Jag har underbara söta vänner som ger mig choklad och blommor när jag är ledsen. Och det fungerar. Om man vet att folk man tycker om tänker på en så är jobbiga saker lättare att uthärda. Tack Andreas och Per, ni är mina sötnosar. Nu ska jag verkligen göra mitt bästa för att få tag på eldkastare åt er.
Jag är faktiskt mest förbannad nu. Och lite glad ändå, för solen skiner ju.
Sen tror jag att en del människor missförstått och trott att David och jag fortfarande var tillsammans, eller att jag fortfarande hade känslor för honom. Så var det alls inte. Men det kan vara ett svek trots att man inte har skyldigheter gentemot varandra längre.
Jag behöver inte David, och jag känner inget behov av att dumpa honom, för det har jag redan gjort. För hans skull försökte jag upprätthålla ett vänskapsförhållande, men han har tydligen trott att vi ändå kommer bli tillsammans igen. När jag sen lyckades nå fram till honom blev han väl ledsen och sa så där elaka saker. Jag försvarar honom absolut inte, killen är en självupptagen idiot, men jag kan ju se hur han tänkt. Jag har skickat honom alla hans saker, och de saker han gett till mig, för efter de saker han kallat mig vill jag inte längre äga saker jag fått av honom.
En annan anledning till att jag ändå är lite glad är att jag faktiskt träffar en annan pojke, en som är allt David inte var. Han är intelligent, ambitiös, omtänksam, söt och rolig, och han gör mig glad. Han är bra för mig just nu, och även om jag inte tänker sia om framtiden betyder det mycket för mig att han finns i mitt liv vid den här tidpunkten.
Jag blir inte heller deprimerad lika lätt nu. När jag gick i skolan så var hela vintrarna en plåga, för jag klarade inte av att både hata plugget och leva utan ljus samtidigt. Men nu när det inte (alltid) är en plåga att stiga upp på morgonen, och jag faktiskt mer eller mindre trivs med mitt liv så tar jag inte åt mig av allt längre. Jag var väldigt upprörd igår natt och igår morse, men som sagt, nu är jag mest förbannad. De sårande kommentarerna som tog hårdast av det David sa var de om min intelligens, och jag vet ju att allt var fel och att han vet att det är det enda sätt han kan komma åt mig på.
Det var dessutom inte samma sak med Johan och David. På ett sätt var det värre med Johan, för honom var jag så vansinnigt kär i. Hans otrohet knäckte mig verkligen. Men nu när jag fått lite distans till saken så ser jag ju att David talade om detta enbart för att såra mig. Och på något vis kan jag inte bry mig lika mycket om det då.
Men om en liknande sak någonsin händer igen _kommer_ jag bli gay.
PS. För övrigt glömde jag mitt citat igår. Vi skippar det och kör det idag istället. Vem kan det vara? The search continues. Tycker dessutom att det var ett lämpligt citat för idag.
- ”Isn’t that just kick-you-in-the-crotch, spit-on-your-neck fantastic? ”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar