Jag hatar kryckorna. Hatar hatar hatar med kraften av tusen eldar. Det är inte bara det att de är så jävla felkonstruerade att de inte går att ställa upp emot något utan att fara i golvet (eller i hundens vattenskål, eller mot en bunt papper, eller en hög pärmar) och orsaka mayhem på vägen. Satans jävla eländes fittkonstruktioner.

Om jag fick komma öga mot öga med han som "konstruerar" landstingets hjälpmedel (såsom kryckor och annat mög, eller varför inte den OH så fiffiga strump-pådragaren, som givetvis inte fyller någon som helst funktion annat än på papperet), så vet jag exakt VAR mina kryckor skulle hamna.

Liksom, vi tar år 1726, ett år slumpmässigt taget ur luften såsom varandes ett år då kirurgin torde ha kommit så pass långt att en såg och lite alkohol löste ett brutet ben på annat sätt än medelst ättestupa. Gissningsvis var då vederbörandes kryckor konstruerade av trä och lite fårtarmar, kanske lite lera också. Gissa vad? De fungerade GARANTERAT lika bra som dagens version.

År 2011 MÅSTE vetenskapen för fan bara HA kommit längre än såhär?! De MÅSTE liksom finnas någon därute som kan fundera fram en liten fiffig lösning, helst fler, som löser dessa problem, som jag inte ens vill kalla för i-landsproblem, emedan jag gissar att större delen av alla kryckor som produceras skeppas till tredje världen och dess minoffer (som måste gå på kryckor RESTEN AV LIVET, jag LIDER med dem).

Sen 1726 har alltså INGEN kommit på tanken, att jag vet inte, kanske sätta en slät klack eller något på baksidan av armstöden så att de helvetes jävla skitsakerna åtminstone kan ställas emot en vägg eller liknande medan man balanserar på ett ben bredvid för att man, jag vet inte, kanske behöver HÄNDERNA någon gång ibland?! UTAN att för sjutusenfemhundraelfte gången spilla ut hundens vatten på golvet (som du inte kan torka upp som normala människor eftersom det är rätt jävla svårt att krypa med ett fixerat ben, och därför klent måste sopa runt en handduk på golvet med hjälp av sagda kryckor).

Eller, att kanske fundera ut en lösning för isdubbarna längst ner som man kan fälla ut, som gör att de, jag vet inte, kanske STANNAR I LÄGE så att man INTE far med huvudet före ner i närmaste snödriva alternativt måste stödja på det brutna benet i alla fall? Eller kanske göra ploppen längst fram lite större så att inte händerna halkar över hela tiden? Eller kanske sätta remmar så kryckorna kan hänga från armarna så man slipper försöka balansera dem mot en vägg (varpå de ramlar ner i hundens vattenskål etc etc)?!

Jag är FULL av idéer. Bara det är okej att leverera dem ackompanjerat av särdeles fult språk så BÖR landstinget omgående kontakta mig.