I avdelningen Saker Jag Bara Inte Förstår hittar vi idag en viss typ av hundägare. Jag går alltid väldigt fort när jag är ute med hundarna, det är motion för dem och mig, de har flexikoppel eller är lösa och har i kopplet lärt sig exakt hur lång tid de har på sig för att nosa innan de måste börja gå igen. Detta medföljer att jag alltid kommer ikapp andra hundägare, och fucking UNDANTAGSLÖST innebär detta att jag stadigt knappar in på en hundägare som släpar sin hund efter sig, den stretar och drar emot och vill stanna för att hälsa på mina, tills vi är alldeles tätt inpå varpå matte (alltid matte...) blängandes drar hunden in till sidan eller går undan en bit så vi kan komma förbi. Jag fattar bara inte det beteendet. Varför inte stanna på en gång och söka kontakt med hunden och ge fan i att slita i den så fort människan inser att jag kommer komma ikapp? Jag förväntar mig inte att folk ska gå undan, jag tar gärna en sväng runt dem så de slipper, men sluta slit i jycken?

Saker jag bara inte förstår pt. 2

Vuxna män i löpartights. Särskilt de hellånga. Ursäkta, men hade jag velat se allt ditt junk framträda tydligare än morgondagens kranka blekhet hade jag gått på bastuklubb. INGEN vill se allt ditt junk, inte ens din fru gissar jag. Du är 42, tunnhårig och har dallriga skinkor, tro mig, det blir inte BÄTTRE av löpartights. Sätt på dig ett par Adidas-shorts som normala män och sluta gnälla om det.

Saker jag bara inte förstår pt.1

Varför väldigt många av de som väljer en karriär som gatumusikanter väljer dragspel som instrument.

Dragspel. Jättefint hanterat av Orsa Spelmän, ett satans gnissel från alla andra. Dubblerat satans gnissel om det sker i tunnelbanan.

Nu har Sverige spelat i tjugofem minuter. Tänkte att jag skulle studsa in till Nitton och vråla något irriterande, men kan inte bestämma mig mellan "HAR VI VUNNIT ÄN??!!" eller "Åh, berätta ALLT som hänt!!"