Är i Stockholm, åkte tidigt i morse, tydligen helt i onödan, eftersom kunden vars dator jag nu lånar, har ett ekonomisystem som helt ligger nere då deras servrar har brunnit upp. Och de har ingen back-up. Åh, nämnde jag att de jobbar med IT-konsulting?

Så innan min nästa kund, vars möte jag nu kunde putta hitåt i tid, så roar jag mig med att titta på de dödsföraktande människor (tydligen inhyrda klättrare), som tillsammans med en sjukt pricksäker helikopterförare monterar räls på Globen, för att man senare ska kunna åka typ berg-och-dalbana där.

JAG kommer inte åka den, det säger jag redan nu. Dels för att jag blir lite smått illamående bara av att titta på killarna, och dels för att de som monterar är klättrare, och jag tvivlar lite grann på deras tekniska kompetens.

Fascinerande är det dock i alla högsta grad.

För att roa mig under den vid det här laget helt enormt trista bilresan hit (nog för att den alltid varit tråkig, men efter att nu ha tillryggalagt i runda slängar 2000 mil på vägen under ett år har nu tristessen antagit oanade proportioner), så lyssnade jag på ljudbok, Lars Keplers Hypnotisören för att vara specifik.

Oh sweet lord så tråkig den är. Har lyssnat i över två timmar, är inne på sjunde kapitlet, och ännu inget av intresse. Inget som fångat mig, upprepningar så till den milda grad, och fattigt språk. HUR kan denna bok ha blivit så hypad och uppmärksammad?