Har för övrigt inte kunnat lägga upp några konton på SD än, för jag kan inte för mitt liv komma på vad den "snälla" flickan skulle skriva. Några tips? Vi kan ju inte ge mitt äkta alter ego ett försprång - det vore oetiskt, särskilt som jag hoppas att hon kommer sopa banan med den andra slynan.
Nä VEM sa det?
lördag 3 november 2007
Röka ut mössen
Smörj inte in era vintertorra händer med jättefet handkräm och sätt er och surfa sen. För då händer det saker med musen som man kanske inte alltid önskar.
För övrigt skulle jag egentligen varit ute och svängt mina lurviga ikväll (igen. Och de är verkligen lurviga. Nu är det kallt, och alternativet är långkalsonger, and let's NOT go there), men jag ångrade mig, för jag är en tråkig människa.
Eftersom jag drack vin igår och somnade i soffan kvart över tio så infann sig inte riktigt partystämningen. Jag tror dessutom jag var lite koloxidförgiftad eftersom jag tände en brasa igår för mysfaktorns skull och det satt en kallfront i skorstenen så det rök in lite grann innan det börjat dra. Bara lite grann sådär. Bara så att det fortfarande stank rök i hela kvarteret imorse vid nio när jag åkte till stallet.
Så idag har jag vädrat. Nämnde jag att det är kallt? Jyckarna var iofs överförtjusta - fri tillgång till kråkorna i flera timmar.
För övrigt skulle jag egentligen varit ute och svängt mina lurviga ikväll (igen. Och de är verkligen lurviga. Nu är det kallt, och alternativet är långkalsonger, and let's NOT go there), men jag ångrade mig, för jag är en tråkig människa.
Eftersom jag drack vin igår och somnade i soffan kvart över tio så infann sig inte riktigt partystämningen. Jag tror dessutom jag var lite koloxidförgiftad eftersom jag tände en brasa igår för mysfaktorns skull och det satt en kallfront i skorstenen så det rök in lite grann innan det börjat dra. Bara lite grann sådär. Bara så att det fortfarande stank rök i hela kvarteret imorse vid nio när jag åkte till stallet.
Så idag har jag vädrat. Nämnde jag att det är kallt? Jyckarna var iofs överförtjusta - fri tillgång till kråkorna i flera timmar.
fredag 2 november 2007
Framtoning
Någon skrev att man skulle anpassa sin energi, för den energi som man utstrålade är den som andra människor attraheras/repelleras av. Och det är nog sant, men om man ändrar på sin utstrålning så ändrar man ju på den man är? Om man döljer sina sanna känslor så är man ju inte ärlig mot sig själv och inte heller mot de man träffar?
Jag ska göra ett experiment: Jag ska lägga upp två användarprofiler på SD. Den ena ska få vara snäll och söt och skriva en presentation så som alla killar vill ha den. Den andra ska spegla mitt sanna jag. Så får vi se vilken som får flest meddelanden av värde (alltså, jag fattar ju att den första kommer få fler meddelanden per se), och vilken som får någon dejt av värde.
Jag ska göra ett experiment: Jag ska lägga upp två användarprofiler på SD. Den ena ska få vara snäll och söt och skriva en presentation så som alla killar vill ha den. Den andra ska spegla mitt sanna jag. Så får vi se vilken som får flest meddelanden av värde (alltså, jag fattar ju att den första kommer få fler meddelanden per se), och vilken som får någon dejt av värde.
söndag 28 oktober 2007
Jag är lite efter, jag vet.
Det finns MÅNGA saker jag aldrig skulle ge en chans. Ändå var det förvånansvärt svårt att plocka ut åtta av dem. Men, jag älskar listor, so here goes:
1. Kommunala färdmedel.
Okej, visst, så jag kanske MÅSTE ibland. Men det är under protest. Kommunala färdmedel är försenade, smutsiga och fulla med bakteriehärdar typ andra människor. Kommunala färdmedel måste man vänta på, och gå till, och de släpper inte av en utanför porten. Jag har två jättefina bilar som kickar kommunala färdmedels ass varje dag.
2. Bo i stan.
Där finns det fullt med andra människor, och ytterst få träd. Alkoholister och uteliggare i portarna, och man måste åka kommunala färdmedel för att komma till närmaste park. Har man otur finns där kullerstenar och en bar nedanför ditt fönster. Tacka vet jag förorten, där du kan ta din bil till en annan förort och handla mat och kolla på bio och där det är tyst när du ska sova. PS. Med förorten menar jag inte Rinkeby eller Akalla. Figures.
3. Telefonförsäljare.
Do NOT get me started. Vadå "du som skriver listan?" Jag svarar sällan, sällan i telefon. I mobilen svarar jag bara om det är ett nummer jag känner igen, och knappast då. Min fasta telefon har jag enbart för att kunna ha bredband (förbannade jävla monopol-Telia*) och där svarar jag bara om det ringer tio signaler eller fler, för då är det pappa. Men likförbannat så är det en ihärdig telefonförsäljare ibland. Låt oss för sista gången slå fast: Nej, jag vill inte köpa något/få något "gratis"/skänka pengar/vara med i din undersökning. Jag är med i Nix-registret, och du FÅR inte ringa mig, och jag vill fantamig prata med dig chef och våga inte lägga på för är det någon här som ska lägga på i någons öra så är det fantamig JAG. Klick. Sen är jag nöjd i minst tio minuter. Samtalet går inte alltid exakt så. Ibland är jag ännu otrevligare. Då är jag nöjd i en kvart.
4. Folk som inte tycker om hundar/djur.
Jag kan köpa att man inte älskar hundar. Jag kan köpa att man är neutral ifråga om djur.Jag kan även köpa att man vill utrota tvestjärtar (check). Men hur kan man inte TYCKA OM djur? Vad är man för slags människa då? En dålig människa om du frågar mig. Bra människor har hundar (och i gränsfall katter). Dåliga människor avskyr djur.
5. 16-åriga tjejer i grupp om två eller fler.
Jag bryr mig inte om ifall de har MVG i alla ämnen och bara verkar hjärndöda för stunden. Är de högljudda, översminkade och fäller korkade kommentarer så ska de hånas eller ignoreras. Gärna av mig.
6. Rökare.
Alltså, jag kan bara inte FÖRSTÅ hur normala människor, efter alla skrämselpropaganda, ändå väljer att långsamt ta död på sig själv, och förpesta sin omgivning med cigaretter. Det smakar ju dessutom äckligt! Och svaret "Man vänjer sig" är om möjligt ännu mer bizarrt. För att inte tala om att de tycker att de har rätten att slänga resterna av sin giftpinnar, innehållandes 137 olika gifter, rakt ut var som helst oavsett var de är. Jag blir förbannad bara jag skriver om det.
7. Mobiltelefonen.
Visst, jag vet att jag måste falla till föga varje dag. Men det är under protest. För någon som avskyr att prata i telefon även under normala omständigheter, så är detta med att vara ständigt nåbar ett ok. Och jag har TVÅ mobiler som det ringer på. Även det under protest.
8. Folk som stannar/står ivägen.
Get out of my fucking face! Att det ska vara så förbenat svårt att slänga en blick över axeln innan man tvärnitar i mataffären, på trottoaren osv. Yes, jag KOMMER köra på dina hälsenor med kundvagnen.
Bubblare: Vintertid. Varje vinter, samma jävla elände. Man får en timmes extra ljus på morgonen - i typ två veckor till, sen är det lika jäkla mörkt igen. Istället blir det mörkt ungefär en kvart efter lunch. Och så undrar de varför svenskar är depressiva?
* Jag vet att det finns andra alternativ än Telia. Men jag fick en gratis mobiltelefon ju.
Det finns MÅNGA saker jag aldrig skulle ge en chans. Ändå var det förvånansvärt svårt att plocka ut åtta av dem. Men, jag älskar listor, so here goes:
1. Kommunala färdmedel.
Okej, visst, så jag kanske MÅSTE ibland. Men det är under protest. Kommunala färdmedel är försenade, smutsiga och fulla med bakteriehärdar typ andra människor. Kommunala färdmedel måste man vänta på, och gå till, och de släpper inte av en utanför porten. Jag har två jättefina bilar som kickar kommunala färdmedels ass varje dag.
2. Bo i stan.
Där finns det fullt med andra människor, och ytterst få träd. Alkoholister och uteliggare i portarna, och man måste åka kommunala färdmedel för att komma till närmaste park. Har man otur finns där kullerstenar och en bar nedanför ditt fönster. Tacka vet jag förorten, där du kan ta din bil till en annan förort och handla mat och kolla på bio och där det är tyst när du ska sova. PS. Med förorten menar jag inte Rinkeby eller Akalla. Figures.
3. Telefonförsäljare.
Do NOT get me started. Vadå "du som skriver listan?" Jag svarar sällan, sällan i telefon. I mobilen svarar jag bara om det är ett nummer jag känner igen, och knappast då. Min fasta telefon har jag enbart för att kunna ha bredband (förbannade jävla monopol-Telia*) och där svarar jag bara om det ringer tio signaler eller fler, för då är det pappa. Men likförbannat så är det en ihärdig telefonförsäljare ibland. Låt oss för sista gången slå fast: Nej, jag vill inte köpa något/få något "gratis"/skänka pengar/vara med i din undersökning. Jag är med i Nix-registret, och du FÅR inte ringa mig, och jag vill fantamig prata med dig chef och våga inte lägga på för är det någon här som ska lägga på i någons öra så är det fantamig JAG. Klick. Sen är jag nöjd i minst tio minuter. Samtalet går inte alltid exakt så. Ibland är jag ännu otrevligare. Då är jag nöjd i en kvart.
4. Folk som inte tycker om hundar/djur.
Jag kan köpa att man inte älskar hundar. Jag kan köpa att man är neutral ifråga om djur.Jag kan även köpa att man vill utrota tvestjärtar (check). Men hur kan man inte TYCKA OM djur? Vad är man för slags människa då? En dålig människa om du frågar mig. Bra människor har hundar (och i gränsfall katter). Dåliga människor avskyr djur.
5. 16-åriga tjejer i grupp om två eller fler.
Jag bryr mig inte om ifall de har MVG i alla ämnen och bara verkar hjärndöda för stunden. Är de högljudda, översminkade och fäller korkade kommentarer så ska de hånas eller ignoreras. Gärna av mig.
6. Rökare.
Alltså, jag kan bara inte FÖRSTÅ hur normala människor, efter alla skrämselpropaganda, ändå väljer att långsamt ta död på sig själv, och förpesta sin omgivning med cigaretter. Det smakar ju dessutom äckligt! Och svaret "Man vänjer sig" är om möjligt ännu mer bizarrt. För att inte tala om att de tycker att de har rätten att slänga resterna av sin giftpinnar, innehållandes 137 olika gifter, rakt ut var som helst oavsett var de är. Jag blir förbannad bara jag skriver om det.
7. Mobiltelefonen.
Visst, jag vet att jag måste falla till föga varje dag. Men det är under protest. För någon som avskyr att prata i telefon även under normala omständigheter, så är detta med att vara ständigt nåbar ett ok. Och jag har TVÅ mobiler som det ringer på. Även det under protest.
8. Folk som stannar/står ivägen.
Get out of my fucking face! Att det ska vara så förbenat svårt att slänga en blick över axeln innan man tvärnitar i mataffären, på trottoaren osv. Yes, jag KOMMER köra på dina hälsenor med kundvagnen.
Bubblare: Vintertid. Varje vinter, samma jävla elände. Man får en timmes extra ljus på morgonen - i typ två veckor till, sen är det lika jäkla mörkt igen. Istället blir det mörkt ungefär en kvart efter lunch. Och så undrar de varför svenskar är depressiva?
* Jag vet att det finns andra alternativ än Telia. Men jag fick en gratis mobiltelefon ju.
Det här är ingen fylleblogg
Lovade syster: "Jag schka inte fylleblogga. Jag schka schärskilt inte blogga (hemska ord) om vad du gjorde innan vi kom in till schtan. Världschapromise."
Övervägde för övrigt ett tag att inte rätta stavfelen i detta inlägg allt eftersom jag skrev. Övergav tanken när jag insåg att det blev oläsligt då.
Övervägde för övrigt ett tag att inte rätta stavfelen i detta inlägg allt eftersom jag skrev. Övergav tanken när jag insåg att det blev oläsligt då.
lördag 27 oktober 2007
Centralstimuli
Nu har jag varit och handlat. Det var jag, en och annan grymt sen barnfamilj, och östra Stockholms bestånd av datornördar som sprang omkring och letade efter Jolt-cola och spanade på mig.
Jag gillar att bli spanad på om den som spanar är snygg. Annars är det bara äckligt/irriterande, och jag blir arg.
Oh lord, jag inser just att denna blogg (hemska ord) är farligt nära att bli en dagbok. "Det här har jag gjort idag".
Känner mig lite dyster såhär på kvällskvisten. Varför är jag singel? Jag är snygg och smal och klär mig hyfsat. Okej, jag är inte så trevlig, och jag gillar inte sex, men jag ger grymma avsugningar och jag lagar sjukt god mat. Jag är allmänbildad, spelar golf och åker skidor, och jag charmar vems föräldrar som helst.
Fine, det där med otrevlig kan spela roll. Och det faktum att jag trivs ensam (inte samma sak som singel mind you). Men jag har söta hundar och är inte det minsta svartsjuk.
Jag BORDE ha en pojkvän.
-----
"Ibland tror jag att jag skulle ha det bättre som död. Nej, vänta, inte jag, du."
Jag gillar att bli spanad på om den som spanar är snygg. Annars är det bara äckligt/irriterande, och jag blir arg.
Oh lord, jag inser just att denna blogg (hemska ord) är farligt nära att bli en dagbok. "Det här har jag gjort idag".
Känner mig lite dyster såhär på kvällskvisten. Varför är jag singel? Jag är snygg och smal och klär mig hyfsat. Okej, jag är inte så trevlig, och jag gillar inte sex, men jag ger grymma avsugningar och jag lagar sjukt god mat. Jag är allmänbildad, spelar golf och åker skidor, och jag charmar vems föräldrar som helst.
Fine, det där med otrevlig kan spela roll. Och det faktum att jag trivs ensam (inte samma sak som singel mind you). Men jag har söta hundar och är inte det minsta svartsjuk.
Jag BORDE ha en pojkvän.
-----
"Ibland tror jag att jag skulle ha det bättre som död. Nej, vänta, inte jag, du."
fredag 26 oktober 2007
Maxen tax
Man pratar med väldigt många olika människor när man har hund. En del frivilligt.. de flesta.. inte så frivilligt. Folk är mycket mer benägna att tilltala en med en jycke i koppel, och de flesta tycks tro att man faktiskt är intresserad av vad de vill säga.
Många kommenterar att de också haft tax. Eller deras farmor/syssling/mosters granne. Mmm.. intressant.
Ännu fler kommenterar valpen. ÄNNU fler pratar MED valpen. ÄNNU fler pratar med/tar på valpen oavsett vad jag säger. Jag brukar skicka fram taxen istället för att argumentera. Han är folkilsk, det brukar få tyst på dem.
I somras mötte jag två killar i 25-årsåldern: "Vilken fin hund du har!"
"Det säger du säkert till alla tjejer" svarade jag. Det tog ett tag innan poletten trillade ner hos dem.
Igår mötte jag en farbror i 60-årsåldern (de är jobbigast, för de lyssnar ALDRIG): "Åhåhå, det är Taxen Max som är ute och går, höhö, Taxen Max och hans.. eh.. hans.. uhm.."
"Lurviga kompis" kompletterade jag hjälpsamt och gick vidare.
100 meter längre fram hör jag hur han vrålar bakom mig, "PUUUDEL!! SÅ HETTE DET, PUUUUUDELLLL!!"
Jag VILLE vända mig om och skrika "Det här är ingen fjantig pudel ditt skrälle!" Men jag lät bli.
Och imorgon ska vi ut. Woho! Och dricka hemmapåhittade drinkar med vaniljvodka och citronjuice och kräm och annan kräm. Mums.
Många kommenterar att de också haft tax. Eller deras farmor/syssling/mosters granne. Mmm.. intressant.
Ännu fler kommenterar valpen. ÄNNU fler pratar MED valpen. ÄNNU fler pratar med/tar på valpen oavsett vad jag säger. Jag brukar skicka fram taxen istället för att argumentera. Han är folkilsk, det brukar få tyst på dem.
I somras mötte jag två killar i 25-årsåldern: "Vilken fin hund du har!"
"Det säger du säkert till alla tjejer" svarade jag. Det tog ett tag innan poletten trillade ner hos dem.
Igår mötte jag en farbror i 60-årsåldern (de är jobbigast, för de lyssnar ALDRIG): "Åhåhå, det är Taxen Max som är ute och går, höhö, Taxen Max och hans.. eh.. hans.. uhm.."
"Lurviga kompis" kompletterade jag hjälpsamt och gick vidare.
100 meter längre fram hör jag hur han vrålar bakom mig, "PUUUDEL!! SÅ HETTE DET, PUUUUUDELLLL!!"
Jag VILLE vända mig om och skrika "Det här är ingen fjantig pudel ditt skrälle!" Men jag lät bli.
Och imorgon ska vi ut. Woho! Och dricka hemmapåhittade drinkar med vaniljvodka och citronjuice och kräm och annan kräm. Mums.
torsdag 25 oktober 2007
Bizarro
Två rätt bizarra saker hände mig idag.
Ett: Jag blev erbjuden ett jobb i Investor-sfären. Det säger nu inte så mycket emedan den är rätt stor, men det här var bra hur som helst.
Svaret? Tack, men nej tack. Boooring!!
Två: Jag blev uppraggad/påstött av den lokale bibliotekariern. På cirkus 55 bast. På allvar.
Svaret? Bara nej tack. Eh.. el vidro?
Ett: Jag blev erbjuden ett jobb i Investor-sfären. Det säger nu inte så mycket emedan den är rätt stor, men det här var bra hur som helst.
Svaret? Tack, men nej tack. Boooring!!
Två: Jag blev uppraggad/påstött av den lokale bibliotekariern. På cirkus 55 bast. På allvar.
Svaret? Bara nej tack. Eh.. el vidro?
onsdag 24 oktober 2007
Bilsnack
Eftersom jag inte vet något om mina presumtiva läsare så vet jag inte hur era intressen fördelar sig, men jag undrar om det bara är jag, eller om ni också döper era bilar?
Jag har döpt alla mina bilar. Min första bil hette Pelle, han var liten och röd, och jag ärvde honom av farmor. Honom kraschade mor min sedermera med besked på Danvikstullsbron. Oh ve.
Nästa hette Rocco, för han hade så stort avgasrör. Han var också röd, och alldeles sprillans ny. Honom sålde jag för att jag skulle utomlands, men så dröjde den där resan, och då var jag tvungen att köpa något att ha under tiden. Den kan vi prata tyst om, men han hette iaf Heywood och var silverfärgad (mestadels), och den sålde jag för den maxade summan 800 kronor när vi sen väl åkte.
När vi sen kom hem köpte jag en alldeles underbar liten svart sak som jag älskade högt och rent. Den döpte jag till Marvin. Han är dock född 1990, så efter något år så fick jag för mig att jag skulle ha en nyare bil, så då köpte jag en ungefär likadan, svart, som var ungefär 15 år nyare. Honom döpte jag till Mårten.
Mårten och jag klickade dock aldrig. Det kan bero på att Marvin ständigt fanns i mitt hjärta (jag grät floder när jag åkte hem efter att ha sålt honom - redan där borde jag anat oråd), men kan också bero på att det var det värsta måndagsexemplaret till bil jag någonsin råkat ut för.
Mårten åkte alltså ut med avgasröret före när jag bytte till mig min nuvarande bil. Bilhandlaren trodde han blåste mig, men eftersom han missade att han gav mig ungefär 25 000 kronor mer för Mårten än han var värd så skrattade jag hela vägen hem. Den nuvarande bilen heter Silas, och han är blå. En hemskt tjejig blå, men han är super i allt annat, så jag har lärt mig att leva med det nu.
I somras föll även Marvins nya ägare till föga för mina regelbundet återkommande sms och lät mig köpa tillbaka honom. Så nu står han här på min parkering, svart och söt. Jag ska renovera upp honom, för han är ett samlarexemplar. Och sen aldrig mer göra mig av med honom, och bara köra honom på sommaren amen.
Från och med idag har jag även en tredje bil, pappas Jaguar som är svart, som han vill att jag ska köpa. Men då måste jag sälja den blå, och nja.. Visserligen får jag jaggan för det jag säljer den blå Forden för, men jag vet inte.. den är så stor. Vad tycker ni?
PS: Ja, jag gillar bilar. So?
Jag har döpt alla mina bilar. Min första bil hette Pelle, han var liten och röd, och jag ärvde honom av farmor. Honom kraschade mor min sedermera med besked på Danvikstullsbron. Oh ve.
