tisdag 27 februari 2001

Den nya sortens hårborttagning

Jag har fortfarande inte rakat benen, pga av en hel del orsaker, men mest för att jag fortfarande inte fått en godtagbar anledning till varför jag ska bry mig om det, och för att det är jobbigt, tråkigt och allmänt dötrist. Men i morse råkade jag och mitt benludd (som för övrigt är blont och mjukt och syns inte alls, så ni kan sluta rynka på näsan nu) ut för en smärtsam upplevelse.

Jag har precis tvättat. Jag hade tom. på mig jeans till jobbet igår (och det har väl aldrig hänt förut) bara för att allt annat låg i tvättstugan. Så i morse var alla byxor fuktiga.. och det var femton minus ute.. och jag kunde inte ha täckbyxor på mig för att jag ska på löneförhandling i eftermiddag. Så när jag fick ståpäls på benen av den förbenade kylan så frös det fast vid byxorna. Isch. Nå, jag vet att en del av er nu sitter och för er själva hävdar att detta ju borde vara en anmärkningsvärd anledning för mig att raka av det. Tänker jag junte. Jag vill inte. Ni får vänta tills jag ska börja gå barbent. Johodå, för det är mina ben.

Imorse var jag på förvånansvärt gott humör, considering kylan och min altervaxning av benen. Bra musik, och ingen tidning bredvid mig på bussen. Men så tog mina batterier slut, och jag gick in på Pressbyrån på Östermalmstorg för att tjacka nya. Så. Om ni jobbade på Pressbyrån, och någon kom in och frågade efter ”Vanliga batterier”, vad skulle ni ta fram då? Vanliga batterier, duktiga ni är då. Vanliga batterier.. Eller skulle ni fråga ”Vadå vanliga batterier, vad är vanliga batterier, vad menar du med vanliga batterier” bara för att jävlas? Om du skulle göra det så är det du som är kärringen från imorse, och då får du inte läsa min dagbok längre. Hon visste mycket väl vad jag menade med vanliga batterier, särskilt med tanke på att det på väggen BARA HÄNGDE AA-BATTERIER!! Så jag sa ”Nej, jag vill ha ett bilbatteri” och fick en sån där mördarblick som bara jag får ge tillbaka. Eftersom hon ännu inte avreagerat sig på helt fel människa fortsatte hon i samma stil och gnällde ”Hur många ska du ha då..?” Hur många FINNS det i ett paket? Egentligen behövde jag ju bara två, KAN du inte öppna ett paket och ge mig två stycken? Sen sa jag jävla kossa när jag gick därifrån, men inte så särskilt högt, så jag tycker att jag var rätt duktig och självbehärskad i alla fall. Det kanske kan bli folk av mig med?

Min favoritdikt, ur Eufori av Ekelöf:

”Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger . . . Det är som om blommorna trängde sig närmre,
närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.”

Jag hungrar ihjäl. Jag kunde inte äta frukost imorse, för jag var för trött. Jag tvingade i mig lite te, men that’s it. Och nu vill jag ha lunch och klockan är tio i tio.

----------

Det märks vad folk helst läser om - sprit och sex. Slaget om läsarna står mellan gårdagens Bakfylleångest och den Massknullade dagen vilken det nu var. Jag väntar med spänning på vilken av dem som först kommer till 100 läsare.

PS. Jag ska framföra ett meddelande till världen: I lördags natt pussade jag på Xeo. Han är väldigt söt, så jag är nöjd. (Tjänster och gentjänster...)

Inga kommentarer: