Tips! http://nojesguiden.se/transfrans

I avdelningen Saker Jag Bara Inte Förstår hittar vi idag en viss typ av hundägare. Jag går alltid väldigt fort när jag är ute med hundarna, det är motion för dem och mig, de har flexikoppel eller är lösa och har i kopplet lärt sig exakt hur lång tid de har på sig för att nosa innan de måste börja gå igen. Detta medföljer att jag alltid kommer ikapp andra hundägare, och fucking UNDANTAGSLÖST innebär detta att jag stadigt knappar in på en hundägare som släpar sin hund efter sig, den stretar och drar emot och vill stanna för att hälsa på mina, tills vi är alldeles tätt inpå varpå matte (alltid matte...) blängandes drar hunden in till sidan eller går undan en bit så vi kan komma förbi. Jag fattar bara inte det beteendet. Varför inte stanna på en gång och söka kontakt med hunden och ge fan i att slita i den så fort människan inser att jag kommer komma ikapp? Jag förväntar mig inte att folk ska gå undan, jag tar gärna en sväng runt dem så de slipper, men sluta slit i jycken?

Alltså, i skenet av det "nya" "scoopet" om snusket på skoltoaletterna. Man kan ju tycka att det inte skulle finnas något "scoop" att rapportera om ifall bara ungjävlarna själva höll lite snyggare och inte skitade ner så förbannat. Känns som ett uppfostringsproblem imho.

Jaha, så jag har en timme till övers såhär på blanka eftermiddagen, mellan jobb och träning, och stallet. Vad ska man fylla den med då tro i så vackert väder? Jo, jag ger mig ut och springer en runda. WTF har hänt med mig?!

Alltså, åh jag vet att jag tjatar, men jesus vad jag är kär i min nya bil. Ni fattar inte, jag kan alltså börja skratta lite för mig själv av glädje ibland när jag kommer ut och ser den parkerad, bara för att den är SÅ SJUKT JÄVLA SNYGG, så kär är jag i den.

Nu vet ni vart ni ska åka om ni ska göra ingenting.

Kommentar som jag fick nyss till en novell-serie som jag lagt upp på ett skrivarforum på nätet:

"Jag har läst samtliga dina noveller. Du skriver med ett språk som är mycket, mycket bra. Det är sällan man ser en så god språkbehandling. Styckeindelningen i dina noveller gör att de blir mycket lättlästa. När det gäller de tre novellerna 1-3 skulle jag kanske gärna ha läst dem i ett sammanhang, d.v.s en sammanhållen novell. Själva handlingen beskriver du på ett ypperligt sätt. Om det kan glädja dig kan jag berätta att jag gav dig högsta betyg för samtliga, jag tycker att du är mycket bra på det här."

Sällan man ser en så god språkbehandling! Haha, alltså sjukt nöjd med den kritiken!
Mvh Självgod_78

Är helt FULL av små rivsår. Någon som vill ha? Åtta veckor nu, upphittad, ljuvlig, tuff och framåt.

Den eviga frågan om livet, universum och allting är inte alls How many roads must a man walk down, utan Hur många gånger om dagen kan en tvååring rimligtvis "kolla på kossorna".

42

130705

Min nya bil alltså... åååh min nya bil. Jag är så kär i min nya bil att det börjar ta smått löjliga proportioner. Att gå till fönstret flera gånger om dagen bara för att titta på den är ju inte normalt. Att stå och titta på den i fem minuter med ett fånigt leende innan jag ens kliver i den är definitivt inte normalt. Alltså den är så fin. Den är. Så. Fin.

130702

Mental note to self #2: Det skulle inte skada om du borstade håret någon gång ibland.

130629

Mental note to self: du älskar ditt liv. Minns det när du känner för att klaga på något minimalt nästa gång.

Så min häst är hemma nu igen efter ett halvår på rehab. Fortfarande inte frisk, det vore ju för mycket begärt såhär två och ett halvt år senare, men under behandling. I samband med att jag tagit hem henne har jag också bytt stallplats eftersom där vi stod förut och där jag bor nu inte är alldeles kompatibla.

Där jag står nu har jag fullservice, vilket innebär att jag inte behöver göra något alls förutom en kvällsfodring en gång i månaden (som jag kan sälja bort om jag vill, och det vill jag). Det här med att ha fullservice är så oerhört bekvämt (och dyrt) att det gör hästägandet till en barnlek. Jag har dessutom lyckats leta reda på ett fantastiskt trevligt stall, där jag hittills inte kan klaga på en enda grej. Välskött, strukturerat med anställd personal och trevliga ägare.