Nästa hette Rocco, för han hade så stort avgasrör. Han var också röd, och alldeles sprillans ny. Honom sålde jag för att jag skulle utomlands, men så dröjde den där resan, och då var jag tvungen att köpa något att ha under tiden. Den kan vi prata tyst om, men han hette iaf Heywood och var silverfärgad (mestadels), och den sålde jag för den maxade summan 800 kronor när vi sen väl åkte.
När vi sen kom hem köpte jag en alldeles underbar liten svart sak som jag älskade högt och rent. Den döpte jag till Marvin. Han är dock född 1990, så efter något år så fick jag för mig att jag skulle ha en nyare bil, så då köpte jag en ungefär likadan, svart, som var ungefär 15 år nyare. Honom döpte jag till Mårten.
Mårten och jag klickade dock aldrig. Det kan bero på att Marvin ständigt fanns i mitt hjärta (jag grät floder när jag åkte hem efter att ha sålt honom - redan där borde jag anat oråd), men kan också bero på att det var det värsta måndagsexemplaret till bil jag någonsin råkat ut för.
Mårten åkte alltså ut med avgasröret före när jag bytte till mig min nuvarande bil. Bilhandlaren trodde han blåste mig, men eftersom han missade att han gav mig ungefär 25 000 kronor mer för Mårten än han var värd så skrattade jag hela vägen hem. Den nuvarande bilen heter Silas, och han är blå. En hemskt tjejig blå, men han är super i allt annat, så jag har lärt mig att leva med det nu.
I somras föll även Marvins nya ägare till föga för mina regelbundet återkommande sms och lät mig köpa tillbaka honom. Så nu står han här på min parkering, svart och söt. Jag ska renovera upp honom, för han är ett samlarexemplar. Och sen aldrig mer göra mig av med honom, och bara köra honom på sommaren amen.
Från och med idag har jag även en tredje bil, pappas Jaguar som är svart, som han vill att jag ska köpa. Men då måste jag sälja den blå, och nja.. Visserligen får jag jaggan för det jag säljer den blå Forden för, men jag vet inte.. den är så stor. Vad tycker ni?
PS: Ja, jag gillar bilar. So?
söndag 21 oktober 2007
Det vanliga dravlet
Jag har precis varit ute och tränat med valpen. Det regnar ute, och temperaturen kryper ner mot noll.
Om det har snöat under natten imorgon så kommer jag gnaga av mig ena foten hellre än att gå ut i skiten.
Om det INTE har snöat under natten så kommer jag få ta med skärbrännare ut för att få bort isen som kommer ha bildats på bilrutorna.
Är det det som kallas för win-winsituation?
Jag tränade med valpen i regnet för att det Ett: är den enda tiden på dygnet som fotbollsplanen som är belyst inte är full med hemska småpojkar med fotbollar, och Två: vi ska tävla i lydnad om två veckor och kunskaper behöver underhållas.
Yes. Min VALP på nio månader ska tävla i lydnadsettan om två veckor. Då är han 10 månader och 4 dagar (tio månader är lägsta gräns för tävling).
Matte är omåttligt stolt. Jag skulle vilja se någon annan få upp en pudel/terrier/något annat i lydnadsettan vid nio månaders ålder. Pfft, schäfrar och mallar, släng er i väggen. Jag och min cypriotiska soptippshund kommer sopa banan med er alla.
Jag FÅR skryta om mina hundar.
För övrigt var jag - som nästan alla andra helgdagar - ute på långpromenad tidigare idag. Jag försöker variera mig, och det är nu inte så svårt eftersom jag bor i Nacka.
Mental note to self - gå inte promenader i Nackareservatet en söndag om du inte är ute före nio på morgonen. Du får trängas med galna stavgångare, dreglande ungar och kamikaze-cyklister. Om man sen har en valp som tycker att dreglande ungar är det bästa som finns så blir det lite hattigt.
Jag gick Flaten runt igår. Då var jag visserligen ute vid tio, men galna stavgångare fanns det ändå gott om.
Jag skulle kunna skriva några rader om galna stavgångare, vad jag tycker om dem och deras attityd, och vad jag anser om deras "träningsform" jämfört med.. ja.. säg kanske vanlig gång? Men jag låter bli. Det är ju söndag, och då ska man vara avslappnad och lugn och vän i sin morgonrock och rosa tofflor (och full med söndagsångest mind you).
För övrigt ska man tydligen skriva om avsugningar om man vill få sina manliga läsare att kommentera. Bra info att ha en regnig dag.
