Det näst sista jag gjorde innan jag gick ut genom dörren imorse var att frisera Rasmus lugg. Måste klippa smått smått så att det inte ser fult ut. Det absolut sista jag gjorde var att sätta på lite Lypsyl och pussa vovven hejdå. Inte så smart. Jag såg ut som om jag nyss gjort könsbyte, men hanterat hormonerna med oaktsamhet. Mustasch ÄR fult.
Här håller man sig förtvivlat från jobbet på sin födelsedag för att slippa likadan förnedring som Therese fick utstå när hon fyllde år. Men redan när jag klivit in genom dörren kände jag lukten av ränkerna som smitts. Jag har förgäves påpekat att man inte kan fira någons födelsedag dagen efter, men får bara ”Vi får väl se” till svar. Jag VILL INTE!!!
När du är tio år gammal och en bil kör förbi och stänker upp vatten på dig ur en vattenpuss, är det svårt att bestämma sig om man ska gå så till skolan eller om man ska gå hem och byta om till rena, torra kläder. Så medan han stod där och funderade, körde jag runt kvarteret och stänkte vatten på honom en gång till.
Jag blev utsatt för en i allt överväldigande uppvaktning i fredags. En liten sextonåring skrev både i gästboken, skickade mail och ville skapa en relation. Det blev nästan för mycket, jag kände mig så smickrad att jag av misstag tryckte Nej på hans relationsförfrågan. Vilket misstag. Han var ju sexton år. Och så verbal. Där missade jag allt chansen till en alldeles egen toyboy. Attans.
”SyproBoy P16 vill skapa relationen Älskare med dig. ” *skratta*
Kilerian nämnde mig så många gånger i sin dagbok idag att jag blev alldeles till mig. Och han nämnde mig i alldeles rätta sammanhang dessutom. Jajamen. Utom när han indikerade att jag kanske skulle kunna ha fel någon gång ibland. Jag bortser från det eftersom jag tycker om honom, och alltså inte får slå honom.
För övrigt så såg jag först nu hur min rubrik skulle kunna tolkas. Det var faktiskt inte alls meningen. Jag bara ÄR sådär spontant rolig ibland.
--------
Jag har nyss varit på väg att elda upp kontoret. Eftersom jag blev tvingad till att fika/fira födelsedag med alla som var här idag så släpade jag mig in i köket, tog en bulle och viskade till min syster (som är receptionist och har organiserat hela joxet) att hon skulle minsann få stryk när hon kom hem. Satte mig ner, rev av lite hushållspapper från rullen och tittade på Therese som sa oj. Då hade jag ställt tillbaka rullen för nära ljuset och den hade fattat eld. Therese hojtade, skuttade runt och slog mot den brinnande rullen och betedde sig lagom tjejaktigt, så jag tog den och gick emot vasken tio meter därifrån. Problemet var bara att den brann ju mer och mer, och jag snurrade på rullen för att inte bli bränd på handen, och då brann det ännu mer, och.. ja ni fattar. Vår kontorschef skrattade så hon grät. Sen när jag kom tillbaka till bordet så låg det en bit papper kvar och brann på bordet. Istället för att hälla kaffekoppens innehåll på den, eller slå på den som rationella människor hade gjort så kastade Therese sin bulle på den. Det hjälpte ju mycket. Sen dess har jag skrattat hela eftermiddagen. Så fort jag ser på henne skrattar jag.
PS. Ni vet att er mamma alltid sa att man inte skulle gå ut med blött hår när det var kallt? Hon hade rätt. Believe me. Medan jag gick till bussen imorse frös håret fast på mina öron. Aj aj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar