Jag har ingenting att skriva. Visserligen är det just det min db går ut på, att handla om ingenting, men idag har jag verkligen INGENTING att skriva. Jag vet inte om jag ska vara ledsen, eller om jag ska se det som en utmaning.
Jag sitter och lyssnar på Pink Floyd, och så har jag lock för båda öronen. Världen är inbäddad i bomull, och jag hör knappt musiken. ”Coming back to life”, har ni den inte ska ni ladda ner den. Jag är i min egen lilla värld, för jag hör ingenting. Jag är ensam på kontoret och alla andra människor i hela världen är på semester. Min värld är folktom, och befolkad endast av mina egna hjärnspöken. De surrar runt i mitt huvud och frågar mig med gälla, dämpade röster vad jag sysslar med. De ifrågasätter mina livsval, och min situation i livet. De undrar hur jag kan ha tänkt för att ha kommit fram till att vad jag har nu är det bästa för mig. De ifrågasätter min mentala stabilitet, och min förmåga till kärlek. De får mig att undra över vad jag egentligen vill, och varför jag försätter mig i situationer där jag inte längre vill.
------------
Det är en bra kort dag idag. Såna gillar vi. Då slipper Bassehunden tråkas till döds på jobbet och kan vara hemma. I alla fall påstår han att han tråkas till döds. När jag frågade honom vad han gjorde för roliga saker när han var hemma i såna fall så svarade han inte. Jag tror han ljuger.
Igår fick jag middag och choklad. Och glitter. Jag gillar glitter :) Rasmus fick också en present, om än en ofrivillig sådan. Han fick ett gult luddigt påskägg, men jag fick innehållet. Hunden tyckte nog att han drog det längsta strået, för han blev kär i sitt luddiga påskägg. Han låg i sängen och flirtade hej vilt med det, och ville gärna gärna bita bara liite i det, men vågade inte, så han bet i täcket istället. Sen när jag tröttnade på allt gult ludd på golvet la jag ägget på en hylla istället, så då satt hunden under hyllan och kikade trånande på sitt kärleksobjekt.
Idag ska jag till landet och trängas en hel helg med min kära familj, och försöka undgå att drabbas vansinne. Jag håller även på och bjuder på en lägenhet, men nu har jag nått min gräns, och jag tvivlar starkt på att jag får den. De som bjuder emot är två stycken, och det är orättvist, för de kan ju lägga mycket mer än jag. Pitt. Jag kommer aldrig få en lägenhet.
----------
Nu får jag åka hem. Och så får ni klara er utan mig på Lunar ända tills på tisdag. HUR ska ni klara det ;)
PS. Det är ruggigt irriterande att inte höra något. Jag hinner tex knappt stänga ner skärmen när någon kommer, för jag hör inte att de kommer.
- ”You know, I rued the day once... didn’t get a whole lot else done.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar