Titanernas kamp

Igår gick Therese och jag äntligen på step-up, eftersom det av diverse anledningar blivit uppskjutet hittills. ”Äntligen” säger jag. Det var lögn. Det var fruktansvärt. Jag trodde jag skulle dö. Efter tio minuter ville jag bara lägga mig ner på den äckliga lådan och gråta. Men jag bet ihop, och viskade mellan tänderna till Therese att de här påhittet skulle hon minsann få ångra senare. Och det fick hon, för hon tog i så att hon nästan svimmade igen. Somliga straffar gud med detsamma. Ahaha.

För övrigt tycker jag att tilltaget mot Bosse Ringholm var ytterst lågt och fånigt. Jag avskyr förvisso den lilla råttan, men det är bara barnsligt att uppträda på det där viset. Samma sak med de två ”feminister” som hoppade upp på scen under Fröken Sverige. Dessa människor är så korkade att de inte fattar att uppmärksamheten dras enbart till förlöjligandet, och inte till deras eventuella budskap (som även det i alla såna här sammanhang är löjligt).

Igår var jag på momskurs hela dagen, och det var ungefär lika kul som det låter, dvs inte alls. Dessutom hade de namnskyltar som alla deltagare skulle ha på sig.. vilket jag raskt vägrade. Aldrig i livet. ”Hej, jag heter Filippa och jobbar för . Bääää.”

Sen gick hälften av inehållet förlorat för mig, eftersom det bredvid mig satt fem käcka tjejer och pladdrade, alldeles oberörda av de smält-genom-stolen-i-en-pöl-av-geggamoja-och-dö-blickar jag gav dem. Konstigt. Jag måste ha veknat.

Jag skulle hört bättre, om det inte vore så att jag har haft lock för höger öra i en månad nu. Det ilar multum. Men det underlättar när man ska sova. Det enda problemet är att man inte hör hunden snarka på nätterna, utan endast hör/uppfattar vibrationerna han åstadkommer, och då drömmer mardrömmar om onda maskiner (exempelvis lyftkranar och grävskopor) på tomgång hela natten.

Världen hukar sig för titanernas kamp i helgen. Om ni känner jorden skaka någongång under säg, lördagen, så oroa er inte, det är bara TP-planen som vikts ut på ett bord, och de stålgrå blickarna som mötts mellan Andreas, Per, Dennis och mig. Bör inte orsaka så mycket mer än 9,5 på Richterskalan.

Han som myntade uttrycket ”Det går fler tåg”, kan knappast haft någon erfarenhet av Stockholms tunnelbana. För en stockholmare är ALLA tåg det sista, vilket under den rådande situationen med signalsystemet är en ytterst rationell åsikt. I sin iver att hinna ner till perrongen IFALL ett tåg står där, och IFALL det är rätt anslutning, rusar den genomsnittlige stockholmaren (ni vet han med äckligt fett hår och färdigsmutsade äckliga jeans i trettioårssåldern) i ilfart nerför rulltrapporna, fullständigt obeveklig gentemot det faktum att pensionärerna faller som käglor i hans spår.

Det är rätt åt de jävlarna.

--------------

Jag glömde ju att berätta nyheten för er: Flippan har (äntligen!) blivit med lägenhet. Yey! Det är en tvåa på 60 kvm i Farsta Strand, vilket är bra och naturnära med tanke på Rasmus. Hade jag inte haft honom så hade jag nog flyttat lite närmare stan.. tror jag. Jag vill ju inte bo I Stockholm. I lägenheten har det bott en gammal dam, vars hjärna slutade fungera någon gång på 70-talet, vilket lett till att de storblommiga röda heltäckningsmattorna, och de fula gröngula tapeterna sitter kvar, men det är smällar man får ta, och pappa kommer få så roligt när han renoverar så. Och så ligger den på gaveln, med sovrummet så långt från hissen som det bara går, så jag kanske kommer kunna sova iaf.

Jag skrev under igår, och var glad ända tills jag insåg att underskriften var steget in i ett liv fyllt av skulder och att jag nu är skyldig diverse instanser mer än 800 papp om man räknar ihop alla mina skulder. Det är ju fan att det enda sättet att få lägenhet i Sthlm är att KÖPA den.

Nu ska jag åka med min hund till trimmet, och när han kommer tillbaka kommer han vara vacker som en dager, precis som matte.


PS. Idag har jag så mycket att göra att jag inte ens orkar börja med det.


- ”No, no. Oh, I’m fine with the age thing, ya know, until it starts sticking it’s tongue down my little brother’s throat. ”