpan tagit vägen, det gör man ju. *blänger på pappas hund*

Jag är väldigt kär i min systerdotter, och jag är fullkomligt övertygad om att hon (som ändå inte är särskilt fotogenisk, det har hon efter moster sin) är det vackraste, sötaste, finaste som någon någonsin producerat.

Dag 32 – Den här typen av killar faller jag för
Jag har ingen "typ" har jag alltid tänkt, och tänkte så ända tills för ett par veckor sen. Det är ju bara att titta på listan av föredettor för att konstatera att de inte har särskilt mycket gemensamt, någon av dem.

Ett axplock:

23 (jag 18), jobbade på bowlinghall, bodde hemma. Trodde intellektuell var en krydda och att böcker = Kalle Anka-pockets. Fattar inte vad jag gjorde med honom, han var kass på det mesta. Blond, svensk och söt.

24 (19). Jobbade som pilot och modell. Mer självupptagen än jag någonsin kan drömma om. Rik som tusan, eller pappa var. Mörkhårig, svensk, och riktigt snygg förstås, men dryg som få.

27 (20). Jobbade med någonting på Carnegie. Fan vet vad, inte han heller troligtvis. Alkoholproblem. Bodde i en etta på 18 kvadrat... som han delade med sin bohem-kompis... fast han tjänade mkt bra med pengar. Ömsint, men helt flängd. Mörkhårig, halvspanjor, och söt.

36 (23). Jobbade på samma jobb. Som upplagt för katastrof. Väldigt mycket äldre än jag, som egentligen bara ville ha kul och tyckte det var spännande med en äldre kille (hans två barn var dock inte det minsta spännande minns jag). Sa att han älskade mig efter typ en månad (jag fick panik och drog). Blondish, svensk och mycket snygg.

26 (24). Jobbade som bartender och tog nog mer droger än jag någonsin kunde ana då. Ville inte tituleras pojkvän, om det inte var han som sa det förstås. Seriösa commitment issues, som eskalerade den dagen jag inte orkade mer och gjorde slut. Mörkhårig, gotländsk adopterad iranier, som.. ja ni får fråga M om hur han såg ut.

33 (26). Jobbade som säljare, och är väl den mest stabile av alla jag varit tillsammans med. Målade upp bilden av vårt förhållande som perfekt, och i min tro att man borde stabilisera sig hängde jag med honom i tre år totalt (om man räknar sista hattande året också). Den första kille som jag bodde med. Blond, svensk och såg... trygg och trevlig ut.

Hitta den röda tråden där om ni vill? Jag har för övrigt aldrig varit fixerad vid någon typ. Redan tidigt tänkte jag att det var bra att vara tillsammans med flera olika sorters människor, framförallt för att det skulle ge mig en bild av vad jag INTE ville ha. Och jag vet ju vad jag letar efter i en partner, vilka egenskaper jag vill ha och söker, men också att det viktigaste faktiskt är att de INTE ha allt de där jag INTE söker.

Det kan vara småsaker som att jag avskyr tidsoptimister och inte vill leva med en sån igen, till att jag inte vill vara tillsammans med någon som visar benägenhet för beroende av något.

Utseendemässigt har jag också alltid trott att där finns en spridning (och det GÖR det förstås också - vad vi upplever som attraktivt är vare sig enahanda eller ristat i sten), men jag har insett på sistone att så som min pojkvän ser ut nu är det allra mest attraktiva jag kan tänka mig. Och det är ju inte bara för att jag är tillsammans med honom eller är upp över öronen kär i honom, utan för att han faktiskt ÄR galet snygg som han ser ut nu. Han har gröna ögon, mörkt hår, pojk-kropp och helskägg. Och jag veeeet att jag alltid sagt att jag vägrar ha en pojkvän med skägg, men oh sweet lord vad het han är i sitt!

Dag 31 – En vana som jag önskar att jag inte hade

Jag önskar att min första reaktion på många saker inte skulle vara ilska/irritation. Jag tror att livet skulle vara fan så mycket enklare om jag inte automatiskt utgick från att livet är en enda stor konspiration för att försvåra för mig. Det tror jag i och för sig inte, men var ett sk. litterärt grepp, aka. överdrift.

Hur som helst, så är jag rätt arg av mig. Nu ska sägas att jag hoppas och tror (vet faktiskt, en annan vana jag har är att ständigt ha rätt) att jag har vuxit och växer långsamt ifrån det där. Jag KAN numera möta en tutning i trafiken med en handviftning (med ALLA fingrar utfällda) istället för att hetsa upp mig i en kvart efteråt med tankar på "vad jag egentligen borde ha gjort" (liksom, egentligen borde ha gjort? Vad kunde jag gjort mer än att ge honom fingret? Jagat honom till hans slutdestination? Skrapat lacken på hans bil? Förföljt honom och försatt honom i kniviga trafiksituationer? Ja, det förstås, låtit bli att ge honom fingret kunde jag ju gjort).

Man är rätt effektiv och får mycket gjort när man är arg, det ska jag ge det. I övrigt inte särskilt positivt alls faktiskt. Dessutom blir det så himla jobbigt efteråt. Jag tror att det i stort beror på min (något) anala känsla att jag måste ha världen kategoriserad. Jag vill veta vad jag ska göra och när jag ska göra det, om det så bara gäller att pricka in dagens ridning efter att ha sett på senaste Grey's, och när folk eller världen i allmänhet har fräckheten att inte anpassa sig efter mitt högst personliga schema så reagerar jag med ilska.

Man kan säga såhär om man vill vara elak: om jag någonsin tillåter en diagnos att sättas på mig, så kommer det vara Aspbergers.