Jag är så trött att ögonen svider. Usch vad trött jag är. Isch vad trött jag är. Äsch vad trött jag är. Varför, frågar ni. Jo, det beror på detta gissel vi kvinnor måste dras med som kallas mens. Mellan två och halv fem inatt låg jag vaken, med smärtor som måste fått tortyren under inkvisitionen att framstå som lekar i sandlådan. Nej, det hjälper inte med tabletter om man inte tar dem innan det börjar göra ont, vilket är rätt svårt att åstadkomma om man vid den tidpunkten ligger och sover och inte har några särskilda anlag för att gå i sömnen.
Denna kroppsfunktion måste ju vara en av kroppens mest korkade och oanvändbara. Rent djuriskt sett finns vi människor här på jorden för att föröka oss. Varför utvecklar då kvinnokroppen – källan till snorungarna – en funktion som i praktiken innebär att en vecka kan man inte ha sex för att då är man så inihelvete förbannad på den man då skulle ha sex med, den nästföljande (ibland en och en halv) veckan kan man inte ha sex, för då är det en massa blod överallt, och kvinnan ligger och vrider sig i plågor hälften av tiden, och den tredje veckan kan man inte ha sex, för då är kvinnan så uttröttad av de två föregående veckorna att hon inte orkar ändå, och vad mannen beträffar funderar han ändå på att bli bög, för just nu är han trött på allt vad kvinnor och mens heter. Det lämnar en vecka kvar att ha sex. Om man då någon gång under den veckan kanske har ont i huvudet, sover borta eller på annat sätt är förhindrad att ha sex (eller kanske inte vill heller för den delen), så försvinner ytterligare någon dag.
Slutsats: Om äckelGöran vill att vi ska pippa mer måste han först avskaffa mensen.
Jag vill inte vara singel. Jag vill vara en del av en tvåsamhet. Men jag vill inte ha ett förhållande. Och alla ni freaks därute som förutsätter att jag vill ha ett KK-förhållande, ni kan gå och dränka er lika mycket nu som ni kan när ni frågar per mail. Era äckel. Jag vill ha någon att älska, någon att vara romantisk med, någon att sova med, någon som sitter bredvid när jag kör bilen, men inte hela tiden. För jag vill vara ensam hälften av tiden. Går det överhuvudtaget att ha ett sånt förhållande? Jag vill ha någon som tycker att jag är det mest underbara som hänt världen sen skivat bröd, någon som inte nödvändigtvis tycker att jag är vacker på morgonen, men som ändå tycker om mig tillräckligt för att inte bry sig om ifall jag har påsar under ögonen på tisdagsmorgonen. Någon som tycker att jag är intelligent och tycker om att lyssna till mina utläggningar om hur korkade folk på tunnelbanan är. Någon som uppskattar att jag lagar mat och säger det också. Men också någon som accepterar att jag måste få vara ifred ibland. Någon som inte nödvändigtvis måste följa med när jag åker någonstans. Någon som förstår att jag inte ogillar hans vänner bara för att jag inte känner för att följa med på alla deras parmiddagar. Någon som jag är så attraherad av att jag fortfarande efter ett år eller två känner att det finns något där när jag ser på honom tvärs över ett rum med folk. Någon som förstår att jag kanske ibland vill ha en smekning över kinden, men som också förstår att jag inte alltid vill hålla handen. Någon som förstår att jag har ett ruskigt morgonhumör, men att det inte betyder att jag tycker mindre om honom för det. Någon som jag känner att jag vill tala om att jag älskar, nästan hela tiden. Men också någon som jag kan bråka med, och bli sams med efteråt.
Jag tror inte att han finns.
Jag vill inte behöva känna att det kommer gå åt helvete om jag träffar någon ny. Jag vill inte behöva vara rädd för att lita på någon igen.
-------------
Phreaq har utvecklat min pusselbitsteori. Jag är inte säker på om jag gillar den riktning händelserna tar. Han införde en tredje dimension i det hela. I den konstaterade vi att trots att den tvådimensionella pusselbiten passar utmärkt, så kan det i den tredje dimensionen spela in saker som alkohol, andra människor, och svartsjuka. Jag tror inte att jag gillar den teorin, för den rör till mina begrepp. Jag baserar det mesta i mitt relationsmässiga liv på min pusselbitsteori, eftersom den är enkel att förstå. Jag behöver inget mer som rör till mitt liv.. jag ska fundera mer på den tredje dimensionen. I will get back to you on that one.
Jag måste även uppmärksamma folk på att jag inte är ensam om att ha uppfunnit teorin. Jag har finslipat den, visst, men den kom till världen en sen natt för ett antal år sen, fylld med te och hundhår, tillsammans med min bästaste bästa vän Chia, som inte finns på Lunar.
---------------
Carolina är så snygg att man får komplex för mindre. Min näste pojkvän ska ALDRIG få följa med på personalfester. Hur kan hon se så jämra fräsch ut, trots att det är en fucking jävla kuk-torsdag?
---------------
Alltså, jag är givetvis snyggare än hon. Fattas bara annat.
Kilerian påstår att jag är förblindad av åtrå av Westlife-Shane. Kanske jag e’rå, än sen dårå?
----------------
När jag skriver Knulla mer gott folk, menar jag inte att Du ska knulla goda människor. Jag skriver det som ett citat utan citattecken, för det är det Göran kan tänkas ha sagt för sig själv, dagen innan han planerade kuppen mot ett sjukhus, och ett stackars oskyldigt nyfött barn, som endast några timmar efter födseln blev utsatt för världens ignorans, dumhet och okunnighet, i detta fall i form av en fet, fryntlig Göran. Med dollartecken (=väljartal) i ögonen och hjärtat.
PS. Ringde just och kollade mitt saldo, och det var som ljuv musik i mina öron ;) Pengar GÖR dig gladare.
- ”Hey, Janice. It’s me. Um, yeah, I... I just wanna apologize in advance for having chased you down the street. ”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar