28 minus här i morse. 11 grader i mitt sovrum. Nog för att jag tycker att sovrum ska vara kyliga, men det var nog att gå lite till överdrift.

Jag tänker spara alla svavelosande eder jag har inom mig angående vädret, för jag är lite rädd att om jag börjar så kommer jag inte kunna sluta, och tänker nöja mig med att skriva att jag är redigt trött på det här nu.

Runt min lilla gårdsplan har nu snövallarna börjat växa sig uppemot två meter. Och trots grannens heroiska försök att hålla min lilla väg fri så blir den bara smalare och smalare för varje gång han plogar.

Som om det inte vore nog så har vattnet till toaletten frusit. Konsekvenserna av DET kanske vi kan tala tyst om.

Den lilla hunden har även han drabbats av väderrädsla, och kör sin egen lilla version av hamstring, vilken innebär att han sparar en tredjedel av alla godbitar han får (såsom grisöron till exempel). Sen går han ut med dem på gårdsplan, tittar sig maniskt omkring i fem minuter, innan han går sin (vid det här laget rejält upptrampade) stig in till kanten av den gamla brunnen som står i mitten (runt vilken det av förklarliga skäl inte är plogat - plogning är ingen precisionssport), för att sen skyffla snö över maten.

Så snöas vi in behöver vi i alla fall inte svälta ihjäl.