Hästälsklingen ska enbart gå promenader, tjugo minuter om dagen i koppel. Så det gör vi, och försöker hitta nya slingor att gå varje dag så hon inte ska tröttna (inte direkt ett vanedjur min häst om man säger så).

Jag är nu en notoriskt stressad person. Planerar, fixar, trixar, ältar allt och inget i mitt lilla huvud, har koll på allt, tänker framåt och så vidare och så vidare. I min skalle går allt på högvarv, jämt, så fort jag är vaken. UTOM när jag är i stallet. Utan att ens försöka så är det som att min hjärna slår av när jag är där.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är. I stallet bara är jag. Inget annat finns till än jag, stall och häst. Igår gick vi en vända längs med hagarna och när jag kom tillbaka så insåg jag att jag inte hade en aning om vad jag tänkt på under tiden överhuvudtaget. Helt tomt och städat var det i min hjärna. Nu tar inte stallandet så lång tid för närvarande, men det var samma sak förut: två till tre timmars respit ifrån ALLT. Så fort jag landar i stallet så finns inte omvärld eller tidspress (eller ens tideräkning) längre. Det är ren lyx.

Man lånar en svart Volvo för att ens egen bil är på verkstad. Parkerar sagda Volvo. Glömmer raskt bort var man parkerat. Har heller ingen aning om regnr. Så, öppen ursäkt till alla ägare av svarta Volvobilar parkerade utanför Ica kvantum i sickla för att jag sprungit runt i tio minuter och ryckt i dörrarna på era bilar. Också ledsen för alla larm jag satt igång  (inte egentligen, det var rätt kul).

Samtidigt som jag kollar på Sommar med Ernst. Herregud.

Och fasen vad vuxen man är när man tycker att rädisor och flingsalt är ett fullgott alternativ till snacks.

Från nästa vecka är denna min. My precious.... Och den är så dyr att jag får lite andnöd av att tänka på det. Så det gör vi inte!

För varmt för att sitta på terassen redan innan åtta på morgonen. Underbart.

Wake Me Up - Radio Edit
Alltså den här vill man ju dela med resten av världen. Så sjukt. Jävla. Bra.

SvD gör en fantastisk tidning. Och en fullständigt urusel webbsida, hårfint slagen av SF och Tasteline - tung, långsam, plottrig och svårnavigerad. Jag ska ändå tipsa om två artiklar, som i sig själva är lysande givetvis, om man nu i nätversionen kan stå ut med rörlig reklam, absurd styckeindelning och länkar till andra texten instoppade mitt i paragrafer (yes, ansvariga för svd.se, jag riktar mig till er).

Först denna som fick mig att storgråta vid köksbordet (återigen brasklapp för att författarens stämning förstörs av webbversionen):

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/livet-rinner-ut-i-den-stora-trottheten_8269172.svd

Sen skulle jag länka till en artikel av Daniel Björk, som behandlar ett ämne som ingalunda är nytt, men som lyckas göra det på ett smart och väldigt läsvärt sätt, nämligen kroppsfixering i allmänhet, men på stranden i synnerhet, men då har svd.se av någon märklig jäkla anledning valt att inte lägga upp den på sajten. Vilket är väldigt synd, för den förtjänade i sanning att nå ut till fler läsare.

"För i verkligheten ser inte kvinnor ut som Gisele Bundchen (och inte män som David Gandy, men detta är av olika skäl främst ett problem som uppfattas av kvinnor, så tillåt mig fokusera på det täcka könet)" - väldigt okomplicerat reducerar han "rättvisefrågan" till något här oväsentligt.

Man är bra jäkla vibrationsskadad när man råkar köra ut på räfflorna i vägmarkeringen och första tanken inte är "hoppsan, håll dig på vägen" utan "det ringer!"

Alltså jag fattar inte hur folk kan klaga över att det är svårt att gå ner i vikt. Allt man behöver göra är att träna med PT tre dagar i veckan, träna gruppass de två andra, powerwalka en mil om dagen och leva på avokado, keso och proteindrinkar. Hur jävla enkelt som helst.

Det borde vara alla förunnat att starta morgonen så här:

Så jag har ju ingen häst för närvarande (hon står på rehab i Gävle och äter pengar), och måste alltså fylla min tid med annat. Ett av annat är att jag börjat träna med en PT. Möjligen inget jag trodde jag skulle göra i mitt liv on account of jobbigt, och lite pinsamhetsfaktorn. Men det har faktiskt gått förvånansvärt bra tack vare att min PT både är trevlig och rätt chosefri. Alltså gör det mig inte så mycket att svettas, grimasera och stöna framför honom (nej, jag har inte frågat honom vad HAN tycker om att bli svettad på, men han får lite skylla sig själv som valde yrket, faktiskt).

Men. Idag då. Alla mina fördomar om att det är asjobbigt med PT har blivit infriade. Det är asjobbigt med PT. Första passet var det enskilt jobbigaste jag gjort i mitt liv. Vi tränade ben och jag kom inte upp för trapporna på vägen hem utan var tvungen att dra upp mig själv i ledstången. Och idag tränade vi lite allt möjligt, men mest mage, och den sista övningen innebar först att ligga på en bänk med benen rakt ut över kanten och sen sträcka dem rakt upp (som ett L) och lyfta rumpan från bänken. I en minut. Därefter plankan på en pilatesboll. I en minut. Gånger tre. Nämnde jag asjobbigt? Okej, men vet ni vad som händer när man gör den där första övningen och börjar bli trött och skickar upp underkroppen i vädret, VARJE gång?

Ett ord: musprutt. Ville dö.

Hahaha, jag dör! Skamlöst snodda från Damn you autocorrect.

Om jag verkligen inte har annat för mig än att stå och färgkoda mina klänningar just nu? Jo, kanske det. Om jag VILL göra annat..?

Jag är så sjukt sjukt sjukt sjukt ridsugen! Ingen som vill slänga en lagom tjock häst i sina bästa år runt halsen på mig ett tag?

Fantastisk upptäckt: två-åringen är gammal nog att fatta när man ber henne hämta saker. Som att ha en egen liten butler.

Jag ÄLSKAR internet i allmänhet, och Flashback i synnerhet. VAD jag än googlar på så nog fan dyker ett fb-inlägg upp som en av de första trådarna. Lufta element med bergvärme och ta reda på hur när det inte funkar att göra som vanligt? Inga problem, Flashback is your friend.

Mvh Extremt_händig_husägare-78

Åh åh, och gissa vilka som köpt hus på samma gata som jag bor på? Kan rimma illa med frun i familjens sista statement till mig ("jag kommer aldrig aldrig aldrig hälsa på dig eller låtsas som om du finns!!!" *stamp med foten och som sagt rent allmänt inte alls bete sig som 35 år*)

Eftersom väggen nedan efter hyresgästerna egentligen är den vackraste i huset så gäller, ännu en gång, renovering. Det är nu fjärde gången jag renoverar samma väggar (alla) sen jag köpte huset, och peppen är inte på topp om man säger så. Jag tyckte liksom inte ens det var kul första gången. Överväger allvarligt att betala någon pengar för att göra allt så jag slipper.

Så, nackdel: hatar att måla spackla klistra skyddstejp (!) slipa rengöra efter mig.

Fördel: är ju trevligt med förändring. Nackdel med DET: kostar pengar.

Nackdel: har blivit av med större delen av mina inredningsdetaljer eftersom folk i allmänhet och hyresgäster i synnerhet inte har direkt koll på mitt och ditt (eller "gå för fan inte in i låsta utrymmen och sno saker" heller för den delen). Fördel med DET: Får köpa nytt.

Så går runt med ena inredningsögat öppet hela tiden, men vet dels inte riktigt vad jag vill ha, och dels inte riktigt hur stilen landar här hemma (den här gången), därtill har jag upptäckt stora hål i min smak vilka leder till att jag på fullaste allvar kan titta på blingad lampa och tänka "ja men visst". Har därför utarbetat stensäker metod:

Titta på föremål och tycka om det. Tänka sen efter om mamman till Cevin och Melizza i hyrestrea i Bagarmossen också skulle tycka om det. Om svar ja, skäms och gå vidare. Om svar nej, överväg. Exempel på dylikt: alla detaljer som har med ord att göra (såsom Carpe Diem på väggen, eller träbokstäver med "Mammas lilla hjärta" på), saker med änglar, "shabby chic" a la skitbilligt och (tyvärr) det mesta rosa.

Okej, nu är det väl iofs inget av mina exempel som jag tittat på, men you get the point.

Tog för övrigt tre dagar som tillbakaflyttad innan jag gick in på Hemnet och sökte på "hus i skogen".

Alltså, egentligen skulle jag bara spackla igen ett hål.

