Efter att ha skrivit av mig lite på den andra bloggen så går jag ner för att hämta in ponny-flickorna, och det slår mig att jag är så satans jävla arg. Det snöar ute, såna där små vassa, otäcka, elaka flingor som blåser in i ögonen på mig, och jag går och svär högt för mig själv, formulerar bitska, elaka meningar jag vill slänga i ansiktet på någon.

Det är tur att jag inte tror på det där med att det man bär med sig in i det nya året även formar det nya året, för då skulle 2010 bara bli förbittrat och besviket. Jag tar ett, eller flera, glas vin istället, och siktar på tidigt sänggående och drömlös sömn.

Någon som fick någon speciell eller rolig julklapp förresten? Här var det blandade givar mellan kläder och hästprylar, allt uppskattat, men inget som var särskilt roligt som så. Och inget som var romantiskt eller speciellt heller för den delen.

Jag tycker personligen inte alls om att önska mig saker - då är det ju det du får, och hur spännande är det? Den bästa presenten är om personen som ger har sett en grej och genast tänkt på mig, att DET skulle jag uppskatta/tycka vara kul. Spontant. Och då handlar det inte alls om prislappar, bara om känslan man får. Men hur ofta får man såna saker?

Annars då?

Nä, ledsen alltså, blir inte mer inspirerat än såhär. Just nu är det inte särskilt kul att vara jag. Och ikväll ska jag lägga mig tidigt och läsa en bok. Någon som ska göra något kul? Glamoröst? Romantiskt? Berätta gärna om det sdå, kan vara kul att LÄSA om det i alla fall.

Lista, hittad här (länkar till ett enskilt inlägg, inte hela bloggen, bara för att inlägget var så ja.. igenkänt =)


BRUKAR DU:

Peta dig i näsan: Gör inte alla det?
Titta på dig själv i spegeln: Oftast med förundran över hur snygg jag är, nu med förundran över hur stora en människas kinder egentligen kan bli innan de exploderar.
Gnälla: Nej, jag är en mycket positiv och optimistisk människa.
Skrika: Sällan. På andra? Ja. För mig själv? Har hänt några gånger. Mest i samband med att någon kille varit så fruktansvärt dum att frustrationen bara kommer ut den vägen.
Sova: Sämre och sämre med åldern.
Ha ångest: Bara haft en gång, när jag tog bort hunden.
Skada dig själv med flit: Skulle aldrig falla mig in. Jag är perfekt, sånt förstör man inte.
Ta mediciner du inte borde ta: Nä. Det räcker med eländet jag redan tar.
Drömma mardrömmar: Om det är för varmt i rummet.
Drömma sexdrömmar: Var väldigt väldigt länge sen, men jag har i alla fall haft sex med både Orlando Bloom och Johnny Depp, det ni!
Försöka vara annorlunda: Jag behöver inte, jag är unik.
Gå till kyrkan: I juletider. För då ska man. Och bli lika förbannad på skenheligheten i kristendomen vareviga gång. Det hör också till.
Röka: Rökning är patetiskt.
Ljuga: Jag är bra på att ljuga. Mest för att folk TROR att jag är dålig på det.
Hata folk: "Folk" hatar jag, ja det gör jag.
Lita på folk: Inte på någon nej.

VEM:

Saknar du: Den stora hunden. Men det tänker vi inte på, för då kommer något braka ihop.
Rörde dig sist: Hade åtta månaders i knäet och den lilla hunden hoppade upp och la sig PÅ henne för att få vara närmast. Så det var väl han då. Om det är en människa som avses så var det min mor.
Vill du slå: Känner alltid för att örfila upp vänsterpartister.
Kysste dig sist: Nitton såklart. Om man inte räknar den lilla hundens hånglande nyss.
Kramade du sist: Det var nog pappa. Men det var inte idag, för han är sur som ättika. Är för kallt påstår han.
Vill du prata med: Vore trevligt att kunna prata ordentligt med Nitton irl istället för via msn eller sms.
Skrek du på sist: Var säkert Nitton det med. Vore han här skulle jag skrika igen. Vore väldigt skönt att få skrika lite.
Vill du vara som: Jag är fullt nöjd med att vara mig själv, men skulle kunna tänka mig att slippa kortison-rondören och -humöret nu tack.
Sårade dig sist: Det var Nitton det med.
Vill du bli galet full med: Min kompis C, som jag precis lyckats ta upp bekantskapen med. Åh de dimmor vi vandrat i tillsammans..
Gjorde dig riktigt glad senast: Hundarna på promenaden idag. Jag skrattade högt flera gånger. Det var rätt länge sen sist.
Fick du sms från senast: Nitton där igen. Men det var så dumt, så det återger jag inte här.
Ringde dig senast: En av kunderna. Helt i onödan, för jag hade redan löst problemet, via mail. Det brydde han sig dock inte om, för han hade en förklaring, och banne mig, den skulle han leverera oavsett vilket.

HAR DU:

För många vänner: Vill ha fler.
Förföljelsemani: Nej, men ibland kan jag få för mig att jag blir tittad på, typ som på en audition, och då kan man tex inte göra som fråga nummer ett.
Tvångstankar: Bara om det är halt ute. Då MÅSTE jag bromsa och kolla exakt HUR halt det är.
Någon annan psykisk sjukdom: Jag är ju snygg men lite bakom, men det vet ni ju.
Någon skada: Fräna blåmärken på diverse ställen. Vi tolkade efter ponnyn häromdagen, och jag brukar inte ramla, men när man åker i en halvmeter snö i skogen över stenar och rötter är det svårt att inte trilla lite då och då.
Färgat håret: Kommer aldrig mer färga håret. Blont är fint. Orange däremot, är rätt fult.
Brutit några ben: Aldrig. Tummen ur led ett par gånger, knäckt revben i somras, knäckt svanskota när jag var omkring femton.
Bra självförtroende: Ohemulskt.
Tagit nakenbilder: Skulle aldrig falla mig in. Jag är en live show.
Sagt jag älskar dig till någon idag: Aldrig sagt det och menat det. Hemskt va?
Bjudit ut någon: Inte den senaste kvarten nej.
Dumpat någon: Alla mina pojkvänner hittills utom han som jag faktiskt skulle kunnat säga de tre orden till då och menat dem, för han var otrogen och sen dumpade han mig och snodde med sig min tro på kärlek vid första ögonkastet på kuppen. Bitter, jag? Tog det mig sex år att komma över det? Yup.
Stulit någonting: Råkade glömma ett paket skivbar leverpastej i kundvagnen sist jag handlade. Totalsumman för kalaset gick dock på nästan 3000 kr, så ICA - allt förlåtet?
Lämnat landet: Har bott utomlands "på riktigt" vid ett antal tillfällen, men inte registrerats som utflyttad någon gång.
Gjort något olagligt: Kört för fort. Kört utan dubbdäck när man måste. Gjort onämnbara saker med en kille som körde. Kört med för tungt lastad släpvagn. Ljugit för Skatteverket (fast det är inte olagligt per se, det är något man bara måste leva med).

HUR:

Går du: Rätt fult faktiskt om jag får säga det själv.
Svarar du i telefonen: Med motvilja.
Fördriver du tiden: Jobb, häst, hund. Låter fattigt när man skriver ner det. Jag börjar också mycket riktigt bli rastlös igen. Sådan är min lott tydligen.
Mycket pengar har du: Så det räcker till i alla fall. Man får vara glad för det lilla, trots att jag inte har pengar över varje månad längre.
Tjänar du pengar: I mitt anletes svett.
Ofta diskar du: Alldeles för ofta. Det är ingen pik till någon annan som skulle kunna diska.
Många stör du dig på: Typ ALLA.
Ofta träffar du din familj och släkt: Sällan sällan. Jag bor i skogen, syster bor i Stockholm och är alltid upptagen, och föräldrarna på Cypern. Go figure. Resten är döda. Mer eller mindre i alla fall. Jag menar, jobbar man fortfarande i kassan på ICA fast man fyllt fyrtio så spritter man inte direkt av liv.

TROR DU:

Att du kommer bli något: Jag ÄR något. Jag.
På gud: Är fortfarande rätt säker på att svaret är nej.
Att folk tycker om dig: Jag är mycket likeable när jag själv vill, så ja.
Att fiskar kan tänka: Inte tankar i alla fall. Bara reaktioner.
Att du kommer leva länge: De där i familjen som är döda levde i alla fall länge innan de dog, så det ska väl gå vägen. Men hellre dör jag medan jag har hälsan än jag fastnar på ett hem där jag långsamt tynar bort. Nu har jag det på pränt också, det måste gillas sen i framtiden.

Höpp, det var ett kort sista stycke minsann. Jag kanske missade att kopiera hela listan. Nåväl, ni som kopierar härifrån får väl lägga till egna valfria frågor. Go wild!

Och yes, soffan är fullständigt horribel, men snart åker den ut. Om gud vill och pappa inte ändrar sig.

Sitter och laddar inför att åka till stallet. 23 minus, så någon ridning blir det inte tal om, men han måste få röra på sig lite ändå. Om jag tömkör i en kvart blir både han och jag varma, men han blir inte FÖR varm eftersom han ska ut i kylan sen igen. Men det tar emot, annat kan jag inte påstå..

Såhär ser det oftast ut i vår soffa nu för tiden. Jag sa ju att det är tänder mest överallt:

"Nä, om man skulle ta och pröva lite av allt det där julgodiset som vi köpt och gjo.. jaså, pappa har ätit upp det? Jamen vi köpte ju massa nytt godis igå.. jaså, pappa har ätit upp det med. Jaha. Jaja. Jag tar väl ett äpple då."

Pappa har gjort kroppkakor med skirat smör och rårörda lingon. Nu är jag så sjukt mätt att jag inte ska äta något mer på två dagar. Det är, för övrigt, även det första jag ätit som inte är julmat sen den 23e.

Jag jobbar ju hemifrån nu, och förutom att jag har telefontid mellan nio och ett så kan jag egentligen lägga upp mina dagar precis som jag vill. Behöver jag så kan jag givetvis göra saker under telefontiden också, det är bara lite svårare att svara på frågor när jag inte sitter vid datorn. Men ändå, nu när det blir mörkt vid tre, så blir jag stressad över den lilla tid som finns kvar av dagen. Det som man ska hinna, som bara kan (eller är trevligast) att göra medan det är ljust ute.

Och då MINNS jag ändå inte hur det var att jobba heltid-åtta-till-fem, när man inte ens hade en ynka liten ljus timme att hinna med saker på. Jag menar, what is up with that, ni som ekorrar er?

Dagens tips:

Om du har handdukarna på en hylla över toaletten, och sen tittar upp på den där hyllan för att välja en handduk och samtidigt sätter foten på toalettlocket för att kliva upp och grabba tag i handduken, så är det att föredra om locket är stängt.

Och om det inte är det så är det ju tur att du ändå skulle duscha.

Nä, jag fick ingen klocka i gediget guld med diamanter för 100 000 kr. Märkligt.

*byter om till mjukiskläder*

God jul önskar jag mina läsare. Har lagat mat hela dagen igår och idag, ska äta om tio minuter och är redan mätt. (Nej, jag kollar inte på Kalle Anka. Jag har sett det 30 gånger nu, så det känns som att det räcker med att lyssna på det medan jag pysslar i köket.)

Nu - matkoma. Och gott vin.

Och speaking of Nitton, igår fick jag följande kärleksförklaring i köket:

Nitton: "Jo, jag har ett par trosor i mitt rum förresten, som nog tillhör dig".

Nog? Nog?!

Nitton säger:
usch mitt spotify hänger sig hela tiden

Trasselkvast säger:
det kanske är deprimerat?

JAG tyckte det var kul.

Glöm alla tidigare önskningar.. den HÄR vill jag ha i julklapp..

Det är som att ha ungar i huset. Musik på hög volym när man ska jobba, tjatter vid tvn när man ska sova, och så FORT man får jobbsamtal och sitter i telefon så är det någon som prompt behöver veta saker precis just DÅ.

Sitter och bokför det allra sista, efter imorgon tänker jag inte jobba något mer innan nästa år nämligen. Är ohyggligt uttråkad och måste hetsläsa bloggar (hemska ord) med jämna mellanrum.

Oerhört vacker dag ute dock, ser jag här från bakom skärmen.

Idag fick jag ett mail från chefen för ett av mina företag, i vilket han skrev att jag fått beröm av personalen för att jag "är så mjuk och snäll".

Jag kan ärligt säga att detta är ord jag aldrig någonsin tidigare fått tillskrivna mig, och heller aldrig trott att jag skulle få. Jag ÄR helt enkelt inte... mjuk och snäll.

MEN, jag är jäkligt bra på att inbilla folk att jag är trevlig. Clearly.

Mamma och pappa är alltså hemma över julen, och då även deras två hundar. Den minsta är ny, åtta månader och helt bedårande.

Fast nämnde jag åtta månader? Hörselförmåga selektiv som en politikers under presskonferens, och med ständigt ihopklickande tänder. Ihopklickande runt en av de två andra hundarna mestadels.

Min lilla hund är givetvis i extas över inte bara en, utan två vänner att leka med, han har blivit lite ensam som ensamhund, han är nog egentligen en parhäst. Men ibland blir åtta månader för mycket att tas med, vilket har lett till att han blivit en enorm knähund de senaste dagarna. Nog för att han gärna sitter i knät annars också, då av någon anledning helst när han precis varit ute och blivit blöt. Gärna i kombination med att jag försöker läsa tidningen.

Så nu har vi precis varit ute på promenad, alla hundar är dyngsura och uppspelta, och åtta månader är tydigen väldigt jobbig. Så himla jobbig att min lilla hund till och med tyckte det var mödan värt att kliva upp på mitt skrivbord och ställa sig i vägen för skärmen och droppa ner mitt tangentbord ifall jag inte tidigare fattat att nu ville han verkligen, VERKLIGEN sitta i knät.

Det fick han inte, så nu står han under skrivbordet och pressar sig mot mina ben och droppar på mina strumpor istället. Allt ackompanjerat av en lidande min. Åtta månader har dock somnat.

Pappa är hemma.

Saker har flyttats runt till "där de alltid stått", alla tickande klockor från helvetet har satts igång och just nu har han hittat spelen på min dator, som han envisas med att spela på full volym, för "annars hör han inte hur det går".

Ja, just det, och det är 19 minus och tre decimeter snö ute.

Livet är bra ändå.

Vite och hot om nedläggning för de radiostationer som spelar Do they know it's christmas, och Last Christmas en gång till.

Dödsstraff till Alcazar som tyckte det var en bra idé att göra remake på skiten.

Är det konstigt att jag som vägrar att befatta sig med ordet feminist blir förbannad när jag läser följande?

Me: “Thank you for calling [restaurant], how may I help you?”

Customer: “Hi, I was wondering if you guys sold male chicken?”

Me: “We do sell chicken, but I am not sure we know the gender.”

Customer: “But someone told me that you guys sold male chicken for Thanksgiving dinners.”

Me: “Thanksgiving dinner? Are you talking about a turkey?”

Customer: “Yeah! The male chicken!”

I Avdelningen Annat: Två dm snö är MINST två dm för mycket.

Kan Onekligen så kan jag:

Telia, Felia, jag mailade er för en vecka sen och sa upp två stycken abonnemang. Jag fick raskt ett litet sms, OCH ett svarsmail, i vilka det stod att i den [här] länken kunde jag hålla koll på mitt ärende. Ivrigt som ett litet barn på julafton har jag loggat in på den där länken med jämna mellanrum, bara för att inse att absolut ingenting har hänt.

Nu. Jag förutsätter att uppsägningarna träder i kraft från det datum jag mailade, INTE från det datum ni väl kommer behaga svara och informera mig om att ni fått mitt meddelande. Kommentar på det Anders Häll?

Klockan är inte ens sju, jag har knappt börjat jobba, och jag är redan uttråkad. Häpp!

Sådärja, finns inget som piggar upp så mycket som en liten brand på morgonkvisten.

Värmer detta lilla hus med ved i en järnspris anno dazumal. Det är snabbt och effektivt, och blir varmt i stort sett omedelbart. Ibland blir det väldigt varmt, och då löser man det genom att ta av sig kläder eller öppna fönstren.

Så om man lägger en tidning ovanpå spisen, och sätter ett par blöta skor på tidningen för att de ska torka, så kanske tidningen fattar eld och skorna smälter och blir skeva.

Fan också. Nu har jag inga vattentäta, fodrade skor längre.

Så när Nitton börjar jobba sju måste tydligen jag också gå upp klockan sex. Ja, för ligga kvar i sängen och försöka somna om var liksom inget alternativ.

Tur att jag har så mycket att göra då..

Baka lite mera bröd kanske?

Haver jobbat tills nu, och är i stort sett döende av tröttma. Kanske behöver åtta timmars sömn ändå. Kanske inte är lastgammal ändå. Kanske borde sova middag.

