make animated gifs like this at MakeAGif

Tänkt lägga upp det här hur länge som helst, men inte kommit mig för att göra det animerat än. Älskar sekvensen, hur han kommer i full fart, bara för att tvärvända när han inser att det inte blev något godis eller var något intressant. Särskilt fjärde bilden är underbar, han ser ut som en tecknad figur.

Så om Nitton, som ska servera och vara allmän passopp på invigning idag (se för fan till att du lär dig något nu!), säger att det nog inte blir några rester eftersom det är "korvfest", är det så himla långsökt av mig att tro att det är bara män då eller vad???

Jag känner för att baka. Det händer ungefär en gång vart tusende år. Vet dock inte vad. Inget med jäst, inte som tar tid, inga småkakor, inget tråkigt, ingen sockerkaka eller liknande, ingen paj, och gärna med hallon.

Om man packar ihop alla sina saker inför flytt i hästtransporten, inklusive alla femhundra miljarder lådor med böcker, och upptäcker att det ligger massa larver i och på en av lådorna och därmed flyttar böckerna till annan förvaring och står där med tom och äcklig låda - så känns det som att man helt plötsligt hittat HELT RÄTT förvaring att transportera alla de där pärmarna som ska till revisorn.

Syster säger att två tänder har börjat sticka fram, men att hon ändå är sitt vanliga soliga jag. Hon brås uppenbarligen INTE på moster.

Sätter ner en åldrad matlåda innehållandes hemgjord potatissallad framför hunden. Han blänger på mig och går. De två andra dissekerar därefter glatt salladen, vilket medför att allt de inte ville äta sen (dvs allt utom själva potatisen) ligger spritt på mattan. Hunden kommer in igen, ser ut över eländet, går fram och börjar med synbar njutning pilla i sig allt de andra två slickat rent från vitlökssås och sen ratat.

Vad det var? Äpplen och ruccola såklart. Man har väl uppfostrat en gourmand. Att parmesanen försvann ner i de två andra får räknas som olycksfall i arbetet.

För övrigt har jag inom loppet av tio minuter blivit stucken av en mygga på båda pekfingrarna. Hur DET har gått till när jag nu har ett jobb som innebär skrivandes på tangentbord i stort sett oavbrutet vet jag icke.

Njuter så mycket jag kan av det här livet de här sista dagarna som det är möjligt, men det är svårt, för dagarna bara rusar förbi och jag tycker att jag inte gör annat än går och lägger mig. Det är sorgligt på ett sätt. Jag vet att jag kommer titta tillbaka på de här åren och tycka att de var bland de bästa i mitt liv, och ändå ger jag upp det, frivilligt.

Nu hade just DETTA ändå gått mot sitt slut ungefär här, men aldrig trodde jag att jag skulle bosätta mig i en lägenhet i Stockholm igen. Men man flyttar ju alltid TILL något, även när man flyttar från något bra. I mitt fall flyttar jag ihop med Nitton i något eget, och låter honom leva det liv han önskar. Det är inte det liv jag hade valt om jag fått välja fritt, men därmed inte sagt att jag inte tror att det kommer bli bra. Närheten till världens vackraste systerdotter är ju ännu ett plus på listan, samt alla fördelar med ridningen, även om pengafrågan för allt det här är något jag har smått panik för.

Jag försöker alltså ta vara på de dagarna jag har kvar, och hoppas jag kan samla på mig så mycket utomhustid och naturtid att det ska räcka mig ett bra tag i en lägenhet. Pysslar med allt möjligt nere i stallet och låter morgonskötseln av två hästar med tillhörande boxar ta över en och en halv timme, bara för att det är så mysigt med eget stall och egna rutiner. Packar lite halvhjärtat mellan varven. Går ut och letar svamp (jävligt trevligt att det tydligen finns kantareller precis överallt i landet utom här hörni), plockar hallon och lingon iförd gummistövlar som någon annan jädra miljömupp. Gummistövlarna är åtminstone rosa.

Och HUR jag ska lyckas packa ihop fem sadlar, minst sju träns, en hel sadelkammare, och två hängare fulla med täcken och schabrak till något som ska passa på två sadelhängare och i två smala skåp, det begriper jag inte. Om Nitton tror att vårt källarförråd kommer användas till något annat än förvaring av böcker och vintertäcken så tror han fel. Och jag tvivlar skarpt på att det får plats där ens. Jag hyr ju ut villan omöblerad, och alltså måste allt jag äger och har få plats i lägenheten och förrådet, och jag ser det liksom inte hända...

De eventuella killar som läser bloggen kanske vill hoppa över detta inlägg då det handlar om ett kvinnligt intim-tips.

Jo, så du har mensvärk, och du kan/vill inte ta värktabletter, alternativt så har du precis tagit men de har inte börjat verka än. Jag har en grej som garanterat funkar, om du gör den rätt, som inte innehåller vare sig massage eller snuskiga katter på magen:

Ligg ner, och spänn musklerna inuti dig. Alltså inte någon knipövning, utan tvärtom, ifall du av någon anledning behöver kissa fort fort och pressar på, så är det exakt den muskeln du använder. Du ska alltså pressa utåt med musklerna och inte inåt. Det krävs mycket lite spänning, det ska inte vara ansträngande alls. Om de "bakre" musklerna aktiveras så gör du fel.


TRO mig, det hjälper, omedelbart.

Jag läser SvD på morgonen, för mig finns ingen annan tidning. Inte DN och DEFINITIVT inga snuskiga kvällstidningar. Har alltid upplevt Svenskan som en kvalitetstidning, och (förutom ledarsidorna) relativt neutral. Det relativa stör mig inte eftersom jag är tillräckligt intelligent för att bilda mina egna uppfattningar och analysera artiklar själv.

Tyvärr sänks kvaliteten mer och mer med åren, främst genom att ha reportrar som inte kan skriva. Eller, skriva kan de, men inte korrekt, stavfel och syftningsfel är vardagsmat så till den milda grad att Svenskan infört en sk. kvalitetsredaktör, vars enda uppgift är att bemöta och korrigera fel som funnit i tidigare upplagor av tidningen. Något jag exempelvis stör mig på är att alla småord till varje pris ska bort, oavsett om de får plats eller inte. I rubriksättning, fine, men vad är poängen med att till exempel plocka bort "som är" i meningen "Antalet fritidshus ute till försäljning"?

Men. Pappa prenumererar på Nerikes Allehanda under sommaren (varför vet jag inte, han är ju inte ens här). När jag är färdig med SvD så åtar jag mig (motvilligt, men man kan inte slänga olästa tidningar) NA.

NA är en riktig skittidning rent ut sagt. Fy fan vad dålig den är. En sida Sverige. En sida Omvärlden. Elva-tolv sidor sport. Glasstester, auktioner, rapporter från Collie-SM och traktorpulling, alltså det är ingen hejd på eländet! Bara för att det är en landsortstidning kan väl ambitionsnivån på själva nyheterna vara en aning högre? Kanske satsa några fler sidor på omvärldsbevakning istället för att varje dag rapportera om nya inbrott och bensinslangning i Lindesberg? För det här är det enda tidning folk här i trakterna läser. Förutom slasktidningarna förstås. Detta är alltså deras enda källa till omvärldsbevakning, till och med till Sverigenyheter, om man inte räknar med Aftonbladets "Detta åt mördaren till frukost" och "Så kan även du förlora på ränteuppgången".

Inte undra på att folk häromkring mestadels är idioter. Rent objektivt sett menar jag.

I NA står således oftast det jag redan fördjupat mig i i SvD, dock oerhört förkortat och helt utan analyser eller dragna slutsatser. Idag stod det bland annat ytterligare tjat om den här eviga bostadsbubblan som vi tydligen ska befinna oss i.

De närmaste 19 åren, till och med år 2030, beräknas inflyttningen till Stockholm öka med 20 procent. 80 000 nya människor ska flytta in. Jag gissar att samtliga av dessa vill ha någonstans att bo, alltså finns en efterfrågan på bostäder. Så länge det finns en efterfrågan så finns det en ökande prissättning, mycket elementär nationalekonomi. HUR kan det då konstant pratas om en bubbla? Är bostäderna övervärderade, är marknaden för het, säljs husen för dyrt? Nej, för folk KÖPER dem. Och sen hade jag mer att skriva, men jag orkar inte, för ibland slår det mig så hårt att folk i allmänhet är såna jävla spån att jag blir alldeles matt.

EDIT: JA givetvis tycker jag att bostadspriserna är på tok för höga. Men så länge det finns en efterfrågan kan man inte tala om någon bubbla. Titta bara på NY, eller varför inte Oslo, med sina priser och hyror, som är fullt möjliga att ta ut eftersom folk vill bo där. Sen får man ju som enskild person faktiskt sköta om sitt eget och se till att man inte lånar för mycket. Jag har tex endast lån på 55% av mitt taxeringsvärde, så jag anser mig sitta rätt säkert även om priserna mot förmodan skulle rasa.

Fy fan fy fan fy FAAAN. Jag packar hellre dygnet runt i flera veckor än läser om mer sånt här elände.

Är det normalt att hata att packa så mycket att man känner att man hellre slänger alla resterande kläder än packar en pryl till?

Mens i snart antågande. Välkommen abrupta raseriutbrott och oförklarliga gråtattacker.

Okej, att internet låg nere och vägrade felsökas i flera timmar var värt alla tårar.

Jag tror min dator vill ha sig en sovmorgon...