Autentiska (och ordagranna) utdrag ur den... konversation jag hade med mina fd hyregäster när vi besiktigade huset efter att de flyttat ut (hyrde ut omöblerat, med en hyresreducering på 2 000 i månaden för att de skulle sköta löpande underhåll och mindre reparationer så jag slapp åka dit varje gång något hände):

Jag: Vad har hänt med trädgårdslyktan som stod här?
Han: Den gick sönder.
Jag: Jaha. Varför köpte ni inte en ny?
Han: Den gick ju sönder.
Jag: ... så varför köpte ni inte en ny?
Han: DEN GICK JU SÖNDER!

Jag: Varför har ni tagit ner alla lönnar? Och varför har ni beskurit körsbärsträdets nedre grenar så man inte kommer nå någon frukt längre? Och men vad i allsindagar har ni gjort åt min stackars rhododendron?
Hon: Jag har faktiskt skött om den här trädgården som om den vore mitt eget barn! Hur vågar du stå där och förolämpa mig så?! Hur kan du vara så... så... så... känslokall! *stampa ut, smälla igen dörr och på det stora hela inte agera särskilt mycket som en 35-åring*

Jag: Jag saknar de persienner som hängde här?
Han: De gick ju sönder!

Jag: (hyrde som sagt ut omöblerat, med undantag för ett piano, som var för tungt för att flyttas) Jag ser här att ni valt att flytta pianot genom att rulla det över laminatgolvet. Det är stora repor i golvet här nu. Jag kommer behöva hjälp med att lyfta tillbaka det.
Han: Vadå? Du kan väl bara rulla tillbaka det?

Jag: Takpappen har blåst av den här friggeboden. Nu är det en vattenskada här i taket. Jag talade om för er när ni flyttade in att det händer ibland, och att ni skulle vara uppmärksamma på det, varför har ni inte åtgärdat det?
Han: Det har vi gjort, massor med gånger!
Jag: Jaha... men det är ju inte fixat nu?
Han: Vi har fixat det alla gånger det hänt!
Jag: Okej. Men det är inte fixat nu. Och det är vattenskada i taket. Så för mig ser det ut som att ni inte har fixat det.
Hon: VI HAR FIXAT DET ALLA GÅNGER DET HÄNT SE PÅ SPIKARNA HÄR!!

Och så vidare och så vidare. Bara att sätta igång och renovera nu, igen, då. Har dessutom funderat i banorna "om såna här konflikter händer dig jämt, så bör du kanske ta och fundera på om det inte är ditt fel?", men kommit fram till att jag har gjort precis ALLT rätt här. Så, låt oss damma av mitt gamla mantra: folk är idioter.

Ska skaffa mig en mobil till så jag har två: en mobil att använda som mobil, och en mobil att ha på ett ställe och använda till att ringa den andra mobilen så jag kan lokalisera vart jag lagt den, ett mer än dagligen återkommande problem.

Har flyttat från det lilla huset i skogen (blev lite jobbigt när vattnet frös, elen gick en gång om dagen och det inte plogades på flera dagar, om man säger så) tilllbaka till mitt eget hus. Och, som vanligt, trots extremt noggrann kontroll, så visar det sig att de innan så trevliga hyresgästerna även denna gång är hyresgäster från helvetet.

Aldrig mer, så är det bara. Hellre säljer jag.

Nytt från årsskiftet är att jag numera är anställd (!), ett erbjudande jag tog enbart för att det var för bra för att vara sant, vilket sen också givetvis visade sig vara just det. Det är mycket välbetalt, och jag har kvar en del kunder, så det får vara såhär tills det blir överjävligt, eller min ork tar slut, vilket som nu kommer först. Nya jobbet vet nämligen inte om att jag har kvar en del kunder, vilket de kanske skulle kunna räkna ut om det inte var så att större delen av jordens befolkning är idioter, för vem säger på två veckor upp x antal kunder, varav ett flertal varit kunder i mängder av år?

Det gör dock att jag inte har någon tid över. Igen. Och så bor jag i huset (som jag visserligen älskar), i den förort jag inte alls vill bo i. Igen. Och så är min häst fortfarande sjuk, så jag har ingen hobby mer än att rida andras hästar då och då. Igen. Och den cynism och bitterhet jag under de här tre åren med Nitton faktiskt delvis lyckats arbeta bort, har på bara ett par månader återvänt med full kraft. Igen. Så helt plötsligt är jag på samma plats i livet som jag var på för fyra år sen.

Men jag är inte här för att gnälla, inte mestadels i alla fall. Jag är här för att delge er en skärmdump från det program som en av mina kvarvarande kunder kör. Ett litet felmeddelande, som ju är avsett att tala om exakt vad felet är, eller i alla fall hur man gör för att åtgärda det.

Och såhär ser ALLA felmeddelanden ut. Användarvänligt så det förslår.