Klockan är inte åtta än, och jag har redan bakat en limpa bröd och jobbat i en halvtimme. Så går det när man går och lägger sig kvart i tio. Då vaknar man pling klarvaken kvart över fem. För tant är ingen ungdom längre, och behöver tydligen inte åtta timmars sömn per natt heller.

Sitter och tittar ut genom mitt fönster vid datorn, på himlen som gått från ljusgrå till orangetonad precis där igenom skogen. Rätt trevligt ändå. Men som helhetsupplevelse betraktad kan jag nog tänka mig att limitera såna här tidigt klarvakna morgnar till ett fåtal per år. Och med övervikt mot sommarhalvåret.

Det snöar. Livet blev just en gnutta sämre.

Nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp...

Eftersom mitt smaksinne fortfarande är nedsatt provade jag om jag månne fortfarande tycker att Never Stop är gott, eller om det också förpassats till "äckligt".

Hm.

Nä.

Det var fortfarande gott kan jag konstatera efter att påsen är slut.

Med andra handen msnar jag med Gabbiz och ber om LCHF-recept.

Logiskt.

I övrigt har jag jobbat som en liten tok idag, OCH tyckt om det. Känner mig ruskigt nöjd med allt jag hunnit med under dagen. OCH det är tre dagar kvar att jobba denna vecka, nog ska jag hinna med lite extra så jag få ut lite mer i januari. December blir en torr månad pengamässigt eftersom november blev som det blev, men jag kan ju alltså alltid se till att kirra januari iaf.'

Yes, det blir bra det här.

Jag behöver fler bloggar att läsa. Tips tack! (bara roliga, inga hjärta-smärta eller poetisk skit).

Hittade lite mer julpynt i en garderob, som raskt åkte ut och upp. Vet faktiskt inte riktigt varför jag känner det här behovet att boa, särskilt som jag som sagt är fascist när det gäller julpynt, men antar att det har med trygghet att göra.

Annars är idag en riktigt bra dag. 50 mg kortison om dagen får mig förvisso att må som en gammal tant, jag har hjärtklappning, är darrhänt och orkar knappt gå uppför trappan. Så minns jag inte att jag haft det förut, jag kan inte komma ihåg några biverkningar från kortison utom plufsigheten förut. Å andra sidan var det åtta år sen, och jag ÄR en gammal kärring nu.

Men i övrigt mår jag bra även om jag inte varit på toa sen i måndags. Jag kan jobba, jag kan äta, jag har inte ont (utom en mindre infektion i armen efter ett dropp, men det kan jag leva med). Det är helt gudomligt vackert ute, och all äcklig lera är frusen.

Blev alldeles nyss bjuden på julgalan ikväll, så ska snart packa ihop och åka till Stockholm igen. Imorgon har jag saker och möten back-to-back, måhända ett aningen för intensivt schema, men det ska nog gå det med. Jag ska både till frisören (äntligen), och utnyttja ett presentkort på ansiktbehandling som jag fick i födelsedagspresent.

Det känns faktiskt, på det stora hela, helt okej.

Jag fick just en chokladkalender av Nitton. Ordningen är återställd. Han kom dessutom hemdragandes med en massa julpynt, av vilket iaf 30% höll måttet, så nu är här vederbörligen pyntat, och frid råder i själen.

Nu har jag bara två önskningar, och båda är av det kroppsliga slaget, så känsliga läsare kanske kan låta bli att läsa vidare:

1. Jag vill kunna gå på toa.
2. Jag vill kunna något helt annat, inom samma kroppsområde dock.

Båda är för närvarande omöjligt, jag har försökt.

Fortfarande ingen kalender i sikte. Har förvisso inte hämtat posten idag, men chansen att det ligger någon där beräknar jag till noll. Seriously? Det blir liksom december varje år? Jag gnäller på att jag inte får någon kalender varje år? Och som sagt, köpa den själv är ju inget alternativ. Det vore ju.. bara fel.

Tycker faktiskt ganska bra om mitt jobb märker jag när jag sitter här darrhänt och skakig av kortisonet. Det är tryggt, safe och jag är jävligt bra på det. Plus att jag kan göra det på autopilot även när jag inte är på topp.

Inte en enda chokladkalender eller ens en glitterkalender i sikte. Går INTE att köpa själv.