Som rolig aktivitet idag har mamma och jag roat oss med att åka till Linde, räddat random fågel från att bli påkörd, ägnat ohemula mängder tid åt att se till att den överlever, för att i slutändan ändå tvingas låta den få se den otrevliga sidan av en tegelsten. Så kan det gå.

Det sämsta sämsta sämsta med sommaren: alla serier har uppehåll. Ni vet vad det innebär? Jag måste la.. köpa massa filmer helt lagligt. Massor av filmer. Samtliga är urusla. Samtliga ser vi max en halvtimme på innan jag 1. kräver att få stänga av eller 2. somnar.

En av fördelarna med att jobba hemifrån är att när det är såhär varmt kan jag jobba naken.

Vill bara påpeka att orden jag yttrade igår var "det vore ju bra med en rotblöta" (för ridningen skull såklart).

INTE "nästa syndaflod tack!"

Nu ska jag åka med mamma till Ikea. Det kan gå hur som helst.

Sitter och gör budget inför hopflytt med Nitton (oerhört deprimerande - verkar som att extrajobb blir en nödvändighet, är fan inte lätt att hålla sig flytande på studiemedel) och gick därmed in på min bank för att se efter vad jag EGENTLIGEN har för utgifter på huset. Jag är ekonom; ergo har jag noll koll på min egen ekonomi, det kommer med territoriet. Upptäcker att jag fått in 600 kronor på kontot för några veckor sen med märkningen "KÖP EN GRAN".

Intressant. Dyr gran för övrigt. Granar är väl gratis?

Var för övrigt och tittade på nya lägenheten i fredags, de håller på med renoveringen för fullt, men målaren hade redan varit där och målat och tapetserat (jag åååångrar att jag lät Nitton vinna vems tapet som skulle vara var, för min är SÅ mycket finare uppsatt!)

Ja, det är ju i Huddinge då, redan där fallerar ju större delen av eventuella stilpoäng, och sen är huset sånt där redigt trött tegelhus i åtta våningar. Porten är stor, skavd och grönmålad metall, hissen är lagom för en person och det fullständigt stinker cigarettrök överallt. Mörkt som fan är det också, riktigt riktigt trist om jag ska vara ärlig. Första gången jag åkte dit så sjönk hjärtat som en sten vid tanken på att här skulle jag eventuellt tillbringa x antal år.

Och sen öppnar man dörren och kommer in i lägenheten, och den är vit, ljus och superfin med parkett och allt är nytt och fräscht (hör du det hundjävel?) och rätt jävla fint faktiskt. Stor balkong och massa fönster, lite som att kliva in i en annan värld.

Så, nu är bara frågan: HUR ska jag klara av att gå med stängda ögon till och från porten varje dag?

Tog just det mindre genomtänkta beslutet att rengöra mitt (aldrig tidigare rengjorda) tangentbord genom att vända det upp och ner och blåsa hårt.

Var ute och red imorse och hade hunden på släp som vanligt. Trettio meter från stallet ligger jordens största råtta (modell mindre bäver) stendöd och hunden blir lyrisk, men släpper och följer med när jag säger till. Fortsätter varvet runt, kommer tillbaka och börjar jobba hästen på en liten grusväg. Hund följer snällt med ett tag, men när han inser att det bara är en massa kutande fram och tillbaka (den här gången också?!), så försvinner han för att först skälla på korna 300 meter bort, och sen ner i ett dike. Plötsligt är han helt försvunnen, men jag tänker nte så mycket mer på det, han går ju lite som han vill här omkring. Ställer ut häst i hage, fixar stall, ropar på hunden som inte dyker upp, cyklar hemåt och möts av glad hund på trappan.

Inte förrän NU minns jag morgonens incident, och inser vad han faktiskt haft för sig under frånvaron.

BLÄÄÄÄ!

Om man - fast man fortfarande tycker att det är en aaanings wt - känner att en tatuering någonstans, lite diskret, MYCKET diskret förresten, tänk endast synlig vid utövande av Kama Sutra-positioner eller något, skulle vara en god idé, hur ska man göra då?

Det är FEM grader ute! I juli! NÄR blev sånt okej?! Jag vill prata med din chef!

Vad ni INTE ser på bilden: Gubbjäveln i basker som tyckte att han prompt var tvungen att trycka på knappen en fucking söndag i Lindesberg. När inga bilar kom. Givetvis hade han hunnit över och förbi innan jag stannade. Annars hade han fått höra.... ord.

Vad ni INTE ser på bilden: Hundjäveln som - förmodligen - glatt och överförtjust ägnat en god del av kvällen åt att massakrera den (glasfiber-) isolering vi skulle använda dagen därpå. Han hade inte ens den goda smaken att få glasfiber i tassarna för besväret.

I avdelningen Jaha, och nu då? hittar vi:

Tar fram paket med bindor, ställder sagda paket i fönstret för att... ja.. dra ner trosorna. Fönstret är öppet. Bindpaketet ramlar ut. Ner i en hink. Full med vatten.

Testa uppsugningsförmågan - check!

De av mina läsare som gillar hästar och som ÄNNU inte läser Mullebloggen, bör minsann pallra sig dit omedelbart och inse varför ni borde hänga där varje dag.

Standardmeddelanden vid växelkö:

1: "Det är samtal före. Du är placerad i kö." (Har man tur får man reda på VILKET nummer och hur lång tid det beräknas ta)

2: Sen följer en ändlös rad med "Det är fortfarande samtal före men du behåller din plats i kön".

Eh, ja? Det hoppas jag? Är det på allvar något som måste informeras om? Fattar de som läser in autosvar ens vad de säger eller är de bara idioter som säger vad alla andra säger för att det "ska vara så"?

Klart fan jag behåller min plats i kön liksom. Det är ju själva sinnebilden av en kö. Det vore läge att informera om allt annat, exempelvis "idag besvarar vi slumpmässigt utvalda samtal, hoppas det blir du!" eller, "idag besvarar vi bara samtal ur kön på ojämna nummer" eller, "idag går samtal från Vänersborg före!".

Och döden till de företag som spelar för hög/dålig pausmusik, eller som upprepar sitt idiotmantra om att behålla plats i kön var 20:e sekund.

Pga olika orsaker (ex se trasiga saker nedan) så kommer jag förmodligen vara tvungen att söka jobb till i höst. Förutom trasiga datorer och inköp av livets väsentlighetet, såsom ny soffa och en TV, så kommer ju vår månadskostnad bli skyhög i jämförelse med vad den är idag då jag enbart betalar löpande kostnader för huset och ingen stallhyra och knappt några pengar för foder, tills när jag måste betala stallhyra och lägenhet. I Stockholm.

Så jag har ägnat en urbota tråkig timme åt att lägga in mitt CV och mina uppgifter på diverse jobbsajter. Döden döden säger jag bara. Alla ska ju ha samma uppgifter om tidigare jobb och skola osv, och alla har samma sega, tungjobbade formulär där man ska fylla i, lägga till och spara. Det finns säkert fler platser att regga sig på, men jag orkar faktiskt inte.

Nu kan man tycka att en timme är väldigt lite jobb för något förmodligen nödvändigt, och det har man kanske rätt i, meeeen... det här med att söka jobb trodde jag att jag var förbi vid det här laget. Och jag vill ju liksom dessutom bara ha lite extrajobb. Helst inte vara anställd alls utan bara fakturera konsulttimmar. Helst inte det heller, utan bara vinna på Lotto, men nu spelar jag inte på Lotto, så just den biten kan bli lite knepig.

Min dator håller på att gå sönder! Katastrof! Elände! Måste byta till den nya! (som jag köpte för över ett år sen, förra gången den här "höll på att gå sönder", men inte har förmått mig till att ändra till - jobbigt som satan att ändra dator ju, allt måste ju in på nytt, plus att det är Vista på den nya herregud).

Den här har hållit i snart sju år. Det är ju helt galet bra. Och den funkar faktiskt utan några direkta problem, men nu börjar den bli mer än lovligt seg (dvs det tar mer än en millisekund att ladda en sida). Jag tycker OM den här datorn! Jag VILL inte byta! Change is BAAAD!

Det är en massa gråa streck över skärmen nu också, och det KAN vara så att det bara är skärmen som håller på att packa ihop, men jag gissar på grafikkortet. Igen.

PS. Jag blir galen när det tar liiite extra tid att ladda en sida. Minns ni i början när man satt på 56 k-modem och skulle ladda aftonbladet..?

Här en bild på hur min skärm ser ut. Dock kan jag inte se om bilden på skärmen ÄR full med gråa streck, eftersom min skärm är full med gråa streck.

Berglin är alltid kul, men igår fick han riktigt till det. Särskilt sista rutan. Klicka för större.

Alltså, det här med sektledare för olika religiösa grupperingar. Det är alltid riktigt snuskiga gubbar, såna där som man hade gått över till andra sidan gatan för om man mött dem. Här i Sverige alltså, i USA är de väl inte lika iögonfallande, lika creepy ändå hur som helst.

Så den enda anledningen till att de startar sekter och hjärntvättar folk och drar in dem i "religionens" namn MÅSTE ju vara på grund av allt sex? Liksom, det finns ju inte en chans i helvete att någon av dem ens skulle kunna få se en kvinna naken under normala omständigheter, det här är liksom deras ENDA chans att få scora?

Måste vara så. Otvivelaktigt därför de flesta "religiösa" sekter mestadels handlar om nuppande.

Vore inte vattenmelon rätt mycket godare om det inte vore så himla mycket... vatten i dem?