Ja, hur skulle de annars klara av att stå ute just nu? Själv har jag täckbyxor på mig, tar mig fram med stela ben, för de går inte att böja med alla lager kläder. Visserligen är det varmt och skönt, men hur genomled man egentligen dagistiden? Med hela kroppen stel som en pinne. Observera närmaste femåring så ska ni få se att kroppshållningen påminner om en fågelskrämmas. Benen lite särade och armarna rakt ut. Och likförbaskat klarade man av att leka. Beundransvärt när man tänker efter.
Apropå dagisbarn. Hur kommer det sig att alla accessoarer som var hopplöst töntiga när man gick på låg- och mellanstadiet, numera är superdupertrendiga? Såna saker som mössor eller vantar, eller till och med - gud bevare oss - öronmuffar? Helst såna där rosa luddiga. Varför anstränger man sig mer ju äldre man blir, för att se ut som en åttaåring? Jag kan förstå hela grejen med att se yngre ut, men åtta år..? Därmed inte sagt att mössor inte är coola. Och mina täckbrallor är grymma.
För övrigt så FINNS det trevliga banktjänstemän. Jag pratade just med en. Hon ville knappt lägga på.
Therese påstår att anledningen till att man kunde leka när man var så påbyltad var att det inte spelade någon roll om man ramlade, eftersom man knappast slog sig genom overallen. Hon har säkert rätt. Det har jag ju knappast sagt till henne, eftersom det inte ingår i min Håna-Theresekampanj, men hon har säkert rätt ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar