Vissa dagar är tyngre än andra vad jobb beträffar. Idag är en sån dag när jag absolut INTE har någon lust att jobba. Fy faaan säger jag bara vad motigt det känns. En sån här dag sjukskriver sig människor med normala jobb har jag förstått, men med egen firma är det knappast tillämpligt. Inte för att jag är avundsjuk på er människor med normala jobb, gud nej, men det där med fast månadslön vore ju onekligen trevligt.

Inte så trevligt att det är värt ett fast jobb, men ändå noterbart trevligt.

Risken är ändå stor att jag blir tvungen till någon form av fast jobb vid återflytt till Stockholm, så jag njuter av friheten medan jag har den.

Utom just idag då, där en stor del av negativiteten kommer från årtusendets mest besvärliga revisor, som femte året i rad envisas med att dammsuga alla pärmar efter småfel och med uppenbart nöje påpeka dessa flera veckor efter att bokslut, årsredovisning och inkomstdeklaration varit klara, så att jag måste göra om allt och skicka in nya saker. Eftersom jag tar betalt för detta, och rätt bra betalt för allt som handlar om bokslut borde jag inte tycka att det är så motigt, men det hänger ihop med att i mitt huvud är det KLART. Färdigt. Finito. Finished.

Och om någon då kommer och säger att jag måste riva upp allt och göra om så känns det, faktiskt, lite grann som att jag vill gråta, för det var så STORT att göra, och det är samma visa varje år (fast jag frågar och stämmer av innan jag slutför om det verkligen, VERKLIGEN är okej nu?) och jag ORKAR inte!