Jag har en teori (som dessutom bekräftar det faktum att jag är en otrevlig människa - som om det inte redan framgått menar jag): Det är bara snygga människor som sätter ut fula bilder som sin profilbild. Fula människor väljer den allra mest smickrande bilden de har (halvt bakifrån, i motljus, från 1993). Om det stämmer så måste jag ju vara en Heidi Klum allra minst (minus bristningarna), för fulare bild än min kan knappast vaskas fram.
Utom brösten förstås. Bilden är förvisso tre år gammal, men jag kan fortfarande göra saker med en push-up som får killar i alla åldrar att få något trånande i blicken.
Utan push-up... not so much. Om jag inte fryser. Då är de åter till mitt 17-åriga jags perfektion. De är SNYGGA annars också. Bara inte perfekta längre.
-----
"Jag kan fortfarande komma ihåg då morbror Rick satt i den där stolen, lyssnande på opera. Han hade det här konstiga ansiktsuttrycket. När vi slutligen lossade repen om honom, försökte han fånga oss. Gud, vad han hatade opera."
Om det har snöat under natten imorgon så kommer jag gnaga av mig ena foten hellre än att gå ut i skiten.
Om det INTE har snöat under natten så kommer jag få ta med skärbrännare ut för att få bort isen som kommer ha bildats på bilrutorna.
Är det det som kallas för win-winsituation?
Jag tränade med valpen i regnet för att det Ett: är den enda tiden på dygnet som fotbollsplanen som är belyst inte är full med hemska småpojkar med fotbollar, och Två: vi ska tävla i lydnad om två veckor och kunskaper behöver underhållas.
Yes. Min VALP på nio månader ska tävla i lydnadsettan om två veckor. Då är han 10 månader och 4 dagar (tio månader är lägsta gräns för tävling).
Matte är omåttligt stolt. Jag skulle vilja se någon annan få upp en pudel/terrier/något annat i lydnadsettan vid nio månaders ålder. Pfft, schäfrar och mallar, släng er i väggen. Jag och min cypriotiska soptippshund kommer sopa banan med er alla.
Jag FÅR skryta om mina hundar.
För övrigt var jag - som nästan alla andra helgdagar - ute på långpromenad tidigare idag. Jag försöker variera mig, och det är nu inte så svårt eftersom jag bor i Nacka.
Mental note to self - gå inte promenader i Nackareservatet en söndag om du inte är ute före nio på morgonen. Du får trängas med galna stavgångare, dreglande ungar och kamikaze-cyklister. Om man sen har en valp som tycker att dreglande ungar är det bästa som finns så blir det lite hattigt.
Jag gick Flaten runt igår. Då var jag visserligen ute vid tio, men galna stavgångare fanns det ändå gott om.
Jag skulle kunna skriva några rader om galna stavgångare, vad jag tycker om dem och deras attityd, och vad jag anser om deras "träningsform" jämfört med.. ja.. säg kanske vanlig gång? Men jag låter bli. Det är ju söndag, och då ska man vara avslappnad och lugn och vän i sin morgonrock och rosa tofflor (och full med söndagsångest mind you).
För övrigt ska man tydligen skriva om avsugningar om man vill få sina manliga läsare att kommentera. Bra info att ha en regnig dag.
Jag har en teori (som dessutom bekräftar det faktum att jag är en otrevlig människa - som om det inte redan framgått menar jag): Det är bara snygga människor som sätter ut fula bilder som sin profilbild. Fula människor väljer den allra mest smickrande bilden de har (halvt bakifrån, i motljus, från 1993). Om det stämmer så måste jag ju vara en Heidi Klum allra minst (minus bristningarna), för fulare bild än min kan knappast vaskas fram.
Utom brösten förstås. Bilden är förvisso tre år gammal, men jag kan fortfarande göra saker med en push-up som får killar i alla åldrar att få något trånande i blicken.
Utan push-up... not so much. Om jag inte fryser. Då är de åter till mitt 17-åriga jags perfektion. De är SNYGGA annars också. Bara inte perfekta längre.
-----
"Jag kan fortfarande komma ihåg då morbror Rick satt i den där stolen, lyssnande på opera. Han hade det här konstiga ansiktsuttrycket. När vi slutligen lossade repen om honom, försökte han fånga oss. Gud, vad han hatade opera."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)