Världens längsta natt är äntligen till ända. När jag äntligen lyckats somna tog det en timme innan den enda otrevliga manliga sköterskan stormade in i mitt rum vid tolvtiden och sa att jag måste flytta från mitt rum till en sal med tre tanter, "men det skulle nog inte göra något, det var en TYST sal". Var helt nyvaken och fattade knappt vad han sa med öronproppar i öronen, men de lyfte upp alla mina saker i sängen, och flyttade in mig i en sal där två tanter låg och hostade rakt ut och den tredje låg och grät av sina lungors fulla kraft i fem-minutersintervaller.

Efter en timmes sömnlöshet, som klockan ett på natten leder till nästintill panik eftersom man ligger där helt ensam och gnällig och bara kan inse att det är fucking SEX timmar kvar att ligga här och stirra sig blå utan att få en blund i ögonen, så smsade mamma och sa att hon och syster satt nere på akuten på samma sjukhus, stackars syster med uvi.

Så ner genom kulvertar till dem, och det "slog ihjäl" några timmar, så jag la mig igen vid fyra. JAG är tyst som en mus, och lyckades somna till, eftersom jag ju var dödstrött. Efter tio minuter började de två hostiga tanterna PRATA med varandra. Klockan fyra på natten. Inte viska heller, utan tanter-på-bussen-toner. Efter ytterligare tio minuter sa jag till dem att de fick vara tysta, och så fortsatte det så, de började igen, och jag sa mer och mer uppgivet åt dem att hålla klaffen, osv, fram till sex då de tystnade och jag somnade om i tjugo minuter, tills kärring nummer tre började böla igen.

Jag VET att det är synd om dem, de mår också dåligt, men jag skiter tamejfan i det.

Så när sköterskan kom nu på morgonen för att ge spruta sa jag att jag tänkte gå hem nu. Att jag kunde komma tillbaka klockan åtta och klockan tjugo för att få sprutor och piller, och få blodprov dragna, men att jag inte tänkte sova här mer. Eftersom det inte gick. Så hon blev skitsur och sa att då fick jag minsann inte gå än klockan åtta som jag egentligen skulle fått, utan fick lov att vänta på ronden.

Seriously? Jag fyller snart 32. Det känns faktiskt liiite grann som att jag är kapabel att ta ett sånt beslut själv, särskilt som det inte fyller någon praktisk funktion att sova över här, jag får inte dropp längre och ska startas på flytande föda idag, och ärligt talat, soppa och kräm kan jag mycket väl peta i mig själv hemma.

Men fine, jag väntar på ronden. Jag kommer inte ändra mig dock. Och jag kommer INTE stanna i Stockholm längre än till på måndag, jag är även ganska övertygad om att de är minst lika bra på att ge sprutor och ta blodprov på min lokala vårdcentral, och bryta ett piller i två är jag faktiskt förmögen till själv.

Jag sover INTE här en natt till. Vägrar ligga på delad, smittspridande sal med nedsatt immunförsvar när det är helt i onödan.