Efter en, som jag förstår det, lång helg borde jag vara utvilad. Men med tanke på att jag (och detta har jag faktiskt räknat ut, trots att det var matte) sov i runda tal 75% av tiden, så var detta en jäkligt kort helg, under vilken jag inte fick mycket gjort. Det var iofs det som var skönt.
En hel helg där jag kunde gå och lägga mig igen precis när jag ville, precis efter frukost om så var. En hel helg då ingen visste var jag var och ingen ringde. En hel helg utan täckning på mobilen, som jag för övrigt ändå inte skulle haft på. Och så fick jag en massa choklad.
Jag är dödstrött.
Min syster kräver övlig beundran och uppmärksamhet, för hon lyckades ta körkort i torsdags. Hon är så duktig så. Klarade av både körprovet och teorin på första försöken, till skillnad från sin storasyster då. Å andra sidan kan inte de där mesproven (och särskilt inte teorin) jämföras med de prov man tog när jag var ung. Fast i telefon sa hon att hon inte hade klarat det, och eftersom det var mamma hon pratade med så trodde vi på det. Vi trodde på det ända tills jag började undra varför min utlånade bil stod och väntade på oss vid vägkanten en halvmil från huset.
Bilen har jag dessutom tvättat i helgen, och den blev mycket riktigt inte ren. Pappa hävdar att man ska avfetta den, sen tvätta, och sen vaxa den igen, medan jag hävdar att den inte är min längre, och att jag inte har något behov av wax on wax off. Nästa bil ska jag göra så på. Jag lovar.
Nu har jag slagit pappas rekord i ”Kortast tid man kan behålla en bil”. Tio månader kommer jag ha haft denna. Ett år tror jag var hans rekord. Han är för övrigt mer upphetsad över den nya än vad jag är, men han visar det inte.
Vad har jag mer gjort? Jag har.. gått på promenad med hunden. Och hjälpt honom fånga åkersorkar. Han lyckas givetvis inte, men å andra sidan så vet han inte om att det är jaga åkersorkar han gör. Men han tycker att det är kul att gräva. Det gör jag med. I tre minuter är det kul. Resterande del av halvtimmen som min hund står med baken upp i ett blött dike och skäller i diverse råtthål är inte alls lika rolig. Särskilt inte när incidenten händer tre gånger till. Under samma promenad.
Det finns liksom inget mellanläge på min hund. Det finns ingen fyra att lägga i och åka i femtio på. Antingen är det 120 knyck som gäller, eller så är det tvärstopp. Om man går och har honom lös fungerar det väl, men förstår ni hur svårt det är att cykla med en vovve som bara kan växla från ettan till femman?
Vid genomläsning av ovanstående inser jag att den myckna sömnen inte bara inverkat menligt på min fysik, utan även på mitt intellekt och fantasi, varför jag väljer att sätta punkt här. Tills vidare. Givetvis.
---------
Lunar har lagt till ett högst irriterande litet *knäpp* varje gång man klickar med musen. Sluta genast. Jag har inte bett om *knäpp* Fortsätter det kommer jag bli knäpp.
-----------
Jag skulle kunna skriva mer nu, men jag har som sagt ingen inspiration, så ni får allt vänta ett litet tag till. Vid genomläsning av dagböckerna, för att lägga upp mina samlade verk, så märkte jag att jag dessutom utlovat min pusselbitsteori. Den är mycket verklighetsinriktad, och den skriver jag imorgon.
Just nu (det startade för ungefär två timmar sen), händer det något i mitt liv, som förmodligen kommer ändra inriktning på detsamma, ganska radikalt dessutom. Jag säger inte vad det är, för då kommer det inte bli så, men det är rätt stort. I övermorgon kommer rapport om hur händelserna utvecklat sig. Ger ni mig choklad får ni veta tidigare.
PS. Om det är någon där ute som också jobbar med ekonomi, och som faktiskt har efarenhet av löner, kan väl denna person maila mig och tala om hur man ska hantera övergången till ett nytt semesterår. Jag fattar det INTE.
- ”Oh, the chicken’s in the back. The duck pissed him off. He said that eggs came first.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar