Har två skabbrävar från sommarens kull som springer omkring här runt huset och letar mat. Inte särskilt optimalt, och skabbmedel är stapelvara i det Trassliga hushållet, men finns inte så himla mycket att göra åt saken mer än att inte lämna döda möss i musfälla liggandes utanför (i väntan på djupfrysning ser ni, så man kan ta dem ur fällan). Jag vare sig kan eller vill skjuta dem, och att få en jägare att sitta på pass här ute är en omöjlig uppgift.

Hur som helst så är jag lite orolig för den lilla hunden, inte för skabben i sig, det är jag rätt van vid nu, men jag vill inte riskera att de ska se honom som mat, och just nu är han... vad ska vi säga... självförtroendet är på topp kan man uttrycka det som.

Rävarna springer så fort de ser honom, både här och nere på gården. Han kommer aldrig ifatt dem, och således är egot på den lilla hunden uppblåst till oanade proportioner. Jag är noga med att inte släppa ut honom utan att kolla först, helst ställa mig på trappan och skrika lite först, men det har han missat, för varje gång jag släpper ut honom så förväntar han sig att de ska stå utanför, väntandes på att bli jagande. Det resulterar i att varje gång jag släpper ut honom så KASTAR han sig ut, och kunde han prata skulle han vråla ut ett stridsrop också:

KAZAM!!!!!!!!!!