Jag tittade just på min datorklocka och då stod den på 7:49. Har heller aldrig hänt förut. Jag kanske är sjuk? Lite lite förkyld? Eller hjärnskadad? Så länge jag är snygg spelar det ingen roll.
Jag var ju på anställningsintervju igår, med en mäkta trevlig jeppe, som såg ut precis som killen i Hästen-reklamen. Det sa jag dock inte. För han är ju rätt ful. Hur som helst så gick det jättebra, och om jag vill så får jag jobbet, och det är ändå ett snäpp upp från ekonomiadministratör till ekonomiansvarig. Jag skulle fundera under helgen och ringa honom på måndag (min födelsedag *påpeka*)
Nu tillkommer bara att jag måste gå in i chefens rum, stänga dörren och säga ”Ehum, jo du vet det där vi diskuterade för ett par dagar sen, aeh asså det gäller inte längre och du har cirkus en månad på dig, men det är okej va?” Det kommer bli jättekul. Verkligen. Oh ja.
Jag kan fortfarande inte fatta att jag är här så tidigt.
Sen har jag ett litet problem. Om jag inte klipper tånaglarna, så går mina strumpor sönder. Men om jag klipper tånaglarna, då får jag ont i tårna där de stöter emot skorna. Jag kanske ska köpa större skor? Fast jag kan ju redan segla med de jag har.
Och så finns det folk som säger att jag bara har ytliga problem.
”Hur kan jag säga om din röst är vacker
Jag vet ju bara att den genomtränger mig
Och kommer mig att darra som ett löv
Och trasar sönder mig och spränger mig
Vad vet jag om din hud och dina lemmar
Det bara skakar mig att de är dina
Så att för mig finns ingen sömn och vila
Tills de är mina”
Om Barbie är så populär, hur kommer det sig att man måste köpa hennes vänner?
----------
Jag skjutsade min mor och min syster till jobben idag. Eftersom min syster jobbar på samma jobb som jag, och mamma cirka 500 meter härifrån kan man ju tycka att det inte var någon större uppoffring. Men herrejävlar vad de snackade. Påpekas bör att jag har ungefär världshistoriens sämsta morgonhumör, och råkar tycka att morgnar är de främsta anledningen till att bo ensam. Jag ska aldrig mer åka med dem i bil på morgonen. Någonsin. Varmt blev det i alla fall i bilen, av min kokande irritation. Och med dem ska jag åka till landet ikväll, i hela tvåochenhalv timme. Tur att det finns radio. Och volymknapp. Det är min bil, så jag bestämmer hur högt det ska vara. Och vad som ska vara.
Usch vad jag är nervös! Jag gillar ju min chef, hon är toppengullig. Jag ska bara hitta ett bra ögonblick, så.. efter lunchen kanske. Blä.
--------
De brukar säga att man måste lära känna sin kropp. Min har inte några direkta kommunikationsegenskaper men jag hörde den faktiskt häromdagen, efter jag hade sagt ”Kropp, vad skulle du tycka om att gå till body-toningen klockan 18?”. Klart som korvspad hörde jag den säga, ”lyssna här bitch....gör det och du dör”.
Mina byxor är lite för trånga i midjan *informera* I alla fall när jag sitter ner. Och jag sitter ner hela tiden. Det är ganska så väldigt obehagligt. Men jag kan ju inte gärna ta av dem.
Dessutom har ingen hittills - trots påtryckningar - gett mig en enda godtagbar anledning till varför jag skulle raka benen på vintern. Så då gör jag inte det.
PS. Någon har snott min tejp igen. Jag ska inte nämna några namn.. men jag är rätt säker på att det är Helena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar