Detta, givetvis, till priset av att ALLT sparas, eftersom det "kan vara bra att ha". Oftast är det också bra att ha en dag. Bara det att den dagen kan komma en sisådär 20 år senare.
Som härom kvällen till exempel. Det var den sista (?!) riktiga äckelsnöiga kvällen, det blåste attan och drevade snö ut på alla vägar. Nittons pappa plogade hjälpligt, men det blåste igen lika fort igen, och mitt i alltihop slutade traktorn gå. Nittons pappa föder även upp vildsvin, och han hade inte kommit till vägen som ledde till deras hägn, och hann således inte kvällsfodra dem innan traktorn dog. Det måste ju fixas. Han försökte med flera olika metoder (dock inte med mitt förslag, som HADE gått snabbast: pulsa dit ner med fodret på pulkan efter). Till slut föll hans ögon på en stor rund sak som stått och rostat på samma ställe i ganska exakt 20 år. En sak som jag många gånger tittat på och undrat vad det EGENTLIGEN var.
Nu skulle jag få veta. Men innan dess så skulle vi ha denna sak på vägen. Den stod alltså, rostig och dan, tio meter från vägen, innanför både en vedhög och en stor vedkap. Oh, och just det, i en och en halv meters snö.
Så nu vidtog KAMPEN, under vilken jag hade hunnit knalla till vildsvinen och tillbaka en sisådär åtta gånger. Nämnde jag att det blåste? Och snöade? Och Nittons pappa är så grymt effektiv ibland att man mest känner sig i vägen. Efter mycket grävande, och halvt förfrusna fingrar så stod saken i alla fall på vägen.
Då skulle den kopplas på traktorn också.
Men sen visade det sig vad det var. En snöslunga. Tänk er en sån där liten sak som din granne går och störar med på sin fjuttiga uppfart. Sen gör du den 20 gånger större, och kopplar den bakpå en traktor. Hemmabyggd, inte använd sen Nitton föddes, halvt sönderrostad.. och fungerade perfekt.
Tjoff upp och ner för min lilla väg, och de sliriga plogspåren jag tidigare halkat i och svurit över var nu ett minne blott. Min lilla väg var förvandlad till ett plant, hårt packat salsgolv. Visserligen ett väldigt väldigt smalt salsgolv, men ändå. Fint blev det, och det har hållit sig ända till idag:
Klockrent va? Betänk alltså att min lilla väg är en sån där med djupa hjulspår och gräs i mitten som bilen alltid tar i. Nu börjar det bli lite moddigt och så, och hästarna har gjort spår i mitten, men vet ni vad? Jag kan leva